Startsida | Varför Korv? | Bloglovin' | Twitter | Facebook | Bloggdesign

3 år!

Skrivet 2015-04-25 klockan 19:55:37


Imorse, nyvaken morgontutte på 3 års dagen! Grattis våran fina Varya! 


Vi har lekt på Lek och buslandet idag, här tar knasbollarna en svettig drickpaus. 


Vi har firat Varya med familj och släkt. Tack alla som kom <3 

Fantastisk dag och de små är fortfarande vakna, helt otroligt. Tänk att hon redan är 3 år gammal, våran lilla bebis. 



KalsongMorsan i Sveriges Radio P4.

Skrivet 2015-04-21 klockan 20:48:58



Nyfiken på att höra hur jag låter när jag pratar i radio? 

http://sverigesradio.se/sida/avsnitt?programid=507 


Jag vet inte om länken är direkt till programmet eller om du söker på dagens (21/4) program. Spola fram ca 40 min. Jag har ju gjort den här resan och skrivit en del men jag kommer skriva ett nytt inlägg snart nu när jag är klar och har en större överblick av vad vi gjorde och hur det känns nu. 

Vad tycker ni? Inte om min skitiga spegel haha utan om programmet ;) 




Det ÄR inget fel på mig! Bara lite ;)

Skrivet 2015-04-09 klockan 01:11:45
För två år sen tog jag kontakt med en psykolog på vårdcentralen för att få hjälp att ta reda på vad det är för fel på mig. Jag skrev om det för längesen. Han sa att det skulle bli svårt med tanke på min historia, mitt nuvarande liv osv. Han remitterade mig till vuxenpsyk för utredning. Nu är vi klara efter många om och men. 




Jag har ingen diagnos. Det är inga fel på mig. Men min psykolog på vuxenpsyk förklarade att min hjärna har formats av hårt stressande förhållanden i tidiga barnaår. Psykisk och fysisk misshandel, stress, hunger, misär och ständig rädsla har gjort att min hjärna formats annorlunda än hur den ska göra. Att den funkar som den gör för att överleva. Att jag glömmer vissa saker för de är inte viktiga för min överlevnad medan jag kan minnas helt värdelösa saker för att hjärnan registrerar det för min överlevnad. Typ som en hjärnskada. Sjukt egentligen. 

Hon förklarade också att jag har drag av adhd/add och är väldigt lik en person med en sån diagnos men jag har inga koncentrationssvårigheter och andra saker. Jag har lätt för att lära, kan också vara ett resultat att jag var tvungen att vara skärpt och inte göra fel för vem visste vad som kunde hända då? 

Ikväll låg jag och funderade på min störda sömn. Nu fattar jag ju varför jag inte kan somna. Och varför jag alltid var vaken hela nätterna som barn. Idag kan jag absolut inte lägga mig om jag vet att någon annan är vaken hemma, jag har aldrig kunnat göra det. Jag la mig aldrig före mamma som liten, hon kanske var borta när jag vaknade. Och jag var alltid vaken tills hon kom hem på nätterna. Ibland kom hon inte ens hem. För att kunna vara trygg behöver jag gå omkring och kolla så alla sover och för att kunna somna måste jag vara sådär trött så jag bara slocknar för annars ligger jag där stressad, med tusen tankar, får panik för jag kommer på det ena och det andra. 


De tysta aggressiva människorna är de som skrämmer mig mest. Jag blir livrädd. Jag har inte träffat många och när jag är vuxen kan jag välja bort sånt. Det kunde jag aldrig som barn, jag var så van vid det att jag knappt visste annat. Att vara rädd och anpassa mig, läsa av och ständigt ha en klump i magen. 

Jag vill kunna göra om i min hjärna och jag har mer eller mindre omedvetet gjort det. Rensar bort negativa människor, omger mig med de som får mig att må bra. Idag lever jag tryggt fast jag tror att jag inte gör det. Min man är fantastisk på alla sätt och skulle aldrig medvetet göra mig illa. Jag har sagt det så många gånger men han är verkligen världens bästa. På alla sätt. 


Jag har hittat ett asbra jobb där jag jobbar vakna nätter. Passar mig som handen i handsken! Jag är vaken och kör hela nätterna, eller ja, gör det jag ska och är vaken på morgonen (tjoho, jag slipper gå upp tidigt!) och sover en stund på dagen. Vaknar aldrig med huvudvärk som jag gör efter en sovande natt och känner att hjärnan funkar bättre. Jag kommer aldrig bli morgonmänniska fy fan, kastar vitlök och vigvatten på larmet som tjuter 06 medan jag fräser och morrar. 

Känns som jag mer och mer börjar kunna stå upp för mig själv och hur jag funkar, inte ursäkta mig själv med hur felkonstruerad jag är. Att jag är tydlig med att jag har svårt att passa tider, att jag lätt glömmer vissa saker, att jag är sån här. Och jag trivs ju faktiskt med mig själv. Förutom att jag inte klarar stress så bra och antingen blir helt lam eller galen ;) Det är något jag måste jobba tillbaka på. 

Jag är Jenny bara. Lite annorlunda, men med ett stort, öppet hjärta. Jag trivs med livet. 





Påsken.

Skrivet 2015-04-06 klockan 14:56:08
På påskafton var jag ledig, tvärtemot förra året så det var mysigt att få vara med familj och släkt. Vi var ute hos farmor och farfar, som förr. Vi är alltid hos oss nu för tiden pga vi har störst hem numera men inget slår att vara där ute. Bästa platsen! 


Faster Elin hade ordnat med äggjakt där de stora barnen fick ledtrådar att följa och de små fick en karta när de skulle leta ägg. 






Leon blev sur för han "fick så jävla mycket godis" ! Haha :) 

Det var härligt. Kusin Tuva var också där och de hade så roligt och skrattade så de kiknade, Jolie, Varya och Tuva. 


KalsongMorsans fullt normala 12 åring..Många spekulerade i hur mitt barn skulle vara när han kom. Det här är Liam. Märks tydligt att han är mitt barn ;) 

Denna månad fyller våran lilla Varya TRE år! 




RSS 2.0