Startsida | Varför Korv? | Bloglovin' | Twitter | Facebook | Bloggdesign

7:e februari.

Skrivet 2011-02-07 klockan 08:08:26



Idag är lillfisen en månad! ♥








Förlossningsberättelse.

Skrivet 2011-01-09 klockan 19:33:01
Först & främst; Tusen tack för alla grattis, alla fina ord & kommentarer! ♥

Ska jag ta den korta eller långa versionen? ;) Haha..jag tar den långa så det blir något att läsa iaf.

Jag kom hem i fredags runt 12-tiden & hade precis blivit undersökt på USÖ. Jag var öppen 4cm, mogen & slemproppen hade lossnat. Värkarna kom väldigt sällan under dagen & avtog strax efter jag kom hem. Farmor kom för att hämta barnen & släppte av Elin. (hennes förlossningsberättelse finns att läsa HÄR

Värkarna var jättekonstiga, jag kände hur det började dra sig i magen men sen släppte det. Hela tiden. Blev lite stressad över att det kanske var falskt alarm, vi hade ju ändå barnvakt & Elin var här för att följa med & allt. Tänkte att jag behöver nog sova för att kroppen ska få vila eftersom jag bara sov 3 timmar på morgonen. Sov två timmar & Tobbe väckte mig & frågade om jag ville ha mat. Jag var inte hungrig men tog kaffe..Kände värkarna komma & de släppte inte nu. Hoppade in i duschen så jag skulle känna mig fräsch iaf. La mig att vila, satt i soffan med Elin, drack kaffe, gjorde mackor, klockade värkarna & bara väntade på att de skulle göra ont eller iaf bli regelbundna.

Det var allt mellan 4 till 20 minuter emellan. När klockan var 20.15 ringde jag förlossningen. Jag hade precis haft ett mellanrum på 10 minuter & värken tryckte på neråt, så jag tänkte att snart är det dags. Men barnmorskan undrade om jag kunde vänta en timma med att komma in så jag skulle slippa skiftbyte. Jaja, tänkte jag för vattnet hade ju inte gått. Grejen var den att jag läckt till & från under hela kvällen men jag tänkte att det är nog mer slempropp, mitt vatten har ju aldrig gått.

När klockan är 20.55 säger jag till Elin att jag lägger mig i sängen, kom in & säg till när klockan är 21.15 men ångrar mig en minut senare, för det tar ju en stund att gå också. Elin & Tobbe är snabba som blixtar att klä på sig & ta med sakerna. När värkarna kommer får jag svårt att gå, det trycker på som fan & jag läcker & skvätter. Vi fortsätter att gå & kliver in på sjukhuset 21.15. I hissen kommer en värk & jag kan knappt stå eller andas, benen viker sig & hela jag skakar.

Kliver in på förlossningen 21.20. Barnmorskan vill att jag ska väga mig, okej. 58kg. Vi får ett rum & jag ska kissa i en mugg. Kissar & klär på mig, får en värk & hänger mig i handtaget på väggen inne i duschrummet, benen viker sig & hela jag skakar, jag får inget grepp om värken & jag kan knappt andas, det trycker på så förbaskat men jag går in att lägga mig på sängen. Ligger på sidan & fattar inte varför det är så svårt att andas! Barnmorskan kommer in, ung & snygg med sin fräsiga frisyr & tuffa glasögon. Jättetrevlig!

Hon ber mig byta om till den snygga vita rocken & jag säger att Elin får inte titta på mina tuttar, då kanske hon får mardrömmar & Tobbe säger "Typiskt Jenny att alltid skämta & hålla på" ;) Så jag byter om & slänger mig ner på sängen igen. Det trycker så förbaskat hela tiden men vattnet har ju inte gått & jag vet ju inte hur mycket jag är öppen! Barnmorskan vill att jag lägger mig på rygg & kopplar CTG. Nästa värk känner jag bara att jag orkar inte, så jag trycker allt vad jag har & säger att bebisen kommer nu & börjar få av mig byxorna! Nejdå, det gör den inte säger barnmorskan. Jo, den kommer, jag känner den! Jag får hjälp att dra av byxorna & Elin som sitter vid fotändan flyger iväg bakom mitt huvud, där vill hon inte sitta! haha :) Barnmorskan stoppar in fingrarna, det finns inget vatten & jo barnet kommer. Sen vet jag inte vad som händer men Tobbe får assistera, det trycks på knappen & jag trycker igen, känner hur det svider & bränner. Jag ska lugna mig lite så jag inte spricker. Trycker igen & barnet kommer ut!

Jag känner bara "Ge mig mitt barn!" & sträcker ut armarna, jag orkar inte vänta, ge mig det bara! Jag får upp barnet på bröstet, äntligen..Vilken lycka!

En liten minibebis var född den 7 januari kl 21.30, efter 10 minuter på förlossningen. 2490gr & 45cm lång. Mini J.
När bebisen var född fick jag visa leg & blev inskriven, sen mätte hon mitt blodtryck & såna saker. Lite bakvänt, men varför göra som andra gånger? ;)




Liam är helt kär i sitt nya syskon & vill bara hålla hela tiden. Marlon vill hålla, sen är det bra. Han har även lagt på filten & tittat men inget mer. Leon är nyfiken men lite väl oförsiktig, han säger att bebisen inte får äta på mammas tutte.













Korvis är född!

Skrivet 2011-01-09 klockan 15:21:40



2 timmar gammal ♥ 

Förlossningsberättelse kommer senare.  













Spec Mvc #5 + Förlossning på G.

Skrivet 2011-01-07 klockan 12:11:24
Bebisen mår bra, vattenmängd, navelsträng osv, allt ser bra ut. Jag är öppen 4 cm & har oregelbundna värkar som trycker på. De ville knappt släppa hem mig, men vad ska jag göra där? Sen har jag massor att göra, klä & packa barnen som ska iväg, äta, sova & försöka bajsa. Det har tryckt på i röven sen i natt & muffen slemmar som fan av slemproppen. Ta en dusch.

De vill sätta igång mig, de är fortfarande oroliga över barnets storlek - men varför? Barnet mår ju bra & jag är inte orolig. Så nej, icke :) Min kropp kan själv. Vi går in sen när jag känner att det är dags. Onödigt att ta bilen när det gör mer ont att åka bil med värkar än att gå.



Det är så spännande! Jag längtar så att få se hur Korvis ser ut, vem den är lik & ja, allt!








Tröttmössa.

Skrivet 2011-01-07 klockan 08:54:50
Vi har inte gått in än & jag har sovit en stund. Trött som tusan & försov mig till jag skulle vara hos specialist mödravården. Har bytt bajsblöja på Leon & slänger i mig lite kaff & sen ska jag gå dit.








Spännande ;)

Skrivet 2011-01-07 klockan 03:29:20
Jag & Tobbe låg som vanligt i sängen för att titta på film. Plötsligt känner jag hur det knäpper till i magen, som man dragit ur en kork & det slurpade till i magen. Det var nog vid 01.00-01.30 tiden. Blev lite rädd & trodde barnet bröt benet eller något. Kände hur det rann & sipprade ur muffen & sprang på toa. Vatten. En hinna brast.
En stund senare börjar mina sammandragningar trycka. Och trycka. De kommer med 5 minuters mellanrum & känns mer för varje värk. Jag har inte ont än så länge & slemproppen har börjat lossna.

Vi får se ;) Det är spännande. Nu ska jag packa lite så det är klart & sen försöka sova en stund. Och jag har ångrat mig. Jag tänker inte gå till förlossningen i högklackade skor ;) Det är för mycket snö.








v 40 + Spec Mvc #5

Skrivet 2011-01-04 klockan 13:03:03



4 jan ~ 39+0

Fostervatten byts ut var tredje timma och produceras på nytt ända tills barnet är fött. Om det däremot finns mekonium i vattnet kan det vara en signal om att barnet är stressat eller inte mår bra och då får man stanna kvar för att kunna övervaka barnet.
Barnet är redo att möta omvärlden, 92 procent av alla barn föds mellan vecka 38-42. (familjeliv.se)  



Bebisen är omkring 50-51cm lång och väger 3.5-3.8 kg. De flesta bebisar ökar fortfarande i vikt men en del magrar faktiskt vid den här perioden. Det börjar bli trångt i livmodern nu och då bebisen snurrar och vrider sig där inne så kan det hända att navelsträngen lägger sig kring halsen. Omkring 20% av alla bebisar föds med navelsträngen omkring halsen, vilket kan påverka bebisens hjärtljud mot slutet av förlossningen. I de flesta fall innebär det inget hot mot bebisens hälsa och barnmorskan för helt enkel navelsträngen över barnets huvud i samband med födslen. (bild & text; blimamma.se)

Jag; var på specialist mödravården imorse. Allt ser bara fint ut. Jag frågade faktiskt idag varför de mäter & grejar med navelsträngen & det är tydligen för att se om blodflödet är bra osv, för en del barn som slutar växa kan det bero på dålig moderkaka, stort & ökat tryck i navelsträngen & såna saker men på mig ser det bara bra ut. Blodflödet är som det ska. Barnmorskan frågade om jag ville bli igångsatt, om jag var orolig eller om det känns bra. Hon kände även i födslokanalen haha & sa att jag är inte riktigt mogen men hon fick in ett finger. Sen dess har det känts konstigt i röven & i tappen.
Jag vill inte bli igångsatt, barnet rör sig ju hela tiden, jag mår bra & är inte orolig. De ville sätta igång mig med Liam också men jag ville inte det. Mest för att jag inte skulle undra när han skulle vara född egentligen ;) Knasig man är. Han kan ju när han skulle. På fredag ska jag tillbaka dit.

Jag litar på min kropp helt & fullt, den vet vad den ska göra. Min kropp bär vårat fjärde barn & allt ser fint ut förutom att de verkar så förbaskat oroliga över att barnet är litet för de jämför med de andra tre. Men allt känns ju bra. haha Hon tyckte inte jag skulle jobba något mer heller, men magen är ju inte ivägen & det är ju ungefär samma sysslor på jobbet som hemma. Jag går efter hur det känns, jag har ju inga problem med varken foglossning, ischias, hotande förtidsbörd (lite sent nu, men innan då), ingen havandeskapsförgiftning osv. Den här graviditeten är som en dans på rosor, ingen sjukdom eller handikapp.

Barnmorskan som ultraljudade barnet satt där länge & visade barnets profil, händerna & allt..Den var så fin, helt perfekt. Det är fötterna som petar ut på magens högersida hela tiden. Bebisen låg med händerna knutna vid ansiktet & hade navelsträngen vid näsan..Älskade lilla Korvis! Snart är du här, vi alla väntar på dig.


För övrigt är jag jätterastlös! Har städat, tvättat, diskat & torkat sen jag kom hem från USÖ & nu ska vi iväg att handla en ny matta till hallen. Hallen har varit naken ända sen april, då barnen kräktes & vi kastade mattan i vardagsrummet & la in hallmattan där. På torsdag ska jag äntligen få leka med mina mammor, första gången i år! Saknar dem.







Söta barn som väntar.

Skrivet 2011-01-03 klockan 13:25:51



Idag gör vi inget alls. Vi har bara myst runt här hemma, plockat lite, barnen har spelat & lekt & jag passar på att tvätta innan jag drar iväg till jobbet. Får se om det blir min sista tur eller om de vågar boka in mig på någon mer, med tanke på hur kort tid det är kvar ;) Jag skulle nog inte, om jag var dem, boka in mig själv på en natt.

Kom på imorse att räknat från mensen & ägglossningen är det beräknad födelse imorgon & i övermorgon.

Leon frågade mig imorse "Mamma..När kommer bebisen?" Och sen har han frågat de senaste dagarna om han är stor, jag säger att han är liten nu men när bebisen kommit så är han stor. Han vill inte vara liten säger han. Liam & Marlon har också frågat, för nu har det ju varit julafton & nyår. De längtar. Mest Liam tror jag, han är så bebiskär så det finns inte ♥
Leon har börjat förbereda sig på att det kommer en bebis, han ställer sina glas långt in på bänken & säger "Nu kan inte bebisen nå det."

Märker att jag bara bloggar om bebisen, magen, graviditeten - hela tiden. Men det händer inte så mycket här hemma, Liam har jullov, öppna förskolan öppnar inte förrän nästa vecka & slutet på tjockistiden närmar sig.








Snippa & snopp formar magen. Inget annat! ;)

Skrivet 2011-01-02 klockan 23:04:12
Barnets könsorgan formar tydligen magen ;) Om man ska lyssna på vad folk säger. Säg vad ni vill, jag orkar inte bry mig längre. Bara tills för någon vecka sedan så skiter jag i det. Ni får ändå inget veta :) Jag är inte arg eller sur, jag ville bara berätta det. 

Men, tänk på att med Marlon & Leon var jag konstant förstoppad. Med Liam minns jag inte. Nu skiter jag & bajsar som vanligt. På inskrivningen vägde jag 50 kg med alla de tre tidigare barnen, nu vägde jag 47 kg plus att jag gick ner till 45.
Vid den här tidpunkten vägde jag 60+ med de andra barnen (62 & 63 kg på förlossningen), nu väger jag 56. Psykiskt dålig hälsa är väl en orsak till att jag aldrig kom ikapp vikten..Så det är både mindre i vikt i bajstarmarna & på kroppen. Och just det, barnet beräknas väga 2,3 kg idag & de andra tre barnen vägde 3,4 & 3,5 kg vid födseln.



Jag är fortfarande inte arg :) Jag är glad, jag mår bra, revbenen bråkar inte, jo jag är väl lite andfådd men jag mår så himla bra. Nu är slutet nära & det känns lite sorgligt med tanke på hur jag känt för barnet & hela graviditeten innan..Först nu känner jag kärlek, det har jag sagt. Först nu känner jag längtan efter barnet & först nu njuter jag av min fina kropp. Min fina mage, min lilla boll. Nu är enda gången jag någonsin fattar, det har jag skrivit förut, vad det är som är så mysigt med att vara gravid.

Det enda jag saknar från de andra gångerna är väl förstoppningen ;) Att vara frustrerad & galen, försöka gräva ut bajs med sked (haha inte riktigt men tänka så iaf) & jag saknar mina dödliga fisar som knappt aldrig visar sig. Jag kommer inte fisa på Liams kalas men jag fes på julaftonskvällen, precis som jag varnade Liam att jag kunde göra. 

Nio dagar kvar till beräknat datum. Dagarna bara tjoffar förbi & på tisdag är det en vecka kvar till datumet. För jag har ju ett datum, det har ju varken min kropp eller Korvis. Den bara känner att "nu är det dags" & så sätter den igång med det den ska, om det nu inte blir bestämt för igångsättning. Kul..Nej, men jag får lita på dem.

Det kommer att gå braaaaa. Det kommer ju en liten bebis iaf. Som bara äter, skiter, sover & pickar på tuttarna som en liten fågelunge, som Tobbe säger ;)







 


Spec Mvc #4

Skrivet 2010-12-30 klockan 10:47:07
Bebisen har gått upp ca 200 gr & väger enligt beräkningar runt 2,3 kg. Blodflöde & vatten ser bra ut & mitt blodtryck också. Blodtrycket såg bra ut sist jag träffade bm också. Såg att bebisen skulle kunna se ut att vara en bebis på 34-35 veckor gammal.
Den 4 januari ska jag tillbaka på bedömning, doktorn sa att det kanske blir igångsättning & jag frågade lite om snitt men hon sa att det är inte att tänka på. Barnet ligger ner med huvudet & skulle den vända sig så skulle det nog inte vara några problem att föda i säte. Med tanke på att jag är omföderska. Nu kommer det nog inte bli så men jag måste ju fråga :) Så nu känner jag mig lugn över det & kan släppa tankar på ett hemskt snitt! Men vi får se på tisdag hur allt ser ut & utgår från det.

Allt detta bara för den är liten. Väldigt mycket mindre än de andra tre som iaf vägt 3,4 & 3,5 kg vid födseln.








v 39

Skrivet 2010-12-28 klockan 09:56:52



28 dec ~ 38+0 

Det duniga hår som hittills täckt barnets hud försvinner och hudens rynkor är utslätade. Barnets avföring "mekonium" som samlats i tarmarna består av en blandning av lanugohår, gallpigment, utsöndringar från matsmältningssystemet och celler från tarmväggen. Barnet förbereder sig att födas genom att samla på sig extra mycket energi för att klara sig under förlossningen och de första levnadsdygnen innan mjölkproduktionen kommit igång. (familjeliv.se)


Nu är bebisen ungefär 50 cm från topp till tå
och väger omkring 3.1 kilo. Den växer fortfarande även om den egentligen redan är redo att födas.
De senaste veckorna har bebisen samlat på sig avfall i mage och tarmar. Detta avfall kallas för beck och är grön-svart, och består av hudceller, lanugohår och annat material som bebisen svalt. Detta är den första avföring som bebisen kommer ge ifrån sig efter förlossningen. Ibland händer det att bebisen släpper becket ifrån sig redan i magen och kommer då ut delvis täckt av grön-svarta restprodukter. Särskilda åtgärder vidtas av vårdpersonalen om detta skulle vara fallet.
Om det är en pojke så skall hans testiklar vandrat ned i pungen vid det här laget och när den föds bör båda vara på plats. Hos omkring 1% av alla pojkar som föds har ännu inte testiklarna vandrat ner. Eftersom detta kan orsaka infertilitet och öka risken för testikelcancer så undersöker barnmorskan pojken efter förlossningen.
Bebisens huvud är mjukt och formbart på grund av de s.k. fontanellerna som kan liknas vid rörliga plattor, som ännu inte är sammanvuxna. Dessa är till för att huvudet skall kunna deformeras något för att enklare kunna passera ut genom födelsekanalen. Detta är normal och inte farligt för bebisen, men kan göra att huvudet ser lite underligt ut direkt efter förlossningen, men det återgår snart till normal form.
Ögonen saknar ännu tårkanaler, vilka utvecklas först några veckor efter förlossningen. (blimamma.se)

Jag; har inte så mycket att säga. Nu är bebisen fullgången enligt beräkningar & kan komma när som helst. Den kommer när den kommer, det vet jag. Nu väntar vi bara.
Känner mig inte alls stor, fläskig & äcklig som med de andra barnen. Magen är pytteliten & det syns på bilderna att den inte blir större. Det är på ett sätt skönt, jag har lärt mig ta på strumpor utan att välta omkull. Jag känner mig inte trött eller bläig, utan pigg & fräsch. Revbenen bråkar inte, ingen ischias, inget alls. Hade ont i tuttarna imorse när jag gick upp & det har jag inte haft sen i början av graviditeten. Det känns i kroppen att det är nära slutet nu. Som jag sa, nu väntar vi bara.

Fjorton dagar kvar till beräknat datum..







Och Korvsnutt..?

Skrivet 2010-12-27 klockan 20:01:20
Liam;

Beräknad födelse enligt tidigt vul: 14 februari.
Beräknad födelse enligt rutin ul: 10 februari.

Liam föddes den 15 februari.

Marlon;

Beräknad födelse enligt mensen
: 31 maj.
Beräknad födelse enligt rutin ul: 7 juni.

Marlon föddes den 4 juni.

Leon;

Beräknad födelse enligt mensen
: 4 mars.
Beräknad födelse enligt ägglossningen: 8 mars.
Beräknad födelse enligt rutin ul: 12 mars.

Leon föddes den 8 mars.

Korvsnutt;

Beräknad födelse enligt mensen: 4 januari.
Beräknad födelse enligt ägglossningen: 5 januari.
Beräknad födelse enligt rutin ul: 11 januari.

Korvsnutt föds..? Jag är så nyfiken så jag dör snart ♥








Spec Mvc #3

Skrivet 2010-12-27 klockan 12:26:59
Det hade tydligen inte gått så många dagar att de kunde mäta bebisen så jag ska tillbaka på torsdag. Men de mätte vatten, blodflöde, CTG osv & egentligen kändes det rätt onödigt att gå dit. Väntetid & väntan på inget, typ. Och allt såg bra ut, som vanligt. Bebisen ligger som den ska också.

När jag var inne första gången så vände den sig ju under tiden jag var där ;) Rackarunge! Lika vild & galen som sina syskon.

Äsch, orka springa dit hela tiden. Får ju bara påminna om att "Ser ni könet, säg inget!" Det är en självklarhet för dem nu för tiden. Sen är det ju knappast bebisens könsorgan jag är där för att veta, utan allt det andra.

När det är dags, ska jag säga något eller ska jag bara åka in & föda & berätta det sen? ;) Jag vet inte. Kan ju vara kul att iaf säga något, eftersom jag bara åkt in & fött de andra tre gångerna..Ahh, vi får se. Nyfikna kottar.







Korvasbebis.

Skrivet 2010-12-25 klockan 20:07:03
Besöket hos barnmorskan i tordags gick jättebra. Blodtrycket & allt såg bra ut, som vanligt. Jag vet inte riktigt men jag får en känsla av att hon är orolig..Jag tycker det känns som hon antyder något, som många andra gör. Jag har inte gått upp ett hekto på snart tre veckor & väger fortfarande 56 kilo. Bebisen väger enligt mätningar ett kilo för lite & mitt SF mått ligger under nedersta kurvan. Jo, jag äter. Jag mår ju skitbra, jag är glad, lycklig, vi har det bra hemma & allt.
Men jag vet inte..Jag ska prata med henne när vi ses igen. Någon undrade om jag har ätstörningar eller så & det har jag inte. Och jag skulle ju knappast tänka tanken på sånt nu, mitt mål att gå upp den här graviditeten var ju iaf till 60 kilo men det är ju bara att glömma.

På måndag ska jag in igen & de ska mäta bebisen & se hur stor (liten) den är. Jag tycker det oftast sägs att bebisar är för små & sen föds de antingen normalstora eller iaf något kilo mer än de sagt. Så jag tror inte så mycket på det där.

Mina sammandragningar har ändrat karaktär, de är mycket starkare & mer tryck i dem nu. När jag kör bil så jobbar livmodern för fullt & blir helt galen. Några gånger har jag känt det där konstiga kliet som blir i tappen när värkarna kommer igång men det släpper så fort sammandragningarna släpper.

Barnmorskan sa att bebisen inte ligger långt ner alls & grävde ner fingrarna mellan huvudet & blygdbenet/bäckenben, vad heter det? Hon liksom höll bebisen om huvudet. Sen kände hon på det & sa att det är helt ruckbart & tog mina händer på varsin sida om huvudet & tröck fram & tillbaka "Känner du huvudet?" haha fan, vad coolt! Hjärtljuden låg ganska högt, runt 160 tror jag & annars brukar de ligga på 130 nånting. Men den var iofs galen i magen.

Det är så spännande så jag dör snart! Jag är så himla nyfiken på vilket datum som blir bebisens födelsedag! Och ni får gissa, det är bara kul. När jag gått 38 fulla veckor, på tisdag den 28 december, så är den helt fullt normalgammal för att födas. Jag tror att förlossningen kommer starta som de andra, på morgonen.

Imorse när jag gick upp kändes det så konstigt i hela kroppen, jag var tvungen att känna på magen. Kulan var kvar. Jag kände mig så smal & lätt liksom. Buffade på barnet & den buffade tillbaka, den lever.








Slutet på resan närmar sig.

Skrivet 2010-12-22 klockan 09:25:50



Det känns att det börjar bli dags. Det går inte att förklara, antingen så känns det i kroppen eller i allt runtomkring liksom..Jag är lugn, paniken i kroppen är borta. Idag är det 20 dagar kvar till beräknat datum. Det känns att det är i slutet nu.
För första gången känns det som jag skulle kunna fortsätta vara gravid i flera månader till. Jag mår jättebra, jag förstår det där mysiga & det känns ju helt underbart..För första gången känns det som jag kommer sakna magen när den försvinner sen. Min lilla kula. Med det galna barnet. Lik sin mamma att vara kvällspigg.

Det är sorgligt. Men jag längtar ju såklart att äntligen få se vårat fjärde underverk. Barnen & Tobbe också. Det här är enda graviditeten som jag känner mig sådär "vacker" som många säger att de känt sig. Med de andra tre barnen kände jag mig så otroligt skruttig, äcklig, tjock, fläskig, tung, trött & blääig. Lilla bebis ♥

Kärlek. Det är helt otroligt, jag älskar det här barnet..Fast jag inte ens känner det eller vet vem det är. Jag har varit rädd att jag inte skulle hinna känna kärlek innan den var född. Mycket pga saker som jag nu förstår med mig själv. Tobbe har hjälpt mig. Han rycker inte längre undan handen när jag lägger den på min mage. Även fast han tycker det känns otäckt ;)

Slutet på den här resan närmar sig med storsteg..Jag är inte otacksam mitt liv eller mina barn bara för att jag delar med mig av tankar & rädslor.








v 38

Skrivet 2010-12-21 klockan 12:55:28



21 dec ~ 37+0

Nu är barnet helt fullgånget och navelsträngen är cirka 50 cm lång. (familjeliv.se)

 

Du anses nu vara fullgången och hos bebisen utvecklas de sista detaljerna. Den är nu omkring 49 cm från huvud till tå och väger c:a 3 kg. Under denna veckan kommer din bebis sannolikt att sjunka ned och fixeras med huvudet i ditt bäcken. Om det inte är din första graviditet så kan fixeringen komma senare. Du kommer förmodligen känna en viss lättnad när bebisen sjunker ned och trycket på dina revben lättar, medan å andra sidan trycket på din livmoder, bäcken och blåsa ökar så att ditt behov att kissa kan öka, samtidigt som vissa upplever smärta i ljumskar och ben.
Forskning har visat att stresshormoner kan påverka bebisen, så se till att koppla av, ha kul och ta det lungt.
Bebisen är fullt utvecklad och är egentligen redo att födas, men växer fortfarande och bildar mer fett, upp till 15 gram om dagen. Om detta är din första graviditet så är det vanligt att förlossningen sker närmare 40 veckor eller kort där efter, medan om det inte är ditt första barn så är det mer sannolikt att du föder tidigt. (blimamma.se)

Jag; känner mig som vanligt. Magen har sjunkit, revbenen sticker & jag känner mig precis som jag inte vore gravid. Förutom när jag ska böja mig ner eller ta på mig strumpor ;) Är som jag skrivit, fortfarande öm under huden vid revbenen. Kom på att den där konstiga halsbrännan (som knappt kunde kallas halsbränna) är borta. Har inte känt något alls.
Bebisen ligger neråt med huvudet som den ska. Den lever rövare om kvällarna sen den vände sig. Galna barn :) Marlon är fortfarande jättegosig & kallar den för sin bebis. Leon brukar pussa på magen & Liam säger att han ska tjuva bebisen när den kommit.

Idag är det 21 dagar kvar till den 11 januari. Tjugioen dagar. Plus, minus 14 dagar.








Spec Mvc #2

Skrivet 2010-12-20 klockan 10:51:53
Bebisen levde rövare i magen igår kväll. Helt galen, jag började fundera på om den tagit något..Iaf så somnade jag till slut när den lugnat ner sig.

Imorse var jag in på specialist mödravården igen. Ultraljudade, mätte blodflödet i navelsträngen, vattnet & CTG:ade. Allt såg jättebra ut. Och bebisen ligger neråt med huvudet! Det var nog därför den var så galen haha :) Känns helt underbart! Nu slipper jag uppleva ett vändningsförsök. Kul att ligga där, ha svinont innuti huden, magen full av gaser & ba *pruttprutt* när de ska vända & böka ;)

När BM tryckte på magen där det är så ömt skrek jag rätt ut & drog iväg hennes hand, bara sådär! Blev förvånad över hur jag reagerade & bad om ursäkt, hon också. Men hon visste ju inte & jag hade ju inte sagt något. Jag ska dit igen på måndag & mäta bebisen för det gjorde vi inte idag. Men nu känns det som jag kan vara lugn & tänka på annat igen.

Marlon & Leon har sovit hos Elin i natt så det har varit så lugnt & tyst hemma..Tobbe är inte riktigt kry & Liam har fortfarande feber. Han har haft det till & från hela veckan. Igår skulle han på kalas men det gick ju inte.








Rädd.

Skrivet 2010-12-19 klockan 21:17:40
Jag vet att snitt inte är farligt. Jag vet att om det är enda sättet så får det bli så men jag är ändå rädd. Det spelar ingen roll att andra försöker lugna. Jag har många i min närhet som gjort snitt, en del har postiva upplevelser medans andra har negativa. - Precis som med vaginala.



(bild googlad)

Det jag är rädd för är att vara bedövad. Tanken har aldrig slagit mig att jag någonsin skulle få ett barn så. Jag är bedövad & jag kommer höra hur huden skärs upp. De gör något fruktansvärt emot min kropp & jag kommer varken se eller känna något. Ett liv kommer tas ur min kropp & jag får inte närvara.

Nu är det ju inte bestämt att det ens blir så, men jag är ändå rädd. Sövas? Nej, det är inte bra för varken mamman eller barnet & jag tror inte jag skulle klara av att bli sövd. Jag är ju till & med rädd för epidural. Aldrig använt i någon av mina tre förlossningar, aldrig haft en tanke på att använda. Något fantastiskt händer & jag känner inget alls, vad som beskrivs av de som använt den.

Imorgon blir det massa ultraljudande & barnet ligger fortfarande snett i säte så de ska göra vändningsförsök. Usch..Tänk om navelsträngen fastnar någonstans & drar med moderkakan eller något? Bara för att det är så nära så har jag tagit för givet att allt kommer gå bra. Att jag ska få en drömförlossning som med Leon, helt utan smärtlindring, ligga där & prata & skratta, vänta på krystvärkarna & låta kroppen bara helt enkelt sköta sitt.

Skulle det till slut bestämmas snitt så har jag snuvats helt & hållet på min sista förlossning..När Leon föddes visste jag att detta måste jag iaf få göra en gång till, bara en sista gång..Ja, nu är jag enbart egoistisk. Men att föda barn är helt otroligt, fantastiskt & jag är bra på det ;) Det ploppar ju ut helt galet fina barn.








Spec Mvc

Skrivet 2010-12-17 klockan 13:12:39

Igår var jag hos barnmorskan för samtal om graviditet, förlossning, mäta, väga, ta blod & kiss. Hon tyckte magen hade sjunkit något enormt & den hade inte växt. Märkte att hon blev orolig, hon skulle ringa USÖ idag på förmiddagen så jag kunde komma in. Eftersom jag ligger långt ner på kurvan blev hon orolig att den inte växt plus att jag hade för mycket vita blodkroppar. Urinvägsinfektion, infektion i kroppen eller något sånt tror hon. När jag berättade hur mycket kaffe jag dricker sa hon att det var nog inte konstigt längre ;) Uff, 5-10 koppar om dagen..Jag vet. Det är inte bra. Men jag tänker inte på det..

Jag var inne idag, två olika barnmorskor ultraljudade magen i ca 40min & sen fick jag träffa en doktor. Bebisen ligger snett i magen med huvudet uppåt. I snett säte alltså. Rumpan ligger vid vänstra höften & huvudet vid högra revbenen. Inte konstigt att trycksmärtan försvunnit då ;) Jag är fortfarande otroligt öm innuti huden, som jag har gigantiska blåmärken där inne.



Röd; här är huvudet.
Lila; ryggen.
Grön; rumpan.

Bebisen uppskattas vara 24% mindre än en genomsnittlig bebis i 36 fulla veckor. Han ville göra vändningsförsök idag men jag sa att jag har inte tid just idag & jag är inte orolig att den skulle födas i helgen, de andra barnen har ju kommit när de ska, allt känns som vanligt så jag ska dit på måndag istället.

Uff, så tänker jag bara på om bebisen vänder sig tillbaka..Och de kanske inte vill att den ska födas med röven först, han verkade rätt emot det..Kejsarsnitt. Fy fan, min värsta mardröm! Ut kommer ju bebisen i vilket fall..Men ändå..Får ångest bara jag tänker på det, men vi får försöka vara positiva. Jag vill ju att Tobbe ska vara med när den föds, kommer den med snitt så kommer han inte klara av det.

Sen om den är så liten som de säger så borde det inte vara någon fara att föda i säte?

Whatever, det blir nog bra till slut. Allt brukar ju det. Annars såg blodflödet i navelsträngen & fostervattnet bra ut. En liten minikorv i magen. 25 dagar kvar till BF. Och tack snälla pappa, som ställde upp här i paniken & var barnvakt hela förmiddagen!











 


Förlossningsbrev.

Skrivet 2010-12-16 klockan 08:55:58
Mitt förlossningsbrev är färdigskrivet. Det kanske ser hårt & otrevligt ut, men jag vet precis hur jag vill ha det när barnet väl kommit ut. När Leon skulle födas hade jag också skrivit ett & när vi var inne på förlossningen bad jag om ursäkt att det såg så otrevligt ut. De "struntade" i två saker; Att inte tjata om könet & att förvarna om sprutan. Den här gången skrev jag att den som yttrar sig eller tjatar för att det är så viktigt att skriva det i deras papper eller den som råkar försäga sig ska ut ur rummet fort som tusan. Pappren KAN vänta.
De förstörde för mig när Leon föddes. Det här är min sista förlossning så den som förstör ska ut därifrån.

Och sen skrev jag att jag vill kunna slappna av när sprutan kommer. vafan, de kanske tycker det är skönt att få en spruta i en spänd muskel helt utan förvarning men det tycker inte jag. Den här gången tänker jag inte be om ursäkt innan för att mitt brev ser otrevligt ut. Jag är alltid glad inne i förlossningsrummet ändåså ;)

Den blöta handduken & sena avnavlingen är nya saker som kommit på listan sen Leon föddes.

Såklart kan ju komplikationer inträffa, men då får de göra vad de måste. Mitt förlossningsbrev är bara om inget sådant händer. Sen har jag funderat, skulle barnet ligga med rumpan ner så får den väl komma med rumpan. Ge röven åt världen på en gång.
Ska till barnmorskan senare i eftermiddag, hon ska känna & greja & så ska vi prata om hur hela graviditeten fortskridit osv. Har så satans ont i skinnet på magen under vänstra revbenen, där huvudet eller rumpan trycker. Känns som jag har världens största & mest ömma blåmärke. Jag kan knappt klappa eller känna just där. Och det var den kulan som ligger i magen som tröck på revbenen förut. Förutom det mår jag skitbra.

Det trycker & ilar i ljumskarna iofs, men mest när jag är ute & går. Det känns som jag har stränger som stramar & slits sönder & hela ljumskarna blir kalla. Det fryser & ilar till. Det gör inte ont, det är rätt skönt för då vet jag att det inte är så lång tid kvar..Snart, snart kommer lilla fiskorven.








Tidigare inlägg
RSS 2.0