Startsida | Varför Korv? | Bloglovin' | Twitter | Facebook | Bloggdesign

Vårat 2011.

Skrivet 2011-12-31 klockan 13:00:00
Januari:




Jag rivstartar året som en gigantisk (nåja) tjockis! 7 dagar in på det nya året föds vårat fjärde barn, Jolie. Tobbe avgår från sitt gamla jobb.  

Februari:



Liam fyller 8 år & tappar, på födelsedagen, sin femte tand hemma hos min syster Malin!

Mars:



Leon fyller 3 år!

April:




Jag & Jolie träffar min syster Drisana. Ett år sen sist, då låg Jolie i magen.
Marlon börjar sin förinskolning på förskolan & Tobbe börjar på sitt nya jobb!

Maj:



Jolie börjar smaka smakportioner & Marlon fortsätter sin förinskolning.

Juni:




Marlon fyller 5 år!
Jag börjar jobba igen efter en väldigt skön mammaledighet. Dagarna spenderas mycket hos farmor & farfar. På veckorna tar de hand om barnen & på helgerna har Tobbe hand om dem. Jolie börjar få tillägg & jag pumpar tuttar på jobbet ;) Sophie var hit från norrland med sin bebis. Även fast familjecentralen är stängd så fortsätter vi mammor att ha våra träffar under sommaren.
Jag fick ett samtal från morfar, mormor ligger på sjukhus.

Juli:




Min mormor finns inte med oss längre. Jag är glad att jag var hos henne, trots att jag hade jobbat en mördarvecka & var helt slut. Kommer aldrig glömma hennes sista ord; Vad var det hon hette nu igen?  
Mormors begravning. Jag går första gången gå på begravning. Älskade finaste mormor.. ♥

Jolie kryper. Och jag fortsätter jobba. Minskar amningen.

Augusti: 



Jag & barnen åker på läger med familjecentralen. Jolie slutar amma, nästan så jag knappt märkte det. Kändes inget konstigt alls. Liam börjar TVÅAN! Hur stort barn har jag egentligen..?
I slutet av månaden får vi veta att en liten bor i min mage. Chock. FEM barn?  

September:





Tobbe fyller 31 & jag 26 år. Marlon & Leon börjar förskolan på riktigt & det går över all förväntan jättebra för Marlon! Vi får även bilder av farmor som ska hjälpa han här hemma i vardagen :) Tar mig igenom månaden med illamående & kräkningar som gör mig dödstrött. Slutar dricka kaffe ett tag & äter konstant. Avslutar månaden med att bränna sönder mitt lår när jag ska göra boil in bag ris. Jag har inget i köket att göra.

Oktober:





Vi har varit gifta i ett år & firar det + våra födelsedagar med en fest. Älskade Malin kom hit ända från norrland. Jag mår bättre, jag kräks inte & mår inte illa längre. Jolie tar sig fram mer & mer, hon klättrar in i skåp, river & stökar till. Jag får fortsätta gå med det enorma bandaget. I slutet av månaden får vi se våran lilla fis som bosatt sig i min mage.

November:



Jolie har börjat klättra uppför soffan & har börjat gå. Händer inget speciellt denna månaden. Hämta, lämna i skola & dagis. Jag är trött & magen växer.

December:




Jag testar att sluta tvätta håret med schampo. Marlon & Leon har sitt första luciafirande på sina avdelningar! Åhh, mycket stolt mamma är jag! Jolie går på riktigt nu. Vi firar julafton hemma i år, med min pappa här.

Under året har jag lärt mig en massa nytt, både om andra & om mig själv. Jag litar på mig själv, vet var jag står & är inte lika osäker på vad jag har för åsikter.
Jag har den bästa mannen jag kan tänka mig, de mest underbara barnen, världens bästa pappa, barnen har underbar farmor & farfar & jag har de knasigaste mammavänner som finns. Det finns nog inget jag saknar omkring mig. Inte vad jag kan komma på just nu.








Knäck.

Skrivet 2011-12-30 klockan 22:07:09
Knäcken jag försökte göra kvällen innan julafton blev helt slö & inte alls hård. Det blev som kola. Det smakade gott, som knäck så jag åt det ändå. Men satan vad kladdigt det blev ;) I eftermiddags när Tobbe var iväg & handlade så tänkte jag passa på, medans han inte är hemma & kan gnälla ;) Så den fick minsann koka. I 1,5 timma.

Men den blev bra & fan att det inte går att vräka! haha :) Mår illa efter tre-fyra stycken, sen måste jag vila magen. Måste ju tjocka på mig & det är ju bara massa tjocksaker i knäcken ;)

Tänk att det redan är sista dagen det här året imorgon. Jag trodde jämt det var så himla stort när jag var liten. Eller det var väl mest roligt att säga "jag har inte gjort det här sen förra året", "vi ses nästa år!" och såna saker.

Vi kommer vara hemma, hela familjen & bara mysa. Laga god mat, titta på filmer & bara gotta. Vi har ju en liten hemma som vi måste ta hänsyn till pga skotträdsla & gör det bästa av det ändå. Min fina familj.








'Fet olycka'

Skrivet 2011-12-30 klockan 13:34:36
Med 'feta olyckan' menar jag det mer som ett skämt & har kallat min tjocka mage det ända sen jag var gravid med Marlon ;) Det gick en reklam för längesen på TV om någon superspray & då säger den som pratar att det tar bort smuts, kalk osv, sen ser man när någon sprayar på spisen & då säger rösten "feta olyckor". Därifrån kommer mitt uttryck om min gravida mage ;)








Självförtroende & självkänsla.

Skrivet 2011-12-29 klockan 18:40:00


När jag var liten tramsade inte vuxna med att jag var så söt, gullig & vacker. Eller jo, det gjorde de nog men inget jag minns för sånt sa de väl ändå till 'alla'. När jag växte upp så hade jag ingen aning om ifall jag var söt eller ful. Inte för att jag brydde mig men alla andra kompisar gjorde ju det. Idag vet jag fortfarande inte om jag har ett fint eller mer fult utseende.

Och jag bryr mig fortfarande inte. Alltså, jag ser mig ju själv som jag vore en mindre vacker & ful människa för att kunna fokusera på vem jag är. Jag har alltid haft bra självförtroende 'Ja, jag ser ut så här och..?' typ. Någon tycker jag är ful, jaha men vad rör det mig; den jag är? Men självkänsla har jag aldrig haft så bra. Tror jag var i Liams ålder, 8-9 år när jag började försöka vara en trogen vän. Det som sas till mig stannade hos mig, så att mina kompisar kunde lita på att Jenny skvallrar inte.

Fortfarande idag är väldigt många öppna med mig, de berättar saker, de vet att jag skrattar inte åt någon & framför allt; De vet att saker stannar hos mig. Om jag är bra på något, kanske att vara en bra vän så kanske jag skulle kunna få bättre självkänsla?

Och min självkänsla är högre idag än för bara ett, två år sen.

Lady Dahmer skrev ett inlägg som fick mig att fundera. (läs då!) Igår på familjecentralen utropar de alla "Åhh, vad fin du är idag, vad har du gjort med håret? Åhh, vad fin, pigg & fräsch du ser ut!" & såna saker. Det enda jag gjort var att sova med tofs & ha vanligt smink. Håret var iofs ganska poof. Om jag skulle bemötas med sådant varje dag så skulle jag, bara för jag är sån, göra tvärtom. Och göra mig 'ful'. Bara för jag måste. Och fråga "Är jag inte fiiin idag då? Eller vadå?" haha :) Näe, men när de tramsade med mig igår så svarade jag "Jag hoppas ni tycker om mig för den jag är lika mycket som när jag piffar upp mig som när jag är ful." Och, jo, jag vet att de inte gör det för att vara dumma osvosv, jag säger ju så till dem för att ge dem en tankeställare.

Fråga Gackning tex ;) Hon säger "Du skulle passa i detta eller detta!" - jag gör tvärtom. haha. Jämt. Men skulle Tobbe någonsin få för sig att uttrycka sin åsikt om mitt utseende utan att jag frågat så skulle han få fingret & sen skulle jag undra vem han tror att han är. Uppdaterat; Skulle Tobbe någonsin få för sig att påpeka hur han ville att jag skulle se bättre ut tex ändra det, ta bort/tillsätta det, byta kläder eller dyl för att han ville det utan att jag frågat om hans åsikt så skulle jag be han dra någonstans.

För mig känns det bättre att få höra att jag är en bra vän, mamma eller Jenny än att få höra att andra tycker om att titta på mig. Då känns det inte som att de känner mig, den jag är. Jenny.

Och i alla dessa tankar så tänker jag på Daniela. Hon gjorde en GP op för några veckor sen & rasar i vikt. Tänk om hon blir en skinny bitch som tror hon är något för att hon blir 'smal & snygg' ? Jag älskar Daniela lika mycket nu som innan, just för att hon är en fin, snäll & underbar vän. Hon är så go, omtänksam & glad. Tänk om det försvinner? Tänk om jag förlorar min Daniela åt de tråkiga, vackra & ytliga människorna?








Jämförelse; Leon, Jolie & Feta Olyckan 22 veckor.

Skrivet 2011-12-29 klockan 14:09:40


2007; 22+0 veckor med Leon i magen.



2010; 22+1 med Jolie i magen. ca 50kg.



2011; 22+0 med bebis #5. ca 53kg.

Många sa att jag var såå liten med Jolie & om man jämför med när Leon låg i magen så är jag spinkigare. Jag hade mer 'fläsk' med Leon. Och nu säger många att jag är så himla stor men om man tittar på bilderna så är det ungefär samma. Jag väger iofs ca 3kg mer nu än i samma vecka som med Jolie, så lite 'fläskigare' är jag. (Jag vägde inte 53 med Jolie förrän 29 fulla veckor) Och med 'fläskig' menar jag inget dåligt så sluta ta illa upp eller larva sig.

Jag älskar att jämföra så det kommer komma fler inlägg där jag jämför ;)

I början av graviditeten med Liam så mådde jag såå illa. Jag ville dö & det var sommar så illamåendet förvärrades. Jag mådde illa med Marlon också men inte lika mycket & länge. Och med Leon mådde jag också illa fast det gick över på några dagar. Med Jolie, ingenting. Kände knappt att jag var gravid förrän hon blev större & började trycka emot revbenen. Den här gången har jag också mått illa, ungefär som med Liam. Länge & mycket. 
 
Alla barnen har tryckt emot revbenen, vem som var värst minns jag inte..Enda gången (än så länge) jag haft foglossning var med Marlon & enda gången (än så länge) jag haft problem med ischias var med Jolie. Ingen av barnen har gett mig halsbränna förutom den här. Jolie gav mig lite men det kändes som fil eller mjölk i halsen, ingen riktig halsbränna alltså.

Hur det var med bajseriet med Liam minns jag inte alls men jag minns mycket väl att jag var förstoppad med Marlon & Leon. Med Leon var det värst, då ville jag gräva ut bajset med sked för jag fick panik. Men med Jolie var det bara lite i början sen körde jag en bajserikur så resten av graviditeten sket jag som vanligt. Den här gången har jag inte haft några problem alls. Och hemorojder har jag klarat mig utan, vilket jag fått veta först NU att man kan få väldigt lätt av bla graviditet+förstoppning+förlossning.

Uppdaterar väl senare ifall jag kommer på något mer. Eller fråga :)








22 veckor.

Skrivet 2011-12-29 klockan 09:27:21



Nu har det gått 22 veckor & jag måste komma ihåg att försöka ringa min barnmorska..Har fortfarande inte gjort det & det skulle jag gjort efter rutin UL:et.

Lilla beeeebis ♥ Barnen bryr sig inte så mycket, de säger mest att mamma har en tjock mage. Det ska komma en ny bebis, som Jolie. Marlon beter sig likadant som förra gången jag var gravid. Han ska gosa, vara nära, hålla mig i handen & är inget barn längre, utan bara ett gos.









Fräsh hals..

Skrivet 2011-12-28 klockan 22:11:41
Helvete, vilken halsbränna från ingenstans (eller..?) jag fått! Jag har aldrig någonsin lidit av halsbrännebesvär, men NU! Första kom strax efter julmiddagen. Jag började rapa Janssons & det var inte trevligt. Senare på kvällen hade jag hela halsen full med gammal Janssons & ruttna fiskar blandat med grädde & skit. Fy fan. Och sova kunde jag inte heller, jag var tvungen att gå upp & dricka. Sen fick jag bulla upp med kuddar, tänkte att om jag halvsitter så rinner det lättare ner. Jag visste inte att pappa hade samarin heller. Eftersom jag aldrig lidit av det, som sagt, så har jag aldrig haft en tanke på att någon kanske har saker som lindrar det.

Dagarna efter har det kommit då & då & idag kom det också. Förstår er nu, alla ni som lidit av det! Fan det är inte roligt alls & satan vad ont det gör :( Jag har ju 'bara' gått 22 veckor imorgon, ska det komma redan?
Har fått tips om skalad gurka, Gaviscon & novalucol. Någon annan gravid som haft halsbränna & vad funkade bäst för dig? Har ju ingen aning om vad jag ska undvika, vad jag kan äta/dricka för att lindra eller något alls! Hjälp! Vågar ju knappt rapa ifall det kommer upp något & fräter sönder..



Halsbränna under graviditet

Det är vanligt att gravida kvinnor drabbas av halsbränna. Att sura uppstötningar och halsbränna är så vanligt under en graviditet beror på flera saker. Dels ökar trycket på magsäcken när barnet växer och tar mer plats, dels förändras hormonbalansen. Under graviditeten stiger halterna av hormonet progesteron och man vet att progesteronet påverkar ringmuskeln i matstrupen så den får svårare att sluta tätt.

(bild & text stulet från gravid.se)








Familjecentralsbesök i mellandagarna.

Skrivet 2011-12-28 klockan 15:05:40



Vi var på familjecentralen idag, jag & de tre små. Liam valde att gå till en kompis. Känns skönt att de faktiskt har öppet där nu under jullovet i år, de har de inte haft förut. Marlon & Leon lekte så de blev helt svettiga & törstiga! Jolie knatade omkring. Hon var väldigt trött emot slutet, hon vaknade 06 imorse & sov en sväng i bilen på väg dit runt 10.30 & sen var det full fart på henne.

En annan mamma väntar sitt fjärde barn & hon frågade mig massor ;) Hon har så ont & allt möjligt, medans jag inte har några besvär alls. Inget ont i höfter, foglossning lite då & då men knappt alls, jag känner mig helt som vanligt. Bara att magen är stor, men det var inte längesen den var det. En annan läsare undrade också så kom på att jag inte klagat så mycket heller över att vara tjock denna gång. Nästan så jag vill ha massor med ont för att kunna känna 'aldrig mer' & att jag faktiskt ÄR gravid!! Men vi vet ju hur det är. När revbensmisshandeln börjar så klagar jag ;)

Om tio dagar fyller Jolie ett år. Det är helt sjukt.




Världens goaste bebis.

Haha..Jag vägde mig två dagar innan julafton, på föräldrakvällen, & sen idag. Jag har gått upp nääästan 1kg under julhelgen ;) Tjock & tjock, allt måste växa & bli stort. Så nu väger jag nästan 53kg. Mina tuttar är BOOM! Usch, vill ta bort halva dem & flytta det till rumpan ;)

Liam & Marlon är ute & leker med kompisarna. Jolie sover & Leon tar en nap. Är sugen på det, jag med..Men jag måste plocka undan & när jag är klar så vaknar nog Jolie ;) Bäst att passa på när hon sover för den där lilla bebisen är helt galen. Klättrar in i skåp & diskmaskin, välter i sopor (snuskbebis) & drar ut kläderna i barnens lådor. Antingen får jag binda fast henne (omg ring soc!! haha) eller så får jag passa på när its a sleep.









Jag.

Skrivet 2011-12-27 klockan 17:22:34


December -10.



December -11. Fortfarande lika tjock ;)








Julafton.

Skrivet 2011-12-27 klockan 16:04:57


Julafton firade vi hemma i år :) Så himla skönt, avslappnat & stressfritt. Barnen fick öppna sina julklappar de fått av oss & sin morfar efter grötfrukosten. Tobbe fixade med julmaten, morfar var barnvakt & jag pysslade med att hjälpa Tobbe. Efter julbordet var vi så mätta & tjocka att vi la oss i soffan allihopa & halvsov ;)




Barnen lekte med sina nya saker & vi tittade på Kalle. Jag hade nästan täntk skita i det, är så trött på samma program. Även fast det bara är en enda gång om året. Men när vi väl tittade på det så kändes det inte samma.




Senare på eftermiddagen kom farmor, farfar & Erik med ytterligare presenter åt barnen! Som de hade längtat & ringt efter dem.

Vi hade min pappa som sovgäst från dagen innan jul eller så tills juldagen & det var så himla kul att umgås så som vi gjorde. Annars har han alltid bråttom någonstans, är rastlös eller för nyfiken för att sitta stilla ;) Men nu var han lugn, för mätt kanske? haha & barnen var glada att ha han här. Leon som är så lillgammal hängde gärna med sin morfar till affären & umgicks mycket med honom.








20 & 21 veckor.

Skrivet 2011-12-23 klockan 13:09:34



15 dec ~ 20 veckor. Halvtid!
Den svarta pricken är något på linsen, alltså inget blåmärke eller så :)



22 dec ~ 21 veckor. Vägde mig igår kväll & jag har gått upp ett kilo!

Tror fan jag börjat få någon slags foglossning, konstigt vore det ju egentligen när jag tänker efter..Allt är ju redan uttöjt & 'färdigt' sen Jolie låg & jäste i magen.








Tre dagar kvar.

Skrivet 2011-12-21 klockan 22:13:49
I eftermiddags tog jag upp granen. Hade tänkt göra det tidigare på dagen men Tobbe hade blippen till den andra källaren. Så klädde vi den & barnen var helt till sig. Dock är den bara klädd överst, upptill. med tanke på Jolie, så hon inte tar saker ur den & bråkar. Åhh, snart är det jul. Hittade en jul cd jag fick av Emelie förra året men vi har ju ingen cd spelare ;) Tre dagar kvar..

Passade också på att klippa Marlon & Leon ikväll när de skulle duscha & bada. Leon har haft gammalt tuggummi i håret som han totalvägrat låtit oss klippa bort & det har inte gått att tvätta ur heller. När han såg Marlon bli klippt & att det knappt syntes någon skillnad efter så ville han också. Jag vill ju inte klippa av deras fina, långa blonda hår men jag måste ju jämna till det när det växer. Så nu ligger de där & sover & Tobbe vet inte att de blivit klippa än. De får berätta om det imorgon.

Liam har haft ont i halsen & kroppen & varit allmänt hängig så han fick vara hemma igår & idag. Han var så ledsen igår för han skulle missa julpysslet i skolan. Lilla gosunge. Vi ska försöka oss på att koka knäck (jag har aldrig gjort det förut) tänkte jag men jag har glömt bort det, Liam påminde mig när han var så ledsen om igår.

Vi måste få tummen ur att få ut soffan ur Liams rum också. Han ska nämligen få något nytt som ska stå där så soffan ska bort. På hans önskelista; iphone, bärbar dator osv - aldrig! haha :) Vem tror han att han är?








Leon & Tuva.

Skrivet 2011-12-19 klockan 22:57:15
I lördags kom farmor & farfar för att hämta Leon, de skulle till Skojlandet med kusin Tuva. Leon är dryga året äldre än Tuva men de leker så himla bra ihop, de trivs med varandra & är så goa. Farmor har berättat att Leon brukar lägga armen om henne & föra henne fram. De kramas & håller varandra i händerna.
Och jag är så lycklig för att de är kusiner! För tänk om de inte hade varit det, hur vuxna hade hållt på att 'förstöra'; Din tjej, Leon! Är det din pojkvän, Tuva? Kärleksparet! Ska ni gifta er? osv. Att alltid få höra det, när de bara leker & trivs så bra tillsammans.

Liam har frågat några gånger om inte vi kan åka till farmor & farfar så vi blev ditbjudna i söndags. Och till Leons lycka så var Tuva där då också :) Liam & Marlon lekte med min bror som vanligt. Känns så skönt att Erik bor där, han har det bra, får ett bra liv & kommer bli en bra människa när han växer upp. Fattar inte att han var lika gammal som Liam är nu, när han flyttade dit.



Leon går med Jolie. Hon går mer & mer själv utan att vi uppmuntrar. Storebröderna tycker det är så himla kul att hålla henne i händerna & gå med henne. Hon själv vill framåt, framåt & så andas hon häftigt, hon tycker det är så roligt. Världens goaste ungar, hela högen. Fyra helt olika människor som jag försöker fostra utan att drilla med 'fin & duktig', fan vad roligt det är. Både jag & barnen får ut så mycket mer av det, tillsammans, än innan. Innan jag förstod. Och Tobbe? Han tycker också det är roligt.









Liam.

Skrivet 2011-12-19 klockan 15:46:38


Ett stycke knasbollsbarn som tillverkat 'kläder' i skolan av sopor.








En död prutt.

Skrivet 2011-12-19 klockan 13:37:11

Jag känner mig som en trygg vän som mina vänner kan säga vad de vill till, utan att jag blir sur eller dummar mig. Som igår, pratar med Denise i telefon;

- Måste lägga på för jag orkar inte prata med dig längre.
- Ok.
(Hör sambon i bakrunden)
- (svarar sambon) Ja, men till Jenny kan man säga såna saker utan att man måste förklara sig!
- Vi hörs mer imorgon, god natt :)

haha :) Hon ska väl i princip kunna säga vad som helst, med tanke på hur elak jag var emot henne när vi var små. Iofs var hon den största & jobbigaste pain i the ass jag kände.







Fiskpinnar.

Skrivet 2011-12-17 klockan 16:47:03
Liam & Marlon fick plockgodis & Leon fick twix. Marlon är jätteavundsjuk & jättearg på Leon, han vill smaka. Han testar med allt för att få smaka, tex så säger han att Leons twix är fiskpinnar! haha :) *skrattar ihjäl mig*








Alla Lucian avklarade :)

Skrivet 2011-12-14 klockan 22:13:48
Nu är äntligen allt luciafirande över. Inga fler olika dagar & olika tider att hålla koll på :) Tror nog jag frågat dagiset massor med gånger om jag minns rätt, även fast jag skrivit upp det.

Marlon hade som sagt firande i måndags. Leon hade imorse. Pappa slet sig från jobbet & kom förbi. Lilla tomteLeon. Han sjöng & höll koll på låtarna genom ögonkontakt med fröken. När han började sin inskolning blev han jättearg & kunde slåss i luften & skrika "Neeeej! var tysta!" när de skulle sjunga men nu sjunger han med. Hemma också. Han hade jätteroligt. Sen var det fika men jag stannade inte så länge. Marlon tyckte det var jobbigt men Leon sa glatt hejdå till oss sen & sprang in att leka med sina kompisar.

Ikväll hade Liam sitt uppträdande. Vi åkte bilen, öff har varit så trött hela dagen ;) Han var Lucia, sjöng, pratade i micken & läste en liten dikt. Det var bara hans klass & det var så mysigt. De var i lilla aulan, ett rum lika stort som ett klassrum ungefär & när de uppträdde i lekis för två år sen, då tillsammans med två andra klasser kan jag lova att det var smockat, varmt & fullt. Men inte ikväll. Leon & Marlon tittade & var helt fast. Stora lilla Liam.

FAN, varför börjar jag nästan grina varje gång en av våra ungar ska uppträda? Uff, jag är så stolt över mina ungar att jag bara vill slita dem i stycken & äta upp dem..

Efteråt fikade vi & Liam lekte med kompisar. Alla hans kompisar säger jämt hej till Leon & älskar att busa med han. Marlon får de ingen kontakt med, förutom A som bor granne med oss då, så han pratar de inte med. Inte på ett ingnorant sätt eller oförskämt så, utan de 'vet' nog. Barn fattar mer än vad man tror.

Och ikväll sa Marlon att han ska välja fika tills nästa gång Liam har lucia. Ja, om ett år sa jag. "När Liam är ett år?" Nej, det är ett år kvar tills nästa gång. Han fattar inte haha :) Hur länge är ett år? 365 dagar sa jag. Och han fortsätter att tjata & fastna i att Liam skulle vara ett år. Hur 17 förklarar man hur länge ett år är för en femåring? Nästa vinter, tills nästa gång det snart är julafton. haha..Ja, jag kommer ingenstans.

Alla barnen är så himla nöjda med sina luciafiranden. Och Jolie? Hon stånkade & klättrade ju så förbaskat På marlons & Liams firande att hon sket direkt när hon kom hem.








Svar till S;

Skrivet 2011-12-13 klockan 23:02:07
Jag "stöttar" dig i din syn på uppfostran och genus grejen, vi alla är grymt olika.. En fråga jag har undrat med alla dessa genus-föräldrar, hur kommer ni tackla en eventuell mobbning eller utanförskap när de blir äldre?? För barn är grymt elaka och många föräldrar är inte kloka nog att lära sina barn att det endast är insidan som räknas..

Hej S! Jag hoppas & vill tro att fler föräldrar & vuxna lär sig om & vill förstå genus, vad det handlar om. Det handlar inte om att 'byta' kön eller göra sitt barn till någon den inte är. Det handlar om att tillåta alla barn leka med vad den vill, klä sig hur den vill utan att man ska säga något i stil med att den inte är en 'riktig' pojke/flicka. Bemöt barnet utifrån vem den är istället för vilket kön den har. Många bemöter pojke på ett sätt & flickor på ett annat.

Jag är väldigt öppen med mina barn, jag försöker verkligen att inte ge dem en massa fördomar & lära dem att ett visst utseende eller stil är 'fel'. För det är det inte. Jag tror inte på att barn är elaka; de får fördomar hemifrån, från andra vuxna, filmer osv som de tar med sig. Jag tror på att barn är nyfikna & vi vuxna får försöka ge dem en neutral syn.

Som jag själv tex, jag har många örhängen & piercingar. Jag har mött många barn under alla dessa år. Det finns tre olika bemötanden; det ena är nyfiket "åhh, vad många örhängen! Får jag räkna? Gjorde det ont?" det andra är oförskämt "Varför har du så många örhängen & smycken, tror du att du är snygg eller?" & det tredje är att de tittar men vågar inte fråga.

Jag är inte rädd att mina barn ska mobbas, för om de skulle peka, viska eller säga att någon ser konstig ut så skulle jag svara högt att man får se ut som man vill. Och fråga dem vad som är konstigt. Det har inte hänt, vad jag kan komma på nu när jag tänker efter. Men vi pratar ofta om att en del vill göra så, för det känns bäst för den, en del tycker om det här & andra är så här. Alla är olika & om jag kan ge mina barn det så hoppas jag att andra barn kan ta efter.

Liam sa till mig höromdagen "Mamma, det är inte bara du som säger att man får vara som man vill & att alla är olika! Det är många som säger det." Det är ju jättebra för då hör barnen det från andra också & inte bara från mig.

Det är inget fel att tycka om något 'annorlunda' som sticker ut, eller som inte passar in för vad som förväntas. Det är fel att mobbas, retas, behandla andra illa & jag kommer aldrig någonsin säga "Den får skylla sig själv att den tycker/ser ut så här!" för då uppmuntrar jag dåligt beteende hos mina barn. Vi är flockdjur & anpassar oss, det är jag medveten om, men blir man illa behandlad för man inte är 'som man ska' så kan man hitta bättre sällskap. Jag vill göra mina barn starka i den de är, för de kommer vara fem olika personligheter.



Åh, jag bara babblar :) Jag lär mig varje dag, om mig själv, barnen, mig & Tobbe, om mina vänner & allt. Jag vill dela med mig, tankar & känslor..Och jag vill det bästa för mina barn så att de växer upp trygga i sig själv med bra självkänsla. Magkänslan brukar ofta vara den rätta, känns det bra för dig så är det det rätta för dig. Att andra inte håller med mig eller vill förstå genustänket förstår jag, men det kan vara mycket felaktig information eller att man inte vill förstå. Det ska vara som det är.

Här är en superbra blogg om föräldrar om barn; Petra Krantz Lindgren & en annan om feminsm & genus; Lady Dahmer. Mina bloggbiblar.








Marlons Luciafirande.

Skrivet 2011-12-12 klockan 22:37:11
Marlon hade Luciafirande på dagis i eftermiddags. Han har varit såå peppad, tränat på sånger, sjöngt för glatta livet & verkligen sett fram emot detta! Marlon vet alltid, eller hoppas jag iaf, att när han inte kan så får han komma till mamma. Han behöver inte.
Vi gick in & klädde av oss & Marlon bytte om. Pepparkaka ville han vara men hatten ville han inte ha. Han har aldrig mössa eller liknande på huvudet ;) Jag & syskonen satte oss att titta & vi väntade i vad som kändes en evighet. Jolie var en klätterapa & försökte rymma så jag fick tvångshålla henne. Skitungen börjar säga ifrån & har lärt sig att slå sig loss. Min rygg.

Sen kom de äntligen ut. Åhh, lilla Marlon. Min fina underbara Marlon! Han sjöng knappt men han var med i tåget & han tittade efter oss. Sen bara vällde en massa känslor över & jag började nästan grina! Jag trodde aldrig han skulle fullfölja uppträdandet, vilken lycka! Han var jättenöjd med uppträdandet & han sa att det kändes bra. Han har växt så otroligt mycket i sig själv & är så trygg med sina kompisar & fröknar.

Direkt efter böt han om & vi fikade lite. Jolie var en galning, vet inte vad som hänt med henne. Hon är inte så lätt & följsam längre utan slår sig loss, buffar undan en & röjer iväg med all kraft. Bebisen har blivit ett barn med egen vilja. Hmpf. Leon lekte med sin favorit på Marlons avdelning & Liam försökte hitta på hyss inne i ateljen, rita, klippa & greja med papper & andra roliga saker.



Marlon är som sagt trygg på sin avdelning. Lite för trygg, men det känns bra. Lite stöddig & kaxig har han också varit när jag ska hämta han. Skitunge ♥ Han har varit arg & skällt en gång på en av fröknarna ;) Hon var så glad & helt till sig när hon berättade om hans utbrott på henne haha!

Nu är Marlons Luciafirande över. En glad & nöjd liten femåring har vi haft här hemma.









Så tjatar jag igen.

Skrivet 2011-12-08 klockan 23:18:34


En sån himla fin bild på bröderna, Marlon hjälper Leon att knäppa dragkedjan.

Åhh, varför tjatar jag om kön? Ja, vad ska jag annars skriva om? (så fort jag skriver något om kön då tjatar jag, aldrig annars..*suck*) Jag tjatar om allt, precis lika mycket.

Förut, innan jag verkligen förstod vad folks 'problem' med samma kön på alla barn var, så blev jag arg & frustrerad. Nu blir jag inte det längre för jag har fått mina ögon öppnade. Jag är rustad med åsikter, förståelse för andra människors trångsynthet & ser mönster. Det är så himla skönt. Jag behöver inte hävda mig längre & jag är självsäker. Säg att mina pojkar är jobbiga & bråkiga, men då har denne inte träffat dem. Fördomar. Guuud, vad jobbigt med tre pojkar. Ja? Men har du träffat dem då, om du kan säga så? ;)

Numera kan jag skratta åt allt, jag förstår. Jag kan driva & skämta ironiskt om att någon av barnen måste ju bete sig, se ut & vara så häääär pga sitt kön ;) Förut hade jag aldrig frågat 'Vad tror du det är för kön barnet i magen har?' eller som när många gissade att Jolie var en flicka så blev jag arg & ba 'Ja, för det är ju könsorganet som påverkar magens form!'. Jättearg.

Jag är som sagt inte arg längre. Jag känner mig väldigt glad, lättad & som jag skrivit för längesen; jag har för första gången i mitt liv åsikter som jag står för, som jag verkligen tror på eftersom jag har sett baksidor & konsekvenser. Jag behöver inte undra 'varför får killar göra så, men inte tjejer? Varför får tjejer vara såhär men inte killar? Det är så lätt för ena könet att.. men inte andra' osv, som jag många gånger undrat i mitt liv. Som jag & många andra undrade när vi växte upp. Jag har ju förstått det.

Sen är jag en sån där jobbig morsa som hela tiden lyssnar på vad folk säger till mina barn. Kompisar till mig vågar knappt prata med dem ifall de skulle säga 'fel' men hey, är jag farlig? T.o.m dagisfröknarna tycker det kan vara jobbigt för jag tycker, säger & har åsikter hela tiden. Stackars dem 'Nej, nu kommer den där jobbiga Jenny..' haha :) Nej, men jag ringer dem i förväg & förbjuder dem att uppmuntra finhet & göra det nya till ett slags uppvisningsobjekt. Och en sa att det är bra att jag bryr mig så mycket ändå, fast det är lite jobbigt. Rövböldsmorsan. Nu kom jag av mig..

Många, de flesta av er gissar pojke. Jag blir nyfiken, varför gissar ni det? (Vi har inte tagit reda på könet när vi var på rutin UL)








19 veckor.

Skrivet 2011-12-08 klockan 12:19:37


19 veckor tjock. Ibland, väldigt länge, har det känts precis som innan det rinner till i brösten. Att det spänner sådär & den där känslan kommer, men där stannar det. Imorse när jag vaknade kändes mina bröst gigantiska! Usch. Om en vecka är det 20 fulla veckor, alltså halvtid.

Jag ska njuta av magen, jag ska slå mina revben när de bråkar & om jag får foglossning eller ischias så ska jag njuta av det också. Jag känner inget alls. Förutom att jag är väldigt trött vissa dagar & det där med tuttarna. Annars märker jag knappt att den lilla kulan är där, inget sugen på något alls, äter & dricker som vanligt. Inga problem att gå långa, snabba prommenader eller så.

Den lilla fiskorven sprattlar omkring & jag känner att den blir starkare för varje vecka. Förut var det buffande, nu sparkar den ganska hårt. Tobbe fick första sparken på sin hand för en vecka sen eller så. Och han tycker fortfarande det känns otäckt & läskigt när det rör sig ;)

Jag är nästan säker på att jag vet vad det är för kön & Tobbe tror motsatsen. Vad tror ni? Fritt fram att gissa ;)








Så klockrent.

Skrivet 2011-12-07 klockan 21:46:35
Idag läste jag det bästa i klarspråk på twitter, på länge;

Folk säger att min son kommer bli mobbad om han har rosa och klänning. Det enda jag kan säga då är 'Sluta uppfostra mobbare!'. - Elin Wikander.








Anmälda till soc.

Skrivet 2011-12-06 klockan 22:48:34
Jag öppnade ett brev förra veckan. Blev helt paff för det står att vi är kallade på möte hos soc. En privatperson har anmält oss pga oro för barnen. Det fanns bara en enda människa jag, Tobbe & andra omkring oss som vi kunde tänka oss. Och den människan har vi ingen kontakt med alls.

Tobbe ringde mig idag efter att han pratat med dem. Och jo, det var den vi misstänkte. Men när jag fick höra vad hon anmält började jag skratta & sen dess har hela dagen känts väldigt lätt. (jag var ju så nere & allmänt pruttig i förrigår, igår & tidigare idag pga annat) Så läs & kom tillbaka med något vettigt att säga, din jävla onödiga människa som bara går omkring & tar plats för bättre ämnade människor på denna jord.

- Vårat hem är fullt med sopor!
Öhm. Okej, två-tre soppåsar/dag kan stå i hallen som antingen jag eller Tobbe kastar när vi går ut. Hemma hos dig är det alltid disk, rutten disk, överfulla sopor så näsan ruttnar av stank under diskhon. Dammigt, grusigt & man hittar alltid en rutten gömd kopp/glas/tallrik med något suspekt i någonstans.  

- Liam är 8 år & kissar på sig när han sover! 
Du själv har ett barn som är 14 som slutade kissa när denne var 13. Liam slutade med nattblöja när han var 3,5 år. Sen finns det sängvätare. Har en kompis som var det som liten & hur mycket retas inte andra barn som vet om sånt här? OM någon av barnen skulle vara sängvätare så skulle väl för fan -jag- ta tag i det. Inte låta barnet sova i sitt kiss & aldrig byta lakan som du själv gör? Av lathet, såklart.

- Jag klär pojkarna i klänning, blommigt & rosa!
Finns det något fel eller farligt i det? Oj, snopparna kanske trillar av?! Leon hade tunika i somras så han kunde träna på att gå naken utan att behöva vissa snoppen & rumpan för alla & bara gå undan för att kissa. Jag vill att mina pojkar också ska få kunna ta del av roliga, blommiga & färgglada kläder. Inte bara massa häftiga supertuffa, coola & tråkiga kläder som man blir deprimerad av att titta på. Jag har även märkt att barnen (pojkarna) blir mjukare bemött om de har mjuka & härliga barnkläder på sig än om de har såna där som man "Åh, tjena grabben, fan vad coolt blabla!" sådär macho.

Du kanske ska börja tänka på att köpa kläder åt ditt lilla barn som fortfarande bor kvar hos dig (trots att jag & andra anmält många gånger, fattar det inte?) barn istället för att bara köpa underkläder, lösnaglar, treo, kakor, cigg, skönhets- & dataprylar åt dig själv varje gång du får pengar?  

- Tobbe får städa, diska, laga mat & ta hand om hemmet medans jag bara sitter vid datan hela dagarna!
Ja, klart han får ta sitt hushålls- & föräldraansvar när jag jobbar på helgerna. Precis som jag gör i veckorna när han jobbar. Tobbe står mestadels för matlagningen eftersom han tycker att det är roligare än vad jag tycker. Jag kan inte laga så god mat som han.
Man kan ju börja undra vem som sitter vid datorn hela dagarna & inte ens bryr sig om att gå med sitt lilla barn till skolan, laga mat åt den eller ens fråga barnet hur den haft det i skolan. Vad har ditt barn för intressen & vem leker den med? Det vet du nog inte. Hur många timmar lägger du på datorn/nätet jämfört med hur många timmar du ägnar dig åt ditt barn?
På helgerna sitter jag inte vid datorn, knappt ens på kvällarna. Några gånger under dagen. Men jag sitter inte ofta ner, din egna röv bor ju på datastolen.

- Människan är rädd för att jag ska döda denne för det har jag skrivit på min blogg!
Pff. Jävla offer. Drar på dig offer-koftan i tid & otid & hittar alltid en massa saker att förstora. Du skrev på din FB att du hade velat byta plats med min mormor & att du själv ska ha dött istället & det skrev jag på min blogg att jag höll med dig om. Du borde ha dött istället för mormor. Patetiska & sjuka människa. "Det är såå synd om miiiig!" Gå & dö då, så slipper alla dig. Jag tänker då fan inte peta på dig, då kanske jag blir sjuk.

Undra om det var något mer? Tror inte det.

Du känner inte mig, jag har inte släppt dig nära på många år. Du vet inget om mig, vem jag är eller hur jag fungerar. Jag är inte alls som du. Men jag vet precis hur du funkar för ingen känner dig bättre än jag.

När Tobbe fick veta vem det var som ringt & berättade om människan så raderade soc allt & avblåste mötet som var till nästa vecka. Jaha..Vart lite besviken, jag hade ju hoppats på oanmälda besök, att soc skulle besöka skola/dagis & ringa runt. Att de skulle prata med barnen & såna saker. Men, men. Det första jag tänkte när jag läste "oro för era barn" i brevet var; Ja, jag skulle nog också vara orolig för mina barn om jag var en utomstående som inte känner mig men som visste att jag, som jag blivit behandlad & uppvuxen, hade fyra & snart fem barn. Tänkte att det skulle vara lite bra för min självkänsla om de sagt att "Näe, nu har vi tittat, det finns inget konstigt här."

Senast idag fick jag en kommentar från en målarjobbare om att mina barn var väluppfostrade. Leon hade öppnat dörren här nere & sa varsågod. Barn använder ju de ord de får & använder dem i stiuationer som de brukas; Tack, varsågod.

Hoppas ni hade rolig läsning ;)








Tisdag & en massa känslor.

Skrivet 2011-12-06 klockan 11:23:42
Ibland, eller oftast, så pratar med jag någon om det är något jag funderar på. Innan jag vet vad jag ska göra. Få lite råd eller annat perspektiv på saker. Nu har jag iaf pratat med rektorn om saker jag hört på förskolan så jag hoppas det tas upp. Känns inge roligt alls.

Jag själv känner mig säker på det jag gör i min fostran, hur man använder ord & hur jag ska göra. Oftast. Känns det bra för mig & barnen så är det så det funkar. Ibland, som det här med Marlon & Leon & jag står där helt utan kunskap eller erfarenhet, så vet jag inte alls vad jag ska göra. Nu fick jag tips av min "farmor" (min pappas mamma) som jag ska prova.

Och det är inte Jolies tänder som krånglar, jag säger ju det. Så fort en förälder säger "mitt barn bajsar, är grinig osv" så ropar alla "TÄNDERNA!" ;) Det sa jag ju när Jolie sket sådär förbaskat av vällingen & gröten (att det var pga det visste jag ju inte då), att någon kommer nog peka & ropa "TÄNDERNA!" fast nu var det ju mjölken i det hon reagerade på.

Jag är i en svacka. Och det är inte roligt alls. Känner mig intryckt i ett hörn där jag blir pissad & spottad på, jag blir hånad för vad jag säger & känner. Mina ord eller känslor betyder inget eller tas på allvar. Jag blir backstabbad & skrattad åt. Det jag säger respekteras inte för fem öre. Uppfattningssvårigheter. Jag hoppas kunna göra mina barn starkare än mig så att deras Nej verkligen respekteras & att de aldrig behöver känna såhär. Göra dem starka nog att ryta ifrån så de tas på allvar. Fy fan.

Sen sa Liam en sak igår, åh jag blev så glad & smälte att allt skit bara rann av.

- Mamma, när jag satt i bilen så grät jag lite.
- Varför då? :o
- Av lycka. För jag har en sån bra familj.
- (lite förvånad) Men mamma är ju inte alltid så snäll & bra?
- Jo, du tar så bra hand om oss & jag vet att du älskar oss & gör allt.



Om du bara visste hur mycket du betyder för mig Liam.








Ge mig tips & råd :)

Skrivet 2011-12-01 klockan 22:56:20
När Jolie inte är glad så är det något som är knas. Hon gnäller aldrig om det verkligen inte är något. Idag har hon gnällt, gråtit & varit väldigt klängig. Lillfisen är så snorig & sover dåligt så imorgon ställer jag in att gå till familjecentralen. Jag blir så trött av att inte sova en hel natt, jag har blivit så bortskämd nu ;)

Imorgon..Om jag orkar, så ska jag rensa i Marlon & Leons rum. Av ren vana så stoppar jag bara ner leksaker i backar & lådor utan en tanke på att vissa grejer leker de inte ens med längre. Massor ska ut därifrån. Det är inte bra för dem att ha för mycket leksaker, för mycket att stöka runt & drälla ut med = för mycket för oss att plocka tillbaka. Och legot..Vad 17 ska jag göra med det? ;) De häller ut allt över hela golvet.

När Marlon & Leon hade skolats in på dagis var jag så glad! De gick inte varandra på nerverna, de retades inte eller bråkade hela dagarna längre, utan de lekte & var sams här hemma. Nu sliter jag mig i håret, vad ska jag ta mig till med dem? "Mamma, Leon säger så här ..!" "Mamma, Marlon sa att ..!" De ska göra allt för att reta den andra. Vara lite för nära. Sitta med fötterna i varandras ansikte. Ta varandras sida om vagnen. Retas & tjivas hela tiden. Någon läsare som minns att de var likadana som små? Hur får jag slut på det? haha Ge mig tips!

Jag har förbjudit dem att prata & titta på varandra & att de inte får prata/skvallra om varandra till mig, så att den andra hör. Uppmuntrat till en lek så de glömmer tjivet, försökt få dem att göra andra saker, berättat för den ena att den andra gör så för att retas osvosv. Jag har aldrig varit mamma åt två såna här retstickor förr ;)

Och Jolie fortsätter att träna på att gå. Trots att hon varit hängig idag så har hon varit intresserad av att gå. Hon går från TVn till bordet, från bordet till mig & hon blir så glad! Hon tittar på mig, ser du? och är överlycklig. Hon tar sats & känner efter i balansen. Lilla hjärtat.








Jämförelse; Jolie & Korvbäsen ~ 18 veckor.

Skrivet 2011-12-01 klockan 11:11:31


18+0, idag den 1 dec -11.



18+4, med Jolie i magen. (Har inga med de andra från den här veckan) Bilden är tagen den 14 aug -10. (minns att jag var vääldigt förstoppad här, det syns mycket väl också. Jämför med bilden nedan;)



18+6, bara två dagar senare. Hade nog tömt en månads förstoppning här med lactoberal ;) Jag väger ungefär detsamma som vid den här tiden förra gången. Bara ett kg mer nu. Göda fläsket & bebisen.









RSS 2.0