Startsida | Varför Korv? | Bloglovin' | Twitter | Facebook | Bloggdesign

En Tobbe.

Skrivet 2013-06-17 klockan 00:15:07

Det är inte alla som varje dag, för resten av sitt liv kan säga att den har världens bästa partner.

När jag träffade Tobbe, 16 år gammal, var jag väldigt vilsen, trotsig, hade inga mål med livet eller ens en mening med att leva. När vi fick veta efter ca 2 månaders förhållande att jag var gravid kände jag att jag kanske har en mening med livet. Jag visste knappt vem Tobbe var, mer än att han var snäll och inte som andra. Jag kände inte hans familj.

Men så kom Liam. Efter en lång oändlig graviditet. För första gången i hela mitt liv var jag så stolt över mig själv, jag hade för första gången någonsin avslutat något jag påbörjat; förlossningen. Jag ville visa upp mitt vackra, perfekta barn för hela världen och jag var så stolt över att han var min, jag var hans mamma.

Och Tobbe? Han visade sig vara den bästa jag någonsin kunde föreställa mig. Hans familj var för bra för att vara sant.

Jag och Tobbe har gått igenom mycket. Varje dag vill jag säga fina, söta saker åt han men jag får inte ut orden. Det känns så fjantigt. Så jag tänker dem, tittar på han och hoppas att han ska höra dem.

Han låter mig hållas med mina 'intressen' och låter mig gräva ner mig i det jag intresserar mig för. Han lyssnar och förstår att jag kommer kliva ur mina träsk med ny kunskap. Han är förstående och försöker hjälpa mig, ibland blir han arg eller irriterad men det skulle jag också bli om någon var som jag. Jag fattar helt ärligt talat inte va tusan karln ser hos mig. I mina ögon förtjänar jag inte han, för han är för bra. Men sen finns det ju bara en som Tobbe, han själv.

Han är väldigt speciell, annars skulle jag inte fastna för han. Nu låter jag nog helt smörig och tramsig men det skiter jag i. Tobbe gav mitt liv en mening och jag förstörde hans ;) Stackars han.

Men jag har den bästa make som finns..





7 år gammal.

Skrivet 2013-06-04 klockan 15:32:25

Den 4 juni, för 7 år sen kl 02.34 föddes en liten bebis på 3415 gr och 48 cm efter ca 4,5 timma på förlossningen. Han såg exakt ut som sin storebror men jag fick inte ha honom hos mig så länge, han var tagen efter förlossningen. Tobbe var med honom hans första timmar och jag hade bara ett foto på vårat underverk hos mig.

På morgonen kom de in med han till mig och han var helt perfekt.

När Tobbe kom till oss igen på BB tittade vi på han där han låg i baljan, så vacker och mjuk. Tobbe frågade "Kan han få heta Marlon?" Marlon, våran Marlon.

Vi har varit med om mycket under Marlons liv, lärt oss om oss själva och honom. Tack för att du kom till oss <3




Sommar!

Skrivet 2013-06-02 klockan 00:17:15

Redan juni, eller ska jag säga äntligen juni?! Vem fyller den här månaden? .. Marlon! Hela 7 år!

Marlon åkte till farmor och farfar igår på eftermiddagen och kommer hem imorgon. Har varit så skönt att få ha lite egentid. Bara vara. Det är absolut inte hans fel men det blir så psykiskt påfrestande att aldrig få vara ifred. Från morgon till natt. Min egentid brukar börja runt 23 tiden och i torsdags natt var jag så frustrerad att jag inte la mig förrän kl 03.

Jag var på möte i torsdags om hans sömn men jag är så tankspridd och glömsk så efter varje möte blir jag ännu mer frustrerad. Kan han inte bara få något att sova på så vi orkar? Och det är bara jag som duger, inte pappa. Nu ska vi på möte tillsammans, jag och Tobbe - utan småbarn om det går.

Det har varit så otroligt skönt att han har kunnat sova borta och han har själv sagt att han vill det. Varya har ju typ slutat sova på dagarna så jag håller på att bryta ihop. Jolie slutade sova på dagarna i vintras så det har jag vant mig vid nu, men Varya?! 1 år gammal och sover 20-30 min om dagen eller inget alls?! Ah, och Marlon som inte somnar förrän 23 tiden. Urgh..

Tobbe är ute med sina vänner ikväll så jag, Liam och Leon har tittat på Fantastic Four hela kvällen. Sen somnade Leon i mitt knä och Liam gav upp för en timma sen. Har ätit för mycket godis som vanligt så nu mår jag illa. Det tjuter i öronen från dagarnas hetta, det är konstigt. Blir alltid så. Tjuter och skriker så jag knappt hör, när det har varit varmt och intensivt. Tinnitusen.

Sen tror jag att jag skaffat mig ett nytt beroende. Stickning. Jag har tagit mig tid att sticka två ullbyxor som jag tvättat och kurat, ska bli spännande att se om de går att använda.




RSS 2.0