Startsida | Varför Korv? | Bloglovin' | Twitter | Facebook | Bloggdesign

Blöjor och kiss.

Skrivet 2012-09-29 klockan 22:43:17

Sen Jolie började använda tygblöjor, ja när var det? 2-3 månader sen? Iaf, så har hon slutat småkissat hela tiden och tömmer bara när det är fullt. Så hon kan gå omkring naken eller med trosa och säger till när hon vill kissa och får en tygblöja att kissa i. Sen tar vi bort den och slänger i tvätten. Hon vaknar ofta torr på morgonen och jag har börjat pott/toaletträna henne på riktigt nu.

Hon fattar ju, hon är ju inte dum. Hon känner och är medveten om vad som händer. Hon säger till, visar och det går ju. Hade jag inte börjat med tygblöjor så hade jag nog gjort som innan; låtit henne gå omkring med blöja dygnet runt utan att ha en tanke på att hon faktiskt kan kommunicera för att sen lära henne i äldre ålder att sluta småkissa. Jolie är 20 månader.

Liten, ja. Men jävlar vilken stor person det är i den lilla barnakroppen.

Marlon tappade sin tand i skolan. De hade haft födelsedagsdisco på samlingen och så hade han ramlat och tanden hade flugit ut över golvet. Äntligen :)

Nu är det sova! God natt.


Omg.

Skrivet 2012-09-27 klockan 11:28:07
Kors i taket & prisa gudarna! Varya somnade på väg hem från dagiset när vi lämnat Leon & sover. FORTFARANDE! Jag ba' sitter vi datorn för första gången..sen sist jag bloggade om Varya. Min dator har liksom mer eller mindre blivit mer & mer barnens, jag får ju ändå aldrig tid att sitta vid den.
Jag har hunnit städa & diska sen har jag dansat glädjedans med Jolie som bara tycker morsan är helt tokig! Varya sover ju, aldrig. Bara, bara på eller bredvid mig så jag känner mig helt fri. jag kan röra mig! :)
 
De här senaste dagarna har jag faktiskt fått äta utan en skrikande bebis som inte kan sitta själv, äntligen har jag kunnat bajsa! Dricka kaffe utan att behöva micra det hela tiden. Och härom dagen så lämnade jag både Jolie & Varya hos faster Elin. Jag köpte ersättning & flaska. Och engångsblöjor på Elins begäran. Elin hade gett Varya ersätting & hon slocknade. Alltså, detta kommer jag leva på bra länge. Nya krafter.
 
Man kan fan inte tro det är sant att Varya är så extrem haha var kommer hon ifrån?
 
Hon har varit så glad de senaste dagarna att det inte längre känns som jag försöker överleva dagarna, utan jag upplever dem tillsammans med mina barn. Bara för det så blir hon en demon igen ;)
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Mobilblogg.

Skrivet 2012-09-24 klockan 21:48:52

Nu ska jag försöka mobilblogga, får se hur det går. Om det ser bra ut eller om allt blir en enda smet som inte går att läsa :)

Igår fyllde jag 27 år. Grattis till mig. Min pappa kom, som han alltid gör. Enda som skulle hindra han att komma är sjukdomar och..inget annat tror jag? Min syster Emelie ringde men kunde inte komma för Elvira var lite sjuk.

Massor av mina vänner grattade mig på fb och sms. Tack :)

Hela dagen och eftermiddagen gick, sen kom farmor, farfar och Erik. De hade med sig Elin också.

Jag kunde inte vara riktigt glad för jag saknade mormor. Hon kom alltid när jag fyllde, hon är den enda i min släkt som alltid brytt sig, hört av sig eller kommit. Så jag var väldigt ledsen igår. Saknade henne och kände mig ensam.

Mina vänner Angelica. Lisa och Madde var också här, på kvällen. När de satt här tittade jag på dem och tänkte "fan, dessa tre underbara människor har alltid funnits hos mig" På dop, födelsedagar, bröllop, de har alla tre alltid funnits hos mig i olika skeden och tillfällen, de har varit med om mycket olika saker med mig och finns fortfarande hos mig.

Tre helt olika människor. Jag älskar er.

Jag är fortfarande ledsen, känner mig ensam när absolut ingen släkting fortfarande inte hört av sig. Men det har ju alltid varit så, att det känns som jag måste tjata, ringa, tränga mig på osv för att få ha kontakt med dem.

Jag saknar mormor. När jag förlorade henne så förlorade jag min släkt. Så här känns det just nu bara och jag är så känslig hela tiden. Det går över.

Varya har de tre senaste dagarna varit glad och jag har kunnat röra mig utan panikskrik och gråt, det gör väl också sin sak. Att jag bara grinat för minsta lilla.

Och Marlon har en lös tand. Han har väl haft den lös sen skolan började eller så. Nu håller den väl på att lossna för han gör allt för att den inte ska trilla dän. Det är ingen bra kombo; jag med min pillmani och han med sina svårigheter. Naglarna får jag inte heller röra. Innuti mig är det kaos.


High need baby.

Skrivet 2012-09-16 klockan 15:28:00


 
Att leva med en bebis som är high need är otroligt psykiskt påfrestande. Jag får leva en timma i taget. På morgonen är hon alltid en nyvaken solstråle. Sen sätter det igång..Hon ska bäras, hela tiden. Jag försöker äta frukost men hon bara skriker så jag skiter i det, byta blöja, klä henne; hon skriker. Försöker få på mig kläder, lägger henne på sängen & hon skriker. Uppe i min famn är hon alltid tyst. Ligger hon i sängen så ska hon hålla fast mig, antingen med sina händer eller så sitter hon fast i mina tuttar.
 
Jag gör allt med en hand. Jag bär med henne på toa, kokar & gör kaffe med en hand. Dammsuger & torkar med en hand. Jag kan inte hänga tvätt utan att hon skriker. Och bebisgråt är något av det mesta stressande som finns. Det spelar ingen roll om jag lägger mig med henne i sängen & hon somnar, hur länge jag ligger för så fort jag rör mig bort så vaknar hon. Min enda tröst & livlina är att hon växer, det blir bättre.
 
Vissa dagar funderar jag på att ge bort henne. För att sen ta tillbaka henne när hon blivit 1,5 år. Värst av allt är när folk ska höra av sig hela jävla tiden, telefonen ringer & hon vaknar. Och skriker, för jag är inte bredvid henne. Det blir bättre, hon bli större..Det blir bättre.
 
Det jag längtar mest efter är att kunna få tugga & känna smaken av den mat jag äter.
 
 
 
 
 
 
 

Minns ni mig? :)

Skrivet 2012-09-05 klockan 22:19:25
 

Jag kom aldrig igång igen. Med bloggandet. Varya är en extremt krävande high need baby. Den senaste månaden har jag gråtit, gett upp flera gånger, velat fly & bara känt att jag vill dö, jag orkar inte. Nu tror jag det börjar lätta. Värst var det innan jag fick bär-hjälpmedel. Jag fick låna en meitai & en annan sele av några kompisar. Trikåsjalen jag hade blev för varm, den är ju en av de bästa som finns enligt mig. Meitaien gick bra ett tag men sen blev hon galen, hon satt så nära min kropp & hon var ju van att sitta på höften med ryggen mot min sida, utåt & min arm runt hennes bröst. Alltså, de tre första barnen var likadana..Hur fan överlevde jag det här tre gånger på raken?
 
Jag har dragit mig för att gå ut (konstant skrik i bilen eller konstant bärande) eller bjuda hit folk, jag kan knappt ens lägga ner henne för att byta blöja så..Ja, ni kan ju tänka er kaoset här hemma ;) "Du bär ju henne så hon BLIR van vid det!" säger en del. Blir van? Hur då? Hon har ju levat hela sitt tidigare liv innuti min kropp, hon är ju BARA van att bli buren. Suck.
 
Man måste nog se & uppleva henne för att förstå..
 
Så för ett tag sedan köpte jag en ringsjal. Varya sitter bra, den känns bra & hon är tyst. Inget krångel & jag grät nästan av lycka. Mina armar domnade nästan bort av allt bärande & nu satt hon, tyst!
 
Marlon, som aldrig brytt sig om Varya har mer & mer börjat ta kontakt med henne. När jag inte ser, eller när han tror att jag inte ser, såklart. Han leker tittut med henne & leker teater & gör sig till. Varya skrattar & garvar, Marlon flinar bara. Det är det finaste. Mina barn. Annars är det bara Jolie som varit hans ögonsten, som han bryr sig om & kramar, vill hålla hennes hand när vi går ute & han är helt otrolig emot henne.
 
Han har ju börjat lekis nu. Helt fantastiskt. Och han har vuxit en jädrans massa. Han pratar :) Han har en massa kompisar som han leker med, inga problem alls. Jag är så glad! Det händer mycket i Marlons enorma personliga utveckling. De är ju två lärare i klassen plus en extra resurs & de alla tre är super. Nej, det kunde inte bli bättre för honom.
 
Jolie valde i somras, helt själv, att sluta dricka välling. Enda barnet som helt själv utan förvarning ba' "Eh, jag slutar med välling." Kändes lite i mitt hjärta som när de tre större barnen skulle sluta amma..Tomt liksom. Bara 1,5 år, lilla hjärtat. Liten skitunge men jävlar anamma om man inte lyssnar på henne eller när hon vet vad hon vill! På tisdag ska vi till habeli/habli/habili (??) -teringen & ha ett nytt möte om Jolie & hennes hörsel. När hon får sina hörapparater kanske hon slutar skrika så förbannat ;)
 
Nu när både Jolie och Varya använder tygblöjor så har jag provat EC:a Varya, sätta henne på pottan & säga åt henne att kissa alltså. Så Varya både kissar & bajsar på pottan, när vi är hemma. Jolie har varit med hela tiden, hämtar pottan & får titta på kisset & sånt men hon har varit rädd för att sitta på den själv. Men idag satte hon sig själv, flera gånger & jag frågade om det kom kiss men nej, inget alls. Det är inte huvudaken, huvudsaken var att hon satte sig helt själv utan att vara rädd.
 
Leon började på dagis igår, första dagen efter sommarlovet & det var med blandade känslor för han. Han ville dit, han längtade ju efter sina kompisar. å vi gick dit & han ville hem med mig. Nu när jag litar mer på mig själv så skulle jag aldrig mer tvinga eller övertala mina barn vara på dagis själva, utan mig om de inte vill. Så jag sa att vi går dit & om det fortfarande inte känns bra så får han följa med hem eller att vi är där tillsammans så länge han vill. Hans kompisar fick syn på han & de lekte, det gick ju så bra. Idag var det samma, han ville vara med mig & efter en stund på dagis ville han vara kvar.
 
Liam, han är bara stor & förjävlig ;) Haha, nej då. Min lilla ängel. Men vilket jävla humör gaaah! Mer än så säger jag inte, det behövs inte. Han är så stor & brukar googla sig själv haha.
 
Det är lite om vad som händer, har hänt & vad vi gör nu för tiden.
 
 
 
 
 
 
 

RSS 2.0