Startsida | Varför Korv? | Bloglovin' | Twitter | Facebook | Bloggdesign

HAHA!

Skrivet 2011-01-31 klockan 23:36:12


31 jan -08.  
Snygg, eller inte. Höggravid (nästan då) med Leon & inte så passande kläder ;) De var nyuthämtade från posten & jag hade inte tagit bort lapparna än. Det är ju tur att jag kan ha roligt åt mig själv.








För 8 år sen..

Skrivet 2011-01-31 klockan 22:40:10



För 8 år sen var jag en höggravid 17 åring. Från första stund att jag fick veta att jag var gravid älskade jag det lilla livet men jag kunde aldrig tro att han var meningen med mitt liv. Liam & hans syskon som sen skulle ploppa ur, en efter en ;)
Nej, här var jag 17 år & ensam. Det enda jag längtade efter & väntade på var det lilla barnet i magen. Så liten jag var & vad lite jag visste om livet. När jag var 17 år så trodde jag att jag visste allt, jag var vuxen. Men jag kände mig ofta liten ändå. 17 åringar är ju som de är. De flesta ;)

Om två veckor fyller Liam 8 år. Mitt lilla, lilla älskade barn.








Blieblie.

Skrivet 2011-01-30 klockan 22:21:12
Igår kväll var det Liams tur att sova hos Elin. Jag var ju inte hemma när han blev hämtad men Tobbe ringde & berättade att Marlon hade följt med. Herregud, tänkte jag..Hur kommer det gå sen att hämta han? Marlon hade blivit jätteledsen när Liam skulle åka & Tobbe sa att hans hjärta gick sönder när han såg Marlon så ledsen & avundsjuk..
Men när Tobbe väl åkte iväg senare för att hämta hem han hade det gått jättebra! Han är verkligen ..vad heter det när han gör som man inte alls färväntat sig? När något händer är der ju oförutsett, va? jaja, skitsamma. De handlade hem godis & annat fläskigt för kvällen.

Emelie skulle åka hem idag så hon kom förbi på dagen. Nu ikväll har Leon tjatat om henne, att han vill åka till Sthlm & träffa henne & Elvira. Han fick ringa henne & sa att hon ska komma hit & leka. haha :) Han tycker om henne bara för att han inte känner henne än ;) Liam hatade ju & avskydde henne ett tag & nu tycker han bara hon är konstig. Marlon bryr sig inte om henne.

Uff, imorgon är det måndag & jag måste göra lite ärenden..Som vanligt lägger jag saker åt sidan & glömmer bort det, men imorgon så. Frågan är ju bara hur 17 jag ska sysselsätta barnen att gå till tråkiga ställen. Men vi har ingen brådska, det är långdag för Liam imorgon. Och vi ska, till hans glädje, inte träffa någon eller åka någonstans. Bara vara hemma efter skolan & fisa runt.

Nu är det nog laglig tid att lägga sig. Tröttheten håller ju i sig konstant & går inte över! Jag vill ju gå & lägga mig redan vid 16-17 tiden..Men det går ju inte.








Sluta röka.

Skrivet 2011-01-30 klockan 22:06:00
Alla de gånger jag slutat röka så har det bara funkat med nikotinplåster. Och då tvärt, bara sådär. Annars har jag bara legat & gråtit haha, men alla är vi olika. En del bara lägger undan eller kastar ciggen & en del, som jag, behöver hjälpmedel. Första gången jag slutade röka var jag 19 år & gick till sjukan med en kompis & fick gratis hjälpmedel. Vi stöttade varandra & första veckan hade vi tuggummin tror jag. haha..Vi gick på stan & sniffade efter folk som gick förbi & rökte! Vanan att hålla en cigg är starkare än beroendet av nikotin.
Sen har jag fallit dit igen & igen. Men med plåster lyckas jag. Det smakar konstigt i munnen om man röker med plåster & jag minns att det inte ens känns i lungorna när man drar in röken. Sen kliar de så förbaskat & man får inte ha plåster på samma ställe förrän efter en vecka så man sätter dem ju lite varstans efter ett tag. Men om du funderar på att sluta röka kan du trösta dig med att efter en vecka eller så, så har du glömt att du varit rökare. Allt smakar godare, allt luktar som det ska, du luktar gott tills nästa gång du duschar, pengarna brinner inte upp & alla mår bättre av dig.

(En läsare undrade hur jag slutade röka, därav inlägget)










Söndagstrött.

Skrivet 2011-01-30 klockan 16:06:20

Nu har Jolie kläder till förbannelse. Speciellt strumpor, så är det någon som vill ha bebisstrumpor, oanvända så är det bara att säga till. Annars vet jag inte var jag ska göra av dem. Tvättmaskinen går för fullt här hemma. jag & Emelie var hos mormor igår & rensade upp. Hittade massor av Leons gamla kläder som Elvira haft ♥ Så nu får Jolie byta kläder tre gånger om dagen för att hinna använda allt innan hon växer ur det ;) haha.

Varje morgon när jag vaknar är jag vrååålhungrig. Så här är det alltid när jag ammar, jag vaknar hungrig som en varg. Annars är jag aldrig hungrig när jag vaknar. Eller jag är väl alltid hungrig, dynget runt när jag ammar men speciellt på morgonen. Ba flyger in i köket, lägger bebisen på bordet (bordet & skötbädden är enda stället hon ligger vaken & nöjt på) & flyger in i kylskåpet för att lassa fram på frukostbordet.

Nu är jag sådär galet trött igen, ba på med kaffe & hoppas jag inte somnar innan kvällen. Vete fan vad det är med mig? Vintertröttheten kanske? Håller ju igång konstant & hela tiden, tar det aldrig lugnt, sover för lite, gör för mycket..Uff, jag är ju ingen ungdom längre med bara ett barn.








Svårigheter.

Skrivet 2011-01-29 klockan 23:58:05
Natten till fredag sov Marlon & Leon hos Elin. Äääli. Det hade gått jättebra & barnen hade velat lagt sig typ direkt när de kom dit. Vad konstigt det kändes att ha bara två barn hemma. Fast det kändes som ett. Så på fredag morgon var det bara jag & Jolie som lämnade Liam i skolan. Sen gick jag med Jolie till BUP där vi mötte upp Tobbe.

Vi träffade några pedagoger, våran psykolog & pedagog som följt oss & satt diagnos på Marlon. Vi pratade & jag babblade, som vanligt. Om förskola, planer inför förskola & allt. Det kändes bra efteråt. Men den här gången kommer jag vara stenhård. - jag har pratat med Marlon & frågat han om förskola, han vill inte gå dit. Han vill vara hemma med mig. Men jag har lovat att jag ska vara där med honom & inte lämna han. Det kommer jag inte göra förrän han säger att det går bra eller om det går bättre än förväntat. Jag känner honom bättre än någon annan, vill han inte vara med så behöver han inte. Det vet han alltid med mig. Vill han men inte kan så vet jag hur jag ska göra. Går det helt utmärkt bra så är det tvärtom, då vet jag inte alls hur jag ska agera ;) Jag är rädd att han ska märka på mig att jag tycker det känns konstigt & han blir tillbakadragen eller att jag förstör.

Till hösten kanske. Till att börja med måste vi ju ställa oss i kö. Han skulle behöva förskola med bra pedagoger, fröknar & såna som kan ta sig tid, som han kan knyta an till & känna sig trygg med. För jag vill ju att han iaf ska gå en eller två terminer innan förskoleklassen drar igång. Vi har inte bråttom.

Han behöver det sociala osv, det vet jag. Men jag är ju nästan översocial, Liam skäller på mig varje dag; Måste de komma hit? Måste vi åka dit? Varför ska vi alltid umgås med folk & träffa andra? haha :) Marlon är ju på öppen förskola tillsammans med mig & sina småsyskon ungefär lika många timmar i veckan som ett 15-timmars barn.

Att klara sig utan mamma. Ja, jag är orolig för att han skulle behöva en röst men ingen ser eller förstår det. Jag är rädd att han ska känna press & få ångest. Att andra barn inte kan förstå honom. Jag är rädd att han kan bli undanskuffad, för det finns inte tillräckligt med personal eller tid för honom. Han kommer att bli vuxen & lära sig att klara sig själv. Just nu är han bara 4 år så det är ingen brådska. Vi lever i nuet & Marlon kommer också lära sig knep att funka som en vanlig människa i framtiden. För är man inte vanlig & funkar i en vardag så är man konstig & har fel någonstans.
 
Marlon kan prata & berätta saker, han är jätteduktig på att prata. Han kan inte prata ibland bara, han väljer inte det själv. Det bara låser sig, det går bara inte. Han vill vissa gånger, han försöker men det blir bara ångest & ännu värre. Försöker man locka fram & gör en stor grej av det så förstör man honom. Och ibland är det svårt för andra små barn att förstå "Varför gömmer han sig? Varför har han inte tagit av sig sin jacka? Kan han inte prata? Varför är han inte med & leker? Är han ledsen? Är han arg?" Han vill så gärna, men ibland går det inte. Och när han väl kommer ur sitt låsta & trygga skal & är uppspelt & glad vet han inte var han ska ta vägen ute i det okända så då kan han vara rätt hårdhänt. Han menar inget illa. Oftast trycker han händerna om ens kinder & trycker in sitt ansikte i den andres. Han kan också greppa tag om ens käkar eller så, det blir för mycket & för nära för en del. Men jag har sett & förstått att det bara är dem han tycker om han gör så på.  

Att ett sånt litet barn ska behöva känna ångest för att han inte är som alla andra. Bara en sån liten sak som att inte tala. Jag känner ingen annan som också har ett barn med selektiv mutism. Jag vet bara en. Så jag förstår att andra inte förstår honom.








Trött gris.

Skrivet 2011-01-28 klockan 21:15:42
Jag är så trött. Har varit det i flera dagar nu..Eller iaf halva veckan. Har kämpat med att hålla mig vaken sen kl 12 idag..Så mina vänner, bli inte arga om jag inte svarar i telefon, inte ringer osv. Jag är en trött mamma som snart ska sova..Tycker att det borde vara tillåtet att sova nu snart när klockan är över 21 ;) Ska dricka lite kaffe så jag håller mig vaken tills Liam somnat.  

Lillfisen vill ha mat. Hon försöker tutta på pappan så jag ska gosa ♥








Lillfisen.

Skrivet 2011-01-27 klockan 23:01:14
Häromdagen tog jag med alla barnen på stan för att leta efter kläder. Jolie har iofs fått ganska mycket kläder i strl 50, men jag ville hitta något roligt. Nästan allt hon fått är ljusrosa/blått/beige/vitt, ljust & ljust. När Leon var runt året gav jag bort allt & har fortsatt ge bort allt eftersom han växt ur det. Så jag hade bara köpt lite grann till bebisen.
Jaja, vi kom iväg iaf. Jag förstår nu varför hon bara fått kläder i strl 56 av mina vänner ;) ALLA kläder i 50 är ju ljust, neutralt, beige & tråkigt..Jag letade & letade som en tok. In & ur affärerna, barnen blev griniga & arga, svetten rann längs ryggen & under tuttarna på mig. Barnen skällde på mig & bråkade med varandra. Jag förstår dem, jag hatar också att gå i affärer & leta. Men nej, inte ett endaste plagg hittade jag. Trodde jag. Till slut köpte jag några söta barbapappa bodysar, en rosa med röda hjärtan & ett paket med randigt, stärnor & ett grått. Blod, svett & tårar bara för lite kläder.

Jag hittade en Hello kitty body, åhh den var så där fin rosa som jag tycker om..Men Hello kitty..Nja, lite pinsamt ;) Sket i den. Katten är söt men det är sånt hysteri över den. En kompis till en kompis är helt besatt av katten & har allt med den. Okej, jag gillar korv men jag skulle knappast ha korvörhängen, korvar på underkläderna, korvhalsband, korvmobil, korvparfym & dyl ;) Eller..?

Anyway. Min lilla fis växer nog i sina 56-kläder snart. De är så fina allihopa. Idag var hon 48 cm lång, lika lång som Marlon var när han föddes, & vägde 2,9 kg nånting. Hon har också växt 3 cm runt huvudet & är lika stor runt huvudet som Leon var när han föddes, 36 cm.

Hon är så fin, så lik sina bröder..För varje barn som fötts har de sett ut som Liam. De alla har sett ut som Liam när de varit nyfödda. Jag glömmer hela tiden att hon är ett flickebarn. Det känns fortfarande konstigt att säga "hon" & "henne". Det har ju alltid varit "han".

Duktiga lilla bebis, som bajsade på pappa igår.








Våran lilla mutist.

Skrivet 2011-01-27 klockan 11:43:41
När jag tänker tillbaka på första gången jag reagerade över att något var annorlunda med Marlon så var det sommaren -07. Han var 1 år & hade precis börjat gå. Vi var ofta ute & lekte på gården omkring med grannarna som hade barn i våra barns ålder & Marlon gick ofta själv. Han ville aldrig hålla i mina händer som stöd när han gick.
Just den här gången gick vi på baksidan av vårat hus & Marlon gick iväg. Jag ropade på honom, han reagerade inte. Jag ropade igen & sa som föräldrar brukar säga "Marlon kom, vi ska gå hitåt. Hejdå, nu går mamma!" Han reagerade inte. Ett tag trodde jag att han var hörselskadad men enligt testerna var han inte det.

Hemma var han alltid full av bus & när vi hämtade & lämnade Liam på dagis var han alltid nyfiken på barnen. Jag har nu i efterhand tänkt på att när allt flöt på som det skulle enligt rutinerna så var det aldrig problem men så fort något inte blev som det skulle fick han utbrott. Han blev galen. När jag pratade med han så lyssnade han aldrig, trodde jag. Jag pratade för mycket & han orkade aldrig lyssna. Han pratade aldrig tillbaka & letade alltid efter något annat att titta på eller leka med.
Marlon är superstark, som en liten björn. När någon av bröderna tar något som är hans eller som han vill ha så anfaller han bara, han ser & hör inget utan bara attackerar i full kraft & slår allt vad han har. Det spelar ingen roll om jag försöker prata eller ropa på han, han hör inget. Det enda som finns i hans ögon & tanke är saken han ska ha. Försöker jag prata med honom så letar han bara med ögonen efter saken. Det går inte att nå han.

Minns att jag ibland var orolig att ta med han ut på stan tex, han var ju så full av liv, bus & lyssnade aldrig på mig. Han skrattade åt mig & tog inte till sig. De få gångerna vi var hemma hos någon, han följde med till barnmorskan, bvc osv så var han väldigt lugn, han gömde sig hos mig eller under filten i vagnen. Det var som när vi gick till & från skolan eller affären, han sprang rakt ut på gatan! Det spelade ingen roll hur jag reagerade, med rädsla, ilska eller något, eller hur jag försökte förklara att han kunde bli överkörd. Inget bet på han, jag kunde dra världens skräckscenario & han ignorerade. Så enda sättet var att hota med min mormors hund Karlsson. "Om du springer på gatan en gång till så ringer jag till min mormor så hon kommer hit med Karlsson!" sen sprang han aldrig mer över gatan igen. Han började till & med hålla i vagnen när vi var ute.

När Marlon var strax över 2 år började han på dagis. Samma avdelning som Liam. Jag tänkte att det blir nog inga problem eftersom han är så lekfull & busig men undrade samtidigt hur det skulle gå för fröknarna att ta hand om han när han aldrig lyssnade. De fick aldrig se han leka eller knappt höra han prata.
På korten på Marlon som vi fått från dagis så sitter han mest för sig själv, han pysslar & pillar med saker & man ser att han är i sin egen lilla värld. På bilderna där många barn är med, när de gör saker syns det hur han kurar ner sig hos sin favoritfröken eller gömmer sig under jackan & mössan. Inombords gick jag sönder varje dag att lämna han på dagis. Jag såg hur hela han försökte ropa "Mamma!" men inte ett ljud kom fram. Han blev stel & gömde sig i kläderna. Många gånger gick jag från dagis gråtande för jag visste att jag gjorde fel.

Alla sa "Det blir bättre!" men det blev det inte. Han var aldrig med i lekarna, han pratade inte, han pekade eller nickade & lekte mest med Liam. Eller vid sidan av, ensam. När skulle det sluta göra ont att lämna han? När Liam var 6 år & Marlon skulle fylla 3 år så slutade de på dagis. Vi hade flyttat & sommaren kom.

Jag orkade inte sätta Marlon på ett nytt dagis, fullproppat med barn, gå sönder varje lämning & vara orolig. Vi fortsatte att ha Marlon & Leon hemma när Liam började skolan. Tre dagar i veckan går vi till öppna förskolan. Vi började gå dit när Leon var 3 veckor gammal & strax innan Leon fyllde 2 år så hade vi alltså gått dit regelbundet i 2 år & först då började Marlon öppna sig & ta kontakt med personalen där. I ungefär samma veva, för ett år sen, började jag prata om att jag var orolig för honom, att han var annorlunda. Alla viftade bort det & sa "Han är i treåstrotsen, han är mellanbarn" Han hade redan haft sin treårstrots. Det är inget fel på han.

Marlon har aldrig velat ha kroppskontakt eller velat vara nära. Jag har aldrig fått trösta med kramar eller pussar. En klapp på det onda sen är det bra. Jag har aldrig fått ligga bredvid att söva sen han slutade amma & han började med flaska, inga sagor, inget klappa på håret. Inget. Han pekar på dörren & säger "Gå ut." Först nu för några månader sen började han krama mig. Han vill sitta bredvid mig. Flera gånger om dagen kramar han om Jolie & pussar henne.

Jag tog kontakt med BUP för ca ett år sen, vi har träffat psykologer, läkare, pedagoger & allt vad de är & i december sa de det; Selektiv mutism, som betyder ofrivillig stumhet, & han har autistiska drag. Marlon har inte diagnosen autism.

Några meningar av bedömingen av hela Marlons utredning; "Marlons fungerande är ojämnt och det är tydligt att han är i stort behov av trygghet för att våga vara aktiv socialt. (Tack var det min pappas kloka ord för ett tag sedan kunde jag göra mig till hans trygghet & andra får vara "boven") Han får höga poäng på vårt autismspecifika test men uppvisar senare flertalet av de färdigheter som han under ADOS bedömningen brister i.
Det är teamets bedömning att Marlon uppfyller kriterierna för selektiv mutism. Marlon talar obehindrat i vissa situationer och med vissa personer medans han inte talar alls vid andra tillfällen. Han har också tillägg en del autistiska symtom såsom svårigheter med vissa kamratrelationer, han äter selektivt och har i vissa situationer svårt med ögonkontakt och upplevs svåravläst. Han har svårt vid övergångar och avslut och har svårt för när saker inte blir som han tänkt sig."

Herregud, vad mycket det blev. Jag har säkert glömt en massa också men vi förstod tidigt att det finns två sätt att närma sig Marlon. Ena sättet är att ignorera han så han själv kommer fram, eller flyga på han & busa & få han att skratta, utan att han känner sig pressad att prata. Hur man gör väljer man själv vad som passar sig.








3:e dagens bild: En bild på någon i din familj.

Skrivet 2011-01-24 klockan 23:52:57



Min man. (barnen hade jag ju redan lagt ut på första dagen) Han som gjort att jag velat skapat & hjälpt mig att förverkliga den här stora Frestelsen med korv i. Mina barns pappa. Jag älskar dig, Tobias.








Min lilla Bools..

Skrivet 2011-01-24 klockan 23:33:32
"Marlon har de senaste veckorna vaknat på natten & kommit in & lagt sig i våran säng, det har vi märkt först när vi vaknat men nu har vi pratat med han att han inte får göra så mer. Jag vet inte om han gör så omedvetet, han har aldrig vaknat om nätterna förut."

Jag brukar oftast ge förklaringar till varför vi gör som vi gör, men nu såg jag att jag inte gjort det. Det är självklart att barnen får komma in till oss på nätterna om de vaknar, men inte just nu eftersom Jolie fortfarande är en helt ny familjemedlem som sover bredvid mig. Där Marlon brukar lägga sig. Vi har inga sänglampor så om han kommer in kanske han lägger sig på henne där han rumlar runt i mörkret. Därför får ingen av barnen komma in & lägga sig hos oss, just nu :)
När de vant sig att hon finns & sover hos oss får de börja komma in igen. De få gånger Liam vaknat om nätterna har han lagt sig vid mina fötter.

På tal om Marlon så är han väldigt, väldigt känslig just nu..Minsta tillsägelse eller om han inte förstår så blir han jätte ledsen..Det skär så i mitt hjärta :( Nu ikväll ville han att jag skulle ligga bredvid han, han låg & gnuggade sig i ögonen & var ledsen. Jag pratade med han men jag fick inga svar, varken verbalt, pekningar eller nicka/skaka på huvudet. Jag läste sagor & han låg med huvudet på mitt bröst. Han har aldrig förut velat att jag ska vara inne hos honom om kvällarna, utan schasat ut mig. Men nu ikväll ville han ha mamma. Jag sa att jag älskar han & att man får vara ledsen & känna som man vill, vara arg på sina syskon tex (om han nu är arg på Jolie?) & det enda svar jag fick var att han inte älskar mig. Det behöver han inte & han behöver inte heller berätta varför.

Sen Jolie kom för 17 dagar sen har han hållt i henne tre gånger. Första gången när hon var en dag gammal, på sjukhuset, andra gången när Fia & Robin var här & tredje gången idag. De två senaste gångerna har han själv sagt att han vill hålla i henne. Han tittar på Jolie, lägger kinden vid hennes huvud & sen är det bra. Varje gång jag sitter med henne så kommer han fram & kramar om eller klappar på henne.

På fredag ska vi till BUP igen. Vi ska diskutera förskola. De vill hjälpa mig att få in honom på ett dagis som verkar jätte bra. Inte bara för hans skull, utan för min också tydligen. "Vi vet att du är supermom, men vi tror det skulle vara bra & underlätta för dig också" Mest för Marlon, hoppas jag. För jag vill ju egentligen att han ska gå på förskola, iaf året innan han börjar skolan så barnen följer med varandra till förskoleklassen sen. Men förskolor verkar så..Proppfulla med barn. Dåligt med personal (vad heter det då?) , för lite tid att ägna sig åt särskilda barns behov.

Huvudsaken är att deras inskolningstid inte är på två veckor som de flesta andras, utan inskolningstiden anpassas för barnet tills det känns bra för både mig & honom. Sen kan de stoppa för fler barn, eftersom Marlon inte funkar i för stora grupper. För er som inte hängt med om Marlon & allt runtomkring så kommer jag skriva ett inlägg om det.

Usch, jag känner mig så jävla rutten. Men det gör väl alla mammor, har ständigt dåligt samvete för allt & känner sig usla för minsta lilla. Och det enda vi vill är att barnen ska må bra & vi vill göra allt för dem. Ibland är det så svårt när jag inte vet hur jag ska göra det. Min lilla Bools..










Det gick ju bra det där.

Skrivet 2011-01-24 klockan 09:07:33
Första morgonen ensam med fyra ungar & dra iväg med Liam till skolan avklarad. Det var inte så svårt som jag trodde. Nu har jag ju varit så bortskämd med att Tobbe oftast kört honom. Värre blir det nog sen när Jolie blir större & kan ta sig fram mer, krångel med påklädesprocess osv. Men nu så sover hon ju bara & är så lugn.

haha..Skrattar bara åt det föräldratidningarna skriver; Sov när barnet sover! Gör matlådor i massor, när bebisen är född hinner du inte laga mat! Duscha, vad är det? Bjud inte hem folk, du är för trött för det! osv, allt sånt där. Så har jag aldrig upplevt det under nyföddhetstiden. Alla mina bebisar har sovit som grisar sina första 1,5 månad, ja förutom Jolie då men hon gör inte mycket väsen av sig & är rätt nöjd ändå. Det är ju först när barnen blir 3-4 månader, börjar röra sig, vilja ta sig fram & sånt, det är ju då man ska ha matlådor & allt sånt. Barnen vill inte ligga eller sova när jag vill. 



Tycker inte så mycket av det tidningarna skriver stämmer överhuvudtaget på oss. Lyxbebisar. Jag städar två gånger om dagen plus allt plock resten av dagen tillsammans med barnen, jag hinner läsa böcker & leka med mina barn, jag tvättar & viker tvätt, hämtar & lämnar Liam i skolan & går på öppna förskolan med barnen som är hemma. Maten fixar Tobbe, vi har våran egen kock ;) Nu jobbar jag ju inte fem dagar i veckan heller & har bara gått på timmar det senaste 1,5 året. Nu pratar jag bara om mig själv, för de som inte förstår det.
Det är ofta jag tänker på hur bra jag har det. Fast när barnen bråkar & jag inte kan gå dit just då, har huvudvärk eller inte orkar, ja då är mina barn inga lyxbarn ;)

Tror att Jolie kommer lägga en riktig rackebajsen i hela blöjan sen, för hon har inte skitit på hela eftermiddagen & kvällen igår eller natten till idag..

Ska sätta igång med att plocka, städa, tvätta & vika undan så det är gjort tills min mormor kommer.








2:a dagens bild: En bild på dig själv

Skrivet 2011-01-23 klockan 20:02:33



November -10.








Barnens namn.

Skrivet 2011-01-23 klockan 17:24:37


Liam, 2 dagar gammal.

När jag väntade Liam så hade jag Leon & Julia som namnförslag. Leon efter filmen, jag såg den när jag var liten & fastnade för just namnet Leon. Jag älskade den filmen & gör det fortfarande. Julia för att det inte var så himla vanligt & min syster Drisana heter Julia. Men när Liam väl var född såg han inte alls ut som en Leon! Just Liam bara ploppade upp när jag tittade på han. Då visste jag bara två stycken andra barn som hette det; Min mammas syssling Lindas son & en gammal skolkompis son. Jag vet inte hur jag kom på just det namnet heller eftersom jag aldrig umgåtts med skolkompisen & Linda träffade jag heller knappt.

Liam heter också Erik. Just för att nästan alla män heter Erik i min släkt.



Marlon, runt dynget gammal.

När vi väntade Marlon så var det fortfarande Leon & Julia som jag hade. Julia valde vi sedan bort & jag tror vi hade Saga också som namn. Men det var samma där, han såg inte heller ut som en Leon. Tobbe visste att jag tyckte om Marlon. Det namnet funderade jag också på till Liam men det funkade inte på han. Min kusin heter Marlon & jag älskade både honom & hans mamma så otroligt mycket när jag var liten. Så tittade Tobbe på Marlon när vi fortfarande var på BB & frågade mig "Kan han inte heta Marlon då?"

Marlon heter också Lars, efter Tobbes låtsatsmorfar (han växte upp med Lars som sin morfar) som gick bort strax efter vi fick veta att vi väntade Liam.



Leon, någon dag gammal.

När vi väntade Leon hade vi såklart Leon & sen var det nog Angelina & Nathalie (flickan i Leon heter ju Nathalie på riktigt) men i slutet bestämde vi oss för Enya. Så innan vi åkte ner till förlossningen så sa Tobbe "Får vi en son får han heta Leon & får vi en dotter får hon heta Enya." När Leon var född tittade Tobbe på honom & sa "Han kan väl få heta Leon?" som att nu räcker det väl med barn ;) Så tredje gången gillt fick jag äntligen min Leon.

Leon heter också David, efter Tobbes riktiga morfar som gick bort när Tobbe var liten.



Jolie, 4 dagar gammal.

Till slut Jolie då. Jag sa till Tobbe att han får välja helt fritt, vad han vill för namn. Så Jolie var flicknamnet & pojknamnet vill vi fortfarande hålla hemligt. Innan vi gick ner till förlossningen så sa Tobbe "Får vi en son får han heta **** & får vi en dotter får hon heta Jolie."

Jolie heter också Ingrid, efter både min & Tobbes mormor. Men hon har ett tredje namn, Valkyria. Det var också ett förslag som Tobbe hade. De tre andra ska nog också få ett tredje namn.








Ett nattinlägg.

Skrivet 2011-01-23 klockan 00:24:25
Nuu funkar blogg.se igen. När jag för första gången kan blogga en kväll ska det vara bajs. Det är konstigt vad förvånad jag blir varje gång blogg.se krånglar, stannar eller strular. Jaja, enda anledningen till att jag använder blogg.se är ju för att den är enkel att blogga med osv. Många andra bloggar förstår jag mig inte på eller så ser de konstiga ut. Äsch, nog om det.

Jolie sover för första gången på kvällen! Jag har tyckt att det känts konstigt att lägga mig utan att blogga som jag brukar. Hon är ju en mycket vaken liten bebis men väldigt nöjd. Hon kan ligga i famnen länge, länge & bara titta & lyssna. Inte någon annanstans, bara i famnen. Det är inte konstigt. Hon har bara levat innuti min kropp & så ska hon ligga helt ensam..



Och med tummen i ;)

Jag köpte faktiskt ett par nya nappar. De jag fick var genomskinliga, silikon? De fick hon kvälningar av så jag köpte såna där bruna, latex? Noll koll ;) De verkar funka bättre. Minns själv att jag hatade de genomskinliga för de var så hårda, de bruna var mjukare.

Fia & Robin var här igår (fredag). Robin har inga syskon haha & han frågade sin mamma & mig om det var så här det var att ha syskon :) De lekte & hade jätteroligt. Robin är året äldre än Liam & Fia har jag "känt" sen många år. Jag tror han lurat i mina barn något, för Leon kom helt plötsligt med en oskalad vitlök i blöjan! haha! Det är ju så, jag måste alltid skylla på något eller någon annan ;) Det var fullt ös i några timmar & sen åkte vi till affären allihopa. Dumpa av ungarna vid leksakerna & handla i lugn & ro, perfekt. Ungarna somnade på några minuter när vi kom hem så jag ska bjuda hit dem oftare.

Och Marlon & Leon fortsätter sina strider. Konstant, hela tiden. Jag tror att jag kommer dö inom en snar framtid. De bråkas, retas & tjivas hela tiden. Alltid något. Mitt hjärta orkar inte. Finns det att köpa någon rem eller något som jag kan sätta ihop Leons ben med så han inte kan dra benet längre än en viss längd från det andra? Så han slutar sparkas..Och Marlon har ju sitt med talet & agerar med nävarna. Ja, herregud. De är aldrig olydiga med att tjuva saker, typ pennor, godis, kakor & dyl, pengar eller annat utan det är bråkandet jag inte vet alls hur jag ska göra med. Jag måste nog gå en kurs i föräldraskap eller något.
Tobbe säger att det inte är så konstigt, de går inte på dagis, de är med varandra varje dag, hela tiden, de känner varandra & vet den andres svaghet, de vet hur de ska reta den andre..

Jag svettas som en jävla babianröv hela tiden! Jag blir galen, det räcker väl med att jag läcker mjölk titt som tätt & har tuttsvett så det bara forsar? Nej, jag ska svettas & vara äcklig. Jag svettas till & med om benen! Igår fönade jag håret efter duschen & blev svettig bara av det. Ophf, svettig gammal hängmuff. Orkar knappt städa längre för det blir för varmt & jag vågar inte öppna att vädra ifall jag skulle få mjölkstockning. Ett jäkla skit. Så jag får skynda mig allt vad jag har, tömma & fylla tvätt/diskmaskin, plocka, torka, dammsuga *tjoff-tjoff* Färdig. Dyngsvett sen. Nog om det. 

Jag kommer att beta av era frågor & funderingar & bara slänga in det i olika inlägg. Ska försöka komma ihåg att skriva upp det olydiga som mina barn gör också, för det kan vara roligt för både er & mig (senare, man glömmer ju mycket) att läsa om.

Lillfisen vaknar så nu är det tuttdags.








1:a dagens bild: En person som du umgås mycket med

Skrivet 2011-01-22 klockan 15:19:40



Mina barn & Tobbe, såklart. Dem är jag med dynget runt, förutom när de sover. Eller Jolie sover jag ju tillsammans med. Och ja, Tobbe när han är på jobbet.

 

Förutom familjen är det inte en person, utan fyra. (ibland någon mer eller mindre) Mina mammor, mina kaffetanter; Linda, aka Galna mamman, Lisa, Axelina & Daniela.








30 dagar - 30 bilder.

Skrivet 2011-01-20 klockan 13:28:59
1:a dagens bild: En person som du umgås mycket med
2:a dagens bild: En bild på dig själv
3:e dagens bild: En bild på någon i din familj
4:e dagens bild: En bild på en konstig tid i ditt liv
5:e dagens bild: En gammal bild på dig själv
6:e dagens bild: En bild på du och en vän du inte varit med på länge
7:e dagens bild: En bild som du aldrig lagt upp
8:e dagens bild: En person som du saknar
9:e dagens bild: Någon i din släkt
10:e dagens bild: Någon du tycker är väldigt snäll
11:e dagens bild: En person du kan berätta allt för
12:e dagens bild: En bild på din vardag
13:e dagens bild: Du och någon klasskompis
14:e dagens bild: En bild som påminner dig om gamla tider
15:e dagens bild: En person som du vill vara med
16:e dagens bild: En bild på dig själv
17:e dagens bild: En ovanlig bild
18:e dagens bild: En bild på din fritid
19:e dagens bild: En person som är snygg
20:e dagens bild: En bild på dina närmaste
21:a dagens bild: En person som alltid ställer upp för dig
22:a dagens bild: En bild på en tid du saknar
23:e dagens bild: En bild från i sommras
24:e dagens bild: En bild som gör dig glad
25:e dagens bild: En person som alltid gör dig glad
26:e dagens bild: Någon/några du alltid har roligt med
27:e dagens bild: En bild som du alltid skrattar åt
28:e dagens bild: En tokig bild
29:e dagens bild: Den nyaste bilden på dig själv
30:e dagens bild: Någon du aldrig kommer släppa taget om








Dag 30 – Ett sista ögonblick.

Skrivet 2011-01-19 klockan 21:10:23

Jag var 16 år & hade egentligen utegångsförbud, men det sket jag i. Så jag måste ha rymt eller smitit hemifrån. Jag, Jeanette & Jennie var bjudna på fest hos några vi aldrig träffat, utan bara haft internetkontakt med, men Jennies mamma hade inte kommit än. Vi väntade & var otåliga. Jennies mamma skulle nämligen ha hand om Jennies barn. Vi ringde dit Lisa som fick 50 kronor i småpengar, sen åkte vi iväg med våran skjuts.

Jag hade druckit & var ..Inte full men påverkad. Jag & mina tjejkompisar klev ur bilen & ett gäng killar kom för att möta oss.

Då får jag syn på han. Jag visste direkt att han vill jag ha, han ska jag ha. Han sträcker fram handen & presenterar sig; Christer. Så hette ju inte han jag pratat med men det sket jag i.

Idag är vi gifta & precis fått vårat fjärde barn. Nog för att jag visste att det var han jag ville ha, men inte kunde jag i min vildaste fanatsi tro att jag mött Mannen i mitt liv den kvällen.








Olydig mamma.

Skrivet 2011-01-19 klockan 17:51:15
Redan på BB såg jag något jag aldrig sett förut. En liten nyfödd bebis som letade sig fram med tummen till munnen. Jolie är vaken väldigt ofta & grejar med handen vid munnen. De andra tre sov & bodde vid mina tuttar sin första levnadsmånad så jag har aldrig varit med om ett så vaket nyfött barn. Och suga på tummen? När ska jag börja oroa mig för att det är något som inte försvinner? Bröst, napp & flaska går ju att vänja bort, eller ta bort i tidig ålder men tummen sitter ju där den sitter.

Jag har också gjort något olydigt mot mig själv..Eller emot henne, jag vet inte. När Mikaela var här med sina barn fick jag massa grejer & då bla nappar. En sån har jag petat in i munnen på henne när hon gnäller i bilen. Fy på mig ;) Liam sög ju på napp tills han var nästan fyra år..Och jag tills jag var 11-12 år & fick tandställning. (Ingen gjorde ju något för att ta bort den, iofs var det bara mamma & min syster som visste om det) Marlon & Leon har aldrig använt, jag har testat (för att ha tex i bilen) men de hatade det. Så napp är ju egentligen något jag inte tycker om. Men ja, äsch..Att ha i bilen är väl rätt okej? 
 

Jolie har fått en en del kläder av Linda som hennes lilla Liv använt..Och jag har tittat på dem & tänkt "Varför skulle det kännas mer okej & accepterat för mig om Jolie hade varit en pojke & haft dessa på sig?"








Jag undrar.

Skrivet 2011-01-18 klockan 17:07:11
Nu är all väntan över. Vi har fått svar om Marlon, bebisen har kommit till oss (jag födde er en flickbaby) & 30 dagars listan är nästan klar. Bara en sista dag kvar, när jag orkar ska jag ta den. Så jag tänkte fråga er, är det något ni undrar över, något ni vill fråga om eller något speciellt som önskas blogga om?

Frågar man inte får man inget svar. Vad som helst.








Lördag & söndag.

Skrivet 2011-01-17 klockan 15:18:40
Farmor & farfar hade fortfarande inte träffat Jolie så i lördags var vi ditbjudna på mat. Det var uppskattat, men barnen äter ju som kyrkråttor ;) Efterrätt fick vi också. Barnens kusin Tuva var också där. Tobbe har berättat massor om henne, jag har ju knappt träffat henne. Vilken gullunge! Hennes pappa, Tobbes bror, fick hålla bebisen. Ingen annan, inte farmor, inte farfar, inte Elin, ingen. Bara hennes pappa. Men bebisens mamma fick också hålla, det var okej.

Alla barnen hade fått presenter av farmor & farfar. Liam & Marlon fick små lego paket, Leon en motorcykel, Tuva en sjukväska & Jolie fick en farbror Barbro-dress, en filt & en söt nalle som Tuva valt åt henne.

Igår var det julfest med farfars jobb & som vanligt följde vi med, hela familjen. Jolie bara sov & sov, först hos farfar, sen hos farmor, lite hos pappa, sen farmor igen. Det bjöds på fika. Vi dansade inget kring granen, men barnen fick ballongfigurer, titta på trollkarlen & fiska fiskedamm, Leon fick en liten bil & Liam & Marlon fick små lego-paket - igen, & sen kom tomten & delade ut stora godispåsar. Marlon blev helt stel så jag fick lyfta fram han till tomten & bära påsen åt han haha ville att tomten skulle se att det faktiskt var ett barn som skulle ha den & inte jag.

Bvc sköterskan kom förbi idag & pratade lite. Vi pratade & satt i köket omkring två timmar men hon verkar bra & vettig, trots att hon var lite äldre. Både jag & Tobbe tyckte om henne. Jolie väger 2700gr nu så mjölken gör sitt. Har tyckt att hon blivit lite rundare om magen & ansiktet. Leon som vanligt babblade & pratade med henne.

(bilder kommer senare eller en annan dag, min sladd krånglar)








Skruttmamma.

Skrivet 2011-01-14 klockan 23:27:27
Idag tänkte jag att vi bara skulle ha en skruttdag. Jag & Leon lämnade Liam i skolan imorse sen hem för att hämta de andra syskonen att åka till öppna förskolan.



Jag fick nästan övertala, eller muta heter det, Marlon & Leon för att de skulle följa med. Som jag visste så skulle det bli svårt att få med Marlon. Det har gått för lång tid sen vi var där & förra veckan var vi ju bara där korta stunder. Iaf så skulle vi gå till kiosken efteråt, innan vi åkte hem, för att köpa tuggummi. Det är ju ändå fredag ;) Men barnen hade roligt & lekte. Marlon blev så svettig att han var tvungen att dricka vatten hela tiden.
När vi väl skulle gå ville Leon inte följa med, han ville stanna kvar! Det har aldrig hänt förut.

Sen är jag så himla dum i huvudet. Jag hade glömt lysena på bilen så batteriet var dött..Kul. Vi fick sitta i nästan två timmar för att få komma iväg & hem. Marlon & leon hade ju sina tuggummin att sysselsätta sig med & Jolie fick tutte så det gick bra. Min pappa kom till slut med kablar & vi kom iväg & hem. Tur i oturen så skulle Liam med en klasskompis hem efter skolan så det var ingen panik. Sen har det varit fullt ös med besök här. Pappa hämtade upp Elin på vägen hit, sen kom Gackning med choklad & till slut Daniela med sina korvar. Elin & barnen lekte med torris & Elin sparade lite tills Liam skulle komma hem, men det var så mycket barn & lek så jag glömde helt bort det. Det har varit mycket prat, snack & tjatter här i vårat vardagsrum idag men med Gackning här är det aldrig tyst ;)

Igår kväll var jag så nöjd att jag inte hade dammsugit för första gången sen jag kom hem från BB, men sen kom jag på att det hade jag ju visst gjort..Idag har jag bara tvättat kläder & fixat med disken, jag dammsög inte ens innan det kom folk - utan att bry mig ett skit så jag har haft skruttdag hemma :)

Nu lossnar nog Jolies navel snart också. Yuck, det är nog det vidrigaste som finns. Bebisnavlar. Det suger, drar & svider så i magen på mig varje gång jag ska göra rent & hålla på.








Fina vänner är svåra att finna, sägs det.

Skrivet 2011-01-13 klockan 21:22:35
Jag måste säga att jag är mäkta imponerad över vilka jävla vänner jag har! Det är ju helt galet, gång på gång visar de sig vara de mest fantastiska & bästa som finns. Helt otroligt. Jag har alltid tänkt att jag är nog lyckligt lottad som har fina vänner, men efter de senaste dagarna kan jag bara säga att ..Nej, jag finner inga ord.

Först & främst trodde jag alla redan visste när jag kom hem från BB eftersom Tobbe hade ringt & berättat för så många. Men till min stora förvånad hade alla tigit som muren & ingen visste något! Vad kan man kalla det? 100% pålitliga vänner. Sen så allt stöd jag fått, ja det betyder mycket för mig.

Först var jag så ledsen, så ledsen ena dagen. Jag ville bara ta bort bloggen & allt jävla skit som gjorde mig ledsen. Andra dagen grät jag av lycka. Den första som fick mig att skratta var Eff vidd de kejj. Fia med kakorna, alltså. När hon skrev "ge dem fingret, sära på skinkorna oooooch, släpp en fis!" så skrattade jag bara & allt negativt bara släppte, jag tog in alla fina ord som jag fick. Härliga människor. Jag är bara så överväldigad.

Riktiga vänner är svåra att finna, sägs det. Inte för mig.

Sen vill jag säga en sak. Jag orkar inte vara duktig, förnuftig & klok jämt. Jag vill vara mänslig, få spel & bli störd ibland - precis som andra människor. Jag orkar inte veta jämt varför jag gör som jag gör eller ha världens bästa förklaring till allt. Jag vill bara få göra det som känns bra för mig & ändå få vara en människa. Finns det ens någon som är normal i sin hormonbalans som nyförlöst?    

Im back, nu vänder vi blad.

Fia med kakorna var här i tisdags & våldgästade med sina galna barn. Jag hade försovit mig så jag öppnade dörren helt skruttig & halvt påklädd med morgonrock på. Äsch, orka vara fin ;) Fia hade med sig kakor till förbannelse, men det var gott & blev smuligt. Rasmus & Leon hade nämligen lekt någon lek att rulla ner kakpaketen ner för bordet på golvet. Sen var det lek & tjo hela förmiddagen tills vi drog iväg hela familjen till öppna förskolan.
Tobbe släppte av mig hos barnmorskan först där jag pratade med henne & han gick vidare till öppna med de andra barnen. Jolie ammade fint & vägdes; 2430gr. Så hon var nästan uppe i födelsevikten. Pratade lite allmänt om preventivmedel, vårdcentralsbyten & hon kände på min mage, livmodern. Den har dragit ihop sig fint.

Sen knallade jag över med Jolie till öppna där resten av familjen var. Varken Tobbe eller barnen hade berättat vem som hade kommit till oss & de visste inte om de skulle säga han eller hon ;) haha. Men jag berättade sen. De trodde, som många andra, att det var en fjärde pojke.

Det är skönt att vardagen börjar rulla på nu. Men något märkligt med att vi fått vårat fjärde barn är att kalla barnet för "hon". Barnen har ju alltid varit "han". Jolies namn uttalas, precis som de andras - som man vill. Jag uttalar det som Angelinas Jolie, fast utan "Dj" - Djoli. Bara Jooli.
Marlon har nu, idag, börjat komma fram mer & mer att klappa & titta på sitt nya syskon. Han vill krama, han vill mer men jag tror inte han vågar riktigt. Hon är ju så liten. Marlon är så försiktig & fin. Han sa till mig ikväll innan han skulle sova, efter att han suttit bredvid mig med ena armen om min nacke & den andra om Jolie, "Jag ska sluta slåss nu, mamma. Jag ska inte slåss mer." Aww..Då sa jag att jag blev glad.

Vissa dagar är de riktiga jävla skitungar som jag bara vill ge bort till första bästa, men en sån här handling & såna ord får mig att glömma allt jävulskap.

Och när man är nyförlöst..Varför kommer inga människor på besök?? Vi är inte sjuka eller trötta! ;) Grr..Orka ringa folk varje dag & tjata hit dem! Jag har duschat, så jag stinker inte. Det enda som stinker, eller kan stinka är Jolies navel. Yuck..Idag var Lelle här med Aila. Hennes unge är nog den gladaste jag sett! haha. Och Leon frågar henne "Var bor du? Var är ditt rum? Och var bor du?" haha sötast i stan. Charmtroll. Sen kom Mikaela med Seven & Cayden. Hon överöste mig med saker! Choklad, tuttblöjor, blöjor, nappar & kläder :) Tusen tack! Barnen lekte lite & Leon var inte på humör. Han är ju sån nu för tiden.

Nej, jag är för trött & orkar inte blogga hela natten. Nu har jag iaf fått med lite av det jag ville säga.








Syskon.

Skrivet 2011-01-13 klockan 09:16:39
Axa sa något igår som jag verkligen fick en aha-tanke av. Hon hade läst att ett barn som får ett nytt syskon & reagerar med svartsjuka är som att jämföra med att ens egen partner kommer hem med en ny & kräver att man ska älska den.
Det stämmer inte med Liam. Han har älskat sina småsyskon så fort han sett dem. När Marlon kom var han ju fortfarande rätt liten men han fick ändå känna att det var hans bebis också. Att jag lämnade honom ensam med sitt syskon att ligga i sängen, gosa & titta på film tex. Marlon sket ju fullständigt i Leon när han föddes, inte på ett negativt sätt utan mer på ett ignorant sätt att Leon alltid funnits & det var väl inget med det. Leon har varit väldigt svartsjuk de här dagarna. När jag kom hem från BB så var han arg, ledsen, frustrerad & visste inte hur han skulle bete sig. Han skulle hälla diskmedel & tvål över golven & kasta saker omkring sig.

För det första så hade mamma varit borta länge. Jag får ju knappt gå på toa utan att han panikskriker "Vart ska du, mamma?" Så ibland blir jag irreterad..vafan ;) Sen en liten bebis som han inte vet vem det är. Men tack var det att han fått hålla i henne, kramas, vara med & byta blöja & vi pratar om henne, han får visa vad han kan osv så har det blivit lättare. Han får kramar & kärlek istället för att vi buffar iväg han eller försöker fostra han när han är i de upprörda humöret.

Marlon bryr sig inte så mycket nu heller. Han tittar på sitt nya syskon men han frågar inget eller så. Han vill inte hålla i henne & vi kräver inget sånt heller. Jag har frågat om han tycker att hon är liten, om han tycker hon skriker högt & så & han svarar ju.
Marlon har de senaste veckorna vaknat på natten & kommit in & lagt sig i våran säng, det har vi märkt först när vi vaknat men nu har vi pratat med han att han inte får göra så mer. Jag vet inte om han gör så omedvetet, han har aldrig vaknat om nätterna förut.

Aldrig har jag lärt mig så mycket som mina barn lär mig, varje dag. Både om mig själv, relationer, problemlösningar & massa annat. Innan jag fick barn förstod jag aldrig vad meningen med livet var, jag kände aldrig att jag levde.








Efter förlossningen.

Skrivet 2011-01-12 klockan 23:47:08



Idag, ikväll. Lilla Jolie sover på mammas bröst. Fem dagar gammal liten minibaby. Enorm kärlek.

Vi har fått väcka & pilla på Jolie hela dagarna för att hon ska vakna för att äta. Äta & äta. Nu vaknar hon äntligen av sig själv. Mina megapattar har jag fått massera, pumpa, pumpa, pumpa & misshandla för att det inte ska bli mjölkstockning. Jolie suger bra - men när det rinner till så tuttar hon typ tre gånger & sen slocknar hon & tuttarna har bara fyllts på mer & mer. Nu, idag, äntligen så tuttar hon tills det inte kommer mer. Utan att somna!
Jag måste ju jämföra, för de andra tre har tuttat som galningar & tömt bubbsen helt & fullt så megapattarna har blivit hängbubbs på några minuter.

Jag känner mig pigg & fräsch, förutom slubbiga kloakstinket i muffen. Men det glömmer jag bort hela tiden ändå så. Känner ju bara doften när jag ska..Öhm, byta blöja på mig själv ;) Den här gången har jag blödit minst av alla fyra. De andra tre gångerna störtblödde jag i typ tre dagar & den här gången en dag & sen pruttkloak. Iofs var ju moderkakan den minsta jag sett, litet sår = liten blödning. Eftervärkarna har jag knappt känt av heller, som jag skrev häromdagen.

Skinnet på magen har alltid känts så konstigt efter de andra tre, som att skinnet skulle ha setat lite löst på underhudsfettet liksom men nu känns skinnet på magen som innan jag blev gravid. Inget konstigt alltså.



Och magen är *puff* borta. 51 kg väger jag. Så jag ska nog försöka hålla kvar lite ett tag så jag inte försvinner. Och just det, idag poopade jag också! haha utan panik eller något, det gick rätt bra. Det är nog för jag inte var förstoppad när jag var gravid som det gick lättare än efter Leon var född..När jag satt & grät på toan, hade panik & försökte gunga ut korven som hade fastnat ;) haha! Mina magmuskler funkade inte som de skulle. Ja, det var då det. Nu har jag ju hostat magen & muttmusklerna i form under halva graviditeten så jag läcker inte när jag hostar, skrattar & nyser.

Annars då..Kommer inte på något mer nu.








We Adore You.

Skrivet 2011-01-11 klockan 22:03:26



Det enda jag ville var att få hålla det lite hemligt för mina bloggläsare & andra iaf några dagar, få tid att lära känna den lilla nyfödda bebisen - utan att andra skulle "Åh, nu kommer det bli såhär i tonåren för era barn" & liknande. Göra mina läsare & andra omkring nyfikna & göra det till en rolig grej bara. Se & testa hur folk reagerar, för jag gör så ibland. Och sen "Tada! Vi fick en .." :)  

Sen startar en vän, som jag trodde förstod vad jag menade med att hålla det lite hemligt, en tråd ute på nätet. Ett dygn efter att jag fött barn. När jag fortfarande låg inne på BB, där hon undrar vad främlingar, som inte ens känner mig eller våran familj - vad de tycker om detta. Okej, om någon jag inte känner alls överhuvudtaget eller som ens känner mig gör det. Men en vän..

Jag kommer hem från BB med våran nyföding, loggar in på facebook, en mammakompis skickar mig länken & jag får läsa det ena efter det andra. Vi skäms nog över vårat barn, vi vet nog inte ens vad barnet har för kön, vi är dumma i huvudet osvosv i all oändlighet. Främlingar, som både är anonyma & icke-anonyma skriver & vräker ur sig skit efter skit. Alla som läser min blogg, alla som känner mig eller vet vem jag är fattar ju att det är jag & min familj som TS skriver om. Så de hittar ju hit, såklart & vräker ur sig både det ena & det andra till mig här också. Jag blir såklart skitförbannad, som jag reagerar - vad fan??
Istället blir allt ett negativt jävla skit & jag tappar lusten. Det är ju lättare att ta åt sig av skiten än alla fina ord jag fått.

Sen lugnar jag ner mig..Jag hade ju tänkt att berätta, det var ju bara en rolig grej att göra såhär. Få retas lite, efter alla kommentarer vi fått om barnen. Känner mig sårad & ledsen. Ska folk göra det till en sån stor grej? En del läsare säger att de inte tycker om mig längre, nähä - gör inte det då. Jag skiter väl i det, jag har känslor, precis som alla andra även fast jag ibland har svårt att känna dem eller förstå vad jag känner. Men jag gör mig inte till för att vara omtyckt. Jag är den jag är.





Trötta barn ♥

Vi skäms inte för våran bebis. Barnen älskar sitt nya syskon. En helt underbar liten, pytteliten & slö varelse, vacker & helt perfekt.



Liam avgudar sitt lillasyskon.

Vi älskar dig, lilla livet. Även fast du bara sover & sover. Du har gjort våran familj komplett. Nu har vi fyra fantastiska barn. Vem är du? Vi är så nyfikna & vill att du ska bli stor så vi får veta. Du är så lik dina bröder, mest Liam får vi höra. Du är så liten, en miniatyrbebis på knappa 2,5kg men du kämpar på. Du är minst & förblir nog minst.

Jolie. Våran dotter, våra barns lillasyster.








Måndag & vardag.

Skrivet 2011-01-10 klockan 22:23:25
Äntligen vardag. Säger som alla andra mammor, äntligen vardag & rutiner! Fast inte riktigt. Det finns en till liten Korv i familjen & pappan är hemma & myser med oss. Jag har det bra. Tobbe kör Liam till skolan medans jag går runt här hemma & fiser med de andra tre. Vad konstigt det känns att skriva "de andra tre" ;)

Imorgon är det dags för öppna igen. Äntligen. Vi har inte varit där på en månad! Liam var ju sjuk så vi missade hela sista veckan där.

Nästan alla mina mammor var här idag. Iaf två av dem. Liam är inte ett dugg intresserad av Lowe nu när våran bebis kommit ;) Förut hängde han som en svans efter Lisa & nu ser han inte ens efter henne längre haha. Han säger att Lowe är för stor & klarar sig själv! Han är bara 10 veckor gammal! Liam är för skön ibland.

Och jäkla skit! Jag har missat Fam Annorlunda. Igen. Det är ju typiskt att det ska gå kl 20.00, jag har ingen tid att se TV då..Eller lägger 20-programmen på minnet.



Hoppa in i duschen & massera ut de hårda klumparna ur boobsen innan jag får mjölkstockning, för det har jag inte tid med.








Det är kärlek.

Skrivet 2011-01-10 klockan 15:31:48
Om det inte spelar så himla stor roll vad ett barn har för kön osvosv, som alla säger. Varför gör då alla en sån stor grej av det? Jag har fått höra av mina vänner att folk, som jag knappt känner, frågat dem om de vet & vill berätta. Men mig har de inte frågat. Folk går runt & är nyfikna, men varför är det så viktigt om det inte är så viktigt?



Barnet är ju inte könslös eller tvåkönigt. Jag vill bara inte höra era kommentarer, jag orkar inte med de ena "Åh, en till pojke? Meeen jag som trodde ni äntligen skulle fått en flicka. Jaha, jaja.." - som förra gången, när Leon föddes? Eller det andra "Åhh, men äntligen! En flicka! Nu måste ni ju vara jätteglada! Åh, vad roligt!" Sen att folk håller på så framför barnen, slänger ur sig det ena & det andra hur tråkigt det måste vara med tre pojkar. Stackars Liam var ju så ledsen & önskade sig enbart en syster bara för alla tjatar så. Ni sårar mina barn med era idiotiska kommentarer.

Jag tänker inte tjata mer om detta. Nu är det slut. Var inte rädda, någon gång kommer någon läcka eller försäga sig. Det jag är mest rädd för är väl att någon ska vara så galen, bryta sig in & gräva i bebisens blöja av besatthet bara för att få veta. Det kommer ju knappast vara "hemligt" hela barnets liv. Jag undrar fortfarande varför andra ska göra så stor grej av det? Jag är tvärtom & tycker om att trotsa när jag inte gör som andra vill.

Jag & Tobbe är två lyckliga fyrabarnsföräldrar, våra barn är gudomligt fina. De finaste vi någonsin sett. Och vi har gjort dem. De är kärlek & betydelsen av våran kärlek till varandra.








Gigantiska boobisar.

Skrivet 2011-01-10 klockan 14:58:58
Barnmorskan kom hit idag & tog blodprover, tycker det ser så läskigt ut när de ska trycka & klämma de små händerna på blod. Men det gick bra. J pep lite men sa knappt något. Hon ville att J ska äta ofta pga storleken. Liten bebis. Jag försöker men J sover bara. Mina tuttar är större än gigantiska! Och de gör ont! Det rinner till men då slutar J att suga så jag ska bygga ihop pumpen & tömma boobsen. Mjölken sitter nästan uppe vid nyckelbenen.
Jag skulle egentligen hämta Liam i skolan idag men jag hade för ont i boobsen så pappan fick åka iväg. Liam ville ju visa sina kompisar sitt nya lillasyskon.

Liam & Leon är upp över öronen förälskade i lilla J. De vill hålla, klappa & gosa hela tiden. Mest Liam. Leon är med & byter blöja & tittar när J ammar & bara skrattar åt de stora ögonen & lilla pannan som rynkas. Marlon bryr sig inte så mycketDet är underbart. Min lilla familj, våra fina barn. Eller stora frestelse med korv i ;)

Snart kommer mina mammor hit & jag bara längtar efter sällskap & dem såklart! Dricka kaffe & fisa, för satan vad magen är gasig. *pruttprutt* Min mage finns knappt, med de tre andra barnen hade jag iaf så jag kunde dra ut skinnet & hålla på men nu är det tight. Det finns inget. Eftervärkarna har knappt visat sig. Efter Leon var de värst, satan vad ont det gjorde & vad förbannad jag blev när det spände & höll på!

Dags att väcka den lille Knorrisen för mera mat..Aj, mina tuttar.








Förlossningsberättelse.

Skrivet 2011-01-09 klockan 19:33:01
Först & främst; Tusen tack för alla grattis, alla fina ord & kommentarer! ♥

Ska jag ta den korta eller långa versionen? ;) Haha..jag tar den långa så det blir något att läsa iaf.

Jag kom hem i fredags runt 12-tiden & hade precis blivit undersökt på USÖ. Jag var öppen 4cm, mogen & slemproppen hade lossnat. Värkarna kom väldigt sällan under dagen & avtog strax efter jag kom hem. Farmor kom för att hämta barnen & släppte av Elin. (hennes förlossningsberättelse finns att läsa HÄR

Värkarna var jättekonstiga, jag kände hur det började dra sig i magen men sen släppte det. Hela tiden. Blev lite stressad över att det kanske var falskt alarm, vi hade ju ändå barnvakt & Elin var här för att följa med & allt. Tänkte att jag behöver nog sova för att kroppen ska få vila eftersom jag bara sov 3 timmar på morgonen. Sov två timmar & Tobbe väckte mig & frågade om jag ville ha mat. Jag var inte hungrig men tog kaffe..Kände värkarna komma & de släppte inte nu. Hoppade in i duschen så jag skulle känna mig fräsch iaf. La mig att vila, satt i soffan med Elin, drack kaffe, gjorde mackor, klockade värkarna & bara väntade på att de skulle göra ont eller iaf bli regelbundna.

Det var allt mellan 4 till 20 minuter emellan. När klockan var 20.15 ringde jag förlossningen. Jag hade precis haft ett mellanrum på 10 minuter & värken tryckte på neråt, så jag tänkte att snart är det dags. Men barnmorskan undrade om jag kunde vänta en timma med att komma in så jag skulle slippa skiftbyte. Jaja, tänkte jag för vattnet hade ju inte gått. Grejen var den att jag läckt till & från under hela kvällen men jag tänkte att det är nog mer slempropp, mitt vatten har ju aldrig gått.

När klockan är 20.55 säger jag till Elin att jag lägger mig i sängen, kom in & säg till när klockan är 21.15 men ångrar mig en minut senare, för det tar ju en stund att gå också. Elin & Tobbe är snabba som blixtar att klä på sig & ta med sakerna. När värkarna kommer får jag svårt att gå, det trycker på som fan & jag läcker & skvätter. Vi fortsätter att gå & kliver in på sjukhuset 21.15. I hissen kommer en värk & jag kan knappt stå eller andas, benen viker sig & hela jag skakar.

Kliver in på förlossningen 21.20. Barnmorskan vill att jag ska väga mig, okej. 58kg. Vi får ett rum & jag ska kissa i en mugg. Kissar & klär på mig, får en värk & hänger mig i handtaget på väggen inne i duschrummet, benen viker sig & hela jag skakar, jag får inget grepp om värken & jag kan knappt andas, det trycker på så förbaskat men jag går in att lägga mig på sängen. Ligger på sidan & fattar inte varför det är så svårt att andas! Barnmorskan kommer in, ung & snygg med sin fräsiga frisyr & tuffa glasögon. Jättetrevlig!

Hon ber mig byta om till den snygga vita rocken & jag säger att Elin får inte titta på mina tuttar, då kanske hon får mardrömmar & Tobbe säger "Typiskt Jenny att alltid skämta & hålla på" ;) Så jag byter om & slänger mig ner på sängen igen. Det trycker så förbaskat hela tiden men vattnet har ju inte gått & jag vet ju inte hur mycket jag är öppen! Barnmorskan vill att jag lägger mig på rygg & kopplar CTG. Nästa värk känner jag bara att jag orkar inte, så jag trycker allt vad jag har & säger att bebisen kommer nu & börjar få av mig byxorna! Nejdå, det gör den inte säger barnmorskan. Jo, den kommer, jag känner den! Jag får hjälp att dra av byxorna & Elin som sitter vid fotändan flyger iväg bakom mitt huvud, där vill hon inte sitta! haha :) Barnmorskan stoppar in fingrarna, det finns inget vatten & jo barnet kommer. Sen vet jag inte vad som händer men Tobbe får assistera, det trycks på knappen & jag trycker igen, känner hur det svider & bränner. Jag ska lugna mig lite så jag inte spricker. Trycker igen & barnet kommer ut!

Jag känner bara "Ge mig mitt barn!" & sträcker ut armarna, jag orkar inte vänta, ge mig det bara! Jag får upp barnet på bröstet, äntligen..Vilken lycka!

En liten minibebis var född den 7 januari kl 21.30, efter 10 minuter på förlossningen. 2490gr & 45cm lång. Mini J.
När bebisen var född fick jag visa leg & blev inskriven, sen mätte hon mitt blodtryck & såna saker. Lite bakvänt, men varför göra som andra gånger? ;)




Liam är helt kär i sitt nya syskon & vill bara hålla hela tiden. Marlon vill hålla, sen är det bra. Han har även lagt på filten & tittat men inget mer. Leon är nyfiken men lite väl oförsiktig, han säger att bebisen inte får äta på mammas tutte.













Där ser man.

Skrivet 2011-01-09 klockan 18:50:14
Tydligen så har jag "vänner" omkring mig som tycker att vi är löjliga som inte vill berätta för världen vad vårat barn har för kön. Jag trodde att mina vänner omkring mig förstod hur jag & vi känner. Tydligen inte. Någon i min närhet snackar strunt & vill enbart skynda sig hit på besök för att få veta. Det är såå himla viktigt. Från & med ikväll så kommer enbart mina riktiga vänner, dvs de som förstår hur vi haft det, de som förstår mig & våra släktingar innanför dörren.

Jag tror jag vet vem du är. Och jag säger bara fy fan för dig. Var det bara det du ville veta? Bara därför du ville komma hit? Pff..








Korvis är född!

Skrivet 2011-01-09 klockan 15:21:40



2 timmar gammal ♥ 

Förlossningsberättelse kommer senare.  













Spec Mvc #5 + Förlossning på G.

Skrivet 2011-01-07 klockan 12:11:24
Bebisen mår bra, vattenmängd, navelsträng osv, allt ser bra ut. Jag är öppen 4 cm & har oregelbundna värkar som trycker på. De ville knappt släppa hem mig, men vad ska jag göra där? Sen har jag massor att göra, klä & packa barnen som ska iväg, äta, sova & försöka bajsa. Det har tryckt på i röven sen i natt & muffen slemmar som fan av slemproppen. Ta en dusch.

De vill sätta igång mig, de är fortfarande oroliga över barnets storlek - men varför? Barnet mår ju bra & jag är inte orolig. Så nej, icke :) Min kropp kan själv. Vi går in sen när jag känner att det är dags. Onödigt att ta bilen när det gör mer ont att åka bil med värkar än att gå.



Det är så spännande! Jag längtar så att få se hur Korvis ser ut, vem den är lik & ja, allt!








Tröttmössa.

Skrivet 2011-01-07 klockan 08:54:50
Vi har inte gått in än & jag har sovit en stund. Trött som tusan & försov mig till jag skulle vara hos specialist mödravården. Har bytt bajsblöja på Leon & slänger i mig lite kaff & sen ska jag gå dit.








Spännande ;)

Skrivet 2011-01-07 klockan 03:29:20
Jag & Tobbe låg som vanligt i sängen för att titta på film. Plötsligt känner jag hur det knäpper till i magen, som man dragit ur en kork & det slurpade till i magen. Det var nog vid 01.00-01.30 tiden. Blev lite rädd & trodde barnet bröt benet eller något. Kände hur det rann & sipprade ur muffen & sprang på toa. Vatten. En hinna brast.
En stund senare börjar mina sammandragningar trycka. Och trycka. De kommer med 5 minuters mellanrum & känns mer för varje värk. Jag har inte ont än så länge & slemproppen har börjat lossna.

Vi får se ;) Det är spännande. Nu ska jag packa lite så det är klart & sen försöka sova en stund. Och jag har ångrat mig. Jag tänker inte gå till förlossningen i högklackade skor ;) Det är för mycket snö.








Är väldigt nöjd med dagen.

Skrivet 2011-01-06 klockan 23:02:00

Idag åkte jag & barnen till deras mormor för att fira min lillebror, deras morbror som fyller 7 år idag! Grattis Martin :) Min morbror var där med sin sambo & mina småkusiner, som jag kallade barnens kusiner. De är ju nästan jämngamla. Min mamma & jag ligger en generation före alla andra i släkten så det blir klurigt ibland med kusiner, morbröder & sånt där.

Marlon hade lite svårt att släppa mig men jag följde med han att sitta en stund med Liam & Martin. Leon var bara blyg & det släppte väldigt fort. Efter ett tag sa Marlon att jag kunde gå & efter en timma lekte han & sprang med Liam & Martin. Vi bjöds på tårta, kaffe & dricka. Gott, gott!
Det är alltid kul att träffa min morbror & hans familj så jag bjöd över dem att komma att hälsa på när bebisen kommit. Han & Tobbe kommer väldigt bra överens & brukar småprata & sådär när de träffar på varandra ute.

Fick höra att jag såg väldigt pigg & fräsch ut för att vara väldigt höggravid & ska föda när som helst, blir alltid så glad när jag får höra att jag ser ut som jag känner mig.




Sen drog vi vidare till mammorna. Liam & Marlon var skitförbannade & arga på mig, de ville hem. Orka vara hemma ;) Så vi grälade en stund & jag vann, drog bokstavligen in Marlon i Lindas hall & låste ytterdörren. Liam frågade en gång när vi skulle åka hem & Marlon ville hem hela tiden direkt när vi kom dit men sen gick det bättre. Jag vet hur det känns för dem men jag frågade efter någon timma hur det kändes för dem att vara där & både Liam & Marlon hade roligt & lekte med de andra barnen & tyckte det kändes bra.
Linda har en hund & Marlon var jätterädd för den så hon fick stänga in den. Men jag behövde det, komma hemifrån & umgås med mina bästa mammor, dricka kaffe, prata om allt, visa upp magen & bebisen som levde galning därinne & bara vara. Fick höra även av dem att jag ser väldigt bra ut hihi ♥

Nu ikväll köpte vi hem Max & fläskade oss med. Kolhydratsladda, eller? För alla är ju rädda för kolhydrater, sånt man blir tjock av? ;) Asch, jag vet inte men jag tänker så för jag har aldrig vetat riktigt vad som innehåller kolhydrater. Men nu vet jag, sånt alla är rädda för = vitt bröd, potatis, pasta & sen godis & sånt. Behöver ju egentligen inte tänka på det eftersom vi äter potatis, pasta & vitt bröd varje dag.

Mina sammandragningar börjar få starkare kraft, äntligen börjar det kännas något när de drar igång. Det trycker på mer. Snart, snart. Någon/några dagar kvar. Ska ju in till USÖ imorgon bitti & göra det vanliga, CTG, blodflöde, ultraljud & mäta fostervatten.
jag vet..Nu förstår jag! Dagen innan Leon föddes så umgicks jag ju med Fia med kakorna. Hon var ju så rädd att mitt vatten skulle gå i hennes finsoffa & dagen efter så föddes ju Leon. Idag träffade jag henne av en slump när jag hjälpte Elin att köra en bokhylla, vi pratade, åkte till affären & pratade mer. Så det kanske är på gång nu? :) Det kanske är henne en höggravid blivande mamma ska träffa så det sätter igång? haha :)
Äsch, det är bara jag som längtar så förbaskat!







 


Dag 29 – Mina ambitioner.

Skrivet 2011-01-06 klockan 21:53:54



Märker att jag glömmer bort den här 30 dagars grejen ;)

Vet inte riktigt vad jag har för ambitioner..Jag har inga stora drömmar om mig själv eller framtiden sådär..Har aldrig tänkt så mycket mer på det än att jag vill vara bra, jag vill duga & känna att jag är nöjd med mig själv. Jag vill vara den bästa mamman mina barn kan tänka sig & att de blir bra människor med gott hjärta & sunt förnuft. Den bästa fru Tobbe kan tänka sig, kanske börja lära mig att laga mat ;) En väldigt bra vän & ja..Bara känna själv att jag duger & att andra är nöjda med mig. Någon gång. Jag vill kunna lita på mig själv, som jag ser att många andra gör med sig själva. Jag vill sluta vara så osäker & tänka så mycket.

Jag vill kunna tycka om mig själv, som den jag är & den jag håller på att bli, typ..Duger det? 








Det blev en hemmadag.

Skrivet 2011-01-05 klockan 22:57:46

Liam vaknade imorse med feber, jäkla skit..Den verkar komma lite när den känner för det. Så jag ringde Madde & vi fick omboka..Imorgon är ju Tobbe hemma om Liam inte mår bra då heller, så tar jag med de små till mammorna.

Jag & Leon la oss att sova en stund mitt på dagen. Det var skönt. Jag kunde knappt somna igår. Med alla barnen har jag blivit så här pirrig i slutet, jag kan inte somna..Tänk om jag vaknar imorgon & något är på G? :) Sen vaknade jag supertidigt & Tobbe undrade om det var barnafödande på gång. Jag visste knappt vad jag hette när jag vaknade med nej, det var det inte.

Har haft som mensvärk hela dagen & sammandragningarna är riktigt starka, det drar & blir stenhårt att jag knappt kan röra mig. Men inga värkar eller ont alls.

Leon somnade så sött med min arm över sig, så låg han där & snarkade. Jag somnade också. Och vaknade av att Tobbe ringde. Då hade jag, som vanligt, dreglat ner hela kudden. Varför blir det så? För näsan är för tjock av snor? Inte gosigt iaf. Jag har varit hostig hela hösten & vintern, snoret kom för någon månad sen & det går aldrig över. Mysigt på morgonen med stor mage, full blåsa & känna hostan i halsen, får kuta till toan varje morgon.



Och barnen..Jag blir galen på dem ;) Liam går skitbra ihop med både Marlon & Leon men Marlon & Leon tillsammans..Uj, det är bråk, skrik, de retas & slåss & säger att de inte tycker om varandra. Jo, jag märker det..Hela tiden är det någon av dem som ska retas eller bråkas med den andre så jag har förbjudit dem att prata, leka, sitta bredvid eller ens titta på varandra. Det funkar inte ;)

Och det bara snöar & snöar, helt galet. Jag är glad att vi knappt pyntat något för det är snart dags att dra ner allt, inte så mycket att plocka ihop sen.








 


Nu vet jag :)

Skrivet 2011-01-05 klockan 11:12:26
Tack, jag blev jättekär i rocken så fort jag såg den ♥

Nu vet jag vad det är för konstig känsla jag har i röven & däromkring. Först tänkte jag att det kändes som foglossning, men inte riktigt. Kände & kände..Det var ju så längesen, men det känns som mensvärk.

Nu ska jag gå & bajsa för tredje gången idag.








Tack, snälla Tomten!

Skrivet 2011-01-05 klockan 07:23:44






Nu väntar jag bara på att få plats, så jag kan använda den :)
Man får vad man önskar sig om man är snäll ;)







Rastlös.

Skrivet 2011-01-04 klockan 23:49:55
Nu har jag tre lekdagar inbokade, jag är så rastlös! Imorgon kommer Madde hit med sina små busungar, på torsdag blir det kaffe, tjatter & massa skratt med mina mammor & alla galna barn & på fredag ev Döprutten. Det har blivit för mycket hemma nu sista veckan, konstigt..Första veckan i januari är alltid död.

Nästa vecka är det skolstart igen, ska bli skönt att komma i rutinerna igen med allt & öppna förskolan öppnar. Funderar hur det kommer gå med Marlon som inte kommer att ha varit där på typ 3-4 veckor då..Vet ju hur han blir när de haft stängt eller vi varit hemma en vecka eller så. Jag får göra det bästa som går & hoppas han släpper snabbt. Han är ju nöjd & tillfreds med att vara hemma.

Han var så gosig igår kväll..Jag blir alltid lika förvånad när han är så där go & söt. Han hade lite svårt att somna & så sa han "Jag vill att du ska sova med mig, mamma." Åhh..Så låg han i soffan bredvid mig & jag klappade på hans hår & han somnade på några minuter ♥

Vi hittade en matta idag förresten. Jag ville ha en röd men velade lite när jag såg den svarta, frågade barnen & de ville hellre ha den svarta så det fick bli den. Sen lämnade jag av de stora korvarna hos Elin & Leon följde med mig att handla. Han fick åka kundvagnsbilen så han var nöjd när han satt där & körde. Köpte ett par paket bebisblöjor, det har jag ju helt glömt bort men nu är det gjort. Lassade på en jäkla massa kaffe också, lika bra. Det tar ju bara slut hela tiden, så nu har jag kaffe för alla besök sen när Korvis är född!

Jag tror att barnmorskan retades med tappen imorse för ända sen hon körde upp fingrarna så har det känts konstigt i röven, inte som jag är bajsnödig eller att det trycker..Men lite kanske, ähh svårt att förklara & jag har haft konstanta & stenhårda sammandragningar sen dess. Inte värkar, sammandragningar. Såna där som man har under hela graviditeten när livmodern tränar inför förlossningen. Funderade ett tag på om hon kanske stoppade upp något haha :)

Nej, nu tar jag en nattdusch så jag är vacker & fräsch imorgon inför dagens lek & skoj. För imorgon hinner jag inte. Jag är inte så hurtig & pigg som Madde, det tar ett tag för mig att vakna.  








v 40 + Spec Mvc #5

Skrivet 2011-01-04 klockan 13:03:03



4 jan ~ 39+0

Fostervatten byts ut var tredje timma och produceras på nytt ända tills barnet är fött. Om det däremot finns mekonium i vattnet kan det vara en signal om att barnet är stressat eller inte mår bra och då får man stanna kvar för att kunna övervaka barnet.
Barnet är redo att möta omvärlden, 92 procent av alla barn föds mellan vecka 38-42. (familjeliv.se)  



Bebisen är omkring 50-51cm lång och väger 3.5-3.8 kg. De flesta bebisar ökar fortfarande i vikt men en del magrar faktiskt vid den här perioden. Det börjar bli trångt i livmodern nu och då bebisen snurrar och vrider sig där inne så kan det hända att navelsträngen lägger sig kring halsen. Omkring 20% av alla bebisar föds med navelsträngen omkring halsen, vilket kan påverka bebisens hjärtljud mot slutet av förlossningen. I de flesta fall innebär det inget hot mot bebisens hälsa och barnmorskan för helt enkel navelsträngen över barnets huvud i samband med födslen. (bild & text; blimamma.se)

Jag; var på specialist mödravården imorse. Allt ser bara fint ut. Jag frågade faktiskt idag varför de mäter & grejar med navelsträngen & det är tydligen för att se om blodflödet är bra osv, för en del barn som slutar växa kan det bero på dålig moderkaka, stort & ökat tryck i navelsträngen & såna saker men på mig ser det bara bra ut. Blodflödet är som det ska. Barnmorskan frågade om jag ville bli igångsatt, om jag var orolig eller om det känns bra. Hon kände även i födslokanalen haha & sa att jag är inte riktigt mogen men hon fick in ett finger. Sen dess har det känts konstigt i röven & i tappen.
Jag vill inte bli igångsatt, barnet rör sig ju hela tiden, jag mår bra & är inte orolig. De ville sätta igång mig med Liam också men jag ville inte det. Mest för att jag inte skulle undra när han skulle vara född egentligen ;) Knasig man är. Han kan ju när han skulle. På fredag ska jag tillbaka dit.

Jag litar på min kropp helt & fullt, den vet vad den ska göra. Min kropp bär vårat fjärde barn & allt ser fint ut förutom att de verkar så förbaskat oroliga över att barnet är litet för de jämför med de andra tre. Men allt känns ju bra. haha Hon tyckte inte jag skulle jobba något mer heller, men magen är ju inte ivägen & det är ju ungefär samma sysslor på jobbet som hemma. Jag går efter hur det känns, jag har ju inga problem med varken foglossning, ischias, hotande förtidsbörd (lite sent nu, men innan då), ingen havandeskapsförgiftning osv. Den här graviditeten är som en dans på rosor, ingen sjukdom eller handikapp.

Barnmorskan som ultraljudade barnet satt där länge & visade barnets profil, händerna & allt..Den var så fin, helt perfekt. Det är fötterna som petar ut på magens högersida hela tiden. Bebisen låg med händerna knutna vid ansiktet & hade navelsträngen vid näsan..Älskade lilla Korvis! Snart är du här, vi alla väntar på dig.


För övrigt är jag jätterastlös! Har städat, tvättat, diskat & torkat sen jag kom hem från USÖ & nu ska vi iväg att handla en ny matta till hallen. Hallen har varit naken ända sen april, då barnen kräktes & vi kastade mattan i vardagsrummet & la in hallmattan där. På torsdag ska jag äntligen få leka med mina mammor, första gången i år! Saknar dem.







Söta barn som väntar.

Skrivet 2011-01-03 klockan 13:25:51



Idag gör vi inget alls. Vi har bara myst runt här hemma, plockat lite, barnen har spelat & lekt & jag passar på att tvätta innan jag drar iväg till jobbet. Får se om det blir min sista tur eller om de vågar boka in mig på någon mer, med tanke på hur kort tid det är kvar ;) Jag skulle nog inte, om jag var dem, boka in mig själv på en natt.

Kom på imorse att räknat från mensen & ägglossningen är det beräknad födelse imorgon & i övermorgon.

Leon frågade mig imorse "Mamma..När kommer bebisen?" Och sen har han frågat de senaste dagarna om han är stor, jag säger att han är liten nu men när bebisen kommit så är han stor. Han vill inte vara liten säger han. Liam & Marlon har också frågat, för nu har det ju varit julafton & nyår. De längtar. Mest Liam tror jag, han är så bebiskär så det finns inte ♥
Leon har börjat förbereda sig på att det kommer en bebis, han ställer sina glas långt in på bänken & säger "Nu kan inte bebisen nå det."

Märker att jag bara bloggar om bebisen, magen, graviditeten - hela tiden. Men det händer inte så mycket här hemma, Liam har jullov, öppna förskolan öppnar inte förrän nästa vecka & slutet på tjockistiden närmar sig.








Snippa & snopp formar magen. Inget annat! ;)

Skrivet 2011-01-02 klockan 23:04:12
Barnets könsorgan formar tydligen magen ;) Om man ska lyssna på vad folk säger. Säg vad ni vill, jag orkar inte bry mig längre. Bara tills för någon vecka sedan så skiter jag i det. Ni får ändå inget veta :) Jag är inte arg eller sur, jag ville bara berätta det. 

Men, tänk på att med Marlon & Leon var jag konstant förstoppad. Med Liam minns jag inte. Nu skiter jag & bajsar som vanligt. På inskrivningen vägde jag 50 kg med alla de tre tidigare barnen, nu vägde jag 47 kg plus att jag gick ner till 45.
Vid den här tidpunkten vägde jag 60+ med de andra barnen (62 & 63 kg på förlossningen), nu väger jag 56. Psykiskt dålig hälsa är väl en orsak till att jag aldrig kom ikapp vikten..Så det är både mindre i vikt i bajstarmarna & på kroppen. Och just det, barnet beräknas väga 2,3 kg idag & de andra tre barnen vägde 3,4 & 3,5 kg vid födseln.



Jag är fortfarande inte arg :) Jag är glad, jag mår bra, revbenen bråkar inte, jo jag är väl lite andfådd men jag mår så himla bra. Nu är slutet nära & det känns lite sorgligt med tanke på hur jag känt för barnet & hela graviditeten innan..Först nu känner jag kärlek, det har jag sagt. Först nu känner jag längtan efter barnet & först nu njuter jag av min fina kropp. Min fina mage, min lilla boll. Nu är enda gången jag någonsin fattar, det har jag skrivit förut, vad det är som är så mysigt med att vara gravid.

Det enda jag saknar från de andra gångerna är väl förstoppningen ;) Att vara frustrerad & galen, försöka gräva ut bajs med sked (haha inte riktigt men tänka så iaf) & jag saknar mina dödliga fisar som knappt aldrig visar sig. Jag kommer inte fisa på Liams kalas men jag fes på julaftonskvällen, precis som jag varnade Liam att jag kunde göra. 

Nio dagar kvar till beräknat datum. Dagarna bara tjoffar förbi & på tisdag är det en vecka kvar till datumet. För jag har ju ett datum, det har ju varken min kropp eller Korvis. Den bara känner att "nu är det dags" & så sätter den igång med det den ska, om det nu inte blir bestämt för igångsättning. Kul..Nej, men jag får lita på dem.

Det kommer att gå braaaaa. Det kommer ju en liten bebis iaf. Som bara äter, skiter, sover & pickar på tuttarna som en liten fågelunge, som Tobbe säger ;)







 


Fläskmama.

Skrivet 2011-01-02 klockan 21:03:30


<--- Korvis 37+0 & Leon 37+0 ---> 

Nu är ju bilderna tagna från olika vinklar men det är ändå roligt att jämföra. Kände mig HUGE här med Leon & pytteliten med Korvis. Leon låg mycket högre, det syns ju. Minns att revbenen bråkade som tusan också, de gör de ju inte nu. De domnar & sticker men det trycker inte alls lika länge som med de andra tre.
Jag var dessutom fläskigare med Leon, fläskigast var jag med Marlon. Nu finns det liksom inget fläsk, inget sidfläsk eller daller. Allt sitter där det ska.



<--- Korvis 38+0 & Leon 38+0 --->

haha! Magen hänger & pekar mer neråt med Leon än med Korvis. Även här försöker jag gömma sidfläsket med handen där Leon ligger i magen. Magen med Korvis är fortfarande mer tight & med leon väger jag 5-6kg mer vid den här tidpunkten.



Marlon i magen & jag är fläskigast någonsin i v 38+5. Liten mini-Liam med tutten i munnen ♥ Liam är drygt 3 år. Så liten & så fort det går..








Dag 28 – Det här saknar jag.

Skrivet 2011-01-01 klockan 20:22:14
Jag har funderat & tänkt..Vad saknar jag? Jag vet inte..Jag har ju allt jag vill ha, kan önska mig & det jag aldrig haft kan jag ju inte säga att jag saknar heller.



Ska jag komma på en sak som jag saknar just nu så är det min kropp. Jag vill ha min kropp tillbaka. När bebisen kommit så kommer jag nog sakna gravidmagen för första gången.

Jag saknar att kunna klä på mig som en vanlig människa, jag saknar att kunna sitta som en vanlig människa utan pirret i revbenen, att kunna sova hur som helst, jag saknar friheten med min vanliga kropp.



Sommar -08.



Sommar -09.



Feb & maj (fast här var jag iofs nygravid..) -10.








Nyårsafton.

Skrivet 2011-01-01 klockan 15:42:31
Vi hade det mysigt & lugnt igår. Tobbe fixade, som vanligt - vem annars, med mat & efterrätt.








Efter maten tittade vi på TV, film & sen spelade vi lite spel. Liam & Leon var vakna när klockan slog nytt år & Marlon hade somnat en stund innan. Han var så trött.

Idag är vi sega som as, trötta & ouffiga. Tio dagar kvar till beräknat datum.








RSS 2.0