Startsida | Varför Korv? | Bloglovin' | Twitter | Facebook | Bloggdesign

Nu jävlar.

Skrivet 2014-02-27 klockan 00:00:05
Nu börjar det hopplösa "vad faan.." inom mig växa till något "nä, nu jävlar!" Fan. 




För ett år sen ringde jag VC ang Marlons svårigheter med att somna, han fick göra en kroppsundersökning och vi pratade lite. Sen skickades vi direkt till BUP. På BUP förstod de inte varför han inte fick något att somna in på av VC men de tog emot oss. Jag och Tobbe gick på regelbundna samtal i ett halvår, som inte gav ett skit. 

Vi bad om hjälp, jag grät nästan och försökte förklara flera gånger vad och hur vi vill ha hjälp. Vi fick inget. Hon hade skickat remiss och försökt få tag i någon person på Hab. Men inget svar, inget. Vi gav upp. Sket i att fortsätta gå på samtal för det tog bara tid vi kunde göra vettigare saker av. 

Jag har pratat med VC, BUP och kuratorn på skolan. Ingen vet något och vi får ingen hjälp. 

Så nu i veckan kände jag att fan jag håller på att bli galen, jag går sönder för när saker händer vill jag bara slå ihjäl mig själv för jag vet inte vad jag ska göra. Satt hela förmiddagen och försökte få tag i folk, fan hjälp mig för i helvete! 

Så nu då? VC vet inte riktigt, hon jag pratade med (telefonisten) skulle försöka få tag i någon kunnig och återkomma. Till BUP har jag bara kunnat lämna telefonmeddelanden. Och av en person på Hab jag har kontakt med ang Jolie har pratat med chefen inom detta (jag bad henne göra det) och, de hade fått en remiss i november men skickat tillbaka den. De tyckte att BUP kunde hjälpa oss. Men varför fick vi inte veta det? Och VAD är hjälpen? Vart? Hur? 

När det fungerar så gör det det, klockrent. Men när det inte gör det då? Imorgon blir det ett samtal igen till BUP. 

Nu jävlar. 




Magsjuka, igen.

Skrivet 2014-02-22 klockan 19:28:22
Förra helgen var rolig, Varya blev magsjuk. När hon blev frisk återgick vardagen nästan till det vanliga. Jag var tillbaka på jobbet och de stora barnen var hemma på sportlov och jag glömde köra Jolie till förskolan. Den här helgen har tre av mina barn varit magsjuka. 

Jag har varit så otroligt trött denna gång, förra gången var jag pigg men nu..Vetifan. Helt slutkörd, deprimerad och förstörd. Funderar på vad jag gör hela dagarna egentligen. Städar, tvättar, jobbar, söver barn, städar och tvättar. 

På jobbet har dagarna blivit längre, jag har ingen barnomsorg förrän tidigast i höst för både Leon och Varya. Leon vantrivdes på sin förskola så vi sa upp platsen. Jag kan inte lämna mitt barn på det viset och åka iväg på jobb. Jag har hittat ett endaste ställe jag skulle kunna tänka mig ha Varya på men den verksamheten startar inte förrän i höst, då börjar Leon förskoleklass och kan vara på fritids också. Jag sätter absolut inte mina barn på något ställe där de inte har tid för dem (för många barn) och lämnar dem där. 




Jag har ett jättebra jobb som jag trivs jättebra på, bättre än jag kunde tro. Jag känner också att jag har jobbat bort för mycket tid, inga lediga helger och alla ons+fre när det varit öppen förskola. Nu efter flera månaders tjat om att jag verkligen inte orkar fre-lör-sön-mån med nätter varje helg så kommer jag inte behöva jobba så längre. Först var det ok, eftersom vi fick tre månaders dubbla hyror pga flytten och sen var det jul, vi behövde det för att kunna få ekonomin att gå ihop. 

Det känns som jag håller på att gå sönder. Långa dagar med barnvakt och jag har ständigt dåligt samvete mot barnen och Tobbe. Jag älskar att vara på mitt jobb med den härligaste brukaren jag haft men det känns som jag kräver för mycket av farfar och min kusin. Snart "försvinner" min kusin iväg på eget jobb och då har jag bara farfar, får panik av att tänka på vad jag ska göra när han inte kan. 




Ska fortsätta hänga lakan och vika undan här i spökhemmet, sen måste jag verkligen ta en dusch. 





Grattis Liam!

Skrivet 2014-02-15 klockan 22:57:10
Idag fyller Liam 11 år! Grattis älskade, stora och fina underbaring! 



Jolie har varit avundsjuk och sur för hon vill ha kalas och fylla år ;) Haha :) Jag fick hela eftermiddagen fri så vi lagade mat tillsammans och åt hemmagjorda hamburgare och bokstavspommes på Liams önskan. Gott! Sen latade vi oss tills gästerna kom och efter fikat så fick Liam öppna sitt paket. Han var så nöjd och fick precis det han önskade sig, en ny TV, pengar och en massa kakor och bullar istället för tårta. 

Hoppas Liam hade en bra dag, trots hur den slutade..Precis när farmor och farfar skulle åka så kräktes Varya! Jag skulle iväg att jobba så jag bad Tobbe ta henne ändå, det kanske bara var något hon fått i sig..Så kräktes hon igen och har fortsatt hela kvällen. Alla mina byxor ligger i tvätten nu och Varya har duschat och hängt över toan ett antal gånger nu. Liam somnade tidigt för han inte mådde bra och Jolie klagade på ont i magen innan hon somnade. Jag hoppas verkligen att ingen kräks i natt, hur fan ska jag ta hand om en liten på knappt 2 år som kräks?! Jag tror aldrig jag haft en sån liten magsjukling förut?! 

Det är jobbigt när de blir sjuka samtidigt, men snabbare avklarat..Fy fan, vilken 11 års dag. Den började ju bra iaf! 

Om två år har jag en tonåring! Jag var ju nyss det själv! 

Stort grattis på din dag, Liam! Våran förstfödda stolthet! Puss <3 





Alla hjärtans dag.

Skrivet 2014-02-14 klockan 12:12:54
Idag är jag helt ledig och barnen också från skolan. Liam ville åka iväg och leka och busa på sin födelsedag men eftersom det krockar med mina arbetstider så ska vi göra det idag. Det blir en bra dag, utan tider att passa. Vi har slappat hela förmiddagen och nu börjar jag känna mig stressad, kl 13 slutar Tobbe och vi ska hinna handla ;) 

Vi firar ju inte alla hjärtans dag på något speciellt sätt eftersom all fokus den här tiden ligger på att fixa ordning för att fira Liam. Men jag tycker ändå det är en fin dag. Jag ser många klaga och ta det personligt "Jag kan älska och uppvakta min käresta vilken dag som helst *spyr galla* och behöver ingen speciell dag för det!" Men de bakar och käkar bullar och semlor utan att klaga på Kanelbullens dag och Fettisdagen ;) 




Nåja, inget att göra något åt. Jag tycker Alla hjärtans dag är fin och ger oss (mig) ett budskap om att ta sig tid. Det kan vara vad som helst, man behöver inte köpa saker. 

Ha en fin dag, för det ska vi ha! 





Faster och moster.

Skrivet 2014-02-11 klockan 23:31:19
Alla våra barn har älskat Elin. Faster Elin som leker och busar, som är knasig och rolig. Alla barnen har snabbt lärt sig att Elin blir man glad av. Alla. Eller, ja inte Jolie. Jolie tycker inte om Elin. När Elin kliver innanför dörren och tjoar så flyger de andra barnen på henne av glädje medan Jolie springer till mig och säger "Min mamma!" 

Jolie kallar Elin för bajs. Sen säger hon att hon älskar henne. Men Jolie är den enda av barnen som hellre vill ha sin mamma än faster. 

Efter en stund brukar hon tycka om Elin. Hon måste visa sig förtjänt att få svar, vara nära eller bära henne. 

Ingen av barnen har varit speciellt intresserade av Emelie, min syster och barnens moster. Jolie däremot. Hon tjatar och gråter ibland efter Emelie. Helt plötsligt från ingenstans kan hon börja prata om henne, att vi ska åka dit och att Emelie ska komma hit. Henne träffar vi typ aldrig i jämförelse mot hur vi träffar Elin. 





Uppsägning.

Skrivet 2014-02-05 klockan 23:40:36
Ikväll var det nog rekord för Marlon att somna in. När jag lagt de små gick jag in till honom och..han sover! Tror klockan var runt 21. Gick in till Liam, han sov också?! Men Leon, han var vaken och låg där uppe i våningssängen och tyckte jag kunde gosa med hans fot medan han tittade på sin Scooby Doo film. Nej, tack ;) Så jag hoppade lite av glädje och vi satte på film. Äntligen, få titta på film ifred!! 

Vi bad om en ny utredning på Marlon i höstas och hon på BUP sa att den skulle först kunna göras i vår. Nu är det snart vår. Fan, det är redan februari! 

Jag har varit så jädra förbannad och trött på Leons avdelning, på personalen där. Har tjatat på dem att möta Leon, försöka lära känna han, hjälpa mig att få han att trivas men möts bara av nonchalanthet och noll intresse. Leon är väl stor och ska klara sig själv, ja det gör han men när han inte vill vara där. Alls. Då är det något fel. Har tagit upp detta ett flertal gånger med dem men allt ansvar ligger på mig och de frågar konstiga saker som ifall de ska hålla fast han? Wtf?! Och har gett mig rådet att skuldbelägga honom "Vi har ju bestämt att du ska vara här för mamma ska jobba och mamma kan inte jobba om du inte vill vara här" typ såna konstiga saker. Uppmuntrar honom att vara "kär" i flickorna där borta? Öhh..Trodde förskolan var en pedagogisk verksamhet där föräldrar ska kunna lämna sina barn tryggt på för att kunna jobba? Ingen som hälsar på han, förutom barnen, när han kommer. Jag får ett nick om att de ser oss, inget mer. 

I förra veckan satt jag i ett långt samtal via telefon med ena personalen men över helgen kom vi överens här hemma om att vi skiter fan i detta. Jag orkar inte och jag blir så stressad över allt så det är bättre vi säger upp platsen och får en lugn och fin mamma och en Leon som är nöjd. När jag sedan på måndagen bad personalen om en blankett om uppsägning, samma person jag pratade med i telefon, så gav hon mig den bara. Inget övertalande, inget försök att förstå, inget. 

Men Jolie, som går på samma förskola fast annan avdelning, ahh kunde inte önska mig ett bättre ställe att ha mina barn på. Skulle utan att tveka kunna sätta Varya där (!!) men. Hon har inga problem med hörseln. Tyvärr. 

Hade vi inte haft farfar (och min kusin Roger och faster Elin vissa gånger) så hade det aldrig fungerat att jag jobbar de här kvällarna jag gör. Varje dag är jag så tacksam, för nu vet jag hur svårt andra kan ha det. Och jag har världens bästa arbetskompis som ordnat med schemat, tack gode Gud säger jag bara. 




Så igår var vi på stan och shoppade loss på nya spel och andra roliga saker som Leon kan pyssla med när han är hemma. Det blir så lätt att han sätter sig och spelar eller tittar på film, han är inte riktigt av samma sort som Liam och Marlon men vill gärna vara med och göra som dem. 




Jolie är ju så rolig för hon är besatt av bebisar. Allt som har med bebisar att göra. Hon snor blöjor ur blöjpåsen och viker och ordnar med sina bebisar, så jag har satt igång att sticka en miniblöja som hon ska kunna använda till sina dockor. De ska kissa och bajsa på pottan, ammas och bäras i bärselen. Och köras i vagn. Ibland är hon själv bebis och "gråter", leker att saker är blöjor. Hon tog en bok och skulle ha som blöja på sig själv. Ja, ni hör ju. Besatt mamma gör sitt barn besatt av blöjor. Hon tar små handdukar och annat att vika ihop, hon har lärt sig vad man kan använda ;) 



Och mitt hår! Fan, det har växt minsann! Inte konstigt jag haft såna utbrott, varit less på skiten och blivit tokig på det i omgångar. Jag köpte snorbillig honung av en gammal jobbarkompis som jag har börjat tvätta mitt och barnens hår med. Och varvar med balsam såklart. Poff! Jag som aldrig haft långt hår. Vad ska jag göra nu då? .. 

Oj, klockan rusar iväg och alla ligger huller om buller i den här lägenheten och snarkar ;) Gissa vem som sover mest högljutt? .. Jolie. 

Och om jag inte nämnt det innan så, fan vad jag älskar att känna att jag är hemma! Jag älskar vårat Örebro, kommer aldrig mer lämna den här bästa staden! God natt. 



Snart dags för nästa kalas.

Skrivet 2014-02-03 klockan 22:45:50
Kanske..Börjar bli dags att byta ut bilderna i headern har jag tänkt ett antal gånger de senaste åren..och glömt bort det lika snabbt. 

Näst på tur att fylla är Liam. Nummer ett i barnaskaran fyller 11 år. Jag jobbar egentligen hela den helgen men en arbetskompis löser av mig några timmar så jag får åka hem och fira mitt stora barn. Är så tacksam! 

Annars händer inte alls mycket. Vi har varit sjuka, någon konstig feberförkylning som inte velat försvinna. Värst blev Tobbe med halsfluss och skit och Jolie var nog sjuk i två veckor eller något. 

Nej, jag får återkomma när jag har något vettigt att skriva :) 





RSS 2.0