Startsida | Varför Korv? | Bloglovin' | Twitter | Facebook | Bloggdesign

Stasad.

Skrivet 2012-04-29 klockan 12:18:50
Igår så ringde en barnmorska från förlossningen för att fråga hur jag mådde & hur det gick. Jag har inte känt mig yr alls av blodförlusten, bara trött när jag låg på BB. Jag var ju på toa 3,5 timma efter Varya föddes & det gick ju jättebra. Hade jag några frågor? Ja, det hade jag.

Under krystskedet så blev Varya stasad. Hon for ut snabbare än de 'ska' så halva huvudet stod ett tag innan nästa värk & hon blev stasad. Jag förstod inte alls vad det betydde under BB-vistelsen & undrade en massa när jag kom hem. När Varya var född var hon helt blå & svullen i ansiktet & ögonlocken var 5 ggr så svullna & jätteröda. Resten av kroppen var helt normalfärgad. Men de hade kollat andningen, lugnorna osv så det var ingen fara. Det jag mest oroade mig för var ev hjärnskada men det behövde jag inte sa barnmorskan. Vi pratade ett tag & jag förstår nu vad som hände. När huvudet stod så ströps blodflödet typ som när man snurrar ett snöre hårt runt fingertoppen.

När barnmorskan kände var jag öppen 8 cm, jag kände ju att värkarna sen gick över i krystvärkar efter ett tag & när första krystvärken kom så gick ju vattnet & jag kunde inte hålla emot. Det hade blivit ett enormt tryck för henne eftersom det gick så fort på slutet också. Jag vet inte om jag var öppen helt då men inget gick ju sönder. 2 min tog det att krysta ut henne. Vi hade varit inne kortare tid än jag trodde, jag trodde det var knappa timmen men det var 29 minuter.

Dagen efter Varya var född så såg hon 'död' ut på hudfärgen, men jag såg inte det då. Utan nu, efter. På korten. Blå & fläckig. Läskigt nu men jag är glad att min barnmorska var så lugn när det hände & jag vet ju nu varför hon frågade om nästa värk kommer snart, det var ifall jag skulle orka krysta ut bebisen i nästa värk.

Varya ser helt normal ut sen 2 dagar tillbaka, inget svullen alls & inga lila prickar i ansiktet. Nu ser jag att hon är lik Liam. En mini-Liam.








Förlossningsberättelse.

Skrivet 2012-04-26 klockan 14:58:12
När vi höll på med maten runt 18 tiden märkte jag att 'förvärkarna' kom var 10:e minut. De kändes starkare än de jag haft innan & i helgen men jag vågade ändå inte tro att det var dags. Vid 21-tiden sa jag till Tobbe att vi får nog prata med farmor hur vi ska göra, för värkarna kommer med jämna mellanrum; 5-7 minuter emellan.



Jag ringer förlossningen & pratar med dem & barnmorskan säger att jag inte ska haka upp mig på slemproppen ;) Farmor kommer & hämtar barnen. Ville inte vänta för länge ifall det verkligen var igång & sen mitt i natten är det försent att få iväg barnen & komma iväg. Sen var vi ju inne på bedömning vid 22-tiden, öppen 3 cm, regelbundna värkar. Förlossningen var igång. De frågar om vi bor nära "Jadå, bara över gatan!" så vi får gå hem igen. I hissen på väg ner ser jag att klockan är 23 & säger till Tobbe att, fan nu har vi missat Big Brother ;)

Väl hemma så sätter jag mig vid datorn en stund, Tobbe tittar på olika filmer & sen lägger jag mig i sängen. Jag var skittrött & ville bara sova. När klockan var strax innan 02 ropar jag på Tobbe. Han har somnat ;) Ber han fixa ordning en väska åt mig med kläder & lite annat. Känner att om jag ligger kvar hemma så föder jag i sängen. Jag låg så skönt, sov nästan & ville inte känna att det var för skönt att ligga kvar så jag inte skulle 'orka' mig iväg sen. Tobbe blir stressad & nervös & kläcker ur sig "Fan, jag hatar det här!" haha :)

Kan vi ta bilen, undrar jag? Jag kan knappt gå för något snärtar i mina senor i ljumskarna, så han hämtar bilen & vi åker iväg. Vi ser ingenting för det hade immat innanför rutorna haha :) När vi parkerat så börjar jag gå medans Tobbe fixar parkeringsbiljetten. De släpper in oss. Vet inte vilken tid vi var inne, men jag såg att jag skrev på FB senast 02.11 nånting. Uppdaterat; Vi skrevs in 02.40.

Samma barnmorska som undersökte mig tidigare under kvällen tar emot oss, kändes skönt för det var ett bekant ansikte & hon var jättego. "Det är samma!" ropar hon till de andra barnmorskorna ;) Jag får väga mig, 61kg & sen får vi ett rum. Ett spegelvänt rum än vad vi haft alla andra gånger så det känns lite konstigt. Hoppar upp på sängen & hon sätter ctg, mäter bebisens hjärtljud& värkarna. Jag är öppen 8 cm & hon lämnar oss en stund. En värk kommer & jag känner att jag inte kan slappna av, det trycker på. Tobbe hämtar barnmorskan som säger att jag inte är helt öppen än. Ok, bara att vänta..Hon går igen & jag har några värkar.

Nu gick det verkligen inte att hålla emot, jag tar i, vattnet går i mina trosor & jag känner bebisens huvud på väg ut! Ropar åt Tobbe att nu kommer bebisen, han flyger upp ur stolen & springer ut för att hämta barnmorskan som drar av mig trosorna. Gaaah The Ring Of Fire & jag känner att jag spricker. Barnmorskan frågar "Är värken slut?" bebisens huvud är ute & jag känner att den sparkar inne i magen & strax därefter kommer en till krystvärk & bebisen kommer ut.



Under krystskedet när hvudet var ute så ströps bebisen så när den kom ut var den svullen & blå i ansiktet. En liten flicka. Varya föddes den 25 april, i vecka 38+6, kl 03.09, vägde 3245g & var 47cm. Jag var helt säker på att det var en pojke, Tobbe hade gissat på en flicka. Och det var första gången på fem graviditeter som vi gissat.

Jag sprack som sagt men barnmorskan fick inte sy när hon sa att hon ville det mest för kosmetiska skäl. Gaah, rör inte min ömma, svidande mutta ;) Sa att det är Tobbes barn som slitit ut & gjort sönder muttan ändå & att det ändå bara är han som ska leva med den ;) Jag förlorade en massa blod, inte överdrivet mycket. 900 ml, så jag fick inte åka hem på en gång. Jag har mest sovit på BB, inte orkat bry mig om att svara på sms eller samtal men jag har läst alla era sms & fina meddelanden jag fått. Stort tack för alla grattis ♥





Barnen är jätteglada & nyfikna, mest nöjd är Liam som håller sig runt Varya hela tiden & bara vill hålla. Nu är vi äntligen hemma, vi mår bra, jag är lite trött. Och Varya är jättelik sin pappa, precis som jag sa fast hon är inte alls lik sina syskon. Älskade hjärta! Nu ska vi njuta.








Hemma igen.

Skrivet 2012-04-24 klockan 23:26:07
Är det roligt att följa 'live' ? ;) Nu är vi hemma igen. Är 'bara' öppen 3 cm, har regelbundna värkar & det känns som jag har ett bowlingklot mellan benen. Huvudet ligger långt ner, hjärtljuden & värkarna såg bra ut. Även mitt kiss & blodtryck. Förlossningen är igång iaf, yaay! Då inbillade jag mig inte bara.

Farmor kom förut & hämtade barnen. Jag ville inte vänta & känna för länge OM det var på riktigt, inte så snällt emot barnen att dra upp dem mitt i natten eller hållas med farmor & farfar & krångla. Jolie hade somnat för natten & vaknade när vi drog upp henne & Liam håller på att bli sjuk så han var lite ledsen & ynklig. Marlon & Leon har i vanlig ordning retats & bråkats innan de skulle åka. De två alltså. Jag blir inte klok på dem ;)

Och Big Brother missade vi också. Vad fan ;) Ska göra ordning lite glass, sitta här & sen försöka sova lite. Jag är skittrött.

Kommer nog börja grina här snart..Ett litet, nytt & oförstört liv kommer snart till oss. En liten miniatyr av sina syskon, som säkert har mörkt hår på sitt lilla minihuvud..En liten ny människa. Ett barn gjort av kärlek. Jag längtar så efter att få se det lilla..♥








Bedöming.

Skrivet 2012-04-24 klockan 21:27:18
Jo, det är nog på gång..Har 5-7 minuter emellan & någon gång TVÅ minuter. Wtf..? Barnen ska iväg & jag ska in till förlossningen för bedömning. Barnmorskan tyckte inte jag skulle haka upp mig på slemproppen (Tobbe? haha) men jag vill in för att kolla om jag öppnat mig något mer. Annars går jag hem igen ;)

Återstår att se. Spännande ♥








Luras igen?

Skrivet 2012-04-24 klockan 19:21:53
Jag har knappt haft några sammandragningar & inga förvärkar alls på hela söndagkvällen & hela dagen igår. Förrän igår käll, då började magen jobba igen. Idag har det varit lugnt tills Tobbe kom hem från jobbet. Har rejäla förvärkar, skulle kunnat tro det var riktiga värkar om slemproppen släppte. 3-9 minuter emellan. Eftersom kroppen lurats med mig hela helgen tror jag att den gör det fortfarande, men de är otroligt starka & ryggen moler utav tusan & jag blir jättevarm. Släpper proppen så vet jag att det är på riktigt.

Tills jag vet säkert så rör jag mig inte ur den här lägenheten.








Lugnt.

Skrivet 2012-04-23 klockan 13:37:37
Här händer inte mycket. Kommer gammalt snusk från igår & jag luktar förlossning. Har molvärk i ryggen men inga förvärkar. Har bara haft en del sammandragningar. Jag var hos barnmorskan imorse & allt såg bra ut.

Jag sa att jag tyckte att de verkade pigga här på vårat sjukhus att sätta igång förlossningar eftersom de velat sätta igång mig tre av fem gånger nu men hon sa att det verkade konstigt. De brukar vara rätt 'hårda' med det. Inte enligt mig ;)

Första gången var med Liam, pga förhöjda levervärden. Jag sa nej, förlossningen kom igång av sig själv men sen fick jag stimulerande dropp när värkarna avtog på natten. Jag var så borta av smärta & lustgas att jag inte fattade ett skit. Vi vet ju hur det slutade. Han drogs ut med sugklocka pga hotande fosterasfyxi & de klippte mig. Andra gången var med Jolie, de ville sätta igång förlossningen/snitta pga litet barn/ev säte. Och även fast förlossningen var igång ville de sätta igång. Jag var öppen 3-4 cm, slemproppen hade lossnat & jag hade oregelbundna värkar. På eftermiddagen mellan 13-16 någon gång hade jag inga värkar alls & hade jag varit på förlossningen hade de nog inte låtit kroppen vila, utan höjt igångssättningsskiten. Igår ville de också sätta igång förlossningen men det känns inte bra..Bara för blödningen & när jag hade en förvärk så sjönk bebisens hjärtljud ner till ca 50 slag/minut.

För mig känns det bäst att lyssna på min kropp. Tobbe frågade varför jag inte vill sättas igång & tänkte att fler kanske undrar. För mig, jag vill att det kommer igång naturligt. Jag litar 100% på min kropp. Hur andra gör & känner är upp till dem.

Tobbe var hemma med mig imorse & när jag vaknade gick jag på toa för uppdateringar. Inget alls förutom det överst nämnda. Jag sa att det händer nog inget på ett par dagar nu. Efter barnmorskebesöket hämtade jag ungarna. Har städat & diskat hemma, har bara dammsugningen kvar men jag tar det sen. Vi har ätit & Liam är hämtad i skolan. Farfar var snäll & hämtade han. Sitter & fläskar mig ett tag nu. Jag försöker ringa mina 'billiga' kompisar men de har ju inte tid att prata ;) Döprutt jobbar, Emelie är sjuk & Lisa sover.

Bebisen rumblar runt i magen som en tok ;) Hen passar på innan den flyger ut i den kalla världen.









Förlossningsbesök.

Skrivet 2012-04-22 klockan 22:46:35
Jag tillbringade halva dagen på förlossningen idag. Sen kom jag hem med en bebis ;) Nej, skojade bara. Imorse klev jag upp runt 07, gick & kissade & eftersom barnen fortfarande sov så la jag mig igen att sova. Helvete, vad trött jag var. Slocknade som en gris & klev inte upp ur sängen förrän efter 10. Tobbe hade redan gått upp & tagit hand om barnen.

Så kliver jag upp & känner hur det rinner längs benen. Jag tänker att jag kissar på mig & försöker knipa men det fortsätter rinna. Tittar på benet & ser BLOD! Färskt knallrött blod. Får panik, hjärtat stannar & jag kan inte tänka. Det enda som snurrar i mitt huvud är moderkaksavlossning. Emelie hade, en månad innan beräknad födelse, börjat blöda & fått åka in & snittat ut barnet på några minuter pga moderkakan som lossnade.

Jag ringde till förlossningen, är skakig, rädd & handlingsförlamad. Jag har aldrig blödit innan en förlossning, endast i samband med att slemproppen lossnat men det hade den inte gjort. De ber mig komma in. Tobbe tar barnen så de får åka iväg till farmor & farfar, vi skulle ju ändå dit bara inte på några timmar ;) Så får jag en kram av Tobbe innan jag går. Börjar nästan grina för jag är såå rädd. Har försökt buffa & knöla på bebisen men den 'svarar' inte.

När jag kommer in så kopplar hon ctg & bebisens hjärtljud dunkar på en gång, så fint så..Nu kunde jag slappna av. Har en massa förvärkar & bebisen lever. Ge gör bla gynundersökning, är öppen 3 cm & ingen pågående blödning. Det kommer en del skvättar gammalt blod & blodklumpar. Slemmar en del när jag torkat mig på toan, ingen slempropp..Något annat? Tjocka flytningar? Genomskinligt & tunnare än proppen.

Barnmorskan vill hålla kvar mig under kvällen & pratade om ev igångsättning men det gick jag inte med på. Barnet mår bra, jag är lugn, det blöder inte längre, jag har inga värkar utan bara förvärkar & jag kände ingen oro längre. Jag fick stränga order om att komma in så fort något kändes 'fel', om jag blöder eller känner att det är dags. Pratade lite om att de bad mig vänta förra gången & att vi knappt hann vara inne förrän bebisen flugit ut. Men så blir det inte den här gången sa hon :) Så ikväll åkte jag & Tobbe ut till barnen som var hos farmor & farfar. Farfar hade åkt med Marlon till kalaset idag, hade lite panik på sjukan & undrade hur tusan vi skulle lösa det men farmor & farfar är världens bästa. Vi är otroligt tacksamma att de är just de personerna de är & att vi har dem!

Barnen får stanna kvar & sova hos farmor & farfar ikväll, ifall det sätter igång i natt eller imorn bitti. Jag är supertrött & det känns som jag konstant är kissnödig. Och det trycker i röven men det kommer inget.  









38 veckor.

Skrivet 2012-04-19 klockan 19:48:33



Ahh! Hjälp, nakenchock! ;) 

Ända sen igår någon gång har jag haft förvärkar. Hela kvällen, lite i natt & hela dagen. För första gången på fem graviditeter får jag känna vad det egentligen är. Sammandragningar har jag ju känt med alla barnen men nu påminner de om värkar. Samma känsla i kroppen som när värkarna kommer, att den 'stelnar' & det går tyngre att andas. Har räknat att det är ungefär 2-3 stycken på en timma. Ska jag gå så här i två veckor till? ;)

När jag har min dator på vardagsrumsbordet & magen hänger ner mellan benen så blir det skitsvettigt, ovanpå muttan (där magen hänger) & under boobsen. Trött som tusan har jag blivit. Ska till bm på måndag, hoppas hon kan ta mitt järnvärde. För det är inte roligt. Snaaark..

Jag känner en otroligt befriande känsla att bara kunna gå utan att ha konstant smärta i revbenen! Så otroligt skönt, känns som jag svävar fram! Jag är befriad! haha :) Märker på mitt humör att det har gjort väldigt mycket. Det konstanta trycket. Allt känns mycket lättare nu. Det pirrar, som jag skrev igår men hellre att det pirrar än trycker.

Jag förväntar mig ju nästan att bebisen väljer att komma när det är helg. Liam, Marlon, Leon & Jolie är födda på fredag, lördag & söndag. Skulle bebis komma mitt i veckan skulle det kännas skitknasigt ;)

Nu måste jag iväg & handla välling & kaffe.










Sexton.

Skrivet 2012-04-17 klockan 20:17:33
Sexton ynka dagar kvar till beräknat datum. Nu blir det bara massa inlägg om tjockismage & graviditet men det är ju så nära! Förra veckan killades det i livmodertappen ett par dagar, just när sammandragningarna kom. Inte nu längre. Magen måste ha sjunkit ganska mycket för jag kom på i eftermiddags (!) att revbenen inte smärtat knappt något alls på ett par dagar! De 'pirrar' bara. Äntligen. Jag svettas som en gris när jag sover. Och dreglar. Jag kan inte andas ordentligt pga allt snor i näsan.

Nu börjar jag känna att jag längtar & ser fram emot förlossningen! Har frågat Tobbe flera gånger "Vad ska jag säga när det är dags då? När jag känner att det är på gång?" Han var ju inte med då när Liam föddes & med Marlon 'startade' allt så konstigt & satte aldrig igång kändes det som. Slemproppen lossnade i tre dagar tror jag & sen kom ynkliga värkar som inte gjorde ett skit & han var ju med hela tiden så jag behövde inte berätta något. Med Leon sa jag inget förrän jag hade haft värkar i några timmar & med Jolie sa jag på en gång att yttre vattenhinnan spruckit. Sen berättade jag om slemproppen. Värkarna kom ju strax efter.

Farmor är så söt & ringer & frågar om det är barnfödardags, men inte än :) De kommer & hämtar barnen så det känns skönt. Vi slipper fara runt. Den här gången ska jag lyssna på mig själv & inte vänta en timma till. Då kanske jag föder på tågspåret ;) Och vi går den här gången också. Hoppas det blir på kvällen för då är det inte lika mycket folk ute.

Näe, men lite läskigt är det. Snart dags. När sammandragningarna trycker på så påminns jag om känslan inför att snart få träffa det nya lilla livet. Den här gången fattar jag ju på riktigt att det ligger en liten minimänniska därinne som ser ut som min man ;) De andra gångerna har det 'bara' varit en bebis. Jag längtar efter dig, lilla livet! ♥









Förlossningen.

Skrivet 2012-04-15 klockan 19:57:59

28:e april (drömde jag iofs inte om datumet men jag gissar ju de ändå) Men du födde typ inne på A-huset i entren där vid sofforna (huset brevid B-huset om du inte vet vart jag menar) Tobbe hade fått panik när du sa att vattnet gick helt plötsligt hemma, så han hade kört in dig i fel hus. Han ville ha dit dig på en gång för att de gick så fort förra gången.
Alltså, allt var kaos, för bilen stod liksom parkerad mitt i entren på golvet och där låg du och du typ tittade på Tobbe och skrattade för han var så stressad (irra typ runt i en ring och hade psykos eller nått) Ialla fall när du säger något till honom, som jag inte kommer ihåg vad du sa, så mitt i meningen så födde du barnet som om du inte ens märkte det. Sen när du får barnet av barnmorskan (som hur i helvete hade hittat dit, det vet jag inte) så säger du typ "Hej, har du redan kommit ut?"
Sen vägde de och mätte barnet på receptionsdisken, och tjejen (japp du fick en tjej) vägde 3570 gr och var 51 cm lång. Hur jag kom ihåg det det vet jag fan inte ens själv, kanske för att jag ville så gärna berätta för dig! haha :)

- Fia med kakorna.








Till Lisa;

Skrivet 2012-04-15 klockan 11:35:02



Igår, 37+2.

Tobbe var hos en kompis igår, de skulle titta på UFC så jag var ensam hemma med barnen. När de somnat kände jag mig ensam & övergiven så jag försökte locka hit Lisa. Det är ojämn vecka = hon är barnledig & kanske ensam..? Otur så har hon ju fler vänner att umgås med ;) Men här är önskade bilder på mig från Lisa.

Vi har ju inte setts på ett tag nu. Framtung så jag nästan trillar ;)








Jämföra :)

Skrivet 2012-04-13 klockan 11:23:06
Liam;
.

Mådde illa & kräktes de tre första månaderna. Det enda jag kände 'sug' efter var citronfanta men det fanns inte så jag drack apelsinjuice istället. Ingen foglossning, ischias, trötthet eller något alls. Ont i revbenen. Det var bara magen som stod rätt ut från kroppen, inget annat växte. Det syntes inte bekifrån att jag var gravid, så när jag vände mig om skrattade mina kompisar ;)
.
Beräknad födelse enligt VUL 14 februari.
BF enligt UL 10 februari.
Liam är född i vecka 40+5 den 15 februari, 3480g & 49cm.
.
Marlon;
.
Mådde illa men inte lika länge som med Liam & kräktes bara någon enstaka gång. Kunde inte äta vissa saker alls, tex makrill. Det kräktes jag upp två gånger sen åt inte jag det mer. Fick avsmak för kaffe ett tag. Levde på apelsinjuice! Trodde jag skulle dö om jag inte drack minst 2 liter om dagen. Foglossning från helvetet redan innan mitten av graviditeten. Revbenen ville jag döda, det var nog den värsta revbensplågaren jag hade i magen den här gången. Har för mig att jag var förstoppad ett tag av järntabletterna..Hela jag blev pluffsig & fläskig. Sidfläsket växte & jag gick upp mest (vad vi vet än så länge) av alla graviditeter. (63kg på förlossningen) Konstant trött pga järnbrist & helt enkelt rutten.
.
Beräknad födelse enligt mensen 31 maj.
BF enligt UL 7 juni.
Marlon är född i vecka 39+4 den 4 juni, 3415g & 48cm.
.
Leon;
.
Mådde illa i någon vecka sen poff var det borta. Ingen foglossning, inget - förutom revbenen. Inget sug efter något alls, skittråkigt. Och förstoppning pga järntabletterna som gjorde att jag sket tegelstenar. Utan järnet blev jag en zombie. Det var bara magen som växte, inget annat. Fick mycket avsmak för kaffe & slutade dricka det på flera veckor.
.
Beräknad födelse enligt mensen 4 mars.
BF enligt ägglossning 8 mars.
BF nligt UL 12 mars.
Leon är född i vecka 39+3 den 8 mars, 3575g & 49cm.
.
Jolie;
.
Inget illamående, inget. För första gången hade jag ömma tuttar. Fick en blödning också som jag aldrig varit med om med tidigare graviditeter. Kände inget alls. Jag var inte tung, trött eller något. Precis som vanligt. Hade inget sug efter något den här gången heller. Käkade järn men blev inte förstoppad. Fick ont i revbenen & hade ischias i slutet. Det var bara magen som växte, inget annat. Kort sagt, märkte knappt att jag var gravid. Vaknade en morgon som 'höggravid', fick panik & drog handen över magen. Den var kvar. Vägde som allra minst den här gången. (58kg på förlossningen)
.
Beräknad födelse enligt mensen 3 januari.
BF enligt ägglossningen 4 januari.
BF enligt KUB 4-5 jan (minns fan inte nu)
BF enligt UL 11 januri.
Jolie är född i vecka 39+3 den 7 januari, 2490g & 45cm.
.
Fetaste olyckan;
.
Mådde illa & kräktes några gånger i början. Har mått väldigt bra sen dess, har inte varit så trött & haft jättebra järnvärde trots att jag inte äter järn alls. Jag har inte haft något sug efter något ät-/drickbart nu heller. Har haft ont i revbenen, och har fortfarande. Jag har vaknat av smärta flera nätter, det gör satans ont på magen..Hur vet jag inte, men det gör så ont att jag knappt kan andas & jag kan inte röra mig. Det svider & bränner utav helvete. Lite ororlig har jag blivit då moderkakan sitter just där men jag är så trött att jag somnar när det går över. Annars då..Inget? Bara magen som växer, inget annat.
.
Beräknad födelse enligt KUB 29 april.
BF enligt UL 3 maj.
.
Spännande..
.
Era gissningar;
Frida, 17 april en pojke 3210g och 51 cm

Joanna, Pojke, 50 cm, 3347g, 24 april

Madde, Flicka, 49 cm - 3245 gram, 1 Maj

Cim, Tror på pojke, 3495 gram & 50 cm. På.. 1 Maj HOPPAS jag! (min födelsedag)

Ingela, jag tror på att Ni får en till flicka. 3380gram 51cm och att Du föder den...24April:=)

Fia, 28 april, en flicka 3400 gram och 49 cm lång.

Lillemor, Flicka född 26 april och 49cm lång och 3290 i vikt.

Nina, 29 april, pojke 3451 och 49 cm.

Jenny, En flicka,3210g och 50 cm , den 6 Maj :)

Sophie, Flicka - 3100 g 50 cm 5 maj :)









37 veckor.

Skrivet 2012-04-12 klockan 12:19:15
3 veckor kvar till beräknat datum. Det känns i hela kroppen nu att det är i slutet. Jag vägde mig imorse, 60kg. Så det fortsätter upp, sakta men säkert! :) Min viktkurva.
När jag gått mycket känns det som jag har ett bowlingklot i röven. Nu fattar jag vad folk menat med det uttrycket ;) Igår kändes det som jag hade en gigantisk bajskorv i röven så jag fick gå lite försiktigt. Annars är jag ingen seggångare, hatar att gå sakta. Sammandragningarna har fått en annan kraft & det 'killas' på livmodertappen, som under värkarbetet.
Igår kväll kände jag för första gången ett pirr i magen, snart är det dags! Jag tror att jag fortfarande inte fattat att jag är gravid & det snart kommer en liten skitkorv till oss..
Jag kommer sakna mitt svulloface sen. Och att kalla mig själv tjockis, fetto, fläskberg osv. Får bli 'spinkywink' sen ;)

36 veckor.

Skrivet 2012-04-05 klockan 23:37:54

 

I natt födde jag barn.

Bebisen låg fortfarande i magen med min hud som en tunn, tunn hinna över sig så jag kunde se hur bebisen såg ut. Jag kunde hålla i bebisen i famnen för mitt skinn om magen var så tunt & elastiskt. Jag var hemma hos Mickis & skulle gå på toa för att skita men då kom bebisen ut. Utan navelsträng eller något. Inga värkar, inget blod, ingenting.

Jag gick ut i hallen & där stod Mickis & väntade på mig & undrade varför jag redan klämt ut bebisen. Jag visste inte vad jag skulle göra, jag hade ju fött 'fel'. Det ska ju göra ont, det ska komma blod & moderkaka. Jag ringde förlossningen & de tyckte jag skulle stoppa in bebisen igen men hur skulle jag kunna göra det? Fan, allt var bara fel & jag ville bara hålla min lilla bebis. Det var ju inte jag som bestämt att det skulle bli så här.

Hemma. Tobbe sover i sängen & jag ligger bredvid. Plötsligt känner jag hur moderkakan är på väg ut. Känns som att någon drar ut den för jag kan inte knipa & hålla in den. Den känns som fuktiga nudlar, hårda okokta men fuktiga. Försöker febrilt få tag i den men den bara glider ur handen, får panik för jag vet att Tobbe inte vill att jag ska 'häda' vårat hem med förlossning, blod & moderkaka. Får äntligen tag i den mellan madrasserna & sen har jag en ljusröd, avlång 'tygrulle' i handen. Kändes ungefär som en slags riskudde/skumgummi. Min livmoder.









35 veckor.

Skrivet 2012-03-29 klockan 21:32:18

 

Bara 35 dagar kvar till vårat beräknade datum. Herregud vad fort det går. Jag har fortfarande ont i revbenen, konstant. Hela tiden. Ända från ryggraden & hela vägen runt om till revbensspetsarna, men bara på vänster sida. Det är ett konstant tryck upp & ut liksom. Enda gångerna jag inte har ont är när jag ligger & när jag vaknar. Min kropp kanske är för liten egentligen? ;)

Annars, ja jag mår bra. När jag lämnade barnen på dagis imorse så sa jag att farfar hämtar dem, de vet att jag ska jobba då. Leons fröken sa "Du är alltid så pigg & har så mycket energi! Är du aldrig trött & med alla barnen & jobba höggravid?" haha :)
Känner mig inte alls lika rutten & död som med de tre första barnen. Då hade jag också väldigt låga järnvärden & fick äta järntabletter. Åt jag inte dem så blev jag en zombie. Och åt jag dem så sket jag tegelstenar också.

Haha! Jag är ganska svullen också! På kvällarna ser det ut som jag strypit mina fötter med strumporna, på benen där. Och varje morgon när jag ställer mig på golvet så pressas den feta hälsulan ihop haha värsta tjockisbenen & fötterna ;)

Vi får hoppas det här också är en lyxbebis som Jolie för då tänkte jag börja jobba i sommar igen. "Vi kan göra den som Jolie var!" säger Tobbe, men det är ju inget vi kan göra eller lära den. Vi får se.








Barnmorskebesök.

Skrivet 2012-03-28 klockan 13:41:39
Allt såg fint ut på mig hos barnmorskan. Järnvärdet & blodtrycket var bra. Mitt SF mått är 31, den här gången frågade jag faktiskt, har inte haft koll på det innan. Hon kände på bebisen & den ligger långt ner med huvudet. "Känner du att det trycker på neråt, mycket?" Ja, sa jag. "Inte konstigt med tanke på hur långt ner den ligger." Det är därför mina sammandragningar känns så otäcka ;)

Jag vägde mig & väger äntligen lite mer; 58.3 kg. Tror knappast jag kommer upp till 65 den här gången heller, som varit mitt mål de tre första graviditeterna! haha :) Barnmorskan tyckte det syntes på hela mig & min utstrålning att jag mådde bra. Och det gör jag ju.

Pratade lite med henne om jobb också. De här tre senaste veckorna har typ 4 olika människor frågat mig "Ska du verkligen fortsätta jobba, orkar du det? Ska du inte ta det lugnt?" osv. Men jag mår ju bra & barnmorskan sa att jag skulle köra på. Det finns ju folk som jobbat ända till samma dag de fött, liksom. Jag är ju knappast sjuk eller handikappad ;) (inte för att havandeskapsförgiftning, eller vad det heter? Eller risk för för tidig födsel är att leka med men nått sånt har jag ju inte. Inte heller foglossning & annat.)

Jolie var med & var så gosig. Hon somnade hemma innan vi skulle iväg till dagis & jag tänkte att nu kommer hon säkert vara Grin-Olle & skit tjurig när jag väcker henne. Men hon sken upp som en sol & klädde glatt på sig & skorna älskar hon ;) Så hon satt i mitt knä & bara var gosig hos barnmorskan. De andra gångerna ska hon riva i sopor, bokhyllor & annat som ser roligt ut.

Jag tycker väldigt mycket om min barnmorska. Hon passar mig, det går att skoja med henne & hon är rolig.








33 & 34 veckor.

Skrivet 2012-03-26 klockan 19:39:42



33+5. Började känna mig gigantisk. En boll mitt på kroppen.




34+1. Står stilla på samma vikt sen en månad tillbaka ungefär. Magen växer & blodådrorna fick jag med på nedersta bilden! Kolla till vänster om naveln, helt äcklig! haha :)




34+4, idag. Jag har inte ont i rygg eller kropp längre, bara revbenen. Mår som jag förtjänar, riktigt oförskämt bra. Har inga problem med smärtan i magen om nätterna längre eller att gå osv. Springa har jag inte testat, eller jo sånt där hoppsansteg med barnen men då får jag stenhård mage. Sammandragningarna är riktigt otäcka. Får sammandragningar flera gånger om dagen & det verkligen trycker neråt utav bara helvete. Snart 5 veckor kvar till utsatt datum. Vad fort det går..








32.

Skrivet 2012-03-08 klockan 08:50:00



32 fulla veckor. Mina blodådror är så himla äckligt synliga, fast det är svårt att få med på bild. De syns vid bristningarna, runt naveln. Den platta icke-existerande naveln ;) Den är helt platt med magen, finns inget utputande eller innåtbuktande alls. Bara brun, så det syns ju var den är.

Revbenen dödar mig på kvällarna, som vanligt. När jag jobbar så får jag sträcka på mig & försöka stå lite då & då för att 'räta ut' dem.

Bebisen rör sig väldigt mycket, det känns att fötterna & benen är uppåt. Jag kan känna kroppsdelarna genom huden & det är roligt att flytta på dem så bebis rör sig ;) Väcka den lite. Bara 8 veckor kvar & det går för fort..Nu väger jag lika mycket som jag gjorde på förlossningen med Jolie. (nästan) 58kg. Men jag känner mig klumpigare & fläskigare ;)



Din BMI (ej gravid) är: 18,43 (underviktig)

Din rekommenderade vikt vid slutet av graviditeten är: 60,9 - 64,2 kg

En lämplig vikt för dig i vecka 33 är: 56,8 - 59,2 kg

Min viktkurva.








31+0.

Skrivet 2012-03-01 klockan 11:23:12



31 veckor uttöjd mage. Bara 9 veckor kvar till den läskiga slidtöjningen från helvetet. Just när huvudet är som störst, på väg ut..När det bränner som inåt helvete & det känns som hela slidöppningen ska krascha. Efteråt, när barnet är ute så gör det ju så satans jävla ont när navelsträngen fortfarande är kvar där inne & 'rör' den nyöppnade födslokanalens väggar. Huuh..*ryser*
Nej då, det kommer gå bra. Enda ungen som hade sönder mig var Marlon. Och han var ändå minst av de tre snoppbarnen. Jolies lilla minihuvud gjorde ju knappt någon känning när det skulle ut men ändå. Slidtöjning från helvetets makter!

Ja, just det - Tjockiskroppen. Jag mår bra & har haft några jobbiga dagar med rygg & revben men det går över när jag vilar & ligger ner. Tänkte köpa vindruvor & kex, något snyggt vitt 'ängel-lakan' att slänga över tjockiskroppen & sen snörsandaler & ligga på soffan & leka 'äta vindruvor & låta barnen vara slavar'. Kanske gömma lite choklad under kudden också. Sammandragningarna är inte lika läskiga längre så det känns lugnt nu.

Bebisen är en galning & som jag berättat innan; Liam vill inte sitta bredvid mig & gosa för den är för galen. Rumblar runt så hela magen hoppar & knölar. Men, håll i er; Tobbe kan röra på magen & känna bebisen utan att skrika & rycka undan handen! Och det är uuunderbart skönt när bebisen sparkar på revbenen, masserar lite från det konstanta trycker som kommer på kvällarna.












Klag.

Skrivet 2012-02-28 klockan 21:57:24
Okej, nu ska jag klaga.

Satan vad ont jag har i revbenen & ryggslutet! Ingen jävla vila heller, bara fläng hit & dit - även fast jag haft en väldigt trevlig & bra dag med fina människor & helt underbart väder. Men ryggen! Revbenen! Gaaaaaah!!

 Jag dör. Att barnen slocknar på soffan & jag måste bära dem till sängen gör inte saken lättare. Röf.

Mina sammandragningar känns helskumma. Det är kraft i dem & det känns som att de gör något. Det trycker neråt som fan. Så alla ni som känner mig, om ni pratar med mig & jag ser 'borta' ut så är det för jag försöker koncentrera mig. Jag är ju ofta kissnödig. Och sammandragningar som är otäckt kraftiga på det är ganska läskigt. Speciellt om en ettåring sitter i mitt knä också ;)

Uff, nu blir det att ta den här framtunga saken, slänga mig i soffan med mitt te & titta på Big Brother. God natt.








Tidigare inlägg
RSS 2.0