Startsida | Varför Korv? | Bloglovin' | Twitter | Facebook | Bloggdesign

J*vla skitbajskorv :@

Skrivet 2010-05-31 klockan 22:08:27
AHHH! Jag är så himla irreterad. Sur. Besviken. Gammalt bajs! Varför fick jag aldrig förbereda mig? Tobbe har ju gjort det i flera månader. Eller förbereda & förbereda, men alltså tänkt tanken. Det fick jag aldrig chans att göra. Jag frågar mig själv fortfarande "Varför sa han inget, inget alls? Inte ett ord?" - sen bara poof, var han borta. Jag fattade ingenting.

Det är så himla orättvist. Jag kommer säkert få äta upp mina ord senare, men så här känner jag just nu. Jag har ju bara gråtit & sörjt & nu är jag arg igen. Älskade han mig aldrig tillräckligt att försöka hjälpa mig att förstå mitt beteende? Hur skulle jag kunna förändra mig när jag inget visste? Men ahh, orkar inte. Orkar inte älta i oändlighet, men som jag sa för några dagar sen; Jag har ingen erfarenhet utav sånt här.
Jag har aldrig haft ett längre förhållande, levat ihop, med & tillsammans med någon på riktigt. Jag har aldrig, innan jag träffade Tobbe, ens tänkt tanken att förlova eller gifta mig med någon. Det fanns aldrig.

Det är slut & slut. Finish, game over osv. Jag kan göra vad fan jag vill men det gör jag inte. Jag är gravid & har tre små barn att ta hand om & sätta i första rummet. Att jag knappt sover eller äter spelar ingen roll, de är alltid viktigare människor än vad jag är. Jag kan inte bara le & låtsas att allt är bra, försöka lura mig själv eller er & "wiie, vilken underbar dag de e JA, vi kan leva tillsammans, man kan vara som man vill" haha :) Herregud. Jag behöver mig ett gott skratt.


Nyss fött tredje barnet; Jag är en hot mama i lyxförpackning. Grr..

Jag vill finna tillbaka till mitt jag. Mitt glada & spralliga jag. Som den Jenny jag är. Jag vill ha den orken att trösta & finnas, älska & förstå mina barn som den mamma Jenny jag är. Älska dem mer än livet, göra allt för dem. De ska veta att mamma Jenny aldrig försvinner. Jag vill vara galen & rolig, så som jag mår bäst att vara. Föda bajskorvar, bli förstoppad & galen.

Kom till mig mina mammavänner & mina knasbollar, gör min dag. Få mig att go crazy så jag kan ta med mig det hem & vara galen med barnen. Hur mår jag egentligen? Jag vet inte.









Härmapa ;)

Skrivet 2010-05-31 klockan 15:19:12
Jag fick ideen av MansonDust. Som den tjuv jag är ;)

  1. Vad heter du?
  2. Var bor du?
  3. Hur gammal är du?
  4. Hur länge har du läst min blogg?
  5. Hur hittade du hit?
  6. Varför läser du min blogg?
  7. Vad är det bästa & det sämsta med bloggen?
  8. Har du någon fråga som du vill ställa till mig? (Svaren kommer bland era kommentarer till detta inlägg)











En liten

Skrivet 2010-05-31 klockan 11:45:35
Jag fick komma in i förmiddag på KK. VUL:et visade ett foster med pickande hjärta. Hon såg även att det kommer komma mer blod så då behöver jag inte oroa mig. Lättnaden är obeskrivlig. Ett sånt litet kämpande barn i min mage. Nu vet jag att det finns något där inne. Och smärtan jag haft sa hon kan bero på att livmodern växer.

Jag är så glad, nu kan jag andas & njuta. Slippa vara så satans orolig, även fast jag kommer känna lite oro i allafall. Det släpper ju knappast aldrig. Tack Tobbe, för all hjälp.

Jag är så hungrig! Är det för jag börjar komma tillbaka? What the stjärt, man ska väl inte behöva en annan människa för att kunna leva, det låter ju helt galet ;) Mina barn behöver mig, jag är ju deras mamma. Jag behöver Emelie, hon är min syster. Elvira behöver sin mamma.

Snart ska vi hämta Liam.Sen blir det nog utelek hela eftermiddagen.









Min morsdag

Skrivet 2010-05-30 klockan 23:47:36
Tobbe & Liam skulle åka iväg att handla morsdagspresent åt mig. Marlon blev jätteledsen & ville också följa med pappa. Liam blev skogstokig, det var ju han & pappa som skulle åka! Liam är den som fått umgåtts mest med pappa ensam. Han vägrade till slut följa med & hatade mig, som vanligt. Tobbe fick dåligt samvete & Marlon ville ju bara vara med pappa..

Men så åkte de & Liam lugnade ner sig, han hade stängt in sig på sitt rum. När Marlon & Tobbe kom tillbaka fick jag en jättefin "bukett" ? , det var små, små minirosor & en ask wienernougat ♥ Tack, finaste Marlon. Och Tobbe, för att du bryr dig. Jag är ju trots allt dina barns mor. Vi åt mat tillsammans & åkte iväg till farmor & farfar tillsammans.

Barnen var som vanligt överallt & ingenstans! Jag älskar de små liven men sen blev det för jobbigt för mig. Som jag skrev innan, det är jobbigt att umgås & vara nära Tobbe utan att få vara nära han. Jag är så van att krama om han & lägga kinden emot hans rygg när han lagar mat i köket. När vi buffar på varandra & bara är nära, hur han tittat på mig & jag vetat att jag betytt så mycket för han. Klappa han över ryggen eller handen..Allt det är, poof - borta.

Men det är ändå bra för barnen att få känna att även fast pappa inte bor hemma längre så är allt, nästan, som vanligt. Mina fina barn. Våra fina barn, påminner Tobbe mig ;)

Tjat, tjat. Så ikväll gick det jättebra att lägga barnen. Leon slocknade som ett ljus & Marlon tjatade om blöja, så jag trodde han skulle springa & bajsa. Men han ville sova. Liam tvärslocknade. Pratade med Tobbe ikväll & han var helt förvånad att Liam redan sov. Barnen kanske känner sig lite trygga nu, som jag sa - att allt nästan är som vanligt. Pappa finns kvar hos dem.

Imorgon bitti ringer Tobbe KK. Jag ringde ikväll för jag har varit såå himla orolig. Jag misshandlar mig själv omedvetet, glömmer bort det lilla i magen & har dåligt samvete plus all stress & oro. De sa att om jag ringer 07 imorn bitti får jag en tid under dagen att komma in & titta. En konstigt känsla i magen har innfunnit sig, jag känner inte igen den. Tobbe skulle ta barnen så promenerar jag dit. Jag säger ju det; världens bästa pappa.

Så min morsdag blev fin trots allt. Solen sken & barnen hade roligt.

Nej, nu ska jag försöka få mig lite sömn. Och förhoppningsvis somna. Samma visa varje kväll. Ligger & tänker, stirrar i taket, tittar på TVn, försöker somna, går upp, dricker vatten & kissar. Lägger mig & stirrar. Är hungrig, fixa att äta? När åt jag senast? Öppnar kylen, mår illa av hungern & lägger mig igen. Vänder & vrider mig. Tittar på min ljuvliga änglar. Går upp, dricker vatten & kissar. Somnar till slut efter några timmar. Sen upp igen.




Jag är glad att få vara eran mamma, mina älskade små barn ♥









Jäkla skit, stress & oro

Skrivet 2010-05-30 klockan 20:03:30
Emelie kom hit i torsdagskväll & har hållt mig sällskap hela helgen. Jag har inte varit så närvarande & social pga oron & stressen över flytningarna & det onda i magen. Förlåt, Emelie..Jag har sprungit på toa varje halvtimma ungefär för att kolla & det kommer fortfarande. I natt hade det kommit yttepytte blod också.
Oron & stressen tar död på mig plus allt omkring..Jag varken äter eller sover som jag ska. Jag hade min lägsta inskrivningsvikt hos BM i torsdags. Allt är skit & jag önskar att tiden kunde gå fortare så mina sår, min själ & mitt hjärta kan läka.

Jag är så rädd att barnet ska försvinna, men jag förtjänar det då isåfall.

Jag har för första gången i hela mitt liv öppnat hela mitt hjärta, på riktigt. Att det gör så ont. Jag har alltid skyddat mig med murar, sköldar & allt vad jag har för att ingen ska komma åt mig - och kunna såra mig. Så gjorde jag det emot mig själv ändå. Vilken tragisk människa jag är. Helt skadad & trasig.

Det jobbigaste är att umgås & vara nära Tobbe utan att få vara nära honom. Jag gråter inombords, mitt hjärta blöder & jag vill bara bort. Stänga mig inne i mina trygga murar, där jag aldrig blev sårad. Jag älskade honom så mycket att jag blev rädd, men jag kände mig trygg att få bo i hans hjärta. Ha en egen plats, jag kände mig mer & mer hemma där. Nu är jag utkastad & utestängd, jag bankar, gråter & ropar men det är bara jag som gör illa mig själv.

Jag orkar inte, jag vill bara att det ska gå över. Att det ska sluta göra ont någongång. Få gå vidare.

Tobbe är en fin människa med ett hjärta utav guld. Jag är glad att det är han mina barn har som pappa, ingen kunde vara en bättre pappa.

Liam bråkar & är fortfarande arg. Vi hade ett storgräl ikväll, båda skrek på varandra & sen grät vi tillsammans. Han har det inte lätt, är arg & trotsar mig konstant hela tiden, säger emot & är stöddigare än någonsin. Kall emot sina syskon & visar ingen ånger.
Marlon är..Ja, hans hela värld har ju skakats om ordentligt så inget funkar i dagsläget. Allt är fel, han får utbrott & stänger in sig mer & mer.
Leon är ett plåster med ultrasuperlim. Han ska bäras, vara med mig & slår mig. Jag är allas slagpåse känns det som. Jag förtjänar det. Jag vågar inte säga till Liam att allt är mitt fel, då kanske han inte vill veta av mig..

Hade jag inte haft barnen som ett ljus i mitt liv hade jag plågat mig själv till döds. Jag behöver få hata mig själv ett tag, plåga mig & få må skit. Jag är ett rövhål som borde spolas undan, som den skit jag är.








Mors Dag

Skrivet 2010-05-30 klockan 11:01:34



Till alla fantastiska mammor som gör ett enormt jobb med sina barn, jag önskar er en härlig Mors Dag!

Solen skiner, mina barn är mitt livs gåva & snart är det sommarlov. Jag är trasig men mina barn får mitt hjärta att smälta, jag älskar dem så högt att det inte finns ord eller handlingar nog att visa det. Tiden läker alla sår.
Jag är glad att jag har världens bästa omkring mig. Det är Mors Dag & jag är en stolt mamma till mina barn, grattis (eller vad säger man?), Jenny på mors dag.








Idag ÄR en bra dag! :)

Skrivet 2010-05-28 klockan 06:59:41
Idag är en bra dag! Solen skiner, barnen är underbara & det är fredag ;) I helgen kommer vi att åka till kvinnerstadagarna & barnen kommer få umgås med sin pappa också.

Vi åkte hem igår, sena eftermiddagen. Tobbe var här, lekte & umgicks med barnen & jag passade på att handla. Allt var slut! När jag kom hem hade jag såklart glömt köpa glass. Marlon frågade pappa om de kunde gå till affären & handla så det gjorde de. Det märks & syns på barnen att de älskar all tid de får med sin far.

Liam har en egen telefon så pappa brukar ringa han ibland & han blir så himla glad.

Jag hann prata lite med Tobbe igår. Han söker lägenhet & hade hittat en. I Kumla. Men vafan, Kumla är inte så himla långt borta, det går fort att åka & han har vänner där så det låter bra.

Det känns bättre nu. Jag har insett att jag inte bara kan be & böna om förlåtelse, jag är skadad & det här kommer ta otroligt lång tid & mycket jobb utav mig själv. Mina nära har jag pratat med om mina beteendestörningar, fått dem att minnas exempel jag gjort emot dem - fast de minns inget ändå. Jag minns allt.

Besöket hos BM gick bra igår. Hon gav mig en stor kram, gav mig lite foldrar & var helt underbar - precis som jag tyckte jag uppfattade henne. Hon hjälpte mig boka tid för KUB så den 24 juni ska jag dit. Gud, vad jag längtar..Igår var inte en sån bra dag kan jag lova..Jag kände hur det "ploff.." där nere, fick panik & sprang in på toan! Bruna flytningar! Sen var hela dagen..Öhh, minns knappt vad jag gjorde igår eftermiddag förutom att vara orolig? Och besöka toan. Jag har aldrig, aldrig blödit, haft konstiga flytningar eller något.

Jag måste sluta stressa, oroa mig, tänka & få hjärtat att lugna ner sig. Så därför är idag en bra dag. Utan måsten, stress & skit. Det här kommer vara mitt allra sista barn..Förlorar jag det kan jag ändå se på mina tre stora & bara njuta av livet ändå. För de har ju gjort mitt liv värt att leva. Och Liam som räddade mitt liv. Folk skulle bara fatta vad jag menar med det.





sommaren 2008, mitt livs bästa sommar.
Nybliven trebarnsmamma & världens härligaste sommarväder ♥








Orkar inte

Skrivet 2010-05-25 klockan 19:23:11
Jag ringde farmor ikväll. Vi får komma dit & sova ikväll. Jag orkar inte vara hemma & ta hand om barnen när jag bara gråter hela tiden. Liam säger att man får vara ledsen ;) Jag vill ha sällskap, bort från hemmet men ändå vara någonstans där barnen känner sig hemma; Farmor & farfar.

Liam hoppade & studsade när jag sa att det gick bra & när jag sa att jag också sover där blev han överlycklig!

Liam var ju så arg & hatisk emot mig igår men imorse var han helt underbar. Kramade mig & sa att han älskade mig hela tiden.








Ett litet ljus i mörkret

Skrivet 2010-05-25 klockan 14:45:31
Tur i oturen! Jag är så glad! Chefen på jobbet ringde idag & de har schema för mig som jag ska få i sommar! För FEM veckor! Jag trodde aldrig jag skulle få sommarjobb där, jag skickade ju aldrig in den där ansökan, fick aldrig tag i chefen & skit så jag tänkte att jag bara skulle få lite ströturer hit & dit. wiie :)

Och idag har jag ringt psykologmottagningen så jag hoppas de tar emot mig snart. Imorn träffar jag en kurator. På torsdag är det inskrivning på MVC. Jag ska be min BM om en stor tjänst. Eller tjänst vette 17 om jag ska kalla det. Mer om det en annan gång.



Tack för att ni finns i mitt liv, Elin & Lisa ♥











- Jag hatar dig mamma!

Skrivet 2010-05-24 klockan 23:44:27



- Jag hatar dig mamma! Du är världens dåligaste mamma & jag kommer aldrig tycka att du är bäst!

..sa Liam innan han somnade av ilska mot mig ikväll..Älskade finaste pojke ♥ Det gör mig så ont. Han får hata mig, vem ska han annars agera ut emot & vet att den stannar, älskar & tröstar?

Liam, mamma hatar sig själv också..Förlåt..


Idag vet jag inte riktigt vad vi har gjort..Jo, Liam fick skjuts av pappa imorse till skolan. Han hämtade honom sedan & de var ut & åt mat & åkte iväg till leksaksaffären. Mina barn har världens bästa pappa, utan tvekan. Jag gav mina barn den pappan jag alltid ville ha, det vet jag nu.
Jag lyckades..nästan. Jag blev den mamman jag ville ha & de fick den pappan jag ville ha. Så här i efterhand inser jag att jag var så skadad & blind att jag bara, hela tiden koncentrerade mig på att vara den perfekta mamman. Den mamman jag ville ha. Som lyssnar, leker, tar sig tid, pratar, kramar, älskar, tar hand om & allt sånt. Så mycket att jag glömde en annan viktig människa. Jag var så rädd att behandla barnen såsom jag blev behandlad, men jag gjorde så emot deras far. Att han till slut fick nog, precis som jag fick.

Barnen & hoppet får mig att orka. Det är det som håller mig kvar. Tobbe omger sig med vänner som får han att må bra, barnen har sina föräldrar & släkt som älskar dem högst & jag har mina otroliga vänner.

Vad sorgligt. Att jag inte kan sluta blogga om det. Jag vill att alla ska veta att jag verkligen, mest av allt i hela världen, vill förändra mig. Jag måste bearbeta det sjuka jag varit med om. Jag måste klippa band..Vad är jag för en slags människa?

Jag ville ju vara den perfekta mamman jag ville ha, sa jag ju. Jag ville vara den sköna kompisen som är omtyckt & andra kan berätta vad som helst utan att jag skrattar, att andra kan vara helt sig själva utan hämningar. Men flickvän/sambo? Jag trodde att jag var perfekt & bra som jag var, det fanns inga fel i det.

Nu måste jag verkligen försöka få i mig något att äta! På lillasyster Emelies order. Sen ska jag sova! Jag funkar inte längre.








Ni förstår inte

Skrivet 2010-05-23 klockan 13:41:01
Jag är inte rädd för "ensamheten" eller att leva själv. Jag vill att ni ska sluta säga att det är vanligt att känna såhär efter en seperation osv. Det här är inget sånt. Det är här något som förstört mig så hårt, jag trodde inte att det var så stort. Det enda som gör mig ont är att jag nu fattar vad jag varit för slags människa. Och vad jag har gjort egentligen emot Tobbe.
Jag tänker sluta blunda, öppna ögonen & sluta leva i min verklighet. För den finns inte.

Lättare sagt än gjort, men nu jävlar! ;)

Liam & faster Elin


Annars då? Det går rätt okej med barnen. All ilska från den stora går ut över mig. Han har ingen känner han & jag är den närmsta som får han får ut allt på. Jag finns kvar iaf, han får kramar, tröst & kärlek oavsett hur han är beter sig just nu. Han har det inte lätt. Han får ändå veta att vi alla finns för honom.

Allt blir bättre, det kan ju inte bli sämre.










Svettiga sommardag :)

Skrivet 2010-05-23 klockan 11:07:18
Kan man vara gravid utan att man ens känner eller märker något, undrade jag häromdagen. Då svarade Della att det har ju talats om kvinnor som inte ens vetat om att de varit gravida, fått ont, åkt in akut & fött barn! Jag blir orolig, för runt de här veckorna, 7,8-9 så brukar jag iaf må illa. Med alla tre barnen. Men nu, nej inget.
Jag känner inte den där "onda" känslan i livmodern, att något finns. Jag känner ingen ilska eller humörsvängningar som jag var så rädd för. Inget. Enda som märks är ju den svullna magen på eftermiddagarna & kvällarna.

Igår skulle vi till Elin men vi åkte till farmor & farfar istället, allihopa. Det var så varmt ute så barnen fick bada. Det var skönt för dem, så svettiga de var! Barnpoolen saknade en kork så den gick inte att blåsa upp, vi fick ta en annan så länge. Marlon med sitt cyklop hela tiden ;) Han har pratat om det där cyklopet hur länge som helst!
Sen grillade vi & barnen åt med god aptit. De har ätit väldigt dåligt de här senaste dagarna så det var skönt att se. Barnen cyklade runt, hoppade studsmatta & det kändes som sommar. Helt underbart!

Liam har fått en egen telefon så den visade han upp hela tiden. Han vill ringa hela tiden & tycker det är jättespännande, men han vet att pengarna tar slut. Han känner nog en stor frihet att ha en egen telefon så han kan ringa när han vill. Iofs laddade jag inte på så mycket så han kommer ju snart märka att han bara ringer när han måste ;)

Stora fina pojke!

Jag måste försöka få tandläkartid för Marlon. Han gnisslar tänder så satans mycket när han sover. När han äter & ska bita av så låter det som man gnuggar blött gummi emot varandra. Knasbollen. Den knasbollen har varit lite besvärlig de senaste dagarna, mer än vanligt. Men det känns som jag börjar få han på rätt spår igen. Han har ju blommat upp galet mycket den senaste månaden bara, så det kändes som ett nedslag. Men nu så ;)

Och Leon, han är ju så galet söt & underbar! Jag får inte vara nära någon; "Dä min mamma!" sen puttar han bort & kryper upp i mitt knä.








-

Skrivet 2010-05-23 klockan 00:37:16
Jag trodde hela tiden att det var Tobbe som gjorde det här emot mig. Jag vet att jag tjatar, men jag har ingen erfarenhet utav sånt här..Nu vet jag att det var jag som gjorde allt det här emot honom.

Jag hatar mig själv så innerligt mycket, att jag aldrig förstod..

Tobbe accepterade mig för den jag var. Han brydde sig & älskade mig så himla mycket. Han satte alltid, alltid mig i första rummet. Jag vet inte vad jag ska säga mer än att han är en helt underbar människa som förtjänar så mycket bättre. Innan jag insåg vad jag egentligen hade gjort så hade jag byggt upp ett stort hat emot honom.
Jag tyckte det kändes bäst, jag försökte skydda mig själv. Nu när jag vet & har fattat..Jag har en enda önskan, skulle den slå in så kunde jag visa att jag är bättre än så. Jag skulle önska en endaste sista chans att få visa hur mycket Tobbe egentligen betyder för mig. Jag vet att Tobbe inte känner ett endaste uns för mig, men det gör inget. Jag önskar mig den chansen ändå.

Hoppet är det sista som överger en..


På måndag ringer jag psykologmottagningen. Jag har ett jävla jobb framför mig, men det gör inget. Jag behöver få hjälp med hjärnspöket. Väldigt ofta gör jag saker utan mening, utan att jag tänker på det. På onsdag har jag tid hos en kurator. Lisa kommer hjälpa mig att passa barnen. På torsdag ska jag träffa BM för inskrivning så jag ska be henne om hjälp också.

Förutom att jag är lite psyktiskt skadad hoppas jag att jag är en bra människa :) Lite fysiskt skadad har jag också blivit. Under den här veckan har jag tappat 3kg. Jag som var så glad att jag gått upp 2kg under den här minitjocka perioden.

Nog om mig.


Sen vill jag säga att jag kommer aldrig någonsin försöka "ta" barnen från Tobbe. Det är inte mina barn, det är våra barn. Tobbe kommer aldrig behöva vara orolig över att jag ska prata illa om honom till eller framför barnen. Jag vill inte behandla barnen på det sättet, eller få dem att inte tycka om sin pappa. Det finns inget illa att säga om Tobbe. Och nu när jag insett så hatar jag inte han längre. Jag känner ingen ilska alls. Så det finns ingen risk att något skulle "slinka" ur. Tobbe är barnens pappa, de älskar honom högt. Mer än vad han tror.

(det kommer antagligen komma ett eller två inlägg till innan jag slutar tjata. Fick en fråga & sen har jag en tanke)









Fy fan..

Skrivet 2010-05-22 klockan 11:48:15


Jag tror inte att jag behöver en psykolog längre. Jag har nu insett mitt beteende, mitt sätt att agera & behandla andra människor. Nu behöver jag bara försöka förstå hur jag ska kunna bli av med det. Bli en bättre människa. Det gör ont i mitt hjärta att inse det. Fan, att jag levat med det så länge utan att ha vetat om det.
Och nu förstår jag varför Tobbe inte pratade med mig. Hur skulle han kunna när jag bara attackerar, försvarar mig & feltolkar allt? Allt är mitt fel. Allt. Och jag är så himla ledsen för det men nu vet jag vem jag är. En kopia av henne. Men jag ska, för barnens bästa, behandla deras pappa med respekt. Inte behandla honom så som jag själv blev behandlad. Annars kommer vi aldrig kunna prata med varandra i framtiden, hur kommer då barnen må?

Tobbe är en bra människa med ett gott hjärta som jag önskar allt gott. Jag visste nog innerst inne att han var för bra för mig, för snäll mot mig. Jag har varit en hemsk människa som trott att han vill mig illa - varför skulle han vilja det? Jag har trott att han haft baktankar med allt - varför? Jag har trott att han lirkar med ord & har något dolt budskap i det han sagt - varför skulle han det? Jag blev behandlad som en prinsessa på piedestal & trodde att han vill mig något ont. Han brydde sig så mycket & älskade mig så mycket att jag inte kunde tro på det. Han var för bra för mig.

Varför attackerar jag & tror att alla vill mig något ont, med massa baktankar med allt? Jag vet inte..Jag är en helt förstörd människa som inte funkar normalt. Jag hoppas att jag inte är psykiskt störd, men det hade nog varit en förklaring ;)

Solen skiner & det är sommar! Nu gör vi oss snart ordning för att dra iväg till faster Elin. Vi ska leka ute, grilla & ha roligt. Liam & Marlon ska få cykla. Stackars Leon som får sitta i vagnen & vara avundsjuk ;) Men han kanske kan få byta med Marlon sista biten.
Älskade finaste barn..Och världens bästa faster!








Det undrade ju jag också

Skrivet 2010-05-21 klockan 15:22:10
varför planerade ni ett barn till när ni hade det jobbigt? jag vet att det är "ute" med kärnfamilj men man vill väl gärna kunna leva tsm som familj? hoppas du inte tar illa vid Jenny, jag har följt din blogg ganska länge och man bli ju fundersam

En fråga bara: Om ni nu inte haft det så bra på ett tag... VARFÖR skaffar man då en unge till??? Är inte det jävligt onödigt?? Kanske därför han stack!!?? Stoppa tillbaka staven!!!!

Svar: Jag visste inte att han inte älskade mig längre. Det var ju han som stod utanför med Marlon & Leon när jag var inne på mvc & tog ur staven. Jag hade ingen aning om att han under en längre tid inte känt något, för han pratade inte med mig. Han älskade mig alltså inte när han gjorde mig gravid. Han levde som allt var som vanligt.
Barnet planerade vi att skaffa, tillsammans. Det bestämde vi i höstas. Han sa till mig "När Leon blir 2 år"

Barnet är för mig så himla efterlängtat & kommer bli älskad. Av oss alla.

Tobbe fick mig att tro att det faktiskt fanns evig kärlek. Han fick mig att tro att vi skulle leva tillsammans resten av livet. Han fick mig att lova att vi skulle förevigt älska varandra, och om jag kände annorlunda skulle jag tala om det. För då skulle vi kunna göra något & rädda det. Själv lovade han mig inte detsamma.

Jag visste alltså inte om det. Men nu vet jag.

Om vi nu inte haft det så bra på ett tag. Han ville ju inte tala med mig. Det som gjorde mig mest ont var att han alltid, alltså under hela vårat förhållande - alltid sett mer fram emot att umgås med sina vänner & utanför familjen än att hitta på saker med oss. Och att han inte pratat med mig om hur han känt. Stängt in sig i sig själv, stängt mig ute. Utan att visa något utåt.

Men nu är det så här. Jag förstår att ni undrar, för det gjorde jag också. Nu skiter jag i det & tänker framåt. Framtiden ser ljus ut. All min energi lägger jag nu på barnen, hur jag ska klara ekonomin själv & allt annat praktiskt. Barnen kommer att ha en bra pappa som nu kommer ta tillvara på dem, tiden med dem & han kommer hitta på saker med dem.

Alla mina vänner omkring står som frågetecken & undrar om allt är ett enda stort skämt. Ingen har märkt något, ingen. Han har ju pratat om hus & bröllop, framtid & allt framför dem. Han hade pratat med en nära vän till mig om frieri & att denne skulle vara tyst.

Egentligen förändras inget. Allt kommer vara som vanligt, bara det att mamma & pappa inte älskar varandra längre & inte bor ihop.








Det är barnen det drabbar hårdast

Skrivet 2010-05-21 klockan 09:27:42
Dont worry. Jag klarar mig :) Överlevde jag min barndom så är det här en fis i rymden. Tack för att ni visar att ni bryr er (eller är ni bara nyfikna?) Var inte oroliga.

Jag är tillräckligt gammal att veta vilka mina vänner är. Jag är inte oberörd eller har ett hjärta av sten, jag är realistisk & inser faktum. Det finns folk som undrar om det inte går att lösa, om det blir jag & Tobbe igen. Aldrig. Nooo waaay. Han är mina barns far & ska finnas där för dem.

Det är barnen som mår dåligt, det är det som gör mig ledsen. Liam mest, Marlon frågar när pappa ska komma hem & Leon..Ja, han har ju mig. Jag lever ju för dem, barnen är ju mitt liv. Klart de kommer ha det bra. Tiden läker alla sår. De kommer snabbt lära sig leva utan pappa hemma. Liam som det tagit mest på, är väldigt nere, trotsig & ledsen hela tiden, han vill vara nära mig & säger hela tiden "Mamma, jag älskar dig mest av allt i hela världen" Mitt hjärta går i tusen bitar när barnen är ledsna.
Mamma kommer alltid finnas för er barn, mamma kommer aldrig lämna er. Ni får bo hos mig tills ni blir gamla skrynliga russin om det är så ;)

Nu kan jag helt & fullt ut ägna mitt liv, min tid, all min kärlek åt bara mina barn. Barnet i magen? Det glömmer jag eftersom jag inte känner att jag är gravid. Men det kommer älskas & få så mycket utav mig & sina bröder. Om den väljer att stanna, vad som helst kan ju fortfarande hända..Och det är jag så himla orolig för..

Im gonna be the hottest single-mom in the lekpark i sommar ;) haha. Man får ju försöka se positivt på allt, eller hur?








Hello, här är KalsongMorsans nya liv

Skrivet 2010-05-20 klockan 23:09:57



Idag har mitt nya liv börjat. Som ensamstående gravid trebarnsmamma.

Jag är jätteovan att leva ensam, så. Jag vill bara få allt överstökat så jag kan leva mig in i det snabbare. Jag har ju mina barn. Och jag har världens bästa vänner. Speciellt Lisa, som alltid -oavsett om jag vill eller inte- kommer hit, vill umgås, hittar på saker, bara prata skit & hon får mig alltid på bra humör. Eller så gör vi det vi alltid gör; dricker kaffe.

Tobbe kommer att få träffa barnen när han vill. När jag berättade för Liam att pappa inte bor kvar här, fick han panik, grät, kunde inte andas, han visste inte var han skulle ta vägen eller vad han skulle säga. Det enda han fick fram var "Men jag älskar ju pappa!" Då grät jag. På riktigt, för första gången under de här jobbiga dagarna.

Kärleken är inte evig, bara tillfällig. Jag trodde att jag & Tobbe skulle leva resten av livet ihop, men jag har alltid haft i bakhuvudet "Tänk om.." Och nu skedde det. Bättre förr än senare. För barnens skull.

Jag önskar bara att vi hade kunnat prata med varandra. Men vårat förhållande & våran familj var visst inte så mycket värt egentligen att kämpa för.

Det är inte synd om mig. Jag var den drivande kraften till detta, det var jag som orsakade allt. Utan att jag visste det. Tobbe är ingen dålig pappa, tvärtom - nu kommer han bara få träffa barnen lite då & då. Så han kommer ta tillvara på dem mer nu. Han har under de senaste dagarna pratat mer med dem än innan.
Jag tror vi kommer kunna vara bättre föräldrar åt våra barn nu. På varsitt håll. De slipper se oss bråka, tjafsa & vara sura på varandra hela dagarna. Det har jag önskat länge. Att de ska slippa höra oss.

haha..Ja, vad ska jag börja med i det nya livet? Festa & partaja, supa skallen av mig kan jag ju inte ;) Nej, jag får nöja mig med en tjock Lisa, godis & annat gott & ha mysiga kvällar med henne. Som sagt, jag är skitovan vid det här. 5,5 års samboförhållande - poof, borta.

Nu ska jag ta mig sömn..Snark! Sov bara 2 timmar natten till idag.








Jag spricker av stolthet

Skrivet 2010-05-20 klockan 08:34:31
Liam var såå duktig igår på teatern! Det var fyra olika & Liam var med i den sista, "Kungligt bröllop" som brudfölje. Jag vet inte vad det var med mig, jag började nästan grina när de började gå & han var så fin. Han var helt kolugn, inge nervös eller stressad alls inför uppvisningen. Jag är så stolt över honom, det har jag alltid varit. Så stolt att jag nästan spricker!

Marlon fick ju syn på D & ville leka med han ;) Men det gick ju inte. Leon somnade, tvärslocknade i vagnen, strax innan vi skulle in i gympasalen & sov ca 30 min. Han vaknade i lagom tid att hinna se storebror. Stora tunga Leon.

Jag försöker föra över bilder men min kamera vill inte alls funka.

Föräldrakvällen igår var helmysig. Vad ska jag göra sen, efter sista träffen nästa gång? Vad ska jag då hitta på? Antingen får jag & de andra mammorna våldgästa Della eller så får de komma hit & bre ut sig. Jag vet inte vad jag skulle göra utan dem. Mina galna mammor.








19 maj

Skrivet 2010-05-19 klockan 13:48:31


7+1 enligt SM
6+1 enligt UL

 


vecka 8 aftonbladet.se









Mina små baarn ^^,

Skrivet 2010-05-19 klockan 13:39:07



Jisses, vilket drömväder! Molnigt men ändå varmt. Ganska kvavt. Barnen har gått i kortbyxor när vi varit ute & lekt på eftermiddagarna! Igår trodde jag hela eftermiddagen att det skulle börja regna, det kändes som det i luften men nej, inget regn alls.
Vi åkte iväg till Denise igår efter vi hämtat Liam. Först hem & lämna cykel + lämna ståbräda, sen till resecentrum för att fixa mitt avmagnetiserade (?) busskort. Barnen busade & hade hur roligt som helst i lekparken. Tarzanparken ;) Vilket namn. Väl hemma så var Liam & Marlon hemma hos A & D. De var där själva utan mig i ca 1 timma.

Marlon älskar dem. Jag tycker att det är jättebra kompisar & även fast D är 2 år äldre än Liam & hans klasskompis A, så leker han med Marlon. När jag & Leon kom dit för att hämta dem var Marlon i full fart att leka & härja, inga problem alls! Deras mamma är helt underbar! Jag vet inte hur mycket hon förstår men eftersom Marlon vågar prata & leka så känner han sig ju trygg där.
Jag vill absolut inte att barnen ska känna att de "tar hand om" Marlon, jag vill att han ska vara med i gänget. Och det är han. Annars skulle han aldrig få följa med dem hem.

Nog om det. Han är bara snart 4 år, han växer & blir stor, han utvecklas så otroligt & får sånt självförtroende. Han vet att mamma alltid finns nära. Mitt lilla barn..

Ikväll kl 17 är det teater & öppet hus på skolan så vi ska dit då. Liam har pratat om det hela våren, ska bli så himla kul att se! När det är slut så drar jag till familjecentralen & tjötar & umgås med vuxna, utan barn.








Trååååk +6 dag

Skrivet 2010-05-17 klockan 23:36:54
Jag hatar den här +6 dagen. Den känns värdelös. EN dag kvar tills full vecka. Onödig ;) Hoppas, hoppas jag bara inte får mina fulla veckor mitt i veckan efter rutin UL, typ som med både Marlon & Leon. En onsdag. GAH! Halva veckan går åt att vänta på full +0 vecka. ?? Någon som fattar?
Med Liam tror jag att fulla veckan var på söndagen eller måndagen..BF +5 = lördag..Så det måste ha varit måndagen.

Jo, jag räknar BF (precis som alla mina gamla barnmorskor & BB, där jag födde alla barn) som 40+0 eftersom det är 40 fulla veckor. Knas, fattar inte alls varför det skulle vara 39+6. "Jo, man är gravid i snitt 39+6 dagar, inte 40 veckor" Det låter ju knas. Ni sitter för mycket på internet.

En endaste ynkaste dag spelar roll för mig! En dags längre väntande. Jag vill bara bli tjock, föda, poof ungen är ute & jag är mamma igen. Meen, nu har jag lovat mig själv att suga på & njuta av den här graviditeten. Jag ska vara snäll.

Haha..Ni skulle bara veta..Sista graviditeten, med Leon - Mitt huvudämne i bloggen var nog bajs. Vad jag minns. Ja..

Det känns som att något sparkar runt i min mage. Mina tarmar har fått liv! Eller något.








-

Skrivet 2010-05-17 klockan 11:11:49
Jag vet inte vad jag ska skriva just nu mer än att jag är väldigt, väldigt ledsen. Egentligen skulle jag behöva, som jag nog sagt någon gång förr, prata med en psykolog. Jag är inte som jag ska. Det är inte pga graviditeten. Igår insåg jag något jag är livrädd för. Jag är som hon.








BajskorvF

Skrivet 2010-05-15 klockan 23:49:27
Inte en endaste kommentar eller tycke om Leons hår? ..Ni som brukar vara så "flitiga" annars & göra erat jobb - tycka till ;)

Idag jobbade jag till 13. Hem & städa. Tobbe lagade mat & sen gick vi ut allihopa. Liam hänger mest med A & D som bor på samma gård. Han har jag knappt sett röken av på flera dagar. Han var inte ens intresserad av att hänga med till affären att handla lördagsgodis.
Tobbe drog till Kumla vid 17, jag & barnen gick in runt 18 tiden. Var helt slut i ryggen! Ryggslutet, i bäckenet eller svanken? För varje gång jag slängde fram vänsterbenet för ett steg så högg det i vänster sida av höftbenen & skinkan. Foglossning? Ischias? haha..Jag ba är tjock..Och ont i tuttarna har jag! Minns inte att jag haft det förr. Öm, men inte svullen. Mina tutts växer ju inte när jag blir tjock.

Jag känner mig så nere. Det är nog för alla negativa människor som bara klagar & är negativa omkring mig & att Tobbe inte är hemma förrän imorgon. Liam ser jag knappt..Mitt barn ba klarar sig själv..Familjecentralen är ju stängd hela tiden, personalen där får för sig att hitta på andra saker ;) Det är så mycket jag vill göra men orken är poof, borta. Jag vill bara..få ordning. Allt omkring mig är ett kaos. Mitt liv är ett kaos. Men det blir väl aldrig ordning på något?

Snart 3 veckor sedan vi var på BUP & ingen som hört av sig än..

Något positivt att se fram emot de närmsta timmarna; När barnen vaknar, är galna & goa.
Imorgon; Madde & Lisa! + alla våra barn & de tjocka magarna.
Den närmsta veckan; Emelie & Elvira. Jag saknar sönder mig & när Emelie ringde & morrade & hade sig, att hon saknade oss..Ja, då fattar jag hur mycket jag saknar henne också.

Nej, nu ska jag sluta vara sådär tråkig. Det är nog alla dessa lediga dagar, rutinerna har inte varit som de ska, alla maskar som ploppar upp när regn kommer..Ja. Det känns nog bättre på måndag, när allt blir som det ska! Någon som undrar förresten, varför jag aldrig någonsin klagade på kylan? ;) hihi..Jo, för då visste jag att jag aldrig behövde vara rädd att trampa när jag gick ut. Som alla andra "vintrar" ;)










Jag har gjort något olydigt, säger barnens pappa

Skrivet 2010-05-14 klockan 11:35:00


Leons sjuukt långa hår ♥


Nya, lite kortare. Som Liam har.

Tobbe blir helt förstörd varje gång något barn ska klippas. Marlon väntade vi längst med, han skulle precis fylla 3 år när vi rakklippte av allt hår. Vi hade ingen aning om att han hade världens tjockaste hår! haha :) Tror att Leon har tunnare & ungefär samma hårtyp som Liam har.
Det blir fint när det växer & sen kan det vara skönt i sommar att ha nacken fri från hår. Iofs finns ju tofs men dem sliter han ju bara av.








Korvsnuttas

Skrivet 2010-05-13 klockan 13:21:53




Tack Josefine, för hjälpen! Nu syns "min" bebis till vänster under profilbilden. Datum kommer såklart ändras efter rutin UL. Lilla Korvsnutt ♥ Alla måste se & veta att das Korvmama is going FAT babyboom! haha..








Datum

Skrivet 2010-05-13 klockan 10:22:08



6+1 enligt SM (utan blixt) Morgonbild.


6+1 enligt SM (med blixt) Morgonbild.

Kan vara kul att ha bilder från början att jämföra med.

• 8 mars ~ Tar ut p-staven
• 30 mars ~ sista mensen
• 14 april ~ ägglossning
• 26 april ~ PLUS!

• 4 januari -11 ~ BF enligt mens
• 5 januari -11 ~ BF enligt ägglossning

Vecka 7: (familjeliv.se)
Embryot är nu en centimeter långt. Handled och fingrar skapas och händer och fötter kan urskiljas som små paddlar. Ansiktet börjar ta form och ögonen kan ses som små fördjupningar. Inne i huvudet finns det något som liknar blåsor, det ska senare bli hjärnan. Här kan man med ultraljud se embryots hjärtaktivitet.









Liam funderar..

Skrivet 2010-05-12 klockan 22:37:19



- Mamma, vad vill du att det ska vara i magen? En lillasyster eller en lillebror?

- Det spelar ingen roll alls, Liam.

- Jag vill att det ska vara en flicka..

- Jaha, varför vill du det? (för han har två småbröder?)

- Så alla ska sluta tjata..









Jag är så ful..

Skrivet 2010-05-12 klockan 21:54:14


haha, inge ful! ;)
Det här är sommaren -05, några månader innan Marlon flyttade in i min mage.

Varför måste jag vara så ful & knasig hela tiden? Varför kan jag inte bara vara normal & vanlig? haha :) Fast jag har ju ganska kul. Men varför kan jag inte bete mig som folk? Haha..Ja, herregud..Nu vill jag ha sommar igen, värme & sol, jag vill bada, leka ute med barnen hela dagarna, bli brun & bara vara ledig. Fisa hela dagarna.








Marlon är sig lik ;)

Skrivet 2010-05-12 klockan 18:46:26


1 år & 9 månader


3 år & nästan 11 månader








Cykelprat

Skrivet 2010-05-11 klockan 10:52:25
Tack så jättemycket för alla grattishälsningar, både här, på FB & bdb! ♥ Vad positivt överasskad jag blev att så många är glada för vår skull! Jag vet att det finns folk runt om oss som suckar & hålls bakom ryggen, men det skiter jag i.

Jag ska få föda barn! Om den stannar alltså, vad som helst kan ju fortfarande hända. Men! Vi väntar barn, inte missfall ;)

Imorse cyklade Liam till skolan. Han skulle gjort det igår också men han var sur & grinig & ville inte alls. Idag blev han arg på mig för det var bara stora barnen som får ställa sin cykel i cykelstället. vad 17? Skiter väl jag i. Pratade med fröken för det blev tjafs med Liam & hon sa att det är ju till för alla cyklar. Så. Vet inte vad han får för sig? ;)

Jaha..Ska ta & fixa mat nu. Marlon ska cykla på sin cykel när vi hämtar Liam. Får gå tidigare för jag har ingen aning hur lång tid det kommer ta :) Haha..En rolig syn för de som ser mig ute sen med ett galet barn som skriker efter Marlons cykel, jag puttar på både vagn & cykel som åker åt varsitt håll & Marlon som skriker & är arg på sin cykel för han trampar bakåt ;) Äh, vafan orka vara perfekt & fin. 



I söndags. Marlon cyklar & Leon puttar på.

Leon är ju helt otrolig! Han måste vara superstark, han kan ju cykla! Så vi ska köpa nya slangar till Marlons gamla silvriga cykel så han får en egen. Iofs har han ju tränat på den hemma, med punka & allt ;) Gosbarn!

Längtar till sommarvärmen kommer, om den kommer. Och Marlon fyller snart 4 år! Öhh..Vänta..Liam fyllde ju nyss 4..Nej, 7 år! haha..Ja jag hänger knappt med. Maj är det redan också, för några dagar sen. Jag är nog kvar nånstans i januari.








Så börjas det - igen..*suck*

Skrivet 2010-05-10 klockan 20:36:30
"hoppas de blir en tjej nu :D eftersom ni har killarna =)"

Vårat barn är en hermafrodit, det kommer inte "bli" en kille & det kommer inte "bli" en tjej. Det är ett barn med redan färdigt kromosomat könsorgan som fortfarande utvecklas. En hermafrodit. Punkt & slutdiskuterat, nu vill jag inte veta ett ord till från er om vårat oskyldiga barns könsorgan.
Könsorganet är dens & ingen har med det att göra. Eller vad ville ni göra med det? Sluta önska & tänka - det är ett litet barn..Herregud ;)









Äntligen..

Skrivet 2010-05-10 klockan 11:39:21
För någon vecka sedan kunde jag känna att det fanns något i magen, som att..Det var svullet & tog plats. Nu känner jag inget alls, inget illamående, iofs brukar det inte komma förrän vecka 7,8-9 någon gång. Lite ont i svanken. Men annars, inget alls. Jag pruttar & fiser iaf, så jag vet ju.

Men jag glömmer bort det hela tiden. Jag tänker inte på det, med de andra tre var jag sååå himla orolig för MA, missfall & allt - konstant & hela tiden ända tills efter vecka 12. Men nu, nej. Jag är inte orolig. Jag bara..är? Jag fattar det inte. Kanske för jag är så "van"? haha :)

Nu ringer BM snart, ska försöka lista om mig så jag slipper gå till baronbackarna i fortsättningen.

Jag ska bli fyrabarnsmamma..Äntligen..








Jag väljer att dela med mig

Skrivet 2010-05-09 klockan 23:19:16
Äh, jag skiter it! Jag försöker få tag i folk men det är ju omöjligt. Varför sitter de inte inne nu, när de alltid är inloggade annars? Det är så himla typiskt..

Whatever. Har funderat hela dagen. Bajset, orka vänta? På vad?

Jag känner mig förd bakom ljuset om vänner till mig håller saker hemliga. Jag vill att ni ska vara med mig hela vägen, det har ni ju varit de andra gångerna. Först skulle väldigt nära vänner få veta, våra familjer, någon tjötröv & lite andra galna mammor.

Jag vet att en viss klok mamma en gång sa till en annan mamma "Du väntar ju barn, inte missfall.."


8 mars


26 april (det är två streck men det syns skiitdåligt!)


27 april


28 april

Jag fick göra fyra test på tre dagar, Tobbe trodde mig inte. Det gjorde han ju inte med Leon heller ;) "Det ser ut som att det är två streck för att det är blött!" Eller hur..Han var rädd att jag ska bli ett monster som de andra två gångerna..Jag också. Livrädd. Jag vill försöka må bra..

Fast jag glömmer bort det hela tiden..Med de andra tre, jag ba "Wiiiiie!!" hela dagarna. Nu ba "Ah, just det!"

Liam är helt överlycklig..Han ska krama mig, vill ha bebisen i händerna, pratar om det & är så himla söt & fin! ♥ Men han behöver inte vara rädd, jag ska inte fisa på hans kalas ;)








Hur mycket "får" man berätta?

Skrivet 2010-05-08 klockan 23:37:27


Hur mycket vågar jag skriva & berätta för er om? Jag tror att många tror sig veta vem jag är, fast vi aldrig setts. Hur vet man när man går för långt? Berättar för mycket? Jag vet inte. Iaf inte om mig själv, för mig själv skiter jag i. Jag är ju en vanlig människa som har lite annorlunda humor & saker för mig. Jag älskar att berätta om äckliga saker, känsliga saker - för att se hur folk reagerar. Vad de säger.

Men äh, jag vet inte. Det är ju faktiskt inte så himla intressant att läsa om en okänd människas mensliv, bajskorvar & pruttar. Men jag älskar att berätta om det..Eller när andra gör det. Första bajset efter en förlossning, brännskadorna man får i röven efter brusalvedon & morgonfisar..Vad är fel med mig? Det är kul & känns skönt att bara få vara mig själv, få skratta & skoja.
Men jag kan ändå vara väldigt seriös, lyssnar & analyserar..Diskutera, prata, vända & vrida på allt, vara realistisk. Jag är ju vuxen nu, så jag får väl bestämma själv. Vad fult, jag är vuxen..Det trodde jag aldrig att jag skulle bli. Eller blir man någonsin det? Jag umgås med för mycket barn ;)

Barnen & Tobbe är en annan sak.








Mitt duktiga barn

Skrivet 2010-05-08 klockan 22:21:41
När jag & barnen var ut & handlade mat så träffade vi på Lisa. haha Hon kommer alltid mitt i maten! Det slår aldrig fel! Hon måste vara väldigt tjock & hungrig ;)

Vi åkte ut till farmor & farfar idag, iallafall. Elin ringde ;) På vägen stannade vi & handlade godis.

Liam tränade på att starta en gång sen kunde han det. Samma med svänga & bromsa. Mitt duktiga barn! Mitt, mitt!! *grr* haha & Marlon kutade efter! Vi stod där i regnet & skrattade :) Cykeln lämnade vi kvar så tar vi med Marlons ut imorgon efter jag jobbat & för över stödpinnen.
Och farmor berättade för Liam vad han sa förra sommaren, han ville inte! sitta på cykeln eller lära sig.

Så i sommar får han istället träna på att lära sig simma.








Lördag & ful Lisa

Skrivet 2010-05-08 klockan 12:23:11
Lördag. Veckan bara försvann. Hela dagen, kvällen & halva natten är Tobbe hemifrån. Det är metallsvenskan & skit så han ska dit med alla sina kompisar, festa osv. Jag vet inte alls vad vi ska hitta på. Liam ville åka till farmor & farfar & visa upp sig, men näe. Imorgon isåfall, efter jag jobbat. 

Vi går en promenad till affären & handlar lite godis & gott snart. Tobbe kommer hem en sväng & äter med oss senare. Känns tomt, bara för jag vet att det är lördag & att Tobbe är ledig. Hade det varit veckodag hade det bara känts konstigt att Liam var hemma hela förmiddagen.

Får se om jag kan lura hit Lisa på lite kaffe ;)

Lisa är ful. Hon har varit ihop med en kille i 2,5 år & jag har aldrig sett karln! Jag & Tobbe tror inte att han finns på riktigt. Lisa tror sig ha bevis med bebisen i magen men jag vet att allt är önsketänkande. Osynlighetsmannen. Jag är ju liksom en av Lisas bästa vänner så det är ju konstigt att jag aldrig fått träffa han.
Eller så är hon rädd att ta hit han, de öppnar dörren..Mina barn svingar runt i lianer i hallen, busar & bråkar & är helt galna & han vill aldrig mer ha fler barn? Hon skäms över oss.


Lisas mage. Bara ett önsketänkande. ;) Det är bara godis & kräftor där i. Ingen bebis kommer inte i november, bara en stor tjock boll med kräftor & räkor. Ja, jag är avundsjuk - jag vill också ♥








Fredag 7 maj - i bilder

Skrivet 2010-05-07 klockan 22:35:50


Här ska cykeltränas! (och springas..)



Han KAN ju cykla!


Vi köpte glass. Jag & Lisa slukade en varsin piggelin, Leon höll för munnen &
sa NEJ! (vad annars?) Liam ville inte ha & Marlon ville leka innan han åt glass.


Leon & Liam.


Marlon.


Han kan ju! Han kan ju! ♥

Vi hade en helt underbar eftermiddag i baronbackarna med Tjockis-Lisa, Daniela & Galna mamman Linda + deras barn. Della hade med kaffe ut till oss mammor & saft till barnen.

Liam kunde efter jag sprungit med han, i 10 meter, cykla helt själv! Jag sa inget, utan vände mig bak till Lisa & viftade med handen ;) Han fick lite ont i rumpan av sadeln haha! När vi kom till långsträckan (på bilderna) släppte jag helt & han cyklade en 20 meter innan jag sa något. Det första han sa då när han visste att han cyklade själv var; Jag vill åka ut till farmor & farfar nu & visa att jag kan cykla själv!
Han behöver bara träna på att starta, bromsa utan att ramla eller att fötterna studsar i backen & svänga.

Leon sov inget alls så jag tog med han på en promenad i 40 minuter men inte somnade han! Var rädd att samma sak som i förrigår med feber skulle hända. Han sov en stund innan vi kom hem igen & var frisk, tack! Tack Lisa för hjälpen att köra de små i vagnen!








- Du kall, mamma!

Skrivet 2010-05-07 klockan 10:56:21
Jag vill att det ska sluta blåsa! Jag fryser ihjäl! haha :) Tom inne fryser jag, hela tiden. Leon säger "Du kall, mamma!" Iofs är det ju inte konstigt ;) Fönster är öppna & elementen har inte varit påslagna sen i höstas någongång. Jag blev ju galen på att det var så satans varmt.

Leon mådde bättre igår efter vatten, alvedon & sömn. Så idag är han helt sig själv igen. Skönt det!
Marlon & Leon har lekt & busat hela förmiddagen. När Liam inte är hemma kommer de lite bättre överrens.




Liam var ute hela eftermiddagen med sina kompisar igår så det var lugnt hemma.

Idag tänkte jag & Lisa gå med alla barnen till baronbackarna efter skolan. Om jag får tag i henne..I bästa fall kan Lisa köra de små i syskonvagnen så tar jag Liam på hans cykel. Han blev jätteledsen igår & sa att han inte vill, för då kan alla se att han är 7 år & inte kan cykla själv. Vi har en stödpinne bakpå cykeln. Men då frågade jag, om någon ser oss - hur ska de kunna veta att han är just 7 år? Då blev han lite glad & sa "De kanske tror att jag är 5 år!"
Han har inte varit intresserad av att cykla & vi har inte tagit tag i det heller. Han har varit lite rädd också. För att ramla. Han har sparkcyklat istället. Sen tror jag att han blev lite impad igår. Lisa kom hit & barnvaktade de små så lånade jag hennes cykel att hämta Liam. Han fick sitta bakpå & tyckte det var jätteroligt, det gick så fort att komma hem.

Allt tar sin tid. Men kan han lära sig cykla själv till hösten underlättar det något enormt då jag drar Leon i vagnen, Marlon på ståbrädan & Liam som "hänger" sig i handtaget. Jag får ju dra han också ;)

Nej, ska lägga in vikta kläder i sina lådor, fixa lunch & sminka mig lite för sen är det dags att gå.









Sjukling

Skrivet 2010-05-06 klockan 10:38:40
Jag vet inte hur jag skulle klara mig utan Tobbe & farmor. Allt var som vanligt igår, Leon åt som han skulle, han var busig, bestämd & glad. Vi hämtade Liam i skolan & var ute på eftermiddagen. Leon sov inget alls. När klockan började närma sig 17 höll han på att somna sittandes vid sandlådskanten så jag satte han i vagnen & vi gick hem. Leon somnade sittandes på soffan medans jag var & hämtade en filt, så trött var han!

Han fick sova en liten stund & när vi väckte han var han dunderfebrig! La in han i sängen att vila & han började kräkas. Leon är nog ett sånt barn som kräks när tempen går från 0 till 100 på några minuter. Kan tänka mig att de flesta maträtter skulle sprängas i micro/på spis om det gick lika fort.

Farmor fick köra Liam till skolan imorse & Tobbe hämtar han när han slutat.

Ensamstående föräldrar med fler än ett barn; Hur gör ni när ett mindre barn som inte klarar sig själv hemma blir sjuk? Får ni hjälp? Av vem? Tar ni med det sjuka barnet & lämnar det friska barnet i skola/dagis iaf? Jag är bara nyfiken för jag vet inte alls hur jag skulle få Liam till skolan utan hjälp. Skulle Tobbe eller farmor absolut inte kunna ha tid att hjälpa vet jag inte hur jag skulle göra. (Nu har de alltid kunnat hjälpa men man vet ju aldrig..) Iofs är det en bit att gå, så att låta Liam gå själv - Aldrig. Eller jo, kanske sista året i mellanstadiet eller så.








Veckopeng

Skrivet 2010-05-05 klockan 09:28:10
Några utav er svarade på om erat barn fick veckopeng. Det är alltid kul att få svar! Funderade på en sak. Vi har gett Liam veckopeng lite då & då, det kom inte igång riktigt ordentligt eftersom vi & han glömde. Då var veckopengen ungefär som att han fick pengar på lördagen att köpa vilket godis han ville för.
Nu får han 20 kr varje fredag eller lördag. Han måste inte göra något alls för att få den som tex; städa sitt rum varje dag. Det är en självklarhet. Han måste inte plocka undan tallrik & glas, det är en självklarhet. Hans leksaker ska vara på hans rum när han lekt färdigt i köket eller vardagsrummet, det vet han.

Enda gången jag kan säga att veckopengen är nära att dras in är om han beter sig illa. Väldigt illa, mot mig eller syskonen. Då får han en chans att "bättra" sig eller att vi pratar om vad som egentligen är felet. Väldigt ofta när jag hämtar han i skolan är han surpuppig, otrevlig & omöjlig. Då kan vi istället (försöka!! Vissa dagar är han riktigt dryg & "dummar" sig) prata om det än att bråka. Klart han blir arg om syskonen tar hans saker eller retas när han vill vara ifred, då kommer jag emellan - men slåss han ..ja, då jäklar blir mamman i hemmet arg!

Han förstår pengarnas värde väldigt bra. Han vet vad billigt & dyrt är, han vet nu innebörden av att spara & slösa. Jag fick inte ens låna 20 kr av han för att köpa mjölk igår, jag hade glömt kortet hemma. Att låna pengar förstår han inte, än.
Liam är väldigt stolt över sina pengar, hans egna som bara han bestämmer över. Vill han ha något, jamen köp det för dina pengar då, Liam :)

Marlon får också en slags veckopeng. Han får några kronor att leka med & som nu när Liam köpte sin Legoleksak så hade Marlon sin peng innestående (heter det så?) hos mig.








Jag - som alla andra

Skrivet 2010-05-04 klockan 14:25:02


Jag som spydde galla över dessa leggins. Jag skulle aaaldrig klä mig i dessa kläder men vafan ;) Alla jeans är knasigt sydda, så de ska sitta under tuttarna, eller strypa fötterna, mjukisbrallor blir så himla..Sunkigt & svettigt. Jaja, här är jag - ser ut som alla andra. Grr ;)

Det är barnen som har lekt med spegeln & kladdat på den, inte jag & Tobbe!









8 år med & utan Tobbe ;)

Skrivet 2010-05-04 klockan 10:26:52
I april i år var det ju 8 år sedan jag & Tobbe träffades för första gången! Den 11 april -02. Jag var 16 år & han var 21. haha..Vad fula vi var, han började prata med mig på "Kamrat" (snuskäckelsida) & sen efter några veckor skulle vi träffas..De hade fest hos hans kompis där han bodde för tillfället.
Jag hade utegångsförbud men det sket jag i, var med Jeanette & Jennie. Jennie hade ett barn & Jennies mamma skulle komma snart för att vara barnvakt. Vi tyckte att det tog för lång tid så vi ringde Lisa. Lisa kom & vi drog iväg med skjutsen som hade kört Lisa. haha..Lisa fick 50kr & mormorn kom ganska snart iaf ;)

När vi släpptes av kom ett killgäng, jag hade ingen aning hur Tobbe såg ut men han visste hur jag såg ut. han hade hittat mig på Lunarstorm & sett min bild. Han presenterade sig som Christer! haha vad ful han är :) Jag var fullirull hela kvällen & Jeanette brukade hålla koll på mig & säga "Det här glaset ska du dricka på en timma! Inte 10 minuter!" Jag gömde mig på toan & drack ;)

Jag & Tobbe satt ihop hela den kvällen.

Den 19 juni, drygt 2 månader senare, fick vi veta att jag var gravid! Jag hade gått så långt som till v. 6+2!

Vi fyllde 17 & 22 år i september. Vi kände knappt varandra, magen växte, jag bodde hos mamma & Tobbe i sin lägenhet där jag ofta sov. Den 12 nov gjorde vi slut, efter 7 månader. Det var 3 månader kvar till förlossning, men jag hade ju aldrig föreställt mig en framtid tillsammans med någon så jag brydde mig inte så mycket.

Liam föddes 5 dagar efter BF, den 15 februari -03 & mitt liv hade fått en mening. Tobbe fick veta genom min syster att Liam var född, när Liam var en vecka gammal. Hon var full & tyckte han skulle ta sitt ansvar. 14 år gammal liten moster ringer mitt i natten, full som en kastrull & Tobbe hörde av sig dagen efter. Gahh..Vad arg jag var på Emelie ;)

Tobbe träffade Liam när han var någon månad gammal, för första gången. Vi stötte på varandra av en slump på stan. När Liam var 9 månader gammal började han träffa & ta Liam på riktigt.

Synd bara att jag inte hade med mig det jag behövde in i vuxenlivet, allt sånt jag inte visste att man skulle kunna. Tex laga mat, städa, handla, sköta räkningar, ha rutiner & sånt..Det fick jag lära mig senare i livet. Liam hade alltid nya kläder, han växte & jag kunde inte tvätta så jag köpte nya. Iofs brukade min mormor eller Denise tvätta åt mig ;) Han var alltid glad & snäll, det var aldrig problem med sömn, amning eller magen.

Den 22 januari -05 blev vi ett par igen. Strax innan Liam fyllde 2 år.
Vi förlovade oss den 7 juni -05.
Den 9 oktober samma år fick vi ett positivt gravtest & Marlon föddes 3 dagar innan BF, den 4 juni -06.
Drygt ett år senare, den 2 juli -07 fick vi ett positivt test igen! Leon föddes 4 dagar innan BF, den 8 mars -08. Vi blev trebarnsföräldrar när vi var 22 & 27 år gamla. Nu när jag tänker på 22 åringar tycker jag det är ungt men jag kände mig aldrig för ung för att få mina prinskorvar.



Tack Tobbe! ♥ För de här 8 åren med & utan dig, för våra tre finaste barn & för att du orkar med mig. Du orkar med mitt gnälliga prat, mitt tjat, mina knaserier & mig överhuvudtaget. Gosrumpa!









Marieberg & skitungar

Skrivet 2010-05-02 klockan 20:07:01



Igår fick jag för första gången i mitt liv en kram & puss av Elin + ett "Jag älskar dig!" haha :) Jag snodde till mig det. Alla barnen fick så jag ville också. Jag har kramat mina barns faster för första gången!

Liam hade samlat ihop 420 :- så idag tog vi med oss Lisa & åkte till Toysurus. (200 av dem hade han fått på en dag av farfar & Elin) Liam hittade direkt vad han ville ha, någon landflygare från Star Wars Lego, medans Marlon hade beslutsångest. Till slut valde han en polishelikopter i Lego. Leon sov men jag köpte en bok med massa bilder i. Liam & Marlon var såå nöjda! Äntligen hade Liam sparat ihop egna pengar, utan att handla för en krona av dem, tills han kunde köpa sitt "drömlego" :)
Finns det några läsare som har barn i Liams ålder? 6,7-8 år? Vad ger ni dem i veckopeng, om de får det?

Jag handlade lite smått inne på Marieberg, tro det eller ej - jag tror det knappt själv. Leggings & långlinnen. Ja, jag vet inte vad det är med mig? Ingen fladder, vafan tror ni ;) Tight & nära. Tycker folk ser smala ut i det & jag vill också. Känner mig så pluffsig sen det senaste halvåret; slutat amma, mensmage & chokladdyrkare.

Liams kompisar har runnit här & plingat på dörren i flera dagar. Har tyckt synd om dem för antingen är vi på väg någonstans, vi ska äta, det är för sent & liknande. Men idag så lekte de hela eftermiddagen både inne på Liams rum & ute. Tills nyss, farmor & Elin hämtade alla barnen. Jag ska jobba tidigt. Liam är så stor att han får vara ute utan mig, men bara om han leker med sina kompisar. De brukar vara runt 4 stycken som leker & de bor på samma gård. Liam har med sig nyckel så han kommer in i trappen.


Vi bor så trafikerat. De han leker med är vettiga & jag litar på dem. Men ändå..Mitt barn behöver inte mig längre ute ;) Han har blivit så stor..Marlon kommer inte heller få leka ute utan mig förrän han blir ungefär som Liam. Liam ska inte få ta med sig Marlon heller att se efter honom, Marlon är mitt ansvar. Vem vill vara barnvakt när man har sina kompisar att leka med? ;)

Det är redan maj kom jag på! Idag fyller Dö-Prutt år, grattis! Leon som tjatar om Denise & Wilma hela tiden..Det är roligt att han förstår hur han ska leka & busa tillsammans med andra barn, han avgudar Wilma. Wilma är min fisrumpa, hon blir glad när jag säger det ;) Liam & Marlon tycker inte om att åka dit. Vafan, det finns ju hur mycket leksaker som helst att leka med där, Wilma är snäll & busig & allt. Liam är lite surputt & Marlon hänger på Liam.








RSS 2.0