Startsida | Varför Korv? | Bloglovin' | Twitter | Facebook | Bloggdesign

När tummen äntligen dras ur..

Skrivet 2014-07-31 klockan 21:11:10
Ett inlägg om Danmarksresan kommer senare! 

Igår tog jag mig äntligen mod att ringa min morfar! Jag var nervös men jag gjorde det och idag skulle vi dit för att grilla tillsammans. Inga konstigheter eller nånting, bara enkelt och avslappnat som det alltid är med han. Barnen lekte, vi åt, pratade och tog en promenad ner till Hjälmaren. 

Åh, nostalgi! Där spenderade jag många somrar som liten, i hans husbil har jag varit på många långa resor till olika campingställen och det var bara massa fina, härliga minnen som kom tillbaka. Vi tittade på kort och jag mindes nästan varenda tillfälle, Tobbe tycker det är sjukt ;) 





Härligt..Min fina morfar! Det är tre år sen vi sågs. På mormors begravning. När jag fyller år ska jag ringa honom och påminna honom. Det var alltid mormor som höll koll på allt. Men nu kommer jag inte släppa han igen. Barnen var så trevliga, tyckte han. 




Mot Danmark!

Skrivet 2014-07-24 klockan 22:04:50


Igår lämnade vi Jolie och Varya hos farmor och farfar. Jag la dem men det var bara Varya som somnade så vi fick vinka av lilla Jolie på trappen. Lilla hjärtat blev ledsen och hakan skakade..Fy fan, vad jobbigt! När vi kom hem hade jag och Tobbe gråtkalas, kramades och snyftade tillsammans. 

Imorse bar det av. Vi packade ner barn och väskor i bilen, kl 05 lämnade vi Örebro och åkte mot Danmark! 


Liam, Marlon och Leon tjoade, pratade och höll låda tills 07 tiden, då somnade de en efter en. Vi pratade med Jolie och Varya på vägen men det kändes bättre. Jolie skrek att hon åt frukost hos farmor och farfar och att Varya slickade som en katt ;) 

Vi stannade några gånger för att kissa och äta och jag tjatade på Tobbe om jag skulle köra, men det var okej. Han ville köra. Min rädsla för att åka över broar höll sig lugn, jag klarade det! Barnen bråkade inte en enda gång trots noll tidsfördriv att ha med sig. Fantastiskt! 


Färjan var riktigt häftig att åka. 


Första kisspausen på dansk mark! (Fan, Liam växer om mig snart!) 

Efter 75 långa mil och 11 timmar senare checkade vi in..Äntligen! På hotellet finns en pool och där har barnen spenderat massor med tid. 

Har suttit nu ikväll och iakttagit dem hur länge som helst. De 'bråkar' fast på ett organiserat sätt som de alla tre är med på. Om och om igen gör de sin grej. Marlon jagar Leon för han vill åt Leons badring, Liam kommer emellan och räddar Leon eller bär undan Marlon som kommer simmandes. Alla skrattar och busar tillsammans, inget skrik eller tjafs som just Marlon och Leon brukar hålla på med tills någon blir ledsen. Jag satt där som en fåne och bara log. Varje gång jag trodde det skulle skära sig löste de hela 'leken' på något sätt. 

Det är ju just sånt här som jag aldrig får se annars. Älskade barn. 

Imorgon ska vi besöka Legoland! 




Semester!

Skrivet 2014-07-20 klockan 22:38:19
Igår jobbade jag sista jobbpasset 22-12, tills idag och nu har jag mitt livs första riktiga semester! 



Så idag tänkte vi ta det lugnt eftersom jag sov helt ruttet i natt så vi hängde ute på gården medan Liam var hos en kompis, sen åkte vi till en liten strand och badade. Jättemysigt! 

Jolie är en fegpropp, rädd för allt haha! Varya är helt tokig, precis som Marlon! Jag hittade inte mina badtrosor så jag hängde vid strandkanten i bikiniöverdelen och jeansshorts med de små medan Tobbe badade och härjade med de stora. Fantastiskt väder! 


Det blev mest ett snabbad, för klockan blev mycket och det var snart matdags. Så har vi hängt ute resten av kvällen. Så otroligt befriande att bara gå ut, känner inte alls samma fängelsekänsla som förra sommaren. Mycket beror på att vi då varken hade portkod eller -telefon till dörren in till trapphuset. Råkade jag glömma nyckeln var vi utelåsta. Så fort någon skulle upp var det ett evigt springande med nyckeln. 

Imorgon blir det också bad. Nu njuter vi av tiden tillsammans <3 




Schlutt.

Skrivet 2014-07-17 klockan 00:39:41


Vi har nu slutat med sömnmedicin sen någon, några veckor tillbaka. Allt har återgått till det vanliga. 

Första veckan gick det finemang. Sen somnade han inte så vi gav mer piller vilket resulterade i att han somnade, men han vaknade 'aldrig'. När han vaknade var han groggy, tog lång tid att bli människa och kunde sitta helt apatisk väldigt länge. Bara stirra. Ju längre tid med medicinen desto mer kändes det som vanligt, att han inte somnade. Vissa dagar kunde han sova till 13-14 på eftermiddagen! Helt sanslöst, för bara några timmar senare skulle han ta medicin igen för att åter kunna somna. 

Helt sjukt ju. Så vi slutade med den och nu kommer han iaf upp i vettig tid. Han somnar fortfarande inte. Men hellre det än att han aldrig vaknar och är groggy halva dagen. 

Barnens faster hade förfasat sig över att det första han får utskrivet direkt är Theralen. Vad vet jag? Har aldrig i hela mitt liv ätit annat än typ Treo och alvedon. Kan knappt något om mediciner eller vad de gör fast jag jobbat med att ge det till mina brukare. Jag måste lära mig om detta har jag insett. 

Ni som läser min blogg, äter ni själva någon sömn-/insomningsmedicin? Eller ger era barn? Vad använder ni, vad har ni använt och vad tycker du/barnet att det funkar? Vill lära mig allt och jag har ju haft världens bästa läsare genom åren. Vi kommer träffa folk inom detta i augusti tror jag det var, så det kan vara bra att ha fått läsa andras erfarenheter (bättre än att googla) och få lite kött på benen innan mötet. 




Minisemester innan semestern.

Skrivet 2014-07-15 klockan 13:30:52


Nu lyser solen så jag passar på att sola! Denna vecka blir en minisemester för mig, jag jobbar bara fredagkväll och natt sen jäklar har vi semester på riktigt! 

Vi bor i farmor och farfars hus den här veckan medan de är bortresta, lyx! Barnen hoppar studsmatta, blåser såpbubblor, badar, sprutar vatten på varandra och leker med olika leksaker. Det är ett jävla jobb att hålla Jolie undan att ta saker överallt, jag blir tokig ;) 

Blöjor.

Skrivet 2014-07-14 klockan 16:47:34
Nu är det två år sen vi köpte sista paketet plastblöjor i affären, det var när vi skulle åka hela familjen till Kålmården i juli -12. Jag var helt novis på tygisar och kände att jag inte skulle fixa det. 


Jolie var då 18 månader och Varya var 3 månader gammal. Så små de var! Några månader senare (okt -12) när Jolie var 21 månader slutade hon med blöja på dagen. Knappt ett år senare, för snart ett år sen (aug/sep -13) slutade Varya med blöja på dagen. När hon var 16 månader. Blev helt paff själv för jag räknade att hon iaf skulle använda det tills 20+ månader, eller 2 år. 


Varya 16 månader gammal. 

Det bästa med att ha använt tygblöjor och ECat är att ha sluppit torka bajs, flera gånger om dagen. De har bajsat ut allt på en gång, sen har det inte kommit mer förrän det varit dags igen. Minns att de tre första barnen kunde bajsa lite/mycket och sen igen strax efter. Det har varit skönt att slippa. Jag blev helt galen (som vanligt) i tygblöjor och hade tygblöjsträffar, stickade ullbyxor och ville lära mig allt! Jag har bara haft roligt och lärt mig massor under denna 'resa'. Nu är den snart slut, jag tänker inte ens på det för Jolie och Varya sover bara med blöja fortfarande. 





Några bilder från EC tiden. Inga blöjberg och massvis med sopor att bära ut, slippa behöva köpa, köpa nya blöjor i affären konstant, inga nerbajsade ryggar eller kläder och det bästa har ju varit när barnen varit lösa i magen. Allt töms i pottan. 





Amma, amma.

Skrivet 2014-07-13 klockan 12:48:26
Alltid när jag jobbat natt och kommer hem på morgonen så kommer Varya "tutta våffan!" (Tutta i soffan) 


Varya är nu 2 år och 3 månader gammal. Att tutta är något av det bästa och gosigaste hon vet. Ibland nöjer hon sig bara med att pilla, pussa, klappa eller kramas med tutten. Har känt nu de här varma nätterna att jag inte tycker om att hon tuttar och pillar, jag vill bara sova. Hon sköter det där själv, jag sover naken på överkroppen och låter henne hållas. Jag sover ändå. Men nu när det varit varmt har jag vaknat och bara "åh, bort..Sov..Sluta greja med mig.." 

Nästa vecka reser jag och Tobbe iväg med de tre stora barnen till Legoland! Vi ska sova och bo på hotell och ha det så jävla bra och mysigt! De två små ska bo hos farmor och farfar, jag vet att de kommer ha roligt och ha det jättebra men jag har aldrig ammat ett stort barn innan (Leon ammade längst av de andra barnen, 20-21 månader) och aldrig varit borta mer än drygt ett dygn från Varya. Min lilla bebis. Undrar om hon slutar amma, glömma kommer hon ju inte göra ;) 

Någon läsare som ammat ett sånt 'stort' barn och varit borta i några dagar? Hur gick det? 

Liam, Marlon och Leon räknar dagar, snart åker vi. Drygt en vecka kvar! (Nästan 2 veckor..) Ska bli fantastiskt skönt att bara ägna sig åt de stora barnen och tanka dem med massa egentid. 

Både Liam och Leon tappade en varsin tand idag! Wtf? Det första jag fick se när jag klev innanför dörren imorse var en nyvaken Leon som gnuggade sig i ögonen och berättade att han tappade tanden i sömnen. Hans rum ligger precis i hallen när man går in. Någon timme senare kommer Liam med toapapper i munnen för en stor tuggtand är lös och blöder. Plopp, sen var den ute. 





Nu är det sommar igen!

Skrivet 2014-07-09 klockan 23:04:26
Ah, vad skönt! Äntligen är sommaren tillbaka! Har känts och låtit som höst. Burr. 

I helgen var jag ute och partajade med min jobbarkompis Elin. Överallt på Facebook ser jag mina vänner umgås, hitta på saker och så, jag har försökt få till träffar men det blir inget av eller rinner ut i sanden. Så behövde jag inte fundera så länge, jag ville hitta på något med Elin! Och Denise, men hon reste bort och var tråkig ;) 

Och fan vad roligt vi hade, hon är lika störd som jag. Finns inga hämningar och vi kan prata om allt! Ah, shit det var skitkul. Vi brukar träffas och dricka kaffe sådär men jag har alltid ungar hängandes ;) Nu var det bara alkohol, nikotin och vi två. Jag minns knappt hur det är, att umgås utan barnen. 




Iofs fick jag min första kotte som 17 åring så barnen har ju alltid känts som en kroppsdel liksom. 

Jag vet inte vad som hänt, om det är jag som valt bort att umgås med folk eller om vänner har slutat fråga för att de tror att jag ändå svarar nej? Jag har alltid tänkt att det inte spelar roll hur lång tid det gått, vi finns alltid. Men nu bara, helt ensam. 

På tal om annat så har jag ju haft kontakt med ..vad hon nu är? Psykolog, kanske? Från habiliteringen angående Jolie. Det enda förslag hon gav var kontaktfamilj, så Jolie kan åka bort och vi få vila. Jag har försökt ge bort henne, att hon ska sova borta hos andra och sånt men nä. Hon har sovit hos farmor och farfar ibland och då oftast när jag inte är hemma, märker aldrig att hon inte är borta iaf ;) Så jag har varit på möte hos socialen och vi pratade i ca 1,5 timma och båda vi kände att det enda jag (vi) behöver är stöd i föräldraskapet till Jolie. Att skicka bort henne hade bara löst "problemet" för stunden och det hade varit bestående, för jag vet ärligt talat inte hur jag ska göra. Så vi avskrev allt och jag hoppas få verktyg för att kunna veta hur jag ska hantera henne. 

Idag drog vi upp på stan för att köpa glass. Vilken värme! Hittade badshorts som ungarna kan använda som vanliga shorts också, tur var det för på Järntorget fanns massa roligt vatten som Marlon och Leon ville svalka sig i. 





Sen köpte vi jordgubbar och pizza till kvällsmat. Avslutade dagen ute på gården. Jag älskar vårat Örebro, bästa och finaste staden. Vårat hem. 



Nu ska jag gå in till tjat-Olle som inte kan sova. Puss och god natt! 

Inte en vanlig dag på jobbet.

Skrivet 2014-07-01 klockan 23:41:59
För några veckor sen hade Marieberg galleria en modelltävling och min brukare hade anmält sig. Hon kom med och frågade om jag ville assistera och ledsaga, självklart! Vilken ära! 



Just den här dagen var jag mäkta stolt över mitt jobb, att ha fått äran att ledsaga och vi hade så jävla roligt hela dagen och hon var bäst av dem alla, enligt mig. Men jag är å andra sidan partisk ;) 

Att jobba som personlig assistent är så himla kul och lärorikt, jag trivs och jag älskar och är stolt över mitt jobb. Jag får ju inte berätta så mycket men jag hoppas jag kan säga att min brukare är en fantastisk människa! Så, nu vet alla det.  

Jag har fått tillåtelse att dela bilden och skriva inlägget. http://livetmedtresinnen.wordpress.com/2014/05/26/nobody-puts-baby-in-a-corner/ 





RSS 2.0