Startsida | Varför Korv? | Bloglovin' | Twitter | Facebook | Bloggdesign

3 år!

Skrivet 2015-04-25 klockan 19:55:37


Imorse, nyvaken morgontutte på 3 års dagen! Grattis våran fina Varya! 


Vi har lekt på Lek och buslandet idag, här tar knasbollarna en svettig drickpaus. 


Vi har firat Varya med familj och släkt. Tack alla som kom <3 

Fantastisk dag och de små är fortfarande vakna, helt otroligt. Tänk att hon redan är 3 år gammal, våran lilla bebis. 



KalsongMorsan i Sveriges Radio P4.

Skrivet 2015-04-21 klockan 20:48:58



Nyfiken på att höra hur jag låter när jag pratar i radio? 

http://sverigesradio.se/sida/avsnitt?programid=507 


Jag vet inte om länken är direkt till programmet eller om du söker på dagens (21/4) program. Spola fram ca 40 min. Jag har ju gjort den här resan och skrivit en del men jag kommer skriva ett nytt inlägg snart nu när jag är klar och har en större överblick av vad vi gjorde och hur det känns nu. 

Vad tycker ni? Inte om min skitiga spegel haha utan om programmet ;) 




Det ÄR inget fel på mig! Bara lite ;)

Skrivet 2015-04-09 klockan 01:11:45
För två år sen tog jag kontakt med en psykolog på vårdcentralen för att få hjälp att ta reda på vad det är för fel på mig. Jag skrev om det för längesen. Han sa att det skulle bli svårt med tanke på min historia, mitt nuvarande liv osv. Han remitterade mig till vuxenpsyk för utredning. Nu är vi klara efter många om och men. 




Jag har ingen diagnos. Det är inga fel på mig. Men min psykolog på vuxenpsyk förklarade att min hjärna har formats av hårt stressande förhållanden i tidiga barnaår. Psykisk och fysisk misshandel, stress, hunger, misär och ständig rädsla har gjort att min hjärna formats annorlunda än hur den ska göra. Att den funkar som den gör för att överleva. Att jag glömmer vissa saker för de är inte viktiga för min överlevnad medan jag kan minnas helt värdelösa saker för att hjärnan registrerar det för min överlevnad. Typ som en hjärnskada. Sjukt egentligen. 

Hon förklarade också att jag har drag av adhd/add och är väldigt lik en person med en sån diagnos men jag har inga koncentrationssvårigheter och andra saker. Jag har lätt för att lära, kan också vara ett resultat att jag var tvungen att vara skärpt och inte göra fel för vem visste vad som kunde hända då? 

Ikväll låg jag och funderade på min störda sömn. Nu fattar jag ju varför jag inte kan somna. Och varför jag alltid var vaken hela nätterna som barn. Idag kan jag absolut inte lägga mig om jag vet att någon annan är vaken hemma, jag har aldrig kunnat göra det. Jag la mig aldrig före mamma som liten, hon kanske var borta när jag vaknade. Och jag var alltid vaken tills hon kom hem på nätterna. Ibland kom hon inte ens hem. För att kunna vara trygg behöver jag gå omkring och kolla så alla sover och för att kunna somna måste jag vara sådär trött så jag bara slocknar för annars ligger jag där stressad, med tusen tankar, får panik för jag kommer på det ena och det andra. 


De tysta aggressiva människorna är de som skrämmer mig mest. Jag blir livrädd. Jag har inte träffat många och när jag är vuxen kan jag välja bort sånt. Det kunde jag aldrig som barn, jag var så van vid det att jag knappt visste annat. Att vara rädd och anpassa mig, läsa av och ständigt ha en klump i magen. 

Jag vill kunna göra om i min hjärna och jag har mer eller mindre omedvetet gjort det. Rensar bort negativa människor, omger mig med de som får mig att må bra. Idag lever jag tryggt fast jag tror att jag inte gör det. Min man är fantastisk på alla sätt och skulle aldrig medvetet göra mig illa. Jag har sagt det så många gånger men han är verkligen världens bästa. På alla sätt. 


Jag har hittat ett asbra jobb där jag jobbar vakna nätter. Passar mig som handen i handsken! Jag är vaken och kör hela nätterna, eller ja, gör det jag ska och är vaken på morgonen (tjoho, jag slipper gå upp tidigt!) och sover en stund på dagen. Vaknar aldrig med huvudvärk som jag gör efter en sovande natt och känner att hjärnan funkar bättre. Jag kommer aldrig bli morgonmänniska fy fan, kastar vitlök och vigvatten på larmet som tjuter 06 medan jag fräser och morrar. 

Känns som jag mer och mer börjar kunna stå upp för mig själv och hur jag funkar, inte ursäkta mig själv med hur felkonstruerad jag är. Att jag är tydlig med att jag har svårt att passa tider, att jag lätt glömmer vissa saker, att jag är sån här. Och jag trivs ju faktiskt med mig själv. Förutom att jag inte klarar stress så bra och antingen blir helt lam eller galen ;) Det är något jag måste jobba tillbaka på. 

Jag är Jenny bara. Lite annorlunda, men med ett stort, öppet hjärta. Jag trivs med livet. 





Påsken.

Skrivet 2015-04-06 klockan 14:56:08
På påskafton var jag ledig, tvärtemot förra året så det var mysigt att få vara med familj och släkt. Vi var ute hos farmor och farfar, som förr. Vi är alltid hos oss nu för tiden pga vi har störst hem numera men inget slår att vara där ute. Bästa platsen! 


Faster Elin hade ordnat med äggjakt där de stora barnen fick ledtrådar att följa och de små fick en karta när de skulle leta ägg. 






Leon blev sur för han "fick så jävla mycket godis" ! Haha :) 

Det var härligt. Kusin Tuva var också där och de hade så roligt och skrattade så de kiknade, Jolie, Varya och Tuva. 


KalsongMorsans fullt normala 12 åring..Många spekulerade i hur mitt barn skulle vara när han kom. Det här är Liam. Märks tydligt att han är mitt barn ;) 

Denna månad fyller våran lilla Varya TRE år! 




7 år!

Skrivet 2015-03-07 klockan 21:32:03
Idag fyller våran fantastiska Leon 7 år! Grattis världens bästa Leon! 



Imorse var Leon sur och arg, han ville ha kalas nuuuuu. Han blir sån när han inte orkar vänta ;) Sen fick han fördriva förmiddagen med att åka och handla leksaker i leksaksaffären och tårta till kalaset med pappan. Han fick massor med fint på kalaset och var så nöjd efter firandet. 




Eftersom det är lördagsgodis fick Jolie och Varya sina efterlängtade ägg! Och så gjorde de fina äggbollsfrisyrer dagen till ära. 

Hela högen med barn här hemma är knasiga och senast igår fick jag höra av en vän "Det märks vem som är Varyas mamma!" efter att hon dansade runt och sa "Stjärt! Stjärt! Stjärt!" ;) 

Men iaf så är Leon supernöjd och kommer somna gott senare. Kvällen har nämligen bestått av massvis med godis och fullt ös med Leon, Liam och Marlon som busat och lekt rövare. 




30 års kris.

Skrivet 2015-02-24 klockan 10:44:56


Jag har varit ung hela mitt liv, jag känner mig inte redo att lämna 20 årsåldern. Shit, barnen börjar bli stora och jag har snart en tonåring här hemma till och med! Vad ska jag göra nu? 




Gott nytt 2015.

Skrivet 2015-01-02 klockan 00:50:44
Årets första blogginlägg! Gott nytt år! 

Jag funderade ett tag på vad de bästa händelserna under 2014 var och det som dök upp i huvudet var att vi fick äntligen sömntabletter åt Marlon och Legolandsresan. 

2014 var ett uppvaknade för mig, jag tog bort spiralen som gjorde mitt liv till ett helvete. Jag insåg senare delen av året att jag mest klagat mig igenom året, mest för mitt mående av spiralen och frustrationen över Marlons sömn. Men nu blir det förhoppningsvis slut på sånt trams. 

Jag fick äntligen tummen ur och vågade göra dreads, har väl knappt tappat ett hårstrå på huvudet sen dess ;) Sommaren var fantastisk! Vilken värme, våran semester var den bästa på väldigt länge. 



Jag har dock varit lite lat med att blogga, det ploppar inte upp något roligt i huvudet. Nu är jag lugn. Inte pinsam och rastlös haha, garvar ihjäl åt den tönt jag är haha! :'D Vad för er tillbaka till att fortsätta följa? Det är jag nyfiken på. 

Vad är era bästa minnen från 2014? Eller erfarenheter? 



Spontanutgång.

Skrivet 2014-12-28 klockan 17:57:28
Sandra frågade mig här i veckan om vi skulle gå ut på lördag. Jag? Nu på lördag? Jag går ut typ en gång om året och det är på min och Tobbes årliga födelsedagsfest där vi bjuder alla våra vänner. Fick beslutsångest men jag visste att nästa gång jag får chans kommer bli i sommar! Så, ja vi var ute igår. 


Fia, längst till vänster lät oss sitta och snylta på hennes soffa innan vi gick ut. Hemma hos mig eller Sandra kunde vi inte vara och jag är för snål för att handla dricka ute. Men det var supernajs och trevligt att sitta och babbla allihopa. Fina vänner <3 

Sen stack vi ut på krogen, bara jag och Sandra och dansade resten av natten. Typ. Jag träffade några gamla kompisar från skol- och Billantiden! Blev som vanligt jätteglad och kramades massor med dem, det kände jag av när jag vaknade för hela jag stank parfym ;) Sandra behövde vila mellan låtarna men jag vill aldrig lämna dansgolvet, vem vet när nästa gång blir? Så mina gamla vänner höll mig sällskap. Det är så jäkla kul att träffa folk från förr som blir glad av att se en! Knasiga minnen :) 

I år har jag varit ute tre gånger, det måste vara rekord! Med stor familj och jobb på helgerna är det inte hur lätt som helst att bara göra något annat. 

Nästa år fyller jag 30 och Tobbe 35 år så då kommer vi ha dunderfest, jaja det är typ 9 månader kvar men jag har redan börjat bjuda vänner. Haha :) 

Nu börjar det snart bli dags att göra ordning barn för sängen, Tobbe är borta på träning men är hemma resten av jullovet så det är otroligt skönt! Pappan är hemma med barnen och jag ska iväg på jobb måndag och tisdag eftermiddag/kväll, sen jobbar jag nästan dygnet runt på från onsdag till torsdag morgon. Blir första gången jag jobbar borta nyårsafton, men det känns helt okej för oss alla. Vi brukar bara äta gott, titta på tv och spela spel och om någon är vaken tittar vi på fyrverkerierna från slottet genom fönstret. Som ni vet är några av barnen skotträdda så vi skjuter aldrig själva. Men i år får Tobbe ha barnen helt för sig själv och mysa. 

En vecka efter nyår fyller Jolie 4 år! 


Här är Varya och Jolie någon dag innan julafton. Sötkorvar! 




God jul önskar familjen Korv!

Skrivet 2014-12-24 klockan 21:43:10


Alla våra fem fantastiska små människor. 











Önskar er alla fantastiska och odrägliga läsare en god fortsättning! ;) 



Dan före julafton.

Skrivet 2014-12-23 klockan 21:59:21
Idag jobbade jag och kom hem vid 20.30. Fick en chock när jag öppnar dörren och Liam (??) kommer springandes och ger mig en kram! De stora barnen satt i soffan och spelade bingo med pappan, de sken upp som små solar. De visste att det var dags att lägga fram alla julklappar! Äntligen! 
Vi har inte kunnat ha dem framme alls pga en opålitlig Jolie ;) 

Pratade med farmor i telefon och Liam hörde om att barnen får öppna julklapparna efter Kalle Anka. Han blir helt frustrerad och slänger sig på golvet sen krälar han på knäna och drar sig fram med händerna samtidigt som han nöffar som en gris. Sen säger han "Det är omodernt att göra så! Vafan, det var typ 1859 man gjorde så!" 

Alltså..Haha, vafan ;) 


Uppesittarkväll. Leon på hörnet är otålig och har det jobbigt, lilla fisen. 


Imorgon är det julafton..

Omg..

Skrivet 2014-12-19 klockan 10:13:09
Haha shit, vilken tönt jag är! Har läst gamla inlägg från bloggen och ligger under skämskudden! Guuuud! Haha alla har vi våra tristess stunder men jag skulle absolut gjort annat än att blogga då. 

Hur har ni stått ut? Varför fortsätta läsa? Dör. Haha! 




Vab.

Skrivet 2014-12-17 klockan 19:11:02
Förra månaden 'fyllde' korvarna ett halvår, grattis ;) 


Jag har fått löss i dem, två gånger!! Trodde det var omöjligt att få löss i dreads pga allt tovigt och smutsigt, men inte då. Vi hade avlusning här hemma tre gånger plus efterproceduren i höstas. Fy! 

Igår fick jag sluta tidigare på jobbet för att åka hem och ta hand om en liten som spytt på dagis. Tobbe hämtade barnen så åkte jag när jag kunde. Så idag har vi bara tvättat händerna och en jäkla massa tvätt. Jolie har sovit typ hela dagen. 


Det här lilla busfröet har inte låtit mamman få vila när hon badar och plaskar runt i handfat lite varstans i lägenheten och klättrat i skåp för att leta efter mammans godisgömmor. Hur kan hon veta sånt? 

Hoppas och håller tummar nu att ingen mer blir sjuk. På fredag ska jag och Leon umgås, bara vi. Och idag är det bara en vecka kvar till julafton! 




En kram.

Skrivet 2014-12-07 klockan 23:57:01



Marlon säger aldrig att han tycker om mig, han kramar mig bara när jag kommer hem från jobbet (om han är vaken) och han vill aldrig vara nära förutom ifall de små somnat på kvällen och han fortfarande är vaken. Då kan han vänta på att jag ska komma in och klia honom som förr. 

Idag kramade han mig, utan anledning och jag frågade "Vet du varför man kramas?" - "För man tycker om den.." svarade han.

Det har hänt att jag frågat "Tycker du om mamma?" och han bara rycker på axlarna och säger att han inte vet. Men idag kramade han mig, underbara unge. 

Bajsförgiftning.

Skrivet 2014-11-05 klockan 20:50:11


Jag visste inte att man kunde bli "sjuk" av att vara förstoppad. I måndags mådde jag bajs när jag vaknade men kände inte igen känslan alls, hade feber till och från, ont i magen och sprängande huvudvärk. Tog alvedon, sov och försökte äta men det gjorde ont i magen. Sjukskrev mig igår (tisdag) och jag fick knappt i mig något alls att äta. 
Fes så illa att folk kunde trott jag var höggravid och hade halsbränna till och från, även på natten som jag vaknade av. 

Igår pratade jag med Tobbe för jag klarade inte att köra barn till skola och dagis, fick panik och ångest. Vad fan var det som gjorde att jag mådde så här? Tobbe frågade när jag bajsade sist, det mindes jag inte. Sjukt. Så imorse fick jag hjälpa kroppen att tömma och på eftermiddagen mådde jag bättre. 

Halsbrännan, pruttarna, huvudvärken och magontet är borta. Känner mig lite slö och trött bara. 

Varya har kommit in i den värsta trotsen, eller utvecklingsfas som jag kallar det, i sitt liv. Uff, har aldrig varit med om ett sånt här monster till barn vid den här åldern. Men så är hon ju värst av alla med allt ;) 


Nu sover de små trollen så gott. 




Nytt hemma hos oss.

Skrivet 2014-10-05 klockan 11:39:34
Vårat hem har alltid kryllat av Ikea möbler. Jag avskyr det. Det är billigt, Ikea ligger nära och förpackningarna är lätta att få med i bil och bära. Men under åren med barn går allt sönder. Det faller ihop och vi har tänkt "äsch, det är så billigt att köpa nytt." Men det blir dyrt i längden. Att betala för skräp om bara håller ett tag, köpa nytt som också bara håller ett tag. 

Tobbes kompis gjorde ett nytt köksbord med tillhörande bänkar åt oss av riktigt, tungt trä. Skillnaden är inte bara snygg utan även hållbar! 




Före. 




Efter. 

Jag blev så nöjd att jag ville ha mer! Tobbes kompis hade ett gammalt trägolv från 1800-talet som han inte kunde göra något med pga de gamla kviststumparna som buktade ut lite här och var..Så han och Tobbe byggde en ny soffa åt oss! 




Vardagsrummet före. Vi bor i en fyra och alla barnen har fått alla sovrum så vi sover i vardagsrummet. 





Efter. Men nu passade ju inte bordet in.. 


Så David byggde ett bord också. 

Vi ska byta ut fler möbler när det finns tid. Nu får vi plats, möblerna är rejäla och håller för busiga barn. Det känns roligt att ha hemmagjorda saker som är unika. 




Dagisbarn.

Skrivet 2014-10-02 klockan 09:57:29
Sen Leon var drygt ett år har jag jobbat till och från när jag har kunnat. Vi har haft mycket hjälp av farfar och Tobbe har haft barnen på helgerna. När jag var gravid med Jolie jobbade jag sista dagen samma vecka hon föddes och var hemma i fem månader och när jag var gravid med Varya gick min brukare bort i början av april och Varya föddes ett tag efter, samma månad och så var jag hemma i nio månader. 

För drygt ett år sen kom jag till det jobbet jag är på idag, jag trivdes och fick ganska snabbt fasta tider och dagar, blev anställd och hela faderullan. För att, och det var bara för att farfar kunde ha barnen den stunden jag var hemifrån tills Tobbe kom hem från jobbet. Jag började runt 13-14 tiden och Tobbe slutade så han var hemma vid 17. I somras sa farfar "upp sig" och jag sökte dagmamma till Varya. Aldrig i livet att jag skulle sätta henne på Leons gamla avdelning på Jolies dagis. Varya fick plats och jag var så glad. Jag hade tjatat på dagis att det var så jädra synd att jag inte kunde Jolie och Varya tillsammans men så precis i början av sommaren fick jag veta att de skulle blanda barnen! De hörselskadade och hörande barnen skulle blandas ihop och delas upp i yngre och äldre avdelning. 

Så där stod jag. Hade bästa dagmamman som kan hittas och en chans att ha barnen tillsammans. Med två olika ställen att ha barnen på betyder att åka från ena änden Örebro till andra plus skolbarn på ett tredje ställe. Vi pratade mycket, dagmamma med liten grupp vore det bästa men hela tiden kändes det som att ha barnen tillsammans övervägde hela tiden. Och det vann. Varya kunde få gå med Jolie och de skulle ha samma kontaktfröken eller vad det heter. 

Jag var orolig eftersom det var inte bara barnen som skulle blandas utan även fröknarna..Men de som kom till de små barnens avdelning funkar. 

Så direkt efter semestern var det dags att skola in. Jolie som stormtrivs på sin avdelning var glad att vara tillbaka på dagis och Varya tyckte det var spännande men lite läskigt. 







Inskolningen flöt bara på, Varya märkte på Jolie att det var ett bra och tryggt ställe. Jolie är ju så rolig för hon kliver bara in och "Här är jag! Hej!" Haha! 

Nu på senaste tiden har jag vart så irriterad för jag märker att personalen tar efter beteendet de hade när Leon gick där. De är 'upptagna' och säger bara åt mina barn "Kom och titta vad vi gör!" Men det är inte så vi ska göra för då får jag stå och vänta på att säga hedå, det är töntigt viktigt för mig. Att det inte känns som att jag smiter för att barnen blir upptagna av annat. Eller som sista gångerna att jag fått stå och vänta på att någon ska ta sig tid att ta barnet när jag ska gå. Varya har knappt inte haft problem, om man jämför med vad jag förväntade mig, att bli lämnad på dagis och säga hejdå. Men idag, Jolie går en dag extra i veckan, så röt jag åt dem att de får fan inte hålla på som personalen på Leons gamla avdelning. När jag ska vänta och vänta att någon ska följa med henne, jag behöver se att de tar med henne och vi säger hejdå. Det är inte personalen Jolie haft innan blandningen det är fel på, utan Leons gamla fröknar. 

Förutom det så är det jättebra. Jolie och Varyas fröken är tyvärr ledig ett tag nu, hon är så jävla bra, styr och ställer, hon och jag kan prata och säga till om vad som helst åt varandra, rakt och ärligt hela tiden. Sen är hon lite muppig som en hippie också men det gillar jag och barnen. 




Sömntabletter.

Skrivet 2014-09-30 klockan 22:08:06
I början av sommaren, innan skolavslutningen, fick vi hämta Theralen åt Marlon. Jag berättade nog om det, vi slutade ge det efter ett tag. 
Vi tänkte att vi hellre väntar och kör utan dessa hemska sömntabletter. 

Några veckor senare (i slutet av sommarlovet) träffade vi våran kontakt Linda igen, är osäker på vad hon är, psykolog kanske? Hon ville att vi skulle vänta ända tills våran tid för utredning (22 sep)! Då fick jag panik och sa att antingen hjälper hon oss NU eller så ringer jag soc och gör en orosanmälan på mig själv! "Snart slår jag ungjäveln, han somnar aldrig och jag får inte sova! Jag håller på att bryta ihop!" Hjälpen sitter rakt framför mig, jag blev hysterisk inombords, vad fan skulle jag göra?! 

Hon sa att hon ska prata med en läkare, de brukar inte skriva ut något utan att ha träffat barnet osvosv utredning blabla. Nästa dag ringde en läkare och vi pratade i 20 min. På den korta tiden fick jag ut mer hjälp, råd och tips än de 1,5 åren vi gick till den andra psykologen, Linnea, innan vi fick träffa Linda. 

Och hon skrev ut circadin. 

Sen dess har Marlon somnat på 10-15 minuter. Han går fortfarande i sömnen men han sover. För första gången sen han var 2,5 år kan han somna! Både jag och Tobbe var helt förbluffade första dagarna och bara wtf..? Och när han vaknar är det aldrig, aldrig några problem! Han vaknar tom före Tobbe vissa dagar..Helt magiskt! 

Först efter en eller två veckor vågade jag på riktigt fatta att det funkade! Jag var så glad, jag grinade några gånger, fatta lättnaden! Att äntligen, äntligen få vara ifred en stund på kvällen och bara vara..Alla som har barn som inte kan somna förstår precis vad jag menar! 

När vi kom på återbesök för att följa upp klev jag in i rummet leendes och frågade "Varför fick vi inte träffa dig på en gång när vi sökte hjälp?" Linda visste inte riktigt vad hon skulle svara men hon sa att hon inte jobbat där så länge. Det fanns knappt inget att prata om, allt fungerade så himla bra när jag och Marlon får sova. Han är mer lätthanterlig och fungerar bättre..Sa också att det känns onödigt med en ny utredning nu när det känns som allt bara flyter på, men vi har ju ändå väntat i 1,5 år nu så det är väl lika bra att göra den. 

Utredningen då. Vi hade alltså väntat i 1,5 år på att få göra en ny. Vi meddelade båda våra jobb om ledighet och skolan, ordnade med dagis den dagen och Leon fick åka tidigt till morgonfritids. Vi var där i typ 2 timmar och pratade. Marlon sa inte ett ljud. Hon såg spår av autism och skulle prata med sina kollegor och höra av sig. Jag blev helt paff, vad fan? På pappret stod det att tiden var 8.30-16.10 men vi åkte vid 10-11 tiden. Fattar ingenting. Intensiv utredning där hon skulle gå igenom tester osv, jag hade fattat det som att det skulle vara färdigt sen. Skitsamma. Han sover och det är huvudsaken, jag tvingas inte längre sitta vaken timma efter timma. Han sover och fungerar bättre. Magiska tabletter.. 



Bästa semestern någonsin.

Skrivet 2014-09-24 klockan 19:44:32



Vi badade massor på semestern! Här i Örebro finns det dåligt med badställen men med bil tar vi oss utanför väldigt lätt. 





Alla barn utom Jolie är riktiga blötdjur! Jag har märkt att jag själv är en badkruka, värsta tönten ;) Men Tobbe badar gärna med blötdjuren. 


Det här är den bästa semestern vi haft! Världens dunderväder, inga depressionskänningar alls för min del, glada barn, inga måsten, bara tid för varandra och göra det vi ville..




Vi reste till Legoland och poolen!

Skrivet 2014-09-21 klockan 21:42:13
Sen jag skrev sista inlägget har allt bara rullat på, allt går så himla bra! Jag ska berätta.

Först resan till Legoland! Jag minns inte riktigt men jag tror jag berättade om att vi åkt ner och lite sånt sist. 















En fantastisk upplevelse, så jäkla kul och häftigt var det! Vi gick runt hela dagen och fick med oss souvernier. En av ungarna var dock grinig ett tag på slutet och ville bara tillbaka till hotellet och bada. Så när vi kom tillbaka, helt färdiga så hoppade de alla tre i med pappan och badade resten av kvällen! 






Vi såg även att teckningarna barnen ritat medan vi väntade på maten dagen innan nu hängde på deras vägg som var full av teckningar. 


Barnen blev himla glada när de såg det. 

Dagen efter vi besökt Legoland åkte vi på en dagsutflykt mot havet! 




Leon hittade kompisar ;) 

Här var det samma sak, ett evigt tjurande och tjatande av samma unge om hotellet och bassängen ;) haha shit, jag och Tobbe fick spel. Men innan vi åkte tillbaka besökte vi ett gigantiskt köpcentra där vi handlade alkohol, godis, chips och annat gott. 


Nöjda badungar! 




Jag och Tobbe njöt av att ha självgående barn som inte behövde sitta i våra knän och på oss hela tiden :) 




Jag och Liam sista kvällen. 

På vägen hem var vi tvungna att stanna och fota bla 'uschiga' huset som Marlon blev helt till sig av förskräckelse att se; 


Det såg ut som ett minecrafthus och det var tydligen populärt i Danmark. 


Balle och Ballevej var så kul att ungarna garvade ihjäl sig! 

En helt fantastisk resa med fint väder, ingen stress, inget bråk och allt var bara bra! När vi åkte hem var det dock spöregn och vi såg knappt inget! Många bilar stod stilla på vägarna och hela vägen hem genom Sverige regnade det också. 

Vi hann knappt komma hem eller innanför dörrarna sen för då kom min lillasyster Drisana.. 





När tummen äntligen dras ur..

Skrivet 2014-07-31 klockan 21:11:10
Ett inlägg om Danmarksresan kommer senare! 

Igår tog jag mig äntligen mod att ringa min morfar! Jag var nervös men jag gjorde det och idag skulle vi dit för att grilla tillsammans. Inga konstigheter eller nånting, bara enkelt och avslappnat som det alltid är med han. Barnen lekte, vi åt, pratade och tog en promenad ner till Hjälmaren. 

Åh, nostalgi! Där spenderade jag många somrar som liten, i hans husbil har jag varit på många långa resor till olika campingställen och det var bara massa fina, härliga minnen som kom tillbaka. Vi tittade på kort och jag mindes nästan varenda tillfälle, Tobbe tycker det är sjukt ;) 





Härligt..Min fina morfar! Det är tre år sen vi sågs. På mormors begravning. När jag fyller år ska jag ringa honom och påminna honom. Det var alltid mormor som höll koll på allt. Men nu kommer jag inte släppa han igen. Barnen var så trevliga, tyckte han. 




Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0