Startsida | Varför Korv? | Bloglovin' | Twitter | Facebook | Bloggdesign

Frågestund - Svaren.

Skrivet 2012-04-30 klockan 21:40:00

Hej och grattis till bebbe:-D jag läste din blogg på lunarstorm innan Leon föddes och kom bara att tänka på om alla barnen är döpta. Minns att jag läste om ngt dop iaf:-)


Svar:
Tack så mycket!
Liam, Marlon & Leon är döpta. Jolie & Varya kommer att döpas tillsammans i sommar.

Hur många barn skulle du vilja ha? Har ni planerat det?

Svar: Jag vet inte, antalet har jag aldrig tänkt på. Vi känner nog när det räcker. Vi har inte planerat det.


När blev du intresserad av genus? Var dina föräldrar/förälder medveten om genus när du var liten?


Svar:
Det var när jag blev gravid med Leon som min hjärna började fundera, tänka & klura (och fungera :P). Tack var det mina pojkbarn, samhällets förväntningar & alla dessa normer som jag aldrig förstått mig på så började jag få upp ögonen för genus.
Nej, min mamma har alltid lärt mig att alla 'såna' (samma kön, samma land, samma tro osv; grupperingar) fungerar likadant & är på ett visst sätt. Stereotyper. Och alltid sagt att om någon inte är "som den ska" för sin tillhörande 'grupp' så är den inte normalfungerande.

Är du kristen/troende?

Svar: Nej.


Jag tror du har skrivit nån gång att du brutit med din mamma, hur fungerar kontekten med släkten då? Har alltid undrat hur det blir när folk gör så, får man typ halva släkten emot sig eller? (kanske beror på vad man har för relation innan?)


Svar:
Jag tycker att kontakten med släkten fungerar för mig precis som innan. Jag är en egen människa & min mamma är en annan människa. Ingen har någonsin varit arg eller emot mig för att jag valt bort henne. De flesta förstår, många har sett mig växa upp.

Kan du göra ett videoinlägg nån gång? Hade vart kul!

Svar: Haha :) Jag gnäller ju så förbaskat när jag pratar! Och mina barn också ;) Nja, vetetusan..Skyller på att min kamera gör för stora filer för att kunna göra ett riktigt videoinlägg ;)


Hur kom ni på alla FINA ovanliga namn? Och vad hade de hetat om de blivit det "motsatta" könet? Grattis till bebis!!!!


Svar:
Tack för grattis!
Jadu. Liam & Leon är ju väldigt vanliga idag :) Men när Liam föddes -03, så visste jag bara två andra barn som hade det namnet. Och jag älskade det! Liam såg ut som en Liam när han föddes. Jag hade Leon men det passade han inte att heta. Jag hade Julia som flicknamn, min syster Drisana heter det.
Marlon heter min kusin, jag vet inte hur gammal han är idag? Mellan 15-18 år kanske. När jag var liten önskade jag ofta att hans mamma vore min mamma, så det namnet är från henne & min kusin. Även min bror Erik heter Marlon. Vi hade Saga, Angelina & Julia som flicknamn.
Leon är såklart från filmen 'Leon'. Jag såg den många gånger som liten. Något i den förälskade jag mig i & jag tog med mig namnet Leon. En vacker dag skulle jag få en son som skulle bära det namnet. Tredje pojken gillt ;) 
Vi hade Enya som flicknamn.
När vi väntat barnen har ju bla Angelina varit ett alternativ så därifrån kommer Jolie. Vi uttalar namnet som i Angelina Jolie, med betoning på o:et men en del uttalar det med betoning på i:et i slutet. Alla får uttala det som de själva tycker känns bäst för dem. 
Varya. Ett namn från när jag såg en dokumentär på TV. En flicka som var med hette Varya & jag förälskade mig i det på en gång. Namnet är ursprungligen från Ryssland & bärs nog av många näraliggande Ryssland. Pojknamnen håller vi hemliga än så länge ;) Men andra namn som vi hade var bla Freya. (Jolie heter Valkyria också, Tobbe älskar allt det fornnordiska)
 
Vill gärna se er i familjen annorlunda;) Skulle du kunna tänka dig att vara med i det programmet? Samt att skaffa fler barn?

Svar: Haha vad roligt :) Ja, jag skulle faktiskt kunna tänka mig att vara med i det. Har än så länge inte sett någon hippiegenusmorsa där :) Nej, men fem barn är vanligt. Många har det så det är inget 'annorlunda'. Ja, jag skulle kunna tänka mig att skaffa fler barn. Kan man få för mycket av det goda?


Jag undrar vad ni hade för pojknamn till Jolie och Varya?


Svar:
Hemligt! ;) Vi hade kvar våra namn när vi väntade Varya som vi hittat när vi väntade Jolie.

Hur har Jolie reagerat på sitt nya syskon? Och de andra med såklart.

Svar: Hon förstår inte. När Varya gnäller så piper Jolie tillbaka åt henne & hon tittar konstigt när jag lägger Varya på hennes skötbord. Hon är som vanligt, klättrar, härjar, stökar till & busar. När hon närmar sig Varya så säger hon "bebbi!". Nja, vet inte men hon har knappt reagerat. pappa är ju hennes favorit ändå ;)
Liam är helt förälskad. Han svansar efter mig, så fort Varya skriker så är Liam där & tröstar & jag får skäll om jag tar för 'lång' tid på att att ta henne när hon skriker ;) (det handlar alltså om 2-3 minuter)
Malon bryr sig inte så mycket. Han har fortfarande inte klappat eller hållt i henne. "Vill inte!" Men han tycker om henne. Han är nyfiken & vill titta men när vi tittar på han eller uppmärksammar det så tittar han inte mer.
Leon tjaaatar hela dagarna. "Får jag hålla nya bebisen?" (Jolie är tydligen gamla bebisen) han pratar med henne, sitter hos mig & klappar henne på huvudet & ska krama & pussa henne hela tiden.


Ska Jolie börja på samma förskola som sina syskon? Och när?


Svar:
Ja, om vi bor kvar här då. Tycker det är en rätt okej förskola. När vet jag inte men helst inte innan hon fyllt 3 år, jag vill att hon ska bli en egen person innan hon formas av andra ;)
Jag ser ju på Marlon & Leon att det var ett väldigt bra beslut att ha dem hemma. Förskola är bra men jag vill inte ha mina barn där när de är så små ;)
Och som vanligt, för att andra inte ska ta åt sig; Mina barn, mina val, mina känslor, mina barns bästa. Hur andra gör är upp till dem.

Emelie verkar stå eran mamma nära/umgås en del med henne. Hur ställer du dig till det?

Svar: Lika barn leka bäst ;)


Du säger att du kör på genusuppfostran.. Men du klär Jolie i mycket rosa?


Svar:
Ja, jag älskar rosa. Alla barnen har olika kläder i rosa. Och många förknippar genus med att en ska ta bort rosa från flickor & tvinga på rosa på pojkar. Det är 'bara' en färg, pecis som alla andra. Egentligen. Nja, det finns ingen annan färg som är lika provocerande eller könsbunden som just rosa.

Vad har hänt med barnens faster? Du skriver aldrig någonting om henne längre.
Ovänner? Varför?

Svar: Tala illa om mig som förälder & mitt föräldraskap utan att vilja förstå vad eller varför jag gör som jag gör för att såra & jag säger upp bekantskapen. Hon är mina barns faster, mina barn älskar henne & saknar henne. Vårat är vårat & det involverar inte barnen eller deras relation till varandra. Sak & person. Två olika saker.


Vill du ha fler barn?


Svar:
Ja, det vill jag.

Hur gör du när du träffar folk som bemöter dina barn efter deras kön o även tydligt visar förväntningarna på dem utifrån att de har snopp eller snippa? Tänker att det upplever man ju ganska ofta så du kanske kan dra till med ngt exempel? :) grattis till nykomlingen till familjen! Kram


Svar:
Jag brukar vänta ett tag för att höra vad de säger. Oftast går det ganska fort för andra som inte känner oss att se att mina pojkar är väldigt snälla & lugna. Men håller de på att försöka hetsa pojkarna & så brukar jag ifrågasätta deras sätt. Emot Jolie brukar folk hålla på med 'prinsessan' & sånt, "söta, snälla, gulliga tjejen!" men jag berättar att hon är allt annat än lugn. Eller så är jag överdrivet ironisk, det är skitroligt ;) Ja, att ifrågasätta eller driva tillbaka ironiskt brukar jag göra.

Hur länge ammade du dina barn?

Svar: Liam & Jolie ca 8 månader. Marlon 13 månader & Leon 21 månader.


Har du någon förebild?


Svar:
Åh, vilken svår fråga..Många, men ska jag bara välja en sådär så är det min pappa.

Jag undrar, hur ska Varya uttalas? Som Varga eller precis som det stavas? Eller som nåt annat?
Eller, man kanske får uttala det som man vill men jag undrar hur du & Tobbe uttalar det? :)


Svar:
Vi uttalar det 'Varja' men om du eller någon annan tycker det känns bäst att uttala det på annat sätt så får ni. Jag själv kan bli irreterad om ett namn uttalas på ett speciellt sätt & det är skitsvårt att få till det & jag blir 'rättad' hela tiden. Samma med Leon, det uttalas ju också olika. Så vi har sagt det att, vårat barn heter såhär & om någon frågar så säger vi bara, uttala det hur du vill men vi uttalar det såhär ;)

Vad har du för storlek på:
Tröjor
Jeans
BH
Skor

Svar: Tröjor, xs.
Jeans, ingen aning. Xs eller korta & små. Är urusel på jeans strl.
BH, B-kupa. Vill ha A.
Skor, 36.


Hur många piercingar alt tatueringar har du?


Svar:
Jag har gjort 6 st 'riktiga' piercingar, har bara 4 av dem kvar. En medusa (överläppen), två i tungan & en i klitoriskappan. De jag tagit bort är smileyn (som satt i strängen under underläppen) & en i bröstvårtan. 14 + 9 hål har jag i öronen. De är tagna med pistol & en del har jag gjort själv. 2 hål i näsan, som jag gjort själv. Sen har jag min dermal anchor på kindbenet.
Jag har 2 tattueringar, en i svanken & en på vänstra ringfingret.

Är Tobbe den enda du har haft sex med?

Svar: Nej.


Vad är familjecentralen? Kan du inte berätta lite om den?
Grattis till alla era fina barn!


Svar
: Tack så mycket!
Familjecentralen är vad som också brukar kallas öppna förskolan. Det ligger i det området vi bodde i innan vi flyttade hit. Jag vet inte hur långt det är att gå men jag & Tobbe gissar ca 3-4 km. De som jobbar där är helt underbara. De är pedagoger, någon kurator & sånt. Första gången jag var på bvc med Leon när han var 3 veckor gammal så låg bvc inne i samma hus som familjecentralen (nu har de bytt till störe lokaler) & barnen blev nyfikna på leksakerna där inne. En personal lät barnen komma in & leka, vi pratade lite & hon berättade om stället. Vi fortsatte att besöka & sen dess är jag fast där. 
Jag brukar vara där på ons & fredagsförmiddagar efter jag lämnat barnen på dagis. Vi brukade gå dit på eftermiddagarna förr men det går inte längre när mina dagisbarn ska hämtas kl 14. De har även föräldrakvällar som jag åker till, då får vi föräldrar komma dit utan barn. Vi fikar & pratar, ibland har vi spa, spelkvällar, bakning & ibland kan vi ha friskvård. Är det jul eller påsk & sånt så kan vi ha såna temakvällar. På somrarna har de även ordnat läger & andra dagsresor som vi följt med på. Familjecentralen är mitt andra hem. Helt underbar personal & jag har även hittat vänner för livet där. 

planerar ni att flytta? hur stor ar eran lagenhet? och vilka delar rum me varandra?

Svar: Ja, det gör vi. Vi vill bo norrut, utanför stan. Vi har kollat i många år på hus & radhus men inte letat aktivt. Nu bor vi i en fyra på 94 kvm. Marlon & Leon delar rum, Liam har eget & Jolie har tagit över vårat gamla sovrum & det rummet har vi gjort om till bebis/spelrum. Jag & Tobbe bor i vardagsrummet.








 


Stasad.

Skrivet 2012-04-29 klockan 12:18:50
Igår så ringde en barnmorska från förlossningen för att fråga hur jag mådde & hur det gick. Jag har inte känt mig yr alls av blodförlusten, bara trött när jag låg på BB. Jag var ju på toa 3,5 timma efter Varya föddes & det gick ju jättebra. Hade jag några frågor? Ja, det hade jag.

Under krystskedet så blev Varya stasad. Hon for ut snabbare än de 'ska' så halva huvudet stod ett tag innan nästa värk & hon blev stasad. Jag förstod inte alls vad det betydde under BB-vistelsen & undrade en massa när jag kom hem. När Varya var född var hon helt blå & svullen i ansiktet & ögonlocken var 5 ggr så svullna & jätteröda. Resten av kroppen var helt normalfärgad. Men de hade kollat andningen, lugnorna osv så det var ingen fara. Det jag mest oroade mig för var ev hjärnskada men det behövde jag inte sa barnmorskan. Vi pratade ett tag & jag förstår nu vad som hände. När huvudet stod så ströps blodflödet typ som när man snurrar ett snöre hårt runt fingertoppen.

När barnmorskan kände var jag öppen 8 cm, jag kände ju att värkarna sen gick över i krystvärkar efter ett tag & när första krystvärken kom så gick ju vattnet & jag kunde inte hålla emot. Det hade blivit ett enormt tryck för henne eftersom det gick så fort på slutet också. Jag vet inte om jag var öppen helt då men inget gick ju sönder. 2 min tog det att krysta ut henne. Vi hade varit inne kortare tid än jag trodde, jag trodde det var knappa timmen men det var 29 minuter.

Dagen efter Varya var född så såg hon 'död' ut på hudfärgen, men jag såg inte det då. Utan nu, efter. På korten. Blå & fläckig. Läskigt nu men jag är glad att min barnmorska var så lugn när det hände & jag vet ju nu varför hon frågade om nästa värk kommer snart, det var ifall jag skulle orka krysta ut bebisen i nästa värk.

Varya ser helt normal ut sen 2 dagar tillbaka, inget svullen alls & inga lila prickar i ansiktet. Nu ser jag att hon är lik Liam. En mini-Liam.








Frågestund - Fråga vad du vill.

Skrivet 2012-04-28 klockan 07:49:00


Jag har fått en del frågor om ditten & datten den senste tiden så jag tänkte ha frågestund igen. Det är så mycket gos om dagarna nu så jag vet inte vad jag ska blogga om :) Jag brukar svara på det mesta. Känner du att det är något du funderat kring eller bara undrar över, fråga.

Så slänger jag ihop ett inlägg till på måndag då?








Förlossningsberättelse.

Skrivet 2012-04-26 klockan 14:58:12
När vi höll på med maten runt 18 tiden märkte jag att 'förvärkarna' kom var 10:e minut. De kändes starkare än de jag haft innan & i helgen men jag vågade ändå inte tro att det var dags. Vid 21-tiden sa jag till Tobbe att vi får nog prata med farmor hur vi ska göra, för värkarna kommer med jämna mellanrum; 5-7 minuter emellan.



Jag ringer förlossningen & pratar med dem & barnmorskan säger att jag inte ska haka upp mig på slemproppen ;) Farmor kommer & hämtar barnen. Ville inte vänta för länge ifall det verkligen var igång & sen mitt i natten är det försent att få iväg barnen & komma iväg. Sen var vi ju inne på bedömning vid 22-tiden, öppen 3 cm, regelbundna värkar. Förlossningen var igång. De frågar om vi bor nära "Jadå, bara över gatan!" så vi får gå hem igen. I hissen på väg ner ser jag att klockan är 23 & säger till Tobbe att, fan nu har vi missat Big Brother ;)

Väl hemma så sätter jag mig vid datorn en stund, Tobbe tittar på olika filmer & sen lägger jag mig i sängen. Jag var skittrött & ville bara sova. När klockan var strax innan 02 ropar jag på Tobbe. Han har somnat ;) Ber han fixa ordning en väska åt mig med kläder & lite annat. Känner att om jag ligger kvar hemma så föder jag i sängen. Jag låg så skönt, sov nästan & ville inte känna att det var för skönt att ligga kvar så jag inte skulle 'orka' mig iväg sen. Tobbe blir stressad & nervös & kläcker ur sig "Fan, jag hatar det här!" haha :)

Kan vi ta bilen, undrar jag? Jag kan knappt gå för något snärtar i mina senor i ljumskarna, så han hämtar bilen & vi åker iväg. Vi ser ingenting för det hade immat innanför rutorna haha :) När vi parkerat så börjar jag gå medans Tobbe fixar parkeringsbiljetten. De släpper in oss. Vet inte vilken tid vi var inne, men jag såg att jag skrev på FB senast 02.11 nånting. Uppdaterat; Vi skrevs in 02.40.

Samma barnmorska som undersökte mig tidigare under kvällen tar emot oss, kändes skönt för det var ett bekant ansikte & hon var jättego. "Det är samma!" ropar hon till de andra barnmorskorna ;) Jag får väga mig, 61kg & sen får vi ett rum. Ett spegelvänt rum än vad vi haft alla andra gånger så det känns lite konstigt. Hoppar upp på sängen & hon sätter ctg, mäter bebisens hjärtljud& värkarna. Jag är öppen 8 cm & hon lämnar oss en stund. En värk kommer & jag känner att jag inte kan slappna av, det trycker på. Tobbe hämtar barnmorskan som säger att jag inte är helt öppen än. Ok, bara att vänta..Hon går igen & jag har några värkar.

Nu gick det verkligen inte att hålla emot, jag tar i, vattnet går i mina trosor & jag känner bebisens huvud på väg ut! Ropar åt Tobbe att nu kommer bebisen, han flyger upp ur stolen & springer ut för att hämta barnmorskan som drar av mig trosorna. Gaaah The Ring Of Fire & jag känner att jag spricker. Barnmorskan frågar "Är värken slut?" bebisens huvud är ute & jag känner att den sparkar inne i magen & strax därefter kommer en till krystvärk & bebisen kommer ut.



Under krystskedet när hvudet var ute så ströps bebisen så när den kom ut var den svullen & blå i ansiktet. En liten flicka. Varya föddes den 25 april, i vecka 38+6, kl 03.09, vägde 3245g & var 47cm. Jag var helt säker på att det var en pojke, Tobbe hade gissat på en flicka. Och det var första gången på fem graviditeter som vi gissat.

Jag sprack som sagt men barnmorskan fick inte sy när hon sa att hon ville det mest för kosmetiska skäl. Gaah, rör inte min ömma, svidande mutta ;) Sa att det är Tobbes barn som slitit ut & gjort sönder muttan ändå & att det ändå bara är han som ska leva med den ;) Jag förlorade en massa blod, inte överdrivet mycket. 900 ml, så jag fick inte åka hem på en gång. Jag har mest sovit på BB, inte orkat bry mig om att svara på sms eller samtal men jag har läst alla era sms & fina meddelanden jag fått. Stort tack för alla grattis ♥





Barnen är jätteglada & nyfikna, mest nöjd är Liam som håller sig runt Varya hela tiden & bara vill hålla. Nu är vi äntligen hemma, vi mår bra, jag är lite trött. Och Varya är jättelik sin pappa, precis som jag sa fast hon är inte alls lik sina syskon. Älskade hjärta! Nu ska vi njuta.








Hemma igen.

Skrivet 2012-04-24 klockan 23:26:07
Är det roligt att följa 'live' ? ;) Nu är vi hemma igen. Är 'bara' öppen 3 cm, har regelbundna värkar & det känns som jag har ett bowlingklot mellan benen. Huvudet ligger långt ner, hjärtljuden & värkarna såg bra ut. Även mitt kiss & blodtryck. Förlossningen är igång iaf, yaay! Då inbillade jag mig inte bara.

Farmor kom förut & hämtade barnen. Jag ville inte vänta & känna för länge OM det var på riktigt, inte så snällt emot barnen att dra upp dem mitt i natten eller hållas med farmor & farfar & krångla. Jolie hade somnat för natten & vaknade när vi drog upp henne & Liam håller på att bli sjuk så han var lite ledsen & ynklig. Marlon & Leon har i vanlig ordning retats & bråkats innan de skulle åka. De två alltså. Jag blir inte klok på dem ;)

Och Big Brother missade vi också. Vad fan ;) Ska göra ordning lite glass, sitta här & sen försöka sova lite. Jag är skittrött.

Kommer nog börja grina här snart..Ett litet, nytt & oförstört liv kommer snart till oss. En liten miniatyr av sina syskon, som säkert har mörkt hår på sitt lilla minihuvud..En liten ny människa. Ett barn gjort av kärlek. Jag längtar så efter att få se det lilla..♥








Bedöming.

Skrivet 2012-04-24 klockan 21:27:18
Jo, det är nog på gång..Har 5-7 minuter emellan & någon gång TVÅ minuter. Wtf..? Barnen ska iväg & jag ska in till förlossningen för bedömning. Barnmorskan tyckte inte jag skulle haka upp mig på slemproppen (Tobbe? haha) men jag vill in för att kolla om jag öppnat mig något mer. Annars går jag hem igen ;)

Återstår att se. Spännande ♥








Luras igen?

Skrivet 2012-04-24 klockan 19:21:53
Jag har knappt haft några sammandragningar & inga förvärkar alls på hela söndagkvällen & hela dagen igår. Förrän igår käll, då började magen jobba igen. Idag har det varit lugnt tills Tobbe kom hem från jobbet. Har rejäla förvärkar, skulle kunnat tro det var riktiga värkar om slemproppen släppte. 3-9 minuter emellan. Eftersom kroppen lurats med mig hela helgen tror jag att den gör det fortfarande, men de är otroligt starka & ryggen moler utav tusan & jag blir jättevarm. Släpper proppen så vet jag att det är på riktigt.

Tills jag vet säkert så rör jag mig inte ur den här lägenheten.








24 april.

Skrivet 2012-04-24 klockan 12:13:19
Barnen är i skola & på dagis. Bara jag & Jolie hemma. Vi har badat & ätit så nu ska hon sova. Knasbollen ska ta med sig skorna i sängen & sova med. När hon somnat ska jag röja undan morgonens stök. Och äta glass ;)

Jag käner mig så himla smal nu. Har tömt magen ca 37ggr sen igår, blir spinkywink redan innan barnet ens är fött. Och igår kväll kunde jag inte sova. Det kliade överallt. Mest under fötterna. Ville gå ut på balkongen & riva fötterna emot betonggolvet men jag orkade inte resa mig. Hålfötterna är rätt svåra att riva. Och benen kändes mest som något irreterande som bara fanns där, ivägen. Sen när jag väl sover så sover jag ju, men insomningen är skitjobbig.

Idag var det jobbigt att resa mig, kändes som tarmen skulle ploppa ur röven. Efter lite poopande blev det bättre. Och på tal om poop, så var det det första Jolie gjorde efter badet ;)

Ja, just det! idag är ingen vanlig dag, för båda barnens kusiner Elvira (min systers) & Tuva (Tobbes brors) fyller 3 år idag! Grattis! Elvira & Emelie vet jag inte när vi träffar men barnen träffade Tuva i söndags & leon verkligen älskar henne. De är så goa & snälla båda två, små änglar. Elvira är bara ett trollbarn som är galen ;) Hoppas jag.

Ska ta & sätta på lite kaff innan jag sätter igång.








Lugnt.

Skrivet 2012-04-23 klockan 13:37:37
Här händer inte mycket. Kommer gammalt snusk från igår & jag luktar förlossning. Har molvärk i ryggen men inga förvärkar. Har bara haft en del sammandragningar. Jag var hos barnmorskan imorse & allt såg bra ut.

Jag sa att jag tyckte att de verkade pigga här på vårat sjukhus att sätta igång förlossningar eftersom de velat sätta igång mig tre av fem gånger nu men hon sa att det verkade konstigt. De brukar vara rätt 'hårda' med det. Inte enligt mig ;)

Första gången var med Liam, pga förhöjda levervärden. Jag sa nej, förlossningen kom igång av sig själv men sen fick jag stimulerande dropp när värkarna avtog på natten. Jag var så borta av smärta & lustgas att jag inte fattade ett skit. Vi vet ju hur det slutade. Han drogs ut med sugklocka pga hotande fosterasfyxi & de klippte mig. Andra gången var med Jolie, de ville sätta igång förlossningen/snitta pga litet barn/ev säte. Och även fast förlossningen var igång ville de sätta igång. Jag var öppen 3-4 cm, slemproppen hade lossnat & jag hade oregelbundna värkar. På eftermiddagen mellan 13-16 någon gång hade jag inga värkar alls & hade jag varit på förlossningen hade de nog inte låtit kroppen vila, utan höjt igångssättningsskiten. Igår ville de också sätta igång förlossningen men det känns inte bra..Bara för blödningen & när jag hade en förvärk så sjönk bebisens hjärtljud ner till ca 50 slag/minut.

För mig känns det bäst att lyssna på min kropp. Tobbe frågade varför jag inte vill sättas igång & tänkte att fler kanske undrar. För mig, jag vill att det kommer igång naturligt. Jag litar 100% på min kropp. Hur andra gör & känner är upp till dem.

Tobbe var hemma med mig imorse & när jag vaknade gick jag på toa för uppdateringar. Inget alls förutom det överst nämnda. Jag sa att det händer nog inget på ett par dagar nu. Efter barnmorskebesöket hämtade jag ungarna. Har städat & diskat hemma, har bara dammsugningen kvar men jag tar det sen. Vi har ätit & Liam är hämtad i skolan. Farfar var snäll & hämtade han. Sitter & fläskar mig ett tag nu. Jag försöker ringa mina 'billiga' kompisar men de har ju inte tid att prata ;) Döprutt jobbar, Emelie är sjuk & Lisa sover.

Bebisen rumblar runt i magen som en tok ;) Hen passar på innan den flyger ut i den kalla världen.









Förlossningsbesök.

Skrivet 2012-04-22 klockan 22:46:35
Jag tillbringade halva dagen på förlossningen idag. Sen kom jag hem med en bebis ;) Nej, skojade bara. Imorse klev jag upp runt 07, gick & kissade & eftersom barnen fortfarande sov så la jag mig igen att sova. Helvete, vad trött jag var. Slocknade som en gris & klev inte upp ur sängen förrän efter 10. Tobbe hade redan gått upp & tagit hand om barnen.

Så kliver jag upp & känner hur det rinner längs benen. Jag tänker att jag kissar på mig & försöker knipa men det fortsätter rinna. Tittar på benet & ser BLOD! Färskt knallrött blod. Får panik, hjärtat stannar & jag kan inte tänka. Det enda som snurrar i mitt huvud är moderkaksavlossning. Emelie hade, en månad innan beräknad födelse, börjat blöda & fått åka in & snittat ut barnet på några minuter pga moderkakan som lossnade.

Jag ringde till förlossningen, är skakig, rädd & handlingsförlamad. Jag har aldrig blödit innan en förlossning, endast i samband med att slemproppen lossnat men det hade den inte gjort. De ber mig komma in. Tobbe tar barnen så de får åka iväg till farmor & farfar, vi skulle ju ändå dit bara inte på några timmar ;) Så får jag en kram av Tobbe innan jag går. Börjar nästan grina för jag är såå rädd. Har försökt buffa & knöla på bebisen men den 'svarar' inte.

När jag kommer in så kopplar hon ctg & bebisens hjärtljud dunkar på en gång, så fint så..Nu kunde jag slappna av. Har en massa förvärkar & bebisen lever. Ge gör bla gynundersökning, är öppen 3 cm & ingen pågående blödning. Det kommer en del skvättar gammalt blod & blodklumpar. Slemmar en del när jag torkat mig på toan, ingen slempropp..Något annat? Tjocka flytningar? Genomskinligt & tunnare än proppen.

Barnmorskan vill hålla kvar mig under kvällen & pratade om ev igångsättning men det gick jag inte med på. Barnet mår bra, jag är lugn, det blöder inte längre, jag har inga värkar utan bara förvärkar & jag kände ingen oro längre. Jag fick stränga order om att komma in så fort något kändes 'fel', om jag blöder eller känner att det är dags. Pratade lite om att de bad mig vänta förra gången & att vi knappt hann vara inne förrän bebisen flugit ut. Men så blir det inte den här gången sa hon :) Så ikväll åkte jag & Tobbe ut till barnen som var hos farmor & farfar. Farfar hade åkt med Marlon till kalaset idag, hade lite panik på sjukan & undrade hur tusan vi skulle lösa det men farmor & farfar är världens bästa. Vi är otroligt tacksamma att de är just de personerna de är & att vi har dem!

Barnen får stanna kvar & sova hos farmor & farfar ikväll, ifall det sätter igång i natt eller imorn bitti. Jag är supertrött & det känns som jag konstant är kissnödig. Och det trycker i röven men det kommer inget.  









Lördag & kalashelg.

Skrivet 2012-04-21 klockan 20:30:33
Igår tog jag med mig de små korvarna till familjecentralen efter att vi lämnat Marlon på dagiset. Leon är alltid så anti allting men igår gick det bra. Han hittade Matteus som han lekte massor med. På väg hem fick jag sms från min lillasyster Malin som stod utanför dörrarna & ville in. Porten är låst dygnet runt & vi kommer bara in med nyckel/plupp.

Hon hade med sig sin lilla knashund som Leon tyckte var rolig att titta på & prata om. Jolie bara sov men innan Malin skulle åka så vaknade Jolie & fick träffa hunden. Hunden skällde på Jolie men Jolie bara skrattade & skrek tillbaka. Hon är så skön, helt nyvaken, en hund här hemma som skäller på henne & hon bara skrattar. Knasbebis.
Tobbe tycker att jag & Malin ser likadana ut. Världens största mun har vi båda två iaf. Men vi vet inte var det kommer ifrån, för min mammas kusiner (som är från min ålder & ner till Liams ålder) har också gigantiska munnar. Och de två olika sidorna är inte släkt med varandra. Leendet ba fjonk från öra till öra & får in typ tre colaburkar i munnen på en gång. Jolie har ärvt min mun. Den största. Men det är bra, vi behöver inte anstränga oss för att visa alla våra tänder.



(världens mysigaste Marlon, helt nyvaken ♥)

Idag var Marlon på kalas hos en dagiskompis. Han hade sett fram emot det så mycket & ska jag vara ärlig så har jag inte oroat mig något alls för hur det skulle gå för honom :) Och det gick ju bra. Jag vet ju att han tycker om den här kompisen & sen var det andra dagiskompisar där också så han skulle ju känna sig bekväm. Marlon berättade hur roligt han haft & vad mycket gott de ätit. Och sen berättade han att de fått marscmellows (stavas?) men att han inte får äta dem. Han åt jämt såna förut. Tobbe frågade varför han inte fick det? "Meh, kommer du inte ihåg? Jag kräktes ju en annan gång av dem!" Han hade precis blivit/varit magsjuk & käkat såna så kroppen hade reagerat så nu tror han väl att han inte kan äta dem.

Imorgon ska en annan dagiskompis ha kalas plus att barnens kusin Tuva ska firas hos farmor & farfar imorn. Jag ska iväg med Marlon & Tobbe får åka med de andra. Hoppas bara jag hittar nu. Och jag har informerat föräldrarna om Marlons svårigheter så att de förstår om han inte svarar eller så. Men imorn får jag stanna med Marlon hela kalasvistelsen eftersom det ligger så långt bort, om jag hitta dit för det första ;) Tur att jag inte jobbar i helgen.

Alltså, Tobbe han är en chipsoman. Så fort det kommer nya smaker ska han köpa, smaka & testa. Jag håller mig till de vanliga. Täänk om jag skulle hitta en favorit som bara är här tillfälligt, då skulle jag få spunk. Men kom igen..Cheeseburgar-smak?



Måste ladda datorn, den håller på att dö ;) jag är så tjock att det är jobbigt att röra runt touchen, magen är ivägen haha!








..

Skrivet 2012-04-21 klockan 12:01:10


(stulen från MansonDust)








38 veckor.

Skrivet 2012-04-19 klockan 19:48:33



Ahh! Hjälp, nakenchock! ;) 

Ända sen igår någon gång har jag haft förvärkar. Hela kvällen, lite i natt & hela dagen. För första gången på fem graviditeter får jag känna vad det egentligen är. Sammandragningar har jag ju känt med alla barnen men nu påminner de om värkar. Samma känsla i kroppen som när värkarna kommer, att den 'stelnar' & det går tyngre att andas. Har räknat att det är ungefär 2-3 stycken på en timma. Ska jag gå så här i två veckor till? ;)

När jag har min dator på vardagsrumsbordet & magen hänger ner mellan benen så blir det skitsvettigt, ovanpå muttan (där magen hänger) & under boobsen. Trött som tusan har jag blivit. Ska till bm på måndag, hoppas hon kan ta mitt järnvärde. För det är inte roligt. Snaaark..

Jag känner en otroligt befriande känsla att bara kunna gå utan att ha konstant smärta i revbenen! Så otroligt skönt, känns som jag svävar fram! Jag är befriad! haha :) Märker på mitt humör att det har gjort väldigt mycket. Det konstanta trycket. Allt känns mycket lättare nu. Det pirrar, som jag skrev igår men hellre att det pirrar än trycker.

Jag förväntar mig ju nästan att bebisen väljer att komma när det är helg. Liam, Marlon, Leon & Jolie är födda på fredag, lördag & söndag. Skulle bebis komma mitt i veckan skulle det kännas skitknasigt ;)

Nu måste jag iväg & handla välling & kaffe.










Onsdag. Femton.

Skrivet 2012-04-18 klockan 21:31:00
Barnen sover & jag väntar på att Big Brother ska börja. Vet inte vad som flugit i Jolie ikväll? Hon var dödstrött vid 19 tiden, hon brukar sova då men eftersom Tobbe inte kommit hem från sin träning hade vi inte ätit än. När jag äntligen la henne runt 20 tiden var hon helt galen. Lekte runt i sängen & tjoade? Ok..Normal bebis. Men jag la om henne & efter 5 minuter sov hon. Leon har lagt sina kläder vikta på vardagsrumsbordet som han ska ha imorgon.

Haha Leon..Sköna unge. Han hade lurat sina fröknar att han fyllde år idag så de hade sjungt & firat han! Haha :) Jag fattade ingenting när han berättade om det när jag hämtade han. Men den veckan han fyllde var han ju i någon känslig period. Han ville vara med mamma & var lite ledsen just då så han blev ju aldrig firad på dagis så det gjorde ju inget.

Jag var förbi familjecentralen en sväng idag. Känns som jag aldrig är där längre. Antingen har jag sovit för lite & oorkar bara inte ta mig dit eller så är det fredag & Leon är hemma. Han tycker inte om att gå dit men när vi väl är där så har han roligt. Knasboll. Jag säger ju det. Sköna böna. Min stjärna.

Om kvällarna kommer sammandragningarna ca var 15:e minut. På dagarna är det lite huller om buller :) Smärtan i revbenen har övergått till konstant pirrande. Det känns ungefär som 'myrornas krig' ser ut att titta på. Imorgon har det gått 38, fatta TRETTIOÅTTA!! fulla veckor! Fatta, liksom ungen är helt klar. Den ska bara jäsa & tjocka på sig innan den flyger ut.

Nää, ska nog fan ta en dusch. Svettas som ett gristryne hela dagarna.










Sexton.

Skrivet 2012-04-17 klockan 20:17:33
Sexton ynka dagar kvar till beräknat datum. Nu blir det bara massa inlägg om tjockismage & graviditet men det är ju så nära! Förra veckan killades det i livmodertappen ett par dagar, just när sammandragningarna kom. Inte nu längre. Magen måste ha sjunkit ganska mycket för jag kom på i eftermiddags (!) att revbenen inte smärtat knappt något alls på ett par dagar! De 'pirrar' bara. Äntligen. Jag svettas som en gris när jag sover. Och dreglar. Jag kan inte andas ordentligt pga allt snor i näsan.

Nu börjar jag känna att jag längtar & ser fram emot förlossningen! Har frågat Tobbe flera gånger "Vad ska jag säga när det är dags då? När jag känner att det är på gång?" Han var ju inte med då när Liam föddes & med Marlon 'startade' allt så konstigt & satte aldrig igång kändes det som. Slemproppen lossnade i tre dagar tror jag & sen kom ynkliga värkar som inte gjorde ett skit & han var ju med hela tiden så jag behövde inte berätta något. Med Leon sa jag inget förrän jag hade haft värkar i några timmar & med Jolie sa jag på en gång att yttre vattenhinnan spruckit. Sen berättade jag om slemproppen. Värkarna kom ju strax efter.

Farmor är så söt & ringer & frågar om det är barnfödardags, men inte än :) De kommer & hämtar barnen så det känns skönt. Vi slipper fara runt. Den här gången ska jag lyssna på mig själv & inte vänta en timma till. Då kanske jag föder på tågspåret ;) Och vi går den här gången också. Hoppas det blir på kvällen för då är det inte lika mycket folk ute.

Näe, men lite läskigt är det. Snart dags. När sammandragningarna trycker på så påminns jag om känslan inför att snart få träffa det nya lilla livet. Den här gången fattar jag ju på riktigt att det ligger en liten minimänniska därinne som ser ut som min man ;) De andra gångerna har det 'bara' varit en bebis. Jag längtar efter dig, lilla livet! ♥









Förlossningen.

Skrivet 2012-04-15 klockan 19:57:59

28:e april (drömde jag iofs inte om datumet men jag gissar ju de ändå) Men du födde typ inne på A-huset i entren där vid sofforna (huset brevid B-huset om du inte vet vart jag menar) Tobbe hade fått panik när du sa att vattnet gick helt plötsligt hemma, så han hade kört in dig i fel hus. Han ville ha dit dig på en gång för att de gick så fort förra gången.
Alltså, allt var kaos, för bilen stod liksom parkerad mitt i entren på golvet och där låg du och du typ tittade på Tobbe och skrattade för han var så stressad (irra typ runt i en ring och hade psykos eller nått) Ialla fall när du säger något till honom, som jag inte kommer ihåg vad du sa, så mitt i meningen så födde du barnet som om du inte ens märkte det. Sen när du får barnet av barnmorskan (som hur i helvete hade hittat dit, det vet jag inte) så säger du typ "Hej, har du redan kommit ut?"
Sen vägde de och mätte barnet på receptionsdisken, och tjejen (japp du fick en tjej) vägde 3570 gr och var 51 cm lång. Hur jag kom ihåg det det vet jag fan inte ens själv, kanske för att jag ville så gärna berätta för dig! haha :)

- Fia med kakorna.








Till Lisa;

Skrivet 2012-04-15 klockan 11:35:02



Igår, 37+2.

Tobbe var hos en kompis igår, de skulle titta på UFC så jag var ensam hemma med barnen. När de somnat kände jag mig ensam & övergiven så jag försökte locka hit Lisa. Det är ojämn vecka = hon är barnledig & kanske ensam..? Otur så har hon ju fler vänner att umgås med ;) Men här är önskade bilder på mig från Lisa.

Vi har ju inte setts på ett tag nu. Framtung så jag nästan trillar ;)








Trolltryne.

Skrivet 2012-04-14 klockan 22:22:08
Igår kom Tobbe hem från jobbet & hämtade Leon & sen åkte de två iväg & köpte en helt ny bärbar dator åt mig! Jag har aldrig haft en egen, ny utan bara såna som andra haft i sina gamla förråd & typ skänkt bort haha :) Är ovan att inte ha mus men det funkar. Orkar inte koppla in musen & nu kommer det iaf funka att föra över bilder & såna saker så jag slipper sitta på Tobbes som är inkopplad till TVn & lägga över saker där på mina sidor & kopiera till den andra åååhh..

Jag har alltid haft typ världens bästa syn & ser ALLT, på långt & nära avstånd men jag tror den här graviditeten gjort något med min syn för jag ser jättesuddigt. Borta vid sjukhusrondellen finns en stoor skylt & på den så visar den hur varmt det är & vad klockan är. Jag ser inte längre vad som visas. Samma när jag suttit vid Tobbes TV-dator, jag ser inte ett skit. Suddigt & jävligt.

Marlon & Leon har förresten bytit rum, igen. De fick ju en stor & fin våningssäng av Fia med kakorna som de var såå nöjda & glada för. Några veckor senare så sover de båda inne hos Jolie. Leon i sin gamla säng & Marlon på bäddsoffan ;) Knasbollar. Och Jolie sov bara i Leons gamla säng i någon natt, hon klev ju upp på kvällarna när hon skulle sova. Så hon sover i sin spjälsäng igen. Då kan hon rumla runt i den innan hon somnar istället för att kliva upp.

Imorse låg jag vaken i sängen, jag hade inte gått upp än. Så hör jag att Jolie vaknar & ropar "Pappa!". Det är bara pappa, aldrig mamma ;) Hon är verkligen den som är pappas barn. Hon älskar sin pappa mesta av allt tror jag. När han kommer hem från jobbet blir hon helt överlycklig & galen. När jag kommer hem från jobbet bryr hon sig knappt ;) Men jag tycker det är så fint att se, eftersom de tre första baren trodde att de skulle dö så fort de inte kände min närhet & skrek tills de kräktes tills de fick komma till mig. Tobbe fick aldrig vara pappa på 'riktigt' & kunna trösta dem.

Nej, nu jäklar börjar jag bli för fet. Jag kan knappt ta på mig strumpor eller skor utan att jag nästan trillar omkull. Igår fick Leon hjälpa mig plocka upp saker i affären vid kassan & lägga på bandet. Jag sa "Du får hjälpa mig annars ramlar jag omkull." & hjälpsam som han är så gör han det. Samma när det ligger saker på golvet & det behövs dammsugas, då springer de runt, de tre stora & plockar. Samtidigt går den minsta runt & drar fram allt igen ;)








Jämföra :)

Skrivet 2012-04-13 klockan 11:23:06
Liam;
.

Mådde illa & kräktes de tre första månaderna. Det enda jag kände 'sug' efter var citronfanta men det fanns inte så jag drack apelsinjuice istället. Ingen foglossning, ischias, trötthet eller något alls. Ont i revbenen. Det var bara magen som stod rätt ut från kroppen, inget annat växte. Det syntes inte bekifrån att jag var gravid, så när jag vände mig om skrattade mina kompisar ;)
.
Beräknad födelse enligt VUL 14 februari.
BF enligt UL 10 februari.
Liam är född i vecka 40+5 den 15 februari, 3480g & 49cm.
.
Marlon;
.
Mådde illa men inte lika länge som med Liam & kräktes bara någon enstaka gång. Kunde inte äta vissa saker alls, tex makrill. Det kräktes jag upp två gånger sen åt inte jag det mer. Fick avsmak för kaffe ett tag. Levde på apelsinjuice! Trodde jag skulle dö om jag inte drack minst 2 liter om dagen. Foglossning från helvetet redan innan mitten av graviditeten. Revbenen ville jag döda, det var nog den värsta revbensplågaren jag hade i magen den här gången. Har för mig att jag var förstoppad ett tag av järntabletterna..Hela jag blev pluffsig & fläskig. Sidfläsket växte & jag gick upp mest (vad vi vet än så länge) av alla graviditeter. (63kg på förlossningen) Konstant trött pga järnbrist & helt enkelt rutten.
.
Beräknad födelse enligt mensen 31 maj.
BF enligt UL 7 juni.
Marlon är född i vecka 39+4 den 4 juni, 3415g & 48cm.
.
Leon;
.
Mådde illa i någon vecka sen poff var det borta. Ingen foglossning, inget - förutom revbenen. Inget sug efter något alls, skittråkigt. Och förstoppning pga järntabletterna som gjorde att jag sket tegelstenar. Utan järnet blev jag en zombie. Det var bara magen som växte, inget annat. Fick mycket avsmak för kaffe & slutade dricka det på flera veckor.
.
Beräknad födelse enligt mensen 4 mars.
BF enligt ägglossning 8 mars.
BF nligt UL 12 mars.
Leon är född i vecka 39+3 den 8 mars, 3575g & 49cm.
.
Jolie;
.
Inget illamående, inget. För första gången hade jag ömma tuttar. Fick en blödning också som jag aldrig varit med om med tidigare graviditeter. Kände inget alls. Jag var inte tung, trött eller något. Precis som vanligt. Hade inget sug efter något den här gången heller. Käkade järn men blev inte förstoppad. Fick ont i revbenen & hade ischias i slutet. Det var bara magen som växte, inget annat. Kort sagt, märkte knappt att jag var gravid. Vaknade en morgon som 'höggravid', fick panik & drog handen över magen. Den var kvar. Vägde som allra minst den här gången. (58kg på förlossningen)
.
Beräknad födelse enligt mensen 3 januari.
BF enligt ägglossningen 4 januari.
BF enligt KUB 4-5 jan (minns fan inte nu)
BF enligt UL 11 januri.
Jolie är född i vecka 39+3 den 7 januari, 2490g & 45cm.
.
Fetaste olyckan;
.
Mådde illa & kräktes några gånger i början. Har mått väldigt bra sen dess, har inte varit så trött & haft jättebra järnvärde trots att jag inte äter järn alls. Jag har inte haft något sug efter något ät-/drickbart nu heller. Har haft ont i revbenen, och har fortfarande. Jag har vaknat av smärta flera nätter, det gör satans ont på magen..Hur vet jag inte, men det gör så ont att jag knappt kan andas & jag kan inte röra mig. Det svider & bränner utav helvete. Lite ororlig har jag blivit då moderkakan sitter just där men jag är så trött att jag somnar när det går över. Annars då..Inget? Bara magen som växer, inget annat.
.
Beräknad födelse enligt KUB 29 april.
BF enligt UL 3 maj.
.
Spännande..
.
Era gissningar;
Frida, 17 april en pojke 3210g och 51 cm

Joanna, Pojke, 50 cm, 3347g, 24 april

Madde, Flicka, 49 cm - 3245 gram, 1 Maj

Cim, Tror på pojke, 3495 gram & 50 cm. På.. 1 Maj HOPPAS jag! (min födelsedag)

Ingela, jag tror på att Ni får en till flicka. 3380gram 51cm och att Du föder den...24April:=)

Fia, 28 april, en flicka 3400 gram och 49 cm lång.

Lillemor, Flicka född 26 april och 49cm lång och 3290 i vikt.

Nina, 29 april, pojke 3451 och 49 cm.

Jenny, En flicka,3210g och 50 cm , den 6 Maj :)

Sophie, Flicka - 3100 g 50 cm 5 maj :)









När Leon får välja själv.

Skrivet 2012-04-12 klockan 13:33:00
Häromdagen så fick barnen nya sommarkläder av farmor. De tre stora barnen fick jeansshorts & den minsta fick hängslejeans. Jättefina & mjuka! Leon, som älskar jeans, skulle promt ha sina nya shorts till dagis & det fick han. Bara om han hade tights under & det var inga problem.
Så här var Leon klädd igår, på väg hem från dagis. Nya kepsen, vårjacka, ingen tjocktröja under, vintervantar, shorts, tights & gummistövlar. Han är ju så go & vet precis hur han vill ha det.
Hans avdelning på dagis är nog det bästa jag varit med om. Jag har aldrig någonsin behövt 'bråka' med dem, det är helt underbara fröknar som låter alla barnen vara barn & leka & tycka om vad de vill. Min favoritfröken på Leons avdelning går i pension idag men jag har sagt att vi kommer åka & våldgästa henne sen :) Lite roligt också att hon är bekant med barnens farfar.

37 veckor.

Skrivet 2012-04-12 klockan 12:19:15
3 veckor kvar till beräknat datum. Det känns i hela kroppen nu att det är i slutet. Jag vägde mig imorse, 60kg. Så det fortsätter upp, sakta men säkert! :) Min viktkurva.
När jag gått mycket känns det som jag har ett bowlingklot i röven. Nu fattar jag vad folk menat med det uttrycket ;) Igår kändes det som jag hade en gigantisk bajskorv i röven så jag fick gå lite försiktigt. Annars är jag ingen seggångare, hatar att gå sakta. Sammandragningarna har fått en annan kraft & det 'killas' på livmodertappen, som under värkarbetet.
Igår kväll kände jag för första gången ett pirr i magen, snart är det dags! Jag tror att jag fortfarande inte fattat att jag är gravid & det snart kommer en liten skitkorv till oss..
Jag kommer sakna mitt svulloface sen. Och att kalla mig själv tjockis, fetto, fläskberg osv. Får bli 'spinkywink' sen ;)

Rosa Jolie.

Skrivet 2012-04-10 klockan 13:06:22
Du, (alltid samma) anonyma, som alltid stör dig på om någon av mina söner har rosa;

 



Ska du inte håna mig & tycka att jag sätter Jolie i ett 'fack', uppmuntrar till söthet, fjolleri osv som du gör när någon av sönerna har rosa? ;) Varför är det mer okej att hon har så mycket rosa, men det skulle tyckas att jag kränker henne om hon var en pojke?

Rosa, gulligt & sött är inget jag tycker är fel eller dåligt. Vill sönerna ha det så är det lika okej som att dottern vill det. Förstår inte vad en del (som den här anonyma) vill få ut av att spy galla över mig om vilken usel mamma jag är som tillåter mina söner också ta del av det sockersöta? Deras snoppar har inte trillat av.

Liam, Marlon & Leon är tre underbara personer som visar respekt emot sina medmänniskor, de lyssnar när andra pratar med dem & de är tre jättefina små personer. Det tycker jag är mycket viktigt, att de visar hänsyn & respekt, att de är fina kompisar & att de får utveckla sina personligheter, sina tycken & vilka de är - istället för att jag ska ta ifrån dem saker & färger & bara erbjuda Jolie dem, som att hon är extra speciell eller något enbart utifrån att hon är flicka. Jag tycker inte det är viktigt att lära dem vara 'riktiga' pojkar & lära dem nedvärdera det 'flickiga' som något löjligt.

Jag ser ju mina resultat i hur mina barn beter sig emot andra barn. Liam tex hade försvarat ett lekisbarn mot ett äldre barn. Det äldre barnet tyckte lekisbarnet var 'fel' klädd & skulle håna hen. Liam hade då gått emellan & sagt att det är hens kläder, det äldre barnet har ingen rätt att bestämma över hur någon annan vill vara eller se ut. Jag berättade för Liam att jag är mycket stolt över honom & att lekisbarnet nog ser upp till Liam nu, när hen fick stöd av honom som är större än hen.

Mina barn är bara en fis i rymden för världen, men för mig är de hela min värld.








Måndag.

Skrivet 2012-04-09 klockan 23:30:16
Så var påskhelgen över. Vi har firat påsken här hemma & min pappa, farmor, farfar (svärföräldrarna), min bror Erik, Daniel & hans dotter Tuva (barnens kusin) kom hit. Mycket god mat, mycket godis & väldigt mysigt var det. Tack för en fin helg!  

Jag & Tobbe har varit snuviga & hostiga men inte förrän igår var jag tvungen att lägga mig att vila. Jag har haft så svårt att sova för när jag andats genom näsan så svider den & andas jag genom munnen så dreglar jag.

Marlon har börjat prata om olika kompisar till mig som vi besökt. Inte vilka de är, utan mest frågat "Vem bor där det finns två dörrar & en trapp med vagn under & en grind?" väldigt detaljerat hur det såg ut. Vi tänkte & tänkte & kom fram till att det var Madde han pratade om. Vi har inte varit där på väldigt länge nu så jag vet inte var han fick det ifrån. Sen frågade han "Vem bor där man kommer in i vardagsrummet & köket är bakom & trappan upp, sen finns det en annan dörr?" efter ett tag kom vi på att det var Denises hus han pratade om. Och där har vi inte varit sen i höstas vad jag kan minnas.

Denise kom över ett tag idag & när barnen fick höra det så frågade Marlon "Vem har hon med sig?". Han vet att hon har två barn. De flesta av mina vänner har barn så han är ju medveten om att de har barn med sig när de kommer. Men kom kom ensam. De stora barnen underhöll sig själva medans Jolie sprang runt & gapade som en galning. Denise sa att hon är som en vild liten miniapa, herr Nilsson ;) haha!

Häromdagen sa Marlon "Mamma..Fia med kakorna (tittar på mig & undrar om det är 'rätt' Fia han pratar om)(vi har ju några Fior)..Kan vi åka till henne någon dag?" Idag frågade Tobbe varför han vill åka dit & fick ur han att det var för att de får äta kakor då ;)

Fia med kakorna har förresten bestämt att bebisen kommer födas den 28:e april så vi har bokat in en träff den 27:e. Vi måste ju fortsätta följa traditionen, att ses dagen innan bebisen föds.




Mitt ansikte & mina ben har POFF blivit jättesvullna! Jag skulle lägga mig i sängen häromkvällen & ser mina ben & tänker "Oh, shit vilka feta ben jag fått!" haha mina ben har aldrig varit så här svullna förut! Kan inte mitt ansikte fortsätta vara så här svullet sen? Jag tycker om när det ser lite pluffsigare ut.

Imorgon är alla barnen lediga från skola & dagis. Och jag måste ta mig till f-kassan & lämna tillbaka några föräldradagar eftersom jag 'råkat' jobba lite mer än jag tänkte förra månaden. Så gjorde jag ju när jag började jobba på mitt boende & fortfarande tog ut dagar för Leon. Alltså, lämnade tillbaka dagar som jag jobbat på så det inte blir tunga skulder. Men nu blir det att bara gå hemma för mig den här sista tiden. Jag skickade in en jobbansökan inför sommaren, det behövs ju alltid vikarier ;) Så jag hoppas på det bästa för det här vill jag fortsätta med. Så här roligt minns jag inte att det var när jag jobbade som peronlig assistent för dövblinda för några år sen. Jag har fått en helt ny syn på det nu när jag läst en del, växt i mig själv & nyligen jobbat med det.








Vi önskar er..

Skrivet 2012-04-07 klockan 11:37:28


..en GLAD PÅSK!








Bio-pappa vs Bronner-pappa.

Skrivet 2012-04-06 klockan 23:34:25
Varför tar du inte kontakt med din biologiska pappa nu idag, i vuxen ålder?

När jag var tonåring & hade det jobbigt hemma med mamma så såg jag en chans att söka mig till min biologiska pappa. Jag hade längtat efter han hela min uppväxt, jag träffade honom tills att jag fyllde 3 år. Jag minns fortfarande att jag blev firad när jag fyllde 3 år hemma hos honom. Som jag berättat innan hade vi ingen kontakt alls till sommaren innan jag skulle fylla 14 år.
Iaf så där runt 15, 16 år hade jag det jobbigt hemma. Jag fick inte vara tonåring som alla andra, jag skulle bara vara hemma & ta hand om mammas barn. Minsta grej jag sa eller gjorde fel så fick jag utegångsförbud, ibland kunde jag inte ens ha gjort, sagt eller varit i samma rum så fick jag utegångsförbud, stryk eller mina saker sönderslagna. Jag rymde ofta & jämt. Förstår inte alls nu efteråt hur min Bronner-pappa orkade bry sig om mig.

Och som jag skrev så såg jag en chans att 'få tillbaka' min pappa. Jag vet inte vad som hände, jag hoppas det inte var något jag gjorde men jag förstår om han inte 'orkade' pga min mamma.

Jag har världens bästa pappa idag. Vad som än hänt, vad jag än gjort & sagt så har han alltid funnits för mig. För att han bryr sig om mig. Jag behövde Bronner. Någon som orkade med en tonåring som testade alla gränser & framför allt någon som orkade ta strider emot min mamma. Gång på gång testade jag honom (omedvetet, idag förstår jag att jag gjorde det) för att se, bryr han sig verkligen eller är han som alla andra som 'bryr sig' för att sedan skita i allt när jag eller mamma blir för jobbig?

Och en liten bidragande del till anledningen till att jag inte tagit kontakt med min biologiska pappa idag är för att sist jag såg honom i stadsparken i juli -06, strax efter Marlon föddes, så tittade han inte ens på mig. Inget Hej, ingen vink eller något. Han stod några meter bakom mig, jag hade vänt mig om & såg han. Nästa gång jag vände mig någon minut senare så var han borta. Kan iofs berott på att min mamma också stod bredvid mig, jag vet inte.

Jag är inte arg på honom men jag är ledsen att han skaffade barn med min mamma. Så det barnet växte upp i misär, socutredningar, utan mat, med dagliga kränkningar, hån, taskig skolgång & självkänsla, ingen trygghet, stryk & hot. Men det kunde ju inte han veta. Om jag någon gång fick chansen att träffa honom & prata med honom så skulle mina enda frågor vara "Varför tog det slut mellan mamma & dig? Blev mamma 'konstig/sjuk' efter att hon fött mig eller när blev hon det?" För att få svar på mina frågor. För att förstå honom.

Jag är inte heller arg på honom heller för att han finns mer för mina syskon än för mig. Jag har ju aldrig känt han på riktigt. Jag hoppas & tror att han är en superbra pappa åt mina syskon & hoppas också att han inte har dåligt samvete eller mår dåligt över att han inte fanns för mig när jag var liten. Min mamma är ju den hon är, hon har skrämt bort många värdefulla vänner för mig. Av det lilla föräldraskapet jag såg av min biologiska pappa som liten + sommaren -99 så är han en väldigt omtänksam & snäll förälder. Min mamma förstörde & avbröt våran semester den sommaren så han satte sig att köra hela natten från västkusten för att jag skulle vara hemma på morgonen & ta hand om mina syskon när mamma skulle börja skolan, eller vad det var. Datorteket, tror jag.

Inte en fråga om jag hade haft det roligt, vad vi hade gjort eller en tanke på att vara intresserad. Nej, hon skulle ju börja skolan & det var det enda hon pratade om & visade stolt upp sin nya svarta väska med alla praktiska fack. Och berättade hånfullt att hon hade tänkt "Men gud, vad smutsig Jenny är! Har hon inte duschat på flera dagar!" när hon såg mig sovandes i sängen på morgonen. Jag var väldigt brun efter någon vecka i havsvatten & lysnade sol hela dagarna..

Ni som känner mig irl vet att om jag får en enkel fråga så gillar jag att prata, formulera & berätta mycket. Så blir det även i text har jag märkt många gånger.

Nej, men den enkla anledningen är väl att..Jag vet inte? Tänker inte på han så ofta men visst har jag frågor. Och jag har ju den bästa pappan jag kan tänka mig. Han finns för mig oavsett, kravlöst, villkorslöst, han funkar med Tobbe & mina svärföräldrar, mina barn älskar sin morfar & de hoppar & klappar händerna av glädje när morfar ska komma & speciellt när han ska sova över. T.o.m Liam ;) Jag har en pappa & det är min Bronner-pappa. Han fick mig att förstå att jag är betydelsefull. Han lämnade aldrig mig, han slogs för mig, han frågade hur jag mådde & han köpte Geisha för han visste att jag älskade det. Han såg även igenom mig, visste när jag ljög & köpte inte alltid mina lögner som de andra som 'brydde sig' om mig.




36 veckor.

Skrivet 2012-04-05 klockan 23:37:54

 

I natt födde jag barn.

Bebisen låg fortfarande i magen med min hud som en tunn, tunn hinna över sig så jag kunde se hur bebisen såg ut. Jag kunde hålla i bebisen i famnen för mitt skinn om magen var så tunt & elastiskt. Jag var hemma hos Mickis & skulle gå på toa för att skita men då kom bebisen ut. Utan navelsträng eller något. Inga värkar, inget blod, ingenting.

Jag gick ut i hallen & där stod Mickis & väntade på mig & undrade varför jag redan klämt ut bebisen. Jag visste inte vad jag skulle göra, jag hade ju fött 'fel'. Det ska ju göra ont, det ska komma blod & moderkaka. Jag ringde förlossningen & de tyckte jag skulle stoppa in bebisen igen men hur skulle jag kunna göra det? Fan, allt var bara fel & jag ville bara hålla min lilla bebis. Det var ju inte jag som bestämt att det skulle bli så här.

Hemma. Tobbe sover i sängen & jag ligger bredvid. Plötsligt känner jag hur moderkakan är på väg ut. Känns som att någon drar ut den för jag kan inte knipa & hålla in den. Den känns som fuktiga nudlar, hårda okokta men fuktiga. Försöker febrilt få tag i den men den bara glider ur handen, får panik för jag vet att Tobbe inte vill att jag ska 'häda' vårat hem med förlossning, blod & moderkaka. Får äntligen tag i den mellan madrasserna & sen har jag en ljusröd, avlång 'tygrulle' i handen. Kändes ungefär som en slags riskudde/skumgummi. Min livmoder.









Intensivt.

Skrivet 2012-04-04 klockan 14:43:05
Min brukare hade tydligen missat att jag var gravid ;) Så då var det inte så konstigt att hen blev så snopen när jag la hens hand på min mage. (Hen är dövblind & måste ha missat att jag pratat om det)

Helgen var psykiskt påfrestande med väldigt intensivt på jobbet, väldigt lite sömn & spänningar. Nu är det över. Jag är helt slut. Väldigt ledsen har jag varit till & från också. Igår fick jag samtalet jag väntade på. Men det är vårdens baksida också.

Så idag ska jag försöka rycka upp mig, försöka få tillbaka min energi & jag måste ta mig till affären. I söndags spelade vädret oss ett spratt då det snöade snöflingor stora som femkronor! Jag trodde jag skulle tappa hakan. Idag är det varmt & skönt. Jag har inte varit ute på riktigt än men jag satte mig på balkongen & drack kaffe förut. Riktigt skönt var det.

36 fulla veckor imorgon.









RSS 2.0