Startsida | Varför Korv? | Bloglovin' | Twitter | Facebook | Bloggdesign

Nattpladder.

Skrivet 2011-03-30 klockan 23:26:14
Imorse vaknade Jolie & var jättearg! haha vet inte vad det var med henne men när hon hörde min röst blev hon helt till sig, bubblade, pratade & skrattade för fullt. Jag rusade upp & väckte Liam som satte sig upp helt yrvaket & jag sa att Jolie är helt galen & glad så han luffsade in till henne & gosade vidare därinne.

Jag har klippt & grejat med mitt hår, det syns inte men det känns..Och det bara ..Jag vill bara klippa av skiten! och anledningen till att jag försöker spara är för att jag aldrig någonsin haft långt hår. Som jag har nu är det längsta någonsin..Det bara kliar i fingrarna! Det är ju så ruttet också, sen jag blekte det sista gångerna i september. Det syns inte så mycket heller men det känns..Jag saknar den där avklippta känslan när håret är nyklippt. GAAH!




Lite halvruttna bilder från februari. Ja, jag hittade inga bra & jag har inte tagit några bilder på håret..Långt är det ju inte, men lite halvlångt..

Klippa av skiten eller vänta tills håret faller av & sen klippa av skiten eller fortsätta spara? Apa. Beslutsångest..

Marlon frågade mig ikväll om bara tjejer har långa såna här & rörde sina ögonfransar. Då sa jag att alla har ögonfransar, en del långa, en del korta & att några väljer att måla dem med mascara för att de ska synas & bli "längre", se längre ut. Liam vill också ha mascara att måla sina fransar med men då sa jag att han får vänta tills han är iaf 12 år eller något, 8 år är lite väl tidigt ;)
Alla barnen har fått prova. De måste få prova, hellre det än att de river & kladdar av nyfikenhet & allt blir bara sörja, det går sönder osv = mamman blir ledsen.








Drygt två veckor kvar..

Skrivet 2011-03-29 klockan 23:32:20


Min Jolie & Lisas Lowe. Jag hann inte, de höll varandra i handen, så sött! Bästa kompisar ♥ Eller inte än, men de kommer växa upp tillsammans & förhoppningsvis leka & trivas med varandra.

Igår så sov jag bort hela dagen. Var tänkt att jag & Lisa skulle ses på babyfikat..Och idag sov jag bort hela förmiddagen, latade mig & försökte få igång kroppen att vakna, sen käkade vi & jag fick panik haha :) Frågade Tobbe om det var mitt straff för att jag varit sjuk, att jag ska få tvätta, städa, diska & greja? Bortskämda karl..Nu är iaf allt gjort så mår jag bättre imorgon hoppas jag att vi kan åka till öppna.

Snart två veckor kvar till inskolning på förskola för Marlon. Han har en favoritbok som jag brukar läsa på kvällarna "Hopp i plurret, lille Kvack" tror jag den heter. - Lille Kvack tycker vattnet verkar läskigt & otäckt, syskonen & de andra djuren försöker locka i honom i vattnet men han vågar inte & hittar på ursäkter. Hans mamma säger att de kan titta på när de andra leker & sen börjar det blåsa, vinden tar tag i hans Teddy som inte kan simma. Teddy hamnar i vattnet & lille Kvack hoppar i för att rädda han. Och det var inte läskigt, det var ju roligt att bada.
Jag tror att Marlon känner igen sig i lille Kvack. Det finns ingen annan bok som han vill höra så många kvällar i rad som den här. Och det är alltid den här han tar fram. Minns att Liam också tyckte om den.

Ikväll pratade jag med Marlon om att Marlon tycker ju att förskolan verkar & känns läskigt. Det gör lille Kvack med vattnet. Lille Kvack får se att det inte var läskigt som han trodde & att jag ska vara med honom hela tiden på förskolan & att han får se att det inte är läskigt heller. Jag tjatar inte på Marlon om förskola, utan påminner han bara. När det är tio dagar kvar till inskolning kommer vi rita pluppar på whiteboarden så han får sudda en varje dag. Då har han lite koll också.
Leon är jätteavundsjuk men han kommer få följa med. Vad ska jag göra liksom..? Han får ju inte börja sina 15 timmar förrän i höst. Jolie kommer ju också följa med.








Jag & jag, jag & jag.

Skrivet 2011-03-28 klockan 23:48:56
Jag är superförkyld & känner mig som en ynklig man. De har rätt, som jag sagt förr..Hellre föder jag barn än att vara förkyld. "Ni kvinnor snackar om att föda barn, ni borde veta hur det känns för en man att vara förkyld" haha han som sitter med en handduk över huvudet & en skål med varmt vatten på bordet. Det är det värsta som finns, ja & feber också för det känns som det aldrig tar slut. Att jag aldrig blir frisk. All energi bara poof borta & jag bara sover.

Jag har tur som har en sån omtänksam man som tar hand om mig & barn som är snälla mot varandra när jag säger att mamma är sjuk & att jag inte orkar att de bråkar. För nu får vara jag vara sjuk & någon tar hand om mig. Det fick jag aldrig innan jag träffade Tobbe. Jag får dåligt samvete, jag orkar inget men han säger att jag får sova. Han fixar alvedon när jag säger att jag spyr om jag ska ta en till sån där äckelpäckel Burana. Äckligaste skiten jag någonsin smakat tror jag.

När jag hade så ont i huvudet att jag bara sov & sov, eftersom att öppna ögonen kändes som att knivar rörde sig runt i hjärnan - då köpte Tobbe dundertabletter som hette Burana. Satan, aldrig varit med om något bättre. Så en gång köpte jag brustabletterna. Yäck. Det är inte "kolsyrat" som brusalvedon eller treo & det blir skum på ytan som fräter på läpparna.

Och Jolie, herregud vilken drömbebis..Hon har varit täppt & jäklig så hon har fått koksalt haha & bebisar brukar ju skrika & bli skitförbannade. Inte Jolie, hon bara ler, pratar & skrattar. Börjar starkt fundera på om de tre första barnen var s.k high need children ju större Jolie blir..Hon skriker ta mig fan aldrig. De andra tre kunde jag ju knappt gå ut att gå med i vagnen om de inte sov för de bara skrek, så de trodde de skulle dö om de inte fick komma upp, att åka bil var inte att tänka på - de skrek ända tills vi var framme, kunde knappt byta blöja för då skrek de. Bara upp & vara hos mamma, bo vid mina tuttar & tutta. Napp hatade de & även om de sov & jag provade att ta ut min bröstvårta så vaknade de & skrek. Minns knappt att jag kunde lägga mig ifrån dem för de bara vaknade & skrek. Ingen av dem hade kolik. Att vara uppe i famnen vid tuttarna var det enda sätt att få tyst på dem.
Nu i efterhand undrar jag hur jag orkade..Inte undra på att jag blev stel i lederna av Liam & att jag fick sån jäkla nackspärr & ryggont av Leon. Och nu fattar jag varför jag aldrig tyckte så mycket om bebistiden heller, utan längtade tills de blev runt året. Det gör jag inte nu, bebistiden är ju helt underbar.

Och just det..Leon skrek ju fortfarande när vi flyttade hit. Då var han drygt ett år gammal. Han skrek jämt. Han skulle jämt & hela tiden bli buren, fick utbrott & skrek som han skulle dö. Några av grannarna undrade varför barnet jämt skrek, typ som att jag skulle slå han kändes det som. Usch. Men nu har vi en lyxbebis som jag bara njuuuter av..Lugn & fin, glad & gosig. Så nöjd med allt & hon är trygg.

Nu ska jag sova mera..Svettas som en gris.








Till J ;

Skrivet 2011-03-27 klockan 19:50:26
Du lämnade en kommentar med avslut "//J" om mina syskon - Kan du kontakta mig via mail; kalsongmorsan@hotmail.com Tack!








Teckenstöd & - Poof.

Skrivet 2011-03-24 klockan 23:42:32


När barnen sov kvar i huset med Emelie, natten till tisdagen, så hade ju Emelie sett fram emot det. Barnen är lätta att ha hand om, de lyssnar, pratar & såna saker. Iaf så på kvällen hade Marlon spytt. Det fick jag veta på tisdagsmorgonen, men han var inte dålig på förmiddagen. Han lekte som vanligt & var glad. Marlon har rätt känslig mage..han kan ha fått något ifrån stallet eller geggan därute, ner i magen.

Marlon & Leon somnade utan välling. Och Marlon hade bajsat. hahaha :) Emelie, skönast. "Jag hade sett fram emot att ha barnen här & så börjar de spy & skita!" - ironi. 

Barnen vill dit hela tiden. Leon frågade flera gånger idag om vi kunde åka till den stora Emelie (den lilla Emelie är Danielas barn) & när vi ska åka dit. Vi hade pratat lite om idag men det blev inte så & senare på eftermiddagen idag så frågade Liam om det inte var idag vi skulle dit. Liam. Han som aldrig tyckt om Emelie förrän för bara något år sen ;) Iofs så tyckte inte Emelie om Liam heller när han kom & tog mig ifrån henne. Emelie reagerade på Liam som ett svartsjukt barn gör mot sitt nya syskon & var elak emot mig om honom.
Jag lämnade henne inte, visst glömde jag bort henne ibland men ju fler barn som ploppa ur mig & att hon själv fick barn gjorde henne lite lugnare. Nu är vi lika dåliga på att höra av oss till varandra.

Ikväll är det nog sjätte kvällen i rad som Marlon somnar utan välling. Han fick för sig att han skulle fråga, så gnällde & frågade han om vällingen tills han somnade. Men inte lika hårt som han brukar när han väl bestämt sig. Iofs har han druckit välling sen han var 13 månader & han med sina bestämda rutiner, hur det ska vara osv, ett tag fick inte jag göra vällingen alls - för det var pappan som skulle göra & komma in med den.

Och vi fortsätter att prata om förskola, förbereda. Jag frågade varför han inte ville gå dit, om han visste varför. "Det känns läskigt.." sa han. Jag förstår det, lilla Marlon. Så vi har försökt prata om att vi ska göra så att det blir bra, kommit igång lite med teckenstöd ifall det blir så att han låser sig kan han tecka till mig. Och jäklar vilket minne han har! Vi tecknade ca 30 olika tecken idag vid middagsbordet & sen tecknade han helt plötsligt mjölk. Han ville ha mjölken ;) Det hade jag & Tobbe tecknat en gång var av de första orden. Tobbe "förhörde" & ja, jäklar vilket minne.
Jag & Tobbe har använt teckenstöd som hemligt språk för engelska & ordstavelser fattar de ju. Hmm..

Fredag imorgon. Den här veckan har bara poof, borta.








Jag. Och mina syskon.

Skrivet 2011-03-24 klockan 21:51:36
Våren -97, strax efter jag hade fyllt 11 år fick jag veta att min mamma var gravid, hon pratade i telefon om det & på den vägen fick jag veta. Inte direkt talat till mig. Jag fick en chock, jag var chockad i flera dagar & kunde inte fatta någonting. Min mamma var gravid?! Jag skulle få ett nytt syskon? Vem var pappan?

Våren & sommaren kom. Jag minns inte att mammas mage växte men jag minns förvandlingen. Mamma, som aldrig brytt sig om mig eller Emelie, köpte nya cyklar & cykelhjälmar åt oss. Splitternya, jättefina. Hennes tighta skinnbrallor & skyhöga klackar byttes ut mot adidasbyxor & tofflor. De supertighta & korta topparna byttes ut mot t-shirtar. De ensamma helgerna utan en mamma, helt plötsligt var mamma hemma på helgerna. Hela den långa varma sommaren bodde vi i ett litet hus där vi hyrde hästar & red hela dagarna.
Mot slutet av sommaren var mamma ganska stor & skolstart började närma sig.

Ungefär i samma veva som skolan började eller hade börjat så hade Emelies pappa, men hjälp av polis & social har jag för mig, hämtat Emelie ifrån mamma. Jag var inte med eftersom de skulle till sjukhuset för att någonting med glasögon, så jag fick bara höra av mamma vad som hänt. Jag fick inte säga hejdå & var helt förstörd. Min syster..Jag fyllde 12 år & strax efter, i oktober -97 så föddes min lillebror Erik.

Att få ett nytt lillasyskon tyckte jag var jätteroligt, han var så söt & snäll. Det var så kul att se hur han utvecklades & blev större. Först när han var 6 månader så fick jag för första gången på över ett halvår träffa Emelie. Då grät jag som jag aldrig gjort förut, all saknad & allt innuti mig som gjorde så ont av att sakna henne, allt bara brast.

Mamma började sakna sitt uteliv & jag var ofta barnvakt åt Erik. Många nätter försökte jag ringa mamma eller den jag visste att hon var ute med. Hennes vän sa alltid att mamma försvunnit eller att de tappat bort varandra & mamma svarade aldrig eller stängde av telefonen. Där hemma var jag ensam, bara 13 år gammal med ett litet syskon som bara grät & grät & inte kunde sova. Jag visste inte vad jag skulle göra & tyckte så synd om Erik, jag sjung, grinade lite, klappade honom om håret & drog runt fingret i hans ansikte tills han somnade. Runt ögonen, nerför kinderna, uppför näsan & runt pannan..Många morgonar vaknade jag & undrade var mamma var & när hon skulle komma hem.

Jag vet inte fortfarande idag vem som är Eriks pappa. Mamma sa att namn på en kille hon strulat med i flera år, men det var inte han som satt i köket när jag kom hem från skolan en dag. Jag vet inte vad den mannen heter eller hur han såg ut.

Mamma träffade en ny kille när Erik var lite mer än 2 år. Hon blev gravid nästan direkt & jag visste att det kommer aldrig hålla. Emelie bodde fortfarande hos sin pappa, mamma jobbade till & från & jag hade ofta hand om Erik. Jag var 14 år & fick aldrig vara ifred med kompisar på rummet för jag skulle minsann låta han komma in. Drisanas pappa hade stuckit för längesen & vad jag vet hade de ingen kontakt. Hösten kom, jag fyllde 15 år & Drisana föddes i oktober -00. Mamma rände inte ute lika mycket & hade lugnat ner sig lite. Fast jag fick ändå, väldigt många gånger ställa in mina discokvällar för att ta hand om hennes barn. Jag tyckte det var väldigt kul att få Drisana som lillasyster. Hon var snäll & lugn. Brunhårig. Ingen av oss andra var det.

Jag & Erik hade bråkat med varandra väldigt mycket, han ville leka med mig & tyckte om mig, det fattade inte jag. Jag var 16 år & ville få vara tonåring ifred, inte hålla på att ta hand om han hela tiden. Många gånger har jag haft dåligt samvete att jag var så elak & sa elaka saker - men jag vet nu att det var mammas fel. Jag & Drisana bråkade aldrig, hon lekte mest med Erik. Jag var 17 år när Liam föddes, Drisana var då knappt 2,5 år & Erik var knappt 5,5 år. Jag försökte vara en snäll storasyster mot Erik eftersom jag blivit mamma, men det hade gått för lång tid av bråk så jag orkade inte.

Tror Drisanas pappa började träffa henne när hon var runt året & det blev tvister hit & dit, till slut skulle han ha henne hela tiden & mamma bara varannan helg. Men eftersom hon inte kan få allt, eller mer än han så blev det bråk & det ena efter det andra. Jag fixade med Tobbe, som då hade Liam varannan helg, att jag hade Liam de helgerna mamma hade Drisana. De lekte så himla bra ihop, hon bestämde lite över honom & han följde henne som en svans & lyssnade på allt hon sa. När Drisana var 4 eller 5 år så slutade mamma få ha henne, varför vet jag inte men hon hade väl betett sig. Jag saknade henne, att åka hem till mamma & nu var bara Erik där. Jag visste var de bodde men jag vågade inte åka dit, tänk om hennes pappa skulle tro att jag var som min mamma eller att hon skickat mig för att "kolla"?

Strax innan Liam fyllde 1 år, föddes min bror Martin i januari -04. Hans pappa har jag, vad jag vet, träffat honom en gång. Jag tyckte väl om Martin men ..ja, det var liksom mammas barn. inte mitt syskon. Mitt barn var ju ett år äldre så det kändes konstigt. Jag bodde hemifrån så jag fick aldrig se Martin växa upp på samma sätt som Erik & Drisana.  

En aprildag -07 satt jag på ett fik med en kompis & Drisanas pappa gick förbi. Jag tänkte "Nu eller aldrig!" & jag reste mig för att hinna ikapp honom. Vi pratade lite snabbt & bytte telefonnummer & några dagar senare så åkte jag med mina barn hem till dem för att äntligen få träffa min lillasyster. Bakom mammas rygg. Jag orkade inte berätta för henne & börja höra om allt skit hit & dit från henne om Drisanas pappa. Det enda jag ville var att få träffa henne. Jag hade fått Marlon & hon visste inte om honom. Hon var så fin, så lik sig..Omtänksam, gullig & barnen tyckte om henne. En liten solstråle. Hon mindes Liam & han mindes henne lite grann. Pappan & jag pratade, vi skulle träffas fler gånger, jag var överlycklig & sa till Drisana att vi ses snart. Jag fick med mig ett inramat kort på henne som jag haft i bokhyllan sen dess. Efter den träffen kändes allt så bra & jag försökte ringa pappan, mejla & allt men jag fick inget svar..Jag väntade veckor & månader emellan..Inget svar, någonsin. Jag gav upp.

I somras fick jag träffa henne igen för första gången på över tre år. Jag kunde knappt sova natten innan & jag skulle jobba på dagen & sen åka direkt dit. Och när jag såg henne fick jag en stor kram & jag började nästan grina. Min Drisana, min solstråle, min glada lillasyster. Det blev så snabbt & hastigt & efteråt så var jag helt förstöd innuti. Det syntes utanpå & efteråt åkte jag till jobbet igen. Bara att skriva om henne gör så ont. En sån oskyldig liten människa, få ett sånt liv. Alla mammas barn har varit oskyldiga & oförstörda, en gång..

Skulle jag få en enda önskan i mitt liv, som skulle slå in..Då skulle Drisana få flytta hem till mig. Jag vill ha henne hos mig, veta att hon har det bra, ta hand om henne, laga henne, finnas för henne & bara få se henne. I år fyller hon 11 år. Såhär som jag känner för Drisana gör jag bara med ett annat syskon, Emelie.








Drisana.

Skrivet 2011-03-22 klockan 23:36:27
Jo, jag sov som en galning! Kl 11.00 väckte Tobbe mig & sa "Klockan är elva!" "VA?! vad säger du??" Shit..

Anledningen till att jag sov så himla länge var för att jag inte kunde somna. När jag börjar tänka kan jag inte sluta. Mitt hjärta brast & jag bara grät & grät. Fan..Och så himla dåligt samvete att jag skäms ihjäl & jag har inget försvar alls. Jag är nog världens sämsta storasyster! Usch, nu börjar jag grina igen..

Jag älskar dig Drisana, av hela mitt hjärta & jag saknar dig så jag vet inte var jag ska ta vägen! Det går inte en dag utan att jag undrar hur du har det, vad du gör..vem du har blivit & vad tänker du på? Nästa gång vi ses kommer jag kunna fråga dig det..Men jag skäms så förbaskat, du är ju en viktig människa.



Juli -10. Jag & mina barn, lillasyster Drisana & lillebror Erik.








Heldag ute hos Emelie & Elvira.

Skrivet 2011-03-22 klockan 00:14:47


Emelie, Jolie & nyfikna Elvira, 13 mars -11.

Jag & barnen åkte ut till Emelie strax efter frukosten & allt morgongöra. Vi hämtade upp henne & Elvira, drog iväg till Lågprismagasinet, IKEA (för att käka korv), Toys r us & sen Willys. Och sen tillbaka till huset. Barnen var ute & lekte. Det är så kul att se dem leka där, ute liksom. Inte ute på en tråkig lekpark, utan på en stor gräsyta där det finns gungor, sandlåda, lekhus, olika bilar, rutschkanor & allt. Håkan & Petra har två katter som barnen leker med, bär runt på & tar in & ur lekhusen. Ungarna vet att katterna kan rivas om de inte vill & de vet att de inte får jaga dem.

Emelie passade på att hoppla lite häst så tog jag hand om Elvira. Sen fikade vi & barnen lekte vidare inomhus med Tindra & Rasmus leksaker. Klockan gick & vi blev hungriga så Emelie lagade mat. Klockan tickade men vi märkte inte att tiden gick så fort & när den var runt 18.30 så tog Emelie med Liam, Marlon & Elvira ut till stallet medans jag bytte blöjor på Jolie & Leon.

Marlon fick prova rida lillhästen först. Emelie berättade att han var så duktig & lyssnade på henne när de var ut i stallet & sadlade & tränsade. När han ridit klart var han nöjd & glad. Sen var det Liams tur. Han ville inte att hästen skulle springa för det guppade tillräckligt när den skrittade. Jag hade sagt åt han att säga till Emelie att hon skulle springa med den haha ;) Han skuttade nerför hästen när han ridit klart & var supernöjd & sen gick han in med Marlon för att leka. Till sist var det Leons tur. Han tyckte också det var superhärligt att få rida!

När det var dags att åka hem så ville Liam & Marlon inte åka. Då sa jag mest på skoj att de skulle fråga om de kunde sova över ;) De fick det för Emelie. Ja & sen ville inte Leon heller följa med hem, han ville också sova över! Men Emelie sa att det gick bra, de är stora & lätta att ta hand om. Så ikväll har det varit nästan barnfritt, bara lilla Jolie följde med hem. Emelie hade ändå ingen mat åt henne annars hade hon också kunnat stanna haha! Och Tobbe som saknat barnen blev lite meeeh..när jag sa att de inte följde med hem. Ska bli kul att få höra imorgon hur de skött sig & hur det har gått.

Kissa lite, byta bebisblöja & sova! Åhh, imorgon får jag sovmorgon! Ska sova som en galning! God natt!








Förskola.

Skrivet 2011-03-20 klockan 23:16:33

När Liam kräkts färdigt hade han feber & sen var det Marlons tur att bli sjuk. Vi får hålla tummarna att Leon klarat sig. Han har än så länge inte varit varm eller mått illa. Tobbe har gömt sig i sitt lilla hörn & känt sig fånig men vad ska han göra? Bättre han försöker hålla sig undan. Han har fått agera famn åt Jolie varje gång det kommit spyor.

Tobbe bytte dator åt mig. Den jag hade innan stängde av, startade om sig, var gammal & rötten. Den här nya är assnabb & jättepålitlig, bara det att usb-tjosan inte vill funka som det ska. Ska slita tummen ur Tobbes röv så han kan hjälpa mig att få det att funka.

Lillfisen växer & tjockar på sig. Hon är ju helt fantastisk..Helt underbar. Hon skrattar, ler & gosar så förbaskat hela tiden. Världens goaste, mest nöjda & glada bebis..Hon har börjat stoppa in händerna i munnen & dreglar som tusan. Hon fjärtar lika mycket som sin mor ;) Varje gång vi ska lägga oss i sängen att sova så sträcker hon på sig, knorrar & *prutt*

Leon är fortfarande en retsticka & skrattar när vi säger åt han. Men han är ändå rätt lugn, han är så snäll mot Jolie & pussar henne så fort han får chansen. Han har lagat mat & läst böcker för mig & Jolie & byggt lego hela veckan. Tror också han blivit rätt uttråkad att vara hemma jämt, men i veckan ska vi ut mer. Då får han springa av sig, leka med kompisar & ska få hoppla häst också.

Marlon somnade ikväll för första gången ..på något år utan välling. Han spydde inget alls igår (lördag) & åt plus att han fick godis så det blev för mycket för magen. När han skulle somna igår försökte jag få han att somna utan välling men han skulle ha ändå..När han bestämt sig för något är det nästan omöjligt att få han att ändra sig. Så drack han några klunkar & ville inte ha mer. Imorse hade han kräkts & jag sa att det kunde berott på vällingen & ikväll sa han inte ett ljud om det. Borsta tänder & lägga sig i sängen, han sov efter några minuter.

Liam har de här senaste dagarna rapat varje dag! Han har inte rapat sen han var bebis! Han har många gånger frågar hur man gör & försökt göra rapljud men det har inte kommit något. Han är jättestolt & frågar efter varje gång "Hörde du?" haha :) Så nu slipper han ha ont i magen varje gång han druckit kolsyra & fjärta sina stinkbomer.

Ja & just det! Marlon har fått plats på förskolan!! Shit, vad fort det gick! Han börjar redan den 15:e april! Vi har pratat med han om det men han stänger sig, blir arg & säger att han inte vill gå dit. Men vi måste iaf prova. Med mig, mig & Tobbe & sen måste Elin få prova följa med. Vi får testa lite men jag vill följa med han i början, babbelmamman ;) Så jag får tjata hål i deras huvuden haha som jag gör med allt & alla, sen får Marlon vara med lite att bestämma vilka som ska följa med han. Det blir ingen vanlig tvåveckors inskolning, utan det blir en helt egen Marlon-inskolning. En som passar honom. Jag är spänd, det ska bli kul.
Jag & Tobbe ska peppa honom & försöka göra vårat bästa så han kommer se fram emot det. Det blir ju ungefär som att gå till öppna förskolan, bara det att vi är de enda som inte lämnar barnet där utan vi är med honom hela tiden.








Torsdag.

Skrivet 2011-03-17 klockan 22:01:08
Vi har plockat & pysslat vidare idag. Hemma hos oss är det rent & fint men vi har använt garderoben, skåpen & förvaringsutrymmen för saker vi inte vet var vi ska göra av. Tryckt in & stängt. Nu är det bara ett skåp kvar & det ska bli såå skönt att kasta saker! Tobbe hittade en t-shirt han letat efter hur länge som helst & jag har rensat vidare bland alla bebiskläder. Kastat, tvättat, vikt & lagt undan. Uff, som jag sagt tidigare - det är en befrielse.

Hittade även massa saker jag sparat från innan jag & Tobbe blev ett par igen, från typ -05 som påminde mig om den jag var. Det var inga viktiga saker, det var lite löshår, smycken & sånt jag använde. Kastade skiten. Jag känner att jag måste gå vidare, jag är den jag är nu & allt som påminner om den jag var, all ångest som kommer tillbaka..kasta, bort. Vill inte se.

Efter vi hade ätit mat så tog vi fram kladdkakan & det bästa med att äta godsaker hemma är att jag inte behöver skämmas över hur mycket grädde jag tar ;) Bara att moffla. Jag älskar grädde!

haha..När jag & Lisa gick i 7:an så hade hon köpt ett litet gräddpaket & jag fick smaka, direkt ur paketet. Åhh, det var så gott & jag ville ha mer! Någon dag efter köpte jag ett eget litet paket & drack upp allt rätt ur. Fy, fan vad jag kräktes & mådde illa i typ tre dagar sen..Uff, efter det kan jag inte äta osockrat grädde.

Iaf, jag & Tobbe blev så tjocka efter maten & kakan så vi la oss att vila med Jolie. Och somnade! haha :) Fick lite panik för det var menat att Fia & Robin skulle komma..Men det gick ju inte, iofs hade vi inte bestämt tid så det blev lite knas.

Nu är det dags för Big Brother!








Liam.

Skrivet 2011-03-17 klockan 00:15:46
Väldigt ofta ser jag mig själv i Liam. Jag ser mig själv när jag var liten. När jag tycker han är otacksam, bortskämd eller när han inte vet hur bra han har det så känns det som att jag säger till mig själv när jag var liten. Att Liam är jag & jag är någon som borde funnits hos mig. En gång höll jag på att bryta ihop, Tobbe sa det efteråt att han hörde hur jag skakade på rösten & lät helt förstörd.

Jag vill att barnen ska veta att de har det bra. De har en mamma & en pappa, vi är en familj som bryr oss om varandra, barnen är trygga med oss, de får mat & behöver inte vara hungriga. Vällagad & bra mat. Aldrig någonsin gammal & möglig. Knappt aldrig snabbmat. De får göra saker, tycka vad de vill & vara egna människor.

Skillnaden med mig & Liam är att han vågar säga ifrån haha :) Han har bla sagt att han hatar mig, håll tyst & gå härifrån, varit stöddig & uppkäftig. Det känns skönt att han kan & vågar ryta ifrån åt mig. Han är trygg med mig & vet att jag älskar han ändå. Han behöver inte vara rädd, som jag alltid var. Ber jag han om hjälp & han inte vill, men gör inte det då. Det är inte alltid jag har tid att hjälpa han heller. Sen minns jag ju själv hur det var att vara ett barn & inte vilja hjälpa eller göra massa saker, jag vågade bara inte säga det för då jävlar anamma fick jag veta. När jag var ledsen när vi bråkade ville jag ha en kram & bli tröstad, istället blev jag bortstött. När jag & Liam bråkar & han blir ledsen & säger att han vill ha en kram så kan jag svara inte nu, jag är väldigt upprörd! Vi lugnar oss en stund så kan vi krama & prata sen. Då känns det bättre än att bara skuffa iväg & sen lägga det bakom oss. Vi pratar & tröstar varandra.

Gör som jag säger! Tyck som jag, annars tycker du fel! Var på det humöret jag vill, annars jävlar! Jag har aldrig fel, jag gör aldrig fel!

Jag fick alltid lära mig att aldrig säga framför syskonen att jag tyckte något var äckligt, för då kunde de tappa matlusten. Nu när jag är vuxen gör jag tvärtom med mina egna barn. Liam tycker inte om såsen, nehe, tycker du om den Leon? Vad bra, då blir det mer över till dig. Marlon äter inte köttfärssås så han får broccoli istället, vill ni också äta? Jag tycker inte så mycket om kaviar, tycker du om det? Lär barnen att alla inte tycker om samma saker, de får prova sig fram & behöver inte bry sig om att vara rädda för att säga vad de tycker.

Fortfarande idag vet jag knappt vad jag tycker av rädsla för att bli nedtryckt.

Det blir svamligt. Men eftersom jag har med en massa konstigt i ryggsäcken vill jag använda det, vända på det, göra bättre - för jag har fortfarande inte glömt hur det kändes. Känslan av att aldrig någonsin duga. Känslan av att alltid vara rädd. Göra fel. Undran över när nästa måltid skulle bli. Känslan över hur konstigt det alltid var att vara "tillbaka" i skolan. Känslan av att vara ensam. Längtan efter kärlek, någon som kunde bry sig om mig.

Det är inte synd om mig. Tvärtom, jag använder det ju. Jag vet hur det är. Några av mina kompisar förstod inte hur jag kunde lyda utan att säga ifrån..Eller Angelica var det. Hon ifrågaställde hur jag bara kunde lyda minsta vink? Jag blev arg på henne flera gånger, försvarade & blev osams många gånger, hon förstod inte hur jobbigt jag hade det & vi har pratat om det många gånger nu i vuxen ålder. Lisa har också sett en del men hon sa inte så mycket. Hon förstod, eller hon är lika mjuk & mesig som jag. Inte lika hård & tuff i käften som Angelica.

Liam, Marlon, Leon & Jolie. Varje dag med er är ett nytt äventyr. Nya spännande saker att upptäcka hos dem. Och även hos mig själv som förälder. Ja, lite svammel. Jag är bara rädd att Liam ska känna som jag gjorde, just för att jag känner igen & ser mig själv i han..Men som jag skrev, det är skillnad på Liam & mig. Han är trygg, det var inte jag. Men jag är ändå rädd.








Vårstädning.

Skrivet 2011-03-16 klockan 21:47:44
Liam mådde mycket bättre idag & har ätit bra. Han var lite tagen & trött efter igår, konstigt näe, han fick ju knappt i sig något. Så nu ikväll efter vi tittat på film så kom han igång & blev den vanliga knasiga livfulla Liam som han är.
haha..Imorse när Liam väckte mig sa han "Jag vill äta McDonalds idag!" & sen hade han skrivit över hela whiteboard tavlan "Liam vill äta mackdonals idag" så pappan åkte iväg & handlade hem det.

De här senaste dagarna har vi pysslat & pysslat här hemma. Plockar, rensar, drar ut & grejar. Jag skrev för lääängesen att jag ville kasta saker & äntligen blir det gjort! Vi har alldeles för mycket saker. Saker som tar plats, som vi inte vet var vi ska lägga "Jag lägger det här inne sålänge.." - "Det här kanske kommer till användning.." - "Det här kanske vi kan ge bort.." osv. Men nu när jag fått ork att börja så hänger Tobbe på. Så i slutet av veckan åker Tobbe iväg med sopsäckar & kastar skiten. Elin får väl rota i Tobbes kläder om det är något hon vill ha? Jag har inga problem att kasta saker, det är en befrielse!
Iofs kan jag inte känna kärlek till saker. Den enda sakerna jag har som jag är rädd om är barnens verk & min kamera. Allt annat, nej. Inget.

Tobbe är förresten en duktig pappa & har börjat läsa min bok jag fick hem för ett tag sedan; Ge ditt barn 100 möjligheter istället för 2. Han måste lära sig. Han sa faktiskt när Jolie var nyfödd att han säkert kommer behandla henne annorlunda för att hon är en flicka, omedvetet. Hon är ju lika mycket bebis & kommer vara lika mycket barn som de andra var & är - & ska också behandlas efter den hon är & inte efter hur mallen för hur en flicka ska behandlas & uppfostras. Jag vill bara att han ska få upp ögonen, vakna & förstå. Han är duktig, min man.








Sjuk Liam.

Skrivet 2011-03-15 klockan 21:29:00
Igår bakade barnen kladdkaka! Vi bakar nästan aldrig, det är jag som inte är någon bullmamma så barnen har det knappt med sig. Men iaf, Tobbe blev sugen på kladdkaka så de fick gegga ihop en. De tyckte det var kul & kakan blev jättegod. Kladdig, som den ska va!
Senare på kvällen åt vi chips & dip med Liam till Fam Annorlunda. Tror det blev lite för mycket för hans mage..Jag vaknade mitt i natten av att Liam hade varit i vårat rum. Jag ropade på honom & sa att han kunde lägga sig i min säng. Han hade ont i magen & sprang tillbaka till sin säng. Någon timma senare väckte han mig & han hade spytt. Uff, helt galet trött gick jag upp & Liam fick tvätta händerna & lägga sig i soffan i Leons rum med en hink bredvid.

Jag skrev en lapp & la bredvid Tobbes telefon som han skulle se när han vaknade, att Liam hade spytt.

Hela dagen har han legat i soffan, helt utslagen. Han fick i sig vatten & någon macka på morgonen men inget kom upp igen. Jag hade lovat köra Emelies nya urf & Marlon & Leon ville följa med så de fick det. När vi hämtat upp urfet & hans Johnny-junior så ville Emelie bjuda på kaffe men Marlon var helt låst. (Emelie bor hos våran morbror & tar hand om deras hästar medans de är bortresta) Han kunde inte komma ur bilen. Efter lite trixande & att han inte behövde ta av sig jackan inne så följde han med.

Väl inne så tog han av sig jackan iaf. Jag visade han barnrummet & efter en stund kunde han släppa mig. Efter en halvtimma, timma eller något så lekte Marlon, Leon, Elvira & Johnny som ingenting! Marlon pratade iofs inte men det spelar ingen roll..Det gick väldigt fort! Jag frågade Marlon & Leon om det gick bra att de stannade kvar medans jag & Emelie åkte & handlade & de brydde sig inte alls. Urfet var lite nervös att ha fyra barn själv, jag tog ju med Jolie. När vi kom tillbaka satt urfet med alla barnen & tittade på film. Mina barn är ju så snälla & lugna.

På väg hem köpte jag en varsin milkshake till fisungarna. Jag måste duscha..Jag badade Jolie igår & glömde att jag hade babyolja på fingrarna = mitt hår är flottigt ;) Pillpill. hihi hon var helt galen i badet förresten! Sprattlade & sparkade som aldrig förr :) Och skrattade! Innan har hon bara legat & myst. Lilla mysunge, gör inte mycket väsen av sig. Jag säger det igen, de andra skrek tills de kunde sitta & ta sig fram själva haha värsta lyxungen vi har nu!

Duschen & sen Big Brother.

Får fortsätta hoppas att Liam fick för mycket av det goda & att det inte är kräksjuka..Iofs har ingen annan känt något alls & Liam har ätit & druckit utan att det kommit upp..








Leons kalas.

Skrivet 2011-03-14 klockan 23:24:28
I lördags åkte vi ut till farmor & farfar, min pappa var med. Farbror Daniel hade också fyllt så vi firade både Danne & Leon. Först åt vi mat, barnen åt som kyrkråttor men när efterrätten & tårtorna kom så hugg de in ;) Gott vare & ena tårtan var ju nästan synd att äta, den var jättefin.

När det var dags för presenter fick alla barnen utom Jolie ;) Hon är så liten fortfarande. Leon fick en överdel till sitt kök med micro, massor med duplo & en polis t-shirt. Liam, Marlon & Tuva fick en varsin bok. Passade perfekt, jag är lite trött på att läsa de gamla vi har hemma. Stort tack för allt fint barnen fick!

(bilder kommer, usb-tjosan bråkar med mig)

Leon var lite sur till & från men mestadels ganska nöjd. Min pappa var rätt imponerad över hur lycklig Leon var att få prata med figurerna i telefonen som man kan slå på & prata med så babblar de upp samma sak. Leon har tagit slut på Elin & pappas mobilbatterier flera gånger ;)

Så nu är han stor! haha eller det har han varit sen Jolie kom. När jag var gravid frågade han hela tiden om han var stor. Ja, när bebisen har kommit, då blir du stor. Och nu har han fyllt tre år..Aww..Det går så otroligt fort. jag säger det jämt, jag vet! Undrar hur äldre föräldrar som har barn i 40-50 års åldern känner? Tiden rusar, hela tiden.
När Liam var några månader eller över året, jag minns inte exakt, men iaf - så frågade jag Maddes mamma om hon älskade sina barn lika mycket nu som när de var små. Och hon sa att hon gjorde det. Det gör jag också. Inte på samma sätt men lika mycket, nu är de större & vi växer med varandra hela tiden, det finns hela tiden nya saker att upptäcka, nya sätt att lära känna barnen & nya trotsåldrar att kämpas med.








Huvudvärk.

Skrivet 2011-03-12 klockan 21:41:59
Först ett klagoinlägg om bara mig sen om Leons kalas.

I fredags var vi iväg till öppna, Marlon stannde hemma med pappa. Ibland har han ingen lust så då är det tur han har sin pappa. Det var sånt liv & stoj där så jag var tvungen att lägga mig på soffan när vi kom hem & orkade inte göra något. Först efter tre timmar reste jag mig. Jag har haft sån huvudvärk i flera dagar, varit irreterad & orkeslös.

Imorse när jag vaknade var huvudvärken där igen & jag kände mig sjuk, skakig & svettig. Jag fick ett stolpiller mot huvudvärk men det gjorde mig bajsnödig så jag sket nog ut halva effekten. Och satan vad det sved..Jag har aldrig stoppat upp något i röven, usch så obehagligt det var. Jag förstår att barnen har hatat att få alvedon i rumpan. Minsta ljud, gaaah mitt huvud sprängs & mina öron..Leon har fått börja viska till mig för jag klarar knappt av att höra hans eviga babbel. Jag vill ju höra vad han säger men jag blir så trött av alla ljud. Usch.

Jag äter & dricker som jag ska, det är sömnen jag inte sköter alls. Jolie sover så fint hela nätterna men jag får ingen ro, jag kan inte somna & när jag väl somnat är det snart dags att gå upp. I veckan som kommer så åker vi nog inte alls till öppna. Kanske onsdag eller fredag, jag känner att jag måste ta hand om mig. Vila, umgås med barnen & försöka få bort huvudvärken. Jag umgås ju inte så mycket med barnen på öppna eftersom de leker själva & jag babblar med mina mammor. Ena stunden känner jag mig egoistisk men sen känner jag att om jag inte fungerar som jag ska så orkar jag inte vara en bra mamma.

Jag uppskattar Tobbe som fan. Han är helt underbar. Jag kan få vila & han tar barnen, de senaste dagarna är det bara han som torkat, diskat & dammsugit. Lite dåligt samvete har jag fått när jag lagt mig men han säger att han förstår & det är så skönt. Jag orkar inte vara duktig jämt ;)

Nu har jag iaf fått vräka ur mig lite klagande. Jag ska föra över lite bilder också så det blir lite roligare i nästa inlägg :)








Mina barn får personliga mallar istället för de färdiga.

Skrivet 2011-03-09 klockan 23:47:29
När jag fick Liam följde jag den osynliga mallen för hur en pojke ska se ut. Han hade tuffa jeans, röda, blåa & svarta kläder - ofta med coola tryck & jag introducerade spindelmannen & batman. Men det var ju så? Trodde jag, killar tycker om jeans & allt som är häftigt, tufft, collt & farligt. Jag följde dock inte den osynliga mallen för hur man ska prata med till en pojke. Jag & Liam pratade, jag har alltid pratat mycket, varit pedagogisk, förklarat känslor, händelser, vi har pratat minnen & ja, allt. Han fick väldigt mycket beröm på förskolan & bvc för att han var så duktig att uttrycka sig, prata & han visste vad han pratade om.
Han har fått gråta & fått tröst, kramar & kärlek - för att han behöver det.

Han var väldigt lätt att tas med eftersom han lyssnade på mig & jag lyssnade på han. Han visste att han kunde lita på mig, gick jag så kom jag tillbaka om jag sa det. Om han skulle göra något han var rädd för visste han att jag fanns där & att man får vara rädd, tandläkare & dyl.
Han fick busa runt, bara jag hade kontroll över var han var & hans bus gick aldrig överstyr.

När Marlon kom fortsatte jag att följa den osynliga mallen för hur en pojke ska se ut. Men när hans hår började växa, när han var runt året & vi såg vilka fina lockar han hade så ville vi inte klippa bort dem. "Är han en flicka? Önskar han sig hårspännen när han fyller?" - Ja, för könet sitter ju i frisyren..
Med Marlon var det svårt att få samma kontakt som med Liam. Jag försökte, jag var tålmodig, väntade, jag ville nå honom & jag blev till slut frustrerad - jag visste inte hur jag skulle göra. Jag använde alla olika knep & jag grät några gånger av skuldkänslor att jag rytit åt han i frustration, hur ska jag få han att titta på mig när jag pratar? Hur ska jag få han att svara när jag pratar med honom?
Liam började bli hans röst. Liam pratade & svarade för dem båda. Det gick så långt att Marlon aldrig ens fick chansen att svara eller berätta något & hans humör blev inte att leka med & han började slåss! Det här var våren -09. Jag var tvungen att fösa undan Liam så Marlon ens fick en chans att uttrycka sig. Nu när Marlon snart är fem år har jag fått börja ta i honom, trösta han, krama om han & vara nära.  

När jag blev gravid med Leon började jag fundera. Klart man ska ha en av varje, det är ju så det är..Eller..? Allas frågor & kommentarer, jag tänkte & funderade, ibland blev jag arg. Mina barn fick aldrig en chans att visa vilka de var förrän folk förväntade sig hur de skulle vara, bete sig & vilka egenskaper de skulle ha. Jag har alltid varit noga med att de ska uppföra sig när vi tex är på stan eller på besök hos någon & när andra började försvara mina barns busande eller om någon bråkade förstod jag ingenting! Nu i efterhand förstår jag ju varför. Det är ganska slappt sånt där.

Så kom Leon. Mallen för en pojkes kläder följde med ett tag men jag tröttnade på den. Började köpa blandade färger & helt plötsligt kunde folk tro han var en flicka. Tex, en vit body med röda badbollar? Det här var ju kul. Pojke? Flicka? Jag funderade & tänkte, han fick aldrig heller en chans att visa vem han var för det finns ju redan en färdig mall för en pojkes hår, kläder, egenskaper, intressen, hur de busar & tar för sig. Jag märkte också hur folks röster & hur de bemötte honom ändrades när de fick veta att han var en pojke & inte en flicka som de trodde. Nu för tiden, iofs är de korthåriga, skiter jag fullständigt i att rätta dem. Whatever om det ändå är folk vi inte ska lära känna & umgås med.

Jag har under den här tiden som trebarnsmamma ofta fått höra att mina barn, eller pojkar då, är så snälla & lugna, de lyssnar på sin mamma & att jag är lugn så det förs över på barnen. Leon är som Liam med att prata, han lyssnar, pratar tillbaka, förstår & har fått mycket beröm för hur duktig han är.

Det är så roligt att upptäcka vilka de är, vad de tycker om & deras personligheter, vilka egenskaper är deras bästa? Jag orkar inte följa den färdiga mallen för pojkar, jag skiter i den. Sen är det så jobbigt att hålla koll på vad som är för pojkar, vad som är till flickor, beteenden som ska uppmuntras för vilket kön de tillhör, vilka egenskaper en pojke ska ha & lalala i all oändlighet. Och jag har märkt vad folk reagerar otäckt om något i den feminina mallen förs in i pojkens utveckling. Inte alls lika starka reaktioner om det vore tvärtom. Med Liam som går i skolan så syns det & märks ju hur bra han är. Marlon & Leon går ju inte på förskola & går varandra på nerverna ganska ofta, men det ska bli spännande att se vilka de är också. Utan mig..Jag hoppas jag hinner stärka deras bra egenskaper & deras personlighet tills att de ska vara på förskola. Jag hoppas jag gett dem tillräckligt med närhet, förståelse för sina känslor, andras känslor & uttryck, empati & omhändertagande. För sånt kommer de gå utan sen, från andra.

Det ska bli kul att få se vem Jolie är också. Att hon kommer vara lika härlig som sina storasyskon tvivlar jag inte på. Jag hoppas ha kunnat ge henne tillräckligt med stöd i vem hon är, att hon har kontroll över sin kropp, att hon kan saker & att hon inte är skör som en glasdocka - som hon kommer behandlas sen. Från andra.

Det är så lätt att bara följa strömmen, passa in för hur det ska vara. Jag väljer tvärtom, jag vill veta vilka mina barn är för att kunna fostra dem efter deras egna unika personligheter. Vad behöver Liam, som inte Marlon behöver? Vad kan Leon som Jolie kan ha nytta av att lära sig? Det är ett jäkla jobb, men det ska bli så roligt. Jag vill tacka alla människor som tjatat på mig om mina barns kön, fått mig att fundera & förstått att det faktiskt inte är deras kön som gör deras personligheter & bestämmer vilka de ska vara. Tack för att ni fått mig att förstå hur viktigt det är att vara mamma åt mina barn, för vilka de är & att jag faktiskt orkar ge dem allt istället för att förbjuda på ett fint sätt ♥








Leons dag.

Skrivet 2011-03-08 klockan 23:19:52
Farmor ringde imorse & Leon ville inte prata med henne så jag satte på högtalaren, hon grattade honom & frågade vad han gjorde. När han vaknat till ordentligt blev han glad & vi sjöng lite för han. Tobbe körde Liam till skolan & Marlon & Leon pratade hela förmiddagen om att Leon fyllde tre år idag, inte fem som han tror - eller vill? Elin ringde mitt i deras kojbyggande & Leon fick prata, han var på bra humör & sa "Elin! Kom hit!"

Jag & småkorvarna hämtade upp Liam i skolan & sen åkte vi till öppna. Leon blev grattad & blev arg på dem & sa till en barnmorska som var där att hon fyller inte tre år idag haha :) Ja, är man sur så är man. Idag ville barnen inte vara med & sjunga alls så de lekte istället. På fikat fick vi semlor & barnen var glada. Marlon tryckte i sig hela, de var ganska små & han är överförtjust i mandelmassa. Det har vi aldrig vetat förut!



Liam, Marlon & Leon med min bror Martin.



Jolie sov så gott hos gosiga Daniela.

Väl hemma åt vi mat som Leon önskat för dagen, latade oss & tog det lugnt. När Elin ringde på förmiddagen bestämde vi att hon skulle komma hit & när hon väl var här sprang Marlon & Leon ner för att öppna porten. Jag hörde att barnen kom upp igen & att de stängde & låste dörren. Leon hade stängt ute Elin i trappen & sa "Elin får inte komma in! Elin får inte vara här!" Men det vände snabbt & han blev glad igen.




Grattis på födelsedagen, lilla yrväder ♥ Vi älskar dig oändligt mycket!

Alla barnen slocknade som små ljus ikväll efter att Elin varit här.








Grattis på treårsdagen, Leon!

Skrivet 2011-03-08 klockan 09:55:24



Nykläckt! 8 mars -08.



8 dagar.



1 årsdagen -09!



2 årsdagen -10!



22 januari -11. Dansar med en sockerbit i ögat ;)



4 februari -11. Lilla skitonge ♥



6 februari -11. En månad kvar till treårsdagen!


Grattis på treårsdagen, våran crazy- Leon!








7 mars.

Skrivet 2011-03-07 klockan 11:19:18
Nu har Tobbe gjort så att när jag ringer honom så spelas Inspector Gadgets låt ;) Knasboll. Min pappa var här igår & Marlon tjatade om semlor, vi köpte såna i lördags & han ville ha. Så deras morfar kommer hit på fredag & Marlon har beställt 10 stycken som morfar ska ta med ;) Undrar om han bara var ute efter mandelmassan..?

Lillfisen & jag ska iväg på babycafe i eftermiddag. Vi var där för två veckor sen, första gången. Min fis var den minsta av de alla som var där. Var rätt lite folk, lagom. Känns lite lyxigt att kunna ta med bara Lillfisen & göra något. Hon får ju inte ut så mycket av att vara där egentligen haha :)

Jolie har tjockat på sig lite mer så nu har vi hoppat upp en storlek i kläderna. 



7 mars -08, hos Fia med kakorna dagen innan Leon föddes. Jag, tjock, fläskig, svullen & rötten. Marlon, liten, lockig & jättemini! Idag är Leons sista dag som 2 åring, för imorgon fyller han 3 år! Och Jolie är 2 månader gammal idag!








Inspector Jenny.

Skrivet 2011-03-06 klockan 00:22:35
Minns någon signaturmelodin för Inspector Gadget? Barnprogrammet som gick när vi var små? Alltid när jag ska lägga upp mat, göra ordning kaffe, ställa ordning i dismaskinen, ja i stort sett allt jag pysslas med som ska göras på mitt sätt så börjar Tobbe nynna på melodin..haha :) Jag måste ju inspektera..Han säger inget, utan bara nynnar.

Ikväll skulle han hälla upp tevatten i min kopp & säger "Ska du komma & *nynnar melodin*?" haha..Knaskarl!








Kvällsfunderingar..

Skrivet 2011-03-05 klockan 00:13:55
Idag upplevde jag den största aha-upplevelsen, någonsin! Gud, så sjukt..Vi fattar ju ingenting, vi lever i det & ser ingenting för det bara är så. En helt ny värld har öppnat sig & jag ser glasklart..Folk som inte vill eller kan försöka se saker öppet, utan bara stänger omkring sig - de kan aldrig få uppleva det här.

Så idag har jag varit helt kabaam i huvudet. Men jag mår bra & känner mig sådär pirrig & lycklig inombords. 

haha :) Liam har nog de gosigaste kompisar jag sett, när han kom tillbaka till skolan idag & en av kompisarna fick syn på han & ropade "Liam!", alla andra Liams kompisar vänder sig om & rusar fram , alla skulle krama stackars Liam som blev lite generad. Omtyckt, min Liam.

Jag brummade iväg med de små till öppna på förmiddagen & hela "gänget" var samlat. Var bara Lisa som saknades. Galna mamman goes Heta mamman nu för tiden, Daniela klättrade i snöhögar med mina barn, Axa & jag bubblade i mun på varandra & Caz var drama queen.
Mina korvar satt mest & lekte med trolldeg men jag tycker det doftar så konstigt så jag sitter helst inte där ;) De gjorde korv med bröd, köttbullar, bröd, spaghetti & en annan massa gottigt. Sen byggde de koja med Caz under bänken i hallen. Daniela läste bok för dem medans jag tuttade lillfisen & drack kaffe.

När vi hämtade Liam i skolan fick han knappt gå för en klasskompis som stod & kramade om han & räknade. När kompisen räknat klart sa de hejdå & Liam fick gå.
Jag är så otroligt stolt över Liam, han har alltid varit väldigt omtyckt. Han är lätt att leka med, han kan leka med alla, stora som små & han kan leka alla slags lekar & är bara helt fantastisk. Ja, han får veta det såklart. Bara för att jag säger att han är världens bästa Liam, så hör han ju bara "Du är världens bästa Liam!" - men han hör ju inte att jag tänker; Du är så bra för du är omtänksam! Du är snäll, du bryr dig om & du lyssnar! Du är ett fantastiskt barn, fan vad bra jag gjorde dig! - så jag brukar säga det jag tänker också. För han ska alltid veta att han är bra, för oss är han ju bäst oavsett vad.

Med Marlon är det ju lite annorlunda, han är ju med mig jämt & han bryr sig inte & har aldrig gjort. Jag försöker berätta att han är bra, vad han är bra på osv men han bryr sig ju inte. Eller man märker inte om han tar åt sig, men gör han det eller inte, det spelar ingen roll..Han får ändå höra att han också är ett fantastiskt barn. Samma med Leon. Och Jolie, men hon skiter fullständigt i vad jag säger. Hon förstår nog inte, hon kanske tror jag pratar kinesiska haha :)

Nu när en helt ny, gigantisk värld öppnats för mig så är det dags för mig också att bli en fantastisk människa!








Min lillebror.

Skrivet 2011-03-04 klockan 14:54:55

En tidig sommardag för snart 5 år sen. Marlon var en liten bebis & vi var ofta & jämt ute hos barnens farmor & farfar & badade, lekte & umgicks. Den här dagen hade jag tagit med min lillebror Erik. Jag vet inte varför..Men jag minns att jag ofta tyckte synd om honom för att han såg ledsen & ensam ut. Jag ville nog att han skulle få följa med för att få umgås & göra något kul. Har för mig att min syster Emelie också skulle följa med. Vi skulle bada eller något.
Jo, så var det för i bilen på väg ut till farmor & farfar säger Erik att han mår illa & jag frågar Emelie om han ens ätit något under dagen. Nej, inget alls. Han är så hungrig att han nästan kräks.

Barnens farmor & farfar såg något jag hade svårt att se. De såg ett barn som inte fick vad han behövde, ett barn som var socialt handikappat & som inte visste vem han var. De ville hjälpa honom & efter några månader så flyttade han hem till mina barns farmor & farfar, i december 2006. Varannan helg åkte han hem till mamma.

Erik hade missat mycket, väldigt mycket i skolan & hade redan fått gå om en klass. När han flyttade fick han ett hem, en familj som stöttade honom både i skolan, alla läxor & med det sociala samspelet, gav han mat & trygghet.

Nu har Erik bott hos mina barns farmor & farfar i lite mer än fyra år & han har växt otroligt mycket som person, även fast man ibland ser mycket drag av den han var förr. Osäker, han vet inte hur han ska bete sig, vilse & ingnorant ibland också. Jag är glad att något hände, för hans skull, för hans framtid & för att han skulle kunnat lagats tidigare än vad jag gjorde. Det var nästan försent, han var nästan helt förstörd men varje dag växer han mer & mer. Nu är han 13 år & är jätteduktig i skolan, har kompisar, han är smart & mina barn älskar honom. Sen kommer ju ibland den gamla Erik fram men farmor & farfar finns då där & hjälper honom.

Jag säger det inte tillräckligt ofta, eller aldrig menar jag - men mina barns farmor & farfar är otroliga människor & jag älskar dem väldigt mycket. Genom att de lagar & hjälper min bror så lagar & hjälper det mig också. Jag kan inte tänka mig något bättre eller finare för min bror & mig. Eller mina barn. Tack för att ni finns.








De sover i garderoben.

Skrivet 2011-03-03 klockan 22:02:34
Rötten. Liam har haft feber & vi har mest mysit runt här hemma de två senaste dagarna. Lyx!

Igår kväll fick jag en chock. Nog för att mina tre första barn var lyxbebisar som bara sov nätterna igenom, amingen funkade som den skulle & de sket som de skulle. Tills de var runt 1,5 månad. Då började de skrika. Så fort ungarna inte var upprätt skrek de & skrek & skrek, tills de kom upp. Det gick fan inte att gå ut & gå med vagn, åka bil eller ligga babysitter - ungarna ville sitta upp. Stå, bäras & hållas. Aldrig någonsin ville de ligga på armen som en snäll bebis, då skreks det. Men Jolie..Jag får äta ifred! Jag lägger henne på golvet & så pratar vi med henne & hon bubblar tillbaka. Tillbaka till igår kväll, hon kom inte till ro hos mig så jag la bara ner henne i soffan & satte mig bredvid. Hon låg & tittade & efter ett tag sov hon! Hon somnade av sig själv, liggandes helt ensam (ja, bredvid mig då) utan att skrika!

Lydig bebis. Idag la jag henne på golvet bara medans vi höll på att rensa ur garderoben & hon låg där & tittade, sen somnade hon. Och ikväll när jag grejade med Leon inför natten la jag henne i sängen bara & hon somnade! Nu kan vi snacka lyxbebis som inte ens behöver sövas! haha..Fast hon tycker också om att stå upp men hon är inte lika fanatisk som sina tre äldre syskon var. 



Och på tal om garderoben så har Liam & Marlon bäddat därinne & ska sova där i natt. Knasbollar ;) "Men det blir väl obekvämt utan madrass?" frågade jag & fick till svar att de bäddat med filtar under. Så Liam har legat & läst sagor för Marlon. Dörren fick vara öppen så det inte blir dåligt med luft. Vet ju själv att jag sov i en kartong en gång när jag var liten. Och skolbänk. Min morfar var vaktmästare på en skola så jag & Emelie hade fått varsin skolbänk hem med tillhörande stol. Vi bäddade i skolbänkarna & la oss där i för att sova. Barns fantasi & påhitt.

Nu börjar 50 kläderna sitta åt lite så snart blir det dags att gå upp en storlek. Tjocka gosiga bebis!  








Tisdag.

Skrivet 2011-03-01 klockan 12:08:29


Jolie var vaken i princip hela dagen igår, förutom några nappar. De här tre senaste dagarna har hon sovit konstant så det kändes konstigt med en vakenfis. Hon har ju varit täppt & inte helt okej heller. Marlon mådde som vanligt igår, inget ont i magen eller illamående så han måste fått i sig något som han inte skulle.

Finns väl inte så mycket att uppdatera om förutom att Tobbe var i affären imorse, det var slut på mjölk. Eller leveransen hade inte kommit så han köpte mellangrädde som jag fick ha i kaffet, gott. Nu blir vi tjocka :) Och en vattenkille var här i förmiddags för att titta på vattnet, vi får spola i typ 10 minuter innan det varma vattnet ens blir på gränsen till varmt men så är det tydligen i hela trappen hade han fått veta. Han tyckte också det var konstigt att det tar så lång tid.
Jag var snygg när jag var höggravid & lutade mig så mycket jag kunde med hela min kroppsvikt på kranen för att den skulle gå så långt åt vänster som det gick för att det varma skulle komma ;) Vi betalar ju ändå fört, onödigt tycker jag.

Redan första mars! Om en vecka fyller Leon tre år.








RSS 2.0