Startsida | Varför Korv? | Bloglovin' | Twitter | Facebook | Bloggdesign

Teckenspråket för oss.

Skrivet 2015-06-05 klockan 00:46:08
Vi har en ärftligt hörselskada i släkten, från min morfar. Min mamma är nästan döv men använder hörapparater, lever med hörande och pratar. Hon kan en del tecken så när jag var liten försökte hon lära mig men jag var inte intresserad. Jag hade ju inga döva kompisar eller någon teckenspråkig omkring mig. Med tiden tappade hon det eftersom hon inte använde det i vardagen. Jag är uppvuxen med att om jag ropade på mamma kom hon aldrig så jag visste ju att jag alltid skulle komma till henne för att prata. När jag var hos kompisar och de pratade med sina föräldrar eller syskon genom att ropa genom flera väggar fattade jag aldrig hur det var möjligt. 

När jag gick i sexan och sjuan märkte lärarna att jag inte hängde med. De trodde jag inte lyssnade, att jag var ointresserad och sånt. På sommarlovet till åttan gjorde jag hörseltest som visade att jag behövde hörapparater. Jag försökte vänja mig vid dem, alla nya och höga ljud. De jag hade var av den gamla sorten som inte kunde reglera ljudet när det blev för högt så jag fick tinnitus av dem. När jag tog av mig dem tjöt det så fruktansvärt, jag hörde absolut ingenting förutom tjutet! När jag satte på dem hörde jag igen. Det var jobbigt och jag hade ofta ont i huvudet.

 Jag gick i hörande klass och det var jättejobbigt när ingen förstod att jag fick ont i öron och huvud av allt nytt ljud jag skulle vänja mig vid med hörapparater, det var en jobbig och känslig ålder att vara ensam annorlunda, ensam fick jag ha ansvar för att lärare skulle komma ihåg micken som gick till slingan. Ibland hade vi lektioner i andra klassrum och då fick jag alltid sitta främst. Jag struntade till slut i att lyssna eller be lärarna komma ihåg micken. Jag har alltid velat vara min egen. Jenny, ingen skulle kunna sätta mig i ett fack. Men att vara hörselskadad bland hörande var som ..jag var inte en av dem. Det var jobbigt för dem att anpassa sig efter en som inte hörde allt de hörde. 

Jag vet inte om jag sökte eller blev erbjuden plats på Birgittaskolans högstadie. Men jag började där efter jullovet i nian. Alla hörde dåligt eller inte alls. Lärare var döva, hörselskadade och hörande. Jag var en av dem, alla höll koll så jag hängde med när de tecknade eller pratade, de lärde mig teckna och jag fick många kompisar. Ingen tyckte jag var jobbig för jag inte hörde, inga suckar eller "det var inget.". Det var en helt ny och intressant miljö! Det var så himla skönt att slippa anstränga mig så hårt för att hänga med, vi kunde ju teckna. Och det var fantastiskt roligt att lära mig! 



Jag och min man fick tre hörande barn med perfekt hörsel. Sen kom fjärde barnet, Jolie. När hon var drygt 1 år sa de att hon var hörselskadad och jag visste direkt att jag ville ge henne det jag fick, på en gång. Eftersom jag lever i den hörande världen stödtecknar vi mest pga Marlon (storebror) som har selektiv mutism, så vi har inte det naturliga tecknandet. Där, på kattungen, skulle Jolie ha möjlighet att hänga med i allt, lära sig ta kontakt som hörselskadade/döva gör. Med tiden, teckenspråket där och övning hemma började hon teckna när vi inte förstod och vi när hon inte hörde. 

Döva och hörselskadade, mest döva, saknar ju ett fullt fungerande sinne så då tar oftast syn och känsel över så vi lättare ser eller känner när någon pratar. Man har ett annat kroppsspråk och många gånger kan jag fråga folk "Vad sa du?" för de ser ut som de väntar på ett svar, men egentligen kanske de fastnat med blicken eller tittar vad jag gör. Teckenspråkiga personer tar ofta på varandra, klappar/duttar, rycker tag och så där. Kastar saker ibland ;) Hörande personer behöver aldrig utveckla syn och känsel på samma sätt för de har sin hörsel. 


Jag och Jolie i tidningen Nära Barn. 


Varya, Jolies lillasyster, behövde barnomsorg ett år efter att Jolie började på Kattungen och precis då berättade förskolan att de ska blanda de hörande (syskon och koda) med de hörselskadade så då ville jag ha dem tillsammans. Jolie tog snabbt till sig signalerna som de döva pedagogerna använde på henne som att vifta med händerna när jag inte hörde, dutta på mig och förstärka sina ord med tecken. 

De döva fröknarna tryckte på att vi skulle använda mer tecken hemma så vi försökte. I en hörande miljö är det jättesvårt då man lättare tar till talet. Men med tiden tecknade Jolie och Varya mer, de döva fröknarna har många gånger berättat hur de lättare kommunicerar med tecken. Det har gjort det lättare att teckna hemma också. Förskolan kan ge henne den teckenspråkiga miljön jag inte kan fullt ut, jag har knappt inga döva eller hörselskadade vänner med barn som vi umgås med. Att Jolie kan gå på Kattungen ger henne möjlighet att välja, för hon är hörselskadad som sin mamma, sina morbröder och mostrar, sin mormor och gammelmorfar. Hon kan välja om hon vill vara i den teckenspråkiga världen eller den talande världen. Eller både och. Vi ville aldrig ta ifrån henne den möjligheten. 

Att kunna ta till tecken när man inte hör är fantastiskt då det är lättare att slappna av och bara titta på den som tecknar. Man behöver inte anstränga hjärnan för att höra ordentligt. Och jag vet av erfarenhet att teckenspråket måste användas dagligen för att inte tappas bort! Det är jätteviktigt. Använda, teckna, träna! För som sagt, det är enklare att ta till talet när man är i hörande miljö. Det går snabbare liksom. Man är van vid det. 

Nu tvingas vi flytta våra barn till en hörande förskola pga ..en rumpmössa till förskolechef. De här människorna som bestämt och klubbat flytten kommer alltså ta ifrån mitt barn hennes trygga teckenspråksmiljö. De tror att våra barn och våra pedagoger utspridda i stora hörande grupper ska få teckenspråket att flöda bland de hörande barnen inför nästa år då de döva barnen och döva pedagogerna flyttar. Som jag skrev innan så kommer hörande personer aldrig utveckla sina andra sinnen som är nödvändiga för att kompensera hörseln..De kommer tala..
Lämnade Korvar
Postat av: Madde / Livet som mamma, lärare och snart doula

Skrivet 2015-06-05 Klockan 07:14:53
Det finns inget intresse hos pedagogerna att starta en friförskola eller att ni föräldrar öppnar ett föräldrakooperativ? Där ni kan fokusera på just hörselskadade? Problemet med kommunalt är just att de kan styra och ställa allt för mycket medan privat ger större makt och man kan påverka själv på ett helt annat sätt. W går i friskola, skulle jag få fler barn kommer jag söka friförskola eller föräldrakooperativ.

Svar: Jo, vi försöker hitta på andra lösningar. Problemet är att det inte finns några lediga lokaler alls här i stan då då måste man bygga. Där barnen går nu står redo att ta emot annan förskoleverksamhet till hösten..
KalsongMorsan

URL: http://www.saramadeleine.se

Postat av: Anonym

Skrivet 2015-06-05 Klockan 08:14:31
Du skriver bra Jenny! Kul att du gillade att komma in till oss på bsk i högstadiet! Vi pratade ju aldrig så djupt om din bakgrund men det är intressant att höra. Får jag dela?

Postat av: Anonym

Skrivet 2015-06-05 Klockan 08:14:33
Du skriver bra Jenny! Kul att du gillade att komma in till oss på bsk i högstadiet! Vi pratade ju aldrig så djupt om din bakgrund men det är intressant att höra. Får jag dela?

Svar: Klart du får dela <3
Vem är du förresten? :)
KalsongMorsan

Postat av: Din föredetta klasskamrat på bsk (Den andra Jenny)

Skrivet 2015-06-05 Klockan 08:18:58
Du skriver bra Jenny! Kul att du tyckte det var så bra att komma in på bsk. Vi pratade ju aldrig så djupt om hur du haft det innan men det är intressant att höra och viktigt att förmedla! Får jag dela?

Svar: Hej Jenny! Kul att höra från dig!
Nej, du och jag var ju aldrig så nära. Klart du får dela <3 kram!
KalsongMorsan

Postat av: Lena

Skrivet 2015-06-05 Klockan 13:45:25
Hej Jenny!
Tycker du klassar in som ambassadör med bravur för alla berörda kring hörselskador. Det är så intressant att läsa de du skriver för att jag som hörande förstår på ett helt annat sätt er situation och hur ni har det.

Jag bor nära Vänersborg (som är en liten kommun) och läste artikel i lokaltidningen ttela att man haft första kullen med konfirmation med CODA för att föräldrar m.m också skall kunna delta, vilket först inte var självklart. Kanske kan du hitta lite inspiration från Vänersborg som har många som går skola där med eller för hörsel"skador".

Hoppas verkligen Ni får alla resurser ni behöver och faktiskt har rätt till.

Du har gåvan att beskriva i ord varför förskolan skall vara kvar, vilket behövs för att dessa beslutsfolk skall begripa och fatta vad dom håller på med, GE DIG INTE!!!

Postat av: Annie

Skrivet 2015-06-06 Klockan 14:13:14
Bra Skrivet Jenny. Du hängde mkt med oss minns jag jue, Högstadiet och jag var ju en klass över dig. hängde ju med hörselskadade också. Tack vare dig så har man kvar en del "fula ord" som man minns väldigt väl från dig. Mohahaha.

Kramizar!

Svar: Haha åh, du var ju den jag hängde med först av alla :) Du var den som tog emot mig och vi hade så kul! Puss på dig!
KalsongMorsan


Innan du kommenterar

Inga skitkorvar publiceras, de spolas bort med det samma!
Bli en korvföljare du med:
bloglovin

Namn:

Email: (visas ej)

Blogg:

Din Korv:

Ska du lämna fler korvar? Bocka i rutan!
Trackback
RSS 2.0