Startsida | Varför Korv? | Bloglovin' | Twitter | Facebook | Bloggdesign

Tio år.

Skrivet 2013-02-22 klockan 21:45:26

Barnen har varit sjuka och jag har haft såå fullt upp. Både med sjuka barn, jobb, skola och friska barn. Tobbe klarar sig själv ;) Liam fyllde TIO år för en vecka sen. Helt galet, hur fan kan ha blivit tio år redan?! Tiden går fort, blabla men TIO år! Fattar ingen det? Det är ju skitstort!
Han ville inte ha något barn/kompiskalas alls så vi firade honom här hemma med bara familjen, farföräldrar med barn och barnbarn och morfar. På självaste födelsedagen valde han såklart McDonalds till mat, vad annars? ;)

På lördagen när vi firade han gjorde vi hemmagjord prinsesstårta. Han fick presentkort och pengar. Någon vecka innan han fyllde hade han fått en surfplatta i förskott men den lämnade vi tillbaka sen så fick han en egen dator några dagar efter han fyllt. Så nu är han mycket nöjd! Minecraft och egen dator. Liam och Marlon är precis som sin pappa, datanördar.

Älskade skruttunge. Minitonåring. Haha usch :) Han är för stor nu.




Varya.

Skrivet 2013-02-12 klockan 11:11:43


Varya har feber och har sovit dåligt. Idag är jag helt förstörd av alldeles för lite sömn i för många nätter så det skulle inte förvåna mig om migränen kommer sen. Underbara unge.
Häromdagen satt hon i matstolen, med blöja på. Alla hade ätit klart och gått så det var bara jag och Varya kvar. Hon gnällde och jag försökte ge henne rån och broccoli men hon blev skitförbannad nästan så hon vrålade "Men fattar du ingenting eller?!" , tog upp henne och tyckte hon var konstig, knäppte upp blöjan och känner doft av fis. Sätter henne på pottan och massa poop kommer. Måste lära mig att inte ignorera när hon försöker berätta. Jag ville ju bara äta klart ;) Men sen var hon glad bebis igen.

Flera morgnar har jag vaknat, ska byta blöja och känner.. Helt snustorrt! Känner, klämmer och luktar men nej, helt torrt. Coolt. Hon brukar kissa runt 19.30, somnar för natten och sen tar jag upp henne till pottan på natten innan jag lägger mig. Hon är så van och bekväm med pottan så hon somnar där ;)
Imorse låg vi i sängen, hon var nakenrumpa och ammar så kändes det som hon kissade på min hand. Jag sätter mig upp, tittar på handen och lakanet, inget? Hon får pottan där det kommer massa kiss. Var det fantomkiss? Det kändes verkligen som jag fick kiss på mig.

Varya säger inte till och jag ser fortfarande inga tecken på att hon ska kissa så ibland kan det komma lite i mitt knä tex och jag säger vänta, hon håller sig när jag bär iväg henne till pottan och hon kissar ut allt på pottan sen. Det här har nyligen börjat funka, förut kissade hon ut allt på mig istället ;)

Varya kryper och far runt som hon inte gjort annat i sitt liv, men att försöka gå är hon inte ett dugg intresserad av. Hon kan stå själv och hålla balansen så försöker jag få henne att gå med att hålla mina händer. Då blir hon skitarg ;) Vill inte! Räcerkryparn. Jolie och Leon var tidigast att gå, båda var 10 mån. Marlon var 11 mån och Liam var 12 mån. Men Varya har inte tränat på att vända, sitta och krypa som de andra gjort. Från att bara ha legat så tjofftjoff vända, sitta krypa! Så vem vet, kanske blir samma med att gå?




Bibbi.

Skrivet 2013-02-08 klockan 14:33:24

Jolie kan säga allas namn. Hon vet vad vi alla heter, hon brukar ju tom kalla mig Jenny istället för mamma.
"Mamma, Ninni, pappa, ila, woawoa, Eeo, Jajja" - Mamma, Jenny, Liam, Marlon, Leon, Varya.

Sitt eget namn säger hon inte, men om hon pratar om sig själv så heter hon Bibbi.

Jag har många gånger förundrats över hur påhittig Jolie är, hon är smart, vet vad hon vill och ser till att få det. Hon klättrar, bygger, skäller tills man fattar och..det eviga stökandet! Drar ut kläder, jääämt. Och skor. Kläder och skor ligger överallt och hon drar ut Varyas kläder, tar på sig dem och rotar i Leons kalsonglåda, tar på sig 5 kalsonger, bajsar på pottan och säger nöjt "Jass!" och ska visa sin ståtliga korv.

Hon tjuvar mitt kaffe och säger "mi!" (min), sätter sig på tallriken vid matbordet och får ketchup på hela rumpan, vrålar åt en "kooo!" (kom) eller att man ska akta på sig när hon kör rally med den stackars bebisen i vagnen. Ett riktig yrväder. Men hon är så fin och omtänksam också. Snäll och vill hjälpa.

Från att alltid ha varit pappas barn är hon numera bara mitt. Sitta i mitt knä, kramas, hålla handen och vara nära. Älskade satunge.




Vc.

Skrivet 2013-02-07 klockan 08:58:23

Efter samtal till bup blev jag hänvisad till Nyanmälningsgruppen, eftersom det var så längesen vi hade kontakt med bup. Vi pratade ett tag och hon sa att det 'ingick' i Marlons diagnoser att inte komma till ro och somna. Varken jag eller Tobbe har något minne av att de frågade eller sa något om det när Marlon utreddes. Och jag vet att jag hela tiden tänkt att det går över, bara vi kommer på hur vi ska göra.

Hon pratade även om lugnande inför kvällen..och det känns sådär, jag är ju emot allt med medicin sådär, men är det verkligen sista utvägen så känns det som att det är värt att testa. På kvällarna är det lugnt, tänder ska borstas och Jolie ska läggas, vi sitter inne hos han, pratar inte utan bara klappar/kliar och försöker få han att få ro. När jag har jobbat kväll eller varit på föräldrakväll så är han 9 av 10 gånger fortfarande vaken när jag kommer hem.

Iaf, så hänvisade Nyanmälningsgruppen mig till VC, så jag pratade med dem också och Marlon fick en tid på VC om 3 veckor. Jag berättade lite om hans svårigheter osv sen sa läkaren "Ja, och du följer med Marlon på besöket då såklart" haha Nää, tänkte skicka han själv med sin mutism och då skrattade läkaren. Allt blir så jobbigt när det är så allvarligt jämt ;)

Ja, så det är bara att fortsätta vänta.




Att somna.

Skrivet 2013-02-04 klockan 14:32:54

Vad trött jag blir på alla dessa telefontider. Nu ringde jag bup eftersom jag ringde försent på förmiddagen men så ska jag ringa någon annanstans, imorgon. Suck.

Marlon har alltid haft svårt att somna. Nu har det gått så långt att han är hemma från skolan minst en dag varje vecka. Han är omöjlig att väcka, otroligt seg och omöjlig att få igång. Varje kväll (beror på vem som är hemma/vem som lägger Jolie) så sitter antingen jag eller Tobbe hos honom tills han somnat. Kliar ryggen, läser böcker, håller handen, gosar med håret eller bara håller om och myser. Han blir irriterad på sig själv, vänder och slänger sig och frågar "hur gör man för att somna?" och har frågat Leon hur han gör. För Leon somnar ju helt utan problem på några minuter. Ändå somnar Marlon inte förrän kl är 22-23. Jag blir så trött, matt och det tar ännu längre tid för mig att lägga mig då.

Så här var det ju när han drack välling, han kom upp, ville ha mer och mer ända tills han somnade. Han slutade med den våren -10 tror jag. Då började han gå upp för macka. Han var hungrig, törstig osv, nej inte det vanliga som 'alla andra' håller på med utan man märkte på honom att det var en annan rastlöshet. Liam kom ju också upp för det ena och det andra, men på ett vanligt sätt som 'alla andra'.

Jag och Tobbe har alltid fått bli mer noga med att "nu har du ätit macka, du har druckit vatten, du har borstat tänderna och kissat, nu ska du sova" men ändå.. Sen satte vi oss där inne sen några månader men det tar flera timmar innan han somnar ändå. Tror det hänt EN gång att han somnat innan kl 21.

Och detta tjatet från läraren "Det är viktigt att han kommer blabla!" men som jag vore utvecklingsstörd eller, det är väl klart jag fattar det! Alla mina planeringar och planer går ju åt fanders också när han inte kommer iväg. Idag skulle jag ju på kuratorsamtal. Det gick ju inte. Farfar har varit morgontaxi, Tobbe har kommit hem från jobbet för att köra barnen så de slipper gå. Men nä, han funkar inte på morgonen.





Söndag.

Skrivet 2013-02-03 klockan 22:57:09

Innan jag åkte iväg igår för att jobba kändes det som jag fick fantombajs i knäet när Varya satt gränsle över mig och ammade. Jag tog med henne till pottan där hon sket en gigantisk korv. Hon passade väl på så hon inte skulle behöva bajsa på sig sen ;)

Idag skulle jag vara borta hemifrån i drygt 6 timmar och jo, jag var lite orolig. Tobbe skulle vara ensam med alla barnen plus att Liams kompis skulle komma hit och leka. Men det hade gått bra! Varya hade bara varit arg innan hon skulle sova men sen sov hon. När jag kom hem frågade Tobbe om han kunde åka till sin kompis.

- Ja, det har du gjort dig förtjänt av!
- Gjort mig förtjänt av?! Det har ju inte ens varit jobbigt!

Så fnös han åt mig ;) haha! Jaja, är iaf stolt över han! Varya bor ju på mig och mina tuttar, så jag är väldigt lycklig att det gick bra för han att vara ensam. Jag är ju van, har alltid barnen ensam hela dagarna tills han kommer hem. Han har dem aldrig ensam.

Jag är inte stolt på ett nedvärderande eller hånande sätt bara för han är pappa/man och 'kan' - utan, stolt på riktigt! Det hade jag varit över vem som än haft dem ensam. Jag och Tobbe tävlar inte vem som gör bäst i vad, någon könskamp eller så. Vi är ett team, vi hjälps åt, är familj och är två personer, individer mer än mamma/pappa eller man/kvinna. Så jävla skönt. Världens bästa make.

Barnen hade varit lugna och snälla, Leon och Marlon hade väl bråkat. Som vanligt. De där två alltså, de går mig på nerverna. Gaaaah! Men de tycker ju det är roligt. Tills någon av dem får ont. Då är det inte kul längre.

När jag kom hem från jobbet möttes jag av överlyckliga barn, mest Jolie och Varya. Jolie vinkade med hela handen och världens leende, sen anföll hon med kramar och satt fast som en igel resten av kvällen. Varya bara vevade med armar och ben och var lycklig i hela ansiktet med sina knasiga tänder i hela munnen. Sen satt hon fast som ett klistermärke på mina tuttar resten av kvällen. Leon, han bara babblade, skuttade runt och pratade ännu mer. Underbara barn. Liam och Marlon har bara fullt upp med sitt så de bryr sig inte så mycket om mig. Eller Liam lite grann ;)

Imorgon ska jag på kuratorsamtal, jag måste ta med mig barnen för jag glömde kolla med barnvakt. Men Leon och Jolie är så lätta. Alltså, jag har ju världens bästa barn. De lyssnar och förstår. Jag älskar att vara mamma åt dem. Har nog hamnat i en sån här kärlekssvacka när jag bara älskar dem hela tiden och är så tacksam över hur fina de är. Om man tar bort Marlon/Leon-bråket ;) Knasbollar.




Jobba.

Skrivet 2013-02-02 klockan 13:37:42

Igår var Ida här, vi går i samma klass och när hon skulle komma insåg jag vilken tur jag har! Utan henne hade jag inte öppnat mina böcker. Alls. Så vi kommer att läsa tillsammans och det underlättar, handlingsförlamade jag ;)

Idag ska jag jobba för första gången på 10 månader. Jag gick bredvid förra fredagen och det känns bara bra! Tobbe ska ta alla barnen själv och jag vet att det kommer gå bra. Han har mer struktur över allt och ser till så det händer saker. Enda är väl att om Varya bajsar idag så kanske han får bajsblöja ;)

Nej, nu ska vi börja med maten innan jag ska åka!



Spiral.

Skrivet 2013-02-01 klockan 19:15:40

Till något roligt; i tisdags var jag hos bm och stoppade in min spiral. Så nu kan familj, vänner och alla pusta ut ;) Iaf 3 år! Haha :)

Orkade inte äta minipiller och få panik varje morgon "tog jag den igår?!". Förra gången jag hade det så hade jag en kopparspiral. Då kändes det fel från den var insatt tills jag äntligen tog ut den. Äcklig och obehaglig känsla och hela kroppen kändes som den försökte berätta att det bara var fel. Blödde, hade ont och usch. Nu är det några dagar sen jag stoppade in hormonspiralen och ja, min mage var svullen och livmodern bultade men nu känner jag ingenting! Fantastiskt! Har inte alls känt samma fel-känsla som med den andra.

Hoppas det håller i sig. Jag har nog hittat mitt preventivmedel. Och jag hoppas den är rätt klippt nu så det inte blir igelkotte där inne, som den andra ;)




Fredagstankar.

Skrivet 2013-02-01 klockan 18:58:28

Igår pratade jag lite med kuratorn som jobbar på familjecentralen som vi alltid hänger på. Hon sa att hon sett att jag har det jobbigt och svårt att komma iväg. Jag är alltid sist. Jag kommer ingenstans och det känns som de får kasta ut mig, fast de inte gör det. Stress och ångest. Det var skönt att prata med någon som lyssnade och inte viftade bort det.

För jag mår ju inte bra innuti. Och ja, jag är annorlunda och udda osv som alla säger men det är inte det jag har problem och mår dåligt över.

Det var först nu i helgen som jag insåg det, hur jävla trög och handlingsförlamad jag är..och jag har läst om ADD efter era tips och det är som att läsa om mig själv. Tobbe läste, skrattade lite (inte på ett dåligt eller hånfullt sätt) och sa "det här är ju du!". Jag hade aldrig hört talas om det.

Jag kommer att kräva en utredning och är det inte det som är felet så är jag bara helt tappad i golvet.

En gång, när jag var typ 18 år, så skulle jag åka till Emelie. Jag var på tågstationen och visste exakt när tåget skulle åka, vilken perrong och allt. Jag missade två tåg på raken. Efteråt hade jag världens ångest, ont i magen, smått panik, kunde inte andas och var så bedrövad! Jag hatade mig själv och fattade inte hur det var möjligt. Här i stan är stationen väldigt liten.

Vem vet, jag trodde jag spräckt min bubbla jag levde i som liten. Jag har ju ofta berättat om mina problem att somna, att jag blir flummig av sömnbristen, att jag bara går runt, runt utan att bli 'klar' med jag-vet-inte-vad och har skojat om det. Nu fattar jag ju hur idiotisk jag egentligen är och hur lidande allt blir. Jag hade precis börjat tänka att jag inte kan förändra mig själv utan bara måste acceptera, börjat tala om för folk och skrattat "jag kommer ändå försent" om vi bestämt tid.. Så jag lättat kunnat leva med det som gjort mig så stressad, tid.

Strunt samma. Jag är fortfarande jag. Jag är ju egentligen en glad människa, jag älskar ju att skoja och skämta. Tänka, ta reda på saker, lära mig. Jag är fortfarande efterbliven och lite lätt socialt handikappad, men jag jobbar ju med det jämt. Jämt, jämt :) Tror inte andra ser det och vänner som läser fattar nog inte vad jag talar om.

Varya är så söt när hon kryper omkring i sitt hem, så liten och tjock och man hittar henne lite varstans. Söta, goaste lilla fis.




RSS 2.0