Startsida | Varför Korv? | Bloglovin' | Twitter | Facebook | Bloggdesign

Äntligen fredag.

Skrivet 2011-09-30 klockan 12:09:21
Tobbe får köpa hem plastfolie, eller gladpack vad heter det? Så jag kan duscha ordentligt ;) Kan ju inte hänga med benet utanför eller iofs så kan jag ju tvätta bara håret, under armarna & muffen? Bandaget har börjat glida neråt men det är inte konstigt, benet är tjockare ovanför. Känns otäckt där under. Bränner eller svider lite lätt liksom.

Ska försöka sätta på kaffe & börja plocka ur diskmaskinen. Jag sov en stund med Jolie så jag är fortfarande lite seg.









Kokt ben.

Skrivet 2011-09-29 klockan 20:51:41
Idag fick Liam gå hem själv för första gången från skolan, utan mig. Han gick iofs tillsammans med Robin men det gick så bra. Han har ju tjatat, velat & frågat väldigt länge nu & eftersom jag skulle till vårdcentralen så blev det tight med tid. Marlon & Leon undrade flera gånger var Liam var någonstans när jag hämtade dem ;) De är så vana att han alltid hämtats först & är med så de hade glömt att han skulle gå själv.

Det är övertrafikerat härikring, galet mycket övergångsställ & massa övergångar utan gå-över-gatan-streck. Alldeles för mycket tycker jag men bort man mitt i smeten så får man ta det. Vi går alltid en väg där man korsar två smågator & ett trafikljus. Knappt ingen trafik & väldigt lugnt.

Fia fick ta alla barnen & precis när jag skulle gå så hör jag någon stånka under bordet. Jolie sket så det första Fia fick göra som barnvakt var att bada bebisbajs.

När jag kom hem igen var det soffläge, fullt ut. Det brände på benet efter all prommenad idag så det fick vila. Försökte få Fia att sova på min soffa igen men hon bara skrattar åt mig. Imorgon eftermiddag ska jag tillbaka & byta bandage & skit inför helgen & sen får jag väl en ny tid nästa vecka. haha mitt ben ser gigantiskt ut med allt tjockt! Jag tittade under bandagen förut & huden är typ röd/lila. Skållat skinn. Det första Tobbe sa när han kom hem var "Det luktar kokt hud!"

Mina små dagisbarn är så söta. Varken Leon eller Marlon har någon favoritkompis säger fröknarna, de leker allt med alla. Jag vet iaf att Marlon har en bästa kompis som han tycker lite extra mycket om. Men inte Leon, han leker med alla hela tiden. Marlon funkar helt utan problem, allt går som på räls.








Nu är inte Jolie "tjockisbenet" längre, det är jag.

Skrivet 2011-09-28 klockan 21:11:43
Som alla vet så hatar jag att laga mat. Jag är rädd för att göra fel, tänk om det blir för mycket av detta eller detta? Jag har alltid varit rädd för att prova mig fram & följer alltid recept till punkt & pricka. Inte ett plulver för lite eller för mycket, inte en minut för mycket eller för lite.

Jag minns en gång när jag var liten, jag var nog 9 år..Lite äldre än Liam alltså & jag hade fått i uppdrag att öppna ravioliburkarna. Mamma sa något, gick iväg & jag uppfattade det inte ordentligt men vågade inte fråga om jag hörde rätt så jag öppnade alla tre & hällde upp dem i kastrullen. Hon kom tillbaka efter en stund & sg att jag öppnat alla tre. Hon blev skitförbannad & skrek åt mig hur dum i hela huvudet jag var som inte fattade ett jävla skit. Hon tryckte ner mig så otroligt mycket, jag skulle bara ha öppnat en eller två. Minns inte exakt. Så mitt straff blev att jag fick äta upp all ravioli själv. Behöver jag berätta att jag aldrig mer ätit det sen dess?

Så ikväll skulle jag fixa korvstroganoffen. Huh..Det är alltid Tobbe som lagar maten här hemma med assistans av mig såklart. Men inte ikväll. Och nu till det roliga; Allt var klart & det var färdigdukat. Jag skulle hälla av risvattnet i durkslaget, det var boil in bag. Har ni sett reklamen där mamman ska hälla av riset & hunden, barnen & pappan står beredda med grytvantar, plåster osv för när man ska hälla av vanligt ris kan man göra illa sig? (Inte för att jag någonsin varit med om att någon häller av vanligt ris?) Och mamman visar boil in bagen, hur lätt det är, man gör inte illa sig osv?

Jag slant med den nyavtagna grytan så kokhett vatten spilldes över ena låret & vad jag skrek. Jolie blev rädd & började skrika, Tobbe häller vatten på en kökshandduk som jag lägger på, drar av mina leggings & ser den flådda huden. Jag hatar att laga mat & jag hatar att vara nära nykokt vatten. Jag fick tydligen kokhett vatten över hela benet en gång när jag var liten & har ett stort ärr på ena sidan knäskålen. Får jag ärr nu är det skitsamma, bara inte hårsäckarna bränts bort! Jag vill ha mina lurviga lår & inte frysa på vintern.

Men nu är jag inlindad med massor med bandage, massor med prickhåliga tygremsor som är dränkta i rengörande & kylande medel & har ett enormt tjockt ben. Jag haltar & säger till Tobbe att jag inte vill laga mat mer ;) Imorn ska jag till vårdcentralen för att boka in en ny tid så de kan byta omläggningen så jag klarar mig över helgen.








Sega bloggen.

Skrivet 2011-09-27 klockan 11:31:13
I fredags kom många av mina vänner med barn & gratulerade mig :) Tusen tack för alla grattis!
26 år gammal. Pappa försökte mobbas lite men jag ser fram emot att bli "gammal" & livet slutar ju inte bara för man kommer till en viss ålder. Jag ÄR ju inte gammal. Fan, vad skönt. (iofs brukar de flesta som inte känner mig tro att jag är typ 22-23 år)

Alla barnen kände inte varandra men till slut fann några varandra & Leon hade massor med barn instoppat i sitt lilla rum.

Sist av alla kom Gackning & härjade runt med sina bullar.

Vad jag fick? En ny kamera (ungarna hade lagt ut min kamera i regnet), prinskorvar, en söt tavla, lurviga strumpor, handkräm (Gackning vill inte att jag ska ha krododilhänder i vinter), massor med choklad, kaffe & smaksatt kaffe & en påse cheez ballz. Jag är så himla tråkig för jag vill aldrig ha något, godis blir jättebra :)

Så i helgen kommer det massor med folk & barnen ska sova borta. Jag & Tobbe kommer fira våra födelsedagar + vår bröllopsdag, ett år som gifta. Det här året gick undan, poof så var det höst igen.

I helgen klippte jag Marlon. Han ville ha lugg men inte klippa av det långa håret. Luggen hänger han i ögonen & han får slå undan det hela tiden. Det knöliga med honom är att jag bara har en chans & den chansen gick ju åt helvete. Luggen blev för kort & frisyren ser för jäklig ut. Det sa jag ju inte men jag sa att jag tyckte inte att det blev bra & frågade om vi ska klippa av håret så allt blir kort. Frågade några gånger till men han tittade sig i spegeln & la håret på sidorna platt & sa "Sluta tjata, mamma! Det växer sen ändå! Det är bra nu, det ska vara såhär!"
Tänkte ringa förskolan så de gör rätt när han kommer dit idag, för säger de att det blev fint så ljuger de ju för honom. Men jag ville ändå veta hur de skulle göra så jag sa inget. Och de såg inte det för han stod ju bakom mig, men han visade inte upp håret så ingen sa något. Visar han inte upp det så är det inget han bryr sig om att någon ska kommentera. Jag känner honom.




Det är full fart hela tiden & jag sover för lite men igår la vi oss redan 22.00! Känner mig redan som en ny människa med lite extra sömn. Lillfisen är ingen liten fis längre, hon rör sig överallt & tar sig över saker & hon kan stå själv utan stöd en liten stund innan hon lugnt sätter sig ner. Det går myyycket bättre att lämna Leon på förskolan, en kram & hejdå. Jag beslutade mig för att sluta oroa mig för att han skulle bli ledsen vid lämningarna. Han är så snäll & go men ibland väljer han att vara arg & sur, då får han det. Marlon längtar till förskolan & håller ordning på dagarna som aldrig förr, eller ording med allt har det ju alltid varit men inte lika hårt med dagarna som nu. Han är en gosig liten prutt som bara vill kramas & pussas. Marlon & Leon tycker fortfarande inte om varandra. Det går jättebra för Liam i skolan. Aldrig några problem & han har blivit så himla stor! Men han vill fortfarande vara en liten skit ibland & gosa i mammas famn.








Någon fyller idag.

Skrivet 2011-09-23 klockan 11:42:27

Jolie hjälper mig att städa så hon sitter vid dammsugaren nu, hon älskar den. Jag satte på henne klänning imorse & gav henne min handväska. Åhh, vad gulligt när hon är sitt kön ;) Fick förresten en jätterolig present av henne när jag vaknade; En stinkande blöja i strl XL.

Idag är jag skitrisig haha & igår, fy fan. Fia & Robin var här så la jag mig på soffan med morgonrocken över mig & sa åt henne "Luta dig bakåt på kudden & dra filten över dig så sover du lite!" för jag själv höll på att somna. Trevligt sällskap ;) Sover väldigt dåligt, eller det är svårt att somna så det går ut över nästa dag & så fortsätter det så.



Idag fyller jag 26 år! Grattis till mig själv ♥









Det bästa som finns i hela min värld.

Skrivet 2011-09-22 klockan 12:57:51











~ Unga mödrar.

Skrivet 2011-09-20 klockan 22:45:41
elin:
Hej Jenny!
OM TVserien eller vad man ska kalla detta program, Unga Mödrar, om det kom till Sverige.. skulle du då ställa upp att vara med?


Öhm..Ja, varför inte? Fast nu tycker jag ju inte att jag är en ung mamma längre, kanske en ung flerbarnsmamma. Sen är det ju så också att om man är med på TV så får man ta mycket skit & det tror jag att jag skulle få göra ;)

Jag är ingen duktig, präktig mamma som orkar vara så ordentlig hela tiden, jag är ganska lat & trivs med att mysa med ungarna eller härja med dem när de inte gör som jag vill. "Vem bryr sig vad mamma säger" & då har de inga öron. Jag kör lite fri fostran & barnen får vara arga eller glada när de känner för det. Jag brukar gapa & hota med att ge bort dem när jag är trött, jag kan varken laga mat eller baka. Och jag härjar jämt på Tobbe att vi ska göra saker på helgerna. Han är gammal & tycker om att mysa runt här hemma när han är ledig.

Jag tjatar & ältar om mina tankar om barnen, hur vi ska göra med dem efter vilka de är, filosoferar mycket, tänker konstigt & högt ibland. Tror faktiskt jag varierar lite med vem jag är från dag till dag, det gör nog alla mer eller mindre.

Men alla är vi olika & jag tror att man kan lära sig något nytt från alla nya människor man möter, pratar med eller ser.

Frågar tillbaka; Skulle ni vilja se mig på TV?








Tisdag & förskola igen.

Skrivet 2011-09-20 klockan 10:20:25
Vad konstigt det känns. På 20 minuter hade jag lämnat två barn på varsin avdelning på förskolan! Det var lite jobbigt för Marlon, barnen stojade & han ville till Legot så efter lite bök kom vi fram mellan barnen haha & han hittade lite att pillra med. Det är så roligt att se att barnen pratar med han & visar honom vad de byggt med sina Legobitar & att de inte gör någon grej av att de kanske skulle tycka att Marlon är annorlunda eller konstig för att han inte svarar & tittar neråt.
Många barn har under åren sagt högt & tydligt eller frågat mig om han inte kan prata eller om det är fel på han. "Hallå? Hallå? Kan du prata?" och viftar med handen framför hans ansikte så han blir arg, morrar & slår sig undan eller gömmer sig hos mig. Då har jag fått säga att han är blyg & att han vill känna sig bekväm först. Blyg är ju ett ord de flesta barn känner igen & vet vad det betyder. Som tur är så håller ingen unge på Marlons avdelning på såhär & det underlättar som tusan för honom.

Åh, men han har längtat ända sen i torsdags att få komma tillbaka!

Leon var ledsen & arg på mig när jag skulle gå. Jag vet att han lider av svår seperationsångest & att det brukar gå över rätt fort, han är ju ett glatt barn. Vissa dagar så bestämmer han sig för att vara arg & sur länge, då får han det men han får absolut inte slåss då. Det kan jag vara orolig för när han är där utan mig, han är ju så satans stark. Man får bända loss eller hålla fast han & verkligen ta i.
Jag ser ju att de andra nyinskolade barnen är trygga & trivs så jag vet ju att det blir bra. Jag bara älskar hans fröken, hennes värderingar & syn på barn, förskola & annat. Underbar.

Så nu ska jag försöka ta lite kaffe & röja undan. Jag är hungrig..Och jag måste komma iväg & handla regnkläder åt Liam. Det är ju bara jag & Lillfis nu. Det känns jättekonstigt.








Bloggtorka.

Skrivet 2011-09-19 klockan 23:33:27
Fan vad kul det var att se hur det ramlade in kommentarer igår kväll. Men jag har bloggtorka, allt står stilla. Blä. Ge mig frågor eller vill ni att jag ska skriva om något speciellt?








Tjat & bullar.

Skrivet 2011-09-18 klockan 20:18:07
Jag har inte varit mig själv de här senaste veckorna, mycket för dagis & allt fläng. Jolie har haft feber till & från, jag har varit snorig & är fortfarande ur form & jag fryser hela tiden. Usch, ja hösten brukar få mig att bli pigg. De kalla mornarna när vi går till skola & så, men inte nu. Känns inte som den riktiga höstkylan kommit än..Bara höstmörkret.

Det tar så lång (?) tid mellan uppdateringarna, finns ingen ork att sitta här så jag glömmer vad jag berättat & inte. Blir mest tjat om dagis, Marlon & Leon. Det är ju vad dagarna kretsar kring men de andra två barnen glöms inte bort här hemma bara för det bara tjatas om Marlon & Leon i bloggen.

Familjecentralen har öppnat i nya, större lokaler & det är så stort att jag knappt hittar barnen när vi är där! Jättestort & luftigt, känns inte alls lika trångt som den gamla lokalen. Barnen kan ränna fritt & Jolie bara tar sig fram själv, pillar, tittar, undersöker & sysselsätter sig själv.

Typ alla mammor (ja, bara mammor) på min vänlista på facebooken har den senaste tiden uppdaterat med "bakar bullar!"-liknande statusar så jag bad dem komma hit. Och ta med sig bullarna såklart. Fortfarande har ingen kommit fast jag hojtat med öppet hus, kaffe & mig själv. Så förhoppningsvis kommer min pappa hit på onsdag & bakar bullar med barnen. Jag orkar inte, det är skittråkigt. Jag kan titta på. Sen fyller jag på fredag så det blir perfekt, för Angelica ville bara komma om det var hembakat ;) Pappa & barnen får spara en eller två bullar åt henne då.








Leon är ensam idag.

Skrivet 2011-09-14 klockan 11:25:50
Liam är i skolan. Marlon är iväg själv med sin grupp på utflykt. Leon är på sin avdelning, själv. Han kommer även att äta själv. Och Jolie sover.

Efter 1 timma inne på Leons avdelning;

- Mamma ska gå ut med Jolie & lägga henne i vagnen så hon får sova.
- Ja & sen kommer du?
- Ja, det gör jag.

30 min senare;

- Hej Leon! Jolie sover nu. Vad leker du med?
- Pippihuset. (visar Prusseluskan)
- Jag ska gå hem & diska flaskan så den inte ruttnar.
- Men sen kommer du tillbaka?
- Ja, det gör jag.

Som synes så går det jättebra att lämna Leon idag. Inget arg, inget följa med eller följa efter. Jag tror att det beror mycket på att den fröken han har idag är lite mer "tuffare" & drar med han på ett annat sätt än hans vanliga inskolningsfröken. Hon är inte där den här veckan. Hon är snäll, mjuk & väldigt lugn medans hon idag är mer "raff". Svårt att förklara men de är jättebra allihopa, på sina sätt. Enda jobbiga, tycker jag, är alla dessa vikarier som springer runt men det är ju bara för många är sjuka. Inge konstigt med det egentligen.

Ska bli väldigt intressant att höra sen hur det har gått kring maten för Leon. De äter nu i skrivande stund & Marlon & hans kompisar har redan kommit tillbaka till förskolan från utflykten. Det är häftigt att se; Marlon hoppar i kläderna på morgonen, allt går som smort & han frågar "Ska vi gå till dagis snart?" :)

Ska slänga i mig sista kaffet & sen trallar vi iväg mot storebröderna.








Grin-Olle Mamman.

Skrivet 2011-09-08 klockan 21:25:50
Idag fick jag för första gången uppleva det där som alla föräldrar pratat & berättat om; Bebisbajs i hela spjälsängen.

De här dagarna på förskolan kör fan helt jävla slut på mig! Liam struttar ju iväg själv med sina kompisar till skolan så det underlättar ganska rejält för mig. Mycket för Marlon också som vill göra sina saker & prucedurer i ordning & reda, ingen stress. Det underlättar stort med hjälpbilderna här hemma.
Vi sätter inte upp dem så han tittar så, utan jag ger honom en bunt bara där de redan ligger i tur & ordning. Första bilden överst med vad han ska göra först, det han ska göra efter ligger under den osv. Funkar skitbra för han.

Igår fick han dunderångest. Det gick såå himla bra i tisdags för han så vi bestämde att han skulle följa med på utflykt, utan mig. Vi var på förskolan i god tid innan de skulle iväg men det blev inte bra iaf. Han ville så gärna följa med, han var helt förstörd & ville ha med mig & fröken gjorde verkligen allt. Vi bad henne gå en annan väg, ta med en kompis som Marlon tycker om & allt men det gick inte. Jag följde med till grinden för att få han att gå, få det att lossa men det låste sig ändå. Så vi gick tillbaka in & Leons fröken lockade med sig Leon så följde jag med Marlon.
Väl på gården (de var här utanför) så åt han sin matsäck, det gick bra. Han gungade & lekte lite & jag såg att han inte tittade efter mig längre & att han var avslappnad så jag pratade med Marlon & fick ett godkännande på att jag kunde gå tillbaka till Leon.

Någonting är det med Leon. Att han har sån sjuk seperationsångest & har alltid haft. Han lekte & målade med fröken & lallade runt som vanligt, sen märkte han att det började dra ihop sig för mat & blev gaaalen. Som tur var så var jag på väg tillbaka just då & det första jag ser är en förstörd Leon som står i fönstret med sin fröken, han slänger sig över min hals & vill slå mig för han är så arg. När jag berättar för barnen att jag hör eller ser att de är arga så brukar det snabbt gå över till att de gråter ut & Leon slutar slåss. Men sen gick det bra. Han ville inte äta men tog mat ändå & käkade massa korv.
Fröken har frågat om det är så hemma också när vi ska äta men jag har aldrig sett eller hört att han reagerat såhär över att det är matdags.

Idag gick det ganska bra. Marlon hade leksaksdag & satt halva morgonen inne på rummet & byggde ihop något han skulle ha med sig. När han var nöjd så la han ner sakerna i en glasslåda. Åhh, han ville så gärna visa sina saker men bara för fröken. Det fick han. Men några barn var så nyfikna ;) När fröken fått titta så kom två andra barn in & de tre satt där länge & lekte. Fan, det där är mitt barn, min Marlon. Marlon! Som sitter där! Det är ju helt galet, det går så bra så jag vet inte vad jag ska göra. Vill ju inte överösa Marlon & göra honom rädd men hur glad jag är, jag får skrika & gråta i en kudde istället!

Lycka är att se sitt barn trivas.

När jag skulle hämta Liam så fick Marlon vara kvar, ensam. Leon följde med mig, han ville det. Vad annars? Det gick bra för Marlon. Han vill ju inte ens gå hem. Hans kompisar frågar om han ska hem, när han kommer igen osv. Barn är så öppna för allt, om man inte gör saker mer konstiga så är det inget konstigt. De vet hur de ska ta kontakt med han, de bara vet det. Han är annorlunda & väldigt speciell men barnen på förskolan är så öppna för det.

Haha Jolie var så knäpp förra veckan ;) Hon var trött & jag satte ner henne på golvet medans jag babblade med fröken & då hittade hon en filt som är till dockorna att ha i vagnen. Hon la sig på den lilla dockfilten & skulle gosa med den haha & jag bara skrattade, det såg så himla roligt ut ;)








Tisdag.

Skrivet 2011-09-06 klockan 23:00:09
Imorse mådde Jolie hur bra som helst, inga tecken alls på att hon varit sjuk! Marlon ville mest stanna hemma först men vi kom iväg utan problem. Han fick en massa bilder igår kväll av farmor som han suttit & klippt ur med Liam. De är till bra hjälp, han tycker det är kul & tittar på nästa vad han ska göra nu.




Det underlättar vissa saker, så tack så himla mycket farmor!



Leon & Marlon sprang till förskolan! haha :)

Tänkte att vi går in till Leons avdelning tillsammans först & lämnar han, eftersom han är så lätt & bara går in & leker. Men det gick inte så bra. Jag glömde ju att Leon är ett barn som ska följa med var man än går; ut med soporna, affären osv & klär man om sig eller något så frågar han vart man ska. Så vi gick allihopa in till Marlons avdelning. Fröknarna är så lätta, inga hårda regler om att Leon SKAAAAA vara på sin egen avdelning, det är lite som det blir. Deras avdelningar ligger precis bredvid varandra & väldigt öppet så vi ser varandra hela tiden. De vet att jag bara är en människa & vi har inte bråttom med något alls, allt tar sin tid helt enkelt & det känns så jävla skönt. Jag tror också att Marlon känner, sakta men säkert, att det här går ju bra.

Jag fick en dagbok förra veckan som jag skrivit ner lite av Marlons känslor, saker han sagt osv om förskolan & när han fröken läste den blev hon väldigt glad. Tror det här kommer gå hur bra som helst. Han är osäker & stumheten finns när vi kommer men det släpper väldigt fort. Och de andra barnen är smarta, de vet vad de ska göra. Helt utan instruktioner närmar de sig honom på ett sätt som vi vet oftast passar att göra. Ett sätt som får honom att känna sig bekväm. Det är ju helt fantastisk att se!

Det blir en massa tjat om Marlon & hans förskolestart men jag ska berätta om Leon också ;) Han var utan mig väldigt länge på sin avdelning & lekte jättebra. Såg han ju hela tiden. Sen lämnade jag Marlon för att vara med honom & när vi skulle äta så blev han arg. Från ingenstans. Tobbe hade berättat att i fredags hade han blivit så arg att han mördat maten med sina händer & blivit riktigt kokande arg. Idag var det nära men han behövde bara dricka sa jag. Sen ville han äta, han tog mat, smakade & sen var det bra.

Fy satan vad trött jag var sen. Vi var på förskolan från strax efter 09 till klockan 13.30. Liam slutade 13.10, men äääh. Han klarar sig ;) På väg hem gick vi in & handlade & jag fick ett utbrott inne i affären. Allas händer var överallt & allas munnar sa "Jag vill ha! Kan vi köpa? Mamma!" haha shit. Till slut kom vi hem.



Tre glada Korvbarn med varsin munk som de köpte för Liams tandpeng + lite extra ;)
(Leon gungar fram & tillbaka & precis när kortet tog var han fram så han ser kort ut) Inte så himla stor skillnad på dem storleksmässigt.



Rumpnissen.








Trött.se

Skrivet 2011-09-05 klockan 15:55:20
När det går bra så är det alltid något ;) I natt sov Jolie knappt något alls, hon var snorig & dan men inget mer. Hon kom inte till ro & vaknade flera gånger & var ledsen. Imorse när jag vaknade var hon supervarm, jättefebrig alltså & snorig som sjutton.

Tur att Liam kan gå själv till skolan med sina kompisar, så jag slapp ut med Jolie imorse. Marlon ville såklart till förskolan men det gick ju inte. Han blev väl lite besviken först men insåg snabbt att det bästa var att stanna hemma. Inget krångel, inget alls. Jag var dundertrött efter natten & skulle lägga Jolie bara, men så somnade jag ;) Ungarna märkte inte det & inte jag heller. Förrän Jolie vaknade & var ledsen.




Vi var ändå tvugna att hämta hem Liam efter skolan. Jolie hängde bara med i vagnen medans Marlon & Leon sprang benen av sig & på väg hem klättrades det. Skulle vara en *snäll fru (för tredje gången typ) & se till att mannen har mat på bordet när han kommer hem men jag är så satans trött så jag orkar nog inte ;)

*Och med att vara en snäll fru menar jag att han skulle slippa laga maten när han kommer hem från jobbet som han alltid gör.








Positivt.

Skrivet 2011-09-04 klockan 23:42:57
Jag pratade lite med Marlon ikväll om imorgon. Marlon känner sig glad inför förskolan imorgon. Han pratar om att han ska äta där & vi har pratat mycket om att jag kommer lämna honom för att gå in till Leon & vice versa. Verkar som han bara känner positivt inför förskolan nu. Inget mer "Inte! Nej!" att det inte finns.

Han har berättat om sin nya kompis för farmor tidigare idag, vad han byggt på förskolan med Lego & att Leon smiter in till honom.














Idag fick Jolie faktiskt vara en riktig flicka - med klänning.

Skrivet 2011-09-04 klockan 23:02:39


Okej då. Idag fick Jolie faktiskt vara en riktig flicka med klänning för mamma. Men det var ju bara för att klänningen var Villervalla. Mest. Och jag kunde bara inte motstå den när priset var så ynkligt. Men faktiskt, jag trodde inte att hon skulle kunna krypa i den - men det kunde hon! Den satt perfekt ovanför knäna & stramade inte emot & hölls fast under knäna under krypningen. Har sett en del små flickor krypa omkring med klänning & de fastnar så de typ stryps bakom nacken eller tippar framåt.

Hon är ju så go & underbar, den lilla Fisen. Storasyskonen är så måna & rädda om henne, de vill att hon ska bli större så de kan leka tillsammans på ett annat sätt än att de busar & får henne att skratta bara.








Över all förväntan.

Skrivet 2011-09-01 klockan 21:57:15
Morgonen började inte så bra. Det kändes jobbigt för Marlon, han hade ångest & fick utbrott. Han ville absolut inte till förskolan. Leon var på bra humör & försökte muntra upp Marlon men då blev han bara mer arg. Tobbe kom & Marlon lugnade ner sig lite. Han tog med sig Leon & gick i förväg. Efter ett tag kände sig Marlon redo så han hoppade upp på ståbrädan & vi gled iväg.

Marlon välkomnades av några kompisar som var ute & lekte & vi gick in. Tog med Lillfisen & klädde av oss. Vi kollade runt lite med Marlon hårt i handen, han gömde sig & ville till Legot. Vad annars? ;) Jag tror att det är bra för honom att vi har med Lillfisen, hon blir som ett skydd för honom & han släppte taget väldigt fort om mig. Han är så rädd om henne, Jolie är hans ögonsten. Så han kollade hela tiden vad hon stoppade i munnen & vad hon gjorde. 

Efter ett tag började han prata, det gick fort faktiskt. Över all min förväntan! Han pratade med mig, fröken & Jolie. Sen från ingenstans kommer en liten skit in, har tagit av sig skorna & har jacka på sig. Det var Leon. Pappa stod ute & pratade med fröken så Leon passade på att smita in till brorsan ;) Både pappa & fröken kom in efter ett tag & vi pratade lite. Har känts som jag fått mothugg & motstånd om det ena än det andra av våran fröken (inte om Marlons person eller svårigheter), men idag flöt det på. Blev positivt överasskad! Kändes så skönt.

Och Leon, han är så häftig. Han tar för sig, han är social & inge blyg alls, pratar med alla, leker med vem som helst & har världens fantasi. Från den ena leken till det andra & saker förvandlades till något annat, en ny lek, sprang iväg & pratade med några haha han är så underbar! Sådär gör han på skolgården också, går fram & pratar med barn & leker med Liams kompisar. Idag stod han & vrålade över hela skolgården efter Adnan haha en fröken stod där & skrattade, för Leon tog i så han skakade! Men Adnan hörde.

Tillbaka till förskolan; Marlon & Leon lekte tillsammans inne sista timmen. Marlon pratade & lekte, han leker mer "verklighet" än Leon men det funkar. Ibland kan Marlon bli arg för att Leon fantiserar iväg. Innan vi skulle gå lekte de ute, de grävde efter skatter, åkte kana & jag såg att Marlon pratade med ett annat barn. Helt utan ångest eller minsta antydan till att ha svårigheter. Det här barnet har han aldrig lekt med förut.   

Idag kändes det riktigt bra. Jag tror det här kommer bli bra för båda barnen. Annars kommer jag & blir den där jobbiga morsan. Marlon tyckte att det kändes bra på slutet men han ville inte tillbaka imorgon ;)








RSS 2.0