Startsida | Varför Korv? | Bloglovin' | Twitter | Facebook | Bloggdesign

Tjockis.

Skrivet 2011-10-31 klockan 21:34:34
Marlon är ju den som märkt mest tror jag. Han har vid några tillfällen sagt, då han kramat mig "Mamma, vilken tjock mage du har! Som när Jolie låg i din mage!" & lagt händerna om magen. Min mage är helt platt annars. Natten till igår, söndag, så kunde jag inte sova. Kupade händerna om livmodern & kände. Jag känner barnet röra sig. "Inte konstigt när du bara är skinn & ben!" säger Emelie.

Jag har mått pyton. Jag har fått tvinga mig själv att orka gå iväg med barn till dagis & sitta där med kräka i halsen. Jag har som värst sovit i nästan två dygn & bara gått upp för att kissa eller kräka galla. Många eftermiddagar har jag bara legat på soffan & sovit. Min mage har vänt sig när jag tänkt på kaffe & jag kunde inte dricka det på typ tre veckor & shit vad jag åt de tre veckorna. Hela dagarna.

Vissa dagar har jag bara känt att jag orkar inte. Men vafan, det är bara att rycka upp sig, passat på att vilat när det gått & barnen är helt underbara. Jag har ju tom bett mina besökare sova med mig för att jag nästan somnat när de varit här. Mest Fia ;) haha..

Nu mår jag bra, jag är inte lika trött längre! Och jag mår inte illa. Hade glömt hur det kändes att må illa sådär. Im back, lite tjockare bara! Hela 2,5 kg har jag gått upp & krympt 1 cm så nu är jag nog normalviktig enligt bmi haha :D

Vi kan fortfarande inte fatta det. Och jag tar tillbaka det jag sa om att det är lättare att ta åt sig av det negativa, ni är ju helt galet underbara. Så mycket fint ni skriver så jag blir helt rörd.

Tobbe är världens underbaraste man. Han & våra barn är mitt allt, mitt liv & det jag lever för. Inte Tobbe då, han lever jag ju med för att jag vill - inte för att jag behöver han. Och det är ömsesidigt.








Ska man skratta eller gråta?

Skrivet 2011-10-31 klockan 10:59:56
Haha..Herregud. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta ;) Och jag delar med mig, såklart.

Det finns ingenting i hela världen jag vill ha från min mamma; Inget arv, inga kort, ingenting när hon dör. Jag kan hålla med henne om en enda sak; Att hon borde ha dött istället för mormor. Jag får leva med att vara en avelse från henne - min mamma, men jag kan välja att leva utan den avskyvärda, sjuka människan.

Så snälla Linda & Moniqa, vad är det ni vill mig? Jag får ju ändå veta vad ni sitter & skriver om mig. Pengakåta som ni är & tjatar om pengar, arv & annat. Jag vill inte röra något som Moniqa varit i närheten av förutom mina syskon. Ni sitter & pratar om ljugeri & lögner som kommer komma fram, inte från mig ska ni veta. Jag kan dra vita lögner som vilken människa som helst men ju närmre man kommer mamma & desto mer man ifrågasätter, ju jobbigare blir det för henne & hon förvrider allt, till slut blir det för jobbigt & hon kastar ut folk ur sitt liv. När man inte rättar sig, lyssnar på hennes historier & tycker som henne. Men det är aaaldrig fel på henne, hon gör aldrig fel & alla är så dumma emot henne hela tiden.

Stackars Moniqa, drar på sig offer-koftan i tid & otid. Skrattar åt mig & tror att jag är avundsjuk. Pff, hon kan inte ens hålla koll på vem som är pappa åt alla sina fem barn.
Linda, är det inte konstiga att soc & pappor plockat ungar från mamma? Du har aldrig funderat på varför de gjort det? Eller är det så att alla papporna vill henne illa genom att ta barnen & att soc bara gör lite hur de vill? Sitter mamma där & tycker synd om sig själv, för hon är så "duktig" med sina barn & sätter dem före sig själv (utan att hon tjänar på det) & vet inte alls varför de tar en efter en? Alla barn, utom mig & Martin. Han kommer också flytta snart. Se bara hur rädd, osäker & socialt missanpassad han är. Noll stimulans & vet inte alls hur han ska bete sig. Han läser av mamma, precis som jag lärde mig att göra. För överlevnad. Olika regler fram dag till dag, beroende på hennes humör. Men du tycker inte alls det är konstigt?

Nu fick ni ett helt inlägg, mina damer. Nu kommer jag inte lyssna mer på vad folk berättar för mig om vad ni tisslar & tasslar om. Jag skakar av mig det & tittar på det som gör mig glad; Mina & Tobbes fantastiska barn. Nu ska vi klä oss & gå till affären för att handla mat.  








Tack!

Skrivet 2011-10-31 klockan 08:57:28
Oj, jag är positivt överasskad av alla grattis kommentarer! Både här, facebook & på bilddagboken! Jag trodde jag skulle få mer skit, både av er  & irl vänner & bekanta :) Tusen tack!

Det roliga är ju att min egen mamma sitter & skriver skit om mig, tillsammans med sin högra hand. Jag berättar det för er, för jag berättar ju allt - eller hur? Jag föder barn på löpande band, jag kan inte ta hand om dem, det är tur att Tobbe lagar mat, vi kommer inte ha råd med deras tonår, vinterskor & jag mår inte bra osv, man kan ju undra vem de pratar om. Henne själv? ;) Ja, sjuka människor som inte inser att de inte är friska ska man hålla sig undan.

Jag är inte perfekt på något sätt alls, jag gör mitt bästa - för min egen skull. Skitsamma hur det ser ut, det viktiga är att det känns bra.

Har märkt att många tagit avstånd från mig, både nära & ytliga nätbekanta. Inte just nu i helgen, men under en tid. Och det gör mig inget alls. De pratar & tycker illa om mig bara för att jag gör på ett sätt som jag tycker känns bra, i åsikter & barnuppfostran så är jag tydligen en annan människa. Men så är det inte. Jag är fortfarande samma Jenny; bara lite mer vuxen, medveten & vet precis var jag står. Såna tråkiga människor klarar sig vem som helst utan.

Mest av allt har jag varit rädd att berätta för Tobbes föräldrar. Jag sket som en galning, var nervös & skraj men de tog det jättebra & jag blev helt överlycklig. Sen var jag rädd att berätta för Gackning, ahhhh hon som tycker & tänker om allt. haha :) Men hon tog det förvånansvärt bra & jag bjöd över henne idag.

Det är så lätt att ta åt sig av de tråkiga & som ni märkt har jag stängt av den fria kommentarsfunktionen ett tag. Så håller jag lite bättre koll på vad folk skriver.








Anonym, såklart ;)

Skrivet 2011-10-30 klockan 22:00:21
"Någon borde kanske informera er om preventivmedel, eller är maken din ngn jävla avelshingst? Han ville ju inte ha fler barn. Stackars marlon som hamnar längre och längre bort! När ska hans behov tillgodo ses? Snacka om att vara ego"

Jag tänkte svara på den här kommentaren, eftersom jag tror många av er tänker såhär i smyg men inte vågar säga det rakt ut.

- Vi är väl informerade om vad preventivmedel är för något. Ett barn ville komma till oss trots att vi bestämt att inte ha fler.

- Och Tobbe är min avelshingst, det är han väl medveten om. Alla i våran umgängeskrets också. Det har jag aldrig försökt dölja. Precis innan vi fick veta att vi skulle ha en till så sa han faktiskt att han ville ha en till.

- Det märks att du tror jag funkar som du; Skiter i mina stora barn för ett nytt, litet. Den där onödiga kommentaren säger mer om dig själv som person/förälder än om mig som förälder. Det är tråkigt att du (och många andra säkert också) har uppfattat mig som att jag skulle sätta Marlon & hans behov åt sidan för ett nytt barn, för det är så du funkar? Kanske har du sett många föräldrar som sätter sina barn åt sidan när ett nytt kommer, vad vet jag. Eller är det ilska, avundsjuka & annat som väller över?

- Vem har slagits för att få folk att förstå & öppna ögonen att något är "fel", annorlunda med Marlon? Vem tog tag i att en utredning gjordes, ringde alla samtal & bokade alla möten - för att BUP, läkare osv skulle ta min oro på allvar? Vem fortsatte trots allas "Det är inget fel på honom!" & när alla viftade undan det? Vem försökte lista ut hur vi ska handskas med han i olika situationer? Vem försöker fortfarande idag förstå sig på hur man ska nå honom? Vem försöker fortfarande idag försöka förstå hur vardagen blir enklare för honom? Jag. Och hans pappa.

Om du sett mig med mina barn, vilket jag vet att du inte gjort så borde du förstå att jag inte är så. Jag ser mina barn för vilka de är, för hur olika de är, för hur olika de funkar & för vilka olika behov de har. Sen har ju mina barn en pappa också, som jag alltid berättar allt för & som ser det jag berättar.








Kan man få för mycket av det goda?

Skrivet 2011-10-30 klockan 14:29:55


..jag vet inte.




Ca 14 veckor gammal & beräknad födelse är i slutet på april. ♥









Sjuka barn.

Skrivet 2011-10-26 klockan 22:59:11
Fullbokad dag imorn. Två möten på förmiddagen, hem & äta, sen iväg med Jolie till sjukhuset, hämta barn, umgås med Lisa & senare är det föräldramöte. Frågan är vilket jag ska gå på, Marlon eller Leons? Båda är samtidigt.

Marlon kräktes i sömnen natten till söndagen & på söndagmorgon. Sen på morgonen ville han äta, han var hungrig. Tänkte att det är bra för då kanske han får hjälp att få upp det sista men det kom inget mer & han var som vanligt. Pigg, glad & frisk. På måndags morgon var det Leons tur. Skit också, jag skulle iväg på ett möte då som blir imorgon istället, men ändå..Samma där, han kräktes två gånger & var jättehungrig sen. Men inget mer kom upp. Han var också som vanligt, pigg & frisk. Men det blev inget dagis för dem igår.

Idag på morgonen hade det gått över 48 timmar sen Leon kräktes så de båda var iväg. Ingen av Liam eller Jolie har varit dåliga. Konstigt, för ingen på dagis eller skola är sjuk & jag känner ingen som har barn som är sjuka heller. Mina barn har aldrig kräkts före vintern heller. Skitknepigt.



Sen vi bytte välling & gröt åt Jolie har hon inte bajsat någon morgon, så jävla skönt. Både för henne & mig. Slippa duscha & byta på henne innan jag ens vaknat & bajs som rinner överallt. Hon är sitt vanliga jag igen, glad, skriker & tjoar. När hon bajsade så förskräckligt var hon sur, grinig, gnällig & ett rövböld hela dagarna. Iofs förstår jag henne. Mina armar & min rygg har tagit stryk av att bära runt på henne. Lilla fisen..

Min kula på staven har ramlat av sen jag var så snorig & snöt mig konstant. Den har aldrig någonsin ramlat av förut. Måste få tummen ur att köpa en ny. Stav alltså, hela skiten, för den jag har nu står ut hur mycket som helst. Har haft samma sen jag gjorde den för drygt ett år sen.








Min duktiga Liam. Inte nu längre.

Skrivet 2011-10-24 klockan 22:45:40
"Du som är så duktig, Liam!"

Liam har alltid haft så lätt för allt, att lära sig, förstå & se. Och hela tiden så berömde jag honom att han var så duktig, han lyssnade på mig, han var duktig & med det så gjorde jag det till en del av hans person. Utan att jag visste om det. Många andra också. Han identifierade sig med det ordet & sökte den bekräftelsen, han var duktig.

När han var i trotsåldrar eller inte orkade/kunde upprätthålla det duktiga jaget, så tryckte jag ner honom med orden "Du som alltid är så duktig, Liam! Vad är det med dig nu?" utan att jag fattade vad jag gjorde. Ehm..Nu efteråt fattar jag ju hur nedvärderande jag lät & hur han måste ha känt. När andra sa så..

Liam kunde ju allt, han behövde bara titta eller lyssna så fattade han direkt. Men så fort han inte klarade av det efter ett eller i bästa fall två försök så fick han utbrott, ville inte prova mer! Han kunde inte, han var ju så duktig & när han inte klarade det så var han inte duktig! En del av den han var ville inte samarbeta & han kände sig misslyckad! Jag pratade ofta om att man måste prova för att veta hur man inte ska göra, man lär sig av sina misstag & försökte få honom att inse vikten av att prova & att försöka. I all välmening. Ingen kan allt på en gång. Vad jag inte förstod hela tiden var att jag & många andra förväntade oss att Liam är så duktig, han kan allt. Han är snäll, lugn, förstående, klok som fan. Jag trodde ju att jag gjorde rätt för honom & för mig.

Jag uppmuntrade honom inte till att vara duktig i press eller elakhet, utan mer för min egen bekvämlighet - fast det fattade jag inte. Jag trodde jag gjorde det för han skulle må bra, känna sig bra, berömma honom & ösa beröm över mitt älskade underbara barn. Min duktiga Liam.

Nu, efter att ha läst Ladys blogg & "Ge ditt barn hundra möjligheter istället för två" så har jag tagit bort det ordet, hela den betydelsen; Duktig. Eller det gjorde jag nog för snart ett år sen. Jag har tänkt, funderat & klurat på den betydelsen; Duktig. vad är det? Jag bekräftar det han gör istället för att värdera det & jag har insett att duktig är att göra någon annan nöjd. Inte göra det för sig själv, utan för någon annans skull & glädje.



Idag får han inga utbrott längre, han lyssnar när jag ska förklara det han inte förstår eller kan på en gång, han behöver inte prestera längre & framför allt; Han får vara trotsig, trött & inte på humör utan att jag "Men du som alltid är så duktig!" Han har mer rätt att känna & vara än vad jag tillät förut. Men jag visste inte bättre. Nu vet jag & jag ser en gladare Liam som får ut mer av det han gör.

Jag förstår om ni inte förstår vad jag menar, eftersom duktig är ett bra ord för många. Såhär gör jag & Tobbe. Det funkar på våra barn & vi tycker att de känns mer trygga i sig själva nu. Vi var inte medvetna förut även fast det syntes så glasklart vad felet var, vi såg det inte. Jag är nöjd & alla barn är lättare att hantera & se. Jag älskar att vara mamma åt våra galna fisungar.








SF kurvan.

Skrivet 2011-10-24 klockan 13:23:25


Minns ni att jag sa att SF-kurvan med Jolie var helt knasig?
Här SER man haha & nu efteråt fattar jag ju varför BM blev orolig & varför alla på specmvc var så oroliga.








Snopp = hjärnlös.

Skrivet 2011-10-24 klockan 10:51:01
Jag skulle också vilja veta hur jag, på ett pedagogiskt sätt, ska förklara för mina söner hur de menar med Kronans droghandel; Där storasyster berättar för sin lillebror, när han frågar, att pojkar har en snopp för att de inte har någon hjärna.

Barn förstår inte ironi & sarkasm.








Fulebusen.

Skrivet 2011-10-23 klockan 23:25:48
Jag glömde helt av bloggen, jag hade lovat en bild på vad jag beställt åt Jolie!




Den är helt underbar! Helt knasig, huller om buller & en massa underbara färger som jag älskar. Jolie tycker också om den, hon gosar in huvudet & hon brukar pilla på de olika stjärnorna. Baksidan är grön, som syns lite i nedre höger hörn. Velour. Älskar. Det bästa med att beställa såhär, det är att jag får vad jag vill ha.

SuperNova.

I onsdags tog jag äntligen bort allt från benet så nu är jag nakenben igen.



Den mörka fläcken är från linsen. Ibland är den där, ibland inte. Tycker det ser jättefint ut & mina hår är kvar. Det kliar knappt alls vad jag hade trott men det gör ont när Jolie nyper mig i benet när hon vill komma upp.

I helgen har vi haft finbesök från Kalmar igen. Eller inte mest jag & Tobbe, utan Lisa. Så vi hade en mysdag igår med mat, film & kvällsgott. Och det gick jättebra med barnen. En efter en slocknade de. Jolie somnar vid 18.30, Leon vid 19.30 & Marlon strax efter. Liam somnar alltid sist, min sällskapssjuka gosunge. Och jag hade glömt hur gott baconchips är..Yuuum..

Imorse var det inte lika kul. Vi hade varit vakna för länge & tre av fyra barn vaknade för tidigt & bajsade ungefär samtidigt. Men Jolies bajs var rätt okej hade Tobbe informerat om. Jag har bytt ut hennes gröt också så den är mjölkfri. Hon märker ingen skillnad, hon bara äter. Känns lite kul med ett barn som äter! De första tre äter som kyrkråttor & har alltid gjort. Jolie är ett matvrak.

Hade tänkt berätta om ett samtal jag hade med förskolepedagogerna så sent som i torsdags morse men jag struntar i det. Lady Dahmer bloggade nyligen om våld & jag är ju en efterapare som härmar ;)
Grejen, tycker jag med min blogg, är ju att den är vädligt personlig; Utifrån mig, mina tankar, mina barn, min fostran, våra upplevelser. Men, men. Jag tänker ju väldigt mycket & Tobbe brukar fråga; Får din hjärna aldrig vila? Du tänker ju för mycket jämt!

Vi har märkt på Liam att han drar sig undan mer & mer, blir irreterad & arg; Han vill vara ifred. I fredags sov han över hos en kompis & idag en stund efter frukosten åkte han till en annan kompis. Marlon & Leon leker jättebra tillsammans, de försöker inte ha ihjäl varandra som förut. Men iaf så föreslog jag att Liam tar tillbaka sitt gamla rum så han får vara ifred & han var redan lite ledsen för Marlon sprang efter han hela tiden men när jag frågade det så blev han blank i ögonen & hakan drog ihop sig. Han ville ha eget rum. Nu är han mogen. Han delade rum med Marlon för han inte skulle känna sig ensam, kunna somna om kvällarna & sånt. Men nu är han stor.
Så hela kvällen har vi plockat smålego till förbannelse, flyttat sängar, backar med leksaker, städat & grejat. Leon somnade på stört i sitt nya rum, Marlon en liten stund efter & Liam stängde in sig på sitt rum rätt snabbt.

Han visar inget att han är arg, att han skulle ha problem eller så, utan han vill bara vara ifred från de små syskonen.








Bajssjuka.

Skrivet 2011-10-19 klockan 21:46:32
Jolie har de senaste två veckorna, tror jag, varit heeelt knasig i magen. Bajsat varje morgon så jag fått sätta ner henne i badkaret och duscha henne ren. Har inte velat torka henne & så har jag smörjt henne med salva. Ikväll köpte Tobbe hem majsvälling så vi får se om det är vällingen som spökar.

Bajset har varit gult, ljusbrunt, vattnigt, luktat gift & hennes rapar har luktat giftiga ägg. Sen har hon varit grinig, mammig, vaknat om natten, bajsat mera & så har det varit till & från. Mest till. Jag har avvaktat, det har blivit lite bättre, sen har det kommit tillbaka..Ahh, jag vet inte vad jag ska göra.
På bvc skulle de ändå råda mig att avvakta - så det är lika bra att göra det från första början så de inte kan säga att jag ska göra det mer. 

Liam har feber, jag har hosta & snor, Tobbe har övre luftvägsinfektion, Jolie har sitt bajs men Marlon & Leon är som vanligt. Marlon var lite hostig & hes häromdagen så sa han till mig att han vill ha tillbaka sin vanliga röst. Han vill inte låta sådär.

Imorgon kommer jag lägga upp en bild på något jag specialbeställt till Jolie, goooos!








Tandläkare.

Skrivet 2011-10-18 klockan 12:45:39
Leon har varit hos tandläkaren! Först i fredags. Han ville inte hoppa upp i stolen så han fick sitta i mitt knä. Han tyckte att det var roligt & spännande, tandhygienisten frågade om kostvanor osv & han svarade glatt på dem. Han öppnade munnen & lät henne skrapa på tänderna osv. Det var hans första besök, det han skulle på vid 2 års struntade jag i. Det måste ha varit Leon som blev kallad, men det stod inget namn; "Barn Karlsson" ?

Den ena tanden längst bak, som är på samma sida som jag står på när jag borstar hans tänder, var mjuk så de ville laga den. Nu inskolas han. Marlon följde med på besöket igår. Eftersom Marlon är som han är så har vi aldrig kunnat fullgjort en kontroll. Han tittade vad Leon gjorde, var nyfiken, viskade till mig & ville sitta i mitt knä för att se. Det går så bra när Liam eller Leon får "visa" & Marlon, utan press, kan stå bredvid & titta. Sen fick de båda sitta i stolen & åka upp & ner. Innan vi skulle gå sa Leon att han minsann skulle ha en leksak. Tandhygienisten var så snäll att Marlon också fick en leksak när vi var klara.

Leon är ju så härlig, charmtrollet. Han frågar saker, säger att de inte får göra si eller så & svarar så roligt ibland.

Jag flyttade Marlon dit samtidigt. De på vivallas tandläkare har jag alltid tyckt varit så himla bra i alla år men de lyssnade inte alls på mig när jag var där med Marlon. Och sist Liam var där med farmor eller farfar så reagerade till & med denne som var med hur de behandlade Liam. Numera har Liam tandläkarskräck nästan & han har alltid hoppat upp glatt i stolen.

Vissa människor ska inte jobba med barn, för de förstår inte pedagogiken utan stressar fram otäcka känslor. Barnet påminns inte om händelsen, utan mer av känslorna kring den otäcka människan.








Något jag funderat på..

Skrivet 2011-10-17 klockan 23:02:01
"Om du aldrig säger att dina barn eller deras kläder är fina så tror de att du inte älskar dem & att de är fula!" ..Ja, många gånger har andra människor blivit rabiata, vill inte förstå & blir galna. Skäller på mig & tycker jag är en hemsk mamma.

Okej.

Om du inte säger att du älskar ditt barn när du översvämmas av känslor så tror ditt barn att du hatar den.
Om du inte säger åt ditt barn att den gör något bra så tror den att den gör något dåligt.
Om du inte berättar vilka bra egenskaper du ser hos ditt barn så tror den att du inte ser vem den är.
Om du inte berättar att ditt barn är snäll så tror den att den är elak.

Visst låter det helt galet? Om du inte säger att ditt barn är fin så tror den att den är ful..ÄR det verkligen så viktigt för er att jag lär mina barn det ytliga när jag kan få fram så mycket mer? Massor med andra, nyttiga saker. Men många vill inte förstå & jag vill inte förstå hur man kan vilja se på när barnet blir en prydnadssak. "Du måste lära dina barn att ta emot komplimanger!" Vadå, ska jag tvinga dem? Marlon som hatar när andra beundrar & "fiiiin!" får inget tillbaka av honom. Men om någon bekräftar det han vill visa "Jag ser!" - "Jaså, vem valde det då?" eller "Det var ett riktigt bra köp/present, för att.." Ja, först då får man ur han något. 

Några gånger har så små barn som TVÅ år kommit fram till mig, tittat upp bakom axeln & dragit i kläderna. De är vana att man bara ser & säger vad fina de är & sånt struntar jag i. Jag pratar med dem, frågar vad de lekt med eller annat för med mig ska ett barn aldrig behöva känna att den ska visa upp sig. Två år..Jag skyller inte på föräldrarna, för det är så mycket annat som spelar in.

Så kommer det igen, men det är viktigt att barn får självförtroende! Genom sitt utseende..undrar jag då? Inte för vilka de är.

Är det inte skillnad på erat uttalande till mig & mina uttalanden till er?

Alla föräldrar vill sina barns bästa. Alla gör så gott de kan själva & vad som känns bäst eller vad de nu är fostrade med hur det funkar. Jag blev inte fostrad alls. Mina barn lär mig så mycket hela tiden, både om mig själv & föräldraskapet. Samhället, alla normer & ramar har fått mig att öppna ögonen. Jag har alltid varit en tänkare & alla konstiga frågor, uttalanden & kommentarer har fått mig att förstå.

Jag vet hur andra tänker & vill väl. Jag är inte perfekt eller bättre än någon annan, men jag är bättre nu än vad jag var för bara ett år sen. Det känns som det. För första gången i mitt liv har jag en åsikt, något jag tror på & har sett mycket utav som är dåligt - hur ändra? Där kommer mina tankar ifrån. Och Marlon. Han lärde mig att tänka nytt.








Marlons första inbjudan på kompiskalas :)

Skrivet 2011-10-15 klockan 20:21:39
I tisdags kommer jag till förskolan för att hämta Marlon & Leon. Leon leker med N (Marlons förskolekompis) & jag pratar med dem. han berättar att han fyller år & jag säger Grattis. Jag frågar om han ska ha kalas & om Marlon ska komma & vad han önskar sig. "Jag fick paket imorse av mamma & pappa!" haha :)

Jag ringde hans mamma i torsdags, de vet ju inte vem Marlon är eller vad han har för svårigheter. Vilken trevlig människa! Jag berättade lite om Marlon, hur han fungerar & lite om hans svårigheter & att jag kanske behöver stanna en stund ifall han låser sig. "Du får stanna hela tiden om han behöver det!" Inga konstigheter. Men det kändes ändå bra så att de vet. Vissa tror ju att jag VILL att Marlon ska vara blyg & att jag har gjort så att han är som han är.

Marlon har längtat jättemycket att få gå på Ns kalas & igår kväll runt 18.40 skulle han sova så det fortare blev nästa dag. Han somnade inte förrän 2 timmar senare. Och hela förmiddagen har han hållt koll på klockan & frågat hur lång tid det är kvar. Så idag har Marlon varit på ett eget kompiskalas för första gången! Jag var med honom en timma & det var ju ungefär som på förskolan fast hemma hos N. Han hade haft jätteroligt & när jag hämtade han så sa han att nästa gång han åker på kalas till någon kompis så vill han ha med Liam ;)

Helt galet. Marlon är 5 år & har aldrig haft några riktiga, egna kompisar. Förrän nu. Jag har försökt lite med kompisars barn som jag märkt att Marlon fastnat för men det har inte blivit några träffar osv, saker har kommit emellan & jag lever inte som de flesta andra med barn i hans ålder. Sen har han varit rätt nöjd med sina syskon, mig & öppna förskolan. De flesta han frågat efter eller pratat om har varit mina kompisar. På förskolan leker han inte med samma, samma utan han leker med alla.

För er som är nya eller inte hängt med så fick Marlon diagnosen selektiv mutism som betyder ofrivillig stumhet i dec -10, efter en 9 månaders utredning, samtal, möten osv hos BUP, läkare & andra männsikor som jag inte minns vad de var. Marlon har även autistiska drag, han är inte autistisk eftersom han kan vissa saker som en autistisk inte ska kunna men han har väldigt mycket därifrån.
Han kan prata & berätta saker hemma eller när han är med människor som han är trygg med. Men när vi kommer utanför dörrarna så låser sig hans tal utan att han vill det. Ibland har han blivit så arg & frustrerad när han vill men inte kan att han fått utbrott, nu när vi & de flesta vet vad det är för svårigheter han har så underlättar allt. Han får numera inga utbrott, han pratar oftare eftersom han inte får samma press som innan & barnen på hans förskola är helt underbara. Ingen som frågar varför han är "konstig" eller varför han inte kan prata, tjatar på han eller pressar honom. De låter honom vara & gör/reagerar inget speciellt när han väl pratar.








Bajs & förskola.

Skrivet 2011-10-13 klockan 00:15:43
Jag vill inte vara sjuk längre. Näsan är proppfull med snor, jag kan inte sova & jag vaknar varje morgon med ont i axel & en himlans massa bajsdoft. Enligt Tobbe, jag känner den inte. Jolie bajsar ner sin säng varenda morgon, jag fattar det inte. Bara för jag fick tre lyxbebisar på raken som aaaldrig gjorde det & bara sov så gosigt bredvid mig så ska hon, den sista bajsa & bajsa hela tiden. (Tur hon sover i egen säng så jag inte får det på mig)

Idag hade Marlon drop in fika på förskolan så efter jag & Jolie hämtat Liam så hämtade vi Leon. Han är så go, när han ser att jag kommer för att hämta han så säger han "Hejdå, mamma!" eller "Du ska vara hemma!" ;) Någon trivs på sin förskola. Jag älskar Leons fröken, jag har säkert sagt det innan men hon är underbar! Första gången jag pratade med henne så fräste vi åt varandra för en liten skitsak & jag tänkte "Jävla kärring!" haha men inte nu längre.

På Marlons drop in fika kom det några föräldrar & alla mina barn lekte. De tre stora tillsammans & Jolie blev uppvaktad av några andra barn. Det är så roligt att se mitt barn kunna leka på en plats & på ett sätt jag aldrig trodde jag skulle få se. Jag pratade med en ur stödgruppen häromdagen så vi ska snart ha möte igen. Hon lät så positiv till det jag ville ta upp, hon är underbar. Hon känns även som ett stöd i sånt jag använder mig utav med barnen som väldigt många andra, både kompisar & fröknar inte alls förstår.

Nu ska jag sova. Glömde bort lite vad jag skulle skriva eftersom jag pratade i telefon en lååång stund :)








Kliiiiiiaaaaa..

Skrivet 2011-10-11 klockan 20:15:52
Alltså, jag förstår om ni tror att jag har ont nu, men det har jag inte. När vattnet brände över benet kände jag inte det först - Hjärnan kopplar inte för signalen måste nå hjärnan & sen når den den värma/skållade/brända kroppsdelen. Det är därför man kan stå, i vad som känns minuter, innan man drar undan.
Efter att vattnet skållat låret & hjärnan fattat så gjorde det satans ont & jag svor så in i helvete, fräste & spottade. Sen när jag drog av kläderna, vilket man inte ska göra för då drar man av hud, så gjorde det inte så ont längre. Efter några minuter började det bränna satan & det kändes som benet brann i en helveteseld. Jag kunde knappt andas, det här var värre än att föda Liam. Och när jag försökte andas så andades jag på benet eftersom jag satt framåtlutad typ & för varje andetag kändes det som ytterligare eldsvådor emot det brända.

En timma efter händelsen la de om mig med massa typ vaselindränkta lindor & bandagen, kylande & renande. Efter första omläggningen har jag bara haft ont en gång. Det var på festen, jag råkade sätta mig ner för fort & den gigantiska vattenblåsan som gick strax ovanför knäet sprack. Det blev väl ett tryck. Men jag har inte ont nu eller annars, jag lovar :)
Okej då. Lite ont i rygg & svank fick jag av att försöka kunna gå med ett knä som jag bad att få hårt åtdraget, så det nästan blev rakt. Och det ville jag för att det inte skulle halka ner.

Det enda jag längtar efter är imorgon, hoppas hon kan slita loss mer död hud så det river sådär skönt..Eller mest längtar jag att själv kunna få klia! Ja, det är ett gott tecken på att det läker men jag blir ju galen, det går inte att klia genom dunjacketjockt skit ivägen.

Lillemor; jag är väl den om någon som klagar mest av alla vad jag vet ;) Har nog aldrig läst en blogg som är lika klagande som min haha eller så är det min dialekt. Närkingska, gnäller så det bara ylar om det & jag lovar att jag blir trött ibland på att höra mig själv prata & gnälla.








Varning för magvändande bilder!

Skrivet 2011-10-10 klockan 20:59:18


Det är inget litet bandage jag gått omkring med. Idag bytte de igen, för 4:e gången tror jag? Och äntligen, det läker! Det vätskar & snuskar sig inte längre så jag fick ett mindre omlägg. Hon tog en pincett & drog (rev) bort gammal & död hud. Helt brun & fnasig. Satan vad skönt det var..Hade kunnat lega där hela eftermiddagen & låtit henne riva i benet. Sen rengjorde hon det & det sved lite men det var såå skönt. Jag har inte kunnat klia mig på benet på länge, det var helt underbart.

Varning!! - Varning!! - Varning!! - Varning!! - Varning!! - Varning!! - Varning!!






















(klickbara bilder) Jag veet att det finns folk, som jag tex, som älskar att titta på sånt här. En del dör typ av det & det gör ont i magen - men jag varnade redan i rubriken ;) Så var försiktiga (inget klantarsel som jag) & var inte för hungriga (som jag) när ni häller av kokande vatten!

Så vi får se på onsdag, då ska jag tillbaka & förhoppningsvis så kan jag börja byta på mig själv. Åhh, vad jag ska klia..Längtar!








Söndag.

Skrivet 2011-10-09 klockan 18:21:50
Buhuuu..Jag är så förkyld! Det värsta jag vet med att ha barn är när jag blir förkyld. Jag blir så ynklig & orkeslös. Hela helgen har jag sovit, känns ju jättevärt & imorgon börjar skola & allt. Hellre magsjuk eller annat, för då tas "sjukdomen" mer på allvar. Och det går över snabbare! Snorhelvete..

Något är det med Jolie också, varje morgon vaknar jag av att det luktar bajs & hon har bajsat ner sin säng eller sina kläder. Det är frätande bajs så hon får duschas, vädras & smörjas hela tiden. Bajset luktar gift & har till & från bränt typ som hål i hennes hud. Under två nätter fick hon sova i våran säng (vi hade ingen tvättid än) & så dåligt har vi nog aldrig sovit, någonsin. jag har alltid tyckt det har varit så mysigt att sova med mina barn men med Jolie går det inte. Ingen av oss kan sova. Nu, för första gången, förstår jag vad andra föräldrar pratat om som inte kunnat sova tillsammans med sina barn.

Iofs vågar man knappt öppna munnen när barnet får feber, konstigt bajs, dreglar eller vad som helst; TÄNDER!! säger alla. Ja, allt är tänder hit & dit. Även fast barnet av mänsklig instinkt stoppar händer i munnen & dreglar vid 3 månaders ålder; TÄNDER!! gapar alla. Sen kommer det inga på flera veckor eller månader men jo, minsann tänder är det alltid. Inget annat.




Förra helgen hade vi ju fest & kompisar här. Alla barnen sov hos farmor & farfar, det hade gått så bra. Skönt tycker jag, barnen älskar att vara där & Jolie är det ju aldrig problem med heller. Vi hade finbesök ända från Härnösand & Kalmar. Inte dåligt ;) Jätteroligt var det. Jag hade stått inne i sovrummet & stånkat & bökat med att få på mig jeans över bandaget i typ en halvtimma, sen äntligen. Helt svettig & utmattad blev jag! Och Mickis undrade om jag hade fått mig något där bak eftersom jag gick så konstigt ;) Hon visste inte vad som hänt. Strunt samma, vi hade jätteroligt, folk blev fulla & glada & de flesta trivdes med varandra även fast inte alla kände alla.
Mest glad av allt blev jag över att jag fick umgås så mycket med Malin ♥ och Fia & Madde också, eftersom vi inte ses så ofta. Mina mammor också såklart men dem träffar jag så ofta haha :) Tobbe & hans vänner drog ut senare & jag stannade hemma med mitt ben & mina vänner.

Annars då? Jo, vi börjar fundera på ett datum för Jolies dop. Ja, vi är såna som döper våra barn. Tiden har gått liksom så fort..Hon är redan 9 månader.



Knasbollens favorit; Sopskåpet, kökslådorna & att stöka till med slevar, sopor & alla lådgrejor. Känns som ett dött lopp att städa köket för att sedan släppa lös babyn ;)








Rolig barnmat ;)

Skrivet 2011-10-06 klockan 23:17:30


(bild hittad på facebook)

Skulle nog passa perfekt som middag hemma hos oss.








Skrivet 2011-10-03 klockan 09:42:49


2 oktober -11.
Ett år som gifta & många fler ska det bli, jag älskar dig Tobbe.








RSS 2.0