Startsida | Varför Korv? | Bloglovin' | Twitter | Facebook | Bloggdesign

Ahhhh! :@

Skrivet 2015-06-08 klockan 06:52:49
Nu är jag redigt förbannad. 

Jag är väldigt mån om mina barn, ni som följt mig vet vilken ångest jag har att lämna bort dem och hur vi pusslat med jobb och barnvakt för att slippa ha barnen för tidigt på förskola. Jag känner i hela mig hur fel det är att lämna mina juveler ensamma i en stor barngrupp där de ska 'lära sig socialt samspel' och lära sig vara en del av mängden. Hårt och rått, enligt min mening. Ingen trygg famn eller någon som kan ta emot en direkt när en behöver någon. 
Jag tror inte på ensam tidigt är stark. Jag tror på nära anknytning länge ger trygga, starka barn. 




Vi har fem barn. Av dem fem har en varit annorlunda i sin spädbarnstid, Jolie. Hon har inte velat vara nära eller high need baby som de andra fyra. Marlon 'släppte' mig när han var ca 1-1,5 år och de andra strax innan 3 år. Alla utom Jolie har bott på mig och trott att de ska dö bara jag lagt ner dem för att klä på mig, suttit på toaletten, sätta på kaffe, ja allt som inneburit att jag behövt lägga ifrån dem mer än 5 sekunder. Alla fyra är trygga i sig själva medan Jolie är väldigt ..vet inte hur jag ska förklara.. Vill inte vara ensam, blir ängslig och försiktig, typ. 

Jag känner att Jolie tar igen det hon struntade i som liten. Närheten och vara nära hela tiden. 

När farfar sa upp sig som barnvakt hade jag inget annat val än att söka dagmamma till Varya. Då skulle hon få vara i en liten grupp hos en person jag verkligen, verkligen litar på. Som är BRA. Men när de blandade grupperna med hörande (syskon, koda) med de hörselskadade på förskolan såg jag barnens chans att få vara tillsammans. Så Varya sattes på Jolies avdelning med sin syster. 

Mellan Marlon och Leon är det knappt 2 års mellanrum men de två har aldrig fungerat på samma sätt som Jolie och Varya. Mellan dem är det 15 månader, de hör ihop och ska vara tillsammans så mycket det går. Allt det där om att barn ska vara ensamma tidigt, ta sin plats i gruppen, växa självständigt med stora grupper osv..det skiter jag i. Jag tror att var och en av oss växer och blir stark i sig själv genom att ha andra nära. Jag tror att trygghet stärker oss. 




Marlon gick ett år på förskola när han var 2 år, sen var han hemma tills han blev 5 år. Förskolan skulle aldrig kunnat ge honom det han behövde för att bli trygg i sig själv innan skolan. Leon var henna tills han var 3,5 år. Samma där. Leon är väldigt mammig men han tror på sig själv och har fått mycket bra verktyg och självtillit, fått mycket närhet och en bra grund för att kunna släppas iväg. Jag litar på Marlon och Leon och de har väldigt stor självkänsla att kunna säga Nej, när något känns fel. Samma med Liam. 

Ahh, Liam..Jag fick så mycket klag och gnäll när han var liten för jag gav han det han behövde. "Du kommer få bära på han tills han blir 8 år! Han kommer inte kunna sova borta när han är van att sova med dig!" (Han sov hos mig tills han var 7 år) Typ såna saker. Idag är han 12 år och jag ser han knappt. 

Var jag ville komma med allt babbel är att jag såg igår på informationspappren att Jolie och Varya ska gå på skilda avdelningar på nya förskolan. Ensamma. Varsin stor grupp. Ensamma. Fattar ni? Mina barn är inte 'några' ungar, de är MINA barn och jag vet vad som är bäst. De är små och efter förskolan kommer de ändå gå i helt olika skolor. Så de ska fan vara tillsammans så länge det går eller tills de själva säger annat! 






Till andra som tar åt sig, jag har aldrig pratat om andras situationer eller andras val. Jag berättar utifrån mig själv och våra barn, punkt slut. 


Lämnade Korvar
Postat av: Madde / ★ Livet som mamma, lärare och snart doula ★

Skrivet 2015-06-08 Klockan 08:21:00
Jag är som du, tror på närhet. Hade William hemma tills han var 2,5 och och sedan så lite tid på föris som möjligt. Jag jobbar deltid och är ensamstående sånt där andra som stör andra eftersom man som ensamstående ska ha det så knapert ;) . Jag tror inte pengar kan göra någon lycklig, men tiden man får tillsammans däremot den ger mig energi och lycka. William har sovit hos mig i perioder och andra perioder inte, mer som han velat och tänker jag efter hatar jag nog att sova helt ensam. Det är ensamt och kallt, vi är inte menade att inte vara med våra flockar. Sen tror jag att man genom att skapa en trygg grund med sina barn så skapar man trygghet hela livet. Tex tror jag aldrig William kommer vara rädd för att ringa mig om han blir full och hänger på stan en kväll, för han vet att man finns där. Du gör helt rätt som reagerar gällande dina barn, fortsätt med den saken!
URL: http://www.saramadeleine.se

Postat av: Selma

Skrivet 2015-06-13 Klockan 23:51:58
Det är inte lätt. Jag är också hemmaförälder och bara det är ibland ett rent helvete att få att gå ihop ekonomiskt. Men att sedan ständigt behöva försvara att man inte vill ge bort sina bebisar (jag tycker ettåringar är stort sett bebisar) till fullkomliga främlingar på förskolor det är riktigt jobbigt. Som att man är en egoist för att man "tror" att ens barn behöver trygghet. Helt galet. Men hur blir det för dig nu? Ska barnen stanna hemma eller ska du söka en annan förskola där de får vara på samma avdelning? Blev lite intresserad av detta med att en av dina barn har SM. Vår snart fyraårige son kan inte prata stort sett alls. Vi går hos logoped men vet inte riktigt om det leder till något. Mycket därför vi valt att vara hemma en av oss, då han behöver trygghet. Lycka till med allt!

Postat av: Selma

Skrivet 2015-06-14 Klockan 00:50:26
Läste nu mer du skrivit om att det handlar om att barn som behöver teckenspråk ska gå i förskola för hörande? Det är ju hemskt! Ursäkta, men vad är det för konstig idé om inte ens pedagogerna är utbildade att jobba med hörselskadade barn. Jag hoppas att jag missförstått det här! Blir ju rädd. Vår son är kanske hörselskadad och jag är typ döv på ena örat och har fått läsa på läppar hela livet så kan relatera lite. Usch vad ledsen jag blev för er skull.

Svar: Nej, du har inte missförstått.
Våra döva och hörselskadade barn som behöver teckenspråk ska gå i en stor förskola tillsammans med ca 80% hörande barn. Utspridda. Och de hörande, talande barnen ska typ ta efter med teckenspråket. Det kommer aldrig hända. Inte när de är majoritet. Inte när teckenspråket är det naturliga. :(
KalsongMorsan


Innan du kommenterar

Inga skitkorvar publiceras, de spolas bort med det samma!
Bli en korvföljare du med:
bloglovin

Namn:

Email: (visas ej)

Blogg:

Din Korv:

Ska du lämna fler korvar? Bocka i rutan!
Trackback
RSS 2.0