Startsida | Varför Korv? | Bloglovin' | Twitter | Facebook | Bloggdesign

Mitt 2010.

Skrivet 2010-12-31 klockan 15:46:01
Det här året har nog varit det mest känslomässiga & omtumlande jag varit med om. Till slut blev det & jag bra, jag & Tobbe, familjen. Allt det jag lever för.

Liam fyllde 7 år & hade kalas här hemma med sina kompisar.
Leon fyllde 2 år & Marlon fyllde 4 år.

Vi har haft kontakt med BUP under hela året som gått & Marlon fick till slut diagnosen selektiv mutism (ofrivillig stumhet) & han har dessutom autistiska drag. Men han är & har alltid varit världens bästa Marlon. Nu vet vi hur vi ska hjälpa & vad det är för "fel".

Vi väntar vårat fjärde underverk, jag & Tobbe fyllde 25 & 30 år, vi har gift oss (Jag som aldrig skulle gifta mig haha) & vi blev med bil. Ett jävla år, en riktig berg & dalbana med upp- & nedgångar. Men vi är en familj & vi kämpar på, nu vet jag ju vad det är för fel på mig ;)

Ut med det gamla & in med det nya!



❊ ❉ ✬ ♥ Gott Nytt År ♥ ✬ ❉ ❊









Dag 27 – Min favoritplats.

Skrivet 2010-12-31 klockan 15:31:43



Min favoritplats är nog Tobbes famn.

Vårat hem är också min favoritplats. Med Tobbe & barnen.








Dag 26 – Mina rädslor.

Skrivet 2010-12-30 klockan 23:25:19
Rädslor, som fobier? Som ni vet har jag tre fobier.
Höga höjder. Jag är skitlarvig när jag ska köra bil över höga broar & liknande, ibland brukar jag blunda & låta passageraren styra ratten. Har jag barnen i bilen får jag ju självklart göra allt för att försöka vifta bort det, inte skrika & så..Jag hatar att vi bor så högt, höga höjder är jag livrädd för.
Djupa vatten. Svarta bottenlösa sjöar & liknande får jag panik av. Bassänger har gått lättare att bada i de senare åren, det finns ju en botten. Jag testade att hoppa i kalket bortanför kvinnersta med Tobbe för någon sommar sen, aldrig mer. Det är samma sak; jag får panik, kan inte andas eller slappna av & det enda jag tänker är att jag ska upp.
Maskar. Usch, blä..Jag hatar när det har regnat ute & maskarna kommer upp för att äckla sig & stinka. Numera skriker jag inte & får panik när jag ser dem längre med tanke på barnen. Men jag kan morra & bli frustrerad för jag vet inte var jag ska ta vägen. Mina fobier ska inte föras över till dem, så jag försöker. De vet såklart att jag tycker de är äckliga & luktar illa & att jag helst inte vill att de ska trampa på dem för då fastnar de under skorna.

Jag är rädd för ondskan som finns i människor, det där som gör människor galna av hat & ilska att de gör något de inte vet om själva. Jag är rädd för naturkatastrofer, den stora mäktiga kraften som man inte kan göra något åt alls. Som ni vet är jag, just nu, rädd för att snittas & jag tror att det skulle kännas mer okej för mig om jag fick se vad som händer & vad de gör, än att inget se eller känna alls.



Det jag är mest rädd för är att någon av mina familjemedlemmar ska tas ifrån mig eller försvinna utan ett riktigt farväl. Ett försvinnande skulle nog, för mig, vara värre än ett dödsbud. Jag är inte själv rädd för att dö. Det enda med döden som skrämmer mig är att jag inte skulle hinna få pussa & krama mina barn & Tobbe, säga hejdå & berätta hur mycket de betyder för mig & hur mycket jag älskar dem.








Tjock & glad.

Skrivet 2010-12-30 klockan 14:12:51



När jag kom på kvällen till jobbet för att jobba natten så sa kvällspersonalen att jag såg så pigg & fräsch ut. Kände mig inte så fin eftersom jag var nyfärgad (igen) i håret med en mörkare färg, blek i ansiktet, inget smink & sen hade jag sovit en stund innan.
Morgonpersonalen som kommer säger samma sak haha & då hade jag ju jobbat & varit vaken hela natten ;) Men det är ju som jag säger, jag känner mig fortfarande inte gravid - utan mer som vanligt. Jag kommer på när jag ska göra vissa sysslor att magen är där & när jag ska duscha. Ka-boom, magen bara väller ut! haha typ ;)

Tänkte sätta igång att städa, skulle göra det tidigare men jag har haft finbesök av Madde & Nellie. Sen tog jag lite för lång kafferast, barnen har lekt & busat - inte bråkat! Första gången..








Spec Mvc #4

Skrivet 2010-12-30 klockan 10:47:07
Bebisen har gått upp ca 200 gr & väger enligt beräkningar runt 2,3 kg. Blodflöde & vatten ser bra ut & mitt blodtryck också. Blodtrycket såg bra ut sist jag träffade bm också. Såg att bebisen skulle kunna se ut att vara en bebis på 34-35 veckor gammal.
Den 4 januari ska jag tillbaka på bedömning, doktorn sa att det kanske blir igångsättning & jag frågade lite om snitt men hon sa att det är inte att tänka på. Barnet ligger ner med huvudet & skulle den vända sig så skulle det nog inte vara några problem att föda i säte. Med tanke på att jag är omföderska. Nu kommer det nog inte bli så men jag måste ju fråga :) Så nu känner jag mig lugn över det & kan släppa tankar på ett hemskt snitt! Men vi får se på tisdag hur allt ser ut & utgår från det.

Allt detta bara för den är liten. Väldigt mycket mindre än de andra tre som iaf vägt 3,4 & 3,5 kg vid födseln.








Dag 25 – En första.

Skrivet 2010-12-29 klockan 19:58:24
Vän.

Under hela mitt liv har jag haft många vänner som kommit & gått, kommit tillbaka, försvunnit utan att vi velat det, jag har träffat många människor som jag kallat mina vänner.

När jag skulle fylla 13 & började klass 7 så träffade jag en vän som passade mig som handen i handsken. Hon var allt jag letade efter i en vän. Jag passade henne & hon passade mig. Vi hittade på massa hyss & bus, vi hade alltid roligt, skrattade & har så otroligt mycket roliga minnen tillsammans.
Jag var den drivande kraften & hon hängde på mig. Hon var så lik min syster i det, hon hade ideerna & behövde en drivande person i det & vice versa. Även fast hon har de konstigaste frågorna & funderingarna så förstår jag hur hon tänker, men inte hur hon kom på att fundera på en sån sak. Det är väl ungefär som jag, knasig & har massa konstiga tankar.

Lisa känner mig utan & innan, precis som jag gör med henne. Vi har bråkat & brutit kontakten men vi finner alltid tillbaka till varandra. Det har jag alltid vetat, jag har släppt henne & låtit henne göra sina misstag för jag visste alltid att hon skulle komma tillbaka. Och Lisa visste alltid att jag skulle ta emot henne med öppna armar utan att vara arg & utan villkor. En vänskap & kärlek helt utan villkor eller baktankar.  





En första vän som passar mig helt & fullkomligt. Jag älskar henne & jag är så glad att jag har henne i mitt liv. Hon har alltid funnits där för mig, jag har inte funnits för henne lika mycket - men jag har velat. Vi har alltid varit i olika skeden i livet men nu känns det som vi är på samma plats.

Jag älskar dig, Lisa!








Nyårslöften.

Skrivet 2010-12-28 klockan 11:52:14
Kom att tänka på nyårslöften, det är ju snart nyår. Mina blir väl det vanliga, att försöka få ordning på mig själv, sluta vara så slarvig & lat, försenad & sånt. Det har varit mina löften så länge jag kan minnas. Försöka få ordning på mig själv, helt enkelt.
Men jag har kommit på att efter varje barn så blir det lättare & lättare att få ordning på mig själv & allt runtomkring. Så nu med fjärde barnet kanske jag äntligen blir som jag vill vara.



Sen ska jag ju självklart äta mer godis, dricka mer kaffe, lata mig mer & inte springa runt så mycket. Det gör barnen så bra själva ;) Jag ska inte börja träna eller äta nyttigt, jag ska läsa mer tidningar & försöka umgås mer med mina vänner istället för att sitta hemma själv med mitt kaffe. Sluta skjuta upp & glömma saker. Dumma hjärna.

Brukar du ha nyårslöften? Jag är nyfiken, brukar du hålla dem & vad brukar du lova dig själv? Eller struntar du i det & bara tar året som det kommer, låter allt ha sin gång?








v 39

Skrivet 2010-12-28 klockan 09:56:52



28 dec ~ 38+0 

Det duniga hår som hittills täckt barnets hud försvinner och hudens rynkor är utslätade. Barnets avföring "mekonium" som samlats i tarmarna består av en blandning av lanugohår, gallpigment, utsöndringar från matsmältningssystemet och celler från tarmväggen. Barnet förbereder sig att födas genom att samla på sig extra mycket energi för att klara sig under förlossningen och de första levnadsdygnen innan mjölkproduktionen kommit igång. (familjeliv.se)


Nu är bebisen ungefär 50 cm från topp till tå
och väger omkring 3.1 kilo. Den växer fortfarande även om den egentligen redan är redo att födas.
De senaste veckorna har bebisen samlat på sig avfall i mage och tarmar. Detta avfall kallas för beck och är grön-svart, och består av hudceller, lanugohår och annat material som bebisen svalt. Detta är den första avföring som bebisen kommer ge ifrån sig efter förlossningen. Ibland händer det att bebisen släpper becket ifrån sig redan i magen och kommer då ut delvis täckt av grön-svarta restprodukter. Särskilda åtgärder vidtas av vårdpersonalen om detta skulle vara fallet.
Om det är en pojke så skall hans testiklar vandrat ned i pungen vid det här laget och när den föds bör båda vara på plats. Hos omkring 1% av alla pojkar som föds har ännu inte testiklarna vandrat ner. Eftersom detta kan orsaka infertilitet och öka risken för testikelcancer så undersöker barnmorskan pojken efter förlossningen.
Bebisens huvud är mjukt och formbart på grund av de s.k. fontanellerna som kan liknas vid rörliga plattor, som ännu inte är sammanvuxna. Dessa är till för att huvudet skall kunna deformeras något för att enklare kunna passera ut genom födelsekanalen. Detta är normal och inte farligt för bebisen, men kan göra att huvudet ser lite underligt ut direkt efter förlossningen, men det återgår snart till normal form.
Ögonen saknar ännu tårkanaler, vilka utvecklas först några veckor efter förlossningen. (blimamma.se)

Jag; har inte så mycket att säga. Nu är bebisen fullgången enligt beräkningar & kan komma när som helst. Den kommer när den kommer, det vet jag. Nu väntar vi bara.
Känner mig inte alls stor, fläskig & äcklig som med de andra barnen. Magen är pytteliten & det syns på bilderna att den inte blir större. Det är på ett sätt skönt, jag har lärt mig ta på strumpor utan att välta omkull. Jag känner mig inte trött eller bläig, utan pigg & fräsch. Revbenen bråkar inte, ingen ischias, inget alls. Hade ont i tuttarna imorse när jag gick upp & det har jag inte haft sen i början av graviditeten. Det känns i kroppen att det är nära slutet nu. Som jag sa, nu väntar vi bara.

Fjorton dagar kvar till beräknat datum..







Kvällsbabbel.

Skrivet 2010-12-27 klockan 21:43:33
Barnen har haft fullt upp de här dagarna med att leka & utforska sina nya saker. Leon har varit avundsjuk på Liam & Marlon som stänger in sig & de har då lekt med Leon & hans saker. För jag duger inte ;) Leon tycker inte det är så roligt att leka med mig.

Det har varit en del bråk & tjafs dem emellan. Mest är det ju Leon som bråkar för att han vill vara med & leka. Marlon & Leon kommer inte så bra överens när Liam är med. Liam är lillmamman som bestämmer, Marlon vill bara bygga & leka & Leon är bråkstaken som förstör, retas & härjar. Tre helt olika barn som föds in i tre helt olika familjeförhållanden. Men lika galna & knasiga.

Korvsnutt är helt galen & lever sitt egna lilla liv därinne i magen. I början var bebisen slö & rörde sig aldrig & nu på slutet, gaaah helt galen! Den sticker ut något på sidan av magen, ett knä eller en fot? Jag försökte ta tag i det men jag vågade inte för jag fick ont i skinnet. När den bökar sådär hårt så gör det faktiskt ont i skinnet. Tobbe brukar undra vad jag håller på med när vi ska sova men jag försöker bara få den att lugna sig.

I veckan jobbar jag ett nattpass & sen har jag inget mer inbokat. Känns som jag skulle kunna jobba in i januari också, om det behövs. Men att jobba dag vet jag inte om jag vågar boka in mig på, tänk om jag vaknar en morgon & förlossningen har startat? ;)
Barnen kommer att sova ute hos farmor & farfar när jag jobbar, det blir roligt för dem.

Har tvättat hela dagen igår & idag, en sista imorgon & sen är berget borta. Kanske skulle börja fundera på att tvätta bebiskläderna som ska med till sjukan också..

Bara fyra dagar kvar på det här året. Vi kommer vara hemma på nyårsafton & barnen får nog vara vakna så länge de orkar, Tobbe är ledig, vi ska bara laga & äta mat, mysa & titta på raketer. Vi har ett skotträdd barn så att skjuta raketer kommer vi nog knappast göra i framtiden heller.









Och Korvsnutt..?

Skrivet 2010-12-27 klockan 20:01:20
Liam;

Beräknad födelse enligt tidigt vul: 14 februari.
Beräknad födelse enligt rutin ul: 10 februari.

Liam föddes den 15 februari.

Marlon;

Beräknad födelse enligt mensen
: 31 maj.
Beräknad födelse enligt rutin ul: 7 juni.

Marlon föddes den 4 juni.

Leon;

Beräknad födelse enligt mensen
: 4 mars.
Beräknad födelse enligt ägglossningen: 8 mars.
Beräknad födelse enligt rutin ul: 12 mars.

Leon föddes den 8 mars.

Korvsnutt;

Beräknad födelse enligt mensen: 4 januari.
Beräknad födelse enligt ägglossningen: 5 januari.
Beräknad födelse enligt rutin ul: 11 januari.

Korvsnutt föds..? Jag är så nyfiken så jag dör snart ♥








Spec Mvc #3

Skrivet 2010-12-27 klockan 12:26:59
Det hade tydligen inte gått så många dagar att de kunde mäta bebisen så jag ska tillbaka på torsdag. Men de mätte vatten, blodflöde, CTG osv & egentligen kändes det rätt onödigt att gå dit. Väntetid & väntan på inget, typ. Och allt såg bra ut, som vanligt. Bebisen ligger som den ska också.

När jag var inne första gången så vände den sig ju under tiden jag var där ;) Rackarunge! Lika vild & galen som sina syskon.

Äsch, orka springa dit hela tiden. Får ju bara påminna om att "Ser ni könet, säg inget!" Det är en självklarhet för dem nu för tiden. Sen är det ju knappast bebisens könsorgan jag är där för att veta, utan allt det andra.

När det är dags, ska jag säga något eller ska jag bara åka in & föda & berätta det sen? ;) Jag vet inte. Kan ju vara kul att iaf säga något, eftersom jag bara åkt in & fött de andra tre gångerna..Ahh, vi får se. Nyfikna kottar.







Gravid #4 vs gravid #3 ~ v 36+0

Skrivet 2010-12-27 klockan 12:12:37



Överst; Korvsnutt 36+0
Underst; Leon 36+0  



Överst; Korvsnutt 36+0
Underst; Leon 36+0








Julafton 2010

Skrivet 2010-12-26 klockan 23:43:34
Hela familjen Frestelse sov hos farmor & farfar dagen innan julafton. Jag jobbade sent kvällen innan så jag hann inte vara med att spela & mysa med barnen. De hade haft det trevligt. De små sov när jag kom & Liam var fortfarande vaken.

På julaftonsmorgonen vaknade vi, Marlon & Leon var pigga men Liam var så slö. Som vanligt ;) Men efter att vi fått igång han & tjoat med "Idag är det julafton!!" så vaknade han till. Barnen fick öppna sina presenter med kläder i som de skulle ha på sig & varsin julklapp med leksak. Leon fick ett garage & Liam & Marlon fick ett varsitt lasersvärd.




Barnen blev så glada & hade att göra medans de väntade på tomten.




Min frestelse lagade såklart Frestelsen ;)



Jag drack glögg & Elin färgade håret.



Leon älskar öl. Eller glögg, som det heter ;)



Tomten & hans tomtenisse kom för att dela ut klapparna.



Leon hjälpte till såklart.





Barnen fick det mesta de önskade sig.

Det var så roligt att se vad de fick, för de fick verkligen saker som de tycker om. Liam fick mest klippa & klistra/pyssel grejer, Marlon mest bygga-själv-grejer & Leon fick verklighetsprylar (bilar, figurer osv). Sen fick de böcker, spel & massa annat. Det är massor jag glömt nu men de var så nöjda med alltihop.

På juldagen åkte vi också ut till farmor & farfar. Tobbes mormor & moster kom & hade också paket till barnen. De fick varsin morgonrock, Liam & Marlon fick presentkort på bio & Leon fick ännu en bil.

Jag & Tobbe fick bla; choklad, pengar, photoshop (jag, jag, mitt, mitt!!), morgonrock & lite annat. Sen hade jag & Tobbe köpt en sak åt varandra som inte kommit fram med posten än.

Trevlig fortsättning!








^^,

Skrivet 2010-12-25 klockan 20:16:14



Bilden jag laddade upp tidigare på mig idag är från igår. Syns inte magen? ;) Just det, den är ju så liten! Jag färgade håret i onsdags tror jag det var. Saknade det mörka & jag har nog aldrig fattat innan att det är det riktigt mörka som jag vill ha, så när det varit mellanbrunt osv så har jag ju tröttnat & blekt det igen. Jag gick ett par dagar & funderade utan att fråga någon & sen färgade jag det bara & det känns så jag, just nu. Riktigt mörkt. Tobbe är jättenöjd men det är han ändå. Spelar ingen roll vad jag gör, han älskar mig i alla frisyrer & färger. Det är bara jag som tröttnar.

Jag tycker att kläder i starka färger, svart eller vitt passar bäst med riktigt märkt hår. Ljusa färger, pastell & svart osv passar bättre med ljust hår. Men inte vita kläder, för då ser håret så gult ut ;) Jag har saknat att använda vita kläder. Men det är ju vad jag tycker.








Korvasbebis.

Skrivet 2010-12-25 klockan 20:07:03
Besöket hos barnmorskan i tordags gick jättebra. Blodtrycket & allt såg bra ut, som vanligt. Jag vet inte riktigt men jag får en känsla av att hon är orolig..Jag tycker det känns som hon antyder något, som många andra gör. Jag har inte gått upp ett hekto på snart tre veckor & väger fortfarande 56 kilo. Bebisen väger enligt mätningar ett kilo för lite & mitt SF mått ligger under nedersta kurvan. Jo, jag äter. Jag mår ju skitbra, jag är glad, lycklig, vi har det bra hemma & allt.
Men jag vet inte..Jag ska prata med henne när vi ses igen. Någon undrade om jag har ätstörningar eller så & det har jag inte. Och jag skulle ju knappast tänka tanken på sånt nu, mitt mål att gå upp den här graviditeten var ju iaf till 60 kilo men det är ju bara att glömma.

På måndag ska jag in igen & de ska mäta bebisen & se hur stor (liten) den är. Jag tycker det oftast sägs att bebisar är för små & sen föds de antingen normalstora eller iaf något kilo mer än de sagt. Så jag tror inte så mycket på det där.

Mina sammandragningar har ändrat karaktär, de är mycket starkare & mer tryck i dem nu. När jag kör bil så jobbar livmodern för fullt & blir helt galen. Några gånger har jag känt det där konstiga kliet som blir i tappen när värkarna kommer igång men det släpper så fort sammandragningarna släpper.

Barnmorskan sa att bebisen inte ligger långt ner alls & grävde ner fingrarna mellan huvudet & blygdbenet/bäckenben, vad heter det? Hon liksom höll bebisen om huvudet. Sen kände hon på det & sa att det är helt ruckbart & tog mina händer på varsin sida om huvudet & tröck fram & tillbaka "Känner du huvudet?" haha fan, vad coolt! Hjärtljuden låg ganska högt, runt 160 tror jag & annars brukar de ligga på 130 nånting. Men den var iofs galen i magen.

Det är så spännande så jag dör snart! Jag är så himla nyfiken på vilket datum som blir bebisens födelsedag! Och ni får gissa, det är bara kul. När jag gått 38 fulla veckor, på tisdag den 28 december, så är den helt fullt normalgammal för att födas. Jag tror att förlossningen kommer starta som de andra, på morgonen.

Imorse när jag gick upp kändes det så konstigt i hela kroppen, jag var tvungen att känna på magen. Kulan var kvar. Jag kände mig så smal & lätt liksom. Buffade på barnet & den buffade tillbaka, den lever.








Bättre sent än aldrig ;)

Skrivet 2010-12-25 klockan 09:49:52



Kikar in en snabbis & hoppas ni haft en god jul med massa god mat & julklappar!








Dag 24 – Det här får mig att gråta.

Skrivet 2010-12-23 klockan 07:56:57



Jag gråter oftast när jag blir överväldigad. När känslorna bara kommer över mig & jag inte kan kontrollera det. När jag blir djupt berörd. Igår tex började jag nästan grina när jag var inne i leksaksaffären med alla barnen, tänkte på hur fin deras jul kommer att bli, hur fina de är, hur lyckligt lottad jag är & att vårat lilla barn snart kommer. Jag brukar grina en skvätt om kvällarna för jag har det så bra. Den finaste mannen jag kan tänka mig, helt underbara barn & det bästa knasiga mammagäng jag kan tänka mig.
Jag har fortfarande svårt att gråta när jag blir ledsen & sårad, något blockar & jag blir arg. Att gråta av lycka är lättare. I många år har jag fått svidande & blöta ögon av att se mina små liv ligga i sina sängar & sova.








Slutet på resan närmar sig.

Skrivet 2010-12-22 klockan 09:25:50



Det känns att det börjar bli dags. Det går inte att förklara, antingen så känns det i kroppen eller i allt runtomkring liksom..Jag är lugn, paniken i kroppen är borta. Idag är det 20 dagar kvar till beräknat datum. Det känns att det är i slutet nu.
För första gången känns det som jag skulle kunna fortsätta vara gravid i flera månader till. Jag mår jättebra, jag förstår det där mysiga & det känns ju helt underbart..För första gången känns det som jag kommer sakna magen när den försvinner sen. Min lilla kula. Med det galna barnet. Lik sin mamma att vara kvällspigg.

Det är sorgligt. Men jag längtar ju såklart att äntligen få se vårat fjärde underverk. Barnen & Tobbe också. Det här är enda graviditeten som jag känner mig sådär "vacker" som många säger att de känt sig. Med de andra tre barnen kände jag mig så otroligt skruttig, äcklig, tjock, fläskig, tung, trött & blääig. Lilla bebis ♥

Kärlek. Det är helt otroligt, jag älskar det här barnet..Fast jag inte ens känner det eller vet vem det är. Jag har varit rädd att jag inte skulle hinna känna kärlek innan den var född. Mycket pga saker som jag nu förstår med mig själv. Tobbe har hjälpt mig. Han rycker inte längre undan handen när jag lägger den på min mage. Även fast han tycker det känns otäckt ;)

Slutet på den här resan närmar sig med storsteg..Jag är inte otacksam mitt liv eller mina barn bara för att jag delar med mig av tankar & rädslor.








Dag 23 – Det här får mig att må bättre.

Skrivet 2010-12-21 klockan 20:39:45
Vad får mig att må bättre efter vad?

Är jag riktigt, riktigt ledsen & nere, bara ser mörker & plågar mig själv med onda ord så är väl det enda som hjälper att jag får prata med någon..Som kan försöka få mig att förstå & se det där lilla ljuset. Inget gullgull, utan bara..Så jag vet att den finns där. Inte vem som helst, utan någon som verkligen bryr sig. Inte såna där som aldrig hör av sig & bara visar sig när jag mår bajs.



Andra saker kan vara att jag får en kram, ett tröstande ord, en fin omtanke som att Tobbe kanske satt på kaffe, barnen kramas eller visar att de tycker om mig. Att bara få vara ifred en stund brukar få mig att må bättre. Att bara få sitta här typ fem minuter, ta en dusch helt ifred, få skita ifred eller läsa min tidning.








v 38

Skrivet 2010-12-21 klockan 12:55:28



21 dec ~ 37+0

Nu är barnet helt fullgånget och navelsträngen är cirka 50 cm lång. (familjeliv.se)

 

Du anses nu vara fullgången och hos bebisen utvecklas de sista detaljerna. Den är nu omkring 49 cm från huvud till tå och väger c:a 3 kg. Under denna veckan kommer din bebis sannolikt att sjunka ned och fixeras med huvudet i ditt bäcken. Om det inte är din första graviditet så kan fixeringen komma senare. Du kommer förmodligen känna en viss lättnad när bebisen sjunker ned och trycket på dina revben lättar, medan å andra sidan trycket på din livmoder, bäcken och blåsa ökar så att ditt behov att kissa kan öka, samtidigt som vissa upplever smärta i ljumskar och ben.
Forskning har visat att stresshormoner kan påverka bebisen, så se till att koppla av, ha kul och ta det lungt.
Bebisen är fullt utvecklad och är egentligen redo att födas, men växer fortfarande och bildar mer fett, upp till 15 gram om dagen. Om detta är din första graviditet så är det vanligt att förlossningen sker närmare 40 veckor eller kort där efter, medan om det inte är ditt första barn så är det mer sannolikt att du föder tidigt. (blimamma.se)

Jag; känner mig som vanligt. Magen har sjunkit, revbenen sticker & jag känner mig precis som jag inte vore gravid. Förutom när jag ska böja mig ner eller ta på mig strumpor ;) Är som jag skrivit, fortfarande öm under huden vid revbenen. Kom på att den där konstiga halsbrännan (som knappt kunde kallas halsbränna) är borta. Har inte känt något alls.
Bebisen ligger neråt med huvudet som den ska. Den lever rövare om kvällarna sen den vände sig. Galna barn :) Marlon är fortfarande jättegosig & kallar den för sin bebis. Leon brukar pussa på magen & Liam säger att han ska tjuva bebisen när den kommit.

Idag är det 21 dagar kvar till den 11 januari. Tjugioen dagar. Plus, minus 14 dagar.








Knasbollar är de allihopa.

Skrivet 2010-12-20 klockan 23:25:57
Och just idag har jag varit väldigt upprörd. Mycket tankar & frågor, what..Irreterad, sur & jo, jag fick prata med någon till slut. Men, men. Återstår att se, för jag tycker inte om att bli orättvist behandlad.

Liam är fortfarande sjuk. Feber. Han är rödprickig över hela kroppen, värmeutslag? Marlon fick också röda prickar över hela kroppen när han hade feber. Jag & Liam tog en biltur tidigare idag, tänkte att han måste få ut & röra på sig, andas frisk luft, umgås med bara mamma & sånt. I tre timmar var vi ute & sen åkte vi till Elin för att hämta de små korvarna.
Liam var trött efter dagen & småkorvarna satte genast igång med det som de gillar bäst, att retas. Tre korvbarn som bråkas, retas, piper, gnäller & tjafsar - ahh..Mitt huvud ;) Välkommen vardagsmusik.

Marlon var arg på sin overall. Snälla Elin, tills nästa gång du ska klä på han att gå ut - Dra över overallen helt över skorna. Jag hade ett helvete att få hem honom från parkeringen med alla påsar & kassar ;) Han var helt galen & när han blir sån där så varken hör eller förstår han något. Med en tjock mamma som har världens tjockaste jacka så det knappt går att böja sig & med händerna fulla med saker..Sen skulle vi bara gå några meter. Men han var hysterisk.

Ja, den nya overallen. Han fick den..Förra veckan eller så. Först nu börjar han acceptera den. Den andra, gröna, sprack i grenen så det var ju bara att köpa en ny. När han fick den nya slängde han den i golvet & trampade på den, han ville ha den gamla. Sen har han försökt låtsas vara "sjuk" så han inte kan gå ut för att ha den på sig. Han har försökt få använda sin jacka istället. Men efter mycket beröm, att den är fin, varm & den passar han mycket bättre & så så går det lättare.

Så här är det varje gång han får nya kläder eller saker som någon köpt åt han utan att han varit med. Jackan som han fick är det inga problem med, eller jo, någon gång de första dagarna men jag har för mig att han accepterade den rätt snabbt? (Världens längsta mening?) Vanliga kläder som jag köpt är det aldrig problem med, mest för han väljer dem själv. Den nya sängen skulle han ju ta sönder. Den stod ju i hallen i någon vecka innan den fick komma in på rummet. Ska bli intressant att se hur det blir med klädesbytet inför våren sen. Min lilla knasboll.

jaha, nä vad 17 gör jag vaken nu? Törstig.








Dag 22 – Det här upprör mig.

Skrivet 2010-12-20 klockan 22:31:41
Orättvisa. Lögner. Egoister. Typ, det vanliga.

Det jag oftast stöter på i vardagen är föräldrar som inte förstår sina barn. Det är skitjobbigt att se.

Människor som inte kan förstå att jag inte tänker & känner som dem. Som tar för sig eller bjuder in sig. Kör över mig.








Spec Mvc #2

Skrivet 2010-12-20 klockan 10:51:53
Bebisen levde rövare i magen igår kväll. Helt galen, jag började fundera på om den tagit något..Iaf så somnade jag till slut när den lugnat ner sig.

Imorse var jag in på specialist mödravården igen. Ultraljudade, mätte blodflödet i navelsträngen, vattnet & CTG:ade. Allt såg jättebra ut. Och bebisen ligger neråt med huvudet! Det var nog därför den var så galen haha :) Känns helt underbart! Nu slipper jag uppleva ett vändningsförsök. Kul att ligga där, ha svinont innuti huden, magen full av gaser & ba *pruttprutt* när de ska vända & böka ;)

När BM tryckte på magen där det är så ömt skrek jag rätt ut & drog iväg hennes hand, bara sådär! Blev förvånad över hur jag reagerade & bad om ursäkt, hon också. Men hon visste ju inte & jag hade ju inte sagt något. Jag ska dit igen på måndag & mäta bebisen för det gjorde vi inte idag. Men nu känns det som jag kan vara lugn & tänka på annat igen.

Marlon & Leon har sovit hos Elin i natt så det har varit så lugnt & tyst hemma..Tobbe är inte riktigt kry & Liam har fortfarande feber. Han har haft det till & från hela veckan. Igår skulle han på kalas men det gick ju inte.








Rädd.

Skrivet 2010-12-19 klockan 21:17:40
Jag vet att snitt inte är farligt. Jag vet att om det är enda sättet så får det bli så men jag är ändå rädd. Det spelar ingen roll att andra försöker lugna. Jag har många i min närhet som gjort snitt, en del har postiva upplevelser medans andra har negativa. - Precis som med vaginala.



(bild googlad)

Det jag är rädd för är att vara bedövad. Tanken har aldrig slagit mig att jag någonsin skulle få ett barn så. Jag är bedövad & jag kommer höra hur huden skärs upp. De gör något fruktansvärt emot min kropp & jag kommer varken se eller känna något. Ett liv kommer tas ur min kropp & jag får inte närvara.

Nu är det ju inte bestämt att det ens blir så, men jag är ändå rädd. Sövas? Nej, det är inte bra för varken mamman eller barnet & jag tror inte jag skulle klara av att bli sövd. Jag är ju till & med rädd för epidural. Aldrig använt i någon av mina tre förlossningar, aldrig haft en tanke på att använda. Något fantastiskt händer & jag känner inget alls, vad som beskrivs av de som använt den.

Imorgon blir det massa ultraljudande & barnet ligger fortfarande snett i säte så de ska göra vändningsförsök. Usch..Tänk om navelsträngen fastnar någonstans & drar med moderkakan eller något? Bara för att det är så nära så har jag tagit för givet att allt kommer gå bra. Att jag ska få en drömförlossning som med Leon, helt utan smärtlindring, ligga där & prata & skratta, vänta på krystvärkarna & låta kroppen bara helt enkelt sköta sitt.

Skulle det till slut bestämmas snitt så har jag snuvats helt & hållet på min sista förlossning..När Leon föddes visste jag att detta måste jag iaf få göra en gång till, bara en sista gång..Ja, nu är jag enbart egoistisk. Men att föda barn är helt otroligt, fantastiskt & jag är bra på det ;) Det ploppar ju ut helt galet fina barn.








Dag 21 – Ett annat ögonblick.

Skrivet 2010-12-19 klockan 17:10:58
Jag är 13 år. Jag & mamma har precis kommit fram till gården där vi rider. Det var längesen jag var där & jag ser "min" häst. Stara. Hon har fått sitt föl. Jag ropar på henne & hon lyfter upp huvudet, gnäggar & kommer halvspringandes emot mig. Kärlek, hon hade saknat mig lika mycket som jag saknade henne!
Hon var inte vacker, en gammal & skranglig travare - men i mina ögon var hon helt underbar. Hon nosade på mig & jag kliade henne i manen. Hon var lika glad att se mig som jag var att se henne.

Det ögonblicket glömmer jag aldrig.

Hon var ensam & lite utanför, precis som jag.








Selektiv mutism - Ofrivillig stumhet.

Skrivet 2010-12-17 klockan 22:46:55
Man väljer inte att inte tala, man kan inte tala i vissa situationer.

wikipedia.

Selektiv mutism.

(öppnas i nya flikar) Jag visste direkt från första gången jag tryckte upp sidan en läsare skickade (hittar den inte nu) att det var Marlon jag läste om. När jag läste så grät jag bara, mitt barn..Och jag hade inte sett det så tydligt - nu fanns det skrivet i ord. Marlon.

Jag sa ju att det var något, inte treårstrots eller mellanbarnsfasoner som alla sa.

Har ni sett Raj i "The Big Bang Theory" ? Det är Marlon ;) En pedagog sa idag "Var glad att han inte är som Sheldon" haha :)








Älskade Marlon.

Skrivet 2010-12-17 klockan 13:51:41



Världens finaste Marlon. Min Marlon. Den goaste & knasigaste Marlon som finns. Jag älskar dig, du är ju mammas hjärta - trots att "hjärtat sitter innuti kroppen" som du sa ;)

Marlon har inte diagnosen autism, men han har autistiska drag & selektiv mutism. Ofrivillig stumhet. Men det spelar ingen roll. Jag har vetat det hela tiden - ända sen en läsare tipsade mig om det, enda skillnaden är att vi nu fått papper på det & att vi kan få stöd & hjälp. Vi kan förklara vad som är "fel" på vårat barn. Det är ju inget fel på han, bara att han har svårigheter & inte kan prata ibland.

Jag är glad att jag tog tag i det här & inte viftade bort det, som alla andra. Jag är glad att jag fått så mycket tips & stöd av min pappa, trots att han inte har några barn själv. Hur han hjälpt mig att hjälpa Marlon, utan att veta något. Tack var det min pappa har Marlon blommat upp, jag har kunnat slappna av, släppa pressen & bara gjort det som känts bra. Jag är glad att Marlon har mig som mamma. Jag är glad att han är den han är, för han är ju helt underbar. Bara det att inte alla får se det.

Nu ska jag torka tårarna, gå & krama om mitt fina barn & vara den bästa mamman jag kan. Det är ju mina barn som gör mig till den jag är. Jag älskar dig också, Tobbe. Tack för att du lyssnar, ser & finns.








Spec Mvc

Skrivet 2010-12-17 klockan 13:12:39

Igår var jag hos barnmorskan för samtal om graviditet, förlossning, mäta, väga, ta blod & kiss. Hon tyckte magen hade sjunkit något enormt & den hade inte växt. Märkte att hon blev orolig, hon skulle ringa USÖ idag på förmiddagen så jag kunde komma in. Eftersom jag ligger långt ner på kurvan blev hon orolig att den inte växt plus att jag hade för mycket vita blodkroppar. Urinvägsinfektion, infektion i kroppen eller något sånt tror hon. När jag berättade hur mycket kaffe jag dricker sa hon att det var nog inte konstigt längre ;) Uff, 5-10 koppar om dagen..Jag vet. Det är inte bra. Men jag tänker inte på det..

Jag var inne idag, två olika barnmorskor ultraljudade magen i ca 40min & sen fick jag träffa en doktor. Bebisen ligger snett i magen med huvudet uppåt. I snett säte alltså. Rumpan ligger vid vänstra höften & huvudet vid högra revbenen. Inte konstigt att trycksmärtan försvunnit då ;) Jag är fortfarande otroligt öm innuti huden, som jag har gigantiska blåmärken där inne.



Röd; här är huvudet.
Lila; ryggen.
Grön; rumpan.

Bebisen uppskattas vara 24% mindre än en genomsnittlig bebis i 36 fulla veckor. Han ville göra vändningsförsök idag men jag sa att jag har inte tid just idag & jag är inte orolig att den skulle födas i helgen, de andra barnen har ju kommit när de ska, allt känns som vanligt så jag ska dit på måndag istället.

Uff, så tänker jag bara på om bebisen vänder sig tillbaka..Och de kanske inte vill att den ska födas med röven först, han verkade rätt emot det..Kejsarsnitt. Fy fan, min värsta mardröm! Ut kommer ju bebisen i vilket fall..Men ändå..Får ångest bara jag tänker på det, men vi får försöka vara positiva. Jag vill ju att Tobbe ska vara med när den föds, kommer den med snitt så kommer han inte klara av det.

Sen om den är så liten som de säger så borde det inte vara någon fara att föda i säte?

Whatever, det blir nog bra till slut. Allt brukar ju det. Annars såg blodflödet i navelsträngen & fostervattnet bra ut. En liten minikorv i magen. 25 dagar kvar till BF. Och tack snälla pappa, som ställde upp här i paniken & var barnvakt hela förmiddagen!











 


Förlossningsbrev.

Skrivet 2010-12-16 klockan 08:55:58
Mitt förlossningsbrev är färdigskrivet. Det kanske ser hårt & otrevligt ut, men jag vet precis hur jag vill ha det när barnet väl kommit ut. När Leon skulle födas hade jag också skrivit ett & när vi var inne på förlossningen bad jag om ursäkt att det såg så otrevligt ut. De "struntade" i två saker; Att inte tjata om könet & att förvarna om sprutan. Den här gången skrev jag att den som yttrar sig eller tjatar för att det är så viktigt att skriva det i deras papper eller den som råkar försäga sig ska ut ur rummet fort som tusan. Pappren KAN vänta.
De förstörde för mig när Leon föddes. Det här är min sista förlossning så den som förstör ska ut därifrån.

Och sen skrev jag att jag vill kunna slappna av när sprutan kommer. vafan, de kanske tycker det är skönt att få en spruta i en spänd muskel helt utan förvarning men det tycker inte jag. Den här gången tänker jag inte be om ursäkt innan för att mitt brev ser otrevligt ut. Jag är alltid glad inne i förlossningsrummet ändåså ;)

Den blöta handduken & sena avnavlingen är nya saker som kommit på listan sen Leon föddes.

Såklart kan ju komplikationer inträffa, men då får de göra vad de måste. Mitt förlossningsbrev är bara om inget sådant händer. Sen har jag funderat, skulle barnet ligga med rumpan ner så får den väl komma med rumpan. Ge röven åt världen på en gång.
Ska till barnmorskan senare i eftermiddag, hon ska känna & greja & så ska vi prata om hur hela graviditeten fortskridit osv. Har så satans ont i skinnet på magen under vänstra revbenen, där huvudet eller rumpan trycker. Känns som jag har världens största & mest ömma blåmärke. Jag kan knappt klappa eller känna just där. Och det var den kulan som ligger i magen som tröck på revbenen förut. Förutom det mår jag skitbra.

Det trycker & ilar i ljumskarna iofs, men mest när jag är ute & går. Det känns som jag har stränger som stramar & slits sönder & hela ljumskarna blir kalla. Det fryser & ilar till. Det gör inte ont, det är rätt skönt för då vet jag att det inte är så lång tid kvar..Snart, snart kommer lilla fiskorven.








Dag 20 – Den här månaden.

Skrivet 2010-12-14 klockan 19:17:04
December. Den här månaden räknar vi ner dagarna till julafton, hela familjen. Den här månaden har vi, jag & Tobbe, väntat på länge nu. På fredag kommer äntligen slututvärderingen av Marlons utredning.
Jag älskar december. Snö, längtan, julpynt & god mat. Dock har vi knappt pyntat här hemma, jag hade sån ischias när vi skulle ta upp det & sen bestämde vi att det räcker med ljusstakar & lite sånt. Då blir det inte så mycket att ta undan sen när jag är för tjock & bebisen ska komma i vilken stund som helst.

Den här månaden försöker vi ta vara på tiden så mycket som möjligt med våra tre små innan bebisen kommer nästa månad. Deras sista jul ensamma med oss & resten av släkten Frestelse. På nyår är vi säkert hemma, bara familjen, äter god mat, myser, ser film & tar det lugnt.








v 37

Skrivet 2010-12-14 klockan 10:47:44





14 dec ~ 36+0 (försöker göra sidfläsk på nedersta bilden till vänster, gick inte så bra)

Livmodern sjunker nu något och ger mer plats åt magen och lungorna. Jo, tack, nu kan jag andas!

Barnet fortsätter att lägga på sig hull, vikten kan variera mer nu, i början av den sista graviditetsmånaden är det vanligt att barnet väger omkring 2750 gram och huvudet är cirka nio centimeter i diameter. De resterande veckorna fram till födseln ökar vikten vanligtvis till 3000-3500 gram och barnets längd brukar hamna på mellan 47-50 centimeter. Av någon anledning brukar pojkar väga mer än flickor och det andra barnet likaså. (familjeliv.se)

Din bebis är nu c:a 34 cm från huvud till stjärt och omkring 48 cm från topp till tå och väger runt 2.7 kg. Bebisens ansikte har blivit rundare och ser nu mjukt och knubbigt ut. Bebisens huvud är fast men inte hårt, eftersom det behöver vara något formbart för att kunna passera ut genom ditt bäcken. Trycket på bebisens huvud kan göra att det ser tillplattat eller toppigt ut diret efter förlossningen, men det kommer att gradvis försvinna och gå tillbaka till normalt.
Du har nu så mycket fostervatten som du kommer att ha och bebisen rör sig inte lika mycket som den gjort tidigare. Detta kan verka oroande men så länge du kan känna den röra någon eller några gånger sig varje dag så finns det ingen orsak till oro. (blimamma.se)



Jag; känner mig fri & lätt som en fjäder! Jag kan andas, trycksmärtan är borta! Dock så pirrar & sticker det i revbenen men hellre det än trycket som konstant låg på förut. Nu känns det som jag skulle kunna vara gravid i flera månader till. Jag börjar känna det där "mysiga" med att vara tjock som jag aldrig fattat innebörden av. Synd på sitt sätt att det kommer först nu med sista barnet & när det är så nära föda-dags, men äh ;)
Jag tror att bebisen börjat sjunka ordentligt nu för det har ilat & tryckt som fan i ljumskarna. Igår kändes det som jag gick omkring med ett huvud som tröck i muttan. Ska till BM på torsdag så får hon känna & greja.
Jag är pigg för det mesta men vääääldigt trött på kvällarna då jag går upp så himla tidigt. Och ändå går jag inte & lägger mig på kvällarna när jag är trött ;) Jag är som vanligt; morgontrött, kvällspigg & sover alldeles för lite. Men det känns skönt att börja bli vanliga jag. Knasig, övertrött & satan vad jag fiser. Helt galet. Tobbe blir arg på mig & Liam är orolig att jag ska fisa på julafton..Marlon frågade häromdagen "Vad är det som luktar bajs?" Det är mamma som fisit..
Marlon kramas & pussas med magen, han ska sitta i mitt knä, kramas & gosas hela tiden.

28 dagar kvar till BF. Tjugioåtta. TJUGIOÅTTA!! Fatta..Det är ju ingenting! Fyra veckor låter mer, men 28 dagar..Gah, det kommer snart en bebis! Helt galet..Jag är så himla nyfiken på vem som ligger därinne, vi har ju redan tre knasbollar. Tre stycken olika knasar, vad blir det här för en liten knas? Vem är den lik?
Tobbe längtar, han vill ha sitt lilla barn att lukta på. Han tycker de luktar så gott ♥ Sen när bebisarna pickat som fåglar efter mat på mina tuttar tycker han ser roligt ut. Men snart är det jul & nyår & sen kommer den när som helst. Älskade litet barn!







 


Dag 19 – Detta ångrar jag.

Skrivet 2010-12-12 klockan 21:26:34
När jag tänker efter så ångrar jag väldigt mycket jag sagt & gjort under mitt liv. Det jag ångrar mest är att jag inte gjort som känts bäst, att det känts fel. Det har blivit fel då.

Jag ångrar, när jag var 7-8år, att jag puttade Emelie så hårt i ryggen att hon tappade andan.
Mormor & morfar hade varit bortresta & köpt varsin godisbag åt mig & Emelie. Vi var nog 6 & 9 år gamla. Emelie var hos sin pappa den helgen så hon visste inte att hon fått den av mormor & morfar. Jag var så hungrig & det fanns inget att äta så jag tjuvade en chokladbit ur hennes bag. Det ångrar jag.
Jag ångrar
att jag skällde & tog ut all min ilska på min bror istället för mamma när jag var 15 & han var 3 år.

Jag ångrar mig för det, eftersom det kändes så fel just då.. 

Jag ångrar alla gånger jag varit feg & inte vågat säga ifrån. Jag ångrar alla gånger jag kom hem igen efter att jag rymt.

Det finns mycket jag ångrar & mycket jag borde ångra. Mina ärr. Visst ångrar jag dem, men det var ett sätt för mig att plåga kroppen så jag slapp ha så ont i själen. Jag borde ångra att jag skolkade så mycket, men det gör jag inte. Tänker jag tillbaka, hur ska ett litet barn kunna ta ansvar för sig själv helt & hållet? Och sen kunna gå i gymnasium utan problem. När ingen bryr sig eller engagerar sig?

Då kändes det bra & det försöker jag tänka på, det avgjorde hur det blev sen. Jag är glad att jag hängt med fel folk, allt jag råkat ut för, allt jag testat, jag vet hur det är. Jag behöver inte undra & vara nyfiken. Jag kan leva med min man & våra snart fyra barn & ha gjort en massa saker som jag både skäms över & försöker förtränga, samtidigt som jag vet att jag aldrig skulle ha det bättre än vad jag har det.
Jag vet vad jag gjort & varit med om, väldigt mycket som ingen vet om..Men att jag gjort illa mina nära, som jag bryr mig om, medvetet gör mig fortfarande ont.








Ikväll älskar jag att vara gravid. Jo, jag.

Skrivet 2010-12-12 klockan 00:26:39




Nu är det bara en månad kvar. Den här veckan har bara poof - borta. Ikväll kände jag för första gången någonsin det dära "mysiga" med att vara tjock..Jag har inte ont i revbenen längre, det smärtar & trycker inte utan nu pirrar det sådär som när armen eller foten somnat. Det sticker istället. Skitskumt men skönare än att det var som dagarna innan. Jag tror att bebisen börjar sjunka ner för det ilade som fan i benet förut.
Skönt är det. Och jag kände bebis sparka & ha sig som vanligt när jag fläskade på soffan..Så kom den där känslan jag aldrig känt förut. Fan, vad jag älskar att vara gravid. Bara just ikväll. Så tro inget nu. Just ikväll har jag "myst" med magen & klappat på den. Känt kärlek till barnet & längtar..Vem är du?

Jag har ingen panik längre. Värsta tönten jag varit som klagat & haft mig, meen jag måste ;) Det blir inga fler barn sen så jag måste kunna påminna mig själv.

Tobbe tycker fortfarande inte om att känna på magen. Det är för läskigt ;) Och Liam hoppar & skriker till när han känner hur knölarna far runt där inne. Marlon pussas & kramas med magen, hela tiden. I förbifarten & när han känner för det. Leon, han..Han är bara knasig & hoppar & säger d-d-d-d-d-d hahaha :)

Jäkla knasiga & goa ungar vi har. Och jag undrar, precis som när jag väntat de andra, går det att älska ännu en unge så här mycket? Lika mycket som vi älskar de tre vi har..Går det verkligen att få plats med en till människa i hjärtat? Klart det gör. Bara att jag inte förstår ännu att det faktiskt ska komma en liten till oss..

Iaf, det jag ville ha sagt ikväll var att jag nu för första gången förstår vad alla tjockisar pratar om för myspys med tjockismagen ;)








Dag 18 – Min favoritfödelsedag.

Skrivet 2010-12-11 klockan 21:58:32
Jag minns inga roliga födelsedagar från när jag var liten. Det var aldrig några barnkalas eller så. När jag fyllde 9 år minns jag att jag själv fick bjuda kompisar & det kändes som jag själv fick fixa så att det faktiskt blev ett kalas. Jag var ofta avundsjuk på andras kalas. De var roliga med lokaler, lekar & sånt. Jag fick ju aldrig ett ordentligt kalas.

Min favoritfödelsedag var nog när jag fyllde 18 år. Då kunde jag köpa ciggaretter själv. Och jag var myndig, vuxen.








Jag födde vårat barn i natt.

Skrivet 2010-12-11 klockan 20:27:37

Bebisen rörde sig runt i magen & tryckte ut sin fot. Jag satt & tittade på magen & undrade om jag kunde fånga foten. Jag fångade foten & sa "Titta, titta! bebisens fot!" & sen stack den ut foten genom ett hål ur magen. Det blödde inte eller så, det bara fanns ett hål i magen & jag försökte stoppa in foten igen.
Sen helt plötsligt känner jag hur bebisen är på väg ut! Jag fångar den i benen när den är halvvägs att slå i golvet & tar upp den. En pojke. Känner redan då, när jag ser att det är en pojke, vad jag kommer få höra av allmänheten..Skiter i det för stunden & försöker titta, hur ser han ut? Han är inte lik någon av sina bröder eller mig eller Tobbe. Han har ett födelsemärke vid kindbenet.

Vi är på sjukhuset för att mäta & väga. Han är ju född en månad för tidigt på datumet, den 11 december -10. Sen är vi hemma. Får dåligt samvete, Elin skulle ju vara med på förlossningen. Tänk om hon blir arg på mig nu? Ingen vet om att vi fått vårat barn.

Inne på toaletten känner jag att det känns konstigt i magen & kommer på att moderkakan kom ju aldrig ut. Jag trycker & moderkakan med navelsträngen kommer ut. Och en stor vit tvål? Sen kommer tre blodfyllda tamponger..? vafan gjorde de med mig på sjukhuset? Var tvålen till för att täppa till stanken & tampongerna för allt blod som kommer?

I natt drömde jag något som jag drömt alla gånger jag varit gravid. Bebisen har de senaste dagarna varit helt vild & galen i magen, den fjongar & spretar åt alla håll. Så jag tror det är därför jag drömde det här i natt.










Dag 17 – Mitt favoritminne.

Skrivet 2010-12-10 klockan 18:35:01
19 juni -02:



16 årig liten Jenny.

Jag skulle till barnmorskan för att göra gravtest. Jag hade en kompis, Angelica, med mig. jag hade ju ingen tanke på att jag kunde vara gravid, det var Tobbe som tyckte det var konstigt att jag mådde illa..jag ville ju inte ha barn så var jag gravid så skulle vi göra abort. När jag tänker tillbaka på hur det kändes när jag fick veta att jag skulle bli mamma så glömmer jag hur alla reagerade. Det försvinner liksom ;) Jag, av alla människor? Jag, som var så värdelös? Jag, som inte var någon? Skulle jag få bli mitt barns mamma? Ahh, gud det var så stort & jag har nog aldrig någonsin varit så lycklig att få veta något.

Jag svävade på moln & hörde inte vad andra sa, jag såg mig själv i framtiden med ett barn på lekplatsen & hur vi gungade på hästarna, gungade gunga & åkte kana. Jag skulle bli mamma..

Jo, jag fick en tid för abort men jag struntade i att avboka eller ens gå dit. Liam fyller 8 år om två månader..Det är det bästa jag någonsin gjort. Han var allt jag behövde för att känna mig levande. Direkt när jag fick veta att han fanns i min mage så älskade jag han.  










Dag 16 – Min första kyss.

Skrivet 2010-12-09 klockan 20:14:54
Haha..Herregud..Skrattar bara åt det ;)

Jag var runt 13 år & gick i 7:an. Det var ungefär så jag börjat intressera mig för killar också. Jag & Lisa hade följt med killen jag var ihop med till bussen. Sen tog han mig bakom busshållsplatsen & jag visste vad som komma skulle. Han gapade & jag också & sen kysstes vi. Utan tunga hahaha gapandes! Varken han eller jag visste hur man skulle göra, men det var kul. Sen kom bussen, han åkte & jag & Lisa sprang hela vägen hem till mig fnittrandes ;)








Mage hit & mage dit, mage i fokus.

Skrivet 2010-12-08 klockan 23:40:06
Besöket hos BM imorse gick bara bra. Förutom att ja, Liam har feber & är hemma från skolan så jag försov mig imorse..Tobbe hjälpte mig att packa med Leon, Marlon fick vara hemma för han ville det. Så drog vi. Jag kom en del försent men jag tänkte att jag testar, annars får vi boka en ny tid. Vi mätte magen, 35 cm tror jag hon sa. Bebisen ligger nog neråt med huvudet sa hon men hon kände inget alls som skulle vara neråt, fast liksom. Det sparkas ju mest på höger sida & jag vet att ryggen ligger på vänster sida. Det känns, både när jag klappar med handen & när den hickar. Blodtrycket var bra & jag väger 56kg. Fick en tidning & ett förlossningsbrev att skriva i.
Leon bara pratade & babblade som vanligt ;) Han är så söt, när vi är tex inne i affären frågar han folk vad de heter. Ibland frågar han var de bor. Det första han frågar på morgonen när han vaknar är om jag har sovit gott.

När vi var klara gick vi till öppna & käkade frukost. Leon står i hallen med overall & allt, får syn på Jessica i köket & ropar hej på henne & berättar att han kommit nu. Han är ju så söt så det finns ju inte..Lilla fisen.

Vi kom hem & la oss i sängen & tittade på TV & bara latade oss. Marlon kom & skulle kramas & pussas. Men inte med mig, utan med magen! haha :) Sen sov jag & Leon en stund. Jag vaknade av att jag trodde klockan var efter 21 på kvällen & att jag hade missat föräldrakvällen & fikat på öppna, fick panik & hoppade upp ur sängen! Klockan var runt 15 så jag kunde andas..Inge roligt att panikvakna sådär. Uff..

Mina revben har inte gjort så ont idag som de brukar. (= Mamman har varit på bra humör) Åsa, som brukar vara med på föräldrakvällarna, sa att hon tyckte jag såg så pigg & glad ut. Det är jag oftast & som jag skrev igår eller när det var så kommer väl allt på en gång & jag ligger lågt med både humör, smärtan & allt & sen flyger jag upp av glädje & känner mig fri & levande nästa dag. jag bara längtar tills ungen är ute & jag blir en vanlig människa igen, vanliga Jenny. Inte den tjocka som bara fiser & är äcklig.



Jag börjar bli fläckig. Först nu! När det bara är ca en månad kvar. Det är inte gamla grodyngel, det är tandkräm & det bruna är inte prutt, det är kaffe.



Både jag & Tobbe längtar tills jag blir smal igen. Försöka nu går ju nu. Eller inte. Det ligger en människa i min kropp & bajsar därinne. Är det jag som bajsar ut det sen eller var tar det vägen? Jag minns inte.








Dag 15 – Mina drömmar.

Skrivet 2010-12-08 klockan 23:19:47
Är det samma som framtidsdrömmar? Eller är det sovadrömmar?

Jag & Tobbe lever ett långt lyckligt liv ihop, våra barn växer upp & är underbara människor som vi är stolta över. Jag är så nyfiken på vad barnen växer upp till för männniskor, vad de vill bli, hur det utvecklar sig & hur det går för dem. Det vanliga, att allt går väl för oss alla utan sjukdomar & ledsamheter. Jag har inga speciella drömmar sådär. Jag vill bara att vi alla har det bra, att jag en dag blir fri & att jag fortsätter ha underbara & roliga människor hos mig.

När jag sover drömmer jag inte så mycket. Enda är väl att jag kan vakna av att jag tror att jag missat eller kommit försent till något möte, jobbet eller annat.












Kärlek.

Skrivet 2010-12-07 klockan 23:20:01



Marlon klappar, pussar & kramar magen hela tiden. Han säger att det är hans mage & hans bebis. Det är det ju. Våran mage, våran bebis. Allas mage & allas bebis. Han är så go, jag dör..Jag måste tjata för jag förstår fortfarande inte hur han blivit så gosig.



Och så kramas vi. Nyvakna (nåja, Liam var i skolan & vi bara fläskade & slappade), svullna & gosiga. Mamma älskar dig, Marlon. 



Mamma älskar dig också, Lille Skutt.








Dag 14 – Vad hade jag på mig i dag?

Skrivet 2010-12-07 klockan 20:51:05
Vad jag hade på mig idag. Det vanliga; långlinne, leggins & lång cardigan. Helsvart idag, förutom strumporna. Sen hade jag mina döda marsvin som skor, den gigantiska tjockisjackan & min rosa mössa. Förstår inte, eller jag missade nog, att nästan exakt samma grej är två gånger. "Dag 10 - Det här hade jag på mig idag" & "Dag 14 - Vad hade jag på mig idag?"

Istället kan jag visa bilder på vad mina barn hade på sig idag. De har valt kläder helt själva;



Liam som gillar svart. Svart t-shirt, blåa fleecebrallor & svarta strumpor.



Marlon i grön/gul/rosa randiga t-shirt, sina blå/orange randiga leggins & gammelrosa strumpor.



Leon ville ha sina röda (såklart) strumpbyxor & favorit t-shirten i grön/grå/gula ränder.








Gravid #3 vs gravid #4 ~ v 35+0

Skrivet 2010-12-07 klockan 18:35:14


<--- Leon v 35+0 & Korvsnutt v 35+0 --->

Försökte få en någorlunda likadan vinkel. Med alla de andra barnen har jag varit fläskigare, haft mer höftfläsk som vällt liksom men knappt alls nu. Och det beror på viktnedgången i somras, jag har inte hunnit ikapp alls viktmässigt. Jag äter likadant, ingen skillnad. Magen står mer rätt ut med Leon & ligger närmre kroppen den här gången.
De andra gångerna har jag iofs varit rätt tunn i huden så man känt barnet men den här gången känns det som det bara är ett tunt silkespapper mellan handen & barnet. Liam har skrikit till några gånger av känslan att vara så nära bebisen & det känts som han rört den på riktigt.

Kroppsmässigt känner jag mig pytteliten & mer smidig än andra tjockistider. Även fast vissa dagar (igår, allt kommer väl på en gång) är helt åt helvete & energin är helt bortblåst, så är jag mer pigg, orkar mer & gör mer saker än de andra gångerna.








v 36

Skrivet 2010-12-07 klockan 11:34:47





7 dec ~ 35+0

Nu står livmodern i regel som högst och det kan kännas som om alla organ är ihoppressade till bristningsgränsen. Livmodern når ända upp till bröstbensspetsen. - Jo, tack det känner jag! :@

Nu väger barnet mellan 2200-2500 gram och längden är ungefär 45 centimeter. Barnet kan börja röra sig mindre nu, de stora rörelserna ersätts ofta med små stötar från fötter och knän. Man kan få fin kontakt med barnet inne i magen, om man till exempel puttar lite på något som kan vara barnets fot kan man få en reaktion tillbaka. Kanske tar barnet bort foten för att sedan placera den på samma ställe igen. (familjeliv.se)


De flesta kvinnor börjar känna sig rejält tunga och otympliga och börjar tänka "ska bebisen aldrig komma ut?". Vissa får problem med att äta och att andas djupt. Om det känns tungt just nu, håll ut! Det är bara några få veckor kvar och alla besvär och obehag kommer snart att få sin belöning!

Bebisen väger nu omkring 2.5 kg och är c:a 47 cm lång. Den här veckan har bebisens naglar definitivt nått kanten av fingrarna. Vid förlossningen kan naglarna se ganska långa och spetsiga ut. Bebisen riskerar inte lika mycket att riva sig själv med naglarna eftersom det är så ont om utrymme i livmodern vid det här laget.
Bebisen fortsätter att bygga sina fettdepåer och blir allt knubbigare och rundare. Bebisen börjar utveckla sitt eget immunförsvar. (blimamma.se)

Jag; avlider. (drama queen..) Jag hatar att vara gravid. FEM veckor kvar. Det kliar på tutten. *krafskrafs* Asch, tiden går fort. Det har den gjort hela tiden. Det är bara nu med revbenen som jag får panik emellanåt hela tiden. Det är som att stå med armarna rakt utsträcka & balansera en stor glasskiva "Ta den! Ta den!" armarna orkar inte & när som helst tappar man den, ungefär den känslan är det.









Tjockishelvete.

Skrivet 2010-12-06 klockan 22:58:43
Idag har jag varit riktigt, riktigt energilös. Körde iväg Liam till skolan & sen poof, dog jag. Vet inte vad som hände, all kraft & energi ba poof, borta. Tobbe fick hämta Liam, jag la mig på sängen bara. Var svettig & konstig, sen måste jag slocknat en stund. Fy tusan.
Älskar tiden som nyförlöst, när jag är sådär full av energi, orkar allt & hela tiden går på högvarv. Nu vill jag bara stänga om mig, stänga av allt, vara hemma, sova, jäsa & vara tjock & svettig. Har så otroligt dåligt samvete att jag inte orkar ta ut ungarna men jag vill bara sova.

Lite har vi fått gjort idag. Marlons nya säng har vi monterat upp, eller Tobbe & Leon gjorde det & sen möblerade & grejade vi ett bra tag. Marlon gav sitt godkännande att det var okej att ge Leon hans växasäng så han fick en ny. Men när vi höll på blev han arg & försökte stoppa oss, stallde sig ivägen & trotsade. När vi var klara var han nöjd. Leon också. Marlon somnade helt utan problem men Leon ville sova på pappas sida i våran säng & se film så det fick han. Är ändå Tobbe som bär över han till sin säng ikväll.

Det är lite kvar som ska runtflyttas men jag är för fet för att orka mer. Har hållt på att städa, tvätta kläder, bakat pepparkakor med barnen & pysslat så, ja. Det får vänta lite.



Tjockishelevetet igår kväll. Mys på ni bara, konstiga männsikor..
Önskar att bebis ville vända sig upp & ner snart så den kan sparka på mina revben innifrån, den sparkar bara nere vid höfterna & utgången. Ibland trycker huvudet upp revbenen, det är skönt. Det är så jävla skumt..Jag vill bara öppna revbenen innifrån så allt får plats, det trycker utåt så det kliar i själva skelettet. Det ömmar & trycker så det känns som det kliar, det sticker i dem till & från..Sådär som när det somnat & sticker. Bara på vänstersida, med alla fyra barnen. Trycker jag på revbenen, där jag håller fingrarna på bilden, åt höger & trycker ner vänsterrevbenen så sticker det i högra revbenen. Så jävla konstigt. Och hur ska jag kunna förklara? Jag måste ju tjata & klaga av mig nu, passa på så jag kan läsa tillbaka sen om jag någonsin skulle få sug igen.
jag läste ju inte vad jag skrivit när jag var gravid med Leon, nu när jag skulle bli tjock med den här. Så från & med nu är detta officiellt en jävla klago-tjockis-blogg! Läs & tröttna eller stick & slipp.

Och Marlon har varit en gosunge hela dagen idag också..bara pussar, vill ligga bredvid mig, kramas & är helt gosig hela tiden! Jag fattar det inte. Var kom han ifrån & var har han varit? Han som aldrig, inte ens när han blev intresserad av att resa sig att gå ville han hålla mig i handen som stöd..Aldrig hålla handen eller något, jag vet att jag tjatat om det tidigare men jag njuter..Liam & Leon har ju alltid varit gosiga & mysiga, inte Marlon. Jag har trott att han inte tycker om mig.

Nej, nu ska jag dunsa ner i sängen, dregla på kudden, snarka & hoppas att få sova hela natten utan att behöva få hostattacker. Får halvsitta så inte tjockishelvetet trycker upp lungorna & jag hostar ut dem. Uff, får ju ingen luft. Jag måste påminna mig själv om att aldrig mer, alltså sen efter förlossningen, vilja ha fler barn. Elin ska slå mig i revbenen med en hammare om jag nämner något sådant igen. Ja, klag & tjat. Påminna, ta med mig & inte glömma någon gång igen. Fan, att ta på strumpor är nog det värsta. Flåsar & stånkar, välter omkull & svettas. det värsta är ju att Tobbe inte kan hjälpa för han tar inte på strumpor som jag ;)








Dag 13 – Den här veckan.

Skrivet 2010-12-06 klockan 22:33:42
Veckan som var eller veckan som kommer? Det är ju måndag & ny vecka nu. Strunt samma, vi tar dem båda. Har ändå inte så mycket att göra nu.

Veckan som var; Uff. Gruff & stön. Ont. Sen blev det bättre & veckan rullade på med både snö, skola & öppna förskolan. Har haft ovanligt lite tålamod, varit frustrerad, lättirreterad & grinig.. :( usch, vad jag hatar det här. Har varit nära att ta det stora steget men det blev inte så. Jag vet inte vad jag är rädd för.
Veckan avslutades med jobb & sakna barnen & mannen här hemma. Liam sov borta hos Elin i lördags. Ja, och så köpte vi en bil också så vi får plats med alla korvar. 



Skrapa, skrapa.. 

Veckan som kommer
; ser ut som alla vanliga veckor. Skola, öppna förskola, galna kaffemammor..Ska till barnmorskan & på lördag ska Marlon sova hos Elin. Kalenderöppning var dag & ska försöka komma ihåg att tända ljusen i adventsljusstaken.
Ser fram emot en ny vecka. Längtar till julen.








Söndag.

Skrivet 2010-12-05 klockan 23:14:26
Tobbe har haft barnen själv både igår & idag. Egentligen skulle jag bara jobbat igår men det är väl lika bra att bara köra. Är glad för det, hade de bästa på jobbet idag & som vanligt blev det en massa skratt :) La mig en stund på soffan, vilade revbenen & fes, hade lagt en jacka som skydd för doften. Som sagt, jag hade de bästa på jobbet så vi kunde skratta åt det.

Iaf, Tobbe är ju inte van att ha barnen så mycket själv så jag köpte han lite. Han hade barnen så skulle jag lägga dem alla själv helt utan hans hjälp fredag, lördag & söndag. Han var nöjd att få sitta med sitt ifred & jag var nöjd. Barnen la sig nöjda & liam sov hos Elin igår kväll. Han fick med sig alla sina julkalendrar också. Marlon var så ledsen igår, han ville också sova där. Och när han blir så där & vill något så fastnar han, inget hjälper.
Men vi åkte till affären & han skulle få en tidning & sen var kvällen räddad. Han fick sitt lördagsgodis & myspys. Imorse gick han upp med mig & så ville han såklart som vanligt, helt nyvaken & svullen om ögonen öppna sin legokalender, fast han var helt yrvaken & nästan ramlade. När han öppnat den sa han att nästa lördag, då var det hans tur att få sova hos Elin. Han glömmer inget, den lilla Moofen.

Ser fram emot imorgon när jag vaknar & känner mig sådär fri..Jag tror att det är maten jag äter under dagarna som trycker ut magsäcken så det trycker revbenen utåt. Det är såå himla skönt när bebisen väl sparkar eller rör sig emot revbenen, inre massage.

Jag funderar på att låta hemmet sakta förfalla, jag orkar fan inte. Jag kan inte andas & så fort jag gör något blir magen stenhård & jag får sammandragningar, jag måste avbryta det jag håller på med för att kissa - det eviga kissandet..Ksskss..Ta på mig en blöja, kräla på knän & plocka, dammsuga & greja..? Jobba är ju en annan sak, helt andra, lättare grejer att hållas med.

Hade tänkt lägga mig tidigt ikväll men så blev det inte. Har gosat med Liam & tittat på TV, han brukar ligga på lilla soffan & jag i stora så håller vi handen tills han somnar. Han tycker det är mysigt, jag också såklart.








Dag 12 – I min handväska.

Skrivet 2010-12-05 klockan 22:39:28



Papper, teckningar & kvitton.
Knipsgrejer till påsar osv.
Bepathen.
Halstabletter.
Tofsar & hårspänne.
Halsband som Marlon gjort.
Penna.
Kamerafodral.
Reflexer.
Almanacka.
Trosskydd.

Mobilen & nycklarna ligger också i väskan vanligtvis men för tillfället ligger de i jackan.







 

 


FisbajskorvskotteBajsRöf.

Skrivet 2010-12-04 klockan 22:21:40
Bajskotte! Nu har jag nästan panik! Det gör ont, smärtar & ömmar konstant i revbenen & inget jag gör hjälper! GAAH!

Jag vrider, sträcker & slår mig i panik & säger till Tobbe;

- Det gör så jävla ont att vara tjock!
- Det är ju nackdelen med det..
- Vad är fördelen då?
- Att våran bebis snart kommer till oss..

Aww.. ♥


Är det bara jag som hatar att vara gravid? Varenda en verkar trivas med det, tycker det är mysigt & allt sånt där rosafluffigt. Jag hatar mig själv för att jag glömmer, jag hatar mig själv för att jag utsätter min stackars lilla kropp för det här. Olidlig väntan, evigheters bultande smärta i revbenen & bajskotte. De tre senaste gångerna jag varit höggravid försöker jag verkligen påminna mig om att det är värt det..men det känns inte som det just nu. Det känns inte som det, det är självklart att det är det. Men jag tillåter mig själv att känna vad jag vill. Slutet är värst..Snart 5 veckor kvar till BF, 38 dagar kvar idag. Var är ljuset i tunneln? ;)

Jag tror att mina halstabletter gör mig lös i magen, vågar ju knappt fisa längre.

Lilla Marlon..Idag när jag låg på soffan & försökte sträcka ut kroppen så innehållet under revbenen fick plats, så kommer han fram & klappar på mig. Han la sitt huvud bredvid mig, pussade & klappade på min mage & säger "våran bebis" Ja, det är våran bebis. Inte mammas bebis, det är lika mycket barnens & Tobbes.








Snälla Tomten ;)

Skrivet 2010-12-04 klockan 21:52:00





Något ur min önskelista ;) Länk.








Dag 11 – Mina syskon

Skrivet 2010-12-04 klockan 06:25:57

Jag har sex syskon. Halvsyskon. Av dem alla är jag uppväxt med en, Emelie. Så egentligen känns det som jag bara har en lillasyster.

Min bio pappa har tre barn; Mig, Marie & Malin. Marie är 2 år yngre än jag & Malin är 4 år yngre. Dem känner jag knappt. Malin, den yngsta har jag kontakt med & vill träffa men det verkar inte finnas plats för mig. Och den äldre, Marie, har jag ingen kontakt med alls. Sist jag träffade henne var hon så uppnosig & fisförnäm så jag brydde mig aldrig mer om att hälsa eller säga hej när jag såg henne. Tycker inte om, eller jag tål inte såna fina människor ;)  

Min mamma har fem barn; Mig, Emelie 22 år, Erik 13 år, Drisana 10 år & Martin 6 år. Emelie träffar jag & har kontakt med men jag håller knappt koll längre på om hon är i Örebro eller Sthlm ;) Erik bor hos mina barns farmor & farfar, som är familjehem, så han träffar jag & mina barn ofta när vi är där. Drisana har jag träffat två gånger de senaste fyra-fem åren. Hon har bott hos sin pappa & sedan omplacerats hos ett familjehem. Martin brukar vi träffa när vi träffar min mamma eftersom han bor hos henne.

Martin känns mer som en kusin åt mina barn, än att han är min bror & mina barns morbror. Han är min mammas barn, han känns inte alls som min bror. Men så var jag ju 18 år & Liam var 1 år när han föddes.

Barn hit & dit, jag är glad att mina barn har samma föräldrar, de växer upp tillsammans & med varandra. Ingen är utan mamma eller pappa. Ingen är avundsjuk för den andra har en pappa & inte den själv. De har lika mycket en mamma/pappa som syskonet. Hade jag & Tobbe inte hittat tillbaka till varandra så skulle Liam vara ensambarn & Marlon, Leon & Korvsnutt skulle aldrig funnits.  








Dag 10 – Det här hade jag på mig i dag.

Skrivet 2010-12-03 klockan 20:40:41







Standardklädseln nu under tjockistiden; Långlinne, leggins & cardigan/myströja. Det här bär jag alltså var eviga dag. Långlinnena varierar i färg, det är väl enda skillnaden. Det är det enda som är skönt att växa i & som jag sa innan jag blev tjock; Modet just nu är till för gravida.








^^,

Skrivet 2010-12-03 klockan 17:45:28
 
Papegojan knaprade i sig husses alla Viagra. Blev heltokig & skulle sätta på allt! Husse tröttnade till slut & stoppade in honom i frysen, så att gojjan skulle lugna ner sig. Efter 2 timmar öppnar husse frysen, där sitter papegojan svettig & flämtar!

-Hur fan kan du vara svettig? Frågar husse.
Papegojan svarar hest skrikande:
- ...Har du försökt få isär benen på en djupfryst kyckling?!








´Thats my Moof!

Skrivet 2010-12-02 klockan 21:09:36
Wohoo, imorse dansade jag upp ur sängen! Tobbe har varit ledig idag så jag gick iväg med bara Leon att lämna Liam imorse. Marlon fick vara hemma med pappa.

Så var jag iväg till P också. Få lite nya ord & nya perspektiv på saker, nytt att tänka på.

Min pappa & min mormor var här idag på kaffe & fika. Tobbe, min kock, griljerade skinka & lagade gudomlig mat - som vanligt. Hela dagen har jag känt mig fri som en fågel, lite trött bara. Är inte van att gå upp så tidigt som jag gjort de senaste två dagarna. Men det är skönt, kunna få igång benet tills det är dags att få allt att rulla på.

Jag & Leon skulle över till Tess efter maten, då säger Marlon att han vill följa med! Va..Okej, vi klädde oss & jag väntade bara på att han skulle ångra sig & vilja vara hemma med pappa. Men nej, han följde med hela vägen dit & sprang inte bort när Tess öppnade trappen med alla barn, han följde med in i hissen & upp. Väl inne klädde vi av oss & han ville hem. Snart, sa jag.
Några minuter satt han fastklistrad vid mig & sen satte jag & O igång han att leka med alla Tess barn! De lekte, busade, sprang & skrattade så Marlon blev helt svettig & rosig om kinderna! Jag & Tess försökte samtala men det gick sådär ;) Mitt barn, jag är så stolt! Leon är jag aldrig orolig över, han är så öppen, tar för sig, pratar & leker med alla. Min Marlon. Så vi ska förhoppningsvis leka igen på måndag.

Det är så tråkigt när vi bor så nära (typ tre portar ifrån varandra) & tar varandra så för givet att vi bor så nära att det aldrig blir av att vi leker. För jag & Tess trivs, våra karlar trivs med varandra & med varandras respektive, barnen leker jättebra & vi båda paren väntar fjärde barnet. Ska fortsätta tjata på Tess att hon är en bajskorv så det blir av mer ofta.

Nu ska jag klia sönder mina revben, de trycker så förbaskat att det kliar i benen, skelettet! haha! Stod i kassan inne på Ica igår & frågade efter en kalender & kraffsade sönder revbenen genom jackan ;) Det var kul. Tjock, fläskig & flåsig. Men ischiasen är nästan som bortblåst & jag är glad, jag kan GÅ! Jag kan städa! Jag kan krama mina barn utan att det känns som jag går sönder & jag kan röra mig! Imorgon är det redan fredag, frugudrun vad veckorna bara poof - flyger iväg.
Jobb hela helgen, men det ser jag fram emot. Var så längesen jag jobbade dag att jag kommer nog säkert vara helt vimsig & ha glömt alla rutiner. Jag får skylla på graviditeten, som alla andra tjockisar gör. Ska jobba med A-C & sist jag träffade henne så öppnade hon dörren när jag kom för att jobba natten & det första hon gör är att titta på mig & sedan asgarva! haha det enda hon såg var en stor mage på en liten minimänniska! Kunde inte låta bli att garva jag heller. Hoppas hon skrattar åt mig på lördag också. Det är det bästa med att vara gravid, att alla runt om mig som vet hur jag är skrattar & mobbas med mig - för de kan de inte annars ;)


Tvaga kvinnokroppen & klia röven av revbenen nu rååå..Prutt.








Dag 09 – Min tro.

Skrivet 2010-12-02 klockan 20:45:05

Jag tror inte på något speciellt eller har fastnat för någon religion. Jag har aldrig trott att Gud finns. Jag kunde ofta som liten be om små mirakel i allt helvete men det kom aldrig något. Vad hade jag gjort för att förtjäna det? Så nej, jag skulle aldrig kunna vara troende. Jag svär ofta för att jag gör så bara. Jag tror inte på djävulen, det är ju där svordomar kommer från; jävla, helvete, fan osv.

Men jag firar jul, påsk osv för att det är tradition. Jag & barnen är döpta, mest för att vi gör så bara. Det är en fin tradition både från min & Tobbes sida.

Jag tror att det finns en mening med allt som händer, oavsett om det är något dåligt eller bra. Jag tror att det alltid kommer något gott ur det onda, även om det är svårt att förstå det just då. Men jag tror inte på någon Gud, Djävul eller spöken. Jag orkar inte fundera på om det skulle finnas heller, jag har viktigare saker för mig ;)

Jag tror att alla människor hittar något som de trivs med att tro på, funkar det för dem så är det bra. Jag tror på kärlek, för jag vet att det finns. Jag tror på hat, för jag vet att det finns. Och att tro på något, det måste man inte ha bevis för att det finns. Bara man har tro på det, så finns det för en. Men jag är en sån som vill ha bevis ;)








Onsdag.

Skrivet 2010-12-01 klockan 16:55:21
Imorse vaknade Leon strax innan 05 & ville ha mjölk. Han hade somnat igår kväll runt 18 tiden så det var inte så konstigt. Jag buffade på Tobbe för jag kände att reser jag mig så kommer jag falla ihop av smärta. Han gick upp & gav Leon mjölk men Leon var inte nöjd. Jag tittade på TVn som var på & sen gruffade jag mig ur sängen kl 05.30. Lika bra att gå upp & försöka få igång cirkulationen, få upp barnen tidigare osv så jag hade tid på mig att gruffa & låta benet huggas.
Liam & Marlon vaknade glada över att det var första dagen att öppna luckan, Leon förstår ju inte men han tyckte också det var kul. Kl 07 hade vi ätit frukost, klätt oss & var klara så barnen satt vid datan & tittade på bolibompa.se innan julkalendern började. Velade & tvekade..Skulle jag gå till öppna idag eller inte? Men det gick bra att gå till skolan med Liam så vi fortsatte att gå vidare när han var lämnad.

Marlon började frysa så han fick gå sista biten. Aftonbladet.se sa att det var -12 imorse. När han gick av ståbrädan saktade vi av farten & det började huggas i benet. Inge pinsamt det var att komma fram, jag hade andats så att håret var istappar & jackan runt halsen var helt frostig. Pratade med en BM som var på öppna imorse & hon sa att det är bra att röra sig & hålla igång när ischiasen bråkar, jag sitter ju inte så mycket stilla så det är ju bra. Det gör så ont när det hugger att smärtan i revbenen försvinner. Så på ett sätt är det ju skönt ;) Frågade BM om de hade något stödbälte att låna ut, bara tills nästa vecka, med tanke på att jag ska jobba i helgen men det fanns inte.
Jag har ett, men jag vet inte var jag gjort av det..Försökte få på mig Liams bälte som låg i badrummet imorse men det räckte inte runt ;) Innan jag blev tjock så kunde jag ha det. Ska kolla om Tobbe har något.

Liam är hos sin klasskompis & när han kommit hem får han göra sitt barnarbete för dagen, plocka ur diskmaskinen. Jag har legat på soffan i eftermiddag & vilat men snart så tar jag fram piskan & sätter Marlon i sitt arbete; att plocka upp saker från golvet så jag kan dammsuga. Uff..Gruff..

Kom på att det är redan onsdag! Dricker kaffe & har ätit choklad, för första gången på veckor! Och försöker hålla mig vaken..Det är inte så farligt egentligen, det är bara jag som haft en lyxgraviditet, helt utan illamående, trötthet, förstoppning, humörsvägningar, dött könsorgan, foglossning & hela skiten & sen nu helt plötsligt från ingenstans - Pang, bom & ont. Där fick jag för jag inte haft några besvär tidigare..
Marlon är så söt, han försöker hjälpa mig & tar min hand när jag ska resa mig. Han klappar mig på ryggen & ser så orolig ut. Liam ville hjälpa mig igår på väg till bussen, en liten bit på normalt 3 minuter tog en kvart att gå & han erbjöd sig att köra vagnen. Jag började asgarva från ingenstans & Liam tittade på mig så sa jag "Mamma är en gammal tant med rullator!" haha :)

Det är skönt, vi har det kallt, vi har snö & kyla. Snart är det julafton & jag längtar, inte mer än barnen ;)








Dag 08 – Ett ögonblick.

Skrivet 2010-12-01 klockan 16:32:22

Ska jag bara välja ett enda..Jag som minns nästan varje dag i hela mitt liv sen innan jag var tre år.

Jag minns när mormor & morfar var barnvakt åt mig. Vi satt i bilen på väg till RSÖ (USÖ) & vi körde omkring på parkeringen & letade plats att ställa bilen. Min lillasyster var född & jag var så nyfiken. Vi gick in till sjukhuset. Sen minns jag inget mer. Jag var nyss fyllda tre år.
Jag har försökt & försökt minnas vad som hände sen, hur jag kände när jag såg min syster men jag minns inget mer förrän vi skulle åka hem.








RSS 2.0