Startsida | Varför Korv? | Bloglovin' | Twitter | Facebook | Bloggdesign

Två år!!

Skrivet 2014-04-25 klockan 10:20:41


Idag fyller Varya TVÅ år!! 

Varya flög bokstavligen ut när hon föddes, hon invaderade våran familj från ingenstans och har tagit sin plats väl! Lilla tjockisen som dundrar fram som en arbetshäst här hemma. Hon är så glad och go jämt, mammas lilla mystroll. 


Grattis på födelsedagen! 





Mamman går upp i vikt.

Skrivet 2014-04-21 klockan 22:23:44
I somras började jag för första gången någonsin i hela mitt liv få ordning på maten. Att ta mig tid att äta. Det gjorde att min mage svullnade upp och många frågade och tjatade om att nu var jag minsann gravid! Hösten och vintern gick, magen lugnade ner sig och jag märkte på kläderna att jag gått upp. 

För mig har det aldrig varit viktigt att veta vad jag väger, vi har haft en våg som inte fungerat på flera år. Under graviditeterna har jag vägt mig med jämna mellanrum för att se att jag går upp. Min rumpa har varit försvunnen och Tobbe har hatat mina kärringtrosor som hänger som en påse i röven. Men nu sitter trosorna på rumpan, jag fyller ut jeansen en del där bak och en del byxor sitter tight om benen. Svullnaden på magen har åkt ner på sin rätta plats och jag har inte vågat väga mig. Känns kroppen bra? Mår jag bra? Tobbe är glad men vad känner jag? 

Det syns inte men jag känner det. Klev upp på en våg i helgen och när jag såg siffran höll jag på att smälla av! Jag har aldrig vägt så här mycket förutom när jag varit gravid, ångest, ångest och försöka komma tillbaka till känslan av hur jag mår. 

Förut, i flera år kan man säga att jag svälte. Omedvetet. Jag fann inte ro eller tid att ta mig tid att äta. Och jag mådde inte bra, yrsel, kallsvettades och det värsta var när hungern satte sig i huvudet. När den var i magen så magen gjorde ont så var det aldrig problem, när hungern satt i huvudet så huvudvärken dödade mig, då var det inte kul. Drack kaffe och åt choklad. Åt nånting "sålänge" hela tiden. Jag har ju inte fattat hur jag ska göra för att få det att funka, hur ska jag hinna med alla tider jag ska passa? På något sätt kom jag till insikt med att jag måste prova, lära mig på olika sätt HUR jag ska få tid. 

Idag mår jag bra tycker jag. Jag äter mat varje dag och frukosten består alltid av mer än bara kaffe och kaffe. Vissa dagar slarvar jag fortfarande utan att jag märker det men jag försöker. Det känns inte som att det skulle vara normalt att glömma eller skjuta upp att äta hela dagarna. Iofs är jag rätt onormal men ändå. Mycket sitter kvar i oss från hur vi växer upp. 

Men jag försöker fortfarande fokusera på hur jag mår och hur min kropp känns, för det kommer alltid vara viktigare än siffran på vågen. Jag älskar min kropp, min nya rumpa och att kunna använda jeans. 


Taget idag. 





Långfredag.

Skrivet 2014-04-18 klockan 19:21:18


Jag och Varya på morgonen. En yrvaken mamma och stor bebis som gosar och kramas med tuttarna. Enligt Varya är tuttarna snälla och gosiga och de säger "gosigos" när man frågar "Vad säger tutten då?". Tuttarna verkar vara två egna personer som hänger på mamman och vill kramas med den stora bebisen. 

Jag har ju både Varya och Leon hemma pga för mycket barn på förskolorna. Två eftermiddagar varje vecka är farfar här de timmarna jag är borta tills Tobbe kommer hem från jobbet. Nu har farfar sagt upp sig, jag har inte frågat varför för det har jag ingen tanke på. Jag har bara varit tacksam att han ställt upp så mycket i snart ett års tid. Så..Jag hade ju egentligen bara tänkt jobba timmar när de behöver vikarie men både jag och min brukare trivs så bra ihop så jag är fast ordinarie och har ett rullande schema. Och jag hade ju tänkt ha Varya hemma så länge farfar kunde ställa upp. 

Att sätta henne på förskola, aldrig i hela mitt liv. Nej. Absolut aldrig! Men nu har en bekant till mig startat upp som dagmamma och hennes verksamhet kommer igång i höst. Perfekt. Kan inte tänka mig något annat ställe att ha Varya på. Jo, Jolies avdelning på hennes förskola men som jag berättat innan så är det omöjligt eftersom Varya inte är hörselskadad. Så nu skickas ansökan in snart..

Dagmamman är en ascool hemmaförälder, ekologisk, fattar genustänket och är bara så ball. Hon kommer ha tid för Varya, hon kommer hela tiden kunna ta hand om sina dagbarn, alla kommer känna sig sedda. Jag kommer kunna jobba mina eftermiddagar tryggt utan en klump i magen, oro i hjärtat och tankarna någon annanstans. 

Sen måste jag säga att jag är så förbaskat jävla trött på alla människor som tar åt sig personligen av det jag och vi gör. Jag tycker jag är väldigt tydlig med att tala om varför jag tycker och vi gör som vi gör. Så fort jag uttrycker mig med glädje över något fantastiskt jag 'hittat' eller kommit till insikt med så ska alltid, alltid någon ta åt sig personligen och få mig att känna mig dålig för att andra tar åt sig. Jag vill kunna leva utan dålig samvete, utan ont i magen, jag vill ta reda på saker, jag vill veta, jag är nyfiken på det 'annorlunda' sättet att göra och jag följer nästan alltid magkänslan. Min magkänsla. För att vi ska kunna må bra. Gör andra detsamma så ska de inte behöva ta åt sig av att jag gör som jag vill. Alla känner och gör olika, jag förstår det. 


Kommer ni ihåg hur jobbigt vi haft det med insnöade dataspelande barn? Ett tag var det så jävla jobbigt. Gap, skrik, gnäll, gråt, panik, slänga igen dörrar och ännu mer skrik. Hela jävla dagarna. Nu känns det som barnen lyssnar. De stänger av, lyssnar på att de får spela sen om de gör något annat en stund och Marlon har börjat baka både det ena och det andra. Själv och enkla saker. Gott och mysigt blir det på köpet. Det har varit kämpigt men små stunder i taget och bara visa vad vi menar och det känns bättre i vardagen nu. Det blir en del panikartat ibland men så får det vara. Nu vill de lyssna för de verkar förstå konsekvenserna.  

Imorgon bitti startar mitt pass på jobbet kl 08 och sen går jag av på söndag morgon kl 07, så ikväll blir det chips, dricka, film och mys med mina killar. Småflickorna ska strax lägga sig. Och påskafton firas på söndag. Kommer sakna mina korvar men det är så kul på jobbet så dagen kommer ba' swisch, borta sen är det söndag morgon. 


Om en vecka fyller våran minsta korv 2 år.. ❤️ 





En arg Leon varje morgon ;)

Skrivet 2014-04-16 klockan 10:21:10


Det här är våran stiliga, fina Leon. Varje morgon när han vaknar är han arg, går på toa, surar över att han ska äta frukost innan han kan gå ut. Är ute och leker med sina kompisar hela dagarna. Vi får ringa efter honom när vi ska äta eller haffa honom när han är uppe för att gå på toa, dricka vatten eller liknande. 
Sen är han hemma igen på kvällen och slocknar som ett ljus. 

Sen börjar det om, han vaknar skitförbannad, får i sig frukost, är ute hela dagen och slocknar när han kommer hem på kvällen. Honom kommer jag inte få se mycket av i sommar, men Leon han trivs. Han älskar våran gård, har kompisar i alla hus här och på andra gården. Han leker med killar och tjejer, de som är yngre och äldre. 

Jag älskar också våran gård och grannarna här. Väldigt fin och lätt gemenskap. 





22 vs 28 år.

Skrivet 2014-04-13 klockan 23:36:09


Den första bilden knäppte jag -08, när jag var 22 år. För drygt två veckor sen knäppte jag den andra, 28 år gammal och det tog ett tag innan jag hittade den första att jämföra med. Men de är ju nästan identiska! 
Det har alltså gått sex år mellan bilderna men det syns inte. Inte så konstigt då att folk jag träffar tappar andan när jag svarar på deras fråga om hur många barn jag har. 



Oh, jag gillar inte april.

Skrivet 2014-04-06 klockan 23:16:08
Detta är rekord. Fyra omgångar magsjuka på en säsong, eller vad jag ska kalla det. Fyra gånger! Vad fan..Hela jävla dagen har jag tvättat, skurat och sköljt. Sitter och väntar på att sista maskinen med kräkiga lakan ska bli klar snart, sen ska jag lägga mig. 

Hela den här veckan har vi haft strålande fint väder och jag har orkat ta mig ut med barnen, ja de som vill vara med mig ;) Jolie och Varya. Leon lite då och då, när han inte är med sina kompisar. 




Några grannar blev förvånade att jag kom där med kaffekoppen i handen och en unge i andra. "Hade inte ni flyttat?" Haha, de har alltså inte vetat på hela hösten och vintern att vi är tillbaka! Märktes att tiden hade stått stilla för våra samtal togs vid där de slutade innan flytten. 

Nu är det vår! Fy fan, jag avskyr april månad. Bara en massa kräk och spyor! Snart kommer väl snön igen, det väntar vi bara på. Men det är ändå vår! 





Lilla Jolie.

Skrivet 2014-04-04 klockan 23:52:19
Jolie hade tid hos tandläkaren idag. Hon har vetat om det och vi har pratat med henne vad de brukar göra. Hon var lite blyg och ville inte sitta i stolen så hon fick sitta där i mitt knä. Vi småpratade lite med tandläkaren och det visade sig att tandläkaren tecknar flytande! Så hon började teckna samtidigt som hon pratade och förklarade väldigt tydligt. När Jolie förstod så gapade hon, tandläkaren fick räkna, känna och skrapa helt utan problem. 




Tänk vad fantastiskt! En sån liten sak, att kunna teckna så det hörselskadade barnet verkligen förstår vad hon säger! Jag kommer aldrig byta tandläkare åt Jolie! *klappar händerna* 

Varya blev jätteblyg och ledsen när hon satt där ensam i sin vagn när den andra tandläkaren kom in och hon inte visste var hon skulle ta vägen, då kommer en förbipasserande tandläkare och ger henne en liten leksak. Helt otroliga! 

Nu har jag verkligen fått se att det finns BRA barntandläkare på våran folktandvård. De som de större barnen träffat har ju varit riktigt otäcka och obehagliga så de har lagt ansiktet i händerna och gråtit. Och mina barn lyssnar verkligen när man pratar med dem, så de har verkligen varit uschiga. 

När vi var klara fick alla Jolie och Leon också varsin leksak som de fick välja ur skåpet där de förvarar sakerna. Jolies tänder var väldigt fina och vi måste försöka få henne att sluta med napp. Det blir svårt, nappen är hennes trygghet och det är en vana att ha den i jämt, både för oss och henne. Den bara sitter där. Jag måste bättra mig på att plocka undan dem, bara ta fram dem vid tröst och sovadags. Hon kan inte bita ihop framtänderna, det är sån stor glugg där. 

Efter tandläkaren besökte vi öppna förskolan. Jolies favoritställe! Hon blev väldigt förvirrad när man tecknar "öppna förskolan" eftersom "förskola" är samma tecken som "dagis", vi säger dagis här hemma. Hon vet hur "skola" tecknas, så hon tycker det ska tecknas "öppna skolan" haha :) Hennes tanke är ju helt logisk. 

Jag och Tobbe var på utvecklingssamtal med Jolies pedagog och special pedagogen på förskolan på eftermiddagen. Det går så bra för henne och deras beskrivning och den bild de har fått stämmer såklart inte med vem hon är hemma! Det är ju oftast så ;) När vi berättade om hennes vrålande så ville de ha filmbevis för de kunde inte i sin vildaste fantasi föreställa sig det. Mycket ser vi lika på henne. Hon är väldigt sen i talet och pratar bebisspråk kan man säga. Hon får väldigt mycket tal här hemma, blandat med mer och mer tecken. När Jolie pratar och berättar är det mycket känslor och det har de också sett. "Näpen" är ett ord de använde för att beskriva henne. 
När de frågade om det var något vi funderade på satt både jag och Tobbe och tittade på varandra som frågetecken. Jolies avdelning är den bästa jag någonsin haft ett barn på. Jag, som alltid klagar, är en jobbig genusmorsa och hittar massa onödigt att störa mig på..Har aldrig tänkt något dåligt eller något alls om dem! Skulle utan att tveka kunna sätta in Varya där men hon är inte hörselskadad vad vi vet, tyvärr. Så goa, fina, underbara pedagoger. Snälla barn, fungerande liten grupp, ljusa och öppna lokaler. Vi pratade även om att kanske utöka Jolies tider. 

Just nu är hon endast på förskolan när jag jobbar, dvs varannan vecka totalt 12 tim/2 dagar och varannan totalt 9tim/2 dagar. Eftersom det är så liten grupp tänker jag att det är bra för henne att få utvecklas i teckenspråket med andra barn och vuxna. Det känns bara bra att ha henne där. 

Lilla Jolie. Hon är så liten, så liten. Men verkligen ingen man sätter sig på. Så jävla bestämd och gör som hon vill. Så är hon världens goaste ibland och ska mysa och kramas. För snäll ibland. Hon och Varya har börjat käftas, retas och bråka. Varya slåss och gör Jolie illa men Jolie rör aldrig, aldrig Varya eller gör henne illa tillbaka. 





Familjen annorlunda.

Skrivet 2014-04-01 klockan 12:55:59
Imorse kom en av de små och berättade att den hade kräkts i natt. Kul..Igen?! Det har väl inte hänt förut att det kommit tillbaka hos oss? Inte vad jag minns men man förtränger ju mycket. 

Igår var det måndag. Går Familjen Annorlunda fortfarande på tv? Förut tittade jag jämt på det, vi satte oss i soffan hela familjen och tittade på det. År efter år. Vi missade inga avsnitt. Men nu..Nä, tycker det är samma, samma. "Nu ska de för första gången.." Tror att fler och fler märkte att de bara gjorde massa saker som de aldrig brukar göra för programmet och ja, jag tröttnade. Ibland visade de deras vardagspussel och sånt, men bara ibland. "Vi brukar inte göra sånt här hela familjen men nu så.." Jag ville se hur de brukar göra! :) en sak minns jag tydligt, en av mammorna skulle på tjejkväll och pappan som aldrig brukar ha barnen ensam skulle ha hand om dem. Vad roligt, tänkte jag. Tills jag insåg att de aldrig filmade pappan, utan bara mamman som satt där och pratade med sina vänner. 




Nä, jag tittade på ett eller två avsnitt denna säsong sen sket jag i det. Följde du det och hur tänker du kring programmet? Eller vad tycker du? :) 




RSS 2.0