Startsida | Varför Korv? | Bloglovin' | Twitter | Facebook | Bloggdesign

11 dagar kvar.

Skrivet 2014-05-23 klockan 21:56:46
11 dagar kvar tills nästa och sista barnet fyller för detta år! Marlon fyller 8 år och är nästan lika stor som Liam och han kan använda mina strumpor! Han är stark som en oxe tack var det hans diet på pasta, ris, korv och mackor typ ;) 

Marlons förlossning var så himla lik Liams, det enda som skiljde var tiden och att sugklockan släppte och han kom av sig själv. Han var så liten och så lik Liam men ändå inte. Han hade mjuka, fina drag medan Liam hade mer hårda, skarpa drag. Fortfarande idag är det så. 

Hela Marlons liv har varit en jobbig med lärorik resa, snart är den där lilla minikorven redan 8 år..Han är fortfarande 2 i mina ögon. Med sitt ljusblonda lockiga svall och tjocka kinder. Älskade barn. 





Det här är Jolie.

Skrivet 2014-05-21 klockan 21:34:16


Det här är Jolie. Hon har blivit så stor nu! Snart 3,5 år gammal och är väldigt framåt. Hon frågar random folk ute om hon får kramas och om de har en bebis eller en hund hemma. Råkar vi stå utanför någons hem och de öppnar dörren vill hon gärna gå in för att titta. Folk som jag pratar med och mina vänner frågar hon om hon får se deras trosor och mage, om de har snippa och om det finns en bebis i magen. Hon kallar alla för 'hon' när hon använder den benämningen. Hon säger att alla barn är bebisar eller kompisar och frågar "hon har snopp/snippa?". 

Jolie slutade med blöja för drygt 1,5 år sen men älskar att ha blöja på sig och leka bebis. Jag ska vyssja henne i famnen medan hon kurar ihop sig vid tuttarna, ibland vill hon bli matad och bli bytt på blöja men det fixar hon själv. Vi har en gammal pipmugg som hon alltid ska dricka ur, "bebisdricka". 

Jolie har ett jävla humör och ska ta sönder och kasta saker när hon blir arg. Imorse skulle hon ta sönder sina trosor och ryckte loss lilla rosetten. I eftermiddags kastade hon sin docka och keps på backen ett antal gånger. Sen tappade vi bort kepsen någonstans på Marieberg och köpte en ny. Satunge men så charmig. Min mini-Jenny :) 




Äntligen.

Skrivet 2014-05-15 klockan 22:03:15
Nu i 1,5 år har jag försökt få tag i någon som kan hjälpa Marlon. Nu höll jag på att bli tokig och tänkte fan inte flytta ut i skogen igen så nu ringde jag runt för ..jag vet inte vilken gång. Men jag har varit otrevlig, skällt och brutit ihop flera gånger i telefon denna vecka till diverse läkare och vad de nu har för titlar. "Hjälp mig!!" 

Efter 1,5 år av samtal, träffar, evigt ringande så äntligen. "Sluta skicka runt mig! VEM SKA JAG PRATA MED?" Sista tanten sa jag "Du ska hjälpa mig, gör du inte det så fixar du fram den som ska göra det!" Och det gjorde hon. Theralen. Första natten idag. Nu håller vi bara tummarna att det funkar! Fatta liksom, jag har inte tittat på TV eller film på fem år. Jo, det har jag. På dagarna eller med barnen. Men inte ensam med Tobbe på kvällen då alla serier jag följde går. Jag har inte tittat på eller följt någonting av mina favoriter CSI, Criminal Minds och..minns inte ens vad jag tittade på. Och jag har alltid blivit avbruten och missat så det var enklast att sluta följa allt bara. 

Tobbe är så van att vara 'ensam' på kvällarna för antingen är jag på jobbet eller så lägger jag barn timme efter timme. Jag ber till Gudrun, snälla låt det funka! 

Är det inte sinnessjukt hur lång tid det ska ta innan man håller på att bli tokig, helt galen och otrevlig? Det funkade en stund minns jag när vi bodde ute i skogen. 

Haha låt mig skratta åt mig själv! Jag mådde så psykiskt dåligt, fantiserade dagligen om att ta livet av mig, grät, var arg och svinig, hade sån migrän till och från att jag blev sängliggandes, magsår och fick oss att flytta ut i skogen, mitt i ingenstans där det inte fanns något inom en mils radie. Jag behövde det för att fortsätta orka. När man inte får hjälp och blir psykiskt utmattad, ingen tar ens ord på allvar så gör man galna saker. Men nu är vi här och ärligt talat får jag obehagskänslor av att tänka på hur det gått om vi inte fått flytta hem igen. Det känns som ett stort svart hål som jag skulle sväva runt i helt hjälplöst. Nä, fy fan. 

Det kan bara bli bättre. Jag hoppas det. 





Idag var det regn. Suck!

Skrivet 2014-05-14 klockan 11:02:59
Idag regnar det. Såg jag fel eller blixtrade det till? Runt påsk hade vi så fint väder, värme och skönt sen ba' kallt, grått och blåsigt hela maj. 

Idag kommer specialpedagogen från BUH (barn och ungdomshabiliteringen) hit. Vi får jämna besök av henne och Jolie ska använda sina hörapparater och genom lek lyssnar hon på Jolies tal. Sist hon var här märkte hon stor skillnad på Jolies tal, från att säga små stödmeningar tex "hjälpa mig" så kan hon faktiskt tala rena meningar med flera ord i följd. 




Jolie är liten, späd och söt men hon har en vilja och ett Jag som ingen sätter sig på. Hon älskar pedagogen som kommer hit men sist blev hon så arg på henne att hon först la sig på golvet och skrek, sen satte hon sig i soffan och tjurade. Jolie ville inte plocka i leksakerna och prata i den ordningen som pedagogen ville ;) Hon vill göra på sitt sätt och skriker bara och springer iväg när man ska försöka förklara. Med de andra och tom Varya så kan de lyssna och förstå. Marlon minns jag inte så tydligt. 

Nu har vi fått datum och tider som Leon ska besöka skolan, sin blivande klass och lärare! Hans blivande lärare är en person som både jag och Tobbe känner till sen innan och vi båda är så nöjda för hon är verkligen en bra person, öppen, fin och snäll med bra värderingar. Jag vet att det bara kommer bli bra, Leon ser fram emot att börja skolan! 




Leon är en sån fin och snäll kille, det är många som tycker han är annorlunda. På ett bra sätt, och blir förvånade över hur lugn och omtänksam han är. Att han inte är ruffig, stökig och inte förstår. Han är ju pojke, vuxna som träffar honom förväntar sig inte att han lyssnar när man pratar eller förstår. Det är kul :) 




Varya tror att hon är en bebis och vill vara nära och med mig, jämt. Vi har varit iväg och hälsat på hos hennes blivande dagmamma och vi kommer försöka åka dit lite då och då innan inskolningen. Farfar har ju sagt upp sig efter snart ett års barnpassning, det kanske jag berättade? Jolie och Varya kommer vara på varsin sida av stan men på jättebra ställen för dem båda. Skolbarnen kommer finnas på samma skola. Men gud, sluta växa ungar! 




Selfie.

Skrivet 2014-05-10 klockan 19:05:22


Let me take a selfie ;) 





Näästan där..

Skrivet 2014-05-09 klockan 22:19:43



Nu, nu, snaaaart klart! Bara några uppepå huvudet att virka :) Men klockan blev för mycket och barn skulle och ville sova. 

Liam som hatade mina korvar och skrek att jag var så ful, alla skulle tycka jag var ful, smällde igen dörren och vägrade prata med mig igår har kramat och pussat på mig och känt på mina korvar idag. Vi hade ett långt samtal igår kväll som slutade med att vi kramades och jag låg bredvid han tills han somnade. 

Marlon vägrar titta på mig för jag ser konstig ut, han undrar när jag ska raka bort dem. 

Leon tycker det är roligt, Jolie och Varya vill också ha korvar i sitt hår så Jolie har fått en enda som hon gärna visar upp ;) 

Jag har fruktansvärt ont i huvudet. Vet inte om det är pga allt slit och dragande i håret eller om det är förkylningen. En blandning säkert. 

Det är min kropp och mitt hår, jag får göra vad jag vill så länge jag trivs och eller skadar andra. 


Leon och Sideshow Kalsong. 




Spindelben.

Skrivet 2014-05-07 klockan 21:24:29




Relativt nytagna bilder på mitt hår. Jag ville ju göra något kul.. 


Så vi började såhär. Men det kändes så ynkligt med tanke på hur länge jag sparat och hur långt det var! 


Jag hade ju löshår hemma som jag inte använt på år! Vi förlängde de små bebisarna. 




I knappt en vecka har jag gått omkring med korvar i halva huvudet ;) Med sju barn sammanlagt, jobb, ca 2 mil mellan oss och att försöka hitta tid har varit lite svårt men imorgon kör vi igen. Jag hoppas vi blir klara :) 

Barnen kallar det spindelben eller korvar. Jag har ju drömt om dreads i flera år.. 




Hej igen!

Skrivet 2014-05-05 klockan 00:39:08
Hur länge och hur mycket orkar man innan man inte orkar mer? Måste man orka så gör man det bara. 

Imorgon kommer jag få ett samtal från en läkare och jag hoppas jag kan få något för ungen att sova på. Jag orkar inge vänta tills den 1 sep, då vi ska på ny utredning. Inte ungen heller. Vi vill sova. Han vill sova. Han vill det själv. 

Och Varya. Jag började jobba igen när hon var 9 månader och hon gråter varje gång jag ska åka, fortfarande efter ett år och fyra månader. Hon är bara med människor hon känner (farfar, pappa, Roger) eller på platser där hon är hemma, hemma hos oss eller hos farmor och farfar. Vi ska åka ut och hälsa på hos hennes blivande dagmamma någon dag här, Varya är inte svårflörtad bara lite blyg. 

Varya har inte svårt att tycka om andra, det är att säga hejdå till mamma som är jobbigt. Det gör ont i mig men jag vet att hon alltid är trygg och det vet hon själv. Fick hon välja skulle hon aldrig behöva vara i ett annat rum än jag. Hon är bara två år, fortfarande en liten bebis. Jag får inte glömma det. Jolie är också en bebis ;) Enligt hon själv. 


Haha Jolie i kläder som är strl 74 ;) Hon fyllde tre i januari. Hon är den minsta treåring jag haft! 


Och Varya. Lite annorlunda än de andra i den här åldern pga andra valmöjligheter. Två år gammal, ammar fortfarande fritt (alltid gjort) och är blöjfri sen åtta månader. 

Leon längtar efter att få börja skolan! Tobbe fick ett samtal för några veckor sen, Leon går ju inte på förskola så de har ju ingen lista på var eller vilka barn han känner men Tobbe gav dem några namn på barn han lekte med på sin gamla förskola. När vi fick hem pappren såg vi att han hamnar i samma klass som dem! Så himla roligt! De bor här på gårdarna omkring så de leker ju tillsammans ändå. 

Fatta liksom när man tänker tillbaka..Ungarna frågade hur länge jag och Angelica känt varandra, det är typ 20-25 år eller något! Sjukt vad länge det är..Tänk om de här vännerna är såna som de kommer ha fortfarande i vuxen ålder. 




De här bilderna är nästan exakt på dagen två år gamla. 3e och 4e maj 2012. 





RSS 2.0