Startsida | Varför Korv? | Bloglovin' | Twitter | Facebook | Bloggdesign

Snart 2 år.

Skrivet 2014-03-10 klockan 22:58:33
Varya är 22 månader gammal, snart 2 år. Hon var det fulaste barn vi fött fram. Det är knappt ingen som sett de första bilderna på henne. Under förlossningen blev hon stasad, vilket betyder att hon for ut med sån kraft och fart så hon stannade för "långt fram" mellan krystvärkarna att blodet samlades i huvudet, precis som när man stryper fingertoppen med ett snöre. Jag såg det inte när hon väl var ute men Tobbe betedde sig konstigt och visste väl inte hur han skulle säga det. Han säg att hennes huvud var blå/lila och kroppen helt naturligt rosa. Ansiktet var så svullet, ögonlocken var gigantiska och munnen var svullen. Han frågade barnmorskan och vi fick väl inte riktigt något vettigt svar. 

Jag pratade flera gånger med läkare och min barnmorska som förlöste mig, efter att vi kommit hem. Egentligen var jag inte orolig eller så men att de ringde för att kolla hur jag mådde efter förlossningen, om jag hade frågor och ville prata om hennes blodsprängda ögon och konstiga färg och det gjorde mig orolig och jag började fundera på om hon fått någon hjärnskada. 

När Varya var på väg ut var jag ensam inne i rummet. Barnmorskan hade lämnat oss och Tobbe fick springa ut för att hämta någon, när barnmorskan kom in var Varya halvvägs ute med huvudet och jag kommer aldrig glömma hur barnmorskan försökte dölja sin oro, men när hon stod där rakt framför mig mellan mina ben jag såg i hennes ansikte att det var något. 

Jag kände aldrig, under hela skedet, att något var fel. Jag var aldrig orolig, hade ont eller kände mig ensam. Jag hade gjort det här förut men aldrig varit med om att ett barn farit ut med sådan raketfart att barnmorskan blivit orolig. 

Allt gick ju bra, Varya har hela tiden mått bra och hennes röda i ögonen försvann efter några veckor. 


Jolie i rosa jacka och Varya i prickig. 

Jag vet inte riktigt varför jag skriver om detta men vid varje barns födelsedag som närmar sig påminns jag om deras fantastiska födelser. Har för mig att jag skrivit om detta men det känns så konstigt att det var Varya. Jag hade tänkt att gå till förslossningen och föda henne också, så efter att farmor hämtat barnen här på kvällen tog vi en promenad dit. Mest för att kolla att förlossningen verkligen var på gång, ingen av mina tidigare förlossningar hade startat på kvällen. Och det var på gång. Så vi gick hem igen. När jag kände att jag höll på att somna här hemma och att det var nära kunde jag knappt gå, någon satans nerv satt i kläm i ljumsken. Attans, vi tog bilen ;) 

Det är snart 2 år sen. 
Varya fick inga hjärnskador eller annat. Hon är så mysig, min lilla gris. Jolie och Varya, de är så söta tillsammans. Så fina att titta på, när de leker och kommunicerar med varandra, pratar och grejar. Och bråkar och retas! Så små och vet redan hur de ska göra. Jolie och Varya ser alltid efter varandra, ser att den andra också får smaka, vara med, håller koll på var den andra är. De är precis lika goa och samspelta som sina storasyskon. 



Lämnade Korvar

Innan du kommenterar

Inga skitkorvar publiceras, de spolas bort med det samma!
Bli en korvföljare du med:
bloglovin

Namn:

Email: (visas ej)

Blogg:

Din Korv:

Ska du lämna fler korvar? Bocka i rutan!
Trackback
RSS 2.0