Startsida | Varför Korv? | Bloglovin' | Twitter | Facebook | Bloggdesign

Sista augusti.

Skrivet 2011-08-31 klockan 11:51:04
Lillfisen blir stor! Hon har nu haft strl 68 på kläder i tre månader & det känns lite..sorgligt att hon växt ur dem nu. Men jag får se fram emot att klä henne i de nyare kläderna som legat & väntat. Hon är så stor nu!







Imorgon fyller Tobbe 31 år. Och det är också Marlon & Leons första inskolningsdag på förskolan. Som jag berättat så vill Marlon att jag ska följa med honom, klart jag vill det. Men jag är så nyfiken & faktiskt lite orolig över vad det är för fröknar Leon har. Jag tvivlar inte på Tobbe eller är osäker på honom, men ändå.. ;)









Feminist.

Skrivet 2011-08-30 klockan 07:05:00
För mig är det superviktigt att kalla mig feminist. Allt annat hade känts som en hån mot tidigare generationer av feministers stenhårda kamp som gett min generation kvinnor en enorm frihet & mängder av rättigheter (rösträtt, preventivmedel, fredsrörelser, utbildningsmöjligheter, ekonomisk autonomi, aborträtt etc etc) som aldrig hade funnits utan dom f e m i n i s t e r n a. Att kalla sig feminist idag är att inte ta dom rättigheterna för givna & erkänna ett historiskt arv som nu ligger hos oss att förvalta.

- Stina Birgegård.








När jag blir stor.

Skrivet 2011-08-28 klockan 23:28:35
Igår kväll när jag kom hem sov Jolie & Leon. Imorse när han vaknade sa han åt mig att jag får inte vara på jobbet, han saknar mig & vill vara med mig. Han var väldigt sur & bestämd. haha :) Barnen måste ju lära sig tidigt att mamma inte är någon hemmafru ;) Men såklart, jag har ju varit den förälder som varit mest hemma med barnen eftersom jag aldrig haft en fast tjänst.



Jag har tankar & ideer på vad jag vill göra i framtiden. Ja, haha JAG. Jag skulle behöva plugga för att få på papper att jag har utbildning, jobba en massa, få massa referenser & omdömen. Så, jag är fortfarande ung & barnen är ännu små. Det ligger i framtiden. Och just det, att jag har framtidsplaner, drömmar & att jag vet vad jag vill göra & jobba med känns ju helt fantastiskt. I flera år har jag inte vetat, jag haft/har vissa intressen, lär mig snabbt, är noggrann & sånt men jag har inte velat jobba med intressen.

Kan iaf säga att det skulle innehålla människor, bemötande, psykologi, pedagogik, beteenden & massa sånt. Vet inte riktigt vad för område eller yrke men nått sånt skulle passa mig som handen i handsken.

Huvudsaken är att jag trivs & känner att jag gör någon nytta. Barnen är absolut inte i vägen, snarare tvärtom. Det är ju de som lärt mig om livet. Om mig själv. Jag kan ärligt säga & det har jag sagt till Tobbe också, att hade inte Liam kommit så hade jag nog inte levat idag. Jag trodde aldrig att jag skulle bli 25 år, jag trodde aldrig att jag skulle fylla 26.

Shit, vad tiden går. Om 10 dagar är Jolie 8 månader. Och jag som var så ledsen & grät om kvällarna när hon var nyfödd & sa till Tobbe att det kändes som att hon skulle försvinna, som att hon inte skulle finnas kvar hos oss. De känslorna försvann ganska snabbt, hon växte & stannade kvar hos oss. Lilla livet. Galen liten miniracerbaby. På mornarna brukar jag sätta henne vid Liam & Marlons Legolådor, hon står där & river, sen drar hon ut Lego & kastar ner det på golvet. Hon tittar inte efter det utan anfaller nästa bit att kasta på golvet & barnen vaknar haha vad taskig jag är, men jag måste få busa med dem när de vägrar vakna.

Om fyra månader, ja det är ju helt galet, så är det julafton. Hösten går fort.








Fredag.

Skrivet 2011-08-26 klockan 15:45:59
Vi är småsjuka här hemma med halsont & Liam har haft feber till & från. Min hals har varit jättekonstig, har känts som att jag stryps & får jätteont i halskulan när jag sväljer. Så vi myser mest runt här hemma & gosar. Trött som tusan har jag blivit pga det. Igår sket både Leon & Jolie så illa att jag mådde riktigt illa när jag skulle byta på dem. Har aldrig varit känslig förr, haha det var drag i poopet kan man säga! Blää, kände typ smaken på tungan & kunde typ tugga på det.

Nästa vecka är det dags för inskolning på förskola för både Marlon & Leon. Idag var jag iväg på ett möte med en kurator ur stödteamet. Hon verkade vettig, lyssnade på mig & var väldigt trevlig så det kändes skönt.

Jag var ju iväg på en inskolning förra veckan om inlogg & grejer, så de kan boka upp mig på jobbtider men jag har haft fullt upp i veckan med att tänka på Liam & skolan så jag har glömt det! Ska nog ta & lägga in mig ett par pass senare. Imorn ska jag iväg & jobba en sväng, men det är bara fyra timmar. Barnen eller Tobbe hinner knappt märka att jag är borta.

Längtar efter att allt drar igång sen på riktigt med förskola, tider & familjecentralen.








Till Nina;

Skrivet 2011-08-24 klockan 14:28:55
Det är skillnad på att prata illa, hitta på, ljuga & förstöra och att prata sanning. Jag ljuger inte för mina barn, jag har berättat för dem hur deras mormor är, att hon är sjuk i huvudet & inte vill ha hjälp, att hon bara hjälper eller gör tjänster för att få något tillbaka & aldrig för att hon skulle bry sig. Mina barn vet varför socialen tagit så många barn ifrån henne. Erik, tex. Honom träffar de väldigt ofta eftersom han bor hos barnens farmor & farfar.
Min mormor gjorde saker för mig för att hon ville det, hon tog med mig & var snäll för att hon tyckte om mig, för att hon brydde sig om mig - inte för att kunna skryta om det eller för att kräva mig på saker efteråt.

De av mina syskon som växer upp utan våran mamma är lyckligt lottade, hellre ingen mamma alls än henne som mamma. Jag levde med henne tills jag flyttade hemifrån, 17 år gammal & i många år efteråt hade hon mig i sina klor. Hon gjorde saker för mig så att jag hela tiden var skyldig henne tjänster, utpressade mig & manipulerade mig.

Mina barn har världens bästa farmor & farfar, även en morfar. De saknar ingen mormor för de får så mycket kärlek & omtanke av de andra. Jag pratar aldrig om min mamma längre, de har glömt henne. Men träffar eller ser de henne så minns de ju. Och de ska hela tiden veta sanning, jag förvrider inget & skulle aldrig förbjuda dem att ta kontakt heller. De är mina barn & mina hjärtan, jag skyddar dem bara så de slipper känna skuldkänslor & att de är skyldig sin mormor något. De ska inte behöva lyssna på massa påhittade historier om hur illa det är om mormor, hur alla är dumma mot henne, att hon ska framstå som en ängel & alla andra som idioter. Det räcker med att hon gör det med alla sina vänner.

De behöver kärlek. Det får de.

Någon annan som tycker historien upprepa sig, eller att jag är som min mamma & gör mina barn illa genom att skydda dem från sin mormor? För mig känns det bra & barnen mår bra.








Skola, förskola & knasiga småsyskon.

Skrivet 2011-08-23 klockan 22:56:53
Har lite bloggtorka & noll insiration till att blogga känns det som. Det kommer väl snart. Annars ge tips, frågor eller annat jag ska blogga om..

Annars då? Marlon är sur & lite ledsen för att Liam är i skolan, han vill ju ha Liam hemma. Det går väldigt trögt på väg till & från skolan, allt är fel, allt ska göras om, han är arg, sur, skäller på mig & försöker slåss. Väl hemma sitter han mest på sitt rum, han vill inte vara ute & leka för han tycker inte om Leon.
Ny årstid, nya rutiner & allt förändras sen sommarlovet. Jag visste att det skulle bli så här & även fast jag pratat med han sen lång tid tillbaka så blir det så här. Vi tar en dag i taget ;) Och hur det kommer att gå med förskolan sen har jag ingen aning om, men jag kan tänka mig att det blir rätt trögt i början. Det är inte förrän 1 september som både Leon & Marlon börjar. Då på varsin avdelning.

Jag & Tobbe har frågat Marlon lite hur han känner & pratat lite om förskolan, det har jag ju skrivit & fortfarande så svarar han bara "Inget!" , det finns inte. Han vill inte prata om det. Men han har iaf svarat att han vill ha med mig första dagen, så pappa följer med Leon.

Och Liam, han är glad att vara tillbaka. Han har saknat sina vänner. Han har nog de bästa klasskompisarna jag kan tänka mig, de är jätterara & snälla. Imorgon ska vi ta med oss en klasskompis hem. Tycker ibland synd om Liam för han är så snäll & låter småsyskonen vara med, oftast. Och när han verkligen inte vill så förstår inte Marlon alls & Leon bara hoppar & skuttar & säger sina knasiga ljud.

Jolie är för stor nu. Idag klättrade hon ur barnstolen för första gången så hädanefter blir det att knyta fast henne ;)

Jaha, nej nu blir det sängen. God natt!








Nattbabbel.

Skrivet 2011-08-21 klockan 23:05:56
Jolie har varit knepig ikväll. På kvällarna, en stund innan hon ska sova får hon äta gröt & sen när hon ska sova så somnar hon i min famn med ersättning. Somnar hon inte så gör hon det när jag gett nappen & lagt henne i sin säng. Men ikväll dög inget, hon skulle bli buren & hon vill aldrig bli buren vid läggdags. Det var bökande i sängen & hon drog i speldosorna, reste sig & satte sig runt omkring. Till slut somnade hon. Bara för vi har en lyxbebis så glömmer vi att det faktiskt kan bli bökigt någon gång, hon är så lätt så vi tar det för givet & blir helt "Vad är det för fel? Varför förstår vi inte?" när det blir så här :)

Igår åkte vi hem till farmor & farfar för att äta kläfs. (skalbaggar/kräftor) Haha Leon är verkligen rädd för dem! Han bara skrek & sa "Ta bort dem!" & även fast jag skalade & la på hans tallrik så var han rädd. Han skulle döda den & la en servett på den lilla kräftstjärten på tallriken. Räkorna ville han inte heller ha.

Liam käkade en del, han fick upp dem. Erik visade honom hur man gjorde. Marlon lekte mest med dem. Lillfisen fick också smaka. Hon är ett riktigt matvrak! Tjockfisen.

Imorgon är det Liams första skoldag efter sommarlovet! De ska byta klassrum till övervåningen. Liams klasskompis som bor här på gården har varit bortrest hela sommarlovet & kom hem för några dagar sen, så de har lekt. Det blir ju ett litet gäng med Liam, Marlon, klasskompisen & syskonet + en annan klasskompis med syskon. Leon försöker & vill också hänga på ;) Han tar ju för sig, pratar & babblar med kompisarna så de kan ju inte motstå honom. De tycker han är så söt & Leon vrålar "Jag är inte söt!" - Mamma, de säger att jag är söt. haha :) På lägret var han arg för de större barnen kallade honom gullig. Han är ju helt underbar.

(Han är ju van att vi hemma säger att han är snäll, gosig, pratsam, nyfiken, hjälpsam & såna egenskaper.)

Liam & Marlon har fått nya skor. I fredags tror jag det var? Jag + barn, Mickis + bebis & Lisa utan barn. Klockan var för mycket, det regnade för mycket & jag var för trött så jag fick ett utbrott inne på Marieberg haha. Iaf, jag hittade inga bra skor till Leon men han brydde sig inte om att Liam & Marlon fick det. Han var så glad att få besöka leksaksaffären ;)
Marlon testade ett par svarta puma & han sa direkt att han ville ha dem. Okej, var ingen ide att försöka få honom att testa andra för att se vilka som var sköna. Han känner det själv på en gång, är det bra så är det. Och Liam fick ett par firefly, iofs var det snören på dem men jag ska fixa till dem på något sätt så de inte går upp. Det finns ändå en slags rem under flärpen så han inte tappar dem.

Ska försöka orka föra över bilder imorn som jag kan stoppa in här. Känns lite tomt & tråkigt med bara massa babbeltext. Puss & natt.








Förskola, amning & jämförelse?

Skrivet 2011-08-18 klockan 22:02:24
Finns inte så mycket att uppdatera om, dagarna flyter på. Vi njuter av de sista lovdagarna med slömorgonar, massa lek & inget att passa.

Ja, iofs så har vi börjat prata om & förbereda Marlon om förskolestarten som blir snart. Det har vi gjort sen några veckor tillbaka, lite då & då men mer varje dag nu. Han vill inte prata om det, det finns inte & det är inte hans förskola vi går förbi om dagarna. Leon & Marlon börjar samma dag så Tobbe fick ta ledigt de timmarna så tar vi varsitt barn. Marlon fick välja & valde att jag ska följa med honom & pappa följer med Leon. Känns kul att han väljer mig men jag skulle ändå vilja in till Leons & titta..Det kommer. Har mina aningar, frågor & funderingar ang den avdelningen..

Alla föräldrar vill ju det bästa för sitt barn, eller hur? Sen att man får tjata, prata & försöka få andra att förstå är tamigfan omöjligt ibland. Jag är inte omöjlig, jag är ofta väldigt nyfiken på hur andra tänker, hur & varför & kan försöka förstå men knappt aldrig själv träffat någon annan som är så.

Jolie har slutat amma förresten. Sist hon ammade var igår morse. Det känns konstigt att jag inte tycker att det inte känns konstigt. Iofs är det inte så konstigt, de första tre barnen bodde vid mina tuttar, dygnet runt. Det var sova, mat, gos, trygghet, mamma & ja, allt. Inget annat dög. För Jolie har mina tuttar bara varit mat. På ett sätt är det helt fantastiskt eftersom Tobbe verkligen fått vara förälder, på riktigt. Kunnat ge sin lilla bebis trygghet på ett riktigt sätt, som var helt omöjligt för han med de tre första.
Han dög aldrig, det var bara mamma - eller rättare sagt tuttarna. Jag brukade skoja & säga att Liam/Marlon/Leon var tuttarnas bebis. Inte våran.

Varför säger man att man inte ska jämföra bebisar? Varandras eller sina egna? Jag tycker det är så himla kul att se olikheterna, de olika utvecklingarna & allt annat eftersom det ändå är fyra helsyskon. De gör ju allt på sina egna sätt utan att veta vad syskonet innan gjorde. Förutom Liam då ;)








Stenboda sommar 2011.

Skrivet 2011-08-16 klockan 22:30:12
Jag & barnen åkte i egen bil till lägret i tisdags. Var skönt att ligga & lata mig på morgonen, ta det lugnt med frukosten, påklädning med alla barn & morgongörat & slippa passa en tid. Vi kommer en stund efter busslasten med de andra familjerna. Väl framme ringer jag Daniela, vi ska dela rum & fick samma rum som förra året! Yeej :) Barnen älskade det rummet, Safarirummet.

Liam & Marlon ville bada så de bytte om & vi gick ner till vattnet. Leon ville inte följa med, han stannade kvar med några andra barn & blåste såpbubblor.




Sen kommer Leon iallafall & vill titta på. Sen vill han känna på vattnet, visst. Han hade ju ändå shorts. Men han kunde inte hålla sig & badade med blöja & kläder till slut! Äsch, han tyckte det var skönt.



Det var varmt & skönt! Resten av dagen åt & åt vi. Barnen också. Hemma äter de som kyrkråttor. Leon är så självständig & trygg i sig själv, han ber mig inte om hjälp utan bara första bästa som är nära honom, han pratar för sig själv, leker tillsammans med vem som helst & det är så roligt att se. För något år sen ville Theresias barn byta till sig Leon mot deras lillebror som är i samma ålder & i år frågade de om samma sak ;) Theresia var med på det, för Leon är så lugn haha.

Barnen somnade så gott. Jolie var mätt efter gräs-, kott- & pinnätande & sov hela natten. Inga konstigheter. På kvällen spelade vi Uno, pratade, drack te & Daniela facebookade.



På onsdagen började Lisa facerapa Daniela & sista kvällen vi var där så var Daniela riktigt trött på Lisa. jag har aldrig sett henne arg men det var kul & vad vi skrattade :) "Jag ska inte lämna mobilen igen!" 2 sekunder senare ligger den kvar på bordet när hon rest sig för att hämta kaffe. Ja, då var Lisa där igen.



Liam bar omkring på Jolie väldigt mycket. Hon var himlans poppis hos de stora barnen som tyckte det var kul att hon var så liten & kröp & var glad hela tiden.



Alla barnen fick sitta på golvet & få varsin fråga, svarade de rätt fick de springa ut i matsalen & fiska. Åsa gav Liam en fråga, han svarade rätt & när han reste sig sa hon "Och Liam, du behöver ju hjälp att fiska, så du kan följa med han, Marlon!" (han skulle aaaldrig ha pratat eller svarat på en fråga) Sen smet Leon efter ;)



Ansiktsmålningar.
Strax efter så ville barnen bada bastu. GAAH! Det var galet kallt ute, blåste & regnade om vartannat men visst..Gör det då. De badade & bastade & sen slängde jag in dem i varm dusch. Höll på att frysa ihjäl själv men barnen tyckte det var skönt :) Kändes som vinter i luften..



På kvällen var det spaaaaa för oss föräldrar. Var väldigt skönt efter en hård & kall dag. Vi åt chips, tog på oss ansiktsmask & såna saker. Celine målade mina naglar & Liam kom in till stora huset. Han kunde inte sova. Här masserar han mina händer. Han matade mig med massor med syfilis också. Det var mysigt & jag la mig tidigt, runt 23. De andra mammorna hade tydligen suttit uppe till 03 tiden & spelat spel.




På torsdagsmorgon kändes det underbart att vakna. Värme! Barnen längtade efter pappa & Marlon ville mest hem. De visste att pappa kommer ikväll & ska hämta hem Liam & Marlon för på fredagsmorgon ska de åka iväg med farmor, farfar & Erik till Tomteland.






Barnen passade på att bada, fånga saker med håvar & plaska runt. Jag fixade barnvakt en stund åt Jolie & sen tog jag med Celine, Liam, Marlon & Leon & rodde iväg i en båt. Vi letade efter maneter, hajar, fiskar, skatter & andra spännande saker.



Celine, Marlon & Liam badade med kläder. De ville känna hur det kändes när kläderna tynger ner en om man drunknar. De fick ideen från förra året då Daniela puttade ner Max från bryggan, rätt ner i vattnet, fullt påklädd. Han bottnar bryggan ut, det var ingen fara - utan mest för att han skulle få känna på hur tungt det blev. Barnen tyckte det var skönare att bada med kläder än badbyxor ;)



Äntligen kom pappa, lagom till kvällsmiddagen! På bilden klappar Marlon honom på huvudet ;) Tobbe hade med sig Mickis & Nellie, som skulle stanna kvar över natten.




Liam & Marlon ville inte åka hem! Som tur var så hade de två största tjejerna på lägret gjort diplom åt nästan alla så när det var dags för utdelning så satte sig Marlon bredvid Celine - Inte Liam! :o Aww, mitt hjärta! Barnen fick nästan varsitt. Leon; Årets Jag vill inte. Liam & Marlon; Årets badälskare. Och jag fick också ett; Årets piercing. Tyckte det var lite roligt för jag tror ingen visste om det här.

När det var dags för pappa att åka hem blev Leon ännu mer arg. (Han hade blivit arg direkt när pappa kom & det släppte inte) Han försökte klösa ögonen ur mig, skrek & slogs. Han skrek många gånger tills han hade slut på luft "Du är duuuuuum!!!" Men han får vara arg, han får vara ledsen, sakna pappa & säga att jag är dum, för det är så han känner. Efter en stunds skrikande på mig varvat med kramar & gråt så frågade han efter Nellie.



Åhh, vad nöjd han blev. Han älskar Mickis lilla bebis, sitter bredvid & frågar hela tiden om han får hålla. Att en liten bebis kan göra ett barn så lite mer glad.

På kvällen var det bara två barn att lägga & jag fattade inte flera gånger var de stora två var någonstans. Det kändes jättetomt!

Senare när de flesta lagt sig satte vi oss att spela, dricka te, prata & bara vara.




Det blev en blandning av övertrötthet, dålig humor, gasiga magar & facerapande, så mer än så säger jag inte ;) När jag väl skulle lägga mig vaknade Jolie. Klockan var runt 02 & hon fick ersättning men vaknade & skulle leka & var glad. Knasiga barn ;) Jag somnade före henne..Oops! Kan ju iaf säga att vi alla var väldigt opepp på att vakna.

Men vi klarade oss igenom morgonen med allt. Jolie bajsade för första gången på fyra dagar & lämnade en rejäl korvhög i blöjan oouf. Mickis & Nellie fick åka med mig & de små korvarna hem.

Alla barnen som var med är underbara personer, de flesta barn funkar ihop med alla, alla får vara med & leka. Vi mammor kommer överens & trivs ihop. Personalen är helt underbar, det märks att de jobbar bra ihop, respekterar varandra & respekterar oss. Ett bättre slut på sommaren kan jag inte tänka mig. (förutom att jag hade ont i halsen & var snorig resten av helgen)








Jag som liten.

Skrivet 2011-08-15 klockan 12:48:04



Här är jag i Liams ålder, 8 år & skulle snart fylla 9. Korten är tagna i Laxå. Jag minns fortfarande den här dagen & att jag inte gillade scarfen jag hade på mig ;) Den svarta klänningsliknande var ett favoritplagg. Jag älskade att vara i Laxå, hos Sonja & min kusin Marlon. Jag trivdes & ville aldrig åka hem.  



Skolkortet i klass 4, 10 år. Permanentkrull ;) Håret i nacken är spikrakt & står rätt ut haha. Kortet är skitigt, vet inte vad det är. Kattbajs kanske.



Här är jag 12 år & håller i lillebror Erik. Minns fortfarande hur jobbigt det var att få finnar, flott hy, flottigt hår, kände mig alltid ofräsch & äcklig mkt pga att mamma aldrig badade eller duschade oss barn så det var ingen rutin eller något jag tänkte på.



Hej baby kortet i tidningen. Drisana är född. Uppe till vänster, jag 15 år, sen Emelie, 12 år & Erik var bara 3 år här. Minns den här dagen. Jag hade sminkat mig, som jag alltid gjorde & fick världens utskällning för jag hade puder & jag skulle se så brun ut jämfört mot de andra som såg vita ut. Vet inte vad det var för trams, men jag hade mycket finnar & dålig hy.



Idag. Lycklig, gift, fyrabarnsmamma, jag vet mer vem jag är, var jag står & vad jag vill idag än för bara ett år sedan. Jag trivs. Det är så skönt.








Hej allihopa!

Skrivet 2011-08-14 klockan 23:46:10
Hallo bloggen & bloggläsare! Nu är jag tillbaka, har ni saknat mig? Klart ni har. Jag har jobbat & sen har vi varit bortresta & sen tog jag en paus också, var himlans skönt. För ibland kan jag känna att jag "måste" blogga.

Liam & Marlon har börjat dyrka kapten Jack Sparrow, klär ut sig till han & Liam har till & med börjat springa & röra sig som honom. Ser lite kul ut. Och de två ska spara ut håret så det blir långt, färga det svart & sätta pärlor i det. Ja, för mig får de göra det. Det kan vara skönt att få vara "någon annan" ibland. ..Återstår att se om typ 4-5 år, när håret är långt om de fortfarande älskar honom ;)

Leon, han är den mest sociala & nyfikna ungen här hemma just nu. Under de fyra dagarna på lägret så var han den jag såg minst. Han lekte med de små, de stora & alla barnen i alla olika åldrar & var med personalen & pratade & betedde sig sådär lillgammalt. Han är underbar.

Jolie är bara glad & gosig som vanligt. Hon kryper runt som en tok, sätter & ställer sig, går längs möbler, tar sig över hinder & är en racerbaby men hon kan inte sätta sig än från stående. Hon vrålar & growlar när hon blir glad & pruttar med tungan. Ibland när hon ska äta också så all gröt bara flyger runt. Det är tydligen roligt, för alla barnen skrattar.



Imorgon ska jag slänga upp lite bilder från dagarna i Stenboda. God natt!








Syskonlika.

Skrivet 2011-08-03 klockan 12:49:55


Liam ~ 2 år.



Jolie ~ 6,5 månad.








Åhh..

Skrivet 2011-08-03 klockan 07:55:36
Leon har börjat förstå hur viktigt det är för andra människor hur allt ska se ut. Allt tjat om "fint". Jag förstår att det bara är något man slänger ur sig, en komplimang, för att berömma eller för att visa att man ser. "Vad fint!"
Leon fattar ju det & häromdagen köpte jag ett Pippihus med tillhörande Pippifigurer åt honom av Fia med kakorna. "Dom är inte fina!" skriker han med sur röst & arga ögon. Hur ska jag bemöta detta? Jag vet inte. Han blev glad när han såg vad han skulle få men samtidigt blyg & lite tillbakadragen. Eftersom han förstår att det är så viktigt för andra & att man inte "får" säga att något är fult så säger han så för att såra kanske?

Eller som när morfar hade köpt en motorcykel åt han, som han kunde sitta på & åka. "Den är inte fin!" Eller shortsen som han glatt tagit på sig, hade kastat på golvet igår & sa "Dom är inte fina!" så gick han omkring med långbyxor. Mitt i värmen. Som sagt, jag vet inte hur jag ska bemötta detta så jag svarar bara "Nehe..", går därifrån, funderar & låter han känna själv, motorcykeln var ju faktiskt rolig att åka på. Shortsen är ju faktiskt skönare när det är varmt ute. Pippihuset tyckte han ju var skitroligt att leka med.

Mina barn, vill jag ju såklart inte ska häva ur sig till folk att de är fula eller att något de har på sig är fult - Däremot om någon frågar dem, så får de självklart svara om de tycker det är fult eller fint. Utan att den som frågar ska backa, bli ledsen eller skuldbelägga barnet för en åsikt som denne bad om. "Tycker du det inte är fint, vad ledsen jag blir! :(" eller "Men jag köpte ju det här till dig för jag tyckte det var så fint!" Det här lär sig ju barnen hela tiden av människor omkring, även fast jag försöker berätta för de omkring oss hur jag tänker. Ingen vill lyssna. Det är viktigt att vara fin, det ska se fint ut & man ska svara på ett sätt som gör någon glad.

Någon gång tycker jag det inte är någon fara, men när det är ett konstant tjatande från folk & från barnen blir jag trött.



Alla människor är vackra, på sitt egna unika sätt. Alla saker är vackra, på sitt sätt. Det som är vackert i mina ögon kanske inte är vackert i dina. Inget ser likadant ut för dig som för mig.

Mina barn gör mig glad, de är underbara små människor med fantastiska personligheter & det är just det jag vill lyfta fram hos dem. Vilka de är. Inte hur de ser ut. För i mina ögon är ju de såklart det vackraste mina ögon någonsin skådat. Jag vill kunna stärka dem, få dem att förstå att alla människor är olika & att allt ser olika ut för dem & att det är känslan som är det viktiga. Jag vill att de ska växa & bli starka & trygga i sig själva, bli bekräftade & sedda. Jag är ingen elak mamma, jag vill försöka kunna ge mina barn en inre trygghet istället för "Hur ser jag ut, vad kommer mina kompisar säga om det här, passar det här en kille, tänk om någon skrattar?" - Det här är jag, jag är trygg i mig själv & nu vill jag leka.

Jag förstår att det är svårt att inte berömma det yttre, det är så lätt & enkelt att göra någon glad på det sättet. Det är så vi är fostrade & lever idag, vi tänker inte ens på det. Vi bara gör så.








RSS 2.0