Startsida | Varför Korv? | Bloglovin' | Twitter | Facebook | Bloggdesign

Mors dag.

Skrivet 2011-05-29 klockan 23:07:08
Igår sov de tre stora barnen ute hos farmor & farfar. De har längtat efter att få sova borta & allra helst ville Marlon sova hos Elin men det gick inte.

Så jag & Tobbe fick egentid..Vi käkade & tittade på film. Lillfisen somnade runt 20-21 tiden & jag la henne i spjälsängen som står bredvid våran säng. När vi la oss så la jag mig långt ut på min sida, nära henne, så jag skulle kunna höra ordentlig när hon vaknade. Jag ville testa att låta henne fortsätta sova där för att se när hon vaknar om nätterna.
Eftersom Jolie sover bredvid mig & bara grabbar tag i tuttarna som hon vill under natten så vaknar jag inte. Men Jolie sov & sov. Runt 07 väckte hon mig. Hon sover alltså hela nätterna! Det visste jag inte. Eftersom hon brukar vakna bredvid mig så är det nog för jag rört mig under natten eller så. Coolt..Första barnet som kan sova själv utan tutten i munnen dygnet runt.

Tusen tack till farmor & farfar, som tog våra tre skitungar över natten!

Idag, på mors dag så tog vi Lillkorven & åkte ut till farmoren & farfaren. Leon mötte mig i dörren när vi kom & kramade om mina ben & sa "Tack, mamma!" Lilla goset! Liam & Marlon satt inne i Eriks rum & brydde sig inte, de hade fullt upp med annat. Liam gav mig en teckning han hade gjort, eller gav & gav. han typ virvlade iväg till i luften åt mig & sprang iväg för att leka vidare med Erik så jag kunde inte fråga så mycket om den eller tacka för den ;) Knasboll. Han är så go, jättefin var den. "Morsan" hade han skrivit haha! Åh, vi bjöds på göttans göttig mat & efterrätter. Shit, vad mätta vi blev. Och sen rullade vi hem & fes lite.

 
(märket på linsen förstör bilderna, det är inget blåmärke)
(fler bilder på Liam, Marlon & Leon kommer..de vill inte ofta vara med längre..)
Sen är det helt underbart att ha en bebis som är som en bebis "ska" vara ;) Nöjd, uppskattar leksaker & babyprylar, tar napp, går att lägga ner utan att den vrålar sig till döds & är nöjd med livet. *peppar-peppar-ta-i-trä* Hon blir nog en riktig satunge sen bara för hon var en snäll bebis, bara för att göra tvärtom sina storasyskon.
En väldigt bra helg. Jag är nöjd & barnen är glada. Nu hoppas vi på vindstilla & soligt väder, för nu är det snart sommar!








Jag vann!!

Skrivet 2011-05-28 klockan 11:55:20
Jag är aldrig med & tävlar "för jag vinner aldrig" haha men jag vann!! En WiggleKart åt barnen! Så coolt, fan vad glad jag är!








Tröligt.

Skrivet 2011-05-28 klockan 01:06:46
Skit efter skit. Allt går åt helvete & jag tappar humöret. Idag bröt jag ihop, jag orkar inte. Jag hamnade i något konstigt tillstånd & upprepade mammas ord till mig "Du är så jävla värdelös, du kan inte ett skit, allt du gör blir fel, så jävla dum i huvudet att du borde skjutas, så jävla dålig, fattar ingenting!" och jag kände mig såå jävla dålig, det kändes som att jag for tillbaka 15 år tillbaka i tiden..Vetefan vad som hände..Men Tobbe kom till undsättning haha först trodde han att jag citerade honom eller att han gjort mig konstig.

Bilen är iaf lagad & fixad, när jag fick veta att allt var klart blev jag så glad, så glad. För första gången förstod jag uttrycket "en sten lättade från mina axlar". Och tvättmaskinen är död..Skitröv. Alla dagar att hålla reda på, förskola idag? Imorgon? Hela nästa vecka? Öppna förskolan nästa vecka? Nehe, stängt. Vara ute & blåsa iväg, få sand i ögonen & en snorig bebis som vill tutta & mamman är livrädd för mjölkstockning, knöl, bökande, skydda tuttarna, arg bebis..panik. Skiter i om det blir mjölkstockning.

En skitgrinig & surande Leon börjar bli lite gladare. Han har varit surpuppig ända sen i vintras. Våra gäster & besök får höra "Du får inte vara här! Gå hem! Jag tycker inte om dig, du är dum!" Måste vara någon slags treårskris. Kul att se en annan variant än de andra två hade. Ska bli kul att se vad Jolie får för någon också.




Jag ser fram emot sommaren. Sommarlov för Liam & Marlon. 5 års kalas nästa lördag! Badande & dykande för de tre stora barnen, Jolie kommer börja ta sig fram, jag kommer jobba, farmor & farfar, grillat om kvällarna, korv, en knasig Elin som kommer få ligga ensam i solen helt galen & ska "vinna" brännan i år..Mest av allt längtar jag att få se när barnen driver farmor & farfar till vansinne ;)








J*vla bajssamlare.

Skrivet 2011-05-26 klockan 23:20:37
Gaaaah..Bara krångel! Jag är så himla sur! Får väl traska iväg med hela barnhögen till försäkringskassan imorgon, igen! Och fråga vad deras problem är. Kan de inte räkna?

Ska bli så skönt att börja jobba, jag längtar. Då vet jag iaf att jag kommer få mina pengar därifrån. Näe, fk är bara skit! Rövbölder & asjuckare.








Pojkflicka.

Skrivet 2011-05-24 klockan 12:37:14


"Jolie kommer bli en pojkflicka!" utbrister folk glatt omkring oss. Gillar inte riktigt ordet eller benämningen "pojkflicka" för jag tycker det känns som att man bara vill förklara att den där flickan beter sig inte som en riktig tjej. Hon är ingen flickig flicka liksom, som flickor "ska" vara.

Jag tackar gudarna om, & hoppas att hon inte får ett intresse för det tjejiga beteendet, att hellre vilja vara fin, visa upp sig & vara försiktig än att leka på riktigt. Som ett barn ska göra :)

Såklart har jag slutat helt att uppmuntra & säga till barnen hur fina de är, vilka fina kläder de har, vilka snygga/fina skor osv. Jag växte upp med att om man känner sig fin & snygg så mår man bra. Men shit vad sårad jag blev när någon sa något illa om mig som person, om den jag var..Hemifrån var jag van men inte ute & i skolan. Då sa mamma "De är bara avundsjuka för du är mycket sötare/har snyggare kläder än dem!" eller liknande. Istället kör jag på att berätta att jag tycker de är fantastiska personer & varför såklart, för det måste de veta. Bekväma & sköna kläder som är lätta att röra sig i & frågar dem vad de själva tycker. Hur känns de? Och skorna, är de bra att springa & klättra i? Barnen kommer ändå få höra så mycket ytliga kommentarer utifrån hemmet & här hemma får de en stark personlighet istället.

Liam identifierar sig med duktig. Han är duktig. Han har lätt för sig & jag bara berömmer & berömmer. Det har jag ju inte vetat men tack var det att jag gjort så, så vågar han inte riktigt. Går det inte på en gång så ger han upp. Hans duktighet har jag präntat i honom att det är en del av den han är. Men det är slut med duktig nu :)

Liam, Marlon & Leon är riktiga pojkar. Det vet jag, hur de än är & blir. Och Jolie är en riktig flicka, det vet jag också. Hur hon än är & blir.








Morfar fick tyst på ungen ;)

Skrivet 2011-05-23 klockan 21:49:08
I flera dagar har Leon vrålat, tjatat & skrikit om en motorcykel. Jag vaknar av att han vrålar "JAG VILL KÖPA MOTORCYKEEEEL!!" med all kraft & luft han haft i lungorna. Vete 17 vad som hände med ungen, någon knäpp fick han iaf?

Leon har älskat & varit intresserad av motorcyklar så länge jag kan minnas. När vi flyttade hit var han dryga året & när vi gick ute fastnade han vid mopparna, som han då tyckte var motorcyklar.

Häromdagen fick han ringa faster Elin & han bad henne köpa en motorcykel & hon var söt, sa han ;) Charmtroll. Igår var vi på kalas hos Robin & han hittade en liten motorcykel han körde omkring med. Iaf, så facebookade jag imorse & skrev att Leon vrålar efter en motorcykel men det är så svårt att finna någon som tål att lekas med. Min pappa såg det så han åkte till leksaksaffären & köpte en motorcykel.



Pappa ringde när han var utanför & Leon öppnade. Han ser motorcykeln & säger "inte en sån där.." & blev lite sur. Nähe, sa morfar & stallde den & följde med mig att dricka kaffe i köket. Vi hör hur Leon nyfiket tittar på sin nya motorcykel & efter en stund körde han runt på den här hemma & jag frågade om han tyckte om den. Det gjorde han :) Och morfar sa till leon att om han inte vill ha den så tar morfar med den hem, men Leon ville ha den ;)



Leon provkörde den ute också. Ja, han skulle haft hjälm såklart..Vi är alltid supernoga med det men jag vet inte vad som hände i mitt huvud då. Iofs var det bara han & jag som var ute.



Så nu har motorcykeln fått en plats i hans ordningsamma led för sina fordon :) Tack, pappa! Nu slipper jag höra hans eviga vrålande! haha :)








Jag tävlar.

Skrivet 2011-05-23 klockan 07:45:02


..hos Mansondust om en WiggleKart.








Roompaah.

Skrivet 2011-05-21 klockan 23:31:15


Jag håller på att programera om i min hjärna, det är kul & ibland försvinner jag lite ;) haha Men det är tankar om barnen, fostran, mig själv, allt runtomkring, familjen, Tobbe & sådär. Inget jävla duktigt & fint längre här, inte.

Jag har alltid varit en tänkare, försvunnit i min lilla bubbla som liten..Min bubbla var nog min räddning & den har jag fortsatt tagit med mig. Nu brukar jag bo i den på kvällarna, tänka, vända & vrida, filosofera..

Nu börjar barnen bli stora & det är så otroligt kul att se hur de beter sig, vilka de är, hur de tar efter mig & andra de hört att prata i konflikter eller samtal. Och Marlon har jag på riktigt nu satt igång att försöka leka med mig också. Han har alltid kastat ut mig eller om jag försöker fantisera ihop något så tycker han att jag är konstig (hallå, vafan mamma kan också leka utan att jaga & busa), men efter mycket om & men så sakta men säkert kommer det igång lite.
Svårt att förklara, men han har bara kunnat leka att saker är andra saker än vad de är med Liam & Leon. Tex att badkaret är ett stort hav & de ska leta efter krabbor osv. När jag kommer & lägger mig i, då är det bara ett badkar med badleksaker. Och om jag ska skämta med han, även fast jag skrattar & säger på ett skojigt sätt så frågar han alltid "Skojar du nu, mamma?" Marlon är som sagt överdrivet obejktiv. Och när han vet att vi skojar & leker så är han oftast med på det sen.








Bye, bye Sidfläsk.

Skrivet 2011-05-19 klockan 00:06:49


Jag har väldigt länge stört mig & varit irreterad på mitt sidfläsk. Jag använde ofta låga jeans som ströp åt liksom, på höfterna när jag var yngre, så höftfettet liksom delade sig & inte vällde över, men stack ut ovanför byxkanten. Sen är ju mina ben väldigt smala jämfört mot hur breda mina höfter är, jenas sitter bra på benen men tight runt mage eller tvärtom - de sitter perfekt runt mage men slappt på benen. Idag finns det knappt något sidfläsk att störa mig på.

Många sa att det syns inte, det finns inget där osvosv & det är ju sant. Man ser så mycket fel på sig själv, varje dag, man letar fel & förstorar dem. Det jag ser, det ser ju inte du. Jag vet ju att jag är helt operfekt i kroppen, men vad gör det? Bristningar & hängtuttar, ja det är roligt. Jag är hårig & har vinterpäls, vi bor ju i ett land där det kommer vintrar.

The Sidfläsk is gone, så jag är nöjd nu. Och egentligen så ska ju inte min kropp anpassas efter kläder, tvärtom - kläder ska passa min kropp.

Vad jag gjort? Inget speciellt faktiskt. Bytte ut jeansen mot leggings.








Död blogg.

Skrivet 2011-05-18 klockan 00:00:07


Oftast när jag sätter mig här så tänker jag att jag ska blogga. Det kommer väl upp något, men när jag väl loggar in är huvudet fortfarande tomt. Läser BB-bloggen, ögnar igenom FB & kollar aftonbladet. Sen tappar jag lusten. Vad ska jag skriva om?
Bättre att låta bli än att skriva något alls känns det som.

Men nu ska jag sova.








Marlons förra vecka.

Skrivet 2011-05-16 klockan 23:31:13
Hade tänkt uppdatera om förra veckans fortsatta inskolning. Väl på förskolan så ställer Marlon & Leon ifrån sig cyklarna & hänger av hjälmarna. Marlon har haft väldigt svårt att gå iväg utan mig så han buffar & pekar, vi går dit, han klättrar eller gungar. Men i fredags så gick han iväg själv till sandlådan, han hämtade sandleksaker & satt där helt ensam. Han tittade inte efter mig eller Leon. Han söker inte kontakt alls med de andra barnen. Enda han söker kontakt med är pedagogen.
Marlon är nöjd med att få sitta ifred & de andra barnen visar inget intresse för honom eller Leon då de är helt inne i sina egna lekar. Det är bra för Marlon. Och utomhusinskolningen passar honom så himla bra, han behöver inte klä av sig, inga barn som trycker sig på & pratar & frågar saker & han slipper känna sig trängd.

Jag tror..att han förstått att jag inte kommer lämna han ensam, att det är därför han kunde gå iväg själv i fredags. För han vet att mamma är där. Han tittar inte ens efter mig eller ber mig titta på vad han gör. Det har han aldrig gjort. Samma när han är inne på sitt rum & jag frågar vad han gör eller leker med så svara han bara & sen är det bra.

Det känns som att pedagogen verkligen försöker ta sig tid med Marlon men jag förstår & ser ju att det inte är så himla lätt när hon är ensam med halv- & ibland helgrupp ute då de håller på att flytta & det är väldigt rörigt.

Vi tittar i blädderbladet med korten på alla barnen & pedagogerna för att återberätta om det var något barn som gjorde eller sa något eller om någon var med i en lek. Jag har skyndat mig att plugga in barnens namn så jag kan kalla dem vid namn istället för barnet eller kompisen. Det blir lättare för Marlon då också.

Den här veckan blir bara halvvecka på förskolan & så får vi se hur det blir på fredag, för Liam är ledig från skolan då. Ta med han till förskolan eller strunta i den helt & ta med hela korvhögen till öppna? Ska fråga Liam & Marlon..








Röj, röj.

Skrivet 2011-05-16 klockan 14:38:31
Haha..Vad fult, en läsare tipsade om att min mage är med på NA under familjeliv. Ja, den där ihopskrynklade ;)

Jag har börjat ge Jolie gröt. Först någon eller några skedar & sen ökade jag ganska fort för varje dag & nu äter hon 2-3 skålar smakportioner om dagen. Och bajsar, det gör hon! Väldigt mycket. Så nu går det inte 1½ vecka mellan varje skitning. Som högst en dag. Skönt det & det ska bli kul att se hur mycket hon tjockat på sig till nästa väg & mätning.

Nu på förmiddagen medans Liam var i skolan så har jag storrensat Liam & Marlons rum..Uff! Ont i ryggen har jag & en liten svart sopsäck fyllde jag med skräp. Mestadels gamla Legokartonger. Plock & pill med tusen & åter tusentals Legobitar..Sitter & dricker kaffe & ska snart käka lite godis, det förtjänar jag ;) Eller jag förtjänar väl alltid det men jag tycker synd om min rygg.
När Liam kom innanför dörren till rummet & fick se det så blev han så glad & förvånad att han inte fick fram ett ljud. Han bara stod där & log. Jag drar mig för att hjälpa dem, det tar så lång tid att jag blir irreterad & går ut därifrån, då sätter de sig att fortsätta leka & pilla. Med Leons rum är det lättare med större Duplobitar & större saker.

Men jag blev förvånad för det fanns knappt inga smutsiga kläder därinne, bara ett par strumpor. Några enstaka av Leons saker, inga undangömda godispapper, inga pennor & sånt som brukar försvinna.

I helgen var vi ute hos farmor & farfar & Tobbe fick hjälp av Steffo att laga bilen så nu funkar den äntligen..Gudrun, jag blev så glad :) Det har varit ett helsike med ett antal dörrar, men nu så..Jag sa att Steffo får Elin helt & hållet av oss som tack för hjälpen ;)

Liam tappade sin 6:e tand igår kväll men tandfeen var nog trött eller glömsk igårkväll/natt för när Liam vaknade imorse fanns ingen peng..Ops!

Återkommer ikväll kanske. Nu ska Lillfisen bytas på & jag ska dricka upp mitt kaffe. Förresten, läs Vem vill du att ditt barn ska vara? ;)  








Idag för 3 år sen.

Skrivet 2011-05-11 klockan 08:58:15


11 maj -08.








Lilla hjärtat..

Skrivet 2011-05-10 klockan 12:14:45


6 maj, på väg från förskolan att handla.

Åhh..Lilla Bools..Idag ville han verkligen inte gå hem från förskolan, han blev jätteledsen. Helt förstörd :/ Det gick jättebra att vara där, han höll fröken i handen & han försöker busa med henne hela tiden. De andra barnen bryr han sig inte ett dugg att titta efter, ja bara Leon i så fall.

Nu har vi ätit & jag dricker kaffe. Skulle behöva fixa ordning & ta reda på tvätten & sortera men jag skiter i det. Våran tvättmaskin har gått sönder för..4:e? 5:e eller jag vet inte i vilken ordning så ikväll är det tvättstuga. Det sköter Tobbe för jag kan inte med det. Han har försökt lära mig men jag är trög. (Eller så fastnar det inte, ointresserad, jag vet inte)

Vi ska hämta Liam nu & sen gå till öppna förskolan. Marlon är på bättre humör iaf, väldigt glad. Han längtar efter Liam & ser fram emot öppna.








Segpropp.

Skrivet 2011-05-09 klockan 13:17:27


Någon har hittat och fångat fötterna ;)

Nu är vi hemma & vilar..Både Leon & Marlon skulle cykla till & från förskolan & affären så jag har rätt ont i ryggen. Leon orkade inte cykla hem sista biten så jag gick hukad & hjälpte han att få med cykeln. Idag behövde Marlon mig inte alls & den fröken som brukar ta emot var inte där. Den andra fröken som tog emot idag har Marlon fastnat helt för.

Nej, uff..Dricka lite mera kaff, idag är jag riktigt seg.








Lördag.

Skrivet 2011-05-08 klockan 00:24:57


Jag vaknade en morgon & tänkte "Stannar jag aldrig upp?" Sen kom jag på att jag är ju inte van att köra vardagarna såhär. Jag vänjer mig snart. Iofs har jag inte varit lika trött i veckan som förra :)

I veckan har vi fortsatt inskolningen. Det går bra. Det går segt att komma iväg, han vill inte. Men jag vet att han vill. Marlon busar för fullt med fröken & skrattar. Ibland har han sagt enstaka ord, befallt åt henne. Han behöver Leon, det märker jag. Han växer & jag är inte orolig att han aldrig kommer bli vuxen & klara sig själv utan mig eller syskonen ;) Just nu är han ett barn.

Liam har saknat öppna förskolan så vi promenerade dit i tisdags. Fia & Robin kom också dit. Jag & Fia har varit bekanta väldigt länge men aldrig umgåtts, men nu så har vi träffats flera gånger. Barnen leker jättebra med Robin, som är nästan ett år äldre än Liam. Ibland får Robin spunk på Leon, han är ju som han är.
Fia är en skön människa, helt underbar.




En annan underbaring som jag träffat i veckan är min Gackning. Minns inte ens senast vi träffades..Sin lillkorv hade hon med sig också men barnen ville inte släppa in henne på sitt rum om hon skulle stöka till ;) haha..Så massa positivt har veckan inneburit. Dock snöade det ju men nu hoppas jag sommarvärmen kommer snart.



Vi har varit på bvc också. Jolie är nu 60 cm & väger 5300 gram. Jag berättade att hon knappt aldrig bajsar, att det tar flera dagar & sen kommer jag på att det var hur längesen som helst. Sköterskan sa att det är för att henne kropp tar av all mjölken & det blir knappt något över, som kommer ut sen. Vi har börjat ge lite gröt & det går väl sådär ;) Hon bara trycker ut det & spottar haha..Men, hon bajsade tre dagar i rad nu!








Härliga unge.

Skrivet 2011-05-03 klockan 21:12:35
Oj, vilka värmande kommentarer ♥
Jag håller nog med Viola, white trash är nog mer ett beteende än en situation. Men det var nog ändå en WT-situation, så lite WT är jag ;) Var, kanske? Skit samma, kallar folk mig det så får de väl. Alla får tycka vad de vill om mig. (sen vet nog alla att det är lättare att ta åt sig av dummare/elaka/dåliga påståenden & kommentarer än de bra & positiva)

Efter vi hade lämnat Liam i skolan så gick vi hem, vafan det snöade?! Fick en chock, det var så kallt & isigt. Jo, just det. Igår var ingen bra dag. Morgon. Marlon hade helt ställt in sig på att han skulle inte till förskolan. Vi pratade, eller jag. Han stirrade bort & sa Tyst! Inget! Nej! Jag fick inte prata & sen tänkte jag att vi skiter i det. Jag tänkte inte tvinga iväg han & göra det till en tvångsupplevelse.
Men idag gick det bättre. Förskolepedagogen ringde & frågade om vi skulle komma, jag försökte ringa dem igår men kom aldrig fram. Helt knas. Ringde sista gången strax innan vi skulle hämta Liam & sen glömde jag bort det.

Iaf, Marlon. Det snöade på väg till förskolan & Marlon stod på brädan. Han var lite sådär, nej han vill vara hemma & så. tar ju lite tid att få in förskolan i hans vardag. Leon bråkar inte längre, han går snällt bredvid. Marlon ville klättra på en gång, han ville ha mig med en liten stund sen flyttade jag mig längre & längre bort. Sen efter ca 20 minuter så lekte Marlon & Leon med varandra, helt inne i sin lek. Sen ville de gunga &, orka skriva förskolepedagog, tar ju hundra år - Leon frågade fröken om hon kunde göra fart på dem i kompisgungan. Marlon skrattade så härligt & pratade lite med henne.

Han trivs där, det ser jag. Marlon busade till & med lite ;) De andra barnen skulle äta frukt & fröken går & frågar om Marlon & Leon vill ha. De är längre bort i sandlådan & jag ser att Marlon tittar åt mitt håll & ler. Sen springer Leon med fröken & Marlon efter. Han blir osäker för det sitter okända barn på bänken så jag skulle sätta han på kanten & han ler busigt & backar bakåt. Jag hämtar han, lyfter upp han & han sparkar men jag hör att han fnissar som han gör när han busar. Barnen var snart klara & då sätter sig Marlon i mitt knä & vill att jag matar han. Sen ville Leon också bli matad.
Ja, det går som det går knasigt & busigt. Han vill så mycket men det går inte.

Fröken & barnen gick in & det var dags för oss att gå till bvc. Det gick knappt ;) Marlon & Leon ville inte gå. När vi väl kom iväg frågade jag först Marlon om han hade haft kul & det hade han inte, sa han. (Eller hur, Marlon?) Sen frågade jag Leon & han hade haft kul.

När vi klev ur hissen till bvc så mötte vi ..vad hon nu heter, som var med i utredningen & besökte Marlon på öppna förskolan i höstas. Hon tyckte barnen hade blivit jättestora.








White Trash.

Skrivet 2011-05-03 klockan 09:17:57
Många gånger har folk skrivit skit om mig, som både jag & andra hittat där de skriver att jag är white trash. Jag är ju white trash. Jag vet ju om det själv men det är inget jag är ledsen för eller så.

Jag födde mitt första barn som 17 åring. Jag gick i gymnasiet med magen i vädret. Pappan hade lämnat mig när det var 3 månader kvar till födsel, jag var ensam & bodde hos min mamma tills jag flyttade in i egen lägehet några månader senare som soc hade fixat fram åt mig. Iofs så hade ju jag & Tobbe bara känt varandra knappt 2 månader när vi fick veta att jag var gravid. Mestadels av tiden vi umgick så var vi fulla & festade, sov eller tittade på film.

Jag fick soc & bidrag för att kunna köpa det jag behövde till Liam & lägenheten & betala hyran. Vagnen som Liam hade var begagnad & gammal men den funkade. Liam började på dagis (som det hette då) som 1,5 åring medans jag gick i skolan. Jag gick en termin & sen hoppade jag av skolan strax innan Liam fyllde 2 år & i samma veva så blev jag & Tobbe ett par igen. Visst var jag ute & roade mig, var ofta på stan med Liam, träffade kompisar & min mamma brukade vara barnvakt. Jag lämnade inte bort Liam hur som helst, var det ändå kväll & han sov så vad gjorde det om jag var vaken & var ute eller satt vid datan & var vaken? Jag hade nästan alltid kompisar hemma hos mig, det var skönt att slippa känna mig ensam.  

Jag var 20 & 22 år när andra & tredje barnet föddes. Som 25 åring var jag fyrabarnsmamma. Jag har ingen utbildning. Jag har aldrig haft en fast tjänst, bara vikariat & timmar.

Men jag vet att jag är en bra mamma. White trash eller inte, jag vet vem jag är & jag trivs ganska ofta att vara mig själv.

Idag har jag fortfarande ingen utbildning. Jag & Tobbe är gifta, vi bor ihop, vi har fyra gemensamma barn & i sommar kommer jag jobba trots att vi har en liten bebis som fortfarande ammas. Mitt liv känns bra & jag har aldrig velat vara perfekt, jag tycker om att klaga på mig själv & trycka ner mig så att jag kan bli ännu bättre. Barnen & Tobbe är mitt liv. Hade inte Liam fäst sig i min mage & sen kommit till mig, eller om jag hade tagit det beslutet att ta bort han så hade jag nog inte levat idag. När Liam föddes förstod jag hur kärlek kändes, att få. Ge. Helt kravlöst & villkorslöst.



Min familj är min mening med livet.








Bajs.

Skrivet 2011-05-02 klockan 00:12:51


(loggan googlad)

Gudrun, ge mig styrka att orka fortsätta se Big Brother med den där halvsovande göken som sitter med halvöppen mun & ser helt tom ut i både huvud & ögon..Eller så skiter jag fullständigt i att fortsätta titta. Nu är alla roliga borta..Borta..








Vad tycker Tobbe?

Skrivet 2011-05-01 klockan 19:12:34
Det är alltid kul att få kommentarer, vad det än är & roligast av allt är ju frågor :)

Är nyfiken på om barnens pappa har samma tänk som du, för enligt egen erfarenhet kan killar ofta vara mer skeptiska och tycka "killar ska vara killar och tjejer ska vara tjejer". vet många killar som är överdrivet rädda för just att sina pojkar inte ska uppfattas som "pojkiga". Men hur har pratet varit mellan er föräldrar?

Tobbe är en underbar pappa & man. Han lyssnar på mig, vad jag säger & vi pratar, han ser barnen & han är väldigt neutral. Klart han slänger ur sig fördomar i vardagen utan att tänka sig för. Han var väl lite sådär i början att vafan, måste du bara köpa rosa? Men han förstår. Han vet att jag tycker om att trotsa & retas. Nu bryr han sig inte. Han vet att hans pojkar har snopp & han är inte rädd att någon av dem senare skulle visa sig vara bög, transa eller dragqueen. Han kommer fortfarande älska dem. Det är våra barn. Han vet att de kommer växa upp till underbara människor, vilken väg de än väljer eller var livet för dem.
Han har också sagt att han omedvetet kanske kommer behandla Jolie annorlunda, just för att hon är flicka. Men jag kommer vara där & påminna han om att hon inte är en glasdocka, hon är ingen prinsessa & såna saker.

Jag tror inte att jag skulle kunna tänka mig en bättre pappa åt mina barn. Han är inte rädd för de egenskaper & känslor som kopplas som "feminina".








Lååångt inlägg, till dig Madde.

Skrivet 2011-05-01 klockan 01:00:45


Än så länge är Marlon rätt liten, han är snart 5 år. Han är ett litet barn, det enda som han ska tänka på är att leka, ha roligt, fantisera, vara ett barn, bli arg för att det inte är lördag varje dag, fråga om sina saker han funderar på & bara vara. I & med att han växer & ser runtomkring sig så märker han också att han förväntas vara & tycka om vissa saker just pga att han är en pojke.
I dagens läge vet han vad han tycker om i klädes- & leksaksväg. Jag kan fortfarande påverka han att välja fritt. Mestadels ser han ut som en godisbit & han vet att jag uppmuntrar, uppskattar & bekräftar honom & blir glad när han väljer att se ut som godis i glada färger.

Jag vill inte att han ser ut som en man, en machokille eller en tuffing. Marlon hatar jeans & har alltid gjort, ända sen jag försökte sätta på han det första gången runt 1 års åldern. De var rätt använda av Liam men han vägrade. Mjukisbrallor & skönt var det enda som funkade.
Jag har aldrig över-uppmuntrat något speciellt, bara lagt fram förslag. Leggings & strumpbyxor är skönt, det sitter åt under overaller, inget knöligt & buckligt & det känner han själv också.

När jag fick Liam var jag 17 år. Många talade om att folk tittade snett & försökte hitta fel på unga föräldrar. Även fast jag aldrig kände så, så visste jag ju att det fanns såna. Så jag köpte jämt nya kläder åt Liam. Jeans, coola tröjor, riktiga pojkkläder med Batman & Spindelmannentryck. Skitsamma om jag tyckte det var rätt trist med ett barn som alltid var mörkblå, svart & gråklädd. Jag var rädd att köpa färgglada kläder för det har ju bara tjejer & tääänk om någon skulle tro han var en tjej??

Tack var det folks dryga kommentarer, tjat & önskningar om ett flickebarn när jag väntade Leon så började jag tänka. Tänka utanför & se utanför min trångsynthet. Jag hade också börjat märka på folk hur de reagerade när de träffade Liam, han var inte alls som de förväntade sig - som en pojke ska vara. För man kunde prata med han, han lyssnade, han var lugn, försiktig i sina lekar & omtänksam. Marlon däremot, är lite som man förväntar sig att en pojke ska vara; lyssnar inte, slåss, vill inte ha tröst & närhet. (Tröst & närhet har jag kunnat ge han nu de senaste månaderna & jag får, han tillåter mig - utan att knuffa iväg mig eller springa iväg)

När Leon väl var född & folk skulle gratta var det mer "Jaha, ännu en pojke, jag hade hoppats på en flicka men grattis ändå" - typ. Va?






Liam & Marlon, mars/april -08

Jag började lite smått köpa mer färgglatt, även fast jag var rädd att sätta på mina barn vissa kläder så gjorde jag det. Marlon hade långt fint, lockigt blont hår & folk trodde han var en flicka. Jag märkte också hur deras bemötande emot honom ändrades om jag sa att han var en pojke, för man gör ju så? Rättar folk om de råkar säga fel.

Många gånger fick mina barn konstiga kommentarer av tex släktingar & nära vänner. "Du önskar väl dig hårspännen, så blir du en riktig tjej med ditt långa hår!" Säger man så till ett litet barn? Som vi nu fått veta har svårigheter & drag av autism? (det visste vi ju inte då, men ändå) Ja, för könsorganet sitter ju i håret, brukade jag svara. "Varför har du rosa på dig då, är du en tjej?" sådär nedvärderande. Alltid med lite avsmak & nedvärderande tonfall. Fråga mig istället om du nu tycker mina barn har annorlunda kläder eller frisyr. Måste du trycka ner barnet med nedvärderande kommentarer?
Jag försöker stärka mina barns personligheter & deras tycken, uppmuntra det de tycker om oavsett vad det är. Jag kanske tar åt mig för mycket personligen eftersom jag själv var oerhört svag i mig själv i min personlighet, vem jag var & vad jag tyckte när jag var liten.

Några gånger har Marlon frågat "Är det bara tjejer som har ..(vad det nu kan vara)?" Nej, en del barn tycker såhär, en del såhär. Man har det man trivs med, som känns bäst. Man är den man är & har all rätt att få prova & leka med allt. So what om han leker att en leksak som är till för barn med snippa förvandlas till en raket? Det är lek. I lekens värld förvandlas allt till det man vill & det finns knappast regler för att en docka tex måste vara en bebis som man tar hand om & leker mamma-pappa-barn med. Det kan vara farliga trollet, en pappa eller Jabba the hutt. Luft kan förvandlas till hästar, rymdskepp & allt man vill.

Madde; Han fyller snart 6 och det är klart det kommer blir svårt att fortsätta med strumpbyxor för honom utan att bli mobbad (verkligen jobbigt att tänka på...).

Hur har du gjort med dina killar? Du skrev tidigare att de gärna får ha strumpbyxor om de vill, hur gamla var de när de slutade / har de fortfarande det? Dilemmat är ju just - antingen får jag se till att han inte har det längre eller så får han lära sig den hårda vägen och det är ju inte heller kul...

Tack för din kommentar, vill jag börja med. Om jag var du så skulle jag ifrågasätta de som ifrågasätter hans kläder. Han trivs i sina strumpbyxor & något annat barn trivs i sina jeans/mysbrallor/vad det nu är. Är du rädd för mobbing så försök stärka hans personlighet, retas någon för hans kläder vet han ändå att han är en bra & fantastisk människa för att..Ja, nu känner jag ju han inte, det gör ju du :) Många är rädda, man vågar inte, man rättar sig efter hur det "ska" vara. Det finns en färdig mall för pojkuppfostran, normen & följer man den inte så rubbar man balansen. Det ska vara som det är. Pojkar är si, flickor är så.
Liam gick till skolan i knallrosa, glittriga Hello Kitty skor. Barnen retade han & sa att det var tjejskor. Liam svarade att han är ju kille & har på sig dem, han tycker om rosa. Sen vet han också att hans snopp inte trillar av för att han har på sig dem. Det är ju bara skor. Sulan på dem var fantastisk bra, han kunde klättra uppför stupa backar & i klätterställning utan att halka. Och han tycker också om att retas lite med könsroller, precis som jag. (Sen märker han ju att han får uppmuntran & bekräftelse från mig, det vill ju alla barn ha av sina föräldrar)
Liam har aldrig använt strumpbyxor sen han var bebis, Marlon använder det rätt ofta & Leon också. Strumpbyxor är de halkigaste & roligaste att ha på sig när de åker skridskor på vardagsrumsgolvet. De väljer 90% av gångerna kläder själva. Jag har här hemma skrotat reglerna för vad som är till för det ena könet & vad som är till för det andra, jag orkar helt enkelt inte hålla reda på det. Mina barn är fyra olika individer & jag kommer fortsätta ta reda på vilka de är. Varje dag. Det skulle vara så lätt att bara strunta i att ta reda på vilka de egentligen är & bara han är pojke, han är sån - men det är inte lika kul.





Jag älskar att vara mamma. Mina gulliga godisbarns mamma.








Valborg.

Skrivet 2011-05-01 klockan 00:01:40

Haha..Både jag & Tobbe har varit helt slut efter veckan så vi glömde typ bort att det var valborg idag. Vi tänkte ha myskväll med barnen hemma istället, se en bra film & äta godis & gotta oss. Ingen av oss hade lust att åka iväg heller. Så jag tog med barnen till Maxi & så handlade vi.
Vi hann knappt innanför dörren så var barnen på sitt godis & vi satte på film. När filmen var slut ville de se den igen så vi gjorde det. Under filmens gång såg jag hur det glittrade i massa olika färger på himlen, det var fyrverkerier som de small på stan. Marlon tittade & Liam kramade om sin kudde. Då mindes jag, att han är ju rädd för fyrverkerier. Jag satte mig bredvid, höll om han & frågade om han tyckte det var läskigt. Han nickade. Det small & dånade. Då berättade jag för Liam att han alltid varit rädd för fyrverkerier ända sen han var liten.

Då var det nog lika bra att vi ändå var hemma ändå ;)

Jag käkade för mycket skumgodis så jag mådde illa & fick ont i magen, försökte lugna den med kaffe & choklad & det funkade.

Idag är det lördag & inget Big Brother. Ap-trist.








RSS 2.0