Startsida | Varför Korv? | Bloglovin' | Twitter | Facebook | Bloggdesign

Dag 30 – Ett sista ögonblick.

Skrivet 2011-01-19 klockan 21:10:23

Jag var 16 år & hade egentligen utegångsförbud, men det sket jag i. Så jag måste ha rymt eller smitit hemifrån. Jag, Jeanette & Jennie var bjudna på fest hos några vi aldrig träffat, utan bara haft internetkontakt med, men Jennies mamma hade inte kommit än. Vi väntade & var otåliga. Jennies mamma skulle nämligen ha hand om Jennies barn. Vi ringde dit Lisa som fick 50 kronor i småpengar, sen åkte vi iväg med våran skjuts.

Jag hade druckit & var ..Inte full men påverkad. Jag & mina tjejkompisar klev ur bilen & ett gäng killar kom för att möta oss.

Då får jag syn på han. Jag visste direkt att han vill jag ha, han ska jag ha. Han sträcker fram handen & presenterar sig; Christer. Så hette ju inte han jag pratat med men det sket jag i.

Idag är vi gifta & precis fått vårat fjärde barn. Nog för att jag visste att det var han jag ville ha, men inte kunde jag i min vildaste fanatsi tro att jag mött Mannen i mitt liv den kvällen.








Dag 29 – Mina ambitioner.

Skrivet 2011-01-06 klockan 21:53:54



Märker att jag glömmer bort den här 30 dagars grejen ;)

Vet inte riktigt vad jag har för ambitioner..Jag har inga stora drömmar om mig själv eller framtiden sådär..Har aldrig tänkt så mycket mer på det än att jag vill vara bra, jag vill duga & känna att jag är nöjd med mig själv. Jag vill vara den bästa mamman mina barn kan tänka sig & att de blir bra människor med gott hjärta & sunt förnuft. Den bästa fru Tobbe kan tänka sig, kanske börja lära mig att laga mat ;) En väldigt bra vän & ja..Bara känna själv att jag duger & att andra är nöjda med mig. Någon gång. Jag vill kunna lita på mig själv, som jag ser att många andra gör med sig själva. Jag vill sluta vara så osäker & tänka så mycket.

Jag vill kunna tycka om mig själv, som den jag är & den jag håller på att bli, typ..Duger det? 








Dag 28 – Det här saknar jag.

Skrivet 2011-01-01 klockan 20:22:14
Jag har funderat & tänkt..Vad saknar jag? Jag vet inte..Jag har ju allt jag vill ha, kan önska mig & det jag aldrig haft kan jag ju inte säga att jag saknar heller.



Ska jag komma på en sak som jag saknar just nu så är det min kropp. Jag vill ha min kropp tillbaka. När bebisen kommit så kommer jag nog sakna gravidmagen för första gången.

Jag saknar att kunna klä på mig som en vanlig människa, jag saknar att kunna sitta som en vanlig människa utan pirret i revbenen, att kunna sova hur som helst, jag saknar friheten med min vanliga kropp.



Sommar -08.



Sommar -09.



Feb & maj (fast här var jag iofs nygravid..) -10.








Dag 27 – Min favoritplats.

Skrivet 2010-12-31 klockan 15:31:43



Min favoritplats är nog Tobbes famn.

Vårat hem är också min favoritplats. Med Tobbe & barnen.








Dag 26 – Mina rädslor.

Skrivet 2010-12-30 klockan 23:25:19
Rädslor, som fobier? Som ni vet har jag tre fobier.
Höga höjder. Jag är skitlarvig när jag ska köra bil över höga broar & liknande, ibland brukar jag blunda & låta passageraren styra ratten. Har jag barnen i bilen får jag ju självklart göra allt för att försöka vifta bort det, inte skrika & så..Jag hatar att vi bor så högt, höga höjder är jag livrädd för.
Djupa vatten. Svarta bottenlösa sjöar & liknande får jag panik av. Bassänger har gått lättare att bada i de senare åren, det finns ju en botten. Jag testade att hoppa i kalket bortanför kvinnersta med Tobbe för någon sommar sen, aldrig mer. Det är samma sak; jag får panik, kan inte andas eller slappna av & det enda jag tänker är att jag ska upp.
Maskar. Usch, blä..Jag hatar när det har regnat ute & maskarna kommer upp för att äckla sig & stinka. Numera skriker jag inte & får panik när jag ser dem längre med tanke på barnen. Men jag kan morra & bli frustrerad för jag vet inte var jag ska ta vägen. Mina fobier ska inte föras över till dem, så jag försöker. De vet såklart att jag tycker de är äckliga & luktar illa & att jag helst inte vill att de ska trampa på dem för då fastnar de under skorna.

Jag är rädd för ondskan som finns i människor, det där som gör människor galna av hat & ilska att de gör något de inte vet om själva. Jag är rädd för naturkatastrofer, den stora mäktiga kraften som man inte kan göra något åt alls. Som ni vet är jag, just nu, rädd för att snittas & jag tror att det skulle kännas mer okej för mig om jag fick se vad som händer & vad de gör, än att inget se eller känna alls.



Det jag är mest rädd för är att någon av mina familjemedlemmar ska tas ifrån mig eller försvinna utan ett riktigt farväl. Ett försvinnande skulle nog, för mig, vara värre än ett dödsbud. Jag är inte själv rädd för att dö. Det enda med döden som skrämmer mig är att jag inte skulle hinna få pussa & krama mina barn & Tobbe, säga hejdå & berätta hur mycket de betyder för mig & hur mycket jag älskar dem.








Dag 25 – En första.

Skrivet 2010-12-29 klockan 19:58:24
Vän.

Under hela mitt liv har jag haft många vänner som kommit & gått, kommit tillbaka, försvunnit utan att vi velat det, jag har träffat många människor som jag kallat mina vänner.

När jag skulle fylla 13 & började klass 7 så träffade jag en vän som passade mig som handen i handsken. Hon var allt jag letade efter i en vän. Jag passade henne & hon passade mig. Vi hittade på massa hyss & bus, vi hade alltid roligt, skrattade & har så otroligt mycket roliga minnen tillsammans.
Jag var den drivande kraften & hon hängde på mig. Hon var så lik min syster i det, hon hade ideerna & behövde en drivande person i det & vice versa. Även fast hon har de konstigaste frågorna & funderingarna så förstår jag hur hon tänker, men inte hur hon kom på att fundera på en sån sak. Det är väl ungefär som jag, knasig & har massa konstiga tankar.

Lisa känner mig utan & innan, precis som jag gör med henne. Vi har bråkat & brutit kontakten men vi finner alltid tillbaka till varandra. Det har jag alltid vetat, jag har släppt henne & låtit henne göra sina misstag för jag visste alltid att hon skulle komma tillbaka. Och Lisa visste alltid att jag skulle ta emot henne med öppna armar utan att vara arg & utan villkor. En vänskap & kärlek helt utan villkor eller baktankar.  





En första vän som passar mig helt & fullkomligt. Jag älskar henne & jag är så glad att jag har henne i mitt liv. Hon har alltid funnits där för mig, jag har inte funnits för henne lika mycket - men jag har velat. Vi har alltid varit i olika skeden i livet men nu känns det som vi är på samma plats.

Jag älskar dig, Lisa!








Dag 24 – Det här får mig att gråta.

Skrivet 2010-12-23 klockan 07:56:57



Jag gråter oftast när jag blir överväldigad. När känslorna bara kommer över mig & jag inte kan kontrollera det. När jag blir djupt berörd. Igår tex började jag nästan grina när jag var inne i leksaksaffären med alla barnen, tänkte på hur fin deras jul kommer att bli, hur fina de är, hur lyckligt lottad jag är & att vårat lilla barn snart kommer. Jag brukar grina en skvätt om kvällarna för jag har det så bra. Den finaste mannen jag kan tänka mig, helt underbara barn & det bästa knasiga mammagäng jag kan tänka mig.
Jag har fortfarande svårt att gråta när jag blir ledsen & sårad, något blockar & jag blir arg. Att gråta av lycka är lättare. I många år har jag fått svidande & blöta ögon av att se mina små liv ligga i sina sängar & sova.








Dag 23 – Det här får mig att må bättre.

Skrivet 2010-12-21 klockan 20:39:45
Vad får mig att må bättre efter vad?

Är jag riktigt, riktigt ledsen & nere, bara ser mörker & plågar mig själv med onda ord så är väl det enda som hjälper att jag får prata med någon..Som kan försöka få mig att förstå & se det där lilla ljuset. Inget gullgull, utan bara..Så jag vet att den finns där. Inte vem som helst, utan någon som verkligen bryr sig. Inte såna där som aldrig hör av sig & bara visar sig när jag mår bajs.



Andra saker kan vara att jag får en kram, ett tröstande ord, en fin omtanke som att Tobbe kanske satt på kaffe, barnen kramas eller visar att de tycker om mig. Att bara få vara ifred en stund brukar få mig att må bättre. Att bara få sitta här typ fem minuter, ta en dusch helt ifred, få skita ifred eller läsa min tidning.








Dag 22 – Det här upprör mig.

Skrivet 2010-12-20 klockan 22:31:41
Orättvisa. Lögner. Egoister. Typ, det vanliga.

Det jag oftast stöter på i vardagen är föräldrar som inte förstår sina barn. Det är skitjobbigt att se.

Människor som inte kan förstå att jag inte tänker & känner som dem. Som tar för sig eller bjuder in sig. Kör över mig.








Dag 21 – Ett annat ögonblick.

Skrivet 2010-12-19 klockan 17:10:58
Jag är 13 år. Jag & mamma har precis kommit fram till gården där vi rider. Det var längesen jag var där & jag ser "min" häst. Stara. Hon har fått sitt föl. Jag ropar på henne & hon lyfter upp huvudet, gnäggar & kommer halvspringandes emot mig. Kärlek, hon hade saknat mig lika mycket som jag saknade henne!
Hon var inte vacker, en gammal & skranglig travare - men i mina ögon var hon helt underbar. Hon nosade på mig & jag kliade henne i manen. Hon var lika glad att se mig som jag var att se henne.

Det ögonblicket glömmer jag aldrig.

Hon var ensam & lite utanför, precis som jag.








Dag 20 – Den här månaden.

Skrivet 2010-12-14 klockan 19:17:04
December. Den här månaden räknar vi ner dagarna till julafton, hela familjen. Den här månaden har vi, jag & Tobbe, väntat på länge nu. På fredag kommer äntligen slututvärderingen av Marlons utredning.
Jag älskar december. Snö, längtan, julpynt & god mat. Dock har vi knappt pyntat här hemma, jag hade sån ischias när vi skulle ta upp det & sen bestämde vi att det räcker med ljusstakar & lite sånt. Då blir det inte så mycket att ta undan sen när jag är för tjock & bebisen ska komma i vilken stund som helst.

Den här månaden försöker vi ta vara på tiden så mycket som möjligt med våra tre små innan bebisen kommer nästa månad. Deras sista jul ensamma med oss & resten av släkten Frestelse. På nyår är vi säkert hemma, bara familjen, äter god mat, myser, ser film & tar det lugnt.








Dag 19 – Detta ångrar jag.

Skrivet 2010-12-12 klockan 21:26:34
När jag tänker efter så ångrar jag väldigt mycket jag sagt & gjort under mitt liv. Det jag ångrar mest är att jag inte gjort som känts bäst, att det känts fel. Det har blivit fel då.

Jag ångrar, när jag var 7-8år, att jag puttade Emelie så hårt i ryggen att hon tappade andan.
Mormor & morfar hade varit bortresta & köpt varsin godisbag åt mig & Emelie. Vi var nog 6 & 9 år gamla. Emelie var hos sin pappa den helgen så hon visste inte att hon fått den av mormor & morfar. Jag var så hungrig & det fanns inget att äta så jag tjuvade en chokladbit ur hennes bag. Det ångrar jag.
Jag ångrar
att jag skällde & tog ut all min ilska på min bror istället för mamma när jag var 15 & han var 3 år.

Jag ångrar mig för det, eftersom det kändes så fel just då.. 

Jag ångrar alla gånger jag varit feg & inte vågat säga ifrån. Jag ångrar alla gånger jag kom hem igen efter att jag rymt.

Det finns mycket jag ångrar & mycket jag borde ångra. Mina ärr. Visst ångrar jag dem, men det var ett sätt för mig att plåga kroppen så jag slapp ha så ont i själen. Jag borde ångra att jag skolkade så mycket, men det gör jag inte. Tänker jag tillbaka, hur ska ett litet barn kunna ta ansvar för sig själv helt & hållet? Och sen kunna gå i gymnasium utan problem. När ingen bryr sig eller engagerar sig?

Då kändes det bra & det försöker jag tänka på, det avgjorde hur det blev sen. Jag är glad att jag hängt med fel folk, allt jag råkat ut för, allt jag testat, jag vet hur det är. Jag behöver inte undra & vara nyfiken. Jag kan leva med min man & våra snart fyra barn & ha gjort en massa saker som jag både skäms över & försöker förtränga, samtidigt som jag vet att jag aldrig skulle ha det bättre än vad jag har det.
Jag vet vad jag gjort & varit med om, väldigt mycket som ingen vet om..Men att jag gjort illa mina nära, som jag bryr mig om, medvetet gör mig fortfarande ont.








Dag 18 – Min favoritfödelsedag.

Skrivet 2010-12-11 klockan 21:58:32
Jag minns inga roliga födelsedagar från när jag var liten. Det var aldrig några barnkalas eller så. När jag fyllde 9 år minns jag att jag själv fick bjuda kompisar & det kändes som jag själv fick fixa så att det faktiskt blev ett kalas. Jag var ofta avundsjuk på andras kalas. De var roliga med lokaler, lekar & sånt. Jag fick ju aldrig ett ordentligt kalas.

Min favoritfödelsedag var nog när jag fyllde 18 år. Då kunde jag köpa ciggaretter själv. Och jag var myndig, vuxen.








Dag 17 – Mitt favoritminne.

Skrivet 2010-12-10 klockan 18:35:01
19 juni -02:



16 årig liten Jenny.

Jag skulle till barnmorskan för att göra gravtest. Jag hade en kompis, Angelica, med mig. jag hade ju ingen tanke på att jag kunde vara gravid, det var Tobbe som tyckte det var konstigt att jag mådde illa..jag ville ju inte ha barn så var jag gravid så skulle vi göra abort. När jag tänker tillbaka på hur det kändes när jag fick veta att jag skulle bli mamma så glömmer jag hur alla reagerade. Det försvinner liksom ;) Jag, av alla människor? Jag, som var så värdelös? Jag, som inte var någon? Skulle jag få bli mitt barns mamma? Ahh, gud det var så stort & jag har nog aldrig någonsin varit så lycklig att få veta något.

Jag svävade på moln & hörde inte vad andra sa, jag såg mig själv i framtiden med ett barn på lekplatsen & hur vi gungade på hästarna, gungade gunga & åkte kana. Jag skulle bli mamma..

Jo, jag fick en tid för abort men jag struntade i att avboka eller ens gå dit. Liam fyller 8 år om två månader..Det är det bästa jag någonsin gjort. Han var allt jag behövde för att känna mig levande. Direkt när jag fick veta att han fanns i min mage så älskade jag han.  










Dag 16 – Min första kyss.

Skrivet 2010-12-09 klockan 20:14:54
Haha..Herregud..Skrattar bara åt det ;)

Jag var runt 13 år & gick i 7:an. Det var ungefär så jag börjat intressera mig för killar också. Jag & Lisa hade följt med killen jag var ihop med till bussen. Sen tog han mig bakom busshållsplatsen & jag visste vad som komma skulle. Han gapade & jag också & sen kysstes vi. Utan tunga hahaha gapandes! Varken han eller jag visste hur man skulle göra, men det var kul. Sen kom bussen, han åkte & jag & Lisa sprang hela vägen hem till mig fnittrandes ;)








Dag 15 – Mina drömmar.

Skrivet 2010-12-08 klockan 23:19:47
Är det samma som framtidsdrömmar? Eller är det sovadrömmar?

Jag & Tobbe lever ett långt lyckligt liv ihop, våra barn växer upp & är underbara människor som vi är stolta över. Jag är så nyfiken på vad barnen växer upp till för männniskor, vad de vill bli, hur det utvecklar sig & hur det går för dem. Det vanliga, att allt går väl för oss alla utan sjukdomar & ledsamheter. Jag har inga speciella drömmar sådär. Jag vill bara att vi alla har det bra, att jag en dag blir fri & att jag fortsätter ha underbara & roliga människor hos mig.

När jag sover drömmer jag inte så mycket. Enda är väl att jag kan vakna av att jag tror att jag missat eller kommit försent till något möte, jobbet eller annat.












Dag 14 – Vad hade jag på mig i dag?

Skrivet 2010-12-07 klockan 20:51:05
Vad jag hade på mig idag. Det vanliga; långlinne, leggins & lång cardigan. Helsvart idag, förutom strumporna. Sen hade jag mina döda marsvin som skor, den gigantiska tjockisjackan & min rosa mössa. Förstår inte, eller jag missade nog, att nästan exakt samma grej är två gånger. "Dag 10 - Det här hade jag på mig idag" & "Dag 14 - Vad hade jag på mig idag?"

Istället kan jag visa bilder på vad mina barn hade på sig idag. De har valt kläder helt själva;



Liam som gillar svart. Svart t-shirt, blåa fleecebrallor & svarta strumpor.



Marlon i grön/gul/rosa randiga t-shirt, sina blå/orange randiga leggins & gammelrosa strumpor.



Leon ville ha sina röda (såklart) strumpbyxor & favorit t-shirten i grön/grå/gula ränder.








Dag 13 – Den här veckan.

Skrivet 2010-12-06 klockan 22:33:42
Veckan som var eller veckan som kommer? Det är ju måndag & ny vecka nu. Strunt samma, vi tar dem båda. Har ändå inte så mycket att göra nu.

Veckan som var; Uff. Gruff & stön. Ont. Sen blev det bättre & veckan rullade på med både snö, skola & öppna förskolan. Har haft ovanligt lite tålamod, varit frustrerad, lättirreterad & grinig.. :( usch, vad jag hatar det här. Har varit nära att ta det stora steget men det blev inte så. Jag vet inte vad jag är rädd för.
Veckan avslutades med jobb & sakna barnen & mannen här hemma. Liam sov borta hos Elin i lördags. Ja, och så köpte vi en bil också så vi får plats med alla korvar. 



Skrapa, skrapa.. 

Veckan som kommer
; ser ut som alla vanliga veckor. Skola, öppna förskola, galna kaffemammor..Ska till barnmorskan & på lördag ska Marlon sova hos Elin. Kalenderöppning var dag & ska försöka komma ihåg att tända ljusen i adventsljusstaken.
Ser fram emot en ny vecka. Längtar till julen.








Dag 12 – I min handväska.

Skrivet 2010-12-05 klockan 22:39:28



Papper, teckningar & kvitton.
Knipsgrejer till påsar osv.
Bepathen.
Halstabletter.
Tofsar & hårspänne.
Halsband som Marlon gjort.
Penna.
Kamerafodral.
Reflexer.
Almanacka.
Trosskydd.

Mobilen & nycklarna ligger också i väskan vanligtvis men för tillfället ligger de i jackan.







 

 


Dag 10 – Det här hade jag på mig i dag.

Skrivet 2010-12-03 klockan 20:40:41







Standardklädseln nu under tjockistiden; Långlinne, leggins & cardigan/myströja. Det här bär jag alltså var eviga dag. Långlinnena varierar i färg, det är väl enda skillnaden. Det är det enda som är skönt att växa i & som jag sa innan jag blev tjock; Modet just nu är till för gravida.








Tidigare inlägg
RSS 2.0