Startsida | Varför Korv? | Bloglovin' | Twitter | Facebook | Bloggdesign

Det ÄR inget fel på mig! Bara lite ;)

Skrivet 2015-04-09 klockan 01:11:45
För två år sen tog jag kontakt med en psykolog på vårdcentralen för att få hjälp att ta reda på vad det är för fel på mig. Jag skrev om det för längesen. Han sa att det skulle bli svårt med tanke på min historia, mitt nuvarande liv osv. Han remitterade mig till vuxenpsyk för utredning. Nu är vi klara efter många om och men. 




Jag har ingen diagnos. Det är inga fel på mig. Men min psykolog på vuxenpsyk förklarade att min hjärna har formats av hårt stressande förhållanden i tidiga barnaår. Psykisk och fysisk misshandel, stress, hunger, misär och ständig rädsla har gjort att min hjärna formats annorlunda än hur den ska göra. Att den funkar som den gör för att överleva. Att jag glömmer vissa saker för de är inte viktiga för min överlevnad medan jag kan minnas helt värdelösa saker för att hjärnan registrerar det för min överlevnad. Typ som en hjärnskada. Sjukt egentligen. 

Hon förklarade också att jag har drag av adhd/add och är väldigt lik en person med en sån diagnos men jag har inga koncentrationssvårigheter och andra saker. Jag har lätt för att lära, kan också vara ett resultat att jag var tvungen att vara skärpt och inte göra fel för vem visste vad som kunde hända då? 

Ikväll låg jag och funderade på min störda sömn. Nu fattar jag ju varför jag inte kan somna. Och varför jag alltid var vaken hela nätterna som barn. Idag kan jag absolut inte lägga mig om jag vet att någon annan är vaken hemma, jag har aldrig kunnat göra det. Jag la mig aldrig före mamma som liten, hon kanske var borta när jag vaknade. Och jag var alltid vaken tills hon kom hem på nätterna. Ibland kom hon inte ens hem. För att kunna vara trygg behöver jag gå omkring och kolla så alla sover och för att kunna somna måste jag vara sådär trött så jag bara slocknar för annars ligger jag där stressad, med tusen tankar, får panik för jag kommer på det ena och det andra. 


De tysta aggressiva människorna är de som skrämmer mig mest. Jag blir livrädd. Jag har inte träffat många och när jag är vuxen kan jag välja bort sånt. Det kunde jag aldrig som barn, jag var så van vid det att jag knappt visste annat. Att vara rädd och anpassa mig, läsa av och ständigt ha en klump i magen. 

Jag vill kunna göra om i min hjärna och jag har mer eller mindre omedvetet gjort det. Rensar bort negativa människor, omger mig med de som får mig att må bra. Idag lever jag tryggt fast jag tror att jag inte gör det. Min man är fantastisk på alla sätt och skulle aldrig medvetet göra mig illa. Jag har sagt det så många gånger men han är verkligen världens bästa. På alla sätt. 


Jag har hittat ett asbra jobb där jag jobbar vakna nätter. Passar mig som handen i handsken! Jag är vaken och kör hela nätterna, eller ja, gör det jag ska och är vaken på morgonen (tjoho, jag slipper gå upp tidigt!) och sover en stund på dagen. Vaknar aldrig med huvudvärk som jag gör efter en sovande natt och känner att hjärnan funkar bättre. Jag kommer aldrig bli morgonmänniska fy fan, kastar vitlök och vigvatten på larmet som tjuter 06 medan jag fräser och morrar. 

Känns som jag mer och mer börjar kunna stå upp för mig själv och hur jag funkar, inte ursäkta mig själv med hur felkonstruerad jag är. Att jag är tydlig med att jag har svårt att passa tider, att jag lätt glömmer vissa saker, att jag är sån här. Och jag trivs ju faktiskt med mig själv. Förutom att jag inte klarar stress så bra och antingen blir helt lam eller galen ;) Det är något jag måste jobba tillbaka på. 

Jag är Jenny bara. Lite annorlunda, men med ett stort, öppet hjärta. Jag trivs med livet. 




Lämnade Korvar
Postat av: anna

Skrivet 2015-05-23 Klockan 20:21:25
Du det där med sömnen. KOmmer bli jobbigt när dina barn bli tonåringar och börjar vara ute och vakna sent eller? Nåt borde du kanske göra för att försöka sova fast nån annan är vaken....

Svar: Jag vet. Har inte tänkt så långt men jag var ofta vaken hela nätterna som liten och väntade på mamma.
KalsongMorsan

Postat av: Em

Skrivet 2015-05-23 Klockan 20:57:47
Så intressant att läsa om dina symtom för de påminner om mina. Vart i bloggen har du skrivit mer om detta?

Svar: Jag har ingen kategori för dem tyvärr, det har varit en del sporadiska inlägg. Jag har en kategori som heter 'Mina minnen, min historia' eller något där man kan läsa förklaringar till varför jag är som jag är.
Läste om 'komplex posttraumatisk stressyndrom' som känns som jag.
KalsongMorsan


Innan du kommenterar

Inga skitkorvar publiceras, de spolas bort med det samma!
Bli en korvföljare du med:
bloglovin

Namn:

Email: (visas ej)

Blogg:

Din Korv:

Ska du lämna fler korvar? Bocka i rutan!
Trackback
RSS 2.0