Startsida | Varför Korv? | Bloglovin' | Twitter | Facebook | Bloggdesign

Trosdag.

Skrivet 2010-09-30 klockan 11:59:49
haha..Jag gick runt & var så himla sugen på choklad, rotade i min väska (Vad har Jenny alltid i sin väska, Lisa?) & i kylskåpet. Aja, skitsamma får väl köpa det sen när vi går förbi affären. Sen kom jag på att jag fick ju världens största korg med choklad av pappa! hah..Så nu är abstinensen bortblåst ;)

Våran tvättmaskin skulle bli lagad för fjärde gången men nu plockade hantverkaren isär hela skiten för att hitta felet, de var väl trötta på att komma hit. Han sa att den är kaputt, lagar han den så går den sönder igen. Det är remmen som snurrar klädbehållaren som släpper hela tiden. Hantverkaren tycker det är konstigt för det ska den inte göra, den brukar gå sönder av slitage eller av ålder. Inte släppa bara sådär. Iaf så skulle hela innehållet bytas ut eller så får vi en ny.
Jag vill göra fint hemma men det känns helt onödigt när det behövs tvättas kläder. Ska ner till tvättstugan sen så Tobbe får tvätta. Jag kan inte det där, han försöker lära mig men det sätter sig inte.

Huvudvärk & trött. Snart dags att hämta Liam. Och jo, igår var det planeringsmöte på BUP. En specialpedagog & en psykolog var med, de berättade vad de gjorde osv, vi fick prata & berätta om våra tankar & så. Vi vill göra en utredning sa vi. Även fast han utvecklats så är det lika bra. De var mest inne på autism & det austistiska spektrumet. Fröknarna var också med & de har ju sett saker som de berättade om. De öste beröm över mig, hur jag hanterade honom, hur jag löste saker på alla möjliga sätt, hur jag väntade ut honom & allt. Men det måste jag göra, jag är sån & jag vet att det är bättre med tålamod & att försöka hjälpa - på lång sikt. Det hjälper inte att bli frustrerad & arg, för stunden kanske men inte på lång sikt.

Känns som jag har massor att göra men jag får inget gjort för det är massa andra saker ivägen..Vi ska lämna & hämta Liam, hinna till öppna, hinna på stan, få tvätten tvättad, hinna leka, handla, jag ska jobba & jag vill bara sova för jag är så trött.








Tjocka.

Skrivet 2010-09-30 klockan 11:21:28



Axelina, Lisa & jag - tre tjockisar på rad.








v 26

Skrivet 2010-09-29 klockan 17:38:54




29 sep ~ 25+1

Barnet
: Nu är barnets hud lite tjockare och inte lika genomskinlig längre, skelettet hårdnar alltmer och lungorna utvecklas. Barnet kan nu öppna och stänga sina ögon. Huden är ganska röd och skrynklig men skyddas av vernix-lagret. (familjeliv.se)
Din bebis är nu drygt 22 cm från huvud till stjärt och väger omkring 850 gram. Tänk dock på att foster växer olika fort från omkring den 20:e veckan så om din bebis skulle avvika lite från det genomsnittliga så är det i sig ingen anledning till oro.
Om bebisen av någon anledning skulle behöva förlösas nu så skulle det ändå ha en god chans att överleva utanför livmodern, tack vare en enorm utveckling inom neonatalvården. Respiratorer, monitorer och mediciner kan hjälpa en ännu omogna kroppen att klara sig utanför livmoderns trygga värld. Bebisen skulle behöva stanna några månader på sjukhuset eftersom den ännu är mycket mottaglig för infektioner och andra komplikationer.
Man kan nu höra bebisens hjärta med en dopplermonitor eller ett steoskop, och din partner kan kanske till och med höra det genom att lägga örat på rätt ställe mot magen.
Bebisen kan nu göra mer saker med sina händer, som till exempel knyta dem till nävar och ta tag i och hålla sina fötter. Det är också nu som den börjar föredra höger eller vänster hand.
Bebisen sover och är vaken efter en viss rytm under dygnet, något som du också förmodligen märker av. (blimamma.se)

 

Jag; känner mig som vanligt. Bebisen är lugn & rör sig mest när jag ska sova. Hmm..Fortfarande trött men har ingen foglossning alls eller något sånt. Inga besvär alls. Tycker tiden flyger fram. Märker knappt att jag är gravid, förutom när jag ska på toa eller i duschen & magen ploppar fram där haha :)








Tredje gången gillt?

Skrivet 2010-09-27 klockan 21:38:29



..jag hoppas det. För varje gång jag gjort den gör det bara mer & mer ont. Idag kände jag för första gången hur satans ont det gör, men när nålen väl var igenom blev det sådär skönt..Jag älskart! men nu så, sista gången hoppas jag..Vill man va fin får man lida pin.








Hairy, hairy Lady.

Skrivet 2010-09-27 klockan 12:48:41





Det blir bättre. Hoppas jag ;) Jag kan ju aldrig bestämma mig så jag bestämde mig för att ha båda. Har jag det ena vill jag ha det andra & så håller det på i all oändlighet. Ljus eller mörk, mörk eller ljus? Iaf så är jag typ 2kg hår lättare men skitsamma, jag är van. Sen blev det inte så himla grönt som det såg ut igår att blivit haha!








BVC

Skrivet 2010-09-27 klockan 12:12:19



Vi var iväg till BVC imorse. Leon hade sin 2,5 års kontroll. Allt såg bra ut, hon hörde & tyckte att han pratade & kunde formulera sig bra. Inga konstigheter. Jag är inte orolig för något i hans utveckling heller, han är som han är; Knasig & en liten Lille Skutt.
Fast han har börjat stamma. Jag vet inte varför eller vad han fått det ifrån. Hon sa att de har så mycket ord nu att det kan bli så. Liam stammade aldrig & Marlon gjorde det en kort period för ett år sen eller så, men vi brydde oss inte om att han gjorde det så det försvann bara.

haha..Sen kom det klassiska. Jo, jag är så trött på det så jag blir galen "Med tre killar förstår jag att det är fullt upp & livat, mot vad du skulle ha med tre flickor." Ahh..För jag vet inget annat eller? Kan människor sluta? Mina barn är snälla! Jag tror inte ens hon tänkte på det, men snälla; Kan folk sluta ta för givet att mina barn är jobbiga bara för de har snopp?! Blickarna & känslan jag får av alla; "Hon har tre pojkar.." Ibland blir det faktiskt läskigt när en del ska titta på mig med tycka-synd-om-blickar. Usch.
Ni som läser min skit i bloggen, jag förstår att ni tröttnar på mitt tjat. Men jag, som får leva med att höra detta dag in & dag ut, jag orkar inte.

Så nu ska jag ta mina jobbiga skitungar som bara bråkar, vi ska snart gå & hämta den stora jobbiga ungen i skolan som bara är vild & galen, apar sig & härjar. Mina barn är så jobbiga, så jobbiga, gud vilket liv jag lever. Bara ha det jobbigt jämt & det är så synd om mig för jag orkar inte ta hand om mina vilda, jobbiga & bråkiga barn ;) haha! Näe, jag har världens bästa barn ♥ Även fast vissa dagar är skit så skulle jag aldrig vilja byta bort dem!








haha :) För 2 år sen;

Skrivet 2010-09-27 klockan 11:12:42












hello, Mr Bajskott.

Skrivet 2010-09-26 klockan 23:59:25
Tänkte ladda upp en ful bild på mig men den var visst för stor. Som vanligt tar det ett tag för mig att fatta vad som är felet. Ibland undrar jag varför jag ska vara så ful jämt, jämt..Konstig & knasig. Tobbe vet inte heller varför men han tycker nog det är kul.

Ikväll försökte jag bli gråhårig för att sympatisera med Tobbe men jag blev mest grönhårig. Först tänkte jag "Vad fan har jag gjort, vad fan har jag gjort??!" Panik! men ahh, det är bara att försöka tvätta bort. Hoppas jag ;) För vilken normal människa vill vara grönhårig? Är det farligt att få hårfärg i munnen när man är gravid..? Oops isåfall.

Sen undrar jag varför man skriver med en laptop när fingrarna ändå är för stora för såna pytteknappar. Men är man en röv så..

Och jag har en granne, en tjockis som också är tjock. Hemma hos oss är "tjock" ett fint ord. Ibland när jag pratar om tjockisar brukar folk omkring reagera men vafan, det är gosigt att vara tjock. Tjock, tjock, tjock. Iaf, den här tjocka grannen. Vi måste leka. Vi har setts kanske 3 gånger under det här 1,5 året vi bott här. Varför blir det så, att vi tar varandra för givet bara för vi bor några minuter ifrån varandra? Kanske beror på att vi aldrig, aldrig kan spontanbesöka varandra eftersom den där latmaskarselbovärden inte gör ett skit åt det vi hyresgäster ringer för.

Vi köpte en tvättmaskin i dec. Vi ringde & ringde. Ville ha den inkopplad. han sa att pappren ligger hos hantverkarna & att det är deras fel att inget händer, nu 8 månader senare fick vi den inkopplad. Vet ni vad? Det fanns inga papper på att vi ringt i 8 månaders tid. Alls. Det fanns ingen hantverkare som visste. Men nu så kan vi skita med stängd dörr & slippa ha den halvt öppen för att sladden till tvättmaskinen är ivägen.

På fredag är det första oktober. herregud, vad tiden springer iväg. Precis som min tjocka granne ska springa i natt så tiden blir imorgon & vi ska leka. På lördag fyller faster Elin år & på söndag fyller min syster. Kalas & firande, tårta & tjocka oss.

Vill greja med håret. Klippa lugg eller låta det vara..?

God natt.










Tjocka födelsedagar & lite annat.

Skrivet 2010-09-25 klockan 22:39:18
Tusen tack för alla grattishälsningar! :)

Jag tyckte inte alls det var på något sätt "tråkigt" att jag är gravid på min 25års dag. Jag har min fina sambo & tre små kottar som jag lägger mestadels av min tid på. Eller ja, iaf all deras vakna tid. Förstår inte varför det skulle vara något tråkigt..För att jag inte kan dricka, festa & dansa sönder fötterna? Hah..Nej, vi ska ha fest nästa helg. Eller fest..Ett slags kalas, storfirande. Och nej, jag är jätteglad att jag är gravid. Ålder är bara en siffra.

Jag firade min 17års dag gravid. När jag fyllde 20 var jag också gravid, fast jag visste inte om det. Jag firade min 22års dag gravid.

På min födelsedag umgicks jag med de små kottarna & Tobbe på förmiddagen & sen jobbade jag hela eftermiddagen & var hemma runt 22-tiden. Mamma & mormor hade tänkt komma men det gick ju inte. Lisa skulle också komma. Var på jobbet när jag mindes att hon ville komma vid 17-tiden, tittade på klockan & den var 16.50 så jag ringde i panik haha :) Men hon hade, som tur var, sett att jag skulle jobba. Pjuh..Kul att stå här utanför när det inte finns varken porttelefon eller portkod öht. Ja, just det - vi har ju ingen bovärd att klaga på ;) Eller han finns men han verkar vara ett spöke..

I fredags var Liam ledig från skolan så vi tog bussen & åkte till öppna förskolan. Vi kom lite sent så jag bad dem spara frukost åt oss & det gjorde de. Bussarna åker ju knappt tycker jag. Sen låg jag faktiskt i sängen ända till klockan 8.00. vafan ;) Näe, det är inte sovmorgon! Tidigast kl 10.00 är sovmorgon! Allt innan det är tidigt. Det var nog första gången på länge som Liam tyckte det skulle bli kul. Han vet ju att vi åker dit för småkorvarnas skull. Lite för mammas ;) Så mamma får träffa sina mammor, de galna & de tjocka.



Galna mamman ska klä på Lisa sin bebis overall. 

Men barnen hade roligt, de satt & pysslade
för sig själva & jag märkte inte av dem alls faktiskt. En mamma sa det, att för att vara tre pojkar var de jättesnälla & lugna..Och vad svarade jag? :P ja, att jag inte låter dem härja & bete sig som apor för att de är pojkar..På ett snällt sätt alltså, inte på ett otrevligt - men många tar för givet att bara för det är tre barn med snopp så ska de vara galna, vilda, busiga & härjiga. Med mina barn kan folk se att det finns snälla & lugna barn med snopp :)




Galna kaffemamman med två koppar kaffe & tjocka Lisa.

Jag säger ju att de är knasiga; Bildbevis. Det första de säger när jag kommer med kameran; Lägg inte upp det där på facebook sen! Näerå..Jag är inte som alla andra, haha, bara på bloggen ;) Alla människor är så facebookskadade.

Så idag då..Mamma skulle ha kommit med martin men jag har inte hört av henne. Mormor skulle också komma men mormor är sjuk så jag förstår om hon inte orkade eller så. Min pappa kom iaf & han hade med sig en rekordstor present med nästan bara choklad!



Okej att jag önskade mig choklad haha men det här var det största jag fått! Tack pappa, nu ska jag bli tjoooock! Det är mer i än vad som syns.



Vi gjorde hemmabakad pizza idag & gaaah vad gott det blev..Massa yumyum på & barnen älskade det! Vi brukar vara lata & beställa men usch jämfört mot den vi gjorde.



Leon slocknade en stund medans vi väntade på att den skulle bli klar.



Vi bakade äppelpaj efter maten & lördagsgodiset. Mjölken till vanlijsåsen var nästan slut så jag & de små kottarna gick ut för att handla mer. Haha knasbollarna ville inte vara med på kort ;) Tyckte de var så söta med sina Pippi Långstrump-byxor, som de själva kallar det.



Inte helt perfekt men vad tusan gör det? Barnen var jätteduktiga, de vill jämt & ständigt hänga över spisen & när vi håller på. Det är kul att de är intresserade men ibland blir det svårt att röra sig ;) Liam gick till sin kompis efter maten så han kom när vi åt. Liam & Marlon har fått nya armbandsklockor så Liam vill vara ute hela tiden så han kan få en tid att vara inne. Han är riktigt duktig men både idag & igår hade han så roligt att han glömde bort tiden, men det gör inget. När man har roligt springer ju tiden bara iväg utan att man märker det, jag vet ju själv hur det var att vara liten. Sen är han ju i samma hus som vi bor i ändå & vi har deras nummer om det är något.

Jävla störda & skadade blogg.se!! :@ Försöker centrera bilderna, som jag brukar & texten ska vara som den brukar; vänsterställd men det går inte! Bilderna hoppar längst ner i inlägget eller lägger sig på sidan av en bild, den översta.







 

 

 

 

 


För 25 år sedan..

Skrivet 2010-09-23 klockan 07:16:02



Den 23:e september kl 01.03 1985, för 25 år sedan föddes ett litet flickebarn. Hon fick heta Jenny. Ja, en liten mini-jag. Nu är jag stor & vuxen. Vad konstigt det känns, men inte på ett dåligt sätt - utan på ett bra.   
Grattis till mig själv på 25års dagen!









Stjärt.

Skrivet 2010-09-22 klockan 22:29:54

Vad fastnar du för när du läser någons blogg? Eller varför slutar du läsa en som du följt ett tag?
För ibland undrar jag, hur fan orkar vissa människor läsa & läsa, följa & hänga med - alltså vissa, sedan flera år tillbaka - i allt jag skrivit? Då alltså okända människor. Ibland tänker jag att en del läsare vet nog en del om mig som jag knappt vet själv..Meeen tro mig, jag skriver faktiskt inte om allt ;)

Jag kan sluta läsa bloggar om de uppdaterar för ofta, hela dagarna (jag använder bloglovin), om någon uppdaterar sällan & när de väl skriver så skriver de om samma sak (öhm..låter som jag själv?) eller om jag tyckt den verkat intressant & sen bara pjuff, helt ointressant, tråkig & gnällig.

Jag har en bibel-blogg. Skulle jag bara få välja en enda favorit så är det självklart, utan tvekan Lady Dahmers blogg. Jag läser det mesta, nästan allt men vissa dagar skriver hon för mäktigt för att jag ska orka ta in det. Det är häftigt. Hon är så rå ibland men det är härligt.


Jag är väl bara nyfiken helt enkelt, vad det är för slags bloggar & människor som ni följer? :)








Tjock & feeet, jag blåser i trumpet..

Skrivet 2010-09-22 klockan 15:02:21

Undra vad människan gjorde egentligen, den som kom på att man kunde mjölka kossan ur spenarna..

När jag blir gammal så ska jag bli kriminell så jag hamnar i finkan. På äldreboende skulle jag aldrig vilja hamna..Undra vad jag ska hitta på för busigt bara..Gammal, grå & rynkig tant, kommer där med min rullator & kanske en farlig krycka. Fast hur går det att använda rullator & krycka samtidigt?

Som vanligt är jag trött..Imorgon blir det jobba kväll & sen natten lördag till söndag. Vet inte hur jag ska hinna med allt annat men på något sätt ordnar det sig alltid. Eftersom jag jobbar imorgon så får jag flytta mitt kalas till lördag, Wilma hade sitt på fredag så jag ville åka dit med barnen. Sen på söndag ska ju jag & Lisa till min pappa. Får ta med ett barn så jag orkar hålla mig vaken & glad, vaken orkar jag väl vara men humöret ;) Stoppa tandpetare som håller upp ögonlocken.



De små korvarna fick följa med till bm idag. Leon var nyfiken på allt & Marlon sa inte ett ljud. De fick en varsin glittrig groda av henne så de var sysselsatta ett tag iaf. Hon tog blodprov i armen & båda barnen hängde över för att se, de var så nyfikna. "Du fick plåster!" säger Leon. De var jätteduktiga & vi var där i ca 45min så de var rätt raslösa på slutet.
Leon & Marlon gick hela vägen från barnmorskan, till affären & hem! Jätteduktiga! För mig tar det ca 20-30 min att dra dem i vagnen + ståbrädan samma väg, för oss idag när de gick själva tog det 1,5 timma ;) Men Liam slutade sent idag så vi hade inte bråttom alls. Vi tittade på gräset som var blött av den kalla natten, hittade sniglar, tittade på fåglarna & bara gick utan stress. Vad jag har saknat det!
Barnen går ju fritt efter vi har lämnat Liam i skolan & ska hem, ibland när vi ska till öppna, när vi går hem från affären & lite sådär, men det är inte alls samma sak. Det är så mycket trafik & hålla ögonen öppna för minsta lilla så det känns aldrig som vi får njuta av promenader & allt som finns att titta på.



Det är bra att ha hosta & vara gravid, så tränar jag & grejar med bäckenbottenmusklerna (eller vad 17 man nu ska träna med knipövningar) utan att jag tänker på det! Kniiiip - *hosthost* - träna. Dags för kaffepåfyllning så jag blir kissenödig & sen smygkäka choklad..







 

 

 


v 25

Skrivet 2010-09-22 klockan 12:22:08







21 sep ~ 24+0
Satan, vilken gigantisk röv jag ser ut att ha på nedersta kortet! haha dumma skugga!

Barnet; De flesta av barnets organ är färdigutvecklade vid denna tidpunkt och barnet kan nu överleva om det skulle födas. För tidigt födda barn har emellertid svårt att hålla värmen och lungorna är långt ifrån färdigutvecklade. Könsorganen för både pojkar och flickor är färdigutvecklade och barnet kan knyta sina händer och få tag på sina fötter.

Jag; är konstant trött, som jag skrev i inlägget igår eller när det var. Alla mina värden ser bra ut, bara att jag har lite lågt blodtryck. Vikten ligger på 50,5kg. Jag hade gissat på iaf 53kg så jag blev förvånad. Känner mig större & pluffsigare. Foglossning idag, vet inte var det kom ifrån..Ajaj :(
Bebisen buffar & knölar i magen, om man känner där naveln är så känns det som man tar direkt på bebisens kroppsdelar. Annars då..Magen börjar ta plats så den känns ivägen när jag ska kramas med Tobbe, barnen får sitta mer bredvid än på mig som de gjorde förut. Leon börjar förstå (förstå & förstå..?) att det ligger en bebis i magen & jag har frågat om han vill att den ska komma ut & leka men det vill han inte! haha :) Liam önskar sig fortfarande en lillasyster, han har påverkats mest av allas tjat & gnäll..Det är synd för jag önskar att barnen kunde få känna att man duger som man är, oavsett utseende & kön. Vi måste inte passa in för att andra ska vara nöjda, vi är Familjen Korv. Knasiga & har alltid roligt!









Lite om allt.

Skrivet 2010-09-21 klockan 15:52:48
Det enda jag gör på eftermiddagarna är att dricka kaffe. Inte för det hjälper men jag inbillar mig det, man ska bli pigg av det. Jag somnar snart..På c-vitamin bruset jag har står det "en om dagen", är två farligt? En på eftermiddagen & en på kvällen..? När jag var gravid med Marlon levde jag på apelsinjuice. Sånt där utan fruktkött, jag ville inte behöva använda tandpetare bara för att ha druckit juce..

Igår hade Tobbe varit iväg & handlat presenter åt mig. Och som jag trodde så kunde han inte hålla sig till min födelsedag att ge mig dem ;) Han gick runt & var så nöjd & blev frustrerad, han ville ge mig dem på en gång! haha! Nästa gång får han köpa presenter samma dag. Jag fick raffiga underkläder grr..Och parfym, duschkräm & massa annat i min favoritdoft. Så nu ska jag vara en het tjockis som luktar gott ;) Åså fick jag en gratis sminkning! haha vadå bara tjejsaker :P Världens bästa karl har jag, som skämmer bort mig..

På torsdag ska vi åka iväg & handla lite fint åt barnen & lite annat. Måste få in en dag med Lisa också..Kanske på söndag när vi ändå ska till min pappa..När vi ändå är ute & åker utan barn, hur ofta är det?



Åh, bajs..Idag var FC stängt. Imorgon också. Va fasen göra? Våldgästa Daniela eller Lisa? Hmm..Daniela bor ju så jävla högt upp med alla trappor men där finns det leksaker åt barnen. Båda har kaffe hemma..

Idag då, BUP-tanterna kom hit imorse. Jag hade handlat lite fika tills dess, Marlon fick spela lite i väntan på dem. När de kom blev han lite..sådär som han blir. Lite arg & sur för han ville inte sluta spela, han kände sig ganska obekväm med att de kom hem till oss. Men efter ett tag släppte det & han visade dem sitt rum. Leon var hemma. Orkade inte åka iväg med han & sen är Marlon aldrig hemma ensam med mig & Tobbe heller. Leon har tagit efter Marlons beteende så han var blyg & pratade inte med dem, gömde sig bakom mig. Fast det syntes att han ville busa med dem & det gjorde han sen också.
När de skulle gå tackade de för sig & Marlon sa "Hejdå, bajskorvar!" Så säger han jämt åt dem när vi ska säga hejdå. När Liam kom hem var han jättearg för han ville ju se tanterna! Han har inte träffat dem. Den 29 september ska vi på möte med Marlon, han ska få träffa en psykolog också..Om det var samma dag eller en annan gång minns jag inte. Och jag gör inte som alla andra & skyller det på det lilla oskyldiga som ligger i magen, att det är dens fel att jag inte minns allt exakt. Bara att kolla upp.

Klunka kaffe & trycka lite mera choklad..








Trött & växande fläskberg.

Skrivet 2010-09-20 klockan 23:00:59





Jag är sååå trött! Jag är trött på att vara trött, trött på att tjata & tänka att jag inte ska säga & tjata att jag är trött - men jag är så trött så jag vet inte var jag ska ta vägen eller vad jag ska göra! All energi, poof borta. All ork, borta. Jag vill bara sova & vara fet där i sängen. Inte gå upp, göra ett skit. Bara ligga & växa i sängen. Gaaaahh..TRÖTT! Järntabletter & c-vitamin tar jag men vad mer? Har glömt. Är för trött ;)
Ska träffa min barnmorska på onsdag & fråga vad 17 jag ska ta mig till. Minns inte vad tjocka, växande fläskberg ska äta. Dåligt järn kanske? Whatever. Energidrickor & skit får jag ju inte dricka. Och även om jag skulle dricka en sån så känner jag ingen skillnad. Helt värdelöst.

Imorse gick jag runt & fes som en galning. Hela kvällen igår också. Råttan krafsade verkligen i hålet imorse så jag fick knipa tills jag fick tid över att föda. Rymde in på toa & korven bara flög ut. Tappade nog ett kilo där. Satan, röv. Kolsvart. Ja, jag vet..jag är trött men det är ändå rätt skönt..Sådär flummigt & fnissigt sömnig. Andra kvällar är jag så grinig & ophf.

Igår sparkade Korvsnutt som en galning, Tobbe fick känna & han utbrast flera gånger "Oh, shit!" Minns när vi väntade Leon, då ville han knappt röra magen & känna bebisen för han tyckte det kändes äckligt. Han kände ett barn & dess kroppsdelar fast mitt skinn var emellan. Ja, det var rätt läskigt. Men nu går det lättare för han.








Fredagstankar.

Skrivet 2010-09-17 klockan 23:30:48
Fredag igen. Veckan har bara *poof* svischat förbi. Vad fort det gick. Imorgon jobbar jag & på söndag, mindre tid med min familj men vi tjänar ju en slant på det.

Vissa dagar är upp & vissa ner. Idag är en dag när jag försvunnit i mina tankar..Pratade med jessica på FC, känner mig som den mest ensamma människan med vissa problem. Varför är det så svårt att få barnen att funka? haha..Ja, funka i vardagen. I rutinerna? Kör på, lyssna på mamma & se att det funkar lättare än om ni gör annat. Men de är ju barn, de försvinner i sitt egna. De vill leka & busa. Det vi ska göra, var vi är på väg är ointressant.
Jessica sa att jag talar högt om det men jag är nog inte så ensam som jag tror, många är tysta.

Jag har otroliga människor omkring mig just nu & det är jag så himla tacksam för. Tobbe, som lyssnar & ser vad jag menar, vi funkar & vi gör allt för våran familj. Han förstod tex inte i början om min oro kring Marlon, jag förstår han. Jag var med Marlon varje dag, han träffade ju honom bara efter jobbet & på helgerna. Men han lyssnade & såg. Han förstod. Han lyssnar om mina tankar om barnen, oss & allt omkring. Vi hör ihop. Vi vet vad vi vill, vi vill samma sak i livet, vi älskar varandra otroligt mycket & jag har insett att jag faktiskt är värd honom & hans kärlek. Tobbe är världens bästa. Den enda, för resten av livet. Tack ♥

Mina mammor på FC, som står ut med mig haha! Galna tanter, vi har kul, vi kan prata om allt. Men snart så lämnar en mamma oss. Det är som det alltid varit, jag fastnar för någon & den försvinner. Jag vet aldrig hur länge jag har en människa i mitt liv. Jag är van vid det men ändå gör det så ont. Varför tillåter jag mig att tycka så mycket om någon som en vacker dag försvinner?

Äsch, jag är tjock & trött..I mina funderingar såhär i höstmörkret. Tuttvårtorna kliar & jag känner mig förstoppad.




Jag uppfostrar dem att vara barn, inte män.

Skrivet 2010-09-16 klockan 22:59:33
Jag kommer aldrig glömma ett samtal med en annan mamma på FC. Hon frågade hur det var med mig & magen. Om vi hade varit på UL & om vi visste om det var en tjej eller en kille. Jag berättade som det var, att det inte spelar någon roll. Det är mer viktigt för andra & sen tjatade hon nästan så jag blev sur, för hon tyckte jag skulle önska/vilja ha en flicka.
Tror inte hon förstod något alls för hon tyckte att man måste uppfostra sina barn. Jag var konstig som inte tyckte det skulle vara skillnad om jag hade ett av varje kön. För man måste som förälder lära dem. De måste veta att de är pojke eller flicka & bete sig på ett visst sätt, man ska uppfostra dem. Ja, eller hur..Tänkte jag. Hennes pojke är en vilde som slåss, är otrevlig & beter sig hur som helst. Mina tre pojkar är artiga, trevliga, säger tack, lyssnar osv. De tar inte andra barns leksaker, kastar omkring sig eller slår mig & säger att jag är dum. Ofta händer det att de struntar i vad jag säger för vem bryr sig vad mamma säger när man har kul? Jag uppfostrar mina barn. Tack & lov inte som hon gör ;)



Även fast barnen syskonbråkar, tar ut sin ilska på mig & är galna ibland så är de väldigt goa. De är snälla mot andra barn. Marlon pratar ju inte så mycket med andra människor men Liam & Leon svarar på tilltal, tex vad de heter & sånt. Ingen av dem skulle någonsin få för sig att bete sig hur som helst, när det finns mindre barn på FC. Äh, jag tycker jag lyckats ganska bra iaf fast jag inte lär dem att bete sig som manliga apor. De får helt enkelt vara barn, sig själva, leka med vad de vill & jag älskar dem.








Torsdag.

Skrivet 2010-09-16 klockan 14:52:32
En morgon full av skynda, skynda. Vaknade lite för sent imorse, panik. Leon skulle till Elin & Liam till skolan. Iväg till terapeuten & sen BUP. Vi hann, utan bråk och stressont i magen som tur var. Barnen var snabba & lyssnade på vad jag sa, jag älskar er. Tack :)

Nästa vecka träffar vi fröknarna sista gången på tisdag. Egentligen var det meningen att de ska komma hit, hem till oss, sista gången på torsdag men eftersom jag fyller år då så ville de att jag skulle få ha min födelsedag ifred. Utan "BUP-tanter" (som de kallade sig) springandes hos oss haha :) Egentligen spelar det ingen roll för mig, Marlon är ju viktigare än min födelsedag. Förra året jobbade jag ju delad tur när jag fyllde.
Men de tyckte att vi träffats så många gånger osvosv så jag gav mig till slut. Ska ändå träffa min terapeut så jag får ändå inte ha den "ifred" ;)

Försöker ladda lite energi..Alla förmiddagar är ju fullbokade med det ena & det andra så jag hinner aldrig göra fint hemma. Känns skit. På eftermiddagarna är jag tjock & trött & på kvällarna känns det bara dumt att dammsuga. Asch, slänger i mig kaffe, tar en chokladboll & dansar loss till Pippi en stund med Leon & sen så! Vi får ju besök imorgon av Axelina som ska titta vilken tripp-trapp hon vill ha (ska sälja Marlon & Leons & köpa tre helt nya likadana stolar åt barnen) så jag vill att de ska kunna komma innanför dörren. Just nu ligger där barnens skor, deras regnkläder & väskor..orka.

Ja, jag säger då det..satans jävla trötthet! Det är mysigare att ligga i soffan & fisa. Tobbe jobbar & jag är hemma, självklart (enligt mig) är hemmet & barnen mitt ansvar. Han jobbar, lagar mat, handlar, sköter ekonomin & det tekniska & kastar sopor. Jag diskar, dammsuger, städar, tvättar & lägger ordning kläder, sköter barnens intressen, hygien & papper & såna där vardagliga husliga saker. Jag & Tobbe har alltid varit ett bra team, han gör det han är bra på & tycker om & vice versa. Han får inte diska, tvätta eller städa haha för då blir det inte som jag vill.

Rooompaaaa!








En jävla konstig fråga..

Skrivet 2010-09-16 klockan 13:08:45
Jag klär inte Leon i flickkläder. Jag har aldrig varit med om att klädesaffärer förbjudit mig köpa vissa kläder bara för att mina barn har snopp. Han är ett barn, jag köper barnkläder som är i hans storlek. Punkt. Han älskar sina "godisbyxor", han älskar färg. Han är ett barn. Ett barn ska inte förbjudas vissa färger, lekar eller leksaker pga att de har snopp eller snippa.

Skulle vi få en flicka den här gången så är det samma; Inga klänningar, inga kjolar, inget spets, inga volanger eller "princess/girl"-tryck. På dopet är det en helt annan sak, klart barnen ska ha dopklänning. Men att leka i, nej. Byxor, leggins, t-shirt, tunika osv är okej. Barnkläder. Inte klä-ut-sig kläder eller att barnet ska vara ett uppvisningsobjekt med finfina kläder & gullgull. Jag själv klär mig aldrig i sånt, tycker inte det är fint.

Det ska vara barnsliga, roliga, lekvänliga & framför allt sköna kläder. Mina barn, mina regler, deras frihet.








En ny Marlon.

Skrivet 2010-09-15 klockan 23:03:54
Wow, thank you ♥ haha..brukar tänka att Tobbe mest kom tillbaka för han inte ville att någon annan skulle lägga vantarna på mig ;) Grr..Måste ju kunna skoja lite.

I tisdags var det BUP dags igen. Vi bakade muffins med Marlon & käkade mat tillsammans. Det gick bra & Marlon fick inga knasiga ideer för sig. Han är ett helt annat barn, en ny Marlon visar sig. Knappt jag känner igen han längre, han står inte & trycker så där länge längre utan han gömmer sig lite & för varje gång vi kommit dit tar det kortare & kortare tid för han att släppa. Första gången vi var där tog det 1,5 timma innan han släppte & började kommunicera, igår tog det 10 minuter.
Det tog nästan två år innan han pratade med personalen på FC. När vi var där i förmiddags lekte & busade han med Åsa. Han tryckte inte hos mig knappt något alls, bara de första fem minutrarna när vi kom. Vi kommer nästan alltid ca 20 minuter innan de öppnar & är först så han brukar leka & åka rutschkana med Leon en stund innan de andra kommer.

Marlon har blivit så snäll mot Leon också! Han börjar förstå att som mamma gör funkar bättre än att slåss, puttas & skrika. Tar Leon något som Marlon vill ha så frågar han tålmodigt om de kan byta eller så tar Marlon en annan sak & låtsas att han inte bryr sig, då vill Leon ha det Marlon har så Marlon får det han ville ha ;)
Marlon börjar förstå, hans tunnelseende börjar öppna sig. Förut var det bara det han ville ha som gällde, det gick inte att prata eller få han att lyssna men nu kan jag få hans uppmärksamhet mer ofta, få han att förstå. "Nej, det går inte nu för att..klockan är för mycket, vi försöker imorgon/vi hinner inte nu men sen när vi är klara med det vi gör kan vi../vi ska äta men efter maten kan du få bananen/osv" Förut varken ville eller kunde han lyssna. Men nu så..och det känns så jääävla skönt! Jag kan prata & få kontakt med mitt eget barn! Syskonen leker bättre tillsammans & ja, jag vet inte..



Han slåss inte lika ofta, han springer inte iväg & gömmer sig när han blir arg utan han stannar kvar & försöker förstå. Jäkla skitunge, vilket jobb vi haft. Han är ju så satans stark så det är sjukt, det har varit tufft. Vad var det som gjorde att allt blev lättare? Jag vet inte. Han behövde nog bara tid. En trygghet. Mig. Han ville bara att jag skulle se han, förstå att han tar längre tid på sig. Han är inte lika förstående & lyssnar så bra som storebror & lillebror, han är mer kroppsligt aktiv än talande aktiv. Hur ska jag förklara..? Strunt samma.

Jag är trött & har säkert skrivit om samma sak på flera olika sätt men jag vet inte hur jag ska få fram vad jag menar. Han är otrolig, våran fina Marlon. Och som jag skrev om han i tidigare inlägg, att han visar & pratar om bebisens kläder..Det trodde jag aldrig om han! ♥

Liam är ju så galet klok, han är en tänkare som jag. Han förstår, han lyssnar & sätter sig in i andras sits & känslor. Stora Liam..Han kan försvinna in i sina rollekar, men på ett annat & mer acceptabelt sätt än Marlon. Leon, han är bara knasig. Våran Lilleskutt.
Om Marlon bygger en koja & Leon vill vara med så river han den inte, utan han sätter sig bredvid & väntar på att bli inbjuden av Marlon i leken & kojan. Eller så leker han utanför tillsammans med Marlon som är där inne. Han är snäll men lite galen. Knasbollar, alla tre är det på sina egna sätt. Helt underbara.

usch, jag är så trött så jag blir snart arg på mig själv ;) Jag sover för lite & gör för mycket känns det som. Men som jag tidigare skrev, iböand vill jag vara vaken länge på kvällen bara för att. Blogga, fisa, tänka strunt & vara tjock.








I was born to prutt in your face

Skrivet 2010-09-15 klockan 16:29:00









Nu har jag fått många kommentarer under en period, hur fin jag är som gravid & massa sånt. Tittar på mig själv i spegeln & tänker "Satan, vilken het mamma jag är. Egentligen!" Jag älskar magen som den är nu, helt perfekt. Inte för stor, inte för liten. Den syns men jag kan fortfarande gömma den.

Jag älskar min kropp & mitt utseende, det finns nog inget jag har komplex över. Att rumpan är liten är väl bara bra, jag tar inte så mycket plats ;) Hängtuttar? Ja, de är mycket roligare än fasta tuttar. Jag är nog självkär, jag är ju helt perfekt. Personligheten är ju en annan sak haha :) Josefina sa idag att jag talar helt ocensurerat, rakt, klart & tydligt. Ja, det är kul att se folks reaktioner. 


Jag är nöjd. Och jag är het! Tjock eller inte.







 


v 24

Skrivet 2010-09-14 klockan 22:19:50



 

Barnet; Vikten har ökat markant på senare tid och barnet väger nu runt 600 gram och är cirka 30 centimeter långt. Barnet ska de resterande veckorna femdubbla sin vikt. Nu utvecklas svettkörtlar, men huden är fortfarande så pass tunn med bara lite fett så det ljumna vattnet är perfekt. Naglar på både fingrar och tår börjar växa ut. (familjeliv.se)

Jag; har sammadragningar. Ofta! haha är nog för jag hostar & har mig. Känner mig tyngre & otymplig, nu vill jag inte växa något mer. Magen är inte ivägen. Lilla Korvsnutt rör sig ofta & det är mysigt. Jag glömmer fortfarande att jag är gravid, jag tänker inte så mycket på det. Ingen förstoppning heller :) Men jag är satans trött hela tiden & ibland får jag hoppa över min järntablett på kvällen eftersom jag glömmer bort att jag ska ta den & dricker tex te med mjölk lite för sent..
Jo, en sak jag glömt berätta! När jag gått i klädaffärer med barnen så har Marlon gått till bebiskläderna & frågat & visat mig & sagt att "det här kanske vi kan köpa till bebisen som den kan ha när den kommer?" Tror att Marlon börjar förstå vad som komma skall, men det är ju fortfarande långt borta. Iaf för barnen. För mig går tiden jättefort, hallå nyss fick vi ju veta! 4 månader kvar.








Måndag.

Skrivet 2010-09-13 klockan 09:34:04



För ett tag sedan fick jag tummen ur att ringa & faktiskt få en tid att kolla upp en leverfläck jag har. Så idag kl 11.00 ska jag dit. Fatta vilken timlön de har, en 10 minuters kontroll för 250:-! Ska inte vara några problem att ta bort den men jag vet inte varför jag väntat? Asch.

Hostade mig pigg imorse så jag gick upp innan klockan ringde. Jäkla torrhosta..Vad är värst; Att hosta slem så man nästan kräks eller hosta när det inte ens finns något att hosta & för varje andetag så stryps strupen?

Igår var jag iväg & jobbade dag en sväng & sen åkte vi till Elin direkt när jag kommit hem. Marlon är nog mest nöjd att Elin var hemma, där hon bor. Han frågade flera gånger om det var hem till henne, nära oss, i hennes egen lägenhet vi skulle till & inte till farmor & farfar. Han pratar om händelser, platser omkring & sånt som han minns. Han frågar nog för att få veta allt så övertydligt, så att han verkligen är hundra procent säker på att han & jag menar samma sak. Iaf så hade vi roligt där. Barnen mest, haha helt galna & jag var död, låg mest & fes i soffan.

Tänkte dricka upp kaffet & packa ner barnen i sina kläder & sen handla lite. Jag ska iväg & jobba efter läkartiden & slutar jobbet 21.30 ikväll så det blir lite sent att handla då. Då vill jag bara skynda hem & mysa med min håriga yetihane.








Liggande 22+4

Skrivet 2010-09-12 klockan 22:49:55



Jag höll på att bädda sängen & la mig sen för att lata mig & fisa. *pruttprutt* Bilden är tagen igår. Tycker det är så häftigt att livmodern verkligen syns, den känns så himla tydligt exakt var den är, slutar & barnet i den & barnet syns när den buffas & rör sig. Magiskt..

(Nej, jag har inte sammandragning. Den ser ut så när jag ligger. När jag får sammandragning blir mer mer hård & "kulig", hur ska jag förklara?)








Fredag.

Skrivet 2010-09-10 klockan 22:56:35
Jag är så trött så jag vet inte vad jag ska göra eller ta vägen..Är väl att fläng hit & dit hela veckan. Idag, redan vid 17 tiden ville jag gå & lägga mig. Satte mig i eftermiddags, efter vi hämtat Liam, med en tidning & kaffe. Där satt jag i två timmar utan att lyfta röven (förutom när jag skulle fylla på mitt kaffe) & hade ont som 17 i magen. Kroppen vill att jag tar det lugnt tror jag för sen gick det onda bort.

Leon tvärslocknade kl 17.00 & jag tänkte att han får väl sova en 20 minuter eller så..Eller hur, efter två timmar gick han fortfarande inte att väcka så han fick fortsätta sova..Hoppades han skulle sova för natten..Han vaknade runt 21 men fick vatten, ny blöja & välling så han somnade om. Peppar, peppar..





Iofs har han hållt igång hela dagen, FC & leka, greja med lera, busa & klättra ur & i vagn på väg dit & till skolan. Plus en jäkla massa hålligång hela eftermiddagen. Och typiskt så trampade Marlon såklart i hundbajs på väg hem från skolan. Jävla äckelhundägare. Ska jag, som har blöjbarn, kasta bajsblöjor hursom bara för jag inte orkar ta det till soprummet? Jävligt ofräscht..Det är andra gången på en vecka. Ni som har hund; Gå en kurs i hur ni ska plocka upp skiten! Skaffa hund men inte ta reda efter den, obildade äcklemänniskor..Det går barn & gamla här men det skiter väl bajsskitarna i.
Värre blir det väl i vinter. Usch & fy, jag vågade knappt låta barnen gå själva i vintras eller under när det töade bara för det låg bajs ta mig fan överallt. Samma med de som låter sina katter gå lösa i bostadsområden, skiter i ungarnas sandlåda. En sak om de bor ute på landet, men där det finns barn?? Flera gånger i olika lekparker har jag & många andra hittat det där äckliga kattskitet som de trycker ur sina rövar & försökt krafsa för med sand. Kattskit & kattpiss är det äckligaste efter grisbajs. Stinker så in i, stanken bränner hål i luktsinne & hjärna. Och alla dessa glasflaskor som fulla skitungar ska kasta om helgerna..Det är ju farligt men de är så självupptagna & oansvariga att de inte tänker att det finns barn & djur som går här omkring.

Känns som jag börjar känna mig sjuk. Trött & hängig. Jag är lättirreterad (jävla bajs överallt), snorar & hostar. Vill sova men känner ändå ett behov att vara vaken länge om kvällarna bara för att. Barnen sover & jag vill få vara ifred ett tag. Egentligen är det ju skönare att vakna före dem & hinna kissa & ta en kopp kaffe ifred, bara njuta av morgonens lugn innan galningarna vaknar till liv. Mmm..Och en som kommer vakna i natt eller supertidigt imorgon bitti är ju Leon ;) Lilla skitunge. Bara bädda ner han bredvid mig & gosa så får jag sova lite till.








För dig är de en fis i rymden, för mig är de hela universum.

Skrivet 2010-09-10 klockan 21:51:36
Igår så var det ju BUP. Leon fick följa med för Marlon, det sket sig med barnvaktsgrejen..Och vi ringde & kollade med "fröknarna" & det gick bra för dem också. Marlon är lite knepig, för han visar bara sina bra & goda sidor där borta men de är ju specialister så de ser ju ändå. De har lagt märke till att Marlon lär sig saker otroligt snabbt, han lyssnar när han verkligen vill men ibland försvinner han in i något också.
De har berömt mig & sagt att jag är väldigt pedagogisk & lugn. Jag känner då att jag vill sluta berätta saker & så för jag känner mig inte bra, jag kan inte riktigt ta åt mig. Väldigt ofta är jag stressad men där behöver vi aldrig stressa. Jag är väl ofta som jag känner mig; Oduglig. Dålig. Jag försöker & jag vill, jag vill vara bra. Jag vill ta bort all stress inom mig, allt behöver inte vara perfekt. Mina barn är det. Jag tar hand om dem & uppfostrar dem, allt jag gör avspeglar ju sig i dem. Sen finns det ju undantag, skola, andra barn & sånt.

De sa att det finns nog ingen diagnos men däremot svårigheter. Han pratar & busar med dem, han känner sig trygg där borta. Han har mamma & pappa, helt för sig själv & får ha massa roligt. När Marlon är med mig med andra människor är han otrygg, gömmer sig & så men ute är han trygg. Både i sig själv & med mig. Det tyckte de var lite knepigt ;) Gör jag han otrygg? Eller andra människor? Känner han att han kan röra sig mer fritt när vi är ute än inne tillsammans med folk? Och att det är därför det är så?

Marlon var jättesnäll emot Leon också, gav han leksaker att leka med & lekte tillsammans med han. Sådär som han kan göra ibland, när han känner för det ;) Men numera känns det nästan onödigt att gå dit eftersom Marlon har vuxit & utvecklats så enormt. Helt otroligt! Jag har sagt det till fröknarna också men de har sagt att det är lika bra att vi fortsätter iaf. Älskade, fina Marlon. Äntligen växer du & visar vem du är, ett helt underbart barn.

Marlon behöver bara mer tid på sig & sen att andra inte kan fatta det & tycker att det är konstigt, det skiter jag fullständigt i. Han är mitt barn, han får vara som han vill - utan att andra ska tycka, tänka & påpeka. Vadå, det är väl bra att han inte pratar med vem som helst? Många barn är blyga mer eller mindre, en del behöver mycket tid på sig, en del lite. Allt ska gå så jävla fort, de ska prata, tjoa, leka & allt så snabbt som bara den. De får knappt hinna lära sig själv att vända sig som bebisar förrän folk tycker det är konstigt att sina barn inte börjat gå runt 7 månaders ålder. Ja, lite överdrivet men som mamma till tre barn har jag hört både det ena & det andra. Kasta in dem på dagis hit & dit, en del hinner knappt fylla ett år (undantag finns, de som -inte- kan ha sina barn hemma).

Med Marlon kände jag att han inte var redo. Han var strax över två år, men för liten i mina ögon. Liam var 1,5 år men jag skulle börja skolan..Och han var så duktig med allt, att prata, göra sig förstådd, leka med andra barn & så. Med Marlon var jag ju ändå hemma..Ahh, ångrar hela dagistiden med han faktiskt. Mycket var väl att det var Liams sista dagisår så de skulle få gå tillsammans & året efter skulle Marlon gå kvar själv. Sen kändes det ju så "Alla barn ska gå på dagis" Många frågade, tjatade..Jag tänkte inte själv att jag faktiskt kunde haft han hemma. För så var det, barn går på dagis & så är det bara. Nu kan jag tänka själv.
Jag kände att det var fel "Det blir bättre ska du se!" - "Det kommer kännas bättre sen!" Jo, eller hur..Dagiset i sig var helt underbart men det passade inte mitt barn.

Nu kommer jag sluta lyssna på andra gällande mina barn, vad som är bäst för dem. Det ska kännas bra för mig också. Följa hjärtat. Se & lyssna på barnen & lägga dövörat till alla andra. Frågar folk eller antyder att mitt barn är annorlunda eller konstigt så kommer jag ignorera det. Han är inte konstig bara för han inte kan prata med vem som helst. De han inte kan prata med är väl oviktiga för han.


Mina barn är speciella på sina egna sätt, de har sina helt egna personligheter & är tre helt olika människor, tre olika tankesätt, tre olika viljor & tre olika humör. De är precis lika speciella för mig som alla andra barn är för sina föräldrar. Mina barn är en fis i rymden, de gör inte så mycket här på jorden men för mig är de hela mitt universum.








Onsdag; FC.

Skrivet 2010-09-08 klockan 22:29:03
Imorse när jag vaknade hade jag världens träningsvärk på framsidan av låren haha! Stackars ben. När vi efter långa om & men lämnat Liam på skolan gick vi mot FC. Lisa ringde. Men hennes telefon är dyr så jag skickade ett sms "Går fr skol nu" ..Ja, min 2:a på telefonen är kaputt ;) Som vanligt, alltid något. Å:et fick jag peta in med en pinne men hon fattade & cyklade ifatt oss.

 


På väg till FC. Leon med sin kisse & Marlon med ett deformerat äpple.




Vi åt frukost & drack kaffe. På bild; Galna mamman, Lisa & Lisas mamma.
Idag var ju Daniela med, så det var som det skulle med andra ord.


Marlon målade massor med fina teckningar. Jag lärde han att måla äppelträd
så en massa såna blev det, så skulle han lära Leon också ;) Sötnos.


Snart så :)


Det känns skönt att allt rullar på som det ska, våra vanliga dagar. Lämna Liam, FC, dricka kaffe, leka, hämta Liam osv. Bara det att nu är det endast måndagsförmiddagar vi är hemma. Tis- & torsdagar är vi på BUP & ons- & fredagar är vi på FC. Idag skulle Liam till tandläkaren så Tobbe åkte från jobbet för att köra & följa med han, vilken tur, annars hade våran förmiddag gått åt massa bussresor.

Jag får så mycket skäll av Liam, pikar av alla; Jag pratar för mycket. Babbel, babbel. Stannar på väg till eller från något & pratar med folk jag känner eller är bekant med. Socialt undernärd kallas det! Äsch men det är kul att prata. Skulle jag blogga som jag pratar så skulle ingen orka läsa. Nja, men ibland eller för det mesta brukar jag låtsas som jag inte ser människor..Sån har jag alltid varit. men de jag verkligen tycker om att prata med måste jag ju stanna några minuter för.

Hela eftermiddagen har jag städat, tvättat & grejat. Det brukar bli liggandes (ja, förslöad kallas det :P) när vi är ute hela dagarna, men nu ser det ut som det ska. Tobbe hade bokat upp sig på annat ikväll så jag fick ta hela kvällsronden ensam men det gick bra. Mja, förutom att Leon ska retas & bråkas med Marlon hela tiden! Jäkla unge..Och sen skrattar han bara åt mig när jag säger ifrån. Liam var ute & lekte med alla sina kompisar & vi hade en deal ikväll. Bråkar han inte vid läggningen eller imorn bitti innan skolan så får han ta med sig sin skateboard till skolan imorn. Han åt sin kvällsmat & gjorde sig redo för sängen, gav mig en lång godnattkram & la sig att se på film med Marlon. Utan att bråka! Omg..Undra hur länge detta kan funka..Två kvällar? Tre? Inte en hel vecka tror jag men jag hoppas han kan motbevisa mina misstankar.
Han får allt han behöver för att kunna slappna av & lägga sig; kvällsmat/macka, borsta tänder, film, han brukade få saga förr men inte längre, vatten, kramar, prat osv men ändå måste han hela tiden upp, titta vad jag gör, hitta på något han vill ha osv i all oändlighet. Alltså en massa egentid med mamma. Han har alltid varit sån & under vissa perioder har jag blivit så galen på han att jag har velat knyta fast han i sängen för att han ska sooova! Normalt..Nej..När jag var liten & inte kunde somna brukade jag tejpa för mina ögon så de slutade öppna sig. Men det vill jag inte att han gör ;)

Ophf, min kropp är så förslöad haha vad jag tjatar men min rygg gör ont. Nu ska damen gå & lägga sig.








v 23

Skrivet 2010-09-08 klockan 16:12:19

 

8 sep ~ 22+1

Barnet reagerar på olika sorters ljud som musik och röster. Barnet ligger ofta och suger på sin tumme. Huvudhåret har börjat växa ut och en del barn kan ha riktigt tjockt hår redan som nyfödda. Barnet hickar när det ligger i livmodern, ett nyfött barn hickar också ofta. Nu är det mer kännbart och känns igen som ett rytmiskt dunk. (familjeliv.se)

Jag; inget nytt. Trött. Annars som vanligt. Jo, jag kan bajsa förresten, utan hjälpmedel - trots niferex.












Fläsk.

Skrivet 2010-09-07 klockan 22:32:27



 

Ibland undrar jag vad jag ska med vagn till, egentligen. Leon går nästan alltid själv. Iofs är vagnen bra att ha som packåsna, lägga skateboarden på, alla väskor & grejer & kläder ;) Vi gick till FC på eftermiddagen - för första gången på månader! Satan, vad det kommer kännas imorgon men ääh, kroppen måste lära sig. Förslöad tjockis är jag. iaf vi umgicks, drack kaffe, tjötade en stund & såna tjocka saker.





Efteråt gick vi till Lisa, där vi drack kaffe, barnen lekte ute med andra barn, jag var tjock osvosv. Men det var skönt att få röra på fläsket för första gången på flera månader, jag sitter ju bara hemma & jäser ;)










Kidosar.

Skrivet 2010-09-05 klockan 23:58:55
Wooahh! Har handlat en del på tradera nu & det är som det sägs; Man blir beroende. Eller alltså, det känns som jag bara vill ha mer & mer, det är så enkelt att bara trycka! Fy..Har köpt en dösnygg tröja åt Tobbe i försenad födelsedagspresent. Den får han bara använda när han är med mig, han kommer bli för snygg i den..*drool* Ja, han är min heting. Grr..Så kommer jag där, liten & tjock, vankandes haha fan vad ful jag är ;) Men sen när jag ploppat kommer jag vara en skönhet igen.

Måste köpa mig en del linnen imorgon. De jag hade köpt att använda som tjockis tycker jag så mycket om att jag vill kunna ha såna efter magen också, sååå..De är ju ändå lite förstörda..Köpa & lägga undan. Känns onödigt att köpa dyra mammakläder när jag ändå inte kommer använda dem igen & så är det ju mamma-mode, magvänligt osv nu. Oversizat, långlinnen & allt sånt där. Liam kommer få vara hemma imorgon med Tobbe. Pappa & son tid. Han har varit kallsvettig, febrig & hostig så det är lika bra. De små får följa med mig & huligana sig.

Det som är skönt med att ta med Marlon & Leon är att Marlon är så himla lätt, han är rädd att bli tillsagd öht av okänt folk. Han håller sig nära & Leon gör lika. Men ibland kan Marlon få sina ryck (oftast när Liam är med) & bli uppspelt & galen. Vild & springer. Så blir det kalabalik. Men äsch, vafan de är ju barn. Åhh, jag har hittat ett klädesplagg jag vill köpa! Eller två då, likadana. Ett åt Marlon & ett åt Leon, men det känns förjäääävla dyrt så jag vette fan..

Så tänkte jag imorgon, om jag orkar, möblera om. Liam & Leon ska få byta rum. Nu delar ju Marlon (4 åringen) & Leon (2 åringen), Liam (7 åringen) har ett eget rum. Men Marlon & Leon tycker inte om varandra medans Liam & Marlon är & leker med varandra hela tiden. Sen tycker Liam inte om att somna ensam så han somnar oftast ute i soffan. Så Liam får flytta in hos Marlon & Leon får ett eget rum. Vi får se hur det blir, annars är det ju bara att byta tillbaka.








Sinnesförvirrad, sjuka korvar.

Skrivet 2010-09-04 klockan 22:34:12
Liam fick vara hemma från skolan igår, han hade sån hosta. Tobbe är ju ändå också hemma & sjuk så de fick umgås & vara sjuka tillsammans. Jag tog de små & åkte iväg till FC. Mina mammor var där. Ja, alla utom Daniela. Jag sa att Axelina var tjock & de fattar ju direkt vad jag menar ;) För hon är ju inte ens tjock, alltså mullig eller så.

Barnen hade fullt upp med att leka så dem såg jag knappt. Skönt det för vi satt i köket & babblade en massa. Det är skönt, de få gånger det händer. Att Marlon & Leon sysselsätter sig själva & hittar saker att göra så jag får vara lite ifred, dricka kaffe, fisa & babbla med de andra. För jag har ju såå mycket viktigt att säga. Eller inte ;)

Innan vi skulle hem kände jag mig superhungrig så jag sket i att åka förbi affären & åkte direkt hem istället. Väl hemma fick jag världens dunderhuvudvärk i ansiktet från ingenstans. Tobbe fixade maten & grejade, käkade & tog alvedon men inget hjälpte. Däckade i sängen. Leon sov en sväng & Liam & Marlon byggde med sitt lego. Jupp, sitt lego. Jag har plockat fram det - igen. Jävla skitmorsa jag är men vafan ;) Anyway, Bliblie kom hit & hämtade alla barnen & tog ut dem på långpromenad så låg jag & halvsov & fes i sängen hela eftermiddagen.

Tror nog det är bäst att Tobbe håller sig hemma om kvällarna. Igår kväll gick han över till Burt & var där ca 2 timmar. Liam var helt förkrossad, grät & var orolig. Jo, han är rädd att pappa ska försvinna igen. Iofs hade han lite feber & kände sig ynklig = ropar efter pappa. (Alla andra vill ha mamma, Liam vill ha pappa) Tobbe ringde när han skulle hem, det tar typ 3 min att gå. Liam hade legat bredvid mig, så vi låg i soffan & väntade men Liam hann somna. Han behövde bara veta att pappa kommer snart innan han kunde slappna av.
Det är nog ett litet barns värsta mardröm, att förlora en förälder eller någon som betyder väldigt mycket för den..

Imorse när jag vaknade hade jag fortfarande huvudvärk. Mitt ansikte. Nu fattar jag vad kineserna menar med att förlora ansiktet eller vad de säger, satan det är inte kul. Ont i pannan, runt ögonen, näsan & i munhålan vid svalget. Så jag & Leon sov en stund på soffan i eftermiddags. Mitt mystroll, han somnade när jag smekte han på handen. Mitt lilla, lilla barn! Gud, jag dör..
Så hela helgen känns förstörd & jag har dåligt samvete. Vi skulle egentligen åka iväg hela familjen & plocka svamp men näe, mamman ska ha ont i huvudet & vara ful. Så jävla synd för idag var det typ finaste vädret på länge. Men imorgon, hoppas vi. Barnen såg fram emot det. Snälla låt oss få fint väder imorgon & att ansiktsbajset försvinner!

Lilla Korvsnutt har haft massa hicka & har buffat som 17 idag. Marlon frågar en massa hela tiden, så söt; Men vad ligger den i för något? Är det blod runt den? Var ska den komma ut sen? Får jag se var den ska komma ut? haha så frågar & frågar han, samma sak men det är nog för han inte förstår. Jag kanske ger dåliga svar, jag vet inte? Han är väldigt nyfiken också & frågar om när han var bebis, vad han gjorde, hur han sa vissa ord osv.

Att bara älska, utan spärrar eller att förbjuda sig själv..Det är sjukt galet, jag är sinnesförvirrad..Jag Älskar dig, Tobbe!








En pappa.

Skrivet 2010-09-04 klockan 16:08:03
Hej,

jag undrar lite om du har kontakt med din mamma eller din pappa? Jag blir lite förvirrad när du berättar om din pappa. Sett några inlägg där du beskrev honom som frånvarande och inte intresserad. Medan det finns några andra inlägg där du beskriver honom som världens bästa pappa?

Kram


- Jo, jag har en bio pappa som jag inte har kontakt med. Sen har jag en pappa jag själv adopterat. När jag var 15 år träffade jag min Bronner-pappa. Han är från början min kompis Lisas mammas kompis sen hundra år tillbaka.
Det hela började med att vi skickade mejl till varandra på Lunarstorm. Sen skulle Lisa en dag till hans jobb för att låna datan så jag hängde på. Lisa fick annat att göra så jag åkte med själv. Jag & Bronner kom så bra överrens, vi åkte ofta till hans jobb & satt där med varsin data & varsin tallrik från korvkiosken.
Han blev som en pappa för mig. Tror han var runt 40 när jag var i 15 års åldern. Han brydde sig om mig & ifrågasatte saker han tyckte var konstiga, jag rymde hemifrån & fick bo hos han, han har varit med under hela min "resa" från första gången jag pratade med Tobbe, till jag blev gravid, Tobbe lämnade mig & hela faderullan. Nu finns han i barnens liv som deras morfar.

Jag kan inte tänka mig en bättre pappa, även fast han kom i mina jobbigaste år när jag var som jobbigast & var förjävlig. Nu inser jag vilken tur jag hade, då tog jag honom för givet & tänkte precis som med alla andra "Han kommer försvinna för han bryr sig inte om mig på riktigt" Och när han aldrig försvann så började jag förstå att jag skulle vara rädd om honom, alltså under de här senaste åren. Ingen stallde upp för mig så som han gjorde. När mina barn växer upp hoppas jag att det kommer finnas någon som han i deras liv. Någon som alltid finns oavsett vad, utan villkor eller så, som alltid lyssnar, bryr sig, som de aldrig någonsin behöver vara rädd för - oavsett vad de än hittat på för bus. Hellre det än att de inte vågar ringa någon & något hemskt händer.

Under hela min barndom sökte jag kärlek, det har jag förstått nu. Jag ville så gärna att någon skulle tycka om mig, bry sig & ta hand om mig. Det finns några få människor med kärlek som jag minns från barndomen. När jag kom upp i tonåren fanns min Pappa. Jag önskar att jag hade få ha honom som min pappa långt tidigare. Att han var min riktiga pappa. Det är han ju i mitt hjärta, men att han skulle ha funnits från första början. Vilket lyckligt barn jag skulle vara..

Sist jag träffade min bio pappa var på stan, Liam var någon/några månader gammal. Han var med mina småsyskon, de pratade med mig & han tittade inte ens på mig. När jag frågade om han ville se det lilla barnet, som ju var hans barnbarn kastade han en snabb blick ner i vagnen & sa att jag kunde minsann höra av mig & berätta om vad som händer. Jag försökte, under alla mina rymningsperioder, få kontakt & ville att han skulle bry sig & ta hand om mig. Han tyckte väl att jag utnyttjade honom, men jag ville så gärna ha en pappa. En sån pappa som min syster hade. Och vad var det för fel att jag sökte mig till han när jag inte ville hem? Jag ville ju lära känna han, på riktigt. Jag ville ju att han, som var min riktiga pappa, skulle ta hand om mig.
Men jag kände mig bara dum när jag var där. Ivägen. Han brydde sig inte. Han visade det inte iaf & det kändes som han bara suckade åt mig.

Jag hoppas du & andra som undrat & varit förvirrade förstår lite bättre nu.








En stjärt-Tobbe.

Skrivet 2010-09-02 klockan 18:24:02
Jag måste säga att jag är positivt överraskad över kommentarer ang min tattuering. Trodde folk skulle dumförklara mig osv, men jag har inte hört en enda sån kommentar eller sett på folks reaktioner, att jag skulle vara dum i huvudet.
Jag tänker såhär; En tattuering är ingenting, inte ett piss i havet eller ett skit jämfört mot tre - snart fyra barn. Har jag inte rätt? Ett namn skrivet, wtf bara att cutta fingret eller tattuera över. Men barnen binder oss samman för livet, för evigt - ett evigt samarbete, ingen av oss kommer någonsin att komma undan den andre. Inget i hela världen är större än att ha barn tillsammans med en annan människa.

Tobbe är mina barns pappa. Han är mitt livs kärlek & våran vackra, håriga yetihane. Så hårt som Tobbe sårat mig & krossat mitt hjärta, de två gånger han lämnat mig, har nog ingen annan gjort. Men varje förändring kräver nya förändringar. Jag såg det, jag fattade det - han såg att jag ville förändra mig & gav mig en ny chans.
Tobbe frågade mig "Varför känner jag mig så lycklig?" - För du följer ditt hjärta. Han såg & kände att jag inte ville vara knasbollig, han gav mig en ny chans.

Han vet vem jag är, helt knasig & skadad, det är den Jenny han älskar. Vi kan vara knasiga & skoja med varandra, fisa & skita med öppen dörr. Vi känner varandra & vet vad vi tänker, vi kan varandra utantill. Det här har öppnat mina ögon, vi har ju allt. Att leva eller vara med någon annan är för mig helt otänkbart. Aldrig ;) Ingen i hela världen är som Tobbe. Ingen är lika hårig, knasig, pruttig & fin som han.

Nu försvann jag någon annanstans ;) Ah, det jag skulle säga var iaf att jag är positivt överraskad.








Grattis våran Tobbe, 30 år!

Skrivet 2010-09-02 klockan 17:26:27
Ska jag skriva något roligt? Det tycker Emma. Vad ska jag skriva då?

Igår firade vi Tobbe som fyllde 30 år! Grattis Hjärtat! Marlon & jag gick in till pappan när han sov på morgonen med frukost på sängen & sjöng Ja må han leva. Tobbe vaknade glatt, äntligen födelsedag! Marlon hade tränat på den sången dagen innan så nu kunde han den. Sen fick han mysa med Marlon & Leon medans jag åkte iväg med Liam till skolan.

Jag & Tobbe gjorde smörgåstårta, ett recept som jag hittade på Sophies blogg. Ingredienserna såg så smaskiga ut så jag var tvungen att testa. Jag kan lova att det var den godaste smörgåstårtan jag någonsin ätit & Tobbe var nöjd. Flera av gästerna tog mer än en bit ;)



 

Tobbes föräldrar kom också med min lillebror. De hade köpt våran present som vi önskade;



wiie :) Så nu ska vi rymma bort en natt & bara vara, utan barn, utan något - bara varandra. Tack så jättemycket!


Man blir trött av att fylla 30.

Tobbe hade en jättefin dag & var så nöjd. Tack för att vi fick dela den med dig. På kvällen låg han i sängen & käkade mer tårta! haha jag fattar inte hur han orkade, den var så mättande ;) Men han börjar ju bli smal så det är väl lika bra. Så jag har något att gosa med. Inge kul att vara ensam & växa att bli tjock ;)









..

Skrivet 2010-09-02 klockan 14:24:11
Jag till Tobbe;

- Nu vill jag inte bli något mer tjock..

- Jo, det är gosigt!








v 22

Skrivet 2010-09-02 klockan 11:04:00









2 september ~ 21+2

Barnet; Från och med vecka 22 kallas det lilla livet barn istället för foster, även om den medicinska termen fortfarande är foster. Runt denna tidpunkt börjar barnet ha en regelbunden rytm med sömn och vaket tillstånd, men kan väckas av moderns rörelser. Mängden fostervatten är ungefär 600 milliliter.

Jag; är som vanligt. Lilla bebis buffas så fort jag sitter ner. Liam & Marlon har fått känna sitt lillasyskon & Leon vill krama magen. Jag fattar inte riktigt att vi ska få ännu ett barn. Det är helt overkligt, mycket beror nog på att jag aldrig känt mig gravid. När den buffas påminns jag.








 


RSS 2.0