Startsida | Varför Korv? | Bloglovin' | Twitter | Facebook | Bloggdesign

Klagande.

Skrivet 2010-11-30 klockan 10:45:44
Trots det onda fick jag en del gjort igår. Måste bara vänja mig hur jag ska vända & vrida benet för att det inte ska huggas. Och jo, jag tänker gnälla & tjata i bloggen för då slipper de här hemma höra det ;) Någonstans måste jag få ur mig det haha :) Liam hjälpte ju mig med disken & att plocka upp saker så jag kunde dammsuga. Maten blev lagad & ungarna plockar ju undan efter sig. Tobbe köpte hem tvättmedel så jag kunde tvätta, äntligen! Det jag är mest rädd för är att någon av de små ska bajsa på kvällen så jag ska få ta det, huga..Som Leon härom kvällen, han somnade inte & jag förstod inte varför - han var ju trött! När han väl somnat kände jag doften av bajs..Kul, fick byta blöja på en sovande lealös unge.

Imorse kom jag knappt upp ur sängen. Farmor fick som sagt köra Liam, tusen tack! Liam var nöjd att slippa gå till skolan. Så nu då..ja, vi tänkte gå till öppna i eftermiddag men Marlon är inte på humör för det. Jag jobbade förra veckan så vi var knappt där = längesen & han vill inte dit.





Korvungar! Ibland tänker jag att det är tur att jag glömt att jag hatat att vara gravid, när barnen ploppat ut, annars skulle ju inte Marlon & Leon finnas hos oss ♥ Lilla Korvsnutt lär vi ju känna sen när den kommer & då kommer det här helvetet vara värt det.

Och imorgon är det 1 december! När det var 10 dagar kvar ritade jag pluppar, som en almanacka, på whiteboarden & Liam & Marlon har suddat en för varje dag. Imorse var det bara en kvar så de är jätteglada!
Uff, tänkte köpa den där Haribokalendern till Leon eftersom Liam & Marlon fick en varsin Legokalender, men den var slut i helgen..Kolla idag igen. Sen har Liam & Marlon TVkalendern & alla tre varsin chokladkalender. Tänkte att det vore rättvist om de har tre var.








v 35

Skrivet 2010-11-30 klockan 09:28:23





30 nov ~ 34+0 - Jävla boll..


Fingernaglarna har nu vuxit ut helt
och hållet på barnet. Barnets benmärg börjar producera röda blodkroppar. Du känner nu varje dag hur barnet rör på sig och det är inte ovanligt att du lagt märke till att ditt barn har en speciell dygnsrytm, som ofta fortsätter efter att barnet är fött. (familjeliv.se)


Din bebis längd är denna veckan ungefär 32 cm från huvud till stjärt och 46 cm totalt. Den väger nu omkring 2.2 kg. Håret fortsätter att växa sig längre och tjockare. Bebisens hårfärg kommer troligen att förändras efter förlossningen, så om den är blond finns det en chans att det mörknar senare eller vice versa.
Det mesta av lanugohåret trillar av vid den här perioden, men vernixproduktionen ökar. Bebisen tar kalcium från dig för att kunna bilda skelett så därför är det viktigt att du för i dig mycket kalcium, antingen genom att dricka mjölk och/eller genom kosttillskott.
Om du skulle föda bebisen nu skulle den klara sig bra utanför livmodern, den största skillnaden mot ett fullgånget barn är lungornas mognad. även om lungorna i vecka 34 inte är helt färdigutvecklade så är chanserna goda att bebisen skulle klara sig utan intensivvård.
Bebisen flyter inte längre omkring utan vilar på livmodern. Naglarna har nu vuxit över kanten på fingrarna och bebisen kan riva sig på dem. (blimamma.se)


Jag
; fattar inte varför jag vill ha fler barn när jag vet att jag hatar att vara gravid. "Den som väntar på något gott väntar alltid för länge" Så är det. Punkt. När väntan är slut DÅ kändes den inte så lång men när man väl är där så..MORR!
Imorse kunde jag knappt röra mig med ischiasen så Tobbe ringde farmor, hon kom hit & körde Liam till skolan. Jag stånkar & gnyr, det gör så ont, det blixtrar i hela kroppen att hjärtat värker & jag är arg. Något positivt; Jag är iaf inte förstoppad & jag har underbara ungar som jag köpt barnarbete av. Liam hjälpte mig att tömma diskmaskinen igår & att hämta/lämna saker. 6 veckor kvar..Tur att tiden går fort :)








Dag 07 – Min bästa vän.

Skrivet 2010-11-29 klockan 22:56:55



Min bästa vän under hela min barndom & uppväxt var Emelie. Min lillasyster. Nu känns det som vi glidit & vuxit ifrån varandra, vi pratar ju men det känns änså som det finns ett stort glapp mellan oss. Skulle jag nu säga en bästa vän så säger jag nog min pappa. Emelie funkar som jag gjorde & tänker som jag gjorde. Hon är fast i det & jag vill kunna hjälpa henne. Jag vet att hon alltid finns hos min oavsett vad, när vi var små hade vi bara varandra. Min pappa öppnar mitt tänkande & hjälper mig på ett annat sätt, som jag behöver just nu.







 

 


Bloggens nya outfit.

Skrivet 2010-11-29 klockan 18:36:59





Bloggen fick ny outfit ikväll. Josefine har fixat & grejat..men jag saknar nog kalsongerna? Annars blev det rätt tufft, jag är nöjd. Jag tycker Josefine är rolig & påhittig & sen känner hon mig ;) Vad tycker du?








Barnarbete.

Skrivet 2010-11-29 klockan 13:37:17



Nu har jag sagt något jag kanske inte skulle. Men! Jag gör vad som krävs. Jag är så handikappad, jag kan knappt resa mig när jag suttit, jag kan knappt torka bord & att plocka från golvet är inte att tänka på. Så, nu har jag sagt till Liam & Marlon att om de hjälper mamma att plocka upp saker från golvet resten av veckan ska de få hundra kronor var. Vadå barnarbete? ;)

Men det gick fort, Liam tackade genast ja till barnarbetet & Marlon brydde sig knappt. Som vanligt "Vem bryr sig?-attityden" Så nu har Liam fått hjälpa mig & han har lovat att inte vara olydig, som imorse..Jag var en cementklump som inte kom någonstans & han bara tvärvägrade allt & fick vara hemma. Det gör så ont när det hugger att jag blir galen av ilska & tuggar fradga. Nu förstår jag andra mammor som varit så feta & långsamma & barnen springer iväg, för de vet att de kan & mamman orkar inte. Ta en sax & klippa bort nerven..



Tjockisen har mestadels av dagen legat i soffan & fisit. Fan, det är slut på tvättmedel..








Det är kallt..?

Skrivet 2010-11-29 klockan 10:26:31
Folk verkar helt förvånade. Var kom snön ifrån & kylan? Hur ska de överleva? ;) Klagandet hörs från alla håll, det är kallt, alla fryser ihjäl. Folk kör bil som de aldrig kört på snö förr, alla står med stora ögon & gapande käft. Ehm..Alltså, vi bor i Sverige. Här har vi alla årstider som de ska vara. Vinter, vår, höst & sommar. Det finns halsdukar, varma jackor, varma skor. 
Samma sak är det varje sommar. Folk är helt förvånade, var kom solen & värmen ifrån? Klagar på varmt, svett osv. Det finns vatten, det finns tunna & lätta kläder. Ta en dusch, vettja.



Okej, jag klagar också. När det är slask, gegga, regn & maskar ute. Mest för min maskfobi. Snöfobi..? Solfobi..? Finns det..?

Finns det något väder som gör folk lyckliga? Nej, jag tror inte det.

Jag ser ut & det enda jag ser är att det är så himla fint. Tänk om det skulle vara grönt & geggigt ute så står det ljusstakar i fönstrena. Julpynt på gårdar & balkonger utan snö? Tänk vad barnen kan leka i snön utan att bli geggiga & uschiga :) Slippa få in lera & gegga i lägenheten under skorna.


Vintern är mysig. Med snö. Inte med grönt gräs.








Dag 06 – Min dag.

Skrivet 2010-11-28 klockan 20:36:09
Så missade jag en dag till, men så blir det med jobb i helgerna (brukar iofs inte blogga på helgerna ändå), barn, sömn osv. Så 30 dagar kommer nog inte bli just 30 dagar, det kanske drar ut på tiden också & blir 40 eller något ;)  

Den här dagen har varit helt rutten rent ut sagt. Eller, inte själva dagen då men jag. Kom hem imorse runt 8-tiden efter nattjobb. Kliver innanför dörren & möts av tre små nyvakna & glada barn, får kramar & barnen undrar var jag har varit. Lägger mig i sängen runt 8.30 & drar mig i håret. Tobbe ligger bredvid, knappt vaken & undrar om det går bra för mig att Leon ligger i våran säng. Ingen fara, jag är ju ett dövöra, jag störs inte.
Jag klappar Leon på handen där han bäddat ner sig bredvid mig & drar mig i håret med den andra handen. Sen slocknar jag. Vaknar av att barnen bråkar, ropar på Tobbe. Klockan är ca 12.30 så jag kliver upp.

Ont, ont i kroppen..Ischiasnerven eller min gravida kropp läste tydligen det jag skrev häromdagen om att ge mig vad som helst bara det slutar göra ont i revbenen. Jag tar tillbaka det. Lufsar runt, är trött, tjock & slö. Aj, aj nerven kläms hela tiden. Det hugger inte, utan det smärtar. Barnen leker, sitter vid datorn, spelar lite tv-spel, springer runt & sen börjar de bråka. Som vanligt. Gaaaaah..orkar inte, inte nu - snälla!

Försöker plocka & städa men jag kan knappt röra mig. Bara jag böjer eller lutar överkroppen framåt så hugger & smärtar det. Tobbe handlar mat som vi, eller han..Lagar. Köttfärssås & spaghetti. Barnen åt & åt. Får dåligt samvete som håller i resten av dagen..Det är så fint med all snö & jag har bara ont & orkar inte ta ut barnen.. 

Ont, ont & trött..Har legat & grinat hela eftermiddagen av smärtan, som den patetiska grin-ollen jag är. Det är ju tur att jag vet om att jag är patetisk, för det finns ju läsare som vill berätta det. Gammal jävla skräpmänniska är jag. Försökte julpynta men vi fick bara i barnens nya tomtesängkläder som de fått av farmor & adventsljusstaken som står på bordet i köket. haha..Med gamla ljus från förra året, äsch ;)

Leon fick hoppa ner i badet & jag satt bredvid. Liam & Marlon hade städat på sitt rum så de satt & lekte med sina legobitar. De ville inte bada med Leon, utan med varandra. Annars brukar Marlon & Leon bada & sen duschar Liam själv. Leon kissade i vattnet så han fick tömma & sen fylla på nytt. När han var klar sprang han runt & var nakenfis, hoppade i Liams säng & var allmänt knasig. Sen fick de andra två bada tills de blev russin. Kaffet var slut så jag gick ner till affären & handlade nytt & sen köpte jag lite fika, pepparkakor, saffransgifflar, fingrar & saft. Glass till pappans kvällsgott.

Så det var ju egentligen inte en dålig dag. Barnen sover & jag ska hoppa i duschen & sen lägga mig jag också för imorgon är det måndag & skoldag.








Lördag.

Skrivet 2010-11-27 klockan 11:19:57
Det snöar så fint ute..Imorgon är det första advent, helt galet vad fort det går. Sen att det snöar, det är helt otroligt. Har för mig att vi inte hade någon snö förra året vid den här tiden? Att snön kom runt mitten av december. Det är så mysigt.
Ska nog ta & kolla hur många hela ljusstakar vi har i garderoben sen så de kommer upp. Nästa helg får vi pynta ordentligt. Både jag & Tobbe har haft en körig vecka så vi är trötta & lata.



Leon dammsuger & vi hade fått upp lite tomtesaker, 29 november -09.

Marlon fick en ny säng härom dagen av farmor & farfar så jag vill få upp den. Marlon vill inte ha den, han vill ha sin egen. Nu har den ju stått ouppackad ett tag så han har ju vant sig vid att den finns iaf.

Tobbe skämde bort mig & barnen igår! han hade köpt en ny telefon till mig! haha :) Efter månader av tjat så insåg jag att jag faktiskt behövde en ny..Jag hörde knappt vad folk sa, knapparna funkade inte ordentligt så mina vänner fick lösa mysterium varje gång de fick sms & ja..Det var ju en gammal Nokia 3310. Jag sa att det får inte vara kamera, internet, musik eller något krafs i den nya, bara ring & sms. Så packade jag upp den, vände på den, pekade på baksidan & frågade "VAD är det här?" haha det var kamera i den ;) Men Tobbe flinade bara & sa att det finns ju inga telefoner utan. Jag skojade alltså, torrboll. Barnen fick en ny film Bortspolad, de har sett den flera gånger & när jag vaknade imorse hade de satt på den i vår säng.

Ska ta min onda ischiasnerv (aj, aj..) & plocka undan så vi får upp sängen. Idag får vi finbesök!








Dag 05 – Vad är kärlek?

Skrivet 2010-11-26 klockan 22:22:46






Det här är min kärlek. Mina barn. Den 15 februari -03 föddes den första av de fyra. Sen ploppade de ur, en efter en & jag fick inte nog..Jag kände att jag levde. Mina barn är meningen med mitt liv.

Den dagen, 15 feb -03 så fick jag för första gången i hela mitt liv, som jag sagt så många gånger förr, känna, uppleva & veta vad kärlek var. Det var så stort & mäktigt att jag bara grät & grät..Jag var så lycklig.



Det här är också min kärlek. Min man. Han är den enda som fått mig att uppleva passionerad & helt sinnesförvirrad kärlek. Kärlek mellan två älskade.

Min pappa är kärlek. Jag kan aldrig hylla han nog för allt han gjort för mig. Min pappa..Jag fattar fortfarande inte att jag faktiskt fixade en pappa helt själv, utan någon mammas hjälp.

Mina vänner är också min kärlek. Vänskap utan krav, att få vara den vi är & tycka om varandra. Vänner som jag klickar med, riktiga vänner är svåra att finna & när de väl visar sig ska man vara rädd om dem.

Kärlek till materiella ting förstår jag inte eftersom jag tidigt fick lära mig att mina saker inte är värt något, precis som jag aldrig var värt något. När jag tänker efter riktigt noga så är det enda materiella tinget alla mina kort det enda jag håller kärt. Sekundära & betydelsefulla stunder ur mitt liv, fångade på bild.

Vad kärlek är? Jag vet inte. Jag vet att jag upplevt & upplever det, jag kan ge & få det. Och det är helt underbart. Man vet när man väl är där..









Dag 04 – Det här åt jag i dag.

Skrivet 2010-11-26 klockan 14:12:42
Eller det blir ju igår, eftersom jag skulle skrivit det igår. Men jag varken hann eller orkade blogga & sitta vid datan pga nattjobb både natten till igår & idag, jag skulle hinna sova mellan, ta hand om barnen osv.

Frukost ca 6.30; Smörgås med ost. Snabbkaffe.
Frukost #2 (efter att ha sovit en stund hos farmor & farfar, där barnen var) ca 14.00; A-fil med flingor. Mer snabbkaffe. 



Middag ca 18.00; Pasta & baconröra. I like it flottigt. Tydligen kan jag börja "ladda" med kolhydrater redan nu & det borde ju vara det i stekfett? Eftersom det finns i sånt alla är rädda för, som gör en tjock.
Kvällsmat ca 23.30; Smörgås med ost, ett äpple & te.

En konstig dag alltså. Inget godis, inga kakor, inget småätande, ingenting.








Mina älskade bajskottar.

Skrivet 2010-11-24 klockan 15:52:35
Idag hade de haft en ny klasskompis som var i skolan & hälsade på. Liam var så nyfiken igår men imorse när han skulle vakna gruffade han bara & bad mig sluta väcka han. Han var arg & ville inte vakna. Marlon försökte vara sjuk så vi skulle stanna hemma från öppna men det gick inte mamma på ;)
Så for vi iväg. Vägen till skolan dödade mina ben. Liam hänger sig ju lite i vagnen så det blir alltid extratungt att gå med han plus att det blåste & yrde snö. Men Liam blev på bättre humör under morgonens fixande. Marlon förstod att vi går dit iaf. Jag skulle ändå till barnmorskan & mäta magen igen. Leon & Marlon fick följa med in, det skulle ju gå fort.

Så när jag ligger där på britsen så ställer sig Marlon & pussar mig på kinden & klappar på mig. Vad har hänt med mitt barn? Från inget, någonsin till allt, hela tiden! Jag älskar det! Min fina Marlon..

Så kom galna mamman med sitt galna hår haha :) Det finns en mamma på öppna som jämt, jämt berömmer mig för barnen. De är så snälla, de är så lugna, de lyssnar på mig & hon öser beröm hela tiden. Mina barn är ju ganska lugna, klart syskonkärlek finns ;) Men många har sagt det under åren, de har en lugn mamma. Jag är stolt över mina barn varje dag & säger att de är mina bajskottar.
Ibland vill jag inte ha barnet i magen kvar, mycket för att jag vet nu varför jag vill ha barn. Jag vill ge & ta villkorslös kärlek, jag vill vara behövd & jag vill bara ha dem endast för mitt eget behov. Jag vill göra om, jag vill göra rätt. Men så tänker jag, är det fel? Nja, jag vet inte. I mina ögon är det fel. Men vilken förälder skaffar barn för barnets skull? Jag vet inte. Jag vet egentligen inte vad jag tycker. Det enda jag vet är att jag vill ge barnen allt jag inte fick, jag vill vara mamman jag aldrig hade, som jag längtade efter.

Marlon hade så roligt på öppna idag, han lekte så han blev helt svettig & rosig om kinderna! Han drack enormt mycket vatten också haha så jag frågade om det var bar att vi gick dit iaf. Det tyckte han. Liam var på bra humör när vi hämtade han. Så började han skämta & var låtsastjurig & gnällig ;) Skitunge.








Dag 03 – Mina föräldrar.

Skrivet 2010-11-24 klockan 15:20:37
Haha..var ska jag börja? Mina läsare vet ju typ allt.

Min mamma - Gjorde aldrig någonsin något för mig. Var aldrig stolt över mig eller skröt. Om hon någon gång nu skulle komma på tanken var det ju för att hon låg bakom det jag gjort eller fått. Kärlek? Nej, någon sån fick jag aldrig. Ingen kram, inget att hon tycker om mig eller något. Inget beröm, inget. Gör saker för & till mig, var det enda. Då var jag duktig. Idag känns det som jag fortfarande ska "ta hand om" henne. Att jag är föräldern. Hon ger mig skuldkänslor & ett ansvar jag inte vill ha. Jag gör fel, hon gör rätt. Jag tycker fel, hon tycker rätt. Jag är dum i huvudet, hon är smart. Jag kan & vet inget, hon kan & vet allt. Varför hon födde mig? Ingen aning.
Jag visste aldrig vilket humör hon var på & fick alltid analysera & scanna av vad jag skulle känna & vara för just den dagen. Mycket därifrån är att jag inte kan känna känslor utan att tänka först.
Vi ses inte så ofta, som tur är. Jag har för mycket eget för att orka med hennes konstiga saker. Som jag berättat många gånger förr så önskade jag mig en mamma när jag var liten. En pappa också. En sån pappa som min lillasyster hade.


Min pappa - Öhm..Den som gjorde mig kan jag börja med. Jag känner han inte men jag vet vem han är. Det lilla jag sett vet jag inte vad jag tycker..Han har det nog bra utan mig, precis som jag har det utan han. Det ser ju ut som på bilden att han tycker om mig.
 
Min Bronnerpappa - Kom in i mitt liv när jag hade det som jobbigast i tonåren. Jag adopterade honom, jag behövde en förälder. Han fanns alltid för mig & gjorde allt, han visade mig att trots allt jävulskap så var han den enda som fanns där. Han borde ha en medalj för tålamod & omtanke. Han krävde aldrig något men det tog lång tid innan jag fattade att han brydde sig om mig. Mina barn har världens bästa morfar.




Den lilla kärlek & omtanke jag fick från andra när jag var liten är det lilla jag vet & som jag kan föra vidare till mina barn. Många gånger undrar jag fortfarande idag hur man som förälder kan sätta sig själv i första rummet - jämt, jämt. Jag ska aldrig bli som mina föräldrar, jag ska vara en riktig mamma. Som mina barn aldrig behöver vara rädda för "Hur är mamma idag? Hur ska jag bete mig nu då?"

Äsch, jag vet inte. Jag skiter i det. Jag har min Bronnerpappa & det är jag jävligt glad & tacksam över. Jag hoppas att mina barn kommer ha en "Bronner" när de växer upp.








Förlossningen.

Skrivet 2010-11-23 klockan 22:41:24


(bild googlad) Tobbe sitter här & tränar på att sjunga inför förlossningen. Jag har tvingat honom att han ska sjunga "Ring of fire" när barnets huvud kommer ut.

När Liam skulle födas visste jag inget, ens att man kunde skriva förlossningsbrev eller något. Det enda jag visste var att man skulle förvandlas till en demon under förlossningen som ville döda alla, att man blev arg & sa saker man inte menade. Man sprack åt alla håll & kanter & när bebisen väl var född skulle man ligga där på fluffiga rosa moln & allt var frid & fröjd, allt ont var borta..
Eller hur! Jag var inte arg en endaste gång. Jag tyckte synd om mig själv & frågade Anki, som var med mig, varför hon inte varnat mig att det gjorde så ont?! Och efter. Var var dessa rosa fluffiga moln?? De tryckte & grejade med min stackars ömma mage för att få ut moderkakan, jag fick en spruta i benet för livmodern - helt utan förvarning & allt blod..Jag blödde som en gris efter förlossningen & det var ingen som hade berättat. Att tuttarna skulle explodera tredje dagen hade jag ingen aning om. Fy fan..Att kissa var värre än ett helvete! De klippte mig eftersom Liam kom med sugklocka så duschen var min bästa vän ett par veckor.

När Marlon skulle födas visste jag ungefär vad som väntade. Ingen förlossning är den andra lik, sa alla. Den var nästan på pricken lik Liams förutom att den startade väldigt oregelbundet & tog lite mindre tid. Så jag blev väldigt förvånad. Men nu visste jag att de skulle trycka på min stackars mage efter bebisen var född, moderkakan skulle ut & jag hann inte reagera när jag fick den satans sprutan i benet.

Inför Leons förlossning skrev jag ett brev. Det handlade mest om att jag ville ligga på ett visst sätt & föda & att jag inte ville veta kön, utan jag ville ha tid att titta på barnet.
Mmm..När barnet var fött la de upp det på mitt bröst & tjatade "Titta vad det är för kön, vi ska skriva i våra papper så gör det nu!" *morr&fräs* Jag hann inte slappna av i benet den här gången heller när sprutan kom.

Så har jag tänkt. Inför den här förlossningen, om allt går som det ska, så vill jag ha det precis som jag vill. På mitt sätt. Nu är jag "erfaren".
- Jag vill ha en blöt handduk runt hålet när barnet kommer med huvudet. Det är nog det värsta med förlossningen. The Ring Of Fire. Det svider, stramar & brinner som ett helvete.
- Håll käften om barnets kön, det är inte det viktiga. Jag kastar ut er om ni nämner ett ord om det.
- Sen avnavling. Det ska tydligen vara bra & de andra tre har ju blivit avnavlade fort som tusan, testa något nytt.
- Jag vill vara avslappnad i benet när sprutan kommer. Jag är inte nålrädd men det är inte skönt att få en spruta helt utan förvarning i benet som är spänt.

Det är min sista förlossning, låt mig få det som jag vill. Annars kastar jag lasso med navelsträngen & moderkakan på er. Tack på förhud.








Dag 02 – Min första kärlek.

Skrivet 2010-11-23 klockan 20:27:06
Min första kärlek..Jag har faktiskt funderat ända sen igår, när jag såg vad dag 2 handlade om. Var det kärlek? Okej, när jag började lekis föll jag för en klasskompis. Han hade allt enligt mig, utseendet, kompisar, beteendet, ett perfekt liv - allt. Han var snäll & trevlig, även emot mig som var väldigt annorlunda & socialt missanpassad.
Först när jag började träffa & umgås med nytt folk från andra skolor & såg andra pojkar, var nog i högstadiet, började jag släppa den här pojken. Idag vet jag inte om det var kärlek eller vad det var, den var aldrig besvarad. Konstigt? haha..








bronner.net

Skrivet 2010-11-23 klockan 18:29:03
Jenny; Min pappa har en egen hemsida på bronner.net (öppnas i ny ruta). haha..Vad fult, det finns gamla bilder på en 16 årig ovetandes blivande KalsongMorsa där ;)








v 34

Skrivet 2010-11-23 klockan 09:13:34





23 nov ~ 33+0

Barnet är väl medveten om förvärkarna, men det tycks inte vara obehagligt på något sätt. Huden har antagit en mer rosa ton genom inlagring av underhudsfett, vid denna tidpunkt kan barnet utan vidare överleva utanför livmodern. Nu reagerar barnet olika på mammas, pappas/partners samt främmande personers röster. (familjeliv.se)

Nu väger bebisen c:a 2 kg och mäter totalt omkring 45 cm från topp till tå.
Förutom att gråta så kan nu bebisen göra allt som en nyfödd 40 veckors bebis kan. Det börjar bli trångt om utrymme inne i livemodern, men bebisen kan fortfarande sparka och röra sig. Den sover mycket under den här perioden, precis som en nyfödd bebis. Ögonen rör sig under REM-sömnen, och forskarna tror att fostret drömmer livfullt inne i livmodern.
När bebisen är vaken så använder den sina sinnen; den lär sig alltmedan den lyssnar och känner. Bebisen har sannolikt valt en förlossningsposition nu och ligger antingen med huvudet nedåt eller uppåt (sätesbjudning). När barnmorskan känner på din mage så kan hon känna hur barnet ligger och eventuellt försöka vända det om det ligger med stjärten först.
Om bebisen föds denna veckan så är lungorna sannolikt starka nog att fungera utan hjälp, men den kan ändå behöva vård av specialisttränade läkare och sköterskor.
Ögonen är öppna under vakenperioderna och färgen på dem är vanligen blå, oberoende av vad den permanenta färgen senare kommer att bli, då pigmenteringen inte är färdigutvecklad. Den slutliga pigmenteringen kräver att ögonen utsätts för ljus och sker vanligen inom några veckor från förlossningen. (blimamma.se)

Jag; har ont i revbenen. Jag älskar att vakna på morgonen & känna mig fri från smärtan & ömheten. Kom på att det är ju "bara" 7 veckor kvar till beräknat datum, jag trodde det var 8. Ja, se så fort det går. Känner mig inte så himla stor heller, magen är bara ivägen när jag ska ta på mig strumpor. Jag försöker flytta den åt sidan men det går ju inte ;)
Har sammandragningar, jämt. Jag hostar, skrattar, är ute & går, städar & gör vad som helst så börjar magen spänna ihop sig. Det är rätt skönt ibland men inte just när jag går. Och jag kan fortfarande inte fatta att om ca 1,5 månad kommer ett litet liv..Jag fattar fortfarande inte att jag ens är gravid..Så här kände jag aldrig med de andra tre. Jag bryr mig faktiskt inte så mycket. Jag förbereder mig inte. Jag tänker men vem ska jag prata med?








Dag 01 – Presentera mig själv.

Skrivet 2010-11-22 klockan 22:20:07

Hej allihopa. Jag heter Jenny & jag är 25 år. Jag bor med min man Tobbe & våra, snart fyra, gemensamma barn i Örebro. Min man. Jag är alltså gift, jag trodde aldrig jag skulle gifta mig. Det har aldrig funnits i min framtid men sen kom Tobbe in i mitt liv & förändrade allt jag såg & trodde på ;)
jaha..Vad jag tycker om att göra? Barn, såklart. Det är alltid trevligt. Men inte lika trevligt att bära dem. Att trycka ut dem & ta hand om dem är roligare, jag får ut mer av det. Intressen är..Jag vet inte riktigt. Jag tycker om att träffa vänner, dricka kaffe, umgås & vara social.
Det är inte så himla ofta jag träffar vänner, det behöver jag inte för jag vet att de inte försvinner bara för det. Jag har mina mammor. Vad tycker jag mer om att göra..Skratta, skoja & skämta är alltid kul. Jag hatar att vara fin & fisförnäm, uppfostrad & sådär. Jag vet inte riktigt hur jag ska göra. Det blir så stelt & tråkigt ;)

Jag är en tänkare. Jag tänker så jag får ont i huvudet & ibland tar det flera timmar innan jag somnar bara för jag tänker hela tiden. Min man säger att jag tänker för mycket. Att jag tänker så mycket är nog för jag lätt blir fixerad & besatt av saker. Jag ältar, tänker, ältar & en del saker blir jag så besatt av att det äter upp mig innifrån.
När jag gick i klass 6 var jag besatt av skor. Klackar, former, slitningar osv. I 7:an var det öron. Former öht har jag alltid varit fixerad vid. Något som jag alltid varit fast i är hur folk funkar & varför. Det är intressant. Jag frågar mig själv fortfarande efter 25 år; Vad vill jag? Vad tycker jag? Vem är jag?
Jag tror inte på att "planera" framtiden, jag tror på att följa det man känner..Jag har inga direkta mål sådär med hus & faderullan, det blir som det blir & vi gör det bästa utav det.

Mer då..Jag är en vanemänniska. Jag skulle inte kalla att jag har tvångstankar men nära inpå. Jag har mina små ritualer & ceremonier, som Tobbe kallar det, & vanor, mitt, mitt, det ska vara som jag gör, på mitt sätt. Inte gör-om-gör-rätt, utan mer, låt-mig-göra-det-själv.

Jag tror, eller många säger att jag är lätt att umgås med. Jag är öppen, frispråkig & låter alla vara den de är. Tycker jag inte om någon så undviker jag den hellre än att säga det, för vem vill höra "Jag tycker inte om dig" ? Alla passar inte.

Asch, jag vet inte hur man ska presentera sig.








30 dagar.

Skrivet 2010-11-22 klockan 16:01:38

Dag 01 – Presentera mig själv.
Dag 02 – Min första kärlek.
Dag 03 – Mina föräldrar.
Dag 04 – Det här åt jag i dag.
Dag 05 – Vad är kärlek?
Dag 06 – Min dag.
Dag 07 – Min bästa vän.
Dag 08 – Ett ögonblick.
Dag 09 – Min tro.
Dag 10 – Det här hade jag på mig i dag.
Dag 11 – Mina syskon.
Dag 12 – I min handväska.
Dag 13 – Den här veckan.
Dag 14 – Vad hade jag på mig i dag?
Dag 15 – Mina drömmar.
Dag 16 – Min första kyss.
Dag 17 – Mitt favoritminne.
Dag 18 – Min favoritfödelsedag.
Dag 19 – Detta ångrar jag.
Dag 20 – Den här månaden.
Dag 21 – Ett annat ögonblick.
Dag 22 – Det här upprör mig.
Dag 23 – Det här får mig att må bättre.
Dag 24 – Det här får mig att gråta.
Dag 25 – En första.
Dag 26 – Mina rädslor.
Dag 27 – Min favoritplats.
Dag 28 – Det här saknar jag.
Dag 29 – Mina ambitioner.
Dag 30 – Ett sista ögonblick.








Älskade gos.

Skrivet 2010-11-22 klockan 13:03:14
Magproblem. Skit också ;) Haha.. Var rätt utmattad efter förmiddagens toabesök så jag la mig att vila. Hade så ont i magen & var så gasig. Mmhmm..Jag somnade! Leon underhöll sig med sin leksaker på sitt rum & Marlon satt vid datan & tittade på Lego.

Sen kommer Marlon in efter en stund & kramas & klappar på mig, tar min hand & kramar om den, pussar mig på kinden & bara gosar ♥ Älskade gosiga barn, var har du varit de senaste 4,5 åren? Nu, efter 4,5 år så gosar han självmant, av sig själv! Jag dör..Innan fick jag knappt ens krama han, inte hålla handen förrän i våras & att sitta bredvid, nära i soffan var inte att tänka på.


Leon, imorse, med sin kisse som alltid ska följa med. Vi har precis ätit lunch & ska snart iväg att hämta Liam. Skiter i vagnen, den fastnar ju ändå bara med sina skruttiga framhjul som tjoffar åt alla håll. Leon vill ändå aldrig sitta vagn egentligen men det blir så ändå..Ska rota fram pulkan för nu är det så mycket snö att jag vågar låta han åka den istället.








Skuld.

Skrivet 2010-11-19 klockan 23:40:04



Jag vet vem du är & jag vet vad som är sant & verkligt. Du tror att du lurar alla, men jag vet. Jag genomskådar dig, jag är inte så dum som du tror. Jag ser något du inte kan dölja för mig. Jag förstår, det har jag alltid gjort. Jag ser, glöm inte det.

Du gör inget för någon annans skull. Allt du gör är för din egen skull eller för att visa upp dig. Ha en hållhake eller kunna be, nej förresten - kräva - om gentjänster. Jag vill inte att du ska erbjuda dig något för mig. Man kan göra saker för att vara snäll. Det vet jag nu. Tack, alla mina vänner som visat mig det. Alla mina vänner som ställer upp för mig i vått & torrt med vad som helst utan att ge mig skuldkänslor eller kräva mig på saker.

För det är det som jag kämpar med konstant. Mina skuldkänslor för allt. Jag älskar mina knasiga mammor, bättre vänner finns inte. Ni får mig att känna att jag är eran vän utan krav & helt villkorslöst..Ni ger & tar, precis som jag ger & tar. Vänskap.

Min pappa. Han har visat det hela tiden men jag har inte förstått det förrän nyligen. Han vill vara min pappa för att han bryr sig om mig & min familj, utan krav. I många år har jag känt att jag utnyttjar han, känt skuldkänslor, försökt slagit bort dem, mått dåligt "Varför är han så snäll & bryr sig så mycket om mig?" men nu vet jag. Han älskar mig, utan krav & villkor. Min pappa hade nog inte räknat med att bli en sån viktig människa i mitt liv, från början. Han räknade nog inte med att han skulle älska mig, barnen & Tobbe så mycket som han gör. Jo, jag vet att han älskar oss - även fast han inte säger det så ser & märker jag det. Och jag tar det till mig. Att han skulle ställa upp, finnas & bara vara min pappa. Men jag är tacksam för att jag har just han som min pappa. Min Ballbull-Pappa.

Nu låter jag som värsta otäcka människan som bara börjat utnyttja & ta för mig. Men grejen är den att jag fått dåligt samvete för att han tex köpt choklad eller annat åt mig. En kompis bjuder in på mig kaffe, jag får dåligt samvete. Jag frågar farmor om jag får låna bilen, dåligt samvete. Jag frågar om barnpassning någon timma, dåligt samvete. Jag ska jobba & Tobbe tar barnen, dåligt samvete. Allt, allt.

Nu när jag vet vem du är & hur du funkar så förstår jag att jag inte behöver ha dåligt samvete.








Pain in asshole.

Skrivet 2010-11-19 klockan 19:56:49





Halvsitter/ligger i soffan & försöker töja revbenen. Foglossning, ischias, ryggont - Ja, tack! Ge mig! Ont i revbenen - Nej, tack! Försvinn! Aj, aj..Har ont hela vägen nu från revbenen där taggarna där fram börjar & hela vägen bak i ryggen..Dumma bebis, dumma tid, dumma väntan.
Jag vet att det kommer något fint utav detta, det försöker jag komma ihåg. Men vissa dagar, som idag..Vill jag bara gömma mig, sova bort hela julen & allt, ge hit januari nu.


Nu blir det Idol, en hård kudde att lägga under revbenen & vila på, julmust, massa gos från mina älsklingar & cheez ballz. Kottefis. Klaga, klaga, ja för då slipper de här hemma höra det ;) Snälla Gudrun, nästa gång jag vill ha barn igen - PÅMINN MIG OM REVBENEN! Och att min kropp inte alls är gjord för detta. Tack på förhud.








Bebis.

Skrivet 2010-11-19 klockan 16:29:10



Det känns som att det enda jag gör är att ränna runt. BUP-möten, öppna förskolan, hämta, lämna Liam, handla & nu äntligen så sitter jag. Jag sitter ner. Ska snart göra kaffe..Idag var jag hos BM. Jag gick till öppna & lämna Leon först, han pratar så förbaskat ;) Det är ju iofs bra men jag vill ju kunna prata lite med min BM också.
Vikten ligger på näääästan 54kg, så det är ju bra. Tobbe har sagt att magen börjar bli större & känns lite mer ivägen. Jag tycker magen har stått stilla, jag märker inte att den växer. Bebis ligger med huvudet mot vänstra revbenen, så det är det hårda jag känner. Sprattlet nere vid högra höfterna är alltså benen. Hon behövde inte trycka eller leta efter hjärtslagen, bara apparaten kom nära magen så hördes hjärtljuden. Ibland kan jag själv se & känna bebisens puls.

Marlon var med mig imorse. Det är lättare att lämna Leon, även om han är drama queen så vet jag att han klarar sig lättare en stund än Marlon. Och Marlon är så jävla go så jag vet inte vad jag ska ta mig till..Han kommer fram & kramar mig, håller en arm om ryggen & den andra handen klappar magen & när vi var hos BM satt han en stund & stod sen vid min huvudända & klappade mig på håret ♥

På onsdag ska jag tillbaka till BM igen & mäta magen, den ligger på nedersta strecket på kurvan & hon ville bara mäta igen så den inte hamnar under. Inom genomsnittskurvan då. Vad skulle hända då? Jag vet inte. Jag har alltid legat inom genomsnittet. Liten bebis kanske bara.
Gahh..Det skulle inte förvåna mig om bebis ploppar ut med en grop i huvudet sen efter mina revben. Egentligen ska vi inte börja känna hur den ligger än men jag ville veta om det var en stjärt eller ett huvud som trycker. Innuti skinnet, där huvudet ligger, känns det som jag har ett blåmärke. Jag är så öm..

Liam är ju helt kär i Lisas bebis, han svansar efter henne med sina valpögon & vill hålla. Hela tiden. Sen när han hållt bebisen så tar han om min mage & säger till syskonet "KOM UT! NU!" Jag har världens goaste barn.








Kotte & halsfil.

Skrivet 2010-11-16 klockan 21:00:11



Så kom kvällen. Äntligen, not. Jag blir så irreterad på kvällarna. Jag är sugen på något, men jag vet inte vad! Inte godis, inte chips, inget. Har köpt saft, jag dricker inte ens saft! Nu klunkar jag typ två stora glas saft varje kväll + apelsinjuice & c-vitamin. C-vitaminet dricker jag när jag tar min järntablett. Och äpplen äter jag. Jag tycker inte ens om äpplen!
Köpte en påse med satsumas, åååh vad gott det ska bli tänkte jag. Hmm..Eller hur, de var inte ens sura! De var söta! *morr* Höst & vinter är lika med satsumas, mandariner & clementiner, men nej då vill de inte ens vara sura. Jag vill att de ska vara sura så jag blir kallsvettig & sur i magen efter jag ätit två-tre stycken. Nej, det är inte för att jag är en växande minimänniska, det är som jag sa - Höst & vinter är lika med miniapelsiner.

I slutet när jag väntade Leon åt jag glass med varma hallon varje kväll, jag var så sugen på något. Jag är inte ens en glassmänniska. Mjukglass, men inget annat. Eller nja, glass med nötter; Magnum mandel, snickers & sånt.

Tjockisbajs..Det jobbiga med att äta & mumsa på kvällen är det bubblande i halsen som kommer med småraparna..Den bubblande & puttrande halsfilen.  








v 33

Skrivet 2010-11-16 klockan 09:22:23





16 nov ~ 32+0

Barnet ökar snabbt i vikt och väger drygt två kilo. Om det skulle födas nu behöver det lite andningshjälp, värme och hjälp med att få i sig mjölk under några veckors tid. Det finns inte längre så mycket utrymme för barnet att vända sig i livmodern, barnet ställer därför slutgiltigt in sig i förlossningsställning. Vanligast är att barnet vänder sig med huvudet neråt. Tre-fyra procent förblir kvar i sätesställning. (familjeliv.se

Din bebis väger närmare 1.8 kg och är c:a 44 cm från topp till tå.
Under den här perioden rör bebisen sig mer och kraftfullare än någonsin. Kommande veckor bli utrymmet att röra sig allt mindre, och den så kallade fosterställningen blir den enda möjliga. Håll reda på fosterrörelserna och kontakta MVC om de plötsligt skulle minska i frekvens och/eller intensitet.
Tillväxttakten avtar nu något och utgörs främst av ökat underhudsfett som också gör att bebisen ser rundare och mindre skrynklig ut. Amningsreflexen är utvecklad och vid beröring av kinden vänder bebisen på huvudet för att söka efter bröstet, och beröring av underläpp gör att den öppnar munnen. Den klarar också att suga och svälja på ett koordinerat sätt. (blimamma.se)

Jag; tycker tiden bara poffar iväg. Idag är det alltså 8 veckor kvar tills den 11 januari. Galet. Men det är skönt, att vara gravid är inte roligt, det roliga är att få själva barnet. Förstår fortfarande inte vad i alltihopa med att vara gravid, vad är mysigt? Revbenen gör ont & den filmjölkiga halsbrännan bubblar i halsen. Muttan luktar inte som den ska, det är vita korvar i bröstvårtorna, jag fiser konstant (inga giftiga, dödliga ännu som tur är) & jag får knöla & böja mig för att krama mina barn.
Snart så..8 veckor är ju ingenting, egentligen. Snart är det lagligt att börja julpynta, iaf något att se fram emot.

Egentligen vill jag inte ha barn i januari. men nu kommer den ju när den kommer, så datum & sånt är ju helt oväsentligt. Januari är en jobbig månad, alla sover & är trötta, ingen har lust att ses, det är konstant mörkt, månaden tar aldrig slut & allt är bara bläää..Förresten så kommer ingen komma ihåg att barnet fyller i januari heller, för det är för tidigt på året. Man har haft fullt upp med julen & nyårsaftonen, sen när det är över - vem orkar tänka på kalas? ;)
För oss är självklart våra tre barns jul viktig & det kommande barnets födelsedag kommer såklart också vara viktig. Det enda jag oroar mig för är - kommer barnet växa upp & minnas jularna & födelsedagarna som något bra? Jag hoppas det. Jaja, det är bara jag som hatar januari månad öht, det är därför jag är så fjantig. En del har det säkert som favoritmånad, vad vet jag?

Men varför i hela friden darrar barnet i magen? Som den skulle ha kramp i kroppen, sådär som man kan få i ögonlocket? Det är sjukt irreterande & Tobbe skrattar bara åt mig när jag hyttar med näven & säger åt den att sluta.








Han ska lyftas, inte sänkas & bromsas.

Skrivet 2010-11-15 klockan 22:38:32
Liam har ju haft otroligt lätt för sig att lära sig. Allt. Han behöver i princip bara titta & sen kan han. Precis som jag. Och kan han inte på en gång så ger han upp. Precis som jag. Liam har föräldrar & andra omkring sig som pushar honom i att fortsätta försöka. Jag vill inte att han ska skita i saker bara för att han inte kan på en gång.
När han blir sådär upprörd, förbannad & skiter i allt så brukar jag be honom gå sin väg, göra annat, tänka på annat & sen försöka igen när han känner sig lugn. Då brukar det funka & han får beröm. Han känner sig duktig, han prövade att testa igen & det gick lättare!


När han blev intresserad av bokstäver såg han dem & förstod dem men han kunde inte få ihop bokstäverna till ord. Han förstod inte & blev arg. Han kämpade, han ville & han kunde till slut.
På kvällarna brukar vi läsa sagor. Antingen bara jag för Liam, eller jag för alla tre barnen. När de små lagt sig brukar jag & Liam träna på läsläxan. Han älskar ord, meningar & att läsa. Farmor sa en gång en sak jag aldrig tänkt på. Min bror läste & läste, han kunde läsa men han visste inte vad han läst. Precis sån var jag också, jag läste allt jag kom över men jag mindes inte vad jag läst. Ingen lärde mig att minnas så jag vet inte riktigt hur jag ska göra med Liam, för att han ska minnas & förstå vad han läst om.

Vi provar & testar olika saker. Jag läser tyst för mig själv, sen läser han. Antingen högt eller för sig själv & sen får han berätta för mig. Vad handlade det stycket om? Jag vill att han ska känna att vi stödjer & hjälper honom, både hemma & hos farmor. Där vet jag & behöver aldrig vara orolig, mina barn har den bästa farmor & faster som finns. De ger barnen sånt jag inte kan ge, för jag vet inte hur jag ska ge sånt jag aldrig fick.

Igår när min pappa var här pratade vi om skolor & friskolor. Han hade nog sett Viola kommentera ett svar när jag hade frågat. Och vad jag läst & hört så säger alla samma sak om vanliga skolor. De barnen som har svårigheter eller mindre intresse för skolarbete ska lyftas & höjas, få hjälp. De som har lätt för sig ska bromsas & hållas i takt med de andra. Jag vill inte att Liam ska bromsas. Han är bäst i sin klass på att läsa, jag vill att han ska få sånt skolarbete som han får kämpa lite med. Allt de gör är ju för enkelt för han.
Varje dag när han gick i förskoleklass var han arg. Han ville inte gå till skolan, han tyckte det var tråkigt, allt var så lätt, allt förarbete de gjorde inför första klass. Det svenska tänkandet att du ska inte tro du är bättre än andra märks så tydligt i de vanliga skolorna..Gammal jante-lag.

Jag har alltid varit otroligt stolt över Liam, ända sedan den dagen han föddes. Han är speciell. Vid varje BVC besök så sprack jag av stolthet, de såg hur fin & duktig han var, vilka framsteg han gjorde, han förstod vad de sa, han var ett lugnt & snällt barn. Och jag satt där med stoltheten i halsen, kunde knappt prata & ögonen brände av tårar, jag hade äran att få vara hans mamma.

Min pappa är bra. Han ger mig verktyg, tips & öppnar mina ögon. Jag har tur som har honom, han hjälper mig i min mammaroll & att tänka. Det är tur att barnen har honom som sin morfar.








Korv Brothers.

Skrivet 2010-11-15 klockan 16:33:52





Syskonkärlek ♥








Snöslask & bajs.

Skrivet 2010-11-15 klockan 12:38:16
Gaaah..Slö, trött & ont i ryggen. Ont i ryggen har jag haft sedan jag skottade den där morgonen på jobbet. Sen dammsuger & skurar jag fel, jag böjer ryggen fast jag inte ska. Usch, jag blir gammal & puckelryggig i förväg.

Idag snöade det snöslask.


Usch, lunchen & alvedonen puttrar i halsen. Jag är för tjock ;) Blää, men jag är glad att det fortfarande inte är sur & vidrig halsbränna som bränner upp i näsan.

Leon bajsar;

- Mamma, du får inte ta bort mitt bajs.
- Nej, jag tar bort det när du bajsat klart.
- Jag tycker inte om bajs.
- Inte jag heller.
- Jag tycker om kiss. Kiss är gott.


Okej..?








Korvsnutt vs Leon v 29

Skrivet 2010-11-15 klockan 09:30:24



<-- Korvsnutt v. 28+0 & Leon v. 28+0 -->

haha :) När jag väntade Leon här tyckte jag att jag var gigantisk! Iofs är bilden på magen med Leon en senare eftermiddagsbild & magen med Korvsnutt är morgonbild. Det syns på naveln, med Leon är den slät & med Korvsnutt är den lite gropig.
Jag vägde mer med Leon vid denna tidpunkt men jag tycker jag ser tyngre ut med Korvis.








Farfars dag & fars dag.

Skrivet 2010-11-14 klockan 22:47:46
Igår drog vi iväg hela familjen hem till farmor & farfar, där vi bjöds på mat. Farfar fyllde år i veckan. Gudomligt gott, som vanligt! Barnen åt mest potatis, med Marlon höjde jag inte på ögonbrynen men Liam & Leon? Nåja, de blev mätta iaf.
Alla barnen fyller under första halvåret & vi vuxna under andra halvåret ;) Barnen fick sitt lördagsgodis & Leon bjöd lilla Tuva på ägg. Först tänkte han bara ge henne men jag sa att han får fråga Malin först. Hon satte sig bredvid Leon & la handen på hans arm. haha :) De två är så söta när de leker & är med varandra.

Liam & Marlon hängde med min bror, som de alltid gör. När det var dags att börja klä oss & åka hem så skulle Elin också åka. Fast då med Danne & Malin. Leon blev jätteledsen! Han grät & kramade Elin & ville följa med henne hem. Jag gav henne dåligt samvete (på skoj :P) & frågade varför hon gjorde såhär emot mitt barn. haha vad dum jag är, Elins hjärta hade ju redan gått sönder.

Idag på förmiddagen pratade Leon bara om att han ska till Elin & leka, för det bestämde vi igår. han ringde till henne & sa "Jag kommer till dig & leker nu, hejdå!" haha :) Jag packade ner barnen i bilen & så lämnade vi Leon. Jag & de två stora åkte iväg till Marieberg, Liam behövde massa t-shirtar! Hittade en del så han fick en drös med såna. Sen kunde jag som vanligt inte låta bli att köpa något till de små..


Jag dör, jag kan inte gå in i en klädaffär utan att köpa leggings/strumpbyxor & t-shirtar åt Marlon & Leon! Kläder går alltid åt, de växer ju hela tiden & ja..Jag har väl ingen bättre förklaring än att jag tycker det är så otroligt skönt att hittat kläder som Marlon bara älskar att sätta på sig - utan allt krångel varenda morgon. Han tar fram, plockar, väljer, inget är skönt & gosigt, inget är som han vill men leggings & t-shirt funkar alltid! Aldrig krångel, får han hämta kläder att ta på sig själv är det just det han tar fram. Sen att han får välja själv vilka färger, mönster & vilka tröjor när vi handlar, det är helt underbart!

Liam fick iaf t-shirtar som han var nöjd med. Några randiga, flerfärgade & några enfärgade & enkla. Han är inte lika komplicerad ;) T-shirt & mjukisbrallor är favoritplaggen. Sen när vi handlat klart tittade vi på leksaker & Liam ville in på Game så det fick han. Mamman var trött i ryggen så jag satt utanför medans Liam tittade & letade runt i sin lugn & ro utan mig som stod bredvid, tjock & flåsandes. Marlon lekte med vattnet i fontänen & tittade lite på barnen som lekte runt på lekplatsen där.

Nu ikväll har jag haft terapisamtal med min pappa. Varje samtal vi har känns som befriande terapi, undrar om jag behöver min terapeut längre? ;) Jo, det gör jag. Lite. Men min pappa är underbar & han öppnar mina ögon på ett jätteskönt sätt.

Ophf, imorn är det måndag igen. Känns skönt. Fast jag hatar att vakna tidigt. Igår gick jag upp efter 11. jag var så trött i kropp & huvud, har inte hunnit sova ifatt sen jag jobbade natt & sovit lite för lite. Såna dagar är det tur att det finns en till förälder ;) Våran fina Pappa Frestelse, Tobbe fick kaffe på sängen imorse. Han äter ju inte frukost & sen hade vi köpt blommor åt han när vi kom hem från Marieberg & hämtat hem Leon.
Leon hade haft jätteroligt hos Elin fast han var Grinunge nummer ett här hemma sen ikväll & Liam & Marlon var nöjda med sin dag med mamma på Marieberg.








Snöblask, far åt halvvete & läkarbesök på BUP.

Skrivet 2010-11-12 klockan 16:26:18
Efter en jävla kämpig snöblaskig väg var jag & barnen äntligen framme vid Liams skola imorse. När han var lämnad funderade jag på om jag orkade gå hem & byta skor, mina hade läckt helt galet mycket! Men ääh, sket i det & vi gick vidare till öppna. Jag morrade & gruffade mestadels av vägen så Leon undrade vad det var med mig, all snö, det gick ju fan inte att gå & fötterna helt dyngsura.



Marlon hade det jobbigt imorse, mycket för att det var så längesen vi var på öppna. Först på slutet när det var ca 30min kvar tills vi skulle gå så släppte det. Leon var tokig & lekte precis som han gör, ingen blyghet alls där, pratar med alla & leker hela tiden.

Vi kom 25 minuter försent till vi skulle hämta Liam, men det sket jag i. Inte mitt fel att snön är omöjlig att gå i, eller det är väl lite mitt fel..Har inte rätt vagn för det & sen Marlon som promt ska stå på brädan & jag får övertala honom att gå av så jag kan dra vagnen. Men sen var det springa, springa & skynda till BUP för Marlon hade läkartid. Vi kom inte såå mycket försent, typ 10 minuter men det var ingen fara. Tobbe var redan där & hade sagt det till dem.


Tobbe ville följa med Marlon medans jag satt i väntrummet med de andra två & det gick bra för Marlon. Han hade testat lite balans, följt doktorns finger med blicken & lite sånt. Tobbe & Marlon hann inte berätta så mycket när de kom ut för då var det min tur att prata med doktorn ensam. Tobbe hade sagt att det är bäst, eftersom jag känner & vet mer om Marlon än han.
Doktorn var väldigt inne på autism & en sån diagnos medans jag själv tror mer på selektiv stumhet & ja, typ liknande autistiska drag & svårigheter. han frågade om allt & mycket, jag svarade & pratade, berättade så mycket jag bara kunde.

När jag hade berättat & vi pratade vidare så berättade han för mig att så som jag gjort, agerat & sett på Marlon, så arbetade de där borta! haha :) Känner mig otroligt duktig. Nu börjar jag förstå vad folk menar med att jag ser barnen. Han sa att det är nog något jag har, en förmåga att se saker. Det har även min terapeut & de på öppna sagt. När jag gick på unga mammor med Liam sa även de där borta att jag samspelar väldigt bra & ser mitt barns behov. Okej, nu ska jag för första gången känna mig stolt, jag "jobbar" med mitt barn som de ger ut tips att man ska göra :) Jag har lösningar, min pappa & följer mina känslor "Känns det rätt?"
Allt i världen för mina barn. Har Marlon något vill jag veta det för att kunna hjälpa, för att få andra att förstå & att andra ska kunna hjälpa också. Jag vill underlätta för Marlon, inte pressa honom att passa in. Han är den han är. Världens bästa & mest fantastiska Marlon. Barnen har även en fantastisk pappa som lyssnar på mig när jag är orolig, vi är ju en familj. Familjen Frestelse. Jag har så mycket att vara glad för & jag hoppas att barnen & Tobbe känner detsamma.

Nu blir det snart middag & sen kvällsmys med min fina familj!








Snö, snö, ljuvliga snö & BVC.

Skrivet 2010-11-11 klockan 23:11:45
Idag spenderades hela eftermiddagen ute i snön. Den enda som blev röd om kinderna var Marlon. Leon var så söt, han gick omkring med såna där snöbollar som blir när de skyfflar längs gatorna & visade upp dem för alla som gick förbi "Det här är en snöboll!" haha :) Tanterna med rullator stannade & pratade med han medans de yngre vuxna knappt svarade han. Äsch, han är så go.
Marlon skulle bära omkring de största han hittade men sen tyckte han det blev tröttsamt så det slutade med en liten i varsin hand. Älskade snö! Jag älskar snön, den gör barnen trötta & gosiga.


Senare på eftermiddagen gick vi till BVC med Marlon. Leon babblade & pratade med tanten, är han aldrig tyst? ;) Marlon följer sin kurva & ser bra, han var jätteduktig att se de små bokstäverna & peka. Det blev lite svårt att höra hans tal eftersom han enbart viskade i mitt öra & Leon ville prata samtidigt. Men jag berättade lite om hans prat & att det låser sig ibland, hon frågade lite om BUP & så. Marlon blev väldigt arg på mig, eller på hela situationen..Han skulle egentligen ha en piratlapp på ögat men ville inte så jag höll med handen för. När han var klar med synen vet jag inte riktigt vad han ville eftersom han inte kunde säga det, han blev frustrerad & jättesur. Till slut fick jag lirkat ur honom att han ville ha en egen lapp att ta med sig hem, så det fick han.
Hörseln kollade vi inte alls. Jag vet att han hör bra, det gjorde han sist på hörcentralen. Bara att han är väldigt ignorant väldigt ofta. Tycker BVC tanten verkar jättego men ändå lite konstig..Det var samma tant vi träffade när Leon skulle dit.
Idag sa hon "Får pojkarna en lillasyster så kommer hon bli såå bortskämd!" Jaha..Varför då? Jag tror inte alla riktigt tänker innan de talar.

På väg hem började jag bli hungrig så vi skyndade oss lite. Väl hemma satte sig Liam & Marlon att spela & Leon satt i köket med mig. Han somnade sittandes på köksstolen! Klockan var bara 17.00 men ähh..Alltså, han hade ju gått hela dagen, pölsat i snön, kastat sig omkring, lekt, burit snö osvosv så han var helt slut. Plutt..Runt 21 vaknade han, fick välling, la sig i soffan & somnade om.

Jag är heeelt slut idag. Jag fattar inte hur jag orkade dra den satans tunga vagnen med två för stora barn hela vintern, dag in & dag ut med all den snön, till & från skolan varje dag, till & från öppna förskolan två-tre dagar i veckan? Jag blev väl van helt enkelt.
Lite irreterad är jag. Smålöjligt är det väl..Eller jättefjantigt. Snön ligger olika än förra året! Grr..Då visste jag varje dag hur jag skulle gå med vagn & barn, men nu är det plogat på ett annat sätt! Eller det är det väl inte men jag måste lära känna den nya snöplogade vägen.

Ska packa skolbarnets rygga inför morgondagen & ta mig en sån där tablett som gör bajset svart & kroppen pigg. Sen blir det sova säääng..Längtat hela kvällen men Liam har varit för sällskaplig & för gosig + för mycket bra på TV. God natt.









Ett långt inlägg om min mat.

Skrivet 2010-11-11 klockan 18:47:43
Wow, vilka svar! Eller, vad många svar :) Mycket av det ni skriver stämmer, jag känner igen mig själv i det. Så jag har nog gett en ganska bra bild av mig själv. Jag är jag & jo, jag är väldigt osäker på mig själv.

Någon oroade sig för min vikt. Jag är inte så himla lång, kan jag börja med. Jag är 159cm & innan jag fick Liam hade jag lite mer kurvor än vad jag haft efter. Jag vägde runt 48-50kg. Tänkte skriva lite..När jag var liten & bodde hemma så fick jag knappt aldrig lagad mat. Lite kakor, någon macka, "ät det här så länge". Min syster var ett hungrigt barn medans jag kunde gå i dagar utan att be om något, min hunger var inte lika stor som hennes. Under en period levde hon alltså på fil & bajsade vita bajskorvar till slut & sen drack hon knäckt, rått ägg ur glas. Jag ville helst inte äta mackor eller dricka mjölken. Mackorna brukade ha ett mjukt täcke av mögel & mjölken drack jag flera gånger utan att känna innan. Klumpar. Jag handlar aldrig utan att titta på bäst-före-datumet. Aldrig någonsin.
Jag vet inte om jag var ett speciellt smalt barn men jag var den minsta flickan i klassen. Väldigt länge. Kort & liten.  

Först när jag var 19 år, alltså i samband med att jag & Tobbe blev ett par igen så började jag äta regelbundet. Och jag började känna hunger efter ett tag. Innan åt jag knappt aldrig & kompisar minns att jag levde på kaffe & choklad. Jag kände ingen hunger. Och jag skäms så otroligt mycket, för jag kunde verkligen inte laga mat. Jag vågade inte, tänk om det blev fel? Liam åt ganska regelbundet, då välling, bananer, gröt & barnmatsburkar. Min bröstmjölk tog slut eftersom jag knappt aldrig åt & jag slutade amma Liam när han var runt 8-9 månader.

För mig har det alltid varit väldigt jobbigt att äta tillsammans med andra människor. Vissa, som min pappa tex, har jag aldrig haft några problem med. Jag petar i maten, vad är det där, brosk? Blää. Fettränder, blää. Det luktar konstigt, konsistensen klarar jag inte av. Jag vet att jag äter konstigt & att folk tittar & undrar. När jag var yngre & fortfarande bodde hemma byggde jag en mur av mjölkpaket, ketchupflaska osv, så jag fick sitta ifred & äta utan att någon tittade. "Maten ska tysta mun, va tyst & ät!" Aldrig något samtal eller ett ord om hur dagen varit kring matbordet. Tobbe lagade mat åt oss varje dag, han fick mig att äta tillsammans med hans föräldrar & syskon. Men det tog väldigt lång tid innan jag kunde ta mat & äta utan att titta mig omkring, bli stel, svettas, äta & njuta, prata & ha trevligt.

Fortfarande idag kan jag känna mig dum när folk undrar om jag tycker den eller den maten är god, hur ska jag veta det när jag aldrig smakat?? Tobbe har introducerat så mycket olika maträtter, han lagar, han älskar att laga mat & se mig äta. Han tittar när jag lägger upp, delar, blåser, stoppar i munnen & väntar på min "åh, vad gott!"-min.
När jag var liten kändes det alltid som att äta var..fult. Korv, makaroner, köttbullar, korv, pasta. Ja, det var väl typ det som lagades. Maten i skolan åt jag ju men allt smakar ju likadant. Skräp, typ. En gång skulle vi äta ravioli hemma. Tror jag var runt 9 år. Jag skulle göra det & jag öppnade burkarna för att värma i kastrullen. Minns inte riktigt vad som hände men jag skulle bara ha hällt i två av de tre burkarna eller något? Så fick jag sitta där & trycka i mig alltihop, helt själv, för jag hade gjort fel. Jag höll på att kräkas efter ett tag, men jag var tvungen. Behöver jag tala om att jag aldrig mer ätit ravioli efter det?
Det kanske är därför jag är så rädd att laga mat & kanske göra fel.

Idag tycker jag själv inte att jag har problem med mat eller att äta. Jag vet att det är något naturligt, jag förstår att man inte tycker om allt & mina barn tvingas aldrig smaka på något de tycker ser konstigt ut, de måste inte äta upp allt om de inte tyckte om det. De kan få något annat. Jag förstår att de är tre olika barn & att de känner helt egna smaker på allt. Marlon får ofta lite eget eftersom han inte äter grytor, såser osv. Liam får säga att han tyckte det inte var så gott, framför de andra. Jag fick aldrig säga att de råa äggen Emelie drack var äckliga, för då förstörde jag hennes aptit.
Mat är en del av vardagen & det sociala, men det är något jag förstått nu på senare år. Fortfarande idag kan det gå väldigt lång tid, om jag har mycket att göra, stressar osv, innan jag känner hunger. Det är tur att jag har barnen & Tobbe så jag "kommer ihåg" att äta. Mår jag psykiskt dåligt så låser sig magen & jag rasar i vikt. Mår jag bra så har jag inga problem att äta.

Jag har aldrig i hela mitt liv medvetet bantat eller svältit mig. Jag har ofta & så länge jag minns fått frågan "Äter du aldrig? Varför är du så smal?" Det kanske inte är så konstigt, ser jag nu när jag läser igenom..Vad tragiskt egentligen. Tilläggas bör att jag har/haft vänner som klagat på mitt sätt att äta "Stoppa i munnen & ät för fan?" Jag är konstig som luktar på mat, petar, skär bort fett osv. Tobbe har aldrig någonsin klagat på mitt sätt & det tackar jag han för. Det har varit tillräckligt jobbigt med vänner som jag försökt förklara för men som inte förstår..








Hur uppfattar du mig?

Skrivet 2010-11-10 klockan 20:38:42
Det har jag funderat på. Jag själv känner mig ganska schizofren. Vissa dagar är si & andra så. Jag vet ju inte själv hur eller vad jag ger för bild av mig själv & vem jag är i bloggen. Hur uppfattar du mig? Vad har du för bild av vem jag är & funkar? Lat, egoistisk, konstig, fräsig, luktar illa under armen? Vad tänker du när du ser att jag uppdaterat? Något någon tänker på, en fråga kanske?
Det vore väldigt intressant att få läsa. Som jag skrivit förr så vet jag iaf att Lisa, som känner mig & vet vem jag är, ser mig framför sig i allt jag skriver.



Det är inte bara barnen som är svullna när de är nyvakna. Fast jag är inte lika söt & gosig som de är ♥








Nyvakna, svullna & gosiga!

Skrivet 2010-11-10 klockan 08:43:37
Liam får vara hemma från skolan idag också. På ett sätt är det rätt skönt, eftersom jag har jobbat natt & nästan nyss kommit hem Jag måste verkligen inte upp en viss tid eller har ett visst antal timmar på mig att sova osvosv. Jag får sova lite då & då under dagen. Sitter & väntar på att barnvakten ska komma så jag får snarka en stund.
Det värsta med att ungarna inte är helt hundra är ju att vi säkert kommer missa snön. För vem vet hur länge den stannar? Ikväll kanske det är borta.

Hela natten har jag sett täcket växa & imorse runt 05 tiden gick jag ut & skottade. Och skottade. Ett par timmar innan hade jag varit ut med sopor & mina strumpor var blöta när jag kom in igen. Satan vad ont i ryggen jag fick men jag är inte van att skotta så jag vet inte hur jag ska göra för att underlätta.

Funderar på att sätta på kaffe men jag orkar nog inte ;) Eller jo, nu fick jag order från barnvakten att det minsann ska finnas kaffe..Mycket kaffe! Jaja..




Lilla knasbollen Leon! Det bästa med att komma hem såhär på morgonen är att barnen är helt nyvakna & svullna i ansiktet, gosiga & glada. De undrar var jag varit fast vi sagt hejdå innan jag åker på kvällen. Tobbe är också nyvaken & gosig men han luktar ju gammal sova ;)

Ikväll ska jag bara vara hemma & jag kommer inte åka iväg till kvällsöppna. Det orkar jag nog inte mestadels fysiskt. Jag vet ju hur jag beter mig när jag jobbat nätter innan & kommer dit på kvällen, Daniela säger att det är ju sån jag är & att det är kul när jag bara skrattar, är trött & så, men det blir så varmt hela tiden!

Längtar att få gå ut med ungarna. Bli friska nu :)








v 32

Skrivet 2010-11-09 klockan 14:57:33




9 nov ~ 31+0

Vid den här tidpunkten väger barnet cirka 1500 gram och är ungefär 40 centimeter långt. Nu har barnet något bättre kontroll över sin kroppstemperatur. Lungorna är färdiga och barnet ligger nu och tränar dem genom att andas ner fostervatten i dem, ofta med hicka som följd. Tånaglarna växer allt mer. Barnets sparkar blir nu mer som kraftiga knuffar och man kan lätt särskilja olika kroppsdelar från varandra. Ibland kan man kanske känna något spetsigt som rör sig hastigt tvärs över hela magen, det kan vara ett knä eller en fot. Genom att barnet hickar kan man också få en uppfattning åt vilket håll barnet är vinklat, hickningarna känns som mest från barnets rygg. (familjeliv.se)

Bebisen är nu omkring hela 42 cm från huvud till tå och väger omkring 1.6 kg. Den här veckan är en milstolpe i bebisens utveckling då lungorna får förmågan att fungera på egen hand tack vare bildandet av en "surfaktant" som hindrar att lungblåsorna faller ihop om bebisen av någon anledning skulle förlösas och bli tvungen att andas utanför livmodern.
Öronen är nästan helt färdigutvecklade, både de yttre och inre delarna, och bebisen kan höra din röst som den också kan känna igen efter förlossningen, tillsammans med andra vanliga ljud.
Bebisen bildar också underhudsfett och hudfärgen är mer rosa än röd vid det här laget (för "vita" bebisar). Naglarna är så långa att bebisen kan råka riva sig med dem innuti livmodern. (blimamma.se)

Jag; har halsbränna. Men ingen stark eller svidande, utan mer mild. Jag känner att det kommer upp, hela tiden. Yäck. Annars, inget. Mår bra, har vant mig vid tröttheten, känner mig rätt osmidig i vissa sammanhang ;) Men jag mår bra & det känns som att de här sista 9 veckorna kommer flyga fram.
Synd bara att morgonbilderna blir så himla mörka pga mörket utanför, trots taklampa & blixt. Men, men ;)








 


Mooorgonrapport.

Skrivet 2010-11-09 klockan 08:32:38
Vänner uppdaterar om att det snöar, skicka hit lite rååå! ;) Jag vill också ha. Såg på aftonbladets väder att det skulle komma i eftermiddag, så vi får se. Iofs går vi inte ut i den, utan vi får sitta här inne & titta ut istället. Marlon har feber & Liam också som är hemma från skolan & Leon är bara varm.

Igår kväll kunde jag inte somna. Jag duschade precis innan sängdags & det brukar jag inte, jag vill att håret ska torka först. Men iaf, så låg jag där i vad som kändes timmar & drog med fingrarna genom håret tills det blev torrt. När jag var klar så kände jag mig rastlös i benen fast samtidigt kändes det som jag höll på att somna. Skitskumt.

Såg att Tess, våran granne, hade bloggat om att vad jag förstod det som? det är för mycket barn på dagiset, trots att de byggt ut det & femåringarna ska få flytta till skolan. Tur att jag gör de behövande barnen & föräldrarna en god gärning med att inte ta upp några onödiga platser åt mina barn ;) Hade ett samtal med Tobbes mormor igår & hon tycker jag gör helt rätt med att de får vara hemma med mig. Jag har den turen att jag faktiskt kan vara det & jag är så glad för det.
Vissa dagar är det så himla jobbigt att åka ifrån eller lämna barnen för att jobba, spec Leon som har kommit i någon period nu. Han är rädd att jag ska lämna han & säger alltid "Jag komma med dig!" Även om vi bara ska till skolan & hämta Liam eller vad som helst så vill han vara säker på att han ska med & att jag inte ska lämna han..Liten :(

Ska ta & sätta på en film så vi kan ligga & mysa. Pippi Långstrump. Den riktiga, inte något tecknat trams; "Vad ska vi göra nu, vad gör jag nu, vad gör jag sen & vad gjorde jag dååååå? Vad ska vi göra nu x 50" Orkar heller inte se de där larviga & jobbiga programledarna på bompa, blä. Aldrig fattat deras överdrivna sätt, det är väl inte bara ettåringar som tittar på det? haha..Är nog bara lite trött & slö.








Måndagsfika hos Daniela.

Skrivet 2010-11-08 klockan 22:52:31
Måndag. Och skolan med allt som hör till har kört igång igen. Rutinerna är tillbaka till det vanliga. Skönt det :) Det är så skönt med lov för då kan vi göra vad vi vill, vad vi känner för, inga tider att passa - förutom öppna då ;) Men idag var vi inte hemma för en gångs skull & det är måndag. Alla andra måndagar är vi hemma, jämt, jämt. Eller vi har aldrig något planerat på måndagar iaf.



När vi hade lämnat Liam i skolan gick vi raka vägen till Daniela. Satan, vad kallt det var! Jag kunde inte andas med näsan för snoret frös till is & det sved i näsgångarna. Leon blev supersnorig på vägen & Marlon som aldrig fryser frös om sina små händer. Ja, jag ska köpa nya vantar..Eller iaf leta efter ett par tjockare.

Galna mamman hade hört talas om fika hos Daniela idag så hon kom också med sina två minsta busungar. Marlon & Leon lekte med Cazandra. Här på bild spelas det musik & dockorna dansar disco. Cazandra frågade mig vad jag hette, jag svarade Jenny & då sa hon "Bajs!" Nästa gång hon frågade vad jag hette svarade jag att jag heter Bajs. haha :) Barn är så lättroade. Men Cazandra är en drama queen & Leon busade & skulle kasta & greja med ballonger & hon bara skrek rakt ut.
haha :) Inte har hon fått det från sin mamma iaf för Galna mamman är så långt ifrån tjejig & kvinnlig man kan tänka sig, typ.

Vi hade det trevligt & Kaffemamman bjöd på massa gott kaffe & hade till & med handlat mjölk & socker för min ankomst ;) Tack! Det känns fint när vänner tänker på mig. Får se när de kommer hit & våldgästar bara.

Ikväll har Liam frågat & tjatat om Lisa (det är bebisen han vill åt) ska komma till öppna imorn men hon svarar ju inte när jag ringer. Han fick lägga sig utan svar från henne. Han är så söt när han sitter snällt & väntar & väntar på att bebisen ska tutta klart så han får hålla. Han är rädd att gå ifrån om Lisa kanske glömmer honom. Men det gör hon inte. Han är så fin & snäll. Världens bästa storebror. Jag kommer nog aldrig någonsin sluta skryta om hur världsbäst han är, han är ju min. Bäst i klassen på att läsa, snäll, förstående, tänker på andra & har ett stort hjärta av guld.



Hans småbröder är ju bara galna & crazy ;)

Dags för sängen. Känner mig enormt fet nu när jag börjat typ sådär, kasta & slänga mig ner i sängen. Sätter mig till rätta & försöker bulla upp kudden gosigt & dunsar rätt ner åt sidan haha & sen flåsar jag. Inge fläskig! men det är kul & jag försöker ha roligt åt mig själv hela tiden, som nu när ischiasnerven känns komma i kläm då & då - då är jag gammal & fet. Ja, nu när jag är gravid är enda gången jag faktiskt kan säga att jag är tjock ;) Andra blir helt förfärade, men de fattar ju inget.








30+6

Skrivet 2010-11-08 klockan 19:15:38



Leon känner på bebis som har hicka --> 

Jag har inte ont i revbenen längre. Alls, inte överhuvudtaget! Kom på det igår tror jag det var..Att jag inte haft ont på flera dagar så jag känner mig inte längre lika frustrerad över att bebis ligger därinne & trycker ihop alla mina inälvor & revben.
Känns som att bebis ligger sjukt långt ner men det är nog för om jag ligger på sidan så hickar bebis nere vid höfterna. Ganska irreterande. Sen darrar den & det är så jobbigt, jag blir galen på bebis & hyttar med näven åt den men det ser den inte. Hur uppfostra ett barn som ligger i magen? ;)

Ge mig tips på vaxprodukter som jag kan använda på muffen, tack! Min mage är för stor så jag ser inget när jag ska frisera längre & att "flytta" magen åt sidan går inte längre. Kul att gå omkring med en picasso-tavla där nere. Tips, tack - vill inte känna mig för fet för ett..fuck? haha :) Tobbe? Nej, han vågar inte. Har redan frågat om hjälp..
Den där som man ska värma i micron & strycka på köpte jag  för en herrans massa år sen men jag fick ingen kläm på hur det funkade. Tror t.o.m jag brände mig med den också så jag gjorde nog helt fel.










Varning för känsliga ögon & fisförnäma lillfingrar.

Skrivet 2010-11-07 klockan 22:28:35





Korvsnutt spräcker sönder mitt piercinghål. Jo, det gör skitont & jag vet inte hur det blivit såhär. Nej, jag använder inga smycken eller har gjort på flera år. Hålet är inte igenväxt & jag brukar rensa ur hålet på smutskorvar då & då. Men ändå..har haft på handsprit haha för att det skulle bli rent & aldrig mer, satan! Vet ju hur det känns på händerna om jag har sår men det här var tusen gånger värre!








Leons låtsaskompisar.

Skrivet 2010-11-07 klockan 18:06:54



Igår kväll lekte Leon med Cazandra. Han pratade med henne, hämtade den röda bilen åt henne för hon ville ha den & pratade vidare. Han har såna perioder att han leker med sånt som inte finns, en låtsaskompis. Eller Cazzandra finns ju, det är Galna mammans treåring. De brukar ju inte leka så ofta på öppna så jag blev lite förvånad att det var just henne som han lekte med.
I somras var det marsvinen han bar omkring & lekte & busade med.

Liam & Marlon har aldrig gjort såhär så det är så himla kul att se på Leon & lyssna på hans samtal han för.








v 26 ~ Korvsnutt vs Leon

Skrivet 2010-11-07 klockan 16:30:19

 

<-- Korvsnutt v 25+1 & Leon v 25+1 -->

Tycker Korvsnutt ser ut att ligga längre ner än vad Leon gjorde. Med Leon såg magen mer spetsig ut? Det är kul att jämföra, jag har fler bilder som kommer ploppa upp! haha..Vilken dålig kvalite det är på magen med Leon, konstigt. Jag tog den inne på toan med mobilkamera ;)








En kompis. En lekkamrat.

Skrivet 2010-11-05 klockan 22:30:00
Det är svårt, men jag gör mitt bästa. Jag vill att barnen ska vara förstående & vara så utan fördomar som det går. Jag vill att de ska förstå att de duger precis för den de är, jag vill försöka göra allt så att de känner att de gör sitt bästa, de duger & behöver inte "passa in". De är helt egna människor, de är så olika.
Det gjorde mig så ont när Liam svarade att han bara ville ha en lillasyster för att alla skulle sluta tjata. Det gjorde mig ont att se han ledsen när han sa det. Jag försöker, de ska duga som de är & man ska aldrig anpassa sig för att andra ska vara nöjda. Jag trodde jag gjorde tillräckligt, jag trodde inte Liam skulle få känna att han & hans syskon inte duger för allmänheten för de är av samma kön. Barn hör allt, barn ser allt, de är inte dumma. De är inte så lättlurade som man tror.

Jag vill att de ska vara stolta över vilka fina & underbara barn de är. Lika stolt som jag är över dem.

Ikväll har jag funderat. Jag vill att barnen ska se andra barn & tänka; En kompis, undrar vem den är & vad den tycker om att leka? Jag önskar att de kunde se andra barn & inte behöva tänka på om det är en flicka eller pojke & kanske tänka stereotypiskt att "Flickor är fina & sitter ner & leker lugnt - Pojkar är vilda & leker överallt & med hela kroppen" - "En flicke leker & beter sig så här, en pojke leker & beter sig så där" Ja, helt enkelt att de bara ska se en lekkamrat. För det är ju trots allt personligheten som man fastnar för. Hur man funkar ihop, samma intressen & liknande.

Jag vet ju vad Liam sagt om sina klasskompisar som är flickor. Tänk om han kunde se dem som barn, kompisar..Han vill helst inte leka med flickor för "de är på ett speciellt sätt".

Som när barnen kommer upp i den åldern att de börjar bli förälskade & upptäcka känslor, då vill jag ju att de ska få känna sig tillåtna att få tycka om & förälska sig i vilken person de vill. Inte att de ska känna sig begränsade till endast flickor. "Vad ska andra tycka? Är det fel?" All ömsesidig kärlek till en vän eller partner är fin, det vill jag att de ska få känna.

Nej, jag bara svamlar. Jag försöker iaf göra mitt bästa & mer än så kan jag inte göra för mina barn.








Tack.

Skrivet 2010-11-05 klockan 17:31:10
"Och i ärlighetens namn är ju inte barn ens könsmogna - könet borde därför vara helt irrelevant." - tack Ida, det var det bästa jag någonsin hört på länge.

Jag har inte (?) hakat upp mig, men jag får dagligen "försvara" mig med att jag faktiskt älskar mina söner - trots att de alla tre har snopp. Att ingen har snippa & att jag faktiskt inte önskar ett visst kön på det här barnet. Hur skulle jag kunna önska något sådant, varför skulle det göra mig lyckligare. Andra omkring kanske men för mig är mina barns könsorgan inte viktigt. Jag får dagligen kommentarer om att jag önskar mig väl en flicka..? Jag ska låsa in mig, jag borde aldrig ha berättat att jag var gravid ;) Iofs så syns det ju nu när jag tar av mig jackan.. fan också, så frågar folk som inte känner mig om jag har några barn innan & vad det är för könsbarn. 

Att låsa in mig känns väldigt lockande.  

De som känner mig irl tror minsann det är en flicka, för det ser ut som det. Ser ut som det? De som inte känner mig irl, tex på nätet & inte vet att jag har tre söner, tycker det ser ut som en pojke i magen.

Ja-a, tjat & tjat :) Jag kommer aldrig sluta tjata, never ever. Barn är barn, ett flickebarn är ingen kvinna - ett pojkbarn är ingen man.








Galna mamman.

Skrivet 2010-11-04 klockan 20:21:57



Galna mamman skulle säga till på skarpen & tillrättavisa sin galna 8 åring. Hon hade på sig den här björnmössan. Tror ni han tog henne på allvar? ;) Nej, han pekade på henne & upprepade "Ha! Ha!" - som det där barnet i Simpsons.







 

 

 


Navel, vad är det?

Skrivet 2010-11-04 klockan 08:54:11











Min tjej.

Skrivet 2010-11-03 klockan 23:51:02
Ibland brukar Leon säga "Titta, jag är en tjej!". Men han vet ju inte ens vad det är..? Jag brukar kalla honom för min fina pojke, precis som med Liam & Marlon; Mina fina pojkar. Men när han frågar vad något barn heter, vad den gör osv så säger jag aldrig "Flickan/tjejen - Pojken/killen". Utan jag säger barnet. (Om vi inte känner den, då säger jag ju klart namnet)
Han får väl vara en tjej & se ut som en tjej ;) Om jag frågar vad det är så vet han inte vad han ska svara. haha :) Ja, han är rolig. Skalar sina kycklingbitar & säger att han ser ut som en tjej. Han önskar sig förresten en glittrig, ljusrosa hjärtväska som finns på lindex i julklapp. Jag förstår han, det är fint med glitter & sen leker Liam & Marlon mycket med skatter & pengar, det glittrar ju så fint - precis som snön & alla dessa julgrejer som snart ska pysslas upp. Dem ser han ju i varenda skyltfönster häromkring. 

Nu måste väl ändå folk vara nöjda? Leon är ju en tjej, så nu har vi en sån & två storebröder ;)

God natt med er, fiskottar.








Älskade leggins & strumpbyxor!

Skrivet 2010-11-03 klockan 15:59:35



<-- Leon & Marlon -->

Tack & lov för den människan som "uppfann" leggins/strumpbyxor! Det har varit krångel, evigheters bråk & tjafs med Marlon & byxor. De är för hårda, de är för stora, de passar inte, de är inte sköna osvosv..- men leggins & strumpbyxor älskar han! Bara slänga på ett par såna & en för stor t-shirt, tada! Klar! Inte mig emot, de är ju superbra att leka & ta sig fram i, de fastnar & fladdrar inte, passar utmärkt att ha i overall eller under ett par överdragsbyxor - inget krångel helt enkelt.
Inget bråk eller krångel. Inget gråt & svettiga fighter. Minns inte senast vi bråkade om kläder eller hade en sån fight. Sen att han själv får välja vilka kläder han vill ha underlättar något enormt.








Bebisar.

Skrivet 2010-11-02 klockan 23:28:09



Finns det något annat barn som är mer go än Liam emot bebisar? Jag tror inte det. Vi var på öppna idag & Lisa också, med sin lilla nyföding. Jag fick hålla & jag såg på Liam hur sugen han var. han satt nära, nära & klappade så fint & såg sådär söt ut. Jag frågade Lisa om det var ok att Liam höll, ja det var det.
Han var så nöjd & såg så stolt ut. Liam är så van med bebisar, han är så duktig & gå. Så snäll & försiktig. Han är världens bästa storebror. Jag är så glad att Liam är som han är, helt underbar. Jag litar på han till 100% när det gäller bebisar & väldigt mycket annat också. Han är så klok & förståndig.

Så satt han där länge, länge med det lilla livet. Klappade bebisen på handen & på det lilla, lilla håret. Liam sa sen att han vill att våran bebis ska skynda sig att komma ut ;)

Liam var rätt sur i förmiddags & ville inte åka till öppna. Mest för att han var rädd att den där konstiga mamman med sitt barn skulle vara där. Han grälade ett tag & vägrade men jag sa att Lisa kommer ju med bebisen, då blev det en annan, nyfiken Liam som kom fram ;) Men sen igen när vi väl skulle komma iväg strulade han igen, han ville verkligen inte träffa den konstiga mamman & barnet..Aldrig har Liam varit så bestämd, såhär. Men jag lovade Liam att om de skulle vara där så kunde vi gå iväg & leka istället för det finns ju fina & bra lekplatser där.

Och gissa vem som sken upp som en sol när den fick se att Felicia hade kommit? Jo, Marlon..

När vi hade varit på öppna åkte vi till stan. Liam hade massor med pengar som han hade samlat ihop för sina tänder & på farmors kalas. Klart han ska få handla. Igår orkade jag inte. Men idag så.



När vi hade handlat leksaker så käkade vi på McD. Leon är så rolig, han skalar sina kycklingbitar! haha :D





Liam köpte Lego för sina pengar. Vad annars? ;) Men det var hans egna pengar så han får välja själv..Han var iaf supernöjd & skitglad. Lyckan i hans ögon gick nästan att ta på. Ingen konstig mamma med barn på öppna, få träffa & hålla Lisas bebis, åka till leksaksaffären & handla för sina egna pengar, äta på McD & slippa gå hem. Vi tog bussen ;) haha..Ja, det märks när Liam är nöjd.
Marlon fick ett litet Legopaket han också. Mest för att han varit så duktig, knappt "bråkat" alls den senaste tiden, städat sin del av rummet osv. Leon, ja han fick också något. En motorcykel som han gråtit efter & velat köpa i flera veckor nu. Han kom helt plötsligt en dag & var så ledsen, han ville köpa en motorcykel & han grät. Bilarna dög inte. Bilar har varit favoritleksaker, pappa kör ju många bilar ;)
Leons kissar sitter på stolen bredvid honom & tittar när han visar upp sin motorcykel som han försvann helt i.

Liam & Marlon älskar Lego. Det eviga byggandet & pusslandet medans Leon älskar vardagssaker - sina kissar; Farmor & farfar har ju katter. Bilar & motorcyklar; vi bor väldigt centralt & ser sånt hela dagarna, var vi än går häromkring & vilket fönster vi än tittar ut genom här hemma. Bebisar älskar han också. Kissarna är lite av hans bebisar. Han ser till att de också har täcke när han ska sova med dem, han brukar byta blöja på dem & ibland hjälper Liam honom att klä på dem kläder.

Näe, nu känner jag att jag är för fet (för ett fuck? :P) för att sitta här & kluddra mer. Revbenen tar död på mig & BH:n trycker åt mina lungor. Upp & hoppa tidigt imorn..orka, det är ju höstlov ;)








v 31

Skrivet 2010-11-02 klockan 20:41:31




2 nov ~ 30+0

Barnets proportioner påminner mer och mer om ett barn som är fött, huvudet är nästan åtta centimeter i diameter och fötterna knappt sex centimeter. Hjärnan växer sig större och börjar få allt djupare veck för att få plats. Barnets hud som tidigare varit skrynklig börjar nu fyllas ut med fett och slätas ut. (familjeliv.se

Nu kanske det börjar kännas som att du varit gravid i en evighet och det kan vara svårt att tänka sig att du ska vara gravid i ytterligare 10 veckor. Men din bebis måste fortfarande växa till sig en hel del innan han eller hon är redo att komma till världen. Bebisen är nu 41 cm från topp till tå och väger omkring 1,4 kg.
Även om din bebis ligger skyddad av fostervattnet och livmodern kan den känna och reagera på smärta. Man kan se med ultraljud hur bebisen övar på att andas för att göra sig redo för världen utanför. Om den sväljer fostervatten i fel struprör kan du känna hur den får hicka.
Om din bebis föddes nu skulle den kunna hålla sig varm utan kuvös. Huden börjar bli mjuk och len allteftersom underhudsfettet utvecklas. Fettet isolerar mot kyla och fungerar som en energireserv. (blimamma.se)

Jag; har ont i revbenen! Min mittkropp är för liten..Det känns som att bebis bökar med ändtarmen & trycker ner muttan. När den hickar känns det ibland som att den står med fötterna & trycker ner livmodertappen.
Idag är det 10 veckor kvar till beräknat födelsedatum. Även fast det är 10 veckor kvar undrar jag var tiden tog vägen? Det tog ju hundra år att vara gravid med de andra tre, så jag ville ta livet av mig för bebisarna kom aldrig..Nu ba *poof* 10 veckor kvar! Snart 2 månader. Har handlat lite nya bebiskläder, jag måste förstå att det ska komma ett till barn men jag gör inte det. Jag försöker njuta men hur ska jag kunna göra det när jag knappt hinner kissa, inte ens känner mig gravid eller knappt märker av magen? Sen går tiden så fort..
Annars är jag trött men inte lika orkeslös som tidigare. Det känns fortfarande som jag får bubbla i halsen, spec när jag ätit eller druckit för mycket. Men ingen sur halsbränna som tur är! Jag känner mig som vanligt, jag känner mig inte gravid förutom revbenen då men annars så..Ja, det är nog därför tiden går så snabbt ;)
Tobbe har sagt att han längtar efter bebisen, att det ska bli mysigt & så..Han, av alla människor! haha :) Liam fick träffa Lisas bebis idag & började längta ännu mer efter våran.









Lilla Elin.

Skrivet 2010-11-01 klockan 22:44:36
När Tobbe stack så tänkte jag att han får skylla sig själv, han ska minsann inte få vara med på förlossningen. Lämnade han mig gravid behövde han inte följa med när bebisen föds. Varför ska jag ligga där & fläka upp mig på det sättet när han ändå inte ville ha mig. Han kunde gott komma in när bebisen var född & allt var klart.
Iom att jag skulle vara helt ensam på förlossningen frågade jag barnens faster Elin om hon ville följa med istället. Jag & Tobbe hade gett henne tre brorsbarn & jag ville att hon skulle få den äran att få vara med. Inte för att jag skulle vara ensam, för det sket jag ju i, utan för att hon skulle få känna sig delaktig liksom. Det här är ju trots allt det sista Bias-barnet jag föder.

Först sa hon bara ja utan att tänka, sen började hon tvivla men jag pratade med henne. Sen började hon tänka tanken & nu har hon vant sig vid den. Hon börjar förstå att hon ska få vara med när hennes brorsbarn föds, förstå på riktigt & drömmer mardrömmar om att jag tvingar henne att titta där nere i muffen när den föds. men hon behöver inte vara orolig, jag vill inte att hon ska se min igenväxta mutta & när det kommer ut bajs osv.


Elin är jättenervös! Men jag lovar dig, Elin, jag ska hålla dig i handen, hjälpa dig att andas & slappna av. Jag kan klappa dig på ryggen & säga att det går bra. Du behöver inte titta när den kommer ut, för då haha DÅ lovar jag att du nog kommer få mardrömmar för resten av livet ;) Jag lovar att jag ska ge dig mitt stöd så mycket jag kan under min förlossning.

Jag är inte nervös, jag vet att det kommer gå bra. Jag är en lugn människa. Imorgon är det 10 veckor kvar till det beräknade datumet. Men såklart, som alla andra bebisar i magen, så har inte våran bebis i magen någon almenacka. Den kommer när den känner för det.

Och jo, Tobbe ska vara med på förlossningen. Vad trodde ni, att jag är så egoistisk? ;)








Farmors 60års kalas, grattis!

Skrivet 2010-11-01 klockan 20:50:32
Om 3 veckor & 6 dagar blir det "lagligt" (tillåtet, ja alltså på ett sånt sätt att man inte anses störd) att få julpynta för då är det 1:a advent!

Det har varit full rulle hela veckan & i helgen firades farmor som fyllde hela 60 år! Grattis världens bästa farmor! ♥ Jag hoppas du hade roligt & att du blev glad för presenten, det såg ut som det iaf & barnen hade så himla roligt. De blev ju så svettiga att de fick klä av sig.

I fredags, medans jag sov - vad annars? Så hände allt. Liam tappade en tand & tappade den i diskhon, typiskt..Han blev sååå ledsen men det gick över när han skulle få en peng av pappa istället. Lisa födde barn & Cim gick ut med att hon var gravid. Uj, uj.


Iaf, så Liam tappade en till tand på farmors kalas & sa att han var en tandlös gubbe medans han samlade in pengar ;) haha..

Det var inte min Marlon jag såg på farmors kalas, det var något barn jag inte kände igen. Marlon pratade & tog kontakt med folk han inte kände! Min Marlon! Jag tappade hakan & slog ut några tänder i golvet flera gånger om..helt fantastiskt! Leon, han gick omkring & pratade med alla som gick förbi. Sötnosen.








Tre jättelika barn i ungefär samma storlek, med samma frisyr & hårfärg, likadana tröjor & allt. Näe, jag håller faktiskt inte så himla stor koll på vem som är vem. Jag ropar ett namn bara så kommer ett eller annat barn, de har bättre koll på vem de är än vad jag har ;)
"Le..Li..MARLON!" "Ma..Le..LIAM!" Vilka konstiga namn det blir. Äsch, bara att ropa det första som ploppar upp.

Jag jobbade i natt så jag har inte sovit så mycket. Jag är jättetrött..Bzz men snart börjar CSI!








RSS 2.0