Startsida | Varför Korv? | Bloglovin' | Twitter | Facebook | Bloggdesign

Nytt hemma hos oss.

Skrivet 2014-10-05 klockan 11:39:34
Vårat hem har alltid kryllat av Ikea möbler. Jag avskyr det. Det är billigt, Ikea ligger nära och förpackningarna är lätta att få med i bil och bära. Men under åren med barn går allt sönder. Det faller ihop och vi har tänkt "äsch, det är så billigt att köpa nytt." Men det blir dyrt i längden. Att betala för skräp om bara håller ett tag, köpa nytt som också bara håller ett tag. 

Tobbes kompis gjorde ett nytt köksbord med tillhörande bänkar åt oss av riktigt, tungt trä. Skillnaden är inte bara snygg utan även hållbar! 




Före. 




Efter. 

Jag blev så nöjd att jag ville ha mer! Tobbes kompis hade ett gammalt trägolv från 1800-talet som han inte kunde göra något med pga de gamla kviststumparna som buktade ut lite här och var..Så han och Tobbe byggde en ny soffa åt oss! 




Vardagsrummet före. Vi bor i en fyra och alla barnen har fått alla sovrum så vi sover i vardagsrummet. 





Efter. Men nu passade ju inte bordet in.. 


Så David byggde ett bord också. 

Vi ska byta ut fler möbler när det finns tid. Nu får vi plats, möblerna är rejäla och håller för busiga barn. Det känns roligt att ha hemmagjorda saker som är unika. 




Dagisbarn.

Skrivet 2014-10-02 klockan 09:57:29
Sen Leon var drygt ett år har jag jobbat till och från när jag har kunnat. Vi har haft mycket hjälp av farfar och Tobbe har haft barnen på helgerna. När jag var gravid med Jolie jobbade jag sista dagen samma vecka hon föddes och var hemma i fem månader och när jag var gravid med Varya gick min brukare bort i början av april och Varya föddes ett tag efter, samma månad och så var jag hemma i nio månader. 

För drygt ett år sen kom jag till det jobbet jag är på idag, jag trivdes och fick ganska snabbt fasta tider och dagar, blev anställd och hela faderullan. För att, och det var bara för att farfar kunde ha barnen den stunden jag var hemifrån tills Tobbe kom hem från jobbet. Jag började runt 13-14 tiden och Tobbe slutade så han var hemma vid 17. I somras sa farfar "upp sig" och jag sökte dagmamma till Varya. Aldrig i livet att jag skulle sätta henne på Leons gamla avdelning på Jolies dagis. Varya fick plats och jag var så glad. Jag hade tjatat på dagis att det var så jädra synd att jag inte kunde Jolie och Varya tillsammans men så precis i början av sommaren fick jag veta att de skulle blanda barnen! De hörselskadade och hörande barnen skulle blandas ihop och delas upp i yngre och äldre avdelning. 

Så där stod jag. Hade bästa dagmamman som kan hittas och en chans att ha barnen tillsammans. Med två olika ställen att ha barnen på betyder att åka från ena änden Örebro till andra plus skolbarn på ett tredje ställe. Vi pratade mycket, dagmamma med liten grupp vore det bästa men hela tiden kändes det som att ha barnen tillsammans övervägde hela tiden. Och det vann. Varya kunde få gå med Jolie och de skulle ha samma kontaktfröken eller vad det heter. 

Jag var orolig eftersom det var inte bara barnen som skulle blandas utan även fröknarna..Men de som kom till de små barnens avdelning funkar. 

Så direkt efter semestern var det dags att skola in. Jolie som stormtrivs på sin avdelning var glad att vara tillbaka på dagis och Varya tyckte det var spännande men lite läskigt. 







Inskolningen flöt bara på, Varya märkte på Jolie att det var ett bra och tryggt ställe. Jolie är ju så rolig för hon kliver bara in och "Här är jag! Hej!" Haha! 

Nu på senaste tiden har jag vart så irriterad för jag märker att personalen tar efter beteendet de hade när Leon gick där. De är 'upptagna' och säger bara åt mina barn "Kom och titta vad vi gör!" Men det är inte så vi ska göra för då får jag stå och vänta på att säga hedå, det är töntigt viktigt för mig. Att det inte känns som att jag smiter för att barnen blir upptagna av annat. Eller som sista gångerna att jag fått stå och vänta på att någon ska ta sig tid att ta barnet när jag ska gå. Varya har knappt inte haft problem, om man jämför med vad jag förväntade mig, att bli lämnad på dagis och säga hejdå. Men idag, Jolie går en dag extra i veckan, så röt jag åt dem att de får fan inte hålla på som personalen på Leons gamla avdelning. När jag ska vänta och vänta att någon ska följa med henne, jag behöver se att de tar med henne och vi säger hejdå. Det är inte personalen Jolie haft innan blandningen det är fel på, utan Leons gamla fröknar. 

Förutom det så är det jättebra. Jolie och Varyas fröken är tyvärr ledig ett tag nu, hon är så jävla bra, styr och ställer, hon och jag kan prata och säga till om vad som helst åt varandra, rakt och ärligt hela tiden. Sen är hon lite muppig som en hippie också men det gillar jag och barnen. 




RSS 2.0