Startsida | Varför Korv? | Bloglovin' | Twitter | Facebook | Bloggdesign

Tisdag.

Skrivet 2012-01-31 klockan 10:32:25
Jag drömde jättekonstigt i natt. Igår kväll innan jag la mig hade jag tänkt blogga men jag glömde bort det. Så i natt drömde jag att en läsare skrev något med att det var ovärt att läsa & följa min blogg för jag skriver ju ändå inte varje dag, att jag var en onödig bloggare.

Vi har haft fullt upp hela helgen & tusen tack för alla enkla recept! Vi testade att baka kolakakor, oh my vilket enkelt recept. Barnen hällde, mätte, blandade & degade själva UTAN att jag la mig i. Medalj till mig. Eller jag frågade om jag skulle hjälpa dem att lägga ut degen men de fick skära själva. Uff, mina pillerfingrar fick jag tejpa ihop ;)

Tror det är något kontrollbehöv som sitter kvar från när jag var liten & skulle ta hand om Emelie, så allt blev rätt. Drog ju saker ur hennes händer & såg till att det blev rätt, gjordes rätt. Samma mönster ser jag ju i Liam & idag är jag den som säger åt mig själv från när jag var liten. För han behöver ju inte ta hand om sina syskon. De måste också få lära sig själva. Och samtidigt får jag lära mig själv. Onda cirkel ;) Men jag är medveten & det är det viktigaste så jag kan hindra mig själv hela tiden, även om det bara handlar om ett par jävla kakor så är det oerhört frusterande. Andas..Alla gör olika, man måste lära sig..

Hindersmässan var vi på också. Liam var på kalas & Jolie hemma med pappa så det var bara jag, Marlon & Leon. Vi hittade strumpor (går alltid åt), godis & öronmuffar åt mig & Marlon. Leon fick såna i julklapp & Marlon har varit sugen & det är ju perfekt, eftersom han totalvägrar mössa. Det är mestadels därför jag inte klipper av han håret. Förra vintern hade han på sig mössa ca tre halva dagar. Eller ja, iaf 10 min innan han drog av sig den.

Igår när Liam var i skolan såg vi ett jätteroligt program på bolibompa som hette 'Biss & Kajs', det berättade Marlon om imorse för fröken. Vad vi skrattade åt det, ett program helt i min smak! Rumpor som pruttade & kiss & bajs. Växer man någonsin ifrån att tycka det är roligt?

I söndags var jag & hälsade på en person som behöver personliga assistenter. Så vi får se. Skulle vara skönt att ha jobb de helger jag inte är på mitt boende.

Ska göra lite te & ta hand om min onda hals & försöka stänga igen så inte Joliebusen klättrar upp på bordet, toastolen, handfaten osv. Känner mig sjuk & konstig men jag har ingen feber, hosta, snor eller något alls. Lite ont i kroppen & halsen.








Ge mig tips på lättbakade kakor & dyl.

Skrivet 2012-01-26 klockan 12:27:46
När jag var liten växte jag aldrig upp med någon som lagade mat, bakade eller pysslade med mig. Det här är såna saker jag vill ge mina barn men jag 'glömmer' att jag kan göra sånt med dem. Lära dem & få in det i vardagen. För vi har ju hela eftermiddagarna fria nu att göra vad vi vill. Ibland när jag var hos mormor brukade hon baka & jag satt bredvid. När mamma lagade mat var det makaroner & micromat, i bästa fall potatis. Mycket hämtpizza & -pasta från pizzerian.

Jag vill ha massor med tips på enkelt & lättbakat så jag kan bli en 'bullmamma' (haha) för barnen älskar att baka! Skicka recept & överös mig :) 

Mina svårigheter, att jag ska lära dem göra rätt, det ska bli rätt så det blir bra, hjälpa till & 'ta över' får jag jobba med.









Mini-Me.

Skrivet 2012-01-26 klockan 12:00:37



Ser ni vem det är? Det är bilder på mig från när jag var liten. Se vem jag upptäckt är en mini-Jenny;



Jolie är ju en kopia av mig! Men det är så roligt, för hon är en kopia av sin pappa också & jättelik Marlon när han var liten. När hon föddes var hon en avbild av sin faster Annika! Alla barnen har sett ut som mini-Tobbesar när de fötts. Nu har jag två barn som är lika mig haha vad konstigt & roligt det känns, när de baaara har varit lika Tobbe!









26 veckor!

Skrivet 2012-01-26 klockan 11:30:47


Det går riktigt fort. 26 fulla veckor & det är inte alls långt kvar tills en liten fis kommer till oss. "En till liten att bli arg på!" som Tobbe brukar säga ;)

Ett barn på Leons avdelning frågade mig "Varför har du så tjock mage?" & jag sa att det ligger en bebis därinne. "Åhh, va en riktig bebis?" Det konstiga var att fröken säger åt barnet "Men det var väl inte snällt sagt?" varpå jag svarar att jag är ju tjock om magen & barn måste fråga när de vill veta. Sen berättade jag glatt för Leon "Vet du vad? Din dagiskompis tycker mamma har en tjock mage." Han tittar på mig, rynkar ansiktet lite argt & tar luft för att prata men avbryter sig, slappnar av & säger glatt "Men du är ju tjock, mamma!" Ja, lilla älskade Leon. Sen skrattade vi.

Halsbrännan är borta! Helt galet! Men jag sörjer den inte, tvärtom. Äter jag för mycket till middagen så får jag kvällsfika i form av halsbränna, tyvärr. Och i samband med att jag äter för mycket så töjer sig magsäcken & allt trycker på revbenen sen. Jag har ont i revbenen på kvällarna & när jag sitter så känns det som att det blodådra stryps i benet, det blir varmt, obehagligt & stopp liksom. Skitsvårt att förklara. Inte ischias eller foglossning. Men den känslan kommer bara när jag varit väldigt aktiv & varit mer i rörelse om dagarna än vanligt.

Känns knappt alls annars att jag är gravid. Lisa frågade häromdagen "Hur tycker Tobbe det känns att bli fembarnspappa?" VA? Vadå, fem barn? Men vi har ju bara fyra? Just det, vi ska ju ha en till ;) haha. Han tycker det är roligt men han vill inte känna på bebisen när den rör sig. För läskigt när huden är så tunn.









Vapen & våld.

Skrivet 2012-01-24 klockan 09:26:00
Att pojkar naturligt skulle vara mer intresserade av våld vet jag inte om jag tror på. De 'tillåts' ju mer att skoj- & lekbråka, ta plats, leka krig & död. Jag har haft problem med det hemma under senaste tiden. Hela vintern faktiskt. Det ska krigas, dödas, slåss & hoppas på. Ett tag blev jag så förbannad & trött på Liam & jag sa "Om du inte lägger av så kommer jag skicka dig till något land där det är krig på riktigt så får du se med egna ögon hur 'roligt' det är!" Sen blev det lugnt ett tag. 
 
Vi har inget krig, dagligt våld & vapen ute i våran verklighet. Jag har även tagit upp detta med fröken då Marlon byggde en legopistol & riktade emot hennes ansikte, varpå en annan fröken sa att de måste ju få utlopp för sitt spelade med TV- & dataspel. Wtf..? En femåring ska inte, tycker jag, bygga en legopistol & rikta emot någons ansikte. Det är för mig oacceptabelt. Att leka polis & tjuv tycker jag är OK. Poliser ser man varje dag, här omkring iaf. Barnen vet att om man kör för fort så får man böter av polisen. De har det sett när vi går till dagis & de står utmed vägen här. De ska veta att poliser är bra människor som gör ett jobb, att ta fast tjuvar, de som slåss & kör för fort tex.

Vi har pratat mycket med pojkarna om att man ska prata, ord är bättre än slag. Tyvärr, då finns det såna fröknar som 'försvarar' pojkar genom att säga såna liknande saker, att de spelar ju TV- & dataspel innehållande våld. Och med detta, att Liam & Marlon spelat en del spel, så har vi sett väldigt dåliga baksidor av det. Och då har det varit Legospel, byggaspel där man ska skjuta sönder block..Minns inte vad det heter - Men kompisar kan också påverka. De berättar om sina häftiga dödarspel & barnen blir påverkade & det är klart det är spännande & de vill prova.

Så nu så har vi totaltförbjudit & har nolltolerans emot putta, slå & buffa. Någon som kan ge mig tips på bra, lärorika & glada barnspel? De är som sin far, väldigt spelintresserade.

Det var så otäckt häromdagen att barnens morfar fick lyfta upp ena barnet & säga med sträng röst att han måste sluta. Det var då efter att jag sagt till många gånger.

På Marlons andra dagisdag efter jullovet så skulle de ha leksaksdag & jag blev positivt förvånad när jag läser "inga vapen, svärd eller smink!" på lappen. Pratar (som vanligt & alltid) med en av fröknarna & berömmer för att de tar ett sånt beslut. Att slåss är inget roligt, man blir inte glad, tvärtom det kan trigga upp till ledsna & arga känslor & vad lär man sig av det? Vad får man ut av det? Det är bättre att leka & spela något man blir glad av.

Barnen har fortfarande Legofigurer med vapen. Det är det enda. Tar vi bort det så tar vi bort hela 'handlingen'. För det finns knappt inga Legofigurer utan vapen. Har jag inte nämnt många gånger innan att jag hatar Lego ;)

Jag vet inte riktigt var jag står eller hur hård jag är men jag vet vad jag vill visa & berätta för barnen. Det finns, ja det gör det. Men är det så häftigt & drömmande med död, tortyr & krig att jag vill uppmuntra till det? Nej. Det gör redan andra så det räcker.



För det är naturligt att pojkar slåss istället för att prata
..








Utropstecken & kiss.

Skrivet 2012-01-23 klockan 23:34:22
Liam skriver ett sms till farmor & frågar mig vad det är för tecken han skrivit efter 'skjortan'. Ett utropstecken sa jag.

- Vad är det? Vad betyder det?
- .. -- *funderar på hur fan det betyder.*

Marlon;

- Det betyder att din snopp luktar kiss!!

Jaha, då vet vi vad han sitter & tänker på ;) Så jag sa "Gå & berätta det för pappa."








Suck.

Skrivet 2012-01-23 klockan 23:00:03
Jag har fått många kommentarer; Det låter som du lär dina pojkar att tjejer är dåliga! Du lär dina pojkar att vara är tjej är något dåligt! Jag. Jag? Jag är den som lär dem det? Nej, nej. Det var därför jag skrev "Fjolliga barn"-inlägget. Så att ni ska förstå hur jag tänker. Det är inte jag som lär dem. Det är andra saker, andra människor, vuxna, barn, barnprogram, samhället osv.

Jag är den som finns där & fångar upp dem i deras kommentarer & frågor när de säger "Bara tjejer har ögonfransar!" Finns det pojkar på barnprogram eller tecknat som har det? Nej. Så Marlon fick själv känna på sina ögon; han är pojke. Han har också ögonfransar, de flesta människor har det. "Tejer tycker inte om..!" - "Tjejer kan inte..!" - Tjejer är såna här..!" Jaså, men jag tror det är individuellt. Killar kan också. Man får göra så eller tycka så, det spelar ingen roll. Om man inte provar så vet man inte :) Det är inte bara för tjejer.

Barn ska få ha roligt. Det var min tanke med det inlägget. "Jag vill läsa om dina upplevelser & tankar!" säger en läsare. Vad skriver jag om då? Suck..Någon annans barn? Jag försöker på bästa sätt få ur mig hur jag tänker, vad jag menar med vad jag gör osv. Det tog tex ett år för mig att förstå varför det var så svårt att sätta på Jolie rosa kläder medans det var skitenkelt med storebrorsorna.

Ända sen jag fick veta att Leon låg i magen började jag fundera & det har jag berättat för er många gånger. Jag har tänkt & förstått men inte vetat hur jag ska få ur det i ord, text & hur jag menar. Jag har vart frustrerad, arg, besviken & förbannad. När jag förstod vad genus handlar om kunde jag få ur mig mina tankar & funderingar i text & ord, så småningom tillsammans med andra kunde jag prata & diskutera.

Är det inte mina ord & mina inlägg jag skriver så vet jag inte vad jag skriver om.

En vän, när jag är gravid med Marlon;
- Men det vore ju perfekt om du fick en flicka, du har ju redan en pojke. En flicka du kan måla naglar, sätta upp tofsar i håret på & klä i klänningar!
(minns inte vad jag svarade men minns att jag redan här kände att jag inte vill önska mig ett kön. Alla personer är olika. Alla flickor är inte lika, samma med pojkar)

En bekant frågar mig, när jag håller Leon som är 3 veckor gammal;
- Blev du inte besviken att få en till pojke?
- Nej, det var ju han jag väntade på.
- (inget svar..obehaglig tystnad. personen förstår hur dum frågan var egentligen)

Bekant till oss frågar när jag är höggravid med Jolie, pojkarna står bredvid mig;
- Åhh, nu hoppas, hoppas du väl verkligen att det är en flicka? *kniper tummarna & ser förväntansfull ut*
- Nej, det är inga fel på våra pojkar.
(vet inte om hon fattade vad jag svarade för hon sa inget & gick bara)

Okänd människa frågar om bebisen jag bär på & får veta att Jolie har tre storebröder;
- Åh, sen äntligen på allra sista försöket så fick ni äntligen en flicka! *tjuter av glädje*
(jag kunde inte svara, blev så chockad
)

Minns också en gång när jag skulle skoja med Tobbe när han höll Marlon, några ynka månader i famnen;
- Han vet inte att han är en pojke! Så behandla han inte som en!
(haha Tobbe fattade ingenting & bara tittade på mig som vad fan var det med mig? :P
)

För det minns jag. Att jag tänkte Han vet inte att han är en pojke, så hur ska han då veta hur han ska 'vara'? när de var små bebisar. Jag minns också alla gånger folk sagt "Du tycker väl om det här, alla pojkar gör det?" & liknande kommentarer åt pojkarna. Att jag någonstans då började bli lite mer medveten..Men när jag väntade Leon som sagt, började tänka. På riktigt.

Ibland funderar jag på om jag ska bli ytlig, tråkig & opersonlig här i bloggen. Är jag sån..? Inte i riktiga livet. Sen tänker jag ju att jag har ju alltid varit öppen med hur jag funderar på olika saker & sånt. Äsch, jag vet inte. Jag är så jävla trött, mätt så jag kräks & har ont i revbenen efter en massa bärande på Jolie & hjälpt Tobbe att tvätta i tvättstugan ikväll.








Jag ba har kompisar..

Skrivet 2012-01-22 klockan 00:09:40
Det är ju helt fantastiskt. Att bli vän med någon, tycka om den jättemycket..Man känner inte varandra så väl, men tillräckligt för att veta att den här trivs jag med. Sen när man lär känna den ordentligt, så bara ser man vilken fantastisk & underbar människa som fanns därunder det lilla man först tyckte om. Och man känner igen sig så mycket i den andre.

Så känns det med Fia & Fia. Jag har två Fior. En Fia med kakorna & en Fia med Robin. Och det bästa är ju att de båda är lika störda & har knasig humor som jag. Jag har aldrig tråkigt med någon av dem.

Kan ni sluta vara sjuka hela tiden, jag dör av abstinens. Barnen också, speciellt Marlon & Leon efter Rasmus.



Så här skön & bekväm är Fia med Robin att umgås med. "Ta en filt, lägg dig på soffan här så sover vi lite!" - Jag (tjock & trött) till Fia.







Fredagskakor.

Skrivet 2012-01-21 klockan 00:14:42
Fredag. Och lite ledigt. Tobbe åkte till jobbet tidigt igår morse, torsdag. Sen efter jobbet åkte de allihopa på skidresa till Trysil & han kommer inte hem förrän på söndag. Så jag får vara en sån där 'gräsänka' tills dess ;) Blir roligt för han, och ganska skönt kan jag tänka mig. Att åka skidor hela dagarna, äta gott, basta, dricka öl & så ska han ta massa bilder med kameran. Han tog med den så får han visa barnen sen när han kommer hem & berättar. 
I onsdagskväll sa han "Fan vad jag kommer sakna barnen när jag är borta!" men jag svarade att så fort han kliver innanför dörren på söndag så kommer han tänka "Längtade jag hem till detta?" haha, vi älskar att driva & skämta med varandra. 





(bilder från -08)

Så när jag & barnen hämtat Liam i skolan handlade vi blöjor & välling sen åkte vi till Fia med kakorna. Liam var lite sådär Neeej..Åh, varför det? haha men jag hade köpt hans favoritkakor så han gick med på att följa med. Och han hade ju jätteroligt.

Liam är världens goaste storebror. När vi klätt av oss innanför dörren så tryckte Marlon emot mig & Liam, han bara tar Jolie & bär in henne så att jag har händer & kropp helt åt Marlon. Men det släppte väldigt fort. Rasmus är en lustigkurre som tokade sig & Marlon höll på att asgarva men 'stryper' det haha åhh han är så go.

Barnen lekte tillsammans & fungerade jättebra ihop. Till & med stora Liam. Sju barn i åldrarna (snart) 9 år, 5 år, 5 år, 4 år, 3 år, 1 år & en liten på 3 månader. Fias sambo ringde & sa "Eh, jag kommer bli lite sen från jobbet idag!" haha vi bara skrattade men när han kom var vi fortfarande kvar & han hade inget att frukta ;)

Nu när vi båda är hemma träffas vi väldigt mycket. Och jag trivs. Fia är lätt att umgås med, avslappnat, inga kruseduller, vi pratar om allt, delar mycket likatänk, det finns alltid kaffe & hon är en rolig knasboll.

När vi kom hem så frågade Marlon direkt när vi ska åka dit nästa gång. Imorgon hoppas jag, om Fias näsa slutar att lukta sjuk.

Jag & Frida-Marlene har känt varandra sen i dec -05. Då var jag relativt nygravid med Marlon & vi träffades på Grill Corner efter krogen. (Jag drack inte, duuh) Vi visste ju vilka varandra var men vi hade typ aldrig pratat, men hon pratade med mig & vi kom fram till att fan, vi kommer bli grannar nästa månad! På samma gård. Strax efter var hon gravid med sitt första barn. Marlon kom i juni & hennes Rasmus kom i oktober.

Vi har hela tiden varit kompisar & pratat, ibland har det gått ett helt år emellan. Hon har haft fullt upp med jobb, barn & allt så jag har satt mig på sidan av & 'väntat'. Nu så, äntligen. Hennes tredje barn föddes i höst & sen dess har vi umgåtts flitigt. Fia 'gjorde' förresten så att Leon & Jolies förlossning kom igång ;)
Dagen innan Leon föddes var jag & Marlon hos henne. Liam var sur & hemma med Emelie. Dagen innan Jolie föddes träffade jag henne av en slump på Elins gård & vi tog sällskap till affären. Ska försöka pricka in att träffa henne dagen innan den här också ploppar ut ;)










Barnens förskola.

Skrivet 2012-01-19 klockan 11:51:35
Genus & att jobba emot könsroller har stått i lärplanen sen -98, ändå fortfarande idag är det väldigt många pedagoger som inte har en aning vad det är för något. Jag har ju diskuterat & pratat en del med barnens fröknar & jag märker ju att de tänker pojkar; ett sätt, flickor; ett annat sätt.
Könsroll & könsorgan är ju inte samma sak. Idag hade jag med mig boken 'Ge ditt barn 100 möjligheter istället för 2' som de får låna hur länge de vill & de blev jätteglada. De hade aldrig hört talas om den boken, men de var väldigt tacksamma & glada. Mina barn går på den förskolan & jag vill ju att de ska utvecklas framåt, lika mycket där som de får hemma. Kan jag göra en sån liten sak som att låna ut boken för att hjälpa fröknarna, så gör jag det.

Jag förstår dem också, de jobbar i ett inkört mönster 'det bara är så'. I skolor & förskolor måste lärare & pedagoger få information, förstå, lära sig; vad är det? Vad handlar det om & hur menas med allt detta? Jag tycker att det ska uppdateras, hållas kurser & att man som pedagog är öppen & villig att ta emot information. De ska jobba så, de kan inte jobba hur som efter hur de själva tycker & känner när det finns en läroplan & deras personliga åsikter ska inte stå ivägen, att de inte vill förstå eller lära sig. Då kanske några skulle fundera på att jobba med annat ;)

För när man förstår, så sitter det bara. Automatiskt, man ser så mycket & på det viset blir man även mer öppen emot barnen.

Jag känner inte barnens föräldrar på förskolan & har ingen aning om hur de ser på saker, hur de gör med sina barn. Men jag har sett på en del barn hur begränsade de är av sin könsroll. De utesluter så mycket möjligheter att ha roligt, för de har lärt sig det så & då är det viktigt att pedagoger finns där & hjälper dem att öppna sig.












Tjock fläskis.

Skrivet 2012-01-17 klockan 23:22:43
På mvc gick det bara bra. Jag har gått upp ett halv kg så nu väger jag hela 53kg, järnvärdet & allt såg bara finfint ut. Känner mig inte trött alls, inte sådär brist-på-järn-trött utan normalt trött när jag väl är trött. När hon skulle mäta magen så sa jag att jag har en 'knöl' eller något precis ovanför livmodern, hon kände & vickade runt ett tag. Sen sa hon att det var en muskelknut. Men snyggt, tänkte jag..Jag trodde ju det var inälvor eller något som låg där & tjockade sig. Muskelknuten (som jag trodde var inälvor) gör så att magen ser större ut, längre uppåt.

Det är nog det som gjort att det gör ont när jag sitter länge också. Typ så här på kvällarna efter all barnläggning..Och när jag ligger på rygg & rör magen upp & ner så ser man ju sakerna igenom skinnet. Då är det ju som en liten boll jag kan flytta på & röra.
Usch, jaja. Muskler som delat sig & en utsliten mage med tunt skinn..Växer den eller om jag får ont eller vad hon nu sa så får vi kolla upp det.

Det onda jag får på morgonen trodde hon var ligamenten, som några av er också trodde. Men hon tyckte det var konstigt att det gjorde ont på höger sida när jag ligger på vänster. I min hjärna var det rätt logiskt eftersom bebisen & allt tjockt därinne drar ner magen & att det kanske var därför det gjorde ont. Haha, det är alltid lika roligt att skoja med barnmorskor ;) jag är ju rätt så skojig & glad & som jag skrivit & berättat förr är det kul att säga typ att jag är tjock eller fläskig haha.

Nu ska tjockisen sova.








Bvc.

Skrivet 2012-01-17 klockan 22:01:05

Nu äntligen efter mycket krångel har jag fått byta tant. Känns som det ska bli roligt att få gå till bvc igen :)

Jolie är förresten 76cm & väger 8,5kg. Jag frågade lite om Jolies äckliga andedräkt, det vita i kinderna & prickarna på snippan & hon har någon slags svamp. Bvc tanten gav mig salva, tips om vichyvatten (minns det sen Liam hade torsk som bebis) & en liten flaska badolja. Vi pratade även om hennes välling & mat.

Gröten som Jolie äter, EnaGo mjölkfri, är inte i närheten av vad dryg heter. Jag får ha i ungefär lika mycket grötpulver som vatten & det tar slut efter någon dag så Tobbe hade kommit med förslag att börja ge henne havregrynsgröt. Och det äter hon glatt, hon älskar det. Slippa köpa gröt stup i kvarten ;) Men det var bra tyckte hon & hon var inte orolig över Jolies vikt. Hon är jätte matglad så jag själv är inte heller ett dugg orolig att hon inte får i sig.

Måste även bli van att börja gå till laktosfria hörnan på Maxi så Jolie kan äta all slags mat som vi lagar. Gackning gjorde ju världens tårta när Jolie fyllde som hon glatt åt av utan att bajsa rackebajs. Dumma laktos.

Jolie är ju så himla aktiv, hon springer ju snart. Hon går, klättrar & rör sig hela tiden. Hon älskar att leka med storasyskonen & brukar ta tag i en hand & gå runt med dem. Hon har blivit en gosboll. Förut kunde hon aldrig gosa eller somna på mig. Den här senaste veckan har hon enbart somnat på mitt bröst & det är så himla härligt! Mitt barn vill för första gången sen nyföddhetstiden gosa & sova på mig ♥
(Annars är det ju bara pappa som är favoriten)

På tal om pappa. Hon försöker ju prata. Hon kan säga Pappa, paa-paa (lampa), iii-aaaa..Mmm! (Liam..?) Dats! (vet inte vad det betyder? Godmorgon kanske) & hon gör mycket 'sss'-ljud.

Älskade, goa ungjävel..Ibland blir jag galen på ungarna & vill bara krama sönder dem för de gör mig helt galen av att älska dem så mycket hela tiden! Och lika mycket vill jag ibland kasta ut dem för att de driver mig till vansinne med sina retfasoner :) Knasiga, tokiga barn. Och jag kan inte säga det tillräckligt många gånger; De har verkligen gjort mitt liv värt att leva.











Kokotant.

Skrivet 2012-01-17 klockan 11:51:26
Imorse på väg till dagis säger Marlon "Himlen är blå & solen skiner, nu börjar det bli varmt!" Ja, vi får hoppas det :) För även om det är i mitten på januari så känns det ibland som våren är på väg & det gör mig glad. Jag blir alltid så nere i januari. Mörk, oändlig & tråkig månad. 
En sak som känns skönt med avsaknaden av det kalla & all snö är att det behövs inte lika mycket plockkläder på barnen. 

Jolie sover & när hon vaknat ska vi göra oss iordning att hämta Liam i skolan. Sen blir det spring till bvc, hämta barn på dagis, springa till mvc & sen hem igen. Jag vill byta bvc tant men det verkar helt omöjligt. Ringde om en telefontid förra veckan men de ringde aldrig upp. Ringde igår & de ringde upp på utsatt tid & bokade in mig på en telefontid hos en ny tant men hon har inte ringt. 

Jag har alltid tyckt det är så himla roligt att gå till bvc, väga, mäta, prata & se om barnet är 'normalt' men nu får jag bara ångest. Tanten är helt koko & är så himla tråkig. Lite ingnorant otrevlig emot de stora barnen & håller på med mig "Är det inte jobbigt med alla barn? Jobbigt & tråkigt att städa, ta hand om, & sköta hemmet & allt som tillhör?" typ som att hon vill att jag ska tycka det är tråkigt & jobbigt & sen tycker hon att jag ska träffa en psykolog som jag kan få prata med så att jag inte ska behöva känna att jag vill ha fler barn. Har ingen aning om vad allt detta har med att göra hur Jolie växer osv.

Känns som jag bara ringer onödiga samtal hela tiden & inte kommer någonvart..Min tant vill jag inte prata med om det, hon är så himla konstig. Ska iofs träffa henne idag så säger hon något får jag väl fräsa åt henne.








Fjolliga barn.

Skrivet 2012-01-15 klockan 21:44:13
För oss är det viktigt att fostra våra söner att veta att de inte är bättre eller har högre status i livet än flickor, bara för de är pojkar. Jag & Tobbe tycker att det är viktigt att hela tiden ifrågasätta det barnen, speciellt Marlon & Leon, får 'lära' sig från andra barn, barnprogram, reklamer, samhället & normer. Att vara flicka är att inte vara lika cool, häftig & spännande som att vara pojke. Att vara flicka är att vara fjantig, fjollig, lite töntigare & tjejsaker är larviga saker.



Leon kommer hem & säger;

- Jag vill inte ha de här strumporna, det är tjejstrumpor! (färgglada, vanliga strumpor)
- Vem säger det?
- *** säger det! Jag vill ha strumpor för killar!
- Det här är strumpor för barn. Du är ett barn. De passar på dina fötter, det är din storlek. Det är dina strumpor. Vad är tjejstrumpor? Får du en snippa om du har de här på dig..?

Varför lär vi omedvetet pojkar att tjejsaker ska de inte hållas med, då är det helt ok att retas, denne är konstig, en liten tjejpojke, fjolla, tönt? Flickbarn får se ut & leka med så himla mycket mer än pojkbarn. Å andra sidan tillåts pojkar att slåss & uppmuntras oftast till aktiviteter & man "äh, han är pojke (rycker på axlarna), de är såna!"

Jag & Tobbe tänker inte göra det. Vi vill inte lära pojkarna att det som är 'för tjejer' gör dem fjolliga. Är det något fel att vara det? Vi vill inte lära dem att det är fel att vara bög, att det är fel att tycka om sånt som är 'endast för flickor'. Vi vill inte lära dem att kvinnokränkande 'skämt' är ok, att det är ok att vara misogyn. Allt det här lär andra barn, barnprogram, samhället & normer dem så det räcker hela dagarna ändå. Och folk förstår inte alls & tror att vi ska göra våra pojkar till flickor..Hur då? Klippa av snorren & operera en snippa?
Pojkar har ingen manlighet, de växer upp & blir lärda av alla hela tiden att 'vara en riktig pojke'! Det finns en färdig mall. Pojkar är på ett sätt. Är de fel enligt mallen så får de skylla sig själva. Anpassa sig.

Kan man inte bara få vara ett barn, en person, ha roligt, leka & utforska utan att någon pekpinnar på en hur man ska vara rätt för att passa i sin könsroll?



Jag önskar att jag kunde skriva så enkelt som möjligt. En bild säger mer än tusen ord? Bilden hittade jag hos MansonDust. En mamma med väldigt vettiga åsikter.








Min duktiga man.

Skrivet 2012-01-15 klockan 16:51:05


Jag har sån tur att jag har en sån bra man & pappa till våra barn. Han är så duktig & snäll som ställer upp att ta hand om alla fyra barn själv (!!) medans jag jobbar. Han är så himla duktig & går upp på morgonen, gör frukost, borstar tänder, byter blöjor, klär barnen, städar, plockar undan, dammsuger & lagar maten tills jag kommer hem. Ja, han är så himla duktig & jag ska vara riktig glad & tacksam

Det är inte alla som har en sån bra man. En sån bra man som klarar att vara pappa & göra det man ska utan att ringa & störa mig flera gånger. Eller ringa så fort det är något ;) Nej, vadå jag fördummar han inte aaaaalls.



Men inte fan får jag något 'duktig-mamma' när jag gör samma saker fem dagar i veckan ;)  








Dumma barn.

Skrivet 2012-01-14 klockan 21:56:39
Ibland önskar jag att Liam hade svårigheter eller var en jobbig unge som syntes, så de kan se att något inte stod rätt till. Det är inte alltid lätt att se & som Liams fröken sa; Han slinker så lätt igenom, han är mönstereleven så man 'ser' han inte.
Det är andra barn på skolan som dummat sig emot han. Och det resulterade i att Liam är 'sjuk', vill inte gå till skolan, vägen dit är tråkig att gå, någon retas men han minns inte vem eller varför osvosv. Till slut fick jag & hans fröken det ur honom. Han säger ju inget. Varför hade de dummat sig? Jo, för att han är en underbar person som vill hjälpa de små när de större förstör, så han själv får skit för det.

Han är aldrig ensam, är väldigt omtyckt av sina klasskompisar, snäll, låter alla vara med, lyssnar & samtalar, bråkar inte, bidrar till arbetsro i klassrummet & ja, helt enkelt bara sig själv.

Vad är det för föräldrar som fostrar sina barn så? Eller låter dem? Grupptryck? Andra kompisar, man ska vara tuff & ta för sig, de små ska akta sig? Eller vet föräldrarna inte om det? Ser dem inte det? Nej det är inga bokstavs- eller svårighetsbarn.

Liknande sak hände för något år sen, då var det samma sak. Men skolan tog tag i det & de större barnen gjorde inget mer dumt.



Han är ju så snäll med ett hjärta av guld, när han ser att någon gör orätt vill han hjälpa. Han känner med & är så go. Ibland känner han med sin magkänsla att det inte är rätt, då går han därifrån eller säger till eller ber om hjälp. Det är skönt, han bryr sig inte om grupptryck på samma sätt som många kan göra. Det är ju det jag är så stolt över han för, han är den han är & ingen kan tvinga han att göra saker som han inte vill eller får. Liam vet att man inte kan ställa krav på sina vänner. Han 'ser' saker. Han är inte dum, han fattar. Världens bästa storebror & son.

Sen när han gör rätt & vill hjälpa så gör andra större honom illa. Då vill jag bara fråga föräldrarna hur fan de uppfostrar sina barn & om de är stolta över hur de gör. *morr* Återstår att se hur jag gör. Fröken är iaf medveten nu & hon är underbar. Synd bara att hon är tjock & går hem om någon månad..








24 veckor.

Skrivet 2012-01-13 klockan 22:07:38
 


12 jan ~ 24+0 veckor.
Jag har hittat nya bristningar! Försökte visa Tobbe men han såg inget, det är samma färg & allt som de gamla men jag har aldrig haft så högt upp så det måste vara nya. Min blodåder som går precis vid naveln ser ganska äcklig ut, syns asmycket..Nästan som man skulle kunna ta ett grepp om den.

Nästa vecka börjar vi mäta magen.

Jag jobbar fortfarande på helgerna. Det går bra, känns lite tyngre den här gången än med Jolie. Känns att jag är större, får ont under fötterna & kroppen när jag står & jobbar för länge. Det är så lätt att glömma hur man ska lyfta, jag slarvar men kommer på mig själv & sen på kvällarna gör min rygg ont. Måste verkligen sluta med det!




Bebisen väger nu över 600 gram och är välproportionerad, men med tunn och ömtålig hud och ringa mängd underhudsfett. Från hjässa till häl mäter bebisen ungefär 30 centimeter. Hjärnan växer snabbt, smaklökarna är fullt utvecklade, finger- och fotavtryck fortsätter utvecklas. Inne i bebisens kropp utvecklar lungorna andningsvägarnas förgreningar och celler som producerar surfaktanter som gör att lungblåsorna (alveolerna) inte kollapsar när bebisen väl börjat andas luft.








Suck..

Skrivet 2012-01-11 klockan 22:23:37
Åh, nej..Revbenen! Suck..Redan?

Och magen har börjat göra skitont, nästan så jag skriker av smärta när jag vaknar på natten/morgon av att jag lägger mig på höger sida. Bara att ta tag om magen, andas & lägga mig tillbaka på vänster sida & vänta på att det ska sluta göra ont. Eftersom jag är så trött & typ sover, fattar ju knappt vad som händer så minns jag knappt inte hur det gör ont. Det typ hugger till & ilar med huggande smärta på ett litet område på sidan av magen, utanpå. Eller innanför skinnet iaf.

Klaga & tjata, japp. Måste ju skriva ner medans jag kommer ihåg.








23+5 (wtf, redan?!) & halsbränna.

Skrivet 2012-01-10 klockan 22:19:48
Imorgon kommer Gackning hit & gör mig tjooock! haha, det är så himla roligt för så fort jag nämner om mig själv som 'tjock' så får folk panik & typ andas häftigt "Men du är inte alls tjock, du är så smal & fin!" & typ hyperventilerar..Hallå? Jag försöker skoja, när jag är gravid så är det enda gången jag ens kan nämna mig som tjock. Tråkmånsar. Jag har en stor mage som står rätt ut & jag får inte igen mina byxor = tjock.



Tusen tack för tipsen om gavicson mot halsbränna! Enda är att det är krångligt att få ur alla smulor ur tänderna innan tandborstning på kvällarna. Men jag trodde den skulle vara ännu mer usch, för Lisa rös & kräktes nästan av minnet av att berätta om när hon käkade sånt. Det värsta är ju när jag inte ens känner halsbrännan utan det bara kommer & jag känner bara att det från ingenstans bränner & snuskar sig längst bak. Uääck..

Det gör ont i magsäcken på något konstigt sätt att smårapa när jag är proppmätt om kvällarna. Eller i magsäcksmunnen & upp i strupen, fast i magen. Har aldrig varit med om det här, som jag sa innan så jag är helt förvirrad. Vafan..? Sura uppstötningar får man ju lite då & då under livet men halsbränna..(Hallå, varför klagar ingen på att jag tjatar??!) Jag kanske äter för mycket? Om det är därför jag får så jäkla ont i matröret, långt där nere vid magsäcken..

Igår höll jag på att få spunk på allt. Sista dagen som lediga, sista dagen att gå varandra på nerverna, sista dagen för Marlon & Leon att retas & tjivas. Idag, äntligen..Välkommen tillbaka vanliga vardag med tillhörande rutiner! Liam i skolan, retstickorna på dagis & Snuskbebisen hemma med mamma. Idag somnade hon på mitt bröst TVÅ!! gånger. Ena gången tidigare idag & andra ikväll. Hon sover ju iofs för det mest en gång om dagen så..Ja, iaf hon har inte somnat på mitt bröst sen hon var nyfödd..Aww, Lilla Doolisen!

Så fort jag drar upp tröjan & visar magen så blir hon glad & slår på magen så det låter. Hon ser ju att jag gör så ;) Leon stångades med magen förut, den står ju rätt ut haha så det är roligt att skoja med han & "buffa omkull" han med magen.










Minifisen.

Skrivet 2012-01-10 klockan 12:28:27
För mig, som haft större barn, & de flesta andra som ser Jolie så ser Jolie jätteliten ut. Hon har strl 80 på kläder, men det är ju precis vad hennes storasyskon också hade som ettåringar. Hon var ju en minifis när hon kom; Knappt 2,5kg & 45cm. Så hon har hela tiden varit mycket mindre än sina syskon i samma åldrar.



10 januari -11, Jolie tre dagar gammal. Minibebisen..Hon använde strl 50 i kläder i två månader. Hennes storasyskon hade det bara några veckor, 3 veckor cirka?



10 januari -12, Jolie 1 år & tre dagar gammal.

På 10 månaders (fast hon var nästan 11 månader) kontrollen så var hon 72cm, minns inte vikten..8kg kanske? Så hon är ju inte överdrivet pytteliten men tillräckligt liten & mini ;) Hon är inte speciellt tjock heller, mysbyxor & jeans tappar hon nästan för de sitter så löst om magen. Som tur är så kan man oftast dra åt jeans innanför. Så hon blir nog som sin mor. Liten minimänniska & galen.



Jolie på ettårsdagen i strl 74.

Hon är liten, smal & mini :) Sen är det så roligt, för hon är så stor. Hon klättrar upp på stolar, soffan & går omkring, försöker prata & är så 'stor' när hon är så liten. Som sagt, hon är inte överdrivet liten men jag är ju van att de andra var större & många andra barn som är yngre än henne är större & tjockare.








Fina fotsvetts gackning.

Skrivet 2012-01-09 klockan 20:22:30
Angelica, är nog den mest (tror jag) fisförnäma & 'fina i kanten'-vän jag har. (Hon är ganska störd, öppen & brutalt ärlig också - men väldigt 'fin') Allting måste vara rent, fint & ordentligt. Hon tyckte jag var ganska äcklig som inte tvättar håret med schampo längre. Jag är fortfarande i en testperiod, har hållt på nu i strax över en månad. Iaf, hon kunde inte sluta titta & känna på mitt glansiga, lena & friska hår i lördags så jag gav henne mitt recept; Tvätta med coops balsam & koncentrera dig bara på hårbotten, mycket hårbottenmassage & skölj med vatten. Efter, blanda en del äppelcidervinäger med tio delar kallt vatten & skölj hårbotten.

Nu har hon testat & sitter där borta & luktar fotsvett, men det försvinner sen när håret torkat.

Haha..men det roligaste var när hon & Tobbe pratade om mig & han berättar om mina intressen/hobbysar.

- Ja, hon håller ju på med sitt hår, rakar sig inte & skriver på feministforum.








Jolies 1 års dag.

Skrivet 2012-01-07 klockan 23:24:02


(igår hos farmor & farfar med nya nyckelpigsgungan)

Jolie är ett år! Ett helt år gammalt litet minibarn! :)

I förmiddags näe Jolie sov strök & grejade Tobbe med gardiner så han & Liam passade på att klä ut Marlon & Leon till pirater & sen fick de leta efter en skatt.




De hittade en riktig skatt, en massa mynt.

Jolie vaknade & min pappa kom förbi. Sen kom Gackning strax efter med Cornelia. Leon älskar att leka med henne, de är jämngamla. Hon är bara tre veckor äldre.

Gackning stod för tårtan. Jolie ääälskade den! haha!



Angelica gjorde den på laktosfri glass & grädde med marränger & hallon. Allt som är mjölk är ju ajabaja & fy så det kändes otroligt konstigt att se henne äta 'sånt' förbjudet som var lektosfritt! Men vad hon åt! Jag beställde Gackning som tårtbakare för en tid framöver här! haha :)

Barnen lekte & stökade till så det stod härliga till & vi vuxna tjötade som vanligt. En avslappnad, skön & fin födelsedag. Min lilla fis som redan är ett år..



Det här var ju nyss..








Idag, för ett år sen..

Skrivet 2012-01-06 klockan 21:32:13


6 januari -11. Dagen innan Jolie föddes ♥



6 januari -12. Ett år senare, dagen innan Jolie fyller ett helt år & tjock igen, Jolie får sitta på magen ;)

Tänk att det gått ett helt år. Minns dagen idag för ett år sen som igår..Först var jag & barnen hos min bror Martin som fyllde 7 år. Min morbror, hans tjej & deras två barn var där, vi åt tårta, jag var jättetjock & senare åkte jag & barnen till Linda. Där var de andra mammorna, vi umgicks, barnen lekte & vi fikade. Marlon klättrade på köksbordet för han var rädd för Lindas hund.

När vi hade lagt barnen låg vi uppe lääänge & tittade på 'Tre Kronor'. Jag & Tobbe tittade på 2-3 avsnitt varje kväll/natt innan vi sov. Sen runt 02, tror jag, när vi fortfarande var vakna kände jag hur det knäppte till. Aldrig känt så förut. Det blev varmt där nere & jag sprang på toa. Yttre vattenhinnan hade spruckit..Och värkarna kom strax efter.








Halsbränna & det eviga tjatet.

Skrivet 2012-01-03 klockan 23:16:55


Sitter med halsbränna, den här bebisen kommer inte ha något hår när den föds. Lisa hade halsbränna med Lowe & jag har inte haft med mina. Hennes Lowe föddes flintis & mina håriga. Så Lisa konstaterade att halsbränna = bränner bort håret. Sen har mina visdomständer uppe, på båda sidorna, krånglat. Smakar ruttna tänder. Blandat med halsbränna. Känner mig riktigt fräsch i munnen.

Nu har januari kommit igång men som vanligt känns det som året aldrig kommer igång förrän februari. Och januari tar aldrig sluuuut, årets längsta månad. Och mörkaste. Jolies månad. Hon fyller 1 år om fyra dagar!

Hon är så liten & Angelica bara skrattar åt henne när hon går omkring & dansar, klättrar & är galenfis. "Så där stor var Cornelia när hon var TRE månader! Det ser så roligt ut för hon är så liten & kan så mycket!" haha :) Jolie brukar skaka huvudet fram & tillbaka så sjunger vi "Shake, shake, dödödö, shake, skahe, dödödö, shake your booody!"



Ibland, eller ofta, hittar jag mycket gott på twitter. Om det inte är 'naturligt' för pojkar att prata & istället slåss, varför ger man dem då inte mer av talet, att uttrycka sig? Om det är så 'naturligt' för flickor att vara utseendefixerade, skönhetsjagande & så fixerade av bekräftelse utifrån sitt utseende - varför ger vi dem då inte mer bekräftelse utifrån vilka de är. Vad de kan, vilka egenskaper de har?
Varför ger vi barnen bara av deras 'naturliga' istället för att ge dem av allt? (nu vet jag många som kommer, "men miiiin dotter får minsann!" Ja, flickor 'får' mer. Det är alltid ok att vara pojkflicka men inte lika ok att vara tjejpojke..)












Marlons jacka (svårigheter) & jag.

Skrivet 2012-01-01 klockan 23:40:36

Under året som gick lämnade en del nätvänner mig, inga irl vänner vad jag vet. "Du borde inte skriva så feministiskt!" - men om jag är det då? Om jag är feminist, ska jag då skriva som ..jag vet inte - vadå? För att låta bra & bli omtyckt? "Du måste ju lära dina barn att ta emot komplimanger!" - 'Lära dem'.. LÄRA DEM?

Förra vintern köpte vi en ny jacka till Marlon, som han själv valde. Det var dyra pengar men han valde den själv = han kommer använda den utan problem. Nu i julas gick hans dragkedja sönder, det var som gummi. Tur i oturen så var det ju inte så himla kallt så han kunde ju faktiskt använda sin vår/höst jacka med tjocktröja under. Farmor & farfar var iväg & köpte en ny jacka. Först ville han inte ha den men jag sa inget.
Jag berättade bara utan kruseduller att hans dragkedja är trasig, han kan inte använda den jackan & nu har han fått en ny som är bättre. Största anldeningen att han inte ville ha den nya jackan var för att den var 'tjock'. Hans gamla var en tunn vinterjacka.

Så efter någon timma frågar jag om han ska med till affären. Han vill det men han vill inte ha nya jackan som känns konstig & tjock. "Den är också varm, som din gamla jacka. Och dragkedjan på den här är samma som Liam har." - Min pappa upptäckte att Marlons jacka & Leons overall, som dragkejdan också flög iväg ungefär samtidigt på var märkta med 'SBS' & Liams var märkt med 'YKK'. (ett tips, kolla alltid på insidan av dragkedjor när ni köper ytterkläder!)

Efter ett tag ville han med iaf & han tog på sig jackan. "Den är skön." säger han. Sen går vi. På väg till bilen pratar vi om hur den känns & vad det är för skillnader på jackorna. Han är nöjd & har sen dess utan problem tagit på sig den - trots att han själv inte fick välja den. Hade jag gjort han till en uppvisningstrofe & "Åhhh, vad fiiiin du är! Åhhh, vilken fiiiin/snygg jacka, den är du riktigt fin/snygg i!" ja, då hade han gömt ansiktet, blivit arg & kastat av sig jackan. Sen hade han totalvägrat använda den alls.



Jag tänker inte lära Marlon något han hatar. Jag tänker fortsätta min kamp att försöka få andra att förstå att han vill inte, ge dem verktyg & tips på vad de kan säga. För Marlon är det viktigt hur det känns, det är det han vill ha bekräftat - inte hur han ser ut, för det skiter han fullständigt i med sina svårigheter. Jag tänker inte vifta undan hans känslor & säga "Jooo, du är sååå fiiiin & det är det som är viktigt - inte hur du känner, lilla Marlon!" haha i klarspråk ;) Jag kommer fortsätta ringa dagis i förväg & varna om att inte göra den här 'grejen' som vuxna envisas med att göra med barn som har fått nya saker ;) Jag kommer fortsätta vara den 'jobbiga mamman' som bryr mig för mycket. Jag kommer fortsätta vara den jag är, för jag är ju fortfarande samma Jenny.

Gackning, som känt mig sen jag var ..5 år? Säger det också, jag är fortfarande samma Jenny - även fast jag skaffat mig åsikter som jag står för & tror på. Även fast hon tycker vissa grejer jag gör i min uppfostran är konstiga & vi inte alls har samma åskiter & kan ryka ihop, även fast jag växt upp & blivit någon så är jag fortfarande samma Jenny.

Samma gamla, galna, konstiga & glada Jenny. Som funderar, filosoferar, ligger vaken om nätterna (numera med halsbränna) & tänker..Tänker så hjärnan ruttnar. Nej, jag trivs med den jag är & det känns inte alls lockande att ändra på mig för att vara mer omtyckt. Jag är ju den här.








RSS 2.0