Startsida | Varför Korv? | Bloglovin' | Twitter | Facebook | Bloggdesign

Rutin UL.

Skrivet 2011-11-30 klockan 20:23:07

Imorse efter barnen var lämnade for jag iväg för att möta Kaka & Tuttis & vi prommenerade till familjecentralen. Hann inte mer än att käka frukost, babbla hår med mina mammor & Kaka (Fia med kakorna) skulle amma Tuttis. Lisa & Kaka sällskapade mig till Usö haha & Fia blev arg för vi gick så snabbt att hon svettades & benen brände ;)

Lisa & Fia fick vakta Jolie medans jag gick in & barnmorskan hade en yngre tjej där, tror hon utbildade sig. Barnmorskan tittade runt & vi såg att moderkakan låg i framvägg, ungefär vad jag trodde eftersom jag bara känt bebisen sparka långt åt vänstersidan. Som vanligt sa jag att de får absolut inte säga vad det är för kön, om de ser det. Känner mig som en stamkund där nu. *ehm*
Men allt såg bara bra ut & lilla bebisen vinkade med handen, låg ihopkurad & upp med benen jättegosigt & vi såg ansiktet & hur den gapade & rörde munnen. Jag blev flyttad från 29 april till den 3 maj, så nu väntar vi inte ett aprilbarn längre utan ett majbarn! Barnen har ju redan två kusiner som fyller i april (samma dag, födda samma år), men vi har ingen som fyller i maj, än. Eller så kanske den vill komma i april ändå.

Sen frågade bm om den andra tjejen fick öva på mig, såklart. Njutningstid för mig att titta mer på bebisen. Jag fick fyra bilder, gratis. Efteråt när jag skulle visa dem för Lisa & Fia såg jag vilka dåliga bilder det var. Vad besviken jag blev! Äh..Eller alltså jag betalade ju inte för dem men ändå..

18 fulla veckor imorgon! Gaaaalet vad fort det går.








Walking Baby.

Skrivet 2011-11-28 klockan 20:58:15
Jolie har växt massor :) Hon är 72 cm & väger 8,3 kg. Det firade vi med att köpa en lurvilurvmössa åt henne med knyt på. Hon drar av sig sin mössa titt som tätt, det är ju ingen fara egentligen eftersom hon sitter så skyddad & ingosad i vagnen men ändå. Ser ganska kallt ut när jag själv går där utan & tittar på henne.

Jag pratade även med bvc sköterskan om Jolies mage, om allt som var osv. Hon tyckte det var bra att vi hade testat majs & andra vällingar & själv kommit fram till att det var mjölken. Det var ju faktiskt tack var det Angelica. Hade inte hon varit med om samma sak med sitt barn & kommit med lösningar så hade jag ju fortfarande stått här & undrat, typ. Så om en vecka ska vi träffa en läkare, dietist eller något.



Och JOLIE GÅR!! Hon har visserligen tagit några ynka små steg & knappt varit medveten om det men idag har hon gått upp emot fem, sex steg & är medveten, jätteglad (som vanligt) & fattar vad hon gör! Min lilla bebis går!
Liam, Marlon & Leon hade hjälpmedel som gåstol & gåbilar men Jolie har inte använt någonting. Bara hållt oss i händerna lite & gått med möbler konstant sen hon var 6 månader. Vilken skillnad, hon har bättre balans än sina äldre syskon. Om en & en halv vecka är Lillfisen 11 månader.

Jag hör lite varstans att det finns snö? Skicka hit lite ;) Jag saknar den. Känner mig helt uppfylld av lycka, nästan så jag kan spricka. Julkänslor & mys, jag har världens goaste gäng med ungar & den bästa man jag kan tänka mig. Själv känner jag mig mest uppsvullen, konstigt? Och glögg med mandlar..Jag dör, jag älskar julen & allt det mysiga omkring. Saknar bara snön & kylan.
I lördags var min pappa här & vi åt litet minijulbord med sill, janssons, hemmarullade köttbullar, prinskorv & rödbetssallad. Och julmust. Barnen fick sina efterlängtade julkalendrar igår. Förra året var lite väl många & dyrt spenderade pengar på bara kalendrar då de hade 3 st var; Lego åt de stora, en varsin TV & choklad kalender & Leon hade någon mer så de hade lika många. Så i år sa jag att barnen får en. Liam & Marlon valde Lego city & Leon fick TV kalendern.

Jag vill ge för mycket, jämt & det är ju inte så bra. Viktigast är ju att de uppskattar allt omkring & inte överöses med saker. Inte få allt de pekar på & vara så himla bortskämda. Så numera är jag en elak mamma som säger nej ;)

Liam har äntligen skaffat sig ett intresse också. Han har de senaste veckorna köpt tidningen Jordens Skatter & slukar all fakta & är superintresserad av stenarna. Så i lördags hade morfar med en stor, häftig sten som han har i sin samling. En bättre morfar finns inte.

Nu ska jag tjocka ner mig i soffan & titta på favoritprogrammet CSI.








17 veckor.

Skrivet 2011-11-25 klockan 08:01:44


Idag, 17+1. Nu har den poofat igen. Det börjar bli flåsigt att ta på mig skorna & jag får en chock varje gång jag tittar ner, fan vad tjock jag är! Just det, ja det ligger ju något där i. Om fem dagar ska vi på rutin UL. Blir fortfarande förvånad över att jag & Tobbe faktiskt ska ha en till. Vadå, vet folk om det? Jag? Gravid? Eller vem då?



Nu är bebisen ungefär 11 centimeter lång i sitthöjd och väger cirka 140 gram. Skelettet består mest av ännu mjukt och böjligt brosk, men det kommer att hårdna gradvis. En skyddande substans som kallas myelin börjar nu omsluta ryggmärgen. Svettkörtlar utvecklas över hela kroppen.I takt med att bebisen blir större och starkare, så blir navelsträngen - livlinan till moderkakan - också kraftigare. Babycenter.com.








Tjatkärring.

Skrivet 2011-11-23 klockan 23:19:50


Ja, jag tjatar. Det är inget nytt? Det har jag alltid gjort, men först nu när jag skriver ett ironiskt inlägg om Jolie som är en flicka så säger någon att jag för första gången tjatar. Jag tjatar ju om allt; Om mina barn, mig själv, min barndom & mitt egna förlädraskap, mitt bajs, att jag är tjock - Precis lika mycket som andra tjatar på mig om vilka kön mina barn har & utifrån det hur de kommer vara, tycka & bete sig. Jag lever i det här. Varje gång eller dag som någon slänger ur sig något idiotiskt irl så brukar jag skriva ett struntinlägg om något som rör det ämnet; Mina barns kön.

I den här bloggen skriver jag om det som rör mig dagligen, mina tankar & sånt trams. Rör det inte eller intresserar dig så är det ingen som tvingar dig att läsa ;) Läs någon töntig modeblogg om utseendefixering, fluffiga bakelsebloggar, ytliga mammabloggar eller något annat gullgull kanske som du istället får ut något av.

Alla som förstår genusmedvetenheten skrattar nog med mig i mina ironiska inlägg medans de som tycker om könsrollerna blir arga, upprörda eller så gnäller de om att jag tjatar. Men ingen säger ett ord om mina bajsnoveller eller när jag berättar detaljerat om mitt snor eller sånt ;)










Trött.

Skrivet 2011-11-22 klockan 12:43:29
Nackdelen med att vara tjock; Tröttheten. Och förkylningen som kommit nu, pang boom från ingenstans. Känns som jag försummar mina vänner. Jag är för trött för att ens orka bry mig att höra av mig & berätta att jag är så trött att jag inte orkar. Inte just nu. Struntar & skiter i det, får dåligt samvete men känner ändå "Vad fan, jag är inte mer än människa!"
Jag passar på att sova när Jolie sover på förmiddagarna & struntar i att städa ;) Jag tittar på TV, latar mig, läser tidning & bara njuter av att få vila.

Jag har tre små korvar som ska hämtas & lämnas i skola & på dagis. En liten minikorv som ska busa & härjas. Just nu när jag är så förbaskat trött känner jag bara att jag ger min energi åt dem sen får de andra vara utan. Egoistiskt, va? Lite elakt också. Men ändå inte. Dubbelmoral. Ska försöka få tag i uppiggande grejer, kanske få järnet mätt & såna saker.








Jolie måste ju få bli en riktig flicka.

Skrivet 2011-11-22 klockan 11:20:48
Jolie är så vild & galen. Full av liv & rörelse. Hon klättrar upp & ner för soffan, ramlar ner, busar, leker, stökar till & drar ut alla påsar i köket & är alltid glad. Hon är flicka & flickor ska inte vara såna, så jag & andra vuxna måste ju lära henne att hon ska vara söt, fin & duktig. Lugn & snäll också förresten, så hon blir en riktig flicka & vuxna som ser henne blir glada & nöjda. Hon är ju så liten & vet ju inte om att hon är en flicka & hur såna ska vara. Det vet inte jag heller egentligen.

Jag måste titta på TV hur flickor framställs, hur de beter sig & så, så att hon får mesta möjliga bekräftelse på att hon är & beter sig rätt för sitt kön. Lek med dockor, pyssel & kök; Uppmuntra, eftersom hon ska växa upp till en kvinna & de ska hållas med sånt. Lek med bilar, monster & farliga figurer; Ingnorera så hon tröttnar eftersom hon inte får uppmuntran för det. Berömma & klappa för rätt beteende med rätt leksaker för sitt kön, precis som man gör med hundar (som min pappa sa).



Men kommer henne glada humör försvinna när jag ska lära henne att vara en lugn & duktig flicka? Kommer hon fortfarande vara lika glad & full av liv när jag ska lära henne att dämpa sig, för att passa in som riktig flicka? Och alla klänningar som hon ska spökas ut i, när hon ramlar på allt kjoltyg? Eller just det, flickor ska inte busa runt i klänning så det lär hon sig ju också.

Älskade Jolie, mamma kommer aldrig begränsa dig! Precis som jag aldrig begränsar dina bröder & deras personligheter. Vad tror ni om mig egentligen? ;)








Min man är ingen riktig man.

Skrivet 2011-11-21 klockan 22:05:54
"Riktiga män faller för kvinnor med kurvor, bara hundar & arkeologer går efter ben" - Betyder alltså i mitt & Tobbes fall; Han är ingen riktig man & jag är inte kvinnlig nog. Finns det ingen sån här "uppmuntrande" statusrad för män också? Eller just det, deras kroppar objektifieras inte lika mycket som de kvinnliga kropparna. Och män bryr sig i överlag inte lika mycket hur de ser ut i olika vinklar & frågar oftast inte lika mycket som kvinnor "Hur ser jag ut?"

(Jag har inte träffat så många killar som fixar & donar & undrar hela dagarna hur de ser ut, därför skrev jag ovannämnda)

Man glömmer att alla ser olika ut. Jag hade själv valt, om jag kunde, vara lite rundare. Jag skulle vilja ha en rumpa. Jag får ont i ryggraden, rumpknölarna & svanskotan av att sitta på hårt. Jag har inget mjukt & gosigt att sitta på. Men jag får väl göra det bästa, ta en kudde eller välja att sitta på mjukare underlag. Skulle mitt liv bli bättre om jag fick mer fläsk på rumpan? Jag tror inte det. Och jag tror inte heller jag skulle få mer självförtroende, för ingen ser att det inte finns någon rumpa om jag inte visar.

Ingen ser det man själv ser. Och mina vänner skulle knappast bli gladare av att jag hade större rumpa. De skulle inte bry sig, jag är samma Jenny.

När jag är gravid kan jag för enda gången i hela mitt liv säga att jag är tjock. Många drar efter andan & ba "Men vadååå tjock?? var dååå?? Du är så fin & smal! Du är ju gravid, det är ingen fara, du är inte tjock!" haha typ som att jag inbillar mig det eller något. Det är roligt att säga så & mina vänner fattar ju vad jag pratar om. Fast när de säger så tillbaka om andra eller om sig själva så blir jag förvånad, jag är så van att bara jag använder ordet tjock istället för gravid.



Men, men. Den dagen jag får riktiga kvinnliga kurvor kanske jag äntligen förtjänar att få bära min snippa, för då är jag en riktig kvinna. Och Tobbe behöver inte skämmas för att han inte är en riktig man, hans snopp kanske trillar av när jag inte har riktiga kvinnliga kurvor?








Våra 15 timmars barn får vara hemma på loven.

Skrivet 2011-11-21 klockan 08:55:59
Läste i en tråd på FL att någon undrade varför föräldrar har sina 15 timmars barn på dagis. Under alla år jag haft mina barn på dagis så har jag alltid haft dem hemma & lediga under alla lov. När Liam gick på dagis & jag i skolan så hade jag lov så utan att ens tänka på det så var han hemma, såklart.
Idag ska jag lämna in Marlon & Leons papper om jullovet. De går bara 15 timmar, förutom Marlon som fått en dag extra på 5 timmar. Tobbe kommer jobba i veckorna som vanligt, jag är hemma i veckorna men jobbar på helger som vanligt & sen vet jag att fskpedagogerna vill vara lediga, det sätts in vikarier, det är mindre barn osv.

När jag hade Marlon & Leon hemma så tänkte jag bara att det är bra att de är hemma om de kan, så kan andra som behöver platserna mer än mig ha dem. Precis så tänker jag om loven också. Att de som behöver platserna, för att de jobbar/går i skolan måste & behöver platsen mer än jag & våra barn.

Marlon skulle nog må väldigt gott av att gå på dagis de här dagarna, han skulle nog faktiskt behöva det - men jag kommer ha han hemma ändå. Alla barn är olika, såklart & så men jag tänker nu bara utifrån oss. Glöm inte bort det i texten. Skulle jag jobba eller gå i skola, verkligen behöva ha dem på dagis fastän de bara går 15 timmar så skulle det bara vara för att jag verkligen, verkligen måste.

Så tänker jag. jag har mina 15 timmars barn hemma så att de som faktiskt behöver platserna bättre än oss får dem.








Som tjock är det mer tillåtet ;)

Skrivet 2011-11-20 klockan 22:04:01
Fia med kakorna kallar mig galen. Jag saknar ju henne så mycket, så jag skyller på att det är tjockishormonerna & sånt som många andra gravida "skyller" på. De flesta omkring mig iaf. Tjatar på henne att vi ska ses & grr:ar för att det är längesen vi sågs. Så när jag är grinolle så skyller jag på bebis. När jag är arg & förbannad så skyller jag på bebis. När jag är hungrig skyller jag på bebis. Fan, det är mycket jag kommer undan med att skylla på när jag är tjock ;)

Jag kan släppa lös mig själv på ett normalt, avslappnat sätt & bara "Det är gravidhormonerna!" utan att någon säger emot. Vad skönt egentligen. Release me.

Och bebis sparkar så jag känner det tydligt emot handen nu. Innan har jag känt hur det fladdrar & rör sig, men nu kände jag på riktigt liksom. 17 fulla veckor enligt ultraljudet. Mina ben är tjockare för jag får knappt upp jeansen över rumpan & boobisarna har börjat få innehåll. Usch, tycker inte om dem som stora, jag vill ha dem minismå. Tobbe bryr sig inte & har aldrig gjort. Synd för han bara att han är en ass-man & jag inte har en sån ;) höhö.

Nej, ingen av Liam eller fiskorven i magen var planerade men de båda två välkomnas enormt med massor av kärlek. Liam & fiskorvens syskon är inte mer älskade eller bättre för att de var planerade. Ibland blir inte allt som vi tänkt oss & tur är väl det, vad tråkigt vi hade haft då.

Nu ska jag äta pommes pinnes & daim, för jag är tjock & då får jag äta hur mycket godis jag vill.








19 nov -10.

Skrivet 2011-11-19 klockan 21:07:41


Jag & en lite mindre Liam. Min lilla stora Liam har blivit så himla stor. En liten tonåring, som de flesta föräldrar till 9-10 åringar säger ;) Ser han knappt längre & han bryr sig inte om att vara nära & tillsammans med mig längre som för ett år sen bara. Han är världens mest omtänksamma & helt underbar emellanåt. Jag har aldrig varit mamma åt en snart 9 åring. Det är så coolt att jag får uppleva det här. Det var inte så längesen jag själv var 9 år.



Orka detta igen? Här försöker jag töja ut revebenen ;)

Jag älskade att vara gravid med Jolie. Magen, sparkarna, att vara otymplig & att vara gravid helt enkelt. Jag var så ledsen på slutet för jag kände bara att jag för första gången fick älska & tycka om att vara gravid & så var det sista barnet..Trodde vi. Sa vi. Sen mitt i allt kommer en liten fis från ingenstans & bosätter sig & gör mig tjock.

Jag älskar mina barn oändligt mycket. De gör mitt liv & de är min mening med livet.








16 veckor.

Skrivet 2011-11-18 klockan 07:17:02


16+1. 
Magen är mycket mindre än förra veckan. (Har inte haft problem att bajsa, wohoo. Blir ju så stor med mage full av gammal poop) Fan, vad fort det går. Den 30 november ska jag på rutin UL. Bara två veckor som kommer tjoffa iväg.




 Nu är bebisen ungefär lika stor som en avokado, kring 10 cm lång i sitthöjd och väger cirka 100 gram. Under de kommande veckorna kommer en växtspurt äga rum, då bebisen dubblar sin vikt och blir längre. (stulet från babycenter.com)









Boolsie.

Skrivet 2011-11-16 klockan 19:43:37
Igår var Leon supertrött. Vi kom hem från dagishämtning runt 15 tiden & käkade mellis. Kl 16 sätter Leon igång att tjata, han vill sova. Tar på sig blöja & pyjamas & tjatar om sin välling. Kl 17 sov han. Han sov hela natten igenom & imorse när jag gick upp 6.10 satt han vid datorn & färglade Hello Kitty. Idag ville han sova runt 15.30 men jag sa att pappa vill ju träffa han idag så han höll sig vaken, åt med oss & somnade 18.30.

Marlon har fått problem med att lägga sig att sova. Han ska ligga i soffan med mig när jag tittar på TV & tjatar om att släcka lampan, stänga av TVn osv. Igår kväll somnade han inte förrän 23-tiden. Men sen är han ju sån, när han fått för sig något så ska det bli så & blir det inte så då tjatar han tills han somnar, typ.

Den 1 december ska Marlon för första gången besöka tandläkaren, han ska göra ett riktigt besök. Han har träffat tandis två gånger förut men aldrig öppnat munnen. Nu har vi bytit till tandis som ligger här utanför & de fattade precis vad jag pratade om att Liam ska först hoppa upp & visa, sen är det Marlons tur. Men Marlon har ju varit med Leon två gånger nu så han sa idag att han vill sitta före Liam.

Marlon utvecklas hela tiden, varje dag. Han är inte samma barn som jag hämtar på dagis, som jag lämnat på morgonen. Han är självsäker, trygg & lite stöddig. Denise, som inte träffat han på väldigt lång tid såg en stor skillnad. Ingen ångest. Och han pratade till dem. Svarade på frågor.

Tobbe frågade mig, någon annan kanske också undrar; Nu när vi vet hur bra det går för Marlon om dagarna på dagis, hade jag satt in han tidigare om jag vetat det? Nej. För ett, två år sen hade jag själv inte vetat hur de skulle lättast nå honom, vilka saker som funkar, hur man frågar saker & jag skulle inte ha vetat hur jag ska göra för att lämna han. Nu när vi kommer in på gården så går jag först in med Leon & Marlon väntar utanför med Jolie. Sen går jag in i nästa dörr med Marlon, Jolie sover redan så hon står utanför. Vi båda klär av oss, han håller mig i handen & håller sig nära mig & vi sätter oss tillsammans ner vid legot & pratar lite, Tittar, pillar & bygger. Sen kommer hans fröken & Marlon börjar slappna av. När han släppt mig (ångesten/vad det nu är) så säger jag hejdå & går. Det tar ca 10-15 min. En enda gång har jag lämnat han i dörren inne i hallen, jag var lite sen & skulle på möte med hans fröken, rektorn & specialpedagogen.

Älskade, knasiga Boolsen.








Frågor & svar.

Skrivet 2011-11-16 klockan 10:53:00
~ Det du berättar om din mamma och din uppväxt låter jättejobbigt, och svårt, och du verkar väldigt stark som tagit den väg du tagit och blivit den du är! Du har berättat om mögligt bröd, att hon inte verkade tycka värst vidare om dig, osv, så det jag nu undrar över är det här med ridskolan, gav hon dig det? jag har ju själv ridit och vet att det inte bara kostar massa pengar, utan massa tid i stallet med....

Svar; Hon gjorde ju inte det för min skull, utan för sin egen. "Titta vilken duktig mamma jag är som låter mitt barn rida på riskola!" jag red nog 9 lektioner & hade en teori. Hon frågade aldrig hur det gick, om jag haft kul eller något alls. Hon berättade aldrig för sina vänner att jag red där, hur jag trivdes eller om jag ens lärde mig något utan bara att hon var så bra som la ut pengar för detta.
Direkt på fredagarna efter skolan fick jag springa hem, panikbyta kläder för att hinna med bussen till stallet & efteråt skulle jag hem snabbt. Det var ju fredag så hon skulle ju ut & jag fick sen vara barnvakt åt min lillebror Erik. Ingen lagad mat eller något. Jag kunde få en hundring för barnvaktandet, ibland fanns det chips & dricka.

~ och sen undrar jag en till sak.. din mamma, under din uppväxt, slog hon dig?

Svar; Jadå, det gjorde hon. De gånger hon tappade kontrollen eller när jag blev för passiv i hennes kränkningar & hon märkte att hennes ordmisshandel inte bet på mig så kunde hon brotta ner mig. Slå mig. Hon har kastat hammare efter mig men den kom på ytterdörren, en gång klippte hon av mitt hår mitt på huvudet för att jag inte löd henne, hon har kastat kaffe på mig, koppar & andra saker. Minns fortfarande den brännande känslan av hur det sen svalnar, man känner inget. Det var ganska skönt när hon slog för då slapp jag höra hur värdelös, dålig, äcklig & onödig jag var.

Det var nog henne det var fel på. Jag var ju hennes barn.

~ kanske lite konstiga frågor, men brukar följa din blogg, och när man läst ett tag så är det väl såna här frågor man kommer på.

Svar; Nej, det är inga konstiga frågor tycker jag. Jag är väldigt öppen om hur det var, att leva sådär. Det hjälper mig att släppa det. Varje dag vara rädd, hur är mamma idag? Det blev en sorts överlevnadsgrej att syna henne & hennes humör för hur jag skulle vara emot henne. Idag var hon arg/på dåligt humör så då får jag inte vara glad & tvärtom. Ibland kunde hon tvinga mig att vara glad när jag var nere eller sjuk för annars förstörde jag hennes dag.

Det är så sjukt. Jag var den där lilla Jenny, mina minnen är sånt som hänt på riktigt & det sjukaste är när andra utifrån såg saker & berättar vad de såg. Jag var konstig & rädd som liten. Ibland är jag tacksam min mamma, för jag kan använda så mycket & veta att det där är fel. Så ska jag inte göra. Jag minns fortfarande hur det känns. Ingen har någonsin fått mig att känna som hon gjorde, fått mig att må så dåligt. Att vakna varje dag & tänka "Varför lever jag egentligen?" & några har frågat vad jag menar med att mitt liv började när Liam kom till mig. Det kanske inte är så svårt att förstå. Jag vaknar aldrig längre & undrar varför jag lever & finns. Jag känner så mycket känslor ibland att jag blir överväldigad.

Idag kan jag gråta utan att skämmas. Det gjorde jag aldrig som liten för då visste mamma att hon lyckats trycka ner mig & då var hon nöjd. Mina barn har sett mig gråta. De får gråta. Jag har aldrig sett min mamma gråta vad jag minns.

Som jag alltid säger, ni får fråga vad ni vill.








En av tre.

Skrivet 2011-11-15 klockan 23:16:52
När jag var nästan 13 år fyllda började jag klass 7. Jag var minst sagt livrädd att börja på högstadiet! Olika lektioner i olika klassrum & så socialt handikappad som jag var. Vågade inte prata eller fråga folk saker för jag visste inte hur jag skulle göra. Tänk om de skulle tycka att jag var ett freak som sa fel saker? Mamma hade skrämt upp mig med att det fanns knarkande ungdomar där. En enda kompis hade jag fått med mig från 6:an.
Iofs hade jag knappt någon enda kompis i hela 6:an. Socialen & Emelies pappa hade "tagit" Emelie ifrån oss & vad hade jag då? Inget, jag skolkade igenom resten av 6:an, gjorde mig osams med alla mina kompisar & blev helt ensam. Mamma hade manipulerat min hjärna, de har tagit Emelie ifrån oss & de vill göra henne illa, det är så synd om mig. (Nu efteråt är jag glad att hon fick ett bättre liv än vad hon hade fått hos mamma)

Jag hade en granntjej, hon som kom med till 7:an, som jag umgicks lite med. Sen började jag på ridskola där jag träffade en annan tjej som jag umgicks lite med. Men hon & hennes mamma var ju så himla störda & var inte bra för mig, fick jag bara höra. Hon orkade väl inte med min knasiga mamma så efter ett tag gick vi skilda vägar. Idag är hon glad att jag kan se tillbaka att det som jag var med om var fel & hon är glad att jag blev den jag är idag, trots mina förutsätningar (stavas?).

Tillbaka till skolstarten i 7:an. Där träffade jag två tjejer. Den ena av dem skrattade & fnissade bara hela tiden & den andra minns jag inte så mycket av förutom att hon var väldigt snäll & lite knasig. Den fnissiga av dem frågade mig en dag, hemma hos mig efter skolan, om vi kunde bli bästa vänner. Varför inte? Jag trivdes med henne. Sen dess har vi hängt ihop, trots hot om att vi inte ska få umgås, trots att min mamma jagat ut henne & skrämt livet ur henne flera gånger - trots allt detta så har hon stannat kvar hos mig hela tiden, och sett MIG, våran vänskap. (nu börjar jag nästan grina)

Vi har hittat på så mycket ansvarslöst bus & såna tokigheter genom tonåren. Vi började röka tillsammans, badade nakna mitt i natten flera gånger på utebadet i området, tjuvade varandras killar, gick på discon & rymde till varandra på nätterna. Vi satt hemma hos hennes mamma en gång, utan cigg & var galna. haha Vi tog gammalt te & skulle rulla men det gick inte så bra. Vi passade så bra för hon kom med förslag & jag var inte sen att hänga på & genomföra, vi drev på varandra.
Jag kommer aldrig glömma den gången vi skulle gå till ett disco. Båda hade platåskor. Det var vinter & det snöade kramsnö. Vi gick med styltor, ramlade, skrattade & hade så roligt på vägen att vi kom försent & inte kom in på discot (har jag för mig?).

Idag är vi fortfarande vänner. Vi kan prata om allt. Allt, allt. Hon är en öppen människa som inte dömmer, precis som jag. Vi vet allt om varandra. Även om vi skulle bli osams så vet vi båda att våra hemligheter & förtroende för varandra aldrig någonsin förstörs. Hon skulle aldrig komma på tanken att skratta åt mig eller jag åt henne. Fast jag skrattade faktiskt åt henne när hon skällde på sin sons pappa i telefon, jag hörde henne vara arg & skrika för första gången. Det var ju en upplevelse i sig :) Hon är för snäll & för bra för sitt eget bästa, hon ställer alltid upp. Vad det än gäller.

Det sägs att bra vänner är svåra att finna. Jag har tre stycken som är mitt allt, även om vi bråkar, inte hörs eller tycker lika. 

Jag älskar dig, Lisa. Du är en av mina tre.








Nej.

Skrivet 2011-11-14 klockan 08:59:39
"Han slår dig, han är kär i dig. Killar slåss för de kan inte prata/visa känslor!" Konstigt att vi växte upp så & accepterade det & att folk faktiskt tycker det är konstigt att vuxna kvinnor stannar kvar hos män som nästan slår ihjäl dem..?

Mina pojkar måste prata, berätta för mig vad de känner. Även om de verkar arga kanske de är jätteledsna, de bara känner & agerar utifrån vad de känner. Ibland tar människor omkring oss illa upp, personligt, utav att Leon säger "Du får inte vara här!" Nu är han ju iofs tillbaka i sin vanliga, glada & busiga person. Men vad ska jag svara? "Varför vill Leon vara sådär?" - jag vet inte. Det vet han nog inte själv heller, just då.

Gud nåde mina pojkar, om någon av dem lyft på en flickas kjol eller jagat en flicka in ett hörn. Jag växte upp med att skolfröknar visade pojkar att de får göra så, genom att säga åt flickor att "Han tycker om dig, han vet bara inte hur han ska visa/säga det!" & till slut lärde vi oss att uppskatta det. För mig var det olustigt att säga nej & på låtsas streta emot, tänka på att jag blev omtyckt av att han gjorde så & gud, jag vill knappt ens tänka tillbaka på det.

Jag har många gånger hört nyblivna pappor säga om sin dotter/sina döttrar "Jag ska låsa in henne tills hon är 35 år gammal!" - "Hon ska aldrig få ha pojkvän!" & dyl. Eller andra som sagt lite på skoj om andras smådöttrar "Henne får du låsa in när hon blir tonåring, så söt & vacker som hon är!"
Jag hoppas verkligen att vi kan fostra våra pojkar så att de förstår att de är människor med hjärna, som kan tänka, ta ansvar för sig själva & inte luta sig tillbaka på "Jag är kille, min hjärna funkar inte när snoppen står!" Eller som en bekant sa en gång ganska nyligen "Jag har ju instinkter.." Ja, men du har en hjärna också, du är inget djur. Jag hoppas det inte är våra pojkar som de nyblivna papporna pratat om att de är rädda att deras döttrar ska träffa.

Mina barns nej respekteras av mig. Deras nej är inte av mindre värde för att de är små människor. Jag har ofta kört med att "jomen, var snäll nu & ..så inte ** blir ledsen!" Nej, jag vill inte. Okej, du behöver inte. Gör de något fel, så är det en annan sak.

Just nu har Liam mycket tankar. Han pratar inte om dem med andra men han har berättat för mig. Och jag har lovat han att inte säga något. Jag har försökt få han att tänka åt andra hållet, det kanske blir bra. Nej, han vill inte. Jag respekterar hans nej även fast en annan blir sårad. Hans nej betyder lika mycket som en vuxens. Och jag tänker inte lägga skuldkänslor på honom för det.



Vad rörigt det blev. Rörigt i mitt huvud också tror jag.









Crazy Jolie.

Skrivet 2011-11-14 klockan 08:37:18


Skitongen är 10 månader & klättrar upp i soffan som en galning. Crazy baby. Upp, över till andra, ska nerför armstöden & nästan trilla ner i golvet & vara för stor. Flickor som, ni säger, ska vara så lugna, snälla & duktiga? Pff..Hon är lika galen som sina storebröder. Men hon går inte än, som Leon gjorde vid den här åldern. Tacka för det.

Men trots att hon skrämmer livet ur oss så är hon en lyxbebis. En riktig gosunge.








Fortfarande fredag.

Skrivet 2011-11-11 klockan 23:54:36
Kvällsvägde mig idag hemma hos Gackning, efter mat, kaffe & gigatisk kladdkaka; 49kg tung mamma. Det går uppåt nu. Hoppas bara något av det stannar sen. Ända sen jag fick Liam har jag tittat på andra ..vad ska jag kalla det? Tjocka (?)(tjock hemma hos oss är inget fult, dåligt eller negativt ord) mammor, med stora, degiga magar & stora, tjocka gosiga tuttar..De sitter där med sina sovande bebisar på sina mjuka & goa, mjuka bröst. Bebisen ligger mjukt & mysigt. Medans mina barn får ligga på mitt beniga bröst där knappt tuttarna är mjuka ens. Det har jag alltid avundats..Ett mjukt, fylligt & tryggt bröst för mina barn att ligga på.

Eller när andra mammor haft större lår än mig, så deras bebis fått plats att ligga tvärsöver. Medans mina barn nästan ramlat ner för mina ben om jag lägger dem så. Jag vill också vara mjuk & mysig.

Marlon & Leon lekte med Cornelia hela tiden. De lekte & lekte. Marlon också. Ett samspel som vuxit fram hos honom sen han började på förskolan.

Jag har varit på utvecklingssamtal (Liam) & inskolningssamtal (Leon) den här veckan. Liams lärare hade bara bra att säga om Liam. Han visar hänsyn, respekt, är aldrig inblandad i bråk, han kan tala för sig, har väldigt lätt att lära, är ambitiös, flitig & väldigt medveten om mänskliga rättigheter. Han har alltid kompisar, reder ut småtjafs/missförstånd väldigt bra & ja, bara massa bra. Han har väldigt lätt för det svenska språket, pratar bra engelska & uttalar nya ord utan problem. Jag berättade för henne att jag inte ville ha en pojke som slåss & inte kan prata som skulle bli försvarad av vuxna att "Han är pojke, de är såna, de kan inte prata!" & väldigt tidigt satt igång att prata med Liam, lyssnar på honom & han ska lyssna på andra, förstå andra & vara empatisk. Jag är så himla stolt över honom.

På Leons inskolningssamtal hade jag bara positivt att säga om den tiden. Hans fröken är underbar. Fast jag erkände för henne att första gången vi träffades så tänkte jag "Jävla kärring! *muttermutter* Hoppas inte Leon får henne sen!" haha ;) Jag hade fått lov av Marlons fröknar att ställa deras cyklar inne på gården & Leons fröken hade fräst åt mig att ta undan dem. Sen visade det sig att hon var helt underbar egentligen. Det var samma där, bara bra att säga om leon. Han är aldrig inblandad i bråk men säger till om något blir fel, lyssnar när de pratar med honom, avbryter aldrig eller pratar i mun på någon. Han leker med alla, både de stora & små, pojkar & flickor. Han har ingen speciell, utan leker med de flesta lika mycket. Han är nyfiken & framåt, vill veta mer, pratar om saker & är positiv & glad för det mesta & rätt envis. Jag är så himla stolt över honom också.

När vi skulle gå hemåt den dagen berättade vi för Marlons ena fröken att han ska få ett till syskon, då utbrast hon att hon nästan misstänkte det men inte vågat fråga! Sa massa grattis & jag sa ju att eftersom barnen är så himla fina (fina personligheter - inte utseendefina, som vackra, söta osv) & underbara så gör vi ju något rätt iaf.



Sen tänker jag bara tillbaka på skiten jag fick höra i somras om vilken dålig mamma jag är, vilka dåligt fostrade barn vi har & allt sånt, fan bullshit. Sånt jävla skitsnack. Mina barn är helt underbara. De får vara arga på mig eller vem de vill, men de får inte slåss. Alla barn har rätt att känna utan att vi vuxna ska försöka få bort & göra dem glada. Ibland kan det vara skönt att bara få välja; att idag ska jag vara sur! ;)
Läs här om Älskade barn, gråt inte! En helt fantastisk & tänkvärd blogg som jag lärt mig mycket av.








Fredagen 11/11 ~ Dagens tjocka.

Skrivet 2011-11-11 klockan 14:38:10






15+1.


15 veckor.








Ett litet liv.

Skrivet 2011-11-09 klockan 22:01:34
Har känt mig mest överkörd i hela kroppen hela den här veckan. Känns som jag börjat få foglossning för när jag rört mig mycket & så då gör det ont i ryggslutet. Inget som besvärar eller så utan det är mer "Jaha, var det såhär det kändes?" ;) Med Jolie märkte jag ju inte ens att jag var gravid, förutom ischiasnerven & revbensdödandet på slutet. Minns en gång i slutet med Jolie när jag vaknade på morgonen, gick upp som vanligt, fick panik & drog med handen över magen - den var kvar. Pjuuh. Kände mig så smal & ickegravid då haha :)

Nu syns livmodern ordentligt när jag halvligger. Den pluppar upp under naveln & man känner tydligt hela den, var den ligger & slutar. Lite läskigt hur tydligt det syns. Tobbe bryr sig inte längre, han är så van ;) Jag känner att den rör sig, helt galet tidigt tycker jag. Men när jag hade gått 15 fulla veckor med Leon & satt i soffan en kväll så såg jag för första gången han röra sig utanpå magen. Jolie hade ju moderkakan i framvägg som jag misstänkte då jag inte kände henne förrän väldigt sent. Strax efter rutin UL tror jag det var.

Annars då. Mår bra men jag är trött. Glass kan jag inte äta för då kräks jag. Gör mig iofs inget, eftersom jag inte är en glassälskare. Hos farmor & farfar kunde jag äta det tillsammans med grädde & frukt, inga problem. Haha..Med Marlon & Leon kunde jag knappt vara nära Tobbe, stackarn. Jag tyckte han luktade så starkt jämt; duschcreme, snus & liknande.

Tobbe har börjat fundera på ny vagn. Jag hade tänkt bära i sjal iaf de första veckorna men han tror det blir bökigt & jobbigt. Det är ju hur mysigt & skönt som helst. En ny vagn kanske vore att tänka på ändå. Sen när den väl ska börja ligga. Bil behöver vi inte bry oss om, vi har ju en stor familjebil ;)

Nu sitter han den där med en baconchipspåse i soffan & läskas så jag ska röra mig ditåt så jag också hinner roffa åt mig några.








Syskonlika.

Skrivet 2011-11-07 klockan 12:36:22



Marlon.



Jolie.

Några av mina vänner på bilddagboken har kommenterat att Jolie är så lik Marlon. Jag har inte tänkt på det men nu ser jag ju det! Jag har hela tiden tyckt hon är en minikopia av Liam men hon blir mer & mer lik Marlon. Jolie är fortfarande en minikopia av sin pappa, det är många som säger det.
Ibland när Jolie är ledsen brukar jag säga så att Tobbe hör; Jag förstår att du är ledsen, när du ser ut som din pappa. Det är inte lätt! ;) Men vi är såna.

Angelica sa en gång; Jag försöker se hur hon ser ut men jag ser bara Tobbe!








Mest köttfärslimpa i huvudet ;)

Skrivet 2011-11-06 klockan 23:06:42
Vi blev hembjudna till farmor & farfar i lördags på mat. När Tobbe såg vad vi skulle äta sa han att jag skulle bli glad; köttfärslimpa. Det är något av det som jag är så himla sugen på & tjatar om hela tiden. Åhh, så gott. Köttfärslimpa, pannbiffar & köttbullar. Hemmagjorda. Med potatis, gräddsås, lingonsylt & saltgurka..Jag dör.

Liam & Marlon lekte med min bror Erik. Och Leon hade i fredags fått veta att kusin Tuva skulle vara där. Då ville han inte leka med henne. Men på lördagsmorgon, det första han gjorde när han vaknade, så satte han igång att tjata, prata & fråga om henne. När kommer hon? När ska de leka? Åh, vad han lekte med henne därute. Hela tiden. De höll varandra i handen när de gick omkring & han höll armen om henne när de satt bredvid varandra. Tuva är en av hans bästa vänner.

Jolie är ju helt galet underbar. Flinar & trycker med ansiktet så hon ser ut som Gollum, spelar på läppen, vrålar & är tokig. En lyxbebis som somnar för det mesta runt 18.30-19.00, vissa gånger tom runt 17 tiden. Men då sover hon för natten, vaknar inget alls för att äta & hon skiter inte längre på morgonen sådär. Står där i sängen runt 06, flinar & vill komma upp för att leka.

Hela veckan har alla barnen haft höstlov & det har varit skönt. På ett sätt, för jag har kunnat sova & vila när jag känner för det. Men det är så skönt med vardagsrutinerna, så dem saknar jag. Marlon längtar så otroligt mycket till dagis & nästa vecka börjar han gå fyra dagar; de vanliga tisdag, onsdag & torsdag plus fredag. Och pappa ska hämta han på fredagarna, han är helt till sig. Rektorn gav han helt fritt fram för en extradag. Jag berättade för dem, specialpedagogen, rektorn & Marlons fröken, att han själv vill gå alla dagar i veckan. Som Liam gör i skolan, men vi börjar med en dag bestämde vi.

Eftersom han längtar så otroligt mycket så frågade jag vad vi skulle fördriva tiden med imorgon. Att baka, sa han. Jag som aldrig bakar ;) Men vi får se vad vi hittar för roligt & lättbakat. Sen måste jag handla ingredienser för köttfärslimpa. Och som vanligt köpa något annat till Marlon som inte äter sånt som är "ihopbakat" med massa olika saker. Grytor, soppor, köttfärssås osv äter han absolut inte. Han kan äta korvarna ut stroganoffen om de är avhällda. Men färdiga köttbullar, smalkorvar, falukorv, fiskbullar, fiskpinnar, färdiga hamburgare & dyl äter han utan problem.



Wooop, idag har det gått 15 veckor enligt senaste ultraljudet!








Dagens tjocka.

Skrivet 2011-11-04 klockan 11:48:38


14+1

Nu när vi berättat för allmänheten känns det mer verkligt..Det är heeelt sjukt. Vi ska bli fembarnsföräldrar & lilla Jolie ska bli storasyster. Den lilla fisen. Jag vet inte vad mitt liv vore värt utan våra barn ♥








Frågor.

Skrivet 2011-11-02 klockan 09:23:00
Hej!
Har lite spontana frågor bara :)

1. Av vilken anledning har du så många piercingar?

Svar; Jag tycker att det är snyggt & sen gillar jag känslan. Jag har haft en del som jag tagit ur nu. Den enda jag känt tvekan inför att göra var medusan, som sitter i snorrännan, eftersom den skulle synas så mycket.

2. Varför valde du att tatuera in "korv" i svanken?

Svar;
Jag tycker att det ordet är roligt. Jag använder Korv till mycket. Ett favoritord bara & jag fick ett ryck, bokade tid & gjorde en i svanken. Har funderingar på att göra en till, fast en korvbild.

3. Är du nöjd med din vikt och din längd?

Svar;
Jag är 158cm & väger i vanliga fall runt 46kg, ser inget konstigt med det. Innan jag fick barn vägde jag runt 50kg. Har inga problem med min kropp alls längre. Rumpkomplexet har jag kommit över. Jag är jämfört mot många andra kort, men jag skulle inte vilja vara en centimeter längre. 

4. Vad tycker du om att sola toppless offentligt?

Svar;
Jag skulle inte göra det men ser inga problem med att andra gör det.

5. Vem av barnen är mest lik dig till sättet?

Svar;
Liam tror jag.

6. Har ni några husdjur/är du djurvän?

Svar;
Nej, både jag & Tobbe är uppväxta med djur & vi har haft katter, marsvin & en degus (inte samtidigt) men vi tappade snabbt intresset. Barnen likaså. När vi flyttar till hus har vi tänkt skaffa hundar. Jag vill ha en dobbermann & Tobbe vill ha en golden retriver.

7. Hur stor lägenhet har ni?

Svar;
Vi har en stor 4:a.

8. Hur ofta pussas & kramas du & Tobbe?

Svar;
Vi kramas flera gånger om dagen. Vi är inte så pussiga ;)

9. Vad är din bästa vs sämsta egenskap?

Svar;
Min bästa egenskap är nog att jag har mycket tålamod. Och att jag funderar mycket. Jag är ganska snäll & tycker om att ha roligt. Min sämsta egenskap är nog att jag har mycket drag från min sjuka mamma. Men jag är medveten om det & jobbar med mig själv så jag funkar som en vanlig människa, pratar mycket med barnen om jag säger eller gör något tokigt.
Någon vän som tycker något annat, eller att det inte alls stämmer in? Jag känner ju inte mig själv på samma sätt som andra som ser mig ;)

10. Om din mamma skriver du ju ibland, men har aldrig sett ngt om din biologiska pappa, why?

Svar;
Jag har ingen kontakt med min biologiska pappa. Från att jag var 3 år till jag var 13 så träffade jag han inget alls, sen var vi iväg på semester en sommar & jag fortsatte ha kontakt med min ena syster. Jag är inte arg på han för att han inte finns i mitt liv, jag ser ju att han är en jättebra pappa åt mina systrar, han finns för dem som en pappa ska. Det gör mig glad.
Vi känner ju inte varandra & det har gått så lång tid. Även om jag kanske har en plats i hans hjärta så förstår jag att det kan vara jobbigt att ta kontakt. Jag har ju min egenadopterade pappa som är mitt allt & jag kan inte tänka mig en bättre pappa.








RSS 2.0