Startsida | Varför Korv? | Bloglovin' | Twitter | Facebook | Bloggdesign

Medicin.

Skrivet 2014-06-23 klockan 23:01:17
På onsdag är det dags att träffa läkare och utvärdera och prata sömnmedicin. Jag skulle vilja ha något som går snabbare. Tycker det tar för lång tid och jag har fått fortsätta sitta inne vid sängen och söva långt in på nätterna. Har tyckt det varit så otroligt skönt att han somnat och jag fått vara ifred en stund. 

Vi vågar inte höja dosen mer än de två tabletter som tas nu. Känns som det inte fungerar längre. 

Den 1 sep har jag bett om att få ledigt då vi kommer att göra en heldags utredning. 



Nu under sommarlovet tills semestern sätter igång är alla barnen ute hos farmor och farfar när jag är på jobbet. Det är så mysigt och bra därute, alla barn har något att göra. Jolie och Varya älskar farmor och farfar, men fick Varya bestämma skulle hon bara vara med mamma. Om man frågar "Vill du vara hos dagmamman?" - Nej! "Vill du vara på dagis med Jolie?" - Nej! Mamma! "Vill du bara vara med mamma?" - Ja! Nina osså mä mamma bobbet! 



Mitt i natten.

Skrivet 2014-06-23 klockan 00:06:55


Jag har varit tillbaka där nere där jag var förra året ett par gånger, dit jag aldrig mer ville. Under året har jag försökt fokusera på det bra och positiva, rensat bort onödiga och jobbiga saker. Nu hoppas jag att det som fått mig att må så otroligt dåligt är avklarat, nämligen hormonspiralen. Den är puts väck. Så som jag mått har jag nog aldrig gjort sen jag var i tonåren. Depression, ångest, självmordstankar, migrän och huvudvärk om vartannat. Jag har klamrat mig fast vid bra, positiva saker och verkligen ansträngt mig för att inte bli galen. Jag vill inte känna att jag tappar kontrollen över mig själv eller hela den jag är. För jag ser verkligen inte mig själv som en nedstämd, ledsen, arg och sur mamma eller fru. 

Just nu känner jag mig bara ensam. Konstigt, klockan är mitt i natten och jag är uppe sist av alla som vanligt. Överlag känner jag mig rätt ensam. Jag har under lång tid tagit mig mindre tid att ta mig ut bland folk. Har inte orkat, känt lust eller känt tvång och stress så jag har istället valt bort det. 

På Facebook syns alla vänner umgås med varandra och jag tänker "Varför frågar ingen om jag vill vara med?", men å andra sidan så gör jag inte mycket själv. Jag har haft och har fullt upp med att försöka få tid att ens tänka klart, varit för upptagen med mig själv och allt omkring. 

Jag blev borttappad av vuxenpsyk och ringde tillbaka så i veckan ska jag dit igen, bara sådär tre månader senare utan ett ljud från dem. Nu låter jag säkert skitdeppig, men både Jolie och Varya sov på dagen så det blev en lång läggning med ett evigt pillande på mina tuttar (irritation och rastlöshet från min sida) och andra barn som vägrat sova. Nu ligger jag kvar i M's säng och väntar på att huvudvärken ska gå över. Känner mig helt dåsig och tjock i huvudet som att jag håller på att bli förkyld. 



Mina knasbollar. 





Den sitter, stilla och tyst!

Skrivet 2014-06-19 klockan 12:42:24
Jolie sa för första gången i hela sitt liv, 3,5 år, typ förra veckan att hon ville titta på film. Tobbe satte på en film och hon satt för första gången någonsin i soffan och tittade. Då och då under dagarna sätter hon sig i soffan och tittar på Barnkanalen. När det blir tyst och Jolie inte härjar och stökar är jag van att hon gör hyss så jag får ofta ont i magen, tills jag ser henne sitta där. 

Måste säga att det är så otroligt skönt att hon kan vara lugn och sitta tyst en stund. Hon slutade sova på dagen när hon var kring 1 år och att släppa henne med blick eller uppmärksamhet har aldrig, aldrig gått. Jag måste hela tiden vara på min vakt och ha ett öga på henne. 




Att vakna på morgonen och inse att Jolie gått upp utan att väcka mig är hemskt. Jag vet aldrig vad som väntar. Häromdagen var det glassbåtar överallt. I soffan, på golven och bordet. En av ungarna hade ryckt sönder fryslåset av misstag och Tobbe hade glömt stänga dörren till köket innan han åkte till jobbet. På köksdörren har vi vänt handtaget upp och ner för att hon inte ska kunna öppna den dörren, även på Liam och Marlons dörr. 

Så att hon nu äntligen bara kan sitta utan att förstöra och göra hyss är så befriande skönt. Jag kan slappna av. Just idag är det guld värt, det regnar ute och jag har haft en sån fruktansvärd huvudvärk som troligtvis håller på att ge sig snart. Magontet som jag brukar få såhär har inte visat sig, just för hon sitter still. 

Älskade yrväder. 








Sommarlov!

Skrivet 2014-06-14 klockan 01:08:02
Igår (torsdag) slutade både Liam och Marlon skolan! Marlon var i skolan tidigt på morgonfritids och Liam gick så han hann till samlingen innan hela skolan rör sig mot kyrkan. Jag hade lite problem att få upp den sjusovande Leon haha :) Vi mötte upp min faster, kusin och Bronner i kyrkan och Tobbe åkte ifrån jobbet för att vara med. 





Väldans glada de ser ut ;) Det var satans värme där inne och klockan var bara ca 8.30-9.00! 

Varje gång jag ser barnen stå där så fina och fantastiska och sjunga så blir jag helt lycklig och rörd. Mina stora söner! 

Efter att alla sjungt var det fika på skolgården, där det knappt finns skugga eller platser att sitta på. Liam hade sitt fika på en park närmre vårat hem så vi delade på oss att följa med barnen. Tycker alltid det är så konstigt på avslutningarna. Det är självgående mingel typ. Ingen samling för att ta bilder, inget uppstyrt alls. Jag (mina barn) är aldrig med och lägger pengar på blommor åt lärarna för jag ser aldrig röken av varken blomman eller överlämningen. Sen typ går man när man känner för det. Helt ensamt. Jag har inte så mycket för att prata med folk jag knappt känner så jag är mest felplacerad på sånt där. 




Efter fikat gick vi hem där jag bjöd pappa på kaffe och de små barnen gungade och lekte. 







Min bror Erik hade slutat nian samma dag och vi alla åkte iväg till farmor och farfar senare på eftermiddagen där det bjöds på mat och efterrätt! Barnen sprang i vattenspridaren, det var varmt och så perfekt bara. Älskar att vara där. 


Nu är det sommar och lov! Första sommarlovsdagen spenderades framför Minecraft för de båda barnen. Tråkmånsar. Ska leta fram ett spö och piska ut dem i sommar, den ena är lite lättare än den andra haha :) Nästa avslutning har vi TRE barn som slutar! <3





Släktkalas.

Skrivet 2014-06-08 klockan 20:11:41
Igår firade vi Marlon med hela familjen och släkten. Vädret var lite lurigt men överlag fantastiskt! Detta år som vi sjungit för Marlon är det enda han inte gömt sig, utan bara suttit där helt cool. 







  
Värsta tårtan också, supergod och räckte i flera omgångar åt oss alla! 





Hela eftermiddagen spenderade vi ute, hela familjen plus Ballbull. Spelade fotboll, gungade och sprang. 





Som en käftsmäll..

Skrivet 2014-06-05 klockan 22:45:59
Idag så bara, från ingenstans, slogs jag ner av en outhärdlig smärtsam depression. Hela världen rasade och jag fick panik i hjärtat, det kändes som jag kastades tillbaka ett år. Var tvungen att lägga mig för jag visste inte var jag skulle ta vägen. 

Dagen har sniglat sig fram, precis som de gjorde i fjol. Har haft (och har fortfarande) sån ångest över att försöka finna vad det är som orsakar detta. Känns som jag begravs under en massa deprimerande tankar och känslor. Har varit lättretlig, sur och grinig hela dagen. Under sena eftermiddagen och kvällen har jag varit lugn. 



Jag har en sån knäpp son. Det här är någon slags glädjedans för att jag ska gå och handla tacos, men det är tur jag har han. 

På väg till affären snodde Varya alla leksaker som hon och Jolie haft med.



Jolie blev skitarg och så bråkade de. Jag tog upp en sten och den satt Jolie nöjt med hela vägen till affären. För där inne förvandlades hon till den demon hon är. Skrek, slogs, försökte ta saker ur hyllorna (tur jag spände fast henne innan vi gick) och var helt galen. Jättekul att ha med henne. Med andra är hon dock en ängel. Det är något jag framkallar hon henne för som jag sa, med andra är hon en ängel. Vet inte vad jag gör. 

I helgen ska vi fira Marlon med hela släkten. Blir skönt att komma iväg och göra annat än att sitta hemma och ruttna ihjäl. Kommer jag inte över det här får jag lägga in mig själv. 








Grattis Marlon, åttaåringen!

Skrivet 2014-06-04 klockan 21:11:47


Idag fyller våran fantastiska Marlon hela åtta år! Hipp hipp hurra! 

Vi åkte till leksaksaffären där han fick välja vad han ville ha för present, Batman lego blev det. Sen åkte vi till affären och handlade saker till hans middag; hemmagjorda hamburgare såklart! Vi köpte en prinsesstårta, hans favorit över allt. 

Kvällen blev kaosartad med två övertrötta skitungar som grät och skrek, en stor uppkäftig som tramsades med det ena och det andra. (För att spräcka den rosafluffiga bubblan en del tror vi lever i haha) Men Marlon var så nöjd med hela eftermiddagen och kvällen. Nu är han och Leon fortfarande ute på gården och leker med sina kompisar. Hoppas han somnar gott i natt för den här morsan är slut och somnade till när hon la de trötta skitungarna. 

Världens bästa Marlon! Redan åtta år! Vilken resa vi gjort och fortfarande gör, ett riktigt livsäventyr. 





RSS 2.0