Startsida | Varför Korv? | Bloglovin' | Twitter | Facebook | Bloggdesign

Sticka och hab.

Skrivet 2014-01-17 klockan 01:16:58
Jag har varit helt ledig ett tag från jobbet nu och är det en vecka till framöver. Väldigt ovant och stressande har det känts som. Mest för att jag ska hinna med allt och orka. 

Jag har tagit mig tid att börja sticka igen. Just nu håller jag på med varsina byxor åt Jolie och Varya och sen en gigantisk sak som jag i början undrade vad tusan jag gett mig in på. Ett evighetsprojekt kändes det som! Men efter att ha suttit varje kväll framför TVn och stickat varv efter varv så börjar jag se någonting. 



Här är Jolies byxor, en liten förhandstitt på vad som komma skall. Jolie är på bild nr 1 och Varya på bild nr 2 i samma byxa. Jag höll ju på att bli tokig över den där förbaskade grenen men så gjorde jag en försöksgren som jag tror blir bra. Detta är mest en prototyp för att se hur det blir med mått och grejer. 

Idag fick jag hembesök av en person som jobbar på habiliteringen. Eftersom Jolie är hörselskadad så kan man få hjälp och stöd därifrån. Vi pratade lite om hennes språk, förståelse, utveckling och hur det går på förskolan, med teckenspråk och hörapparater. Något som hänt i Jolies utveckling, och det har jag säkert nämn innan, är att hon faktiskt förstår vad man säger och att hon kommunicerar. Hon pratar och berättar hela tiden "Titta då!" vrålar hon. Och att mamma ska prata med någon annan än henne om saker hon inte förstår är oacceptabelt, då sjunger hon sina ramsor, skriker och tjatar. 

Jolie är väldigt, väldigt efter i språk och utveckling om hon jämförs med sina syskon. Men jämförs hon i att vara självgående och fatta egna beslut så är ingen av de andra barnen i närheten. Hon bestämmer själv, allt. Och hon bara gör och fixar det hon vill. Hon listar ut hur hon ska göra och gör det. 
Men det är roligt att höra henne prata, hon pratar som en amerikansk som ska prata svenska. Tänk typ Tony Irving haha :) 

Jolie har precis lärt sig att säga sitt eget namn, "Oooiii!" låter det. Ungefär samma ljud som man säger när man åker rutschkana. Men bara när hon blir tillfrågad, annars heter hon Bibbi säger hon. 



Jag passade även på att fråga C om det var möjligt att genom henne be att få hjälp med Marlon och förklarade hur det varit, hur det är och vilken "hjälp" vi fått från BUP. Hon skulle prata med enhetschefen på hab och berättade också att för att få hjälp och stöd behöver det inte finnas en diagnos, utan det handlar om behovet av hjälp. Helt tvärtom vad kärringen på BUP sa. 

Och pedagogerna på Leons avdelning är väl helt sanslösa. Jag har tagit tag i det här nu, har funderat hela jullovet, iakttagit Leon, de andra barnen och pedagogerna när vi varit där och kommit fram till att det är alldeles för många barn. Jag vet fortfarande inte vem som är 'hans' fröken. För den han hade från början har ju småbarnen och de andra hälsar knappt på han eller mig när vi kommer, försöker inte nå Leon eller något. De har helt förlitat sig på att de andra barnen ska få in och ta hand om han. Vill inte åka till jobbet och lämna en grupp med barn att ta hand om mitt barn. Leon är väldigt omtyckt och blir attackerad av kompisar som blir glada när han kommer men det har aldrig funnits någon vuxen som hindrat dem eller pratat med dem om att inte göra så. Leon blir så glad och lycklig men väldigt blyg och det resulterar i att han blir arg och vill inte. Och de lägger ansvaret på mig "Hur ska vi göra? Det funkar ju inte, ska vi hålla fast han?" Eh, nej. Mina barn ska aldrig, aldrig bli fasthållna på det sättet. Aldrig. En annan sak är med farfar, fast han behövde bara hålla fast Leon några gånger när jag precis börjat jobba. Leon var inte van och tyckte det var såå jobbigt..

Nu när jag är ledig håller vi på med ny inskolning, de har även ändrat så de har bara 5års grupp vissa dagar och det tycker Leon är väldigt roligt! Så nu ska han väl få en av de pedagogerna som 'sin' fröken. Är så jävla hattigt och förvirrande att leta tag på en pedagog varje gång för att se vem som har tid. Slut med det nu hoppas jag. 

Jolies avdelning och pedagoger är ju helt fantastiska! Jag känner mig trygg, Jolie vill åka till "gagis" oxh tjatar om förskolan när hon är hemma. Och Varya har vant sig att säga hejdå och blir inte längre helt förstörd :) 



Varje kväll, varje natt. Klia tills han somnar..När jag hör Marlon gnissla tänder vet jag att han somnat in. Är rätt påfrestande ibland, för han ger sig inte. Jag ska vara inne hos han och hjälpa han att somna. Det är enda gångerna jag får "gosa" med och vara nära han. Ikväll höll jag på att avlida. Först ville inte Jolie och Varya somna, de bara busade och höll igång. Sen bråkar Marlon och Leon, som vanligt. De där två alltså!! :@ Och Marlon ville somna in. Leon som låg på Marlons golv ska också ha mammagos och Liam som har feber ligger och ropar. Fattar inte hur Tobbe lyckas och orkar lägga dem ensamma när jag är borta på kvällarna. 

Nej, fan nu måste jag lägga mig. Är ju en dag imorgon också! Då ska jag duscha så det ryker om det för idag var "sista dagen" men jag hann inte..Sen blev det försent. Yäck! Puss och natti <3 






Lämnade Korvar

Innan du kommenterar

Inga skitkorvar publiceras, de spolas bort med det samma!
Bli en korvföljare du med:
bloglovin

Namn:

Email: (visas ej)

Blogg:

Din Korv:

Ska du lämna fler korvar? Bocka i rutan!
Trackback
RSS 2.0